I veckans avsnitt av Underbara Clara och Malin Wollins podd så pratar de om realityserien Love is Blind Sverige, och Clara berättar om att hon reagerade på hur otroligt skev dejtingkulturen är idag, på deltagarnas inställning till vad en relation ska vara.
Clara tycker att människor sitter med sina excelark och kravlistor över vad de vill ha och på insta och tiktok är “icks” och “red flags” och hur det är det enda man pratar om när det gäller att hitta en partner.
I ett blogginlägg spinner Clara vidare på det här och skriver att allt det här är raka motsatsen till vad som är en relation för henne och hon enligt henne är det en obegriplig inställning.
Jag blir ledsen när jag tänker på alla som går runt och kanske missar kärleken för att de har någon missriktad girlboss-attityd som är så här “Jag förtjänar faktiskt XXX” och “En riktig man ska göra XXX för mig”. Jag tror givetvis på att veta sitt eget värde, respektera sig själv och aldrig gå med på att bli illa behandlad. Men ärligt talat. Hur kul är du själv då? Och den frågan gäller förstås snubbar i lika hög utsträckning. Vadå kravlista? Börja istället med att fundera på vad du själv kan erbjuda en annan människa. På vad du kan ge istället för att få.
Mitt bästa relationsråd när man stör ihjäl sig på sin partner (vilket man ju gör i perioder) det är för övrigt att ställa sig själv denna enkla fråga:
-Hur rolig är jag själv att leva med?!
Ganska sällan är svaret att man är underbar. // Underbara Clara
Om folk håller med henne i kommentarsfältet?
Sover Dolly Parton på rygg, har påven rolig hatt och verkar alla som bidragit till gårdagens manus av Melodifestivalen drabbats av ett och samma delirium?
Svar : Ja – och som fortsättning på mitt sista påstående…
Det var stundtals helt obegripligt.
Föregående inlägg 
Ska bli intressant att se vem Tingelinn haffar. Han får inte ha barn, själv har hon 3🤔
Var säger hon att han inte får ha barn?
På hennes väldigt uppdaterade blogg bl a.
Men den preferensen får man väl ha? Eller måste man dejta personer som har barn sen tidigare, även om man inte vill? Jag fattar att en ung person som har tre barn kan tycka att det blir lite mycket ungar om det dyker upp 2-3 till hos killen man dejtar, och att det nog kan göra det svårt att bygga på den romantiska relationen samtidigt som alla barn ska ha den uppmärksamhet och energi som de kräver.
Sunt tänk av Clara, håller med 👌
Tänker det är en balans. Det enklaste är att skriva en topp-10 lista som gjorde i mellanstadiet och sedan beta av den nedåt. Om man inte fyller i en enda på listan har man för strikta krav.
Men varför vara ihop med en rökare eller arbetslös soffpotatis liksom.
Du väljer själv hur ytligt du vill leva.
Det är väl lite skillnad på att ha en massa ytliga krav som längd, en viss inkomst, osv och att som ovanstående kommentator kanske inte bara nöja sig med en arbetslös soffpotatis.
Det är väl jätte viktigt med vad en partner har för inkomst?
Beror väl på hur du menar? Är den en arbetslös slarver som sitter hemma hela dagarna så ja då spelar det roll. Har personen ett jobb/pluggar så är det väl skitsamma vad personen faktiskt tjänar? Du väljer ju inte nån för deras inkomst hoppas jag?
Börjar det bli långa listor så är det nog risk att man övertänker det och som Clara skriver, liksom förväntar sig att någon perfekt ska komma in i ens liv och göra det perfekt och sedan ska det utan friktion gå lätt livet ut. Sen kan jag absolut erkänna att jag inte heller hade dejtat någon arbetslös soffpotatis men hur man behandlar varandra och liknande är ju sådant som växer fram.
Saken med exempelvis arbetslös är ju att det kan drabba vem som helst och behöver inte vara definierade för personen. Några månader senare kan det ju vara löst. Utan att för den skull vara jättenaiv så tänker jag att man får ge varje människa en chans så att man inte dömer för snabbt. Soffpotatisbiten kanske är svårare…
Är Clara på smällen igen?
Varför frågar du det?
Usch, jag avskyr verkligen uttrycket ”på smällen” 🤨
Verkligen! Kan vi inte bara enas om att vi använder på tjocken, eller befruktad?
Dräktig kanske? Vetenskapligt korrekt?
Dräktig betyder väl redo att para sig, inte att de har inseminerats.
Nej du tänker på brunstig, men kanske är det Clara är…
Vara i grosess 🤓
Jag synar ditt ”på smällen” och höjer med ”Preggo”.
Kanske bara säga ”nån har varit en riktigt stygg flicka”
😁
Gud. Borde ha kommit ut som gravid på jobbet med den inledningen istället. Ingen hade stört mig resten av graviditeten, perfekt.
Och personen kommer den kalla sitt barn för kiddo
Tror pressbilden är gammal!
Förstår inte varför Graf vill med senaste inlägget när det tidigare har varit så dålig stämning. Är det för sympatier eller vad är tanken med ett sånt inlägg undrar jag ärligt.
För att Rånar och klantuttalanden om Stomier ska komma i skymundan. Men hur mkt hjärtan får hon eg i vanliga fall? Bella har det inte kul i kommentarsfältet nu däremot.
Jag undrar också det.
Jag tycker tvärtom, att folk har för låga krav, men att folk fokuserar på helt fel grejer. Hur lång en kille är eller om han anvönder smileys när han smsar är inte viktigt. Att ha samma mål i livet, visa varandra respekt och vilja bygga sin relation där emot är superviktigt. Jag känner så otroligt många som verkar hata sin partner, men ändå inte gör slut? När jag träffade min partner visste jag med en gång att han var den rätta, och jag är så glad att jag inte bara nöjde mig med en tidigare partner.
Jag undrar hur många det egentligen är som ”bara nöjer sig”? Tycker man hör det ofta, ”tur att jag inte nöjde mig med första bästa” men går folk verkligen in i förhållanden där de inte trivs? Sen är det ju en annan sak att stanna kvar även om det inte är på topp men oftast brukar man väl ändå vara kär och vilja vara med personen när man inleder förhållandet, eller?
Jag nöjde mig mina första två längre förhållanden, visste att det inte skulle hålla för evig men det spelade inte heller någon större roll (var mellan 20-30 år). Vi hade rätt kul under tiden men fanns en hel del skav i form av olika grundvärderingar som syn på familjeliv, vänner, arbete. När det tog slut med den sista bestämde jag mig för att inte nöja mig utan hitta den jag ville ha familj med. Så blev det. Hade blivit katastrof om jag fått barn med någon av de två första 😄
Tror ingen säger så högt, att man ”bara nöjer sig”. Men tycker att attityden ändå verkar finnas hos en hel del personer. Där man klagar på dittan och dattan hos sin partner och rätt betydande grejer som tyder på att man inte är kompatibla, men trots det väljer att stanna, skaffa barn osv. trots att inget förändras och man fortsätter klaga. Har svårt att se då att det inte rör sig om att man nöjer sig av någon anledning. Kär kanske, men också kanske rädsla att vara ensam och att inte hitta någon annan som passar en bättre?
Vissa blir ju så sjukt glada att någon vill ha dem och funderar inte alls på vad de själva vill ha eller behöver.
Man bestämmer sig för att någon är den rätta. Det är sannolikt att det på jorden finns någon bättre än ens partner men till slut orkar man inte leta mer. Dvs ett mellanting av att inte nöja sig med första bästa och att inte heller tänka att gräset skulle kunna bli grönare med någon annan ✨
Finns väl många som lever i förhållanden med partners som behandlar en illa och ändå har bestämt sig för att hen är den rätta. Förstår din poäng men det går nog inte att få vad som helst att funka, livet är för kort.
Och är man förälskad så ser man ju inte allt det där som man kanske *egentligen* inte ville ha, liksom att man kan hålla undan sämre sidor ett tag. Dvs att man inte känner att man valt en halvdan partner men att man mår så bra i personens sällskap, blir uppvaktad och har kul. Sen efter ett par år är kanske när vissa egentligen borde ha gått vidare om det framkommit att man kanske inte är en så bra match egentligen men å andra sidan så är ju livet lite så och det kanske är svårt att avgöra vad som är vad men tror ändå inte man tänker att ”hen får duga för mig”
Jag tycker det är ganska enkelt. Precis som med vänner så vill jag ha någon som vill lära känna mig på djupet, och någon jag själv vill lära känna på djupet, och ömsesidigt stötta. Som jag kan ha givande och roliga samtal med. Självständig och vackra ögon på det, och bra i sängen. Övrigt är bonus alternativt något jag kan ta.
Upp till varm och fn vilka krav man har men givetvis måste dom vara realistiska. Ingen är perfekt. MEN är hellre singel än att nöja mig en ex mansbäbis, nej tack!
Jag tycker tvärtom att folk har för låga krav och upplever att många verkar vara rädda för att vara ensamma eller stressar över att tex skaffa barn och därav nöjer sig med någon halvdan.
Jag tror stenhårt på att bli sin bästa version, att bli någon man själv hade velat dejta. Jag tror att standarden kommer därefter. Varför skulle jag nöja mig med något mindre än en partner som gör mitt liv bättre?
Jag har aldrig haft en krav-lista, sådant kommer automatiskt och undermedvetet. Om han inte matchar min standard sållas han bort naturligt.
Jag reagerade inte alls så på inlägget 😅
Jag är själv singel och undrar lite vilka singelvänner de umgås med? Har “människor” och “folk” i allmänhet verkligen så extrema excelllistor och höga krav?
Tvärtom märker jag att många runt mig har låga “krav” och blir kvar i förhållanden mer av rädsla att vara singel än något annat.
Idag kan många av oss dessutom leva härliga singelliv och då är det klart också så att man inte vill att livet ska bli sämre av att träffa någon, och man har möjlighet att inte acceptera vad som helst 🙂
Är 30+ nu och tycker det är lite både och. En hel del par som varit tillsammans många år där det verkar som man har för låga krav snarare och en rädsla att vara ensam. Sen finns det de som blir singlar hela tiden som snarare verkar ha för många krav på ”fel” grejer på mestadels ytliga saker och hittar fel hos alla de träffar. Men egentligen tycker jag inte det heller är fel även om jag själv inte skulle bry mig i de sakerna, de är ju de som ska ingå förhållande så är väl bara rimligt att de tycker det känns bra oavsett hur ytligt_jag_ tycker det kan verka. Enda undantaget är väl om man klagar mycket över att det inte finns några bra personer för man sorterar bort de flesta pga ytliga skitsaker. Men så är det bara nå få som gör).
Obs, förstås finns det också par som verkar kompatibla och lyckliga och singlar som bara haft otur och inte har för många ytliga krav eller lyckliga singlar som inte aktivt känner att de _måste_ ha ett förhållande.
När jag ser många kollegor och bekanta, även vissa nära vänner och vilka män de har valt så tänker jag att de kanske borde ha haft en liten kravlista ändå. Det är så många som verkar olyckliga, som bara gnäller prick hela tiden, som inte känner sig uppskattade och/eller bekräftade. Många som mest fungerar som mammor till sina manliga partners. Tror inte att de önskade det men uppenbarligen ”valde de fel”. Tror inte heller på en lång kravlista med boxar att pricka av men ngt skulle de gjort annorlunda. Alternativt göra slut men det verkar sitta långt inne hos de flesta.
Jag tänker de flesta förhållanden tar slut efter några år även om båda klickar jättebra i början, så det tjänar inte till att oroa sig över att försöka hitta någon att leva livet ut med. Typ ”Jamen kommer jag vara kär om 5, 10, 40 år då ???”
Tror du o clara har olika målgrupper för era bloggar och därför kommer få väldigt olika svar.
Jag har flera singla vänner som säger saker som ”ja skulle aldrig kunna va med någon som typ går ut i mjukisbyxor o slänger soporna, han måste ha högre standard än så” eller typ ”han måste ha en bra inredningssmak” eller ”vi måste ha samma intressen” eller ”han måste vara x cm lång” eller ”han måste tjäna mer än mig”.
Jag förstår absolut claras resonemang och att ens försöka diskutera det med någon som tänker som ovan är omöjligt. Då får man svar som ”ja tycker folk har för låga krav” eller ”varför nöjer du dig” etc bara för att man har en annan syn på det hela.
Varken ja eller min partner är perfekta, men vi väljer varandra varje dag och stöttar varandra i allt. Delar på hem o hushåll o allt annat ja vill ha i mitt liv.
Jag och min partner har varit tillsammans i snart 20 år och gifta halva den tiden. Det som skiljer vårt förhållande från många andras är nog att vi inte började på topp, självklart var (är) vi kära i varandra och hade gemensamma intressen men det var också i mycket vi inte hade samma livsåskådning och vi har heller aldrig kärleksbombat/uppvaktat varandra på det sättet som många gör. Däremot har vår relation stadigt utvecklats och idag är den bättre än den någonsin varit, vi förstår verkligen varandras behov och känslor och tar enklare hänsyn till varandra utan att behöva uttrycka högt vad det är vi behöver. Vissa kanske har det så från början men det hade inte vi. Mycket handlar om att vi idag verkligen accepterar varandras sidor som vi tidigare stört oss på eller kanske t.om. skämts för i början då vi kommer från olika kulturer. Man kan vara olika och ändå älska varandra och vilja leva tillsammans, det viktigaste av allt är verkligen hänsyn och respekt. Idag är jag verkligen tacksam för den relation vi byggt tillsammans, som idag står stadigare än någonsin samtidigt som många relationer runt oss gått i kras på grund av människors krav på varandra.
Tillägg:
1. Vi har barn
2. Även sexlivet är bättre och mer passionerat än det någonsin varit tidigare
Du har haft tur, grattis!
Absolut, men tror det också handlar om just tålamod och vilja. Och lojalitet. Sedan krävs det såklart också att motparten fungerar likadant. Vi har även tagit oss igenom tuffare perioder med dåligt psykiskt mående och det och småbarnsåren har verkligen varit det svåraste. Man måste kunna hantera att ens partner har dåliga sidor och sämre perioder, ens förhållande måste klara av svackor för att kunna nå toppar. Ibland bleknar kärleken men har man tålamod och älskar varandra kan den alltid komma tillbaka.
Okey vad har ditt sexliv med saken att göra?
Min poäng är att allt inte behöver vara perfekt från början. Men den flög väl över dig. 🤷♀️ Att inleda en relation med höga krav och förväntningar som faktiskt uppfylls lär ju vara riskabelt eftersom det har en tendens att svalna och bli tråkigt med tiden. Bättre att bygga upp en realistisk relation istället utan överdrifter från början. Men det kanske bara har fungerat för oss. 😊
Haha, ett sexliv har väl allt med en kärleksrelation att göra, annars är det en vänskapsrelation. Men du kanske inte är vuxen? Vuxna människor har nämligen sex.
Du är medveten om att asexuella finns va? Otroligt tråkigt att jämställa kärlek med att ligga.
Snark
Men nej, jag trodde att uttryck som ”girlboss” dog på 00-talet eller nåt? Och inte att kvinnor skriver det om andra kvinnor? Det har ju en otroligt negativ klang och syftar på tjejer/kvinnor som ”tar mer plats än dom borde” och som är ”tuffare än dom borde våga vara” osv. Det är väl helt upp till var och en hur man väljer (och inte väljer) sin partner. Inte cool att skriva så om andra tjejer tycker jag. (eller önskar hon att hon själv hade ställt fler/högre krav och kollat up röda flaggor?? känns nästan avundsamt som kommentar).
Att sen ha självinsikt och inse att man själv inte är helt perfekt som partner, det är ju nåt helt annat. Om deltagarna i LIB och andra såpor (och influencers för den delen med) har självinsikt det är väl lite si och så med den saken…
Men snälla, det är väl klart att alla har en kravlista? Den är bara olika utformad.
En del kan inte med att en partner är arbetslös (av egen vilja aka slapp) så då åker det upp på listan.
Andra klarar inte ens av tanken på rygghår så då läggs det upp på den personens lista.
Själv klarar jag inte av hundar i soffa och säng, det finns på min lista (ingen hund).
Alla har en.