Slutligen – mitt broderingsprojekt. Alla som vi bjuder hem på middag får signera min duk.
Sedan broderar jag in deras hälsning.
Jag hittade idén på Pinterest, men när jag berättade om den hörde flera läsare av sig och sa att deras mormödrar och farmödrar hade såna här dukar. En fin tradition.
Det finns något väldigt intimt med att brodera någons namnteckning.
En sak jag även upptäckt är att familjer verkar dela handstilar. Här har vi Björns kompis Stefan med familj och min kompis Nina med familj. Alla kvällar får sin egen färg.// Sandra Beijer
Sandra Beijers broderingsprojekt är bland det gulligaste jag sett.
Gästerna signerar duken och Sandra broderar det de skrivit.
WOW! En vanlig gästbok kan bli rätt trist efter ett tag, en en duk som man använder. Yes!
I kommentarsfältet är man ungefär lika exalterad som jag är, och trots att det här tydligen är en tradition i vissa familjer så är det första gången jag hör talas om en broderad gästbok.
Det är inte jag som skrivit den första kommentaren, trots att jag håller med om det som står, att det kommer vara orimligt gulligt när Didrik kan skriva sitt namn på duken.
Sandra skriver även att hennes kompis Jacob är försvunnen och länkar till Missing Peoples hemsida.
Jag håller både tummar och tår för att han snart hittas välbehållen.
Föregående inlägg 
Fin idé
Varför? ?
Varför inte?
För det blir ett fint minne.
För att hon vill vaaaaa QUIRKY och Manic Pixie Dream Girl
?
Hon har ju hatat på alla tjejer som är quirky? Blev en stor grej i bloggen. Så beter hon sig själv såhär. Well well
Herregud vad orimligt upprörd du verkar ha blivit av det inlägget. Kände du dig träffad?
Det är en gammal tradition. Lika quirky som att klä julgranen vid jul och dricka saft till småkakorna.
Vad fel att ha vänner.
Ett fint minne kanske. Ungefär som att spara vykort man fått eller bilder man har fotat.
Sånt höll vi på med på 00- talet.
Och med ”vi” menar jag de som hade mer än 2:a i syslöjd. Så jag höll alltså inte på med det.
Vi som valde träslöjd rättar också in oss i ledet. Men fin och rolig grej.
De som hade träslöjd hade en sån.. ”träspade” som gästerna kunde skriva meddelanden på med lödpenna ju.
Lödpenna…det luktade ändå mysigt!
Valde träslöjd när det gick att byta. Var ännu sämre på det. Bytte tillbaka…. ??
Gud vad fånigt!!
Tycker det är jättefint och att hon är duktig.
Ser framför mig hur vår namn-duk består av endast samma 2 pars signaturer (utöver släkt) som vi umgås med (dessutom rätt sällan)…
Kanske bättre att börja med en löpare eller något mindre. Fast min brodyrvilja är ju obefintlig så jag kan ju bara lägga ner och slutta dribbla här.
Tänkte ha en sån som gästbok när vi gifte oss, tills jag kom på att jag är dålig på att brodera och inte tycker att det är särskilt kul.
Gillade det i gymnasiet dock, då broderade jag alla möjliga ”quirky quotes” på ett par jeans ??
”Orimligt” gulligt.. varför det?
Hon behöver tunnare tråd att brodera med, och så kunde hon slå upp någon ordbok och lära sig att det heter broderiprojekt, inte broderingsprojekt.
Exakt. Och kanske undersöka några olika sorters stygn som kunde passa bättre.
Vilken dröm att ha gäster hemma att ens brodera något av!