Gabriella Joss Possler har haft frågestund och skriver om hur hon tycker att det är en kvinnofälla med graviditeter.
Så här skriver hon:
Jag menar att man sätter sitt psyke, sin kropp och sitt liv på spel. Man offrar allt. Sin karriär, livet, allt.
Sedan får man ha delade åsikter om det men jag tycker så.
Och för mig har en graviditet och post partum-period inneburit (i princip) att mitt liv fått stå stilla i två år. Har bara längtat efter att få bli mig själv och få tillbaka min kropp. Sen är oftast kvinnor föräldralediga = bortfall av inkomst medan mannen jobbar som vanligt. Om man någon gång separerar så har man kanske varit mammaledig mycket och har sämre förutsättningar ekonomiskt osv än mannen. Psyke och kropp OCH karriär får ta stryk. Det är det jag menar. Sen är det otroligt mycket fint med en graviditet och att få barn med. Men för mig som är och vill vara självständig och stark, både kroppsligt och psykiskt så är det inte enkelt att gå igenom. Jag tycker att man offrar och riskerar exakt allt när man är gravid och ska få barn. Medan mannen får barnet serverat på silverfat. // Gabriella Joss Possler
Det här låter ju allt annat än lockande, men så får man inte glömma bort att Gabriella avskytt att vara gravid, och haft jätteproblem med foglossning och en ilsken höft.
Kanske är det inte riktigt så här illa jämt ändå… 😊
Känner du igen dig i det Gabriella skriver eller låter det hela främmande för dig?
Jag blev magsjuk eller matförgiftad igår och mår som en röv – ej bbl – utan en vanlig, och vet inte om ”alla” vanliga inlägg kommer komma idag. Just nu mår jag bättre än igår, men vill inte ge några garantier. 🤢
Föregående inlägg 
Håller med henne i vad hon skriver 100%
Jag tycker absolut hon har en poäng. Det hon säger stämmer, men oftast väger det positiva över för de flesta.
Jag tycker det är rätt intressant att följa diskussionerna som förs gällande sjunkande födelsetal och att färre kvinnor väljer barn och fasta relationer. Oftast upplever jag att det är män som deltar i diskussionen och att det är ”kvinnornas förlust” som en dag vakar upp som fyrtioåring utan man och barn. Vilket är en intressant tolkning som jag nog inte delar. Tror samtalet skulle må bättre om fler kvinnor hördes och sa som de tänkte, precis som Gabriella gör här.
Jag är så trött på åsikter om nåt man väljer själv
Är det inte värre när man har åsikter om andras val?
Skojade lite, men har vi redan behandlat exakt samma från joss tidigare
Man kan väl absolut ha åsikter om vad man själv väljer, om något så ska man väl ha åsikter om sina egna val. Men jag antar att du snarare menar att man inte ska ha negativa åsikter om sitt eget val eller beklaga sig.
Grejen som är lite specificellt med att skaffa barn är ju att det (oftast) finns två bidragande individer som gör det valet och tillsammans får just barn från det. Men kvinnan är (oftast) den som ändå får offra oproportionerligt mycket jämfört med mannen. En del pga att så ser vår biologi ut (vem kan bli gravid osv.), en del pga samhällsförväntingar (t.ex. vem ska vara mest föräldraledig) och en del pga hur könsroller fortfarande till stor del är uppdelade (t.ex. vem tar mest ansvar för att styra upp i hemmet). Det gör att (oftast) är uppoffringarna kvinnor gör större och kanske såpass att kvinnor, som ”.” ovan nämner, väljer att skaffa färre eller inga barn alls i större utsträckning.
Ja, det är egna val. Men det är ju fortfarande intressant från ett samhällsperspektiv och lite speciellt i den bemärkelsen att kvinnors uppoffringar skulle kunna jämnas ut lite om uppoffringar för båda parter i föräldraparet blev mer jämna.
Fast hon är så trött och har krämpor verkar det ändå bråttom att göra en ny bebis. Varför inte vänta några år varför så bråttom.
Lite som att dra av ett plåster? Ibland vill man bara få det jobbiga överstökat? Plus att det i just i fråga om barn inte finns några garantier för att allt ska funka varken nu eller framöver, och oddsen för att allt ska gå väl försämras ju med tiden, så förstår om man inte kan finna själslig ro att vänta om man har siktet inställt på att baka ytterligare ett, eller fler, barn.
Blir ju inte mindre jobbigt då 🤣
Jo det kan nog stämma att det faktiskt blir jobbigare att vara gravid när man är äldre! Kroppen är inte lika pigg liksom. Min sista graviditet när jag var 12 år äldre än första gången (och två andra däremellan) var verkligen tyngst och mest påfrestande för kroppen och orken.
Fast åsikter om att situationer ser ut på ett sätt som inte är optimal är väl ändå rätt rimligt? hur ska någonting någonsin förbättras om man inte får ha åsikter om negativa konsekvenser ett val för med sig? Vart går i så fall gränsen för vilka val som medför att man inte får ha en åsikt? Att man väljer en religion och har åsikter om att man blir diskriminerad? Att man valt ett yrke innebär det att man inte ska få anse att lönen är för dålig? Applicera det i kontexten att våldtäkt var lagligt inom äktenskap, skulle inte det diskuterats för att någon valde att gifta sig? Vi gör massor av val, att vi får tycka till om det negativa för att försöka åstadkomma en förbättring är väl självklart? det är ju så ett samhälle drivs framåt?
Också fascinerande att män ännu tror att det värsta som kan hända en kvinna är att hon är utan man och barn, när kvinnor de facto är lyckligare som ensamstående. Män gör kvinnor olyckliga.
Exakt. Männen projicerar troligtvis sin egen rädsla av att vara ensamma på oss. Vi klarar oss utmärkt tack.
Ja precis behöver ju inte leva med män och de kan hitta någon någonstans istället
Som jag uppfattar det är det kvinnor med man och barn som tror det, och inte är sena att tala om det för man- och barnfria kvinnor. Män tror jag generellt skiter rätt stenhårt i vilket, speciellt barnlösheten.
Vad jag upplevt så är det män som blivit provocerade över att jag är barnfri, kvinnor (som är de som drar det tunga lasset) förstår hur man kan vilja avstå. Det är iaf vad de sagt till mig.
Jag har en kvinna i min närhet som är så, så det förekommer också såklart.
Ja, incels skiter verkligen i om kvinnor väljer bort män. Och alla Tates och misogyna män på sociala medier som försöker tuta i unga män att kvinnor ska vara på ett visst sätt, föda barn och vara undergivna sina män för att vara ”riktiga kvinnor”. Kallar alla som tycker att kvinnor nog också ska få ha sina mänskliga rättigheter i fred för feminazis osv. Ja, känner verkligen hur relalalaxade män är kring att bli bortvalda pga att de har 1800-talsvärderingar eller är mansbebisar. Uppfriskande att se en influencer ha en vettig åsikt för en gångs skull.
Jag tror det förekommer både och, men min fördom är nog att män tror att kvinnor utan barn och man främst är olyckliga för att de inte har någon man, medan kvinnor tror att kvinnor utan barn och man är olyckliga för att de inte har barn.
Jag har inte tänkt på det så innan, men nu när du skrev så så kände jag att det är precis så det ofta verkar skilja bland män vs kvinnor i detta.
Precis så är min uppfattning också angående mäns og kvinnors åsikter angående om en kvinna är singel och barnlös. Men det är en skev åsikt, jag känner både ofrivilligt barnlösa kvinnor och frivilligt barnlösa kvinnor, jag känner mammor vars egna barn ikke orsakat annet enn missär, satt sina mammor i skuldfällor och grunnlurt dom på flere miljoner når dom gått i god för lån, skiter fullständigt i sina föräldrar och bara skapar uppgivenhet. Känner kvinnor som blivit dåligt behandlade av män hela livet och nu sitter fast i att ta hand om sin sjuka gamla man. Osv. Så att tro att en kvinna automatiskt blir olycklig av att inte ha man och barn är att leva i en fantasivärld. Och att tro att en kvinna automatiskt blir lycklig av att skaffa barn och ha en man är precis det samma. Vi vet aldrig vart våra val tar oss, och det är så himla Konstigt att ha åsikter om sånna saker. Det viktigaste för oss alla är att vi omger oss med personer vi är glada i, och att vi följer våra hjärtan. Och så får vi bara göra det bästa med dom korten vi lagt och lägger under livets gång. Finns inget facit på hur vart enkelts individs liv skal se ut för att vara ett bra liv. Och finns ingen garanti på något, förutom att vi alla skal dö en dag. Slut på rant, önskar alla ett fint liv fyllt av frid och lycka !
Tackar min lyckliga stjärna varje dag för barnen (familj)
Alle e olika
Synd att du hade otur
Japp lycklig singel! 😁
1000% rätt
Hur många sätter sitt psyke på spel, konstigaste jag hört
Oj. Jag upplever att det är många som framför allt mår psykiskt dåligt under graviditeten och i första delen av sitt föräldraskap, oavsett om det är pga hormoner, chock över situationen eller något annat.
Det är oftast en stor omställning och kan verkligen påverka psyket.
Jomen hormoner, livsförändring för att sen när bebisen väl kommer ha problem med sömn och tappa rutiner som jobb och vänner och vara isolerad med nån som inte vill snacka som folk…
Hur kan du tycka det? Har du verkligen aldrig hört frasen ”baby blues”? Förlossningsdepression? Vet du inte hur sömnbrist påverkar måendet? Hormonförändringar?
Va, det är ju extremt psykiskt påfrestande för många – Både att vara gravid (hormoner, smärta, göra avkall på mycket, oro), att föda barn (smärta) och post-graviditet (hormoner, sömnbrist, amning, förlossningsdepression). Det betyder inte att det inte är värt det, men för väldigt många är det definitivt en, om än förhoppningsvis tillfällig, uppoffring av psykiskt välmående.
Skulle säga att många tycker att det psykiska är det värsta.
Jag skulle säga det psykiska är det allra värsta. Har mått skit med alla tre barnen första 6mån och jag har fått mer ångest efter barnen eftersom jag har blivit så himla orolig hela tiden. Det var jag inte innan barn så något har ju triggats av dom.
Oj en graviditet kan medföra långtgående psykiska konsekvenser. Jag fick ptsd vilket är betydligt vanligare än man tror. Förlossningsdepression är också vanligt. För att inte prata om vad missfall medför för ens psykiska hälsa.
Vad är konstigt? Jag känner exakt samma!
Sluta kalla det en fälla att få barn! Du väljer helt själv
Själva barnet i sig är ingen fälla, men uppbyggnaden av hur vårt samhälle ser ut där man som kvinna förväntas både arbeta heltid och sköta hem/barn på det sätt man själv vill (så att man känner sig tillräcklig för sin familj) är inte en enkel ekvation. 40-timmarsarbete är inte baserat på att båda föräldrarna ska jobba heltid, utan att en av dem är hemma och tar hand om barn och hem.
Förväntas? Det är upp till en själv att välja. Jag förväntar mig att alla förstår det.
”40-timmarsarbete är inte baserat på att båda föräldrarna ska jobba heltid” – båda kan ta föräldraledigt, en åt gången
Övriga 18 år då när föräldraledigheten är slut? Du kan ju på riktigt inte tycka att män tar lika stort ansvar som kvinnor kring barn och hem?
Man får gå ner i arbetsprocent när man har barn, t.ex 75%!
”Men vi har inte råd”. Då får man leva billigare.
Man kan inte få allt samtidigt.
Jo förväntas, har du aldrig någonsin hört talas om något som kallas normer? Normer i samhället? Kan se olika ut i olika samhällen och kulturer? Självklart kan du välja att gå emot en norm men det kan ju ha olika konsekvenser.
Att följa konservativa normer är för de svagsinta. Väljer du att a) efterleva normer från 1900? Eller b) dela på ansvaret?
Vad har jag fått för konsekvenser som gått mot normer? Märker inget själv. Min man tar nästan allt ansvar i hemmet, ingen har anklagat oss för att gå mot normer?
Uppfriskande vad opåverkade av samhällets förväntningar många är här. Uppfostrade som små öar i ett samhälle som har helt olika förväntningar på kvinnor och män t ex. Ungefär som att alla här äter sina 500 g grönsaker, motionerar 60 minuter varje dag och sover 8 timmar varje natt för ”man tar ju hand om sin hälsa” i diskussioner om vikt/hälsa/träning. Osedvanligt många perfekta människor som håller till i detta kommentarsfält!
Du kan inte tvinga din partner att ta föräldraledighet. Vanligt att män plötsligt anser att han inte kan vara borta från jobbet mer. Att ni har kommit överens om något annat innan är liksom inte juridiskt bindande. Då står du som mamma där med ditt barn och givetvis tar man då hand om det.
Min sambo ville inte vara pappaledig.. det finns inget som säger att man måste vara det heller. Jag ville inte vara hemma ett år..så jag tog hjälp av min mamma tills dottern nunde börja på förskola.
”Förväntas”? Ingen förväntar då något av mig iallafall, ingen har sagt att jag ska jobba heltid och ta ansvar för allt hemma.
Vem har sagt det till dig och varför lyssnar du på andra när det gäller ditt eget liv?
Men du kan ju inte välja vilken partner som ska bära barnet och därmed ”utstå” all den skit som kommer med en graviditet. Fattar man inte det är man ju inte en av dem som drabbats, då är det bara säga grattis till dig.
Jag ”måste” vara gravid om min familj ska ha barn. Min man kan inte vara gravid. Jag har i mina två graviditeter drabbats av extremt graviditetsillamående vilket gör att jag inte kan jobba då jag kräks minst 12 ggr per dag och endast kan ligga ned i min säng. Det är inget val jag gjort eller kan byta med min partner. Punkt. Sedan foglossning på det, knappt några pengar eftersom jag inte kan jobba. Det är inget jag valt.
Nej måendet kan du inte välja men mycket annat
Även om man väljer att få barn så kan det vara en kvinnofälla. Så klart. Jag älskar mina ungar över allt annat och skulle inte vilja ha dem ogjorda. Men jag hade inte till fullo förstått hur sjuk jag skulle bli (av bägge graviditeter) och hur det skulle påverka mig senare i livet med kronisk sjukdom som jag inte hade fått om jag inte blivit gravid. Det är svårt med riskavvägning då det är något man verkligen vill. De sociala faktorerna kan påverkas men de medicinska (förlossningsdepression, preeklampsi, graviditetsdiabetes, foglossning, komplikationer efter födsel) är svårare att förutse, hantera och förebygga.
Tycker hon har helt rätt, även om man inte upplever lika stora problem som henne så är det exakt så det är. Det är inte en slump att barnafödandet minskar..
Hon har ändå valt att skaffa tre barn som väldigt ung. Tror utseendet ligger bakom mycket pga sociala medier å vad hon lägger ut
Jag har snarare känt tvärtom, kunna jobba deltid utan konstigheter och fått mer av den tid som för mig är viktigast. Hann jobba länge innan också. Planering
Hur menar du med ”Tror utseendet ligger bakom mycket pga sociala medier å vad hon lägger ut”?
Att det är viktigt vara sexig och barn kan ställa till den biten
Tror inte sexighet är prioriterad när man har foglossning och knappt kan röra sig.
Ja jösses. Jag är äldre och fick barn på 90-talet. Ja, vi separerade när barnen var små, ja jag har förlorat inkomst pga detta men kunde inte bry mig mindre. Lärde mig redan i 20-årsåldern att pensionsspara. Mina barn är ju såklart värda allt och lite till, tänker inte ens tanken att jag är förlorare och pappan vinnare i detta. Jag har mkt bättre kontakt med våra vuxna barn, han ger dom mest pengar för att kompensera sin närvaro. Dock har varken min kropp, mitt psyke eller karriär tagit stryk öht. Så kanske det är för vissa men man har eget ansvar gällande sin karriär, även sitt psyke, kroppen är svårare såklart. Att kalla det att offra är fel tycker jag 😶 man har ett val och det är ingen uppoffring.
Fast, du väljer ju att uppoffra saker. Sen ser du inte det som något dåligt, för du vill göra den uppoffringar för barn. Men det är ju fortfarande uppoffringar av en hel del saker även om du väljer att göra det och vill göra det. Det lägger bara en värdering i ordet ”offra” som gör att du tror att man per automatik beklagar sig eller kanske ångrar sig.
Så bra förklarat Anonym 12:26. Alla värderar olika. Jag har också ”offrat” tid på jobbet, pengar och egentid för mina barn – men det är ju enbart en prioritering där barnen hamnat först för att jag valt det.
Allt man inte väljer är inte ”offring”.
Jag väljer att inte äta halvfabrikat, men jag offrar det inte.
Det är ju liksom inte det specifika som att du väljer bort halvfabrikat och istället väljer att laga mat från grunden. Helt rätt att det inte är en uppoffring. En uppoffring hade varit att t.ex. välja bort en måltid för det finns bara tillräckligt för ditt barn t.ex. Men det man pratar om angående vad man uppoffrar när man skaffar barn är ju t.ex. sin kropp, tid, sömn, inkomst, karriärmöjligheter (löneökning, utveckling osv.) osv. Alltså det är inte saker som att välja bort halvfabrikat, en semester i Turkiet, en klänning man gillar från Zara.
Din kropp, tid, sömn och inkomst är ju liksom något helt annat, något vi alla behöver ändå. Så att tillfälligt uppoffra något av det (kroppen under graviditet och amning, eller tillräckligt med sömn ett par år, inkomst under föräldraledighet), eller permanent offra det delvis (kroppen kanske inte blir detsamma, eller man kanske aldrig kommer kommer ikapp 12 månaders föräldraledighet på jobbet), det är ju en uppoffring. Även om det är en uppoffring man väljer och kanske rentav är villig/glad att man uppoffrar för det man får istället.
Anonym, är välja att offra?
Nej, det tycker jag inte. Att välja är inte per automatik att uppoffra något. Att välja att resa till Spanien istället för Grekland är inte en uppoffring bara för att du valde det. Att uppoffra något är att ge upp något för dig själv i förmån för någon annan, oftast kanske något du hade, skulle få eller behövde.
Om du väljer att bli gravid (och föda och amma) så offrar du din kropp till viss del för ditt barn, kanske väldigt mycket om det går mindre bra. Har du otur kanske du offrar din fysiska och/eller psykiska hälsa. Under föräldraledighet (och småbarnsår) så offrar du förmodligen din sömn en hel del. Du offrar inkomst. Du offrar egen tid.
De allra flesta föräldrar skulle nog instämma att det är värda uppoffringar som de själva valt att göra för de ville göra det för sitt barn. En uppoffring är inte par automatik negativ överlag även om uppoffringen i sig kan ha negativa konsekvenser. Men poängen som framförs i det här inlägget är väl mer att uppoffringar som mammor vs. pappor behöver göra inte är jämlika. Generellt uppoffrar kvinnor oproportionerligt mer. Delvis pga biologi, delvis pga förväntingar, normer och könsroller.
Rätt många av oss har läst många historier om kvinnor som i pensionsåldern kanske tyckte det var lite tråkigt ändå att leva som fattigpensionär pga all deltid, föräldraledighet och vab. Det betyder inte att man ångrar sina barn, men att man kanske bör göra andra val vad gäller ekonomi och fördelning i hemmet. Det är väl sunt att lära kvinnor att tänka på hela livet och inte bara småbarnsåren? Och för män att lära sig att ta sin del av ansvaret och bli närvarande, ansvarsfulla pappor.
Jag tycker att hon har helt rätt.
Jag är med i gruppen ”economista för kvinnor” på fb.
Var och vartannat inlägg handlar om kvinnofällan. Kvinnor som undrar hur det ska klara sig ekonomiskt när männen drar. Det är oftast kvinnor som stått för mat etc…
Vissa gillar inte att vara gravida, vissa älskar det. Och den finns det väldigt många av oss som inte tycker att man behöver göra en så stor grej av det och dra på sig offerkoftan. Barn skaffar man högst frivilligt. Jag mådde skit (fysiskt) under min ena graviditet. Såklart det inte vara rosenskimrande just då, men heller inget jag gjorde en grej av. Det var ju vad det var och det gick över.
Sen är ju alla ansvariga för sitt eget liv och sin egen ekonomi. Jag skaffade barn på egen hand och har jobbat i många år innan och haft möjlighet att både spara och investera pengar. Räknade på hur det skulle bli och vad som var rimligt att förklara sig. Idag har jag två barn som jag försörjer själv, jobbar just nu 80% pga att barnen är små, har sparkonton till barnen och ett eget pensionssparande till mig själv.
Har skapat den tillvaro jag vill ha och är förbannat stolt över det.
Så du höjer dej själv till skyarna med ditt perfekta liv.
Inte det minsta. Däremot är jag väldigt nöjd med mitt liv. Och ja, stolt över det jag skapat. Om det sticker i ögonen på folk får det stå för dem. Finns massor av människor som har ett ”bättre” liv än jag, bor större, kan resa ofta etc. Men det stör inte mig. Är man nöjd med sitt eget liv brukar man inte störa sig eller bli avundsjuk på andra.
Så då stör det ju inte dig om någon annan vill klaga lite eller uttrycka sina åsikter om kvinnofällan, du som är så nöjd! ☺️
”Väldigt många av oss om inte tycker att man behöver göra en så stor grej av det och dra på sig offerkoftan. Barn skaffar man högst frivilligt.”
Jag förstår inte riktigt den där attityden. Jag har inte barn (än), men har noll problem att känna empati med att det kan vara pissjobbigt att vara gravid – trots att det är ett självvalt tillstånd. Eller att det är en jättestor grej för den som är gravid att vara gravid. De allra flesta drar ju inte sådant till sin spets, utan fortsätter vara fungerande människor i den mån det går och jobbar och umgås med familj och vänner.
Jag tycker inte att bara för att man valt något frivilligt så måste man brösta jobbiga saker med valet helt i tystnad och ensamhet. Har liksom också empati för de som frivilligt valt att flytta till andra sidan jordklotet och upplever hemlängtan ibland. Eller empati för någon som frivilligt valt att studera och har det tufft med en intensiv period av pluggande. Det kostar ingen särskilt mycket att visa lite empati för andra och inte vara så dömande när det inte ens påverkar en själv direkt.
Jag fick PTSD och mår riktigt dåligt 8 år senare. Men jag har väl offer kofta då 😅. Eller alla dem med permanenta förlossningsskador som aldrig blir bra.
Precis! Dessutom har man ju ingen aning om hur man kommer att må under en graviditet.
Hon har en poäng. Men tror mycket handlar om vem du skaffar barn med. Jag personligen känner inte igen mig i hennes text. Mitt liv har absolut inte stått stilla i 2 år efter barn. Första 4-5 månaderna är man lite som en zombie men sen vänder det. Min man har fått sköta nästan all markservice när jag var gravid med nr 2 samt nu när jag ammar nr 2.
Och vi som är ensamstående klarar det utmärkt ändå. Tänka sig.
Det är ju exakt det som är kvinnofällan, bara för att man klarar det som ensamstående ska det vara ett argument för att kvinnor ska göra allt.
Klart att man klarar det själv – men varför ska det användas som ett argument i en fråga om jämställdhet? Män som har en kvinna som för dig barnets födel klarar sig självklart också, men det du det arugmentet någonstans?
*dör vid barnets födsel
Mm jaha? Jag är full av beundran för ensamstående, men vad var det där för märklig kommentar? Så du har ingen partner som kan dela lika med dig. Och ändå klarar du dig. Tänka sig. Jaha? Är det en tävling där ensamstående är lite bättre som klarar allt själv hela tiden?
Ja, jag håller med om hennes poäng och det är med den poängen i bakhuvudet som jag är HELT ok med att låta min kille kille ta fler turer på nätterna med vår son, majoriteten av hämtning eller lämning på förskolan och majoriteten av all vabb. Han tjänar mer och arbetar närmare förskolans lokaler.
Jag lämpar över en hel del på pappan som mamman oftast ansvarar för, men trots det är jag kvar som projektledaren. Det är pissvårt att ha ett helt jämställd föräldraskap trots två välinformerade och välmenande föräldrar som vill dela allt lika. Vi försöker hela tiden justera så det blir mer jämlikt, men det är SVÅRT.
Det bygger ju på att pappan är beredd att göra det. Många män säger bara nej och att det inte går. Då står man där själv med alternativet att lämna ett sjukt barn på förskola eller ta vab själv.
Och därför MÅSTE man prata om det här innan man skaffar barn. Det ansvaret bär båda föräldrarna, och som kvinna måste vi vara beredda att sätta gränser och ställa krav.
Inte för att jag inte håller med om att det är viktigt att prata om och att veta att man är överens om hur man ser på jämställt föräldraskap – Men det är verkligen inte ovanligt att pappor som lovar guld och gröna skogar inte alls lever upp till sin del av dealen när det väl gäller… Och eftersom det är barnet som blir lidande så måste man ju se till att det fungerar.
anar jag avundsjuka över att ha en partner som bryr sig? 🙂
Jag tycker ordet kvinnofälla skaver lite. Ofta handlar det om att kvinnor på något sätt inte gör karriär på samma sätt som män, jobbar inte lika mycket osv. Normen är att göra som näbben gör, vara hemma mindre med barn, ta mindre ansvar för hem och hushåll etc etc. Det blir en kvinnofälla för vi får lägre lön, pension och ekonomisk frihet.
Men tänk om vi istället hade ett samhälle där att vara gravid och ta hand om barn inte var något negativt för karriär och pension osv. Vi kan ju faktiskt uppvärdera kvinnornas val och säga att karriär är en mansfälla.
Jag tror du är något på spåren. Det krävs att hela samhället omvärderar sin syn på graviditet och gravida. Vi förväntas arbeta och tjäna pengar precis som män och lägga detta till grund för vår pension, där uträkningen är precis som för män. Ändå bär vi oundvikligt den bördan att bära, föda och mångot och mycket också följa samhällets norm med att ta hand om barnet. För att vi gör detta får vi en lägre lön och det vägs in i våra karriärsmöjligheter = vi kan aldrig konkurrera med männen. Jag skulle vilja se att beräkningen av pension för kvinnor som fött barn bortser från barnåren (likt tidigare när de bäst betalda åren låg till grund för uträkning) samt att det fanns skattelättnader. Ojämställt? Javisst. Men jag tror inte absolut jämställdhet kommer att gynna oss i detta fall.
Krya på dig Camilla! ❤️
Hoppas du mår bättre.
Jag har tagit i princip all föräldraledighet med båda barnen 18 månader var. Innan någon förfäras så har vi gemensam ekonomi och OM vi en dag skiljer oss så delar vi lika på allt (förutom arv har vi sagt att den ska vara separat ifall vi mot förmodan skulle skilja oss då han tex skulle äga ett sommarhus med syskon så känns självklart osv, något väldigt skumt med att dela lika det man ärver från föräldrar.) Angående pension så har mannen fört över premiepension vid två tillfällen för att det inte ska bli glapp för mig. Min man tjänar MYCKET mer pengar än jag (65 i månaden och jag tjänar typ 37) så det är bättre för oss som familj att han jobbat mest. Och jag hade inte växt i karriären under tiden då jag väljer att byta yrkesbana nu efter föräldraledigheter. Alla gör olika men så är det för oss. Och jag har älskat att få vara med barnen medan mannen älskar sitt jobb men jobbar också hemifrån 6/7 dagar i veckan så varit med oss massor ändå. Så vi båda har mått bättre av denna uppdelningen.
Angående psyket och kroppen kan jag hålla med. Alltså att vi kvinnor får ta allt men därav skönt att fått vara föräldraledig så mycket med amningen, återhämtningen osv.
Fast. Även om ni delar lika så kommer din pension påverkas. Har an avstått andelar och överfört till dig? ja då är du lite kompenserad. Annars har du gått miste om en hel del och kommer inte få tillbaks det vid separation.
Den här typen av kommentarer tycker jag är onödiga. Det är _jätteviktigt_ att vi rent generellt pratar om vad det innebär ekonomiskt att vara föräldraledig jämfört med att jobba, och att en förälder som är hemma betydligt mer än den andra har kunskap om det för att kunna göra en rättvis deal med sin medförälder.
Men när någon, som i Mias fall, helt tydligt har VALT ett upplägg som passar dem, i samråd med sin partner, och uppenbarligen vet vad de får och inte får ut av det, fattar jag inte varför du känner behovet av att påpeka att det minsann inte blir rättivst med pensionen. Informera om sådant där det behövs, i det här sammanhanget är du ju bara ute efter att kritisera hur någon annan valt att leva sitt liv.
Tycker mest det är sorgligt att prioritera pengar framför att pappan också ska få en bra relation med barnen..? Ni tjänar ju bra med pengar, så jag antar att ni inte skulle gå under ekonomiskt om ni hade delat på föräldraledigheten? Så varför ställer pappan upp på att ni ska ha mer extra pengar varje månad istället för att han också får vara med sina barn under föräldraledigheten? En vettig pappa hade ju också velat vara föräldraledig med sina barn?
Det är väldigt stor skillnad på vad du ”förlorar” om du tjänar 65k jämfört med 37k, någon som har 65k i månaden kommer mer än halvera sin inkomst. Jo, de har fortfarande två bra löner, men det är ju inte omöjligt att man har utgifter efter sina två högre löner. Bolån ska betalas. Har själkv turen att bo i hyresrätt, men hade vi haft höga lån just nu så vet jag inte om min man hade kunnat vara ledig helt ärlig, då tror jag inte ekonomin hade gått runt.
Dessutom kan en som jobbar få nästan lika mycket kvalitetstid med barnen. När jag var hemma och min man jobbade så var jag ensam med sonen från 08-17 ungefär, ca 4h av den tiden sov han. Hans pappa gick upp med honom och hängde en timme på morgonen, och hade honom sedan från att han kom hem vid 17, tills sonen gick och lade sig vid 20 – Då jag fick egentid och hade hand om mat/städ/ärenden. Han tog majoriteten av tiden på helgerna, och alla nattningar (eftersom jag tog de flesta nätter).
Vår son är lika trygg med sin pappa som med mig, och jag skulle uppskatta att vi har haft ungefär lika mycket kvalitetstid med honom. Trots att jag varit ledig och mannen jobbat i 10 månader.
Jag tycker även det är rätt intressant hur det blir så när mannen är den som förlorar ekonomiskt. Kvinnan förlorar också massor, men det syns inte just på en lönespec varje månad så det får inte samma uppmärksamhet
Camilla.
Tydligen går ett magsjukevirus just nu i Stockholms området. Fick mail från dotterns skola igår. Där stod att ett magsjukevirus slagit mycket hårt mot många skolor bland annat. Dotterns skola stängde då det inte fanns personal och hälften av eleverna var sjuka. Från att vi fick första mailet om att det gick magsjuka till att mail nr 2 kom där det stog att dom stänger skolan tog det tre timmar. Helt galet! Så du är inte ensam, inte för att det är nån tröst men 😅
Min dotter har dock klarat sig, än så länge.
Krya på dig! 💜
Hemskt att förra generationen kvinnor i dag lever som fattigpensionärer pga dom var hemma längre med sina barn. Helt fel av samhället att dom gjort dom fattiga.
Jag är alla dagar i vecka hellre fattig pensionär men med minnen av att JAG fick tid med mina barn. Att jag gav mina barn sin mamma och inte en dagisfröken som närmaste anknytningsperson.
Jag är alla dagar i veckan fattig nu för att kunna ge mina barn de vårt samhälle idag glömt av.
Tiden?
Blinda av karriärer , kampen om att det ska vara jämställt har tagit över .
Det går INTE att vara två heltidsarbetande föräldrar med små barn. UTAN att det drabbar barnen? Långa långa dagar i stökiga miljör med personal som byts ut konstant .
En önskan om ett jämställt samhälle går ut över våra barn . Ett samhälle där föräldrar ska satsa lika mycket på sina karriärer och lika lite på sina barn . Alla önskar vi jämställdhet, men vägen vi kör på nu missgynnar barnen det är en ekvation som inte går ihop . ju mer vi kvinnor börjar arbeta ( jämfört med när vi var hemma födde barn tog hand om hushåll ) ju mindre av någon förälder får våra barn.
i en drömvärld jobbar båda föräldrarna deltid men verkligheten ser inte ut så i de flesta fall .
man borde inte få skaffa barn om man planerar att lämna bort så fort föräldrardagarna tagit slut . Hur ska man ha råd då kommer många kontra med .
är det barnens fel att ni skaffade barn trots att ni inte löst ert skit innan? att ni skaffar fler barn än ni har råd med pga drömmen om en stor familj. De så oerhört egoistiskt mot alla barn
Varför kan inte mannen vara hemma?
För han kommer inte va hemma ?
få män som är det eller ?
tyvärr !!!!!!
Men vad har ni för grottmänniskor till män? ”För han kommer inte va hemma” vadå, vad menar du ens? Sånt pratar man väl ändå om innan man skaffar barn och en snubbe som vägrar ta hand om sina barn är då inget att ha 2024.
Här målas det med bred pensel. Poängen är ju att det inte ska behöva vara det ena eller det andra. I en perfekt värld kan två föräldrar som jobbar halvtid leva drägliga liv – Det handlar inte om att vi inte kan ha det jämställt, det handlar om att samhället ser ut så att en heltidslön inte kan försörja en hel familj. Hade det räckt hade vi kunnat ha två halvtidsarbetande föräldrar, och alltså ändå inte behöva tvinga kvinnor att avsäga sig karriär för barn.
Du lägger hela skulden på kvinnor därför att vi också vill ha samma möäjlighet till karriär och ekonomisk trygghet som män alltid haft tillgång till. Istället för att lägga skulden på de män som inte tar sitt ansvar, och på den politik som för många omöjliggör att leva på en lön. Rösta för 6 timmars arbetsdag. Rösta för medborgarlön. Rösta för att ta bort skattelättnader för de rika så att grundläggande samhällsfunktioner kan vara helt skattefinansierade. DET hjälper familjer att kunna vara hemma med sina barn. Att kalla kvinnor egoister för att de inte vill bli fattigpensionärer hjälper ingen.
Men varför skaffar hon barn då, ett tredje barn om hon har så starka åsikter om det? Så tröttsamt
Jag känner som hon men därför skaffar jag heller inte barn, så slipper man sitta och klaga och tycka synd om sig själv för ett val man själv tar
Och nu är det ju så att det är kvinnan i förhållandet som blir gravid och föder barnet, det kan man inte göra nånting åt. Hon hade själv väldigt bråttom att skaffa barn med den nya mannen, hon hann väl få missfall också. Föräldraledighet i hennes fall funkar lite annorlunda också. Så vitt jag förstår så lever bägge på hennes reklamsamarbeten och jobbar inte utanför hemmet.
Kommer aldrig skaffa barn. Mina lifegoals lirar inte med det. Men har världens finaste sambo, och vi är på samma plan. Dessutom – känns inte som att den närmaste framtiden är särskilt ljus för de stackarna som föds nu. Deras liv i denna miljö och politik kommer inte bli kul.
Jag och min man velade i flera år kring barnfrågan, har nu landat i att jo, vi vill jättegärna ha barn och ser fram emot det så mycket. Men har på riktigt dåligt samvete över det samtidigt, för framtiden känns så oviss, osäker och inte superpositiv direkt. Vad kommer de få uppleva vad gäller klimatkris och alla konsekvenser det medför, krig och konflikt, eller hur kommer det välfärdssamhälle jag tror på och uppskattar stå sig? Knyter sig på riktigt i magen när jag tänker på det.
Isabellas AI master företag löser det.
Hade folk i krig och misär tänkt på det sättet skulle inte vi existerat idag. Med andra ord, barn har fötts i alla tider. Så kör hårt med ”baby-making”! 😊
Ni har rätt i att ha dåligt samvete
Lägg ner bara. Ur ett samhällsperspektiv är det oerhört egoistiskt att INTE skaffa barn. Hela vårt samhälle bygger på att folk gör det.
Absolut, men… om jorden literally håller på att gå under av klimat och krig? Krig har vi haft förr.. sure, men klimatet är något nytt. Och det är inget att leka med, speciellt när våra politiker världen över skiter i.. så blir det ju ändå ett nytt ställningstagande?
Att jobba deltid några år/vara fl-ledig gör typ inget med pensionen. Jag har arbetat deltid i typ tio-femton år och kommer ändå få en helt ok pension om prognosen idag håller sig. Dvs vid pension kring 69 år. Vi får se men värt för mig. (Är typ låginkomsttagare).
Det gör ganska mycket med pensionen, och det gör att du hamnar efter i löneutvecklingen.
Därför skaffar man inte barn helt enkelt 🙂
Jag är gravid med första barnet och har funderat mycket på kvinnofällan och jämställdhet i samband med det. En sak jag inte tänkt på innan jag blev gravid är hur ”skevt” det kan bli redan innan barnet är fött. Hann inte vara gravid många veckor innan jag så att säga lidit ekonomiskt av det – förlorad inkomst pga gravidillamående så fick vara hemma från jobbet i perioder (blev en hel del karensdagar), kommentarer på jobbet om att jag hade en del frånvaro och att min prestation blivit sämre (vilket i sin tur kan påverka ens löneutveckling), inköp av ny BH/gravidunderkläder/andra gravidkläder för att ens vanliga kläder blivit för små. Absolut sånt som man kan ”jämna ut” genom att ens partner kompenserar en för förlorad inkomst/delar lika på inköp, men blev ändå lite chockad över att den ekonomiska obalansen för många börjar redan när man fått plus på stickan liksom.
Håller helt med!!
Vad gäller bortfall av inkomst, så kan mannen föra över pensionspeng till partnern. Det är inte mer än rätt, då hen förlorar pensionspoäng.
Läs mer här: https://www.pensionsmyndigheten.se/forsta-din-pension/sa-fungerar-pensionen/overforing-av-premiepensionsratt
Kvinnor kan föda barn, män kan det inte. Punkt. Sedan kan man i ett jämställt förhållande ha olika strategier för att utjämna detta, arbetsmässigt, ekonomiskt etc. Kvinnofällan här verkar vara det äktenskap eller förhållande man helt frivilligt satt sig i / stannar kvar i. Mannnen vill inte vara föräldraledig säger ni.. Det vill ju inte du heller. Förhandla rentav tvinga. Den man som lägger barnet på en hylla i garderoben i samma stund som du går till jobbet är lätt räknad. I själva verket gör du honom en tjänst att lära känna sitt barn. Funderar på att börja tillverka offerkoftor i parti, det verkar lönsamt.