498 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Jag vill ha supermjuka och tjocka handdukar/badlakan. Typ de från Newport, men utan stor blaffig logga över allt.
    Har ni några tips?

      Hotel selection från Hemtex gillar jag!

        Jaa Hotel Selection från Hemtex <3

        De har jag känt på i affären. De är inte alls lika tjocka och långt ifrån lika mjuka som Newports 😖

      Jag älskar våra från Himla!

        Är de från Åhléns?

      mille notti!

        Jag har kollat upp dem på nätet, men har inte haft möjligheten att åka och känna på dem än.
        Är de lika fluffiga som Newports?

          ingen aning om newport men tycker mina MN är mjuka och goa

      Mina från Gant är de bästa jag har. Jag tvättar dem och torktumlar dem och hänger upp dem direkt igen. Fortfarande mjuka och fluffiga.

        Ja, mina handdukar från Gant är de mjukaste, men de är inte riktigt så härligt stora som jag önskar. Och de badlakan jag ser att de har är lite väl färgglada. Hoppas på bra tips här

      Singular society Har magiska handdukar och till ett väldigt bra pris. Fantastisk kvalité.

      Fantastiskt att man kan vara så olika! Jag avskyr mjuka äckliga handdukar. Tvättar sönder såna i 90 grader tills jag får härliga hårda handdukar och tyvärr så tar det en tid i dagens kvalitet haha. Håller med någon kommentar nedanför, gant. Tog mig två år att få dom ”okej” i mina mått så de är mjuka och för mig alltför länge 😀

    Jag var med om en märklig sak häromdagen på tunnelbanan. Jag satt och pratade med pappa i telefon om räntan på min lägenhet, hur vinsten ska fördelas mellan oss när vi säljer lägenheten (vi har köpt den gemensamt) osv, ekonomiska frågor. Helt plötsligt säger en kvinna till mig att jag borde tänka på vad jag väljer att prata om offentligt? Fattade INGENTING. Absolut om jag pratat om mitt sexliv på tuben, det gör man bara inte, men räntor? Är jag ute och cyklar eller var hon knäpp?

      Det är ju populärt med bedrägeri så risken ökar att du blir utsatt om du sitter och pratar öppet. Om det dessutom är mycket pengar det handlar om finns ju risken att du blir rånad/utpressad på pengar.

        Ja hon var väldigt omtänksam. Man ska aldrig berätta sånt. Imorgon kan någon knipa ihop ett brev och har all information och gör det så trovärdigt att du inte ens fattar att du blivit lurad.

          Men asså jag sa ingenting i princip? Hur ska ens någon veta vem jag är? Detta var konversationen

          ”Nu när du betalat av lånen, så har vi ju ingen ränta. Ska jag då inte betala ränta till dig eller är det ändå något jag bör göra? Hur ska vinsten då fördelas när vi säljer den? ¨

          Vad skulle någon kunna göra med den informationen?

            Pja, beror väl på vad du berättat innan och efter den enda meningen du citerar…

            De kan ta en smygbilder och söka på Google, hitta dina sociala medier och hitta ditt namn och sen söka på din adress och till sist göra ett hembesök. Eller helt enkelt följa efter dig, åker du till jobbet vet de ju var du är och står anställdas namn offentligt så hittar de dig där.

              Varför skulle dom hembesöka mig, och inte ex någon rik på Östermalm? Känns ju isf lika troligt att dom kan söka upp den som bor i en 20 miljoner lägga på Östermalm och besöka den, varför just jag?

            haha har du inte sett den killen som hittade EXAKT vilket hotellrum en tjej var i från en tiktok? alltså precis det exakta rummet på ett hotell i en stad helt baserat på sänggavel & tapet på den bilden hon la ut. det är creepy hur mycket information man kan få av väldigt lite!

            Jättemärkligt att du vill sitta på tunnelbanan och låta alla ofrivilligt lyssna på ditt samtal.

              Så du pratar aldrig med vänner på tunnelbanan tex?

      Bedrägerierna ökar för fullt så hade inte tagit sånt öppet på tuben, du vet aldrig vilken idiot som sitter bredvid. Hon sa det nog av omtanke.

      Alltså hon menar nog att du pratar på ett sätt som kan göra att du blir utsatt för bedrägeri (eller rånad på vägen ut från t banan). Det är ju rätt sorgliga tider tyvärr. Fint att hon sa till ändå!

      Hon kanske är dement?

        Men Kurtan 😂

          Kurtan är du sjuk eller?? Jävla konstiga typ.

            Camilla detta är diskriminering. Jag är en kvinna. Jag har lust att ta upp detta med diskrimineringsombudsmannen. Detta är inte ok eller roligt. Mobbning är ett brott och i så fall anmäler jag till polisen med. Jävligt dålig stil. Tänker inte tolerera det!

              Nej men snälla. Slösa inte polisens tid med trams, de kommer inte agera på detta då det inte är ett brott. Att bli kallad ett förnamn som brukar användas till det andra könet är inte mobbning och mobbning är inte ett brott.

                Du ljuger och snackar skit. Mobbning är ett brott och vill du själv bli kallad öknamn. Antagligen är det du som skrivit det. Sjukt i huvudet är det. Dessutom drivs det om mitt kön. Kommer gå vidare med detta. Camilla har ett ansvar men tar det inte. Troll ska inte komma undan. Njuter du av att förnedra. Tydligen. Så jävla sjukt och elakt. Karma!

                Har redan pratat med polisen och dom tar det på allvar. Tramsa du vidare i ditt liv och säg för fan inte vad jag ska göra. Diskrimineringslagen finns också. Tänker inte ta skit. Varför då. Camilla varför godkänner du öknamn på folk. Bli vuxen! Märks att du vill att människor som förnedrar ska få råda här. Patetiskt och elakt är det. Och totalt oprofessionelt. Mår du bättre nu? Antagligen.

                  ”Hej polisen. Jag skrev en anonym kommentar på ett skvallerforum och någon kallade mig ett namn ja inte heter?!!”

                  ”Kurtan, vi tar de på allvar”

                    Personen är tydligt psykiskt sjuk tyvärr, nog bäst att ignorera. Sorgligt egentligen, hoppas hon får hjälp.

                  Tycker inte det räcker att kontakta polisen angående detta. Ring Ulf och påven också!

                  Det var inte jag som skrev det nej. Men polisen utreder inte mobbning, vilket detta inte ens var. Nu vet jag att du ljuger eller så sa polisen så för att lugna och bli av med dig. Du behöver lugna ner dig. Det kanske inte var snällt av personen, även om Kurtan inte är en särskilt elak sak att säga. Händer mycket värre saker på internet så för din egen skull kanske du skulle hålla dig borta, om du blir så upprörd. Jag jobbar med människor som tänker och reagerar som du och jag hoppas du får hjälp och har en vårdkontakt/boendekontakt, prata med dem.
                  Allt gott!

      Kan ni som varnar för bedrägeri förklara hur dessa bedrägerier utformas? Hur vet bedragarna vem hon är öht o hur hon kan kontaktas?

        Bra fråga.

        Undrar också

        Ligger väl i smådetaljerna, hon ger en gatunamn på nya eller gamla lägenheten, du kollar försäljningar på booli, ett namn på sambon, kanske nämner sitt jobb, bank, någon annan detalj. (Är hon på väg hem kan man följa efter. Så svårt är det inte ta reda på vem människor är.)

        Det finns ju AI röstkloner som även kommer till Sverige. Räcker att dom spelar in samtalet en stund, med den information hon lämnat med hennes röst kan de plättlätt ringa till pappan senare efter lite research (följa efter och se namn på dörr osv), ringa upp honom och tro att det är hon 100% var ett program om det på plånboken eller ekonomiakuten (kommer inte ihåg)

        Hur hon kan kontaktas. Ex, följa efter henne när hon går av tunnelbanan?

      Är väl väldigt olämpligt att prata om högt på tunnelbanan.

        Varför det?

          För att folk får veta massa saker om dig och din ekonomi de inte borde veta. Har någon onda avsikter kan sånt användas mot dig.

            Dagligen sitter folk och pratar högt om privatsaker i tunnelbanan. Ni som inte vet det kan inte bo i Stockholm.

              Ja diskussionen känns överdriven och lite paranoid. Vill någon blåsa en på pengar så skulle jag titta på ytligt bekanta på internet eller i övrigt.

              För att de vill ha uppmärksamhet ja. Det finns liksom inget sunt i det.

          För att det är privat

          Trollar du eller är du så lågbegåvad?

            Till Tyra alltså.

            Lågbegåvad? hahahahah, ja absolut. AL-robots för att man pratar ränta på tunnelbanan. Tillåt mig skratta. Idiot.

        Väldigt olämpliga samtal man överför på tunnelbanan nuförtiden. En ringde nån restaurang och nämnde både sitt namn, företagets namn och restaurangen, handlade om deltagande och antal personer. En tjej pratade med sin vännina om hennes ex med namn och deras sexliv hög och ljudligt. En angav sin adress till sitt nya hus till målarfirman han ville anlita. Flera har klagat på sina kollegor med namn. En hatade sitt jobb på en förskola och outade det mesta. Många ringer sina om sina läkartider(?) och anger namn och telefonnummer därmed. Fattar inte hur ”korkade” en del faktiskt är?

          Personnummer och adress kan ju va nr att inte prata högt om.en vad ska du göra med informationen att en blond tjej i 20-årsåldern med grön kappa stör sig på sin kollega Britta för att hon aldrig tar bort kaffefiltret efter sig? Vad ska hända?

      Förlåt men varför tar man ett sånt samtal på tuben från första början? Obs seriös fråga från en som nästan tycker att telefonsamtal i offentligheten bör förbjudas haha. But still. Varför?

        Haha why not? Passade då, jag tycker inte räntor är något privat. Vi kom in på det helt enkelt, det var då tiden fanns haha. Men ja, kanske man tycker olika

        Men vad töntig kommentar. Vadå förbjudas? Jag har i princip aldrig noterat vad främmande människor pratar om i telefon, jag har fokuset på mitt eget. Och om man nån gång noterar vad nån säger så är det glömt lika fort.

          Haha jag tjuvlyssnar alltid! Iaf om det låter intressant.

          Pratar folk högt går det inte att ignorera

            Haha men va jo sätt i dina hörlurar människa

              Sånt har varenda människa säkert med sig alltid. Dumheter. Jag har fått höra så många privata samtal när folk gapar högt på tåget. Fattar inte varför det måste tas där och då. Inte försöker de dämpa sig heller.

                Eh ja? Är förvånad att det ens är en diskussion då de flesta väl lyssnar på nåt ändå (iaf för de som inte gillar andras ljud).

          För att det är sjukt irriterande att vara tvungen att höra medresenärer prata i telefon när jag åker t-bana. Gör det hemma liksom.

            Även om de pratar i normal ton? Folk pratar ju och låter hela tiden på tunnelbanan?

          Jag minns fortfarande vissa konversationer som främlingar har haft för 15 år sedan, typ när jag har stått vid en busshållplats. Inte för att jag vet vad det fyller för funktion men rätt intressant att man kan komma ihåg sånt.

            Är likadan.

      Privatekonomi är väl inget man pratar om på tunnelbanan? Jag hade tyckt det var väldigt obekvämt att lyssna på hur någon tänkte kring vinstfördelningen exempelvis. Det var rätt av henne att säga till.

        Varför skulle du tycka det var obekvämt att höra om räntor och vinstfördelning?

          Obekvämt, för att dina privata samtal inte platsar i en offentlig miljö. Och obekvämt för att man märker att du är en människa som inte förstår det.

            Det är inte privat att prata räntor, gahahha. Herregud.

              Det är väl för attan ett privatsamtal? Du vet inte ens vad privat betyder?

            Jag fattar inte heller, kan typ inte se varför det är ett sådant här problem, såvida personen inte sitter och skriker i telefonen som vissa gör, men de som skriker brukar skrika oavsett om de sitter i telefon eller pratar med någon de har bredvid sig, och personligen gör det mig varken till eller från huruvida någon har ett samtal på telefonen eller med en medresenär, i normal samtalston. Föredrar till och med det framför att höra båda delarna av ett samtal (känns mycket mer avslöjande och svårare att inte dras med i att lyssna på än envägskommunikation). Tunnelbaneturen är ibland den enda tiden man har att ta samtal, och jag kommer förutsätta göra det, tycker inte att någon har kunnat visa några goda skäl till varför man ska avstå (frånsett om man pratar om privata saker eller om saker som ex. bankärenden som tråden väl handlade om, för t ex säkerhetsskäl)…

              Fortsätta * inte förutsätta

              Skälet är väl för dom flesta att vi inte vill höra dig dig prata i telefon.
              Alls. Punkt.

                Men man kan inte va så känslig i samhället! Ska alla sitta helt tysta bredvid varann också eller? 😄
                Jag vill inte höra skrikande barn men vad ska jag göra? Kasta ut dem?

          Jag har nog bara mer integritet än du. Kanske är lite av den gamla skolan men att vräka ut sig hur mycket man kan tänkas få från en framtida lägenhetsförsäljning känns bara liksom….ofint. Jag vill inte veta om du får 50 % och din pojkvän 50 % eller om du gått in med mycket och han med lite eller tvärtom. Jag tror inte du kan förstå vi är nog olika helt enkelt. Jag tycker att sådant är privat och jag blir generad å andras vägnar när de pratar om privata saker i offentligheten.

            Nämen sluta 😄 Det är inte ofint att prata pengar, det är bara bra! Man ska va öppen med sina löner på jobbet tex, bara arbetsgivaren som tjänar på att man mörkar.
            Och låt folk va glada för att de gör vinst på lägenheten, vad är problemet?

              Oj vad du verkligen inte vet vad klass är.

                Hahaha vad extrem löjlig sak att säga. Tycker bara det är bra att gamla stela ”regler” bryts ner. Som sagt, finns bra saker som kommer av att diskutera lön tex.

        Obekvämt lyssna till vinst fördelning? Det håller jag verkligen inte med om men jag håller med de som tycker hon utsätter sig för risker.

        Låter överkänsligt…

        Jag hade också tyckt det var märkligt, men så är jag född 81 och av hänsyn och respekt till andra människor pratar jag ytterst ytterst kort i telefon i lokaltrafiken om ngn sitter nära.
        Tror yngre inte bryr sig om de stör sndra med snack,

          Samma här! Född 90

          Pratar man lagom tyst så stör det ju inte. Eller får folk inte prata med dem de åker med heller?

            Det är dock skillnad i hur man uppfattar ett samtal mellan två personer och hur man uppfattar ett telefonsamtal där man bara hör en part.

            Samma att det kan uppfattas mer störande att höra folk prata på ett språk man inte förstår osv.

            Det handlar inte om att tycka att någon är störig, utan det handlar om hur människan registrerar det man hör

              Pratar man lagom högt är det inte störande dock. Sånt får man ta när man åker tunnelbana, annars får man ha hörlurar.

                Va??? Så jag ska tvingas ha hörlurar för att du ska kunna prata i telefon? Hur tänker du nu?

                  Om du vill inte vill göra nån annan prata så ja. Folk låter ju massa på tunnelbanan, man får prata.

      Nää men det är väl uppenbart oklokt att skylta med mångmiljonbelopp och sin bank på tunnelbanan?

      Halå hon va bara bitter och avundsjuk!
      Typiskt Svensson mentalitet att inte prata om pengar !
      snälla!!! Kör på!
      Så trött på mellanmjölken

        En till kommentar om jante och jag SVÄR TILL GUD

          Varför finns inte gillaknappen längre? Den hehövs.

            Den finns

          Jante

          ”Jag svär till Gud”? Vad är det för språk?

            svenska med järvafältisk dialekt

            Syrianer

      Tänker väl som mina föräldrar, typisk gammal överklass, pengar, kärleksbekymmer och vad man röstar på talar man inte öppet om.
      Aldrig de ens skulle nämna vad de hade i lön fast de är pensionärer, pappa böev så himla upprörd en gång när jag var 15 år o frågade vad han röstade på och jag tyckte han var så barnslig.

      Mamma tycker även att det endast är riktiga WT som sminkar sig på buss o tunnelbana.

      Helt enkelt olika generationer!

        Jag är inte pensionär men håller med dina föräldrar i precis allting här. Och jag har med mig detta från uppväxten så mina föräldrar är likadana och de är inte heller pensionärer, så det är nog inte bara generationer som spelar in.

          Hahahah vad roligt när du ska leka fin anonym och överklass och ”inte white trashig”, så sitter du på en skvallerblogg 22.18 en lördag kväll…. hahahah vilken klass du har 😉 Not

            Trampde jag på en öm tå?
            Leker fin? Jag beskrev mina föräldrar, och det säger mer om dina förutfattade meningar än om mig.

        Mina föräldrar är likadana. Övre medelklass med rätt mycket pengar, har aldrig någonsin berättat vad de tjänar eller vad de röstar på för oss barn.

          Varför skulle dom?

            Klart man pratar politik och pengar med sina barn?

          Vad märkligt.

        +1 till dina föräldrar!!!

        Tycker verkligen att det är två olika saker att säga vad man har för lön och att säga vad man betalar för ränta.

      Blir så j-a trött på folk som inte fattar att vi andra inte vill höra deras samtal på buss och tunnelbana. Att du inte ens förstår att dina lägenhetsaffärer får du avhandla hemma?

        Fattar inte det här. Så länge folk inte pratar högt och stör? Inte konstigare än att prata med en vän? Tycker mkt är störigt men man måste ju få prata i lagom ton tex?
        Man kanske inte måste prata om sina toalettbesök eller könsvårtor och liknande men annars är det väl inte privat bara för att? (Gör det inte själv pga pratar så
        Sällan i telefon).

          Det är en offentlig miljö, varför ska man behöva lyssna på andra människors privatsamtal? Har ni ingen integritet alls?

            Men va? Hahaha! Pratar du aldrig i telefon eller med en kompis ute i samhället? Allt man pratar om är verkligen inte superprivat precis. Hur överlever ni snöflingor egentligen? 😄

            Luktar troll… Sågär konstig kan man inte va. ”Integritet” 😄

              Nä det är väl något den yngre generationen saknar helt tyvärr 😢

                Tror du har helt rätt.
                Jag tror på riktigt att många yngre inte förstår att mobilsamtal hålls jäkligt kort på buss, spårvagn o tunnelbana. För de har växt upp med det och vissa kanske har föräldrar som varit sämre uppfostrade helt enkelt och inte lärt vidare hyfs och hänsyn.

                  Det finns inga såna ”regler”. Aldrig förut hört talas om att man inte skulle kunna prata tyst i telefon i offentligheten. Låter otroligt gammeldans och onödigt, är född på 80-talet och bra uppfostrad i övrigt med hänsyn osv.

                Jag är 40 så inte yngre generation direkt. Så ni pratar inte med vänner heller på tunnelbanan eller? Bara sitter där helt tysta? Att inte störa är jag helt med på men det handlar om ljudnivå och gäller både telefonsamtal och face to face.

                  Och just det med ljudnivån skiter så många i. Det är ju det som är problemet. Om jag inte hör ditt telefonsamtal, så finns det ju inget att klaga på.

                    Men man kan ju höra även om man inte pratar högt. Man ska ju inte skrika liksom..

          Uppenbarligen så pratade hon så högt så tanten hörde henne. Så troligtvis hördes det bra.

            Ja men hon kan ju suttit nära, då behövs det inte vara så högt.

        Vem bryr sig, vad får man prata om på tuben då? Middagen ikväll? Får man ta möten i kollektivtrafiken?

          Neeej! Det stör och kränker mig om jag måste behöva lyssna på att du ska äta korvstroganoff ikväll. Tänk på din integritet och vet hut!
          😄

            Gahahahahah vissa folk här alltså (fattar att du är ironisk, håller med dig).

            Det här är så roligt. Så många här spyr ur sig WT, så fort något inte är som dom tycker det ska vara.
            Att sitta på bussen/tunnelbanan och prata högt i telefon, så alla andra är tvungna att höra, att inte förstå, att man inte gör så, det är WT, om något.

          Man pratar inte i telefon, så andra människor är tvungna att lyssna på ditt privatliv. Jag struntar i om du pratar pengar, politik eller killproblem. Jag vill inte höra.

            ”Man”.. massa människor följer inte dina hittepåregler. Så länge man inte är högljudd och stör. Man får ju prata med en vän så vad är skillnaden?

    Ni som har barn.. hur mycket avlastning / barnvakt får ni eller har ni möjlighet att få av andra runt er?

      Jag är självstående med två barn och roddar i princip allt i vardagen själv. Mina föräldrar hjälper mig med hämtning de dagar förskolan stänger tidigt (en dag i månaden). Mitt äldsta barn spelar fotboll en dag i veckan tillsammans med sin bästa kompis och då hjälps de föräldrarna och jag åt med att hämta barnen på förskolan och lämna dem på fotbollen. Typ så.

      Typ noll av andra, endast farmor som är närvarande och hon bor 2h bort med bil. Vi är dock separerade så det blir väl nån form av avlastning, nån gång ibland följer h*n med nån kompis hem men då jobbar man nån timme längre istället för att hämta på skolan så ingen jätteskilland.

      Jag och maken har två barn. Mina föräldrar bor 15 min bort, makens i södra Europa.

      Mina föräldrar hämtar på förskolan en eller två gånger i veckan (dvs hämtar på förskolan, lämnar hos oss i lägenheten, åker hem). Ingen avlastning i övrigt.

      Makens föräldrar kommer på besök var tredje månad. Då leker, nattar, myser och fixar de. Då får vi en chans att äta lunch ute själva till exempel, så länge barnen är friska och krya när de är här (tre senaste besöken har sammanfallit med feber och då är det inte aktuellt med egentid för oss).

      Jag är tacksam att vi får den avlastning vi får men otroligt avundsjuk på dem som har aktiva och engagerade släktingar omkring sig som vill VARA med barnen. Är också ofta riktigt ledsen över att inte bo närmare makens föräldrar.

        Vill inte dina föräldrar ha barnen en längre stund?

          Nej, de vill inte det. Vi är tacksamma att de hämtar men hade såklart varit glada om de också velat tillbringa tid med barnen.

        Skönt att de hämtar på förskolan för att slippa det momentet.

        Vi har också väldigt lite avlastning och är avundsjuk på de runt oss där de får mycket hjälp. Hämtning på skolorna.. kommer och tar barnen så föräldrarna kan städa.. spontan barnvakt en helg… osv osv,

        Vi kan få hjälp av mina föräldrar nån enstaka gång men då ska det planeras i tid. Svärföräldrarna har passat vår äldsta en gång… när hen var 7 år… hen är nu 10 år. Så det är obefintligt

        Att hämta på förskola två gånger i veckan är väl ändå rätt så bra engagemang. Ok om du sagt en gång per år.

        Men va?! Hämta på förskolan två ggr i veckan? Sätt dig i båten nu och inse hur tacksam du borde vara.

          Jag tror mer hon syftar på att de inte vill spendera mer tid med barnen. Att ”bara” hämta dem och lämna av dem och åka, som en renodlad tjänst, är inte riktigt samma sak som att genuint vilja spendera tid med barnen. Mina föräldrar vill vara med barnen jättemycket oavsett om vi behöver barnvakt eller inte. Mamma kommer ibland och leker med barnen trots att vi är hemma, bara för att hon älskar att spendera tid med dem. De sover ofta hos mina föräldrar och det handlar då nästan aldrig om att vi ska iväg utan bara att det är mysigt. Barnen efterfrågar det själva och morföräldrarna älskar det. Är jättetacksam att de har en sån fin relation. Kan absolut förstå att man kan känna ”avundsjuka” på något sådant.

            Precis, du förstår exakt vad jag menar. Det är till stor hjälp att de hämtar men de kan liksom inte komma härifrån snabbt nog sen. De skulle aldrig komma bara för att umgås med barnen eller stanna en stund för att leka med dem eller läsa för dem. Min yngsta är väldigt liten men min äldsta är några år och hon är fortfarande inte riktigt bekväm runt sina morföräldrar, förmodligen för att de aldrig faktiskt ÄR med henne. Jämfört med farföräldrarna som bor långt bort och träffar barnen mer sällan men älskar att umgås med, leka med dem, vara med dem. Med dem känner sig barnen trygga på ett helt annat sätt.

            Till saken hör också att mina föräldrar är extremt engagerade i mina syskonbarn. Så pass att de nästan är som extraföräldrar. När min dotter fyllde ett år och vi hade kalas stannade mina föräldrar en väldigt kort stund och åkte tidigt med ursäkten att de behövde städa och göra fint inför att syskonbarnen skulle sova där samma natt. Det gör mig ledsen att intresset för våra barn är så svagt, särskilt i jämförelse med vad de andra barnbarnen får i engagemang.

              Oj vilken kontrast. Har du någon idé varför det kan vara så? Har du frågat?

                Alltså, det här kommer låta sjukt deppigt men jag tror jag är mina föräldrars minst omtyckta barn ärligt talat. Jag har alltid känt på mig att mina eventuella barn kommer komma sist i prio-ordningen och precis så har det blivit. Jag har försökt prata med mina föräldrar flera gånger om deras engagemang i mina barn men når inte fram. Så jag är tacksam för hjälpen med hämtning och försöker att inte gräva ned mig det jag känner saknas. Men kontrasten blir stor när makens föräldrar är här och då kan det såklart göra lite ont i hjärtat.

                  Men snälla det låter som du behöver en psykolog och inte Öppet Spår….

                    Jaha? Jag svarar ju bara på de frågor jag får. Men tack för otrevligt svar – hoppas det fick dig att känna dig lite bättre 😊.

                      Hade detta gällt mig och jag hade kunnat pyssla ihop utan ”hjälpen” med hämtning.. ja då hade de gött få vara utan mina barn! Hade endast tagit emot den ”hjälpen” om det var tvunget. Usch stackars dig som känt så i livet..
                      nej, jag hade hållit dom på avstånd!

              Om mitt barn inte kände sig bekväm med en person som hämtar henne två gånger i veckan så vet jag inte om jag skulle fortsatt låta denne hämta? Barnet borde liksom känna sig bekväm med personen bara utifrån att det i princip är en vardagsrutin.

              Sedan kan jag verkligen förstå att det blir en sorg om dina föräldrar behandlar sina barnbarn olika och att man såklart uppmärksammar beteendet mot barnen ännu mer om dina syskonbarn behandlas annorlunda.

                Hon tycker att det är jätteroligt när mormor och morfar hämtar och går gärna promenaden hem med dem. Men hon är inte bekväm på så vis att de skulle kunna ha henne en kväll själva eller som farföräldrarna till och med natta.

                Du behöver inte oroa dig för att vårt barn utsätts för nåt hon inte mår bra av.

                  Asså folk i det här kommentarsfältet. Man blir så less..

            Lite detta jag saknar. Den genuina viljan att bara spendera tid med barnen för deras relations skull

            När jag skälv har lyft det så får jag svar att de hade noll avlastning när vi var små… ok…

              Hade också önskat det så förstår vad du menar. Jag var ofta hos min farmor när jag var liten och av henne har jag lärt mig allt jag kan även om hon bara var en del av mitt liv i 10 år. Så hade jag önskat att mina barn skulle ha det 🥲

          Jag har redan skrivit att jag är tacksam för den avlastning vi får. Däremot tar jag mig rätten att tycka att det är tråkigt att de inte vill tillbringa någon tid med barnen. Du behöver inte hålla med, det struntar jag faktiskt i. Jag har rätt att önska att mina barn hade närmare (känslomässigt alltså) relationer till sina morföräldrar.

            Du kan önska hur mycket du vill. Men du kan ju inte tvinga DINA barn på äldre personer bara för att de råkar vara dina föräldrar och barnens mor och farföräldrar… de har ju också ett liv de vill leva? De lever ju inte för att umgås med dina barn, det är ditt jobb.

            Just sayin….

              Men det är väl ingen som påstått? Kan personen få uttrycka en känsla utan att bli typ påhoppad? Man kan väl få känna besvikelse utan att man för den sakens skull försöker ”tvinga på” något??

                Fast personen försöker ju bara komma med ett annat perspektiv. Tycker det är fånigt bli (sekundär)kränkt för att någon har ett helt annat synsätt än en själv. Det är väl poängen med en diskussion att alla faktiskt inte tycker lika.

                  Det fåniga här är att påstå att någon blir kränkt? Vad fick dig att hoppa till den slutsatsen?

                  Va? Läste du kommentaren? Var väl knappast ett bidrag till en ”diskussion”? Mer otrevligt påhopp med påståenden som inte ens stämde överens med vad ts ens sagt. Blir inte ”kränkt”, säger bara emot.

              nej men det är ju rätt NATURLIGT att en farmor el mormor VILL träffa sina barnbarn.
              men ja det finns dom som skiter i det. mina barns farmors har träffat barnen 2 ggr per. och nu är barnen 12 år. sista åren 1 gång per år. trots bor o samma stad.
              man blir ledsen oavsett och klart man inte tvingar någon men kanske ändå hade förväntat sig lite vilja att och kärlek.

                Nja, det är olika. En del vill det mycket, en del lite, en del inget alls osv. Man har uppfostrat sina barn och känner sig klar kanske? Dags att leva sitt eget liv osv.

                  Jag tycker att om man väljer att skaffa barn så ingår det att man eventuellt får barnbarn att engagera sig hyfsat i. Förstår att man är ledsen om ens föräldrar inte vill engagera sig i barnbarnen. Jag är väldigt tacksam att mina föräldrar gör det, och jag ser det som självklart att jag kommer göra det ifall jag får barnbarn i framtiden, i den mån jag kan.

                    Haha herregud. Kan man och bör verkligen inte räkna med. Så ansvaret ska aldrig ta slut? 😄 Alla får ta ansvar över sina egna ungar…

                      Pratar inte om ansvar utan om engagemang 😊 Alltså intresse att umgås, vilja vara en del av barnbarnens liv, hjälpa till om man kan.

                      Och jag håller inte med. Blir konstigt att räkna med.

                      Ja man får tycka olika! I min familj, och i de allra flesta andra familjer jag känner, är det en självklarhet. Precis som att jag hjälper och umgås med mina föräldrar, mina mor-och farföräldrar, min moster osv. Jag hoppas mina barn kommer göra det också i framtiden tack vare deras fina relation nu när de är små 😊

                      Alla får tycka olika men imo: nej, ansvaret tar aldrig slut om man väljer att skaffa barn. Sen ändras graden av ansvar absolut. Men ansvaret och engagemanget är livslångt om man väljer att bli förälder. Tycker jag alltså. Och så tkr även mina föräldrar och min man som är pappa till mina barn. Så det räcker ju.

                      Oj jävlar. Ett livslångt ansvar alltså.

                  Mina mor- och farföräldrar passade oss barnbarn, fast mer vid satta tillfällen som oftast var i kombination med högtider och sommarlov och någon helg här och där under året. Alla parter (mina föräldrar och mor-och farföräldrar), ville inte att relationen till oss barnbarn skulle ses som avlastning utan snarare att umgänget skulle ske för att främja kontakten till oss barnbarn.

                  Det kan vara så att om det finns uttalat eller outtalat att ska umgänge med barnbarnen ske, ska det vara för föräldrarnas skull (deras behov av paus/få ihop sitt schema). Det blir rätt trist då att mest bara ses som oavlönad barnvakt.

                  Jag cyklade som lågstadiebarn ofta till min mormor och morfar för de bodde jättenära. Det var kravlöst och för att vi ville ses och då var det inte för att jag behövde få mat eller bli ombesörjd. Umgänget handlade om ett intresse.

                  Personligen tror jag att många mor- och farföräldrar lätt kan undvika kontakt med barnbarnen för att det lätt då kan förvandlas till åratal av förväntade tillfällen av att ställa upp med det ena och det andra.

                  Kanske börja i en ände av att ses bara för att ses och inte för ett logistiskt behov?

              Jag anser att man kan ställa krav!!!
              jag har krav på mina föräldrar jag är 30 plus .
              Givetvis ? De min familj.

                Kom tillbaka när du är gammal och dina barn kräver att du ska ta hand om deras barn.

                Jag är också 30+ men inte fan är jag så egoistisk att jag ska ställa krav på mina föräldrar att de ska ta hand om MINA barn som jag själv valt att sätta till världen?

                  De satte dig till världen ? vi är familj? Man hjälps åt .
                  Men det kanske bara är jag?
                  Jag ser också det som en självklarhet att jag tar hand om mina föräldrar när de blir gamla och inte va på ett hem. räknar med att detta är mina föräldrars ” krav ” på sin familj? det är för att vi är en familj och det är lager före jaget .
                  det är så det funkar i en familj? Man har inte bara sig själv ?
                  Man tar hand om sin familj.

                    Alla familjer är olika.
                    Såklart man hjälps åt i en familj och tar hand om varandra.

                    Men du missar totalt min poäng.
                    Ens föräldrar ska väl inte stå till förfogande när det passar dig. De har ju ett eget liv de vill leva? De kanske är gamla och inte orkar ta hand om dina barn alla dagar i veckan.
                    Men absolut, folks hobby på det här stället verkar vara att gnälla och tycka att andra ska kyssa deras fötter men i verkligheten så kniper de käft och knyter handen i fickan istället för att påpeka för vederbörande vad de faktiskt tycker.

                      Fast du viftar ju omkrin med hetsiga påståenden som ingen har skrivit. Det är ingen som har pratat om att ”stå till förfogande när det passar dem” eller ”alla dagar i veckan”. Vad härjar du om?

                    De satte en till världen ja och då kanske man är skyldig dem nåt (om de tog hand om en bra) inte kräva mer och mer och mer??

                Krav? 😄 Verkligen inte. De tog hand om dig, det var deras uppgift.

              Jag tvingar ingen alls. Men mina känslor är ju mina och de har jag rätt till. Och jag tycker att det är tråkigt, särskilt för mina barns skull. Och jag önskar att det vore annorlunda.

              Du känns hätsk och taskig mest faktiskt, och inte som att du vill förstå utan mest hacka. Alla har vi våra hobbies antar jag 🤷🏼‍♀️.

                Du har rätt till dina känslor absolut.

                Men det har väl dina föräldrar också? De har också känslor som de har rätt till. Och om nu deras känslor är att de inte vill umgås mer än de redan gör med dina barn så är det ju så.
                Du kan önska, tycka, tänka allt du vill i hela världen men det kommer inte förändra någonting.

                  Börjar nu tro att du trollar och har därför slösat tid på mina svar till dig 😅

                    Låter verkligen inte som ett troll, inte orimlig åsikt?

                  Men hon har väl aldrig sagt att hennes föräldrar inte har rätt att välja själva??? Hon har ju bara sagt att HON tycker att det är tråkigt. Snällllllllaaaaaa

                Men gud vad många tråkiga svar du får från folk som nog ej läst alla dina svar ovan utan bara bestämt sig för att du är bortskämd.

                Att gå från sitt egna barnbarns kalas efter en kvart för att ”göra fint” inför att ens andra barnbarn ska komma och hälsa på är ruttet. Att få ett av sina barn att känna sig som mindre omtyckt är ruttet föräldraskap.

                Du ska inte behöva bli uppläxad för att du känner dig ledsen över det.

          Haha i Sverige kanske ? Men i övriga världen är man inte så ensam som här ?
          Då är det en självklarhet . Vilket givetvis Gynnar barnen också

        Danielan
        läst mitt svar längre ner. mina barn (och jag) har bara mina föräldrar. inte nåt intresse fr någon annan att hjälpa /umgås med mina barn.. förstår exakt hur du känner ❤️

          Skönt att det inte bara är jag! ❤️ trodde inte heller att det jag skrev var så kontroversiellt men jisses vilka reaktioner det fick. Så tack för förståelsen! ❤️

            Haha är också så förvånad över hur folk reagerar över ditt svar. Jag (TS) förstår dig med

        Och jag som är avundsjuk på hur mycket avlastning ni får. Vi har barnvakt cirka två gånger per år, och ingen, förutom jag och maken, har någonsin hämtat eller lämnat barnen på förskola/skola.

      Har både morföräldrar och farföräldrar i samma stad men har sällan avlastning då de har sina liv med jobb, resor osv. Om två veckor har vi dock bokat in övernattning hos mormor, är nog första gången barnen ska sova borta samtidigt (den yngsta föddes för 6 år sedan) 😅

      När barnen var små hade vi barnvakt när våra arbetsskift krockade. Aldrig annars.

      Barnens farmor och farfar bor 2 timmar bort och kommer på besök typ 2 ggr om året. När de kommer är de inte betrodda att va själva med barnen pga olika rätt kassa människor.
      Mormor och morfar bor 1 timme bort och vi ses ungefär varannan eller vsr tredje vecka. De kan inte heller ha barnen själva pga morfar är för gammal och mormor har för mkt psykisk ohälsa. Men de tar med mat och leker och läser för barnen här i hemmet, så det blir ju ändå ngn form av avlastning.
      Min bästa vän har varit barnvakt vid några tillfällen. Hon är barnfri och 40+ så kommer ej skaffa barn. Har en bra relation till barnen och allmänt bra människa. Men det är ju en vän så vill inte be om för mkt liksom. Men om vi behöver eller ngn gång ibland bara för att få andas bara jag och sambon.
      Jag och vännen ses varje vecka och det varierar om 1 eller 2 barn är med, eller inga. Men ofta är hon hemma hos oss och då är det ju en extra vuxen som hjälper till liksom. Är jag själv så kan jag liksom kissa ifred om hon är här och barnen är mes henne etc

      Min pappa lämnar oftast barnen en dag i veckan på skola/förskola för att barnen ska slippa gå upp jättetidigt. Dvs innan kl 6! Vilket betyder mycket för mig. Min pappa har ett väldigt flexibelt jobb… Vi kan få barnvakt/ avlastning oftast om vi ber om det men det tar emot för mig att be om det för ofta!

        Jag tycker inte det ska ta emot .
        hade du inte gjort det för dina egna barn?
        Kanske är jag från en annan kultur men man skaffar inte barn och tror att 18 år senare ska man inte behöva göra något mer .
        självklart hjälper du dina barn med ens barnbarn ? Av både intresse av relation men också för att hjälpa sitt barn

          Precis som du är inne på finns det stora kulturella skillnader. I Sverige så länge välfärden funkade tog staten hand om både barn och gamla. Idag backar vi från den utvecklingen.

          Man har ansvar för sina egna barn ja. Sen har de ansvar för sina.

            Ansvar ?
            Man är en grupp?
            De såååååå sjukt i sverige ens föräldrar
            Har så lite intresse av ens barn? Varför ?
            För mig är det självklart att en gammal faster eller mormor tar en dag o veckan , sen tar mina föräldrar osv? Man hjälps åt .man är familj?

              Nej det har man inte. Inte juridiskt. Folk får leva som de vill. Du får tycka andra länder och kulturer är såå mycket bättre, kan lova dig att det finns andra slags problem där…

              Skaffa inte barn om du tänker att andra ska ta hand om dem?

              Jobbar inte dina släktingar? Det gör mina i alla fall.

      Har två barn, 4 och 1 år. Vi har all familj och släkt i ett annat land. Har därför bara avlastning när nån hälsar på några gånger per år.

      Men när mitt yngre barn bar blir runt 3 år gammalt har vi planer på att hitta en barnflicka som kan hämta på förskolan 1 gång i veckan och förhoppningsvis vara barnvakt typ en kväll i månaden – man får hitta lösningar.

        Skönt när man har de ekonomiska förutsättningarna för att kunna lösa en barnflicka ❤️

          Vi har två inkomster, två medellöner, men det är nåt vi kommer prioritera för relationens skull♥️

      Vi är lyckligt lottade då min mamma har barnen över natten 1 gång per månad då hon själv vill och förstås ifall vi behöver, svärföräldrarna hjälper ibland mer ibland inget, svärmor är lite konstig förtillfället (kan lova vara barnvakt xx.xx men en vecka innan då man dubbelkollar så har hon iiiinget minne över det och vi har minsann aldrig pratat om något sådant) så brukar fråga lättare av min egna mamma då det behövs!
      Men ja, finns också kusiner som gärna hänger med våra barn osv ❤️

      Skulle säkert få hjälp om det krisade men det har hittills bara krisat vid förlossningar. Har tre barn. Min mamma brukar ta dom en helg om året dock men det känns mer som ett otroligt event än avlastning😃

      har bara mina förädlar.
      barnens pappa har simmat ur bild. inga vänner el syskon känner mina barn, el släktingar för den delen.
      vänner haft egna barn i andra åldrar /mkt i sina liv, och familj /släkt aldrig varit intresserade av barnen.
      men mina föräldrar har ställt upp 🫶
      nu är dom större och klarar va ensamma några timmar. tyvärr har jag inte så, många att umgås med utan är rätt ensam och oftast hemma.

      Ingen avlastning alls på 3 år. Mina föräldrar bor nära men är inte engagerade eller intresserade alls. De har passat dottern en gång sen hon föddes. Mina svärföräldrar bor långt bort. Hade de bott närmare hade vi nog fått avlastning av svärmor.

        Jag blir uppriktigt ledsen för din skull.
        Gällande dina föräldrar.
        Kanske är jag från en annan kultur men tycker det är rent ut sagt vidrigt av dina föräldrar . Dels av bristande intresse för sitt barnbarn samt av bristande intresse av att hjälpa sitt barn. hade jag varit du men det kanske bara är jag hade jag berättat detta för mina föräldrar .
        Usch hur kan de inte ha intresse av sitt egna barns barn? För mig är det helt orimligt ?
        och säg att de hatar små barn , hur kan de ändå inte välja att ställa upp för att avlasta för sin älskade dotter .
        Du är otrolig !!!!!!!!!!!!!!!!!

          Håller med dig Maria. Vi har det exakt likadant som Jenny fast svärföräldrarna. Så förbannat tråkigt

      Varje vecka , lider med alla i detta avlånga land som är så ensamma .
      Det är inte meningen att man ska klara av att ta hand om barn, sköta hushåll , jobb och ha en fungerande relation utan avlastning….
      alla hjältar som klarar detta men fan de inte rättvist .
      hade inte överlevt en sekund utan hjälp.
      vem vill va mamma 24/7 .

        Så olika man kan se det. Absolut skönt att ha avlastning men jag tänker mer att det ju är jag som valt att skaffa barn och att det är mitt och min partners ansvar att fixa det, har således noll förväntningar på att någon ska vilja avlasta eller vara barnvakt.

          Jag kan se det ur båda synvinklarna. Jag har valt den här situationen men det betyder ju inte att andra vuxna inte är viktiga för mina barn. Det går ju att ha en balans

          Min syster får hjälp av sin svärmor hela tiden. Hon är där 2-3 ggr i veckan. Vilket jag kan tycka blir överdrivet men jag blir också sjukt avundsjuk över all avlastning de får.

          Men det handlar inte om hjälp?
          Utan också om genuint intresse ?
          Förstår inte ? Dessutom skaffar många i Sverige barn relativt t sent vilket betyder att ens föräldrar är i typ pensionsåldern?
          Har de inte lust att umgås med sina barnbarn????? Jag förstår inte .
          Fattar inte hur de kan se på hur ens älskade barn kämpar jobbar sliter försöker ha en kärleksrelation Och rodda barn men inte hjälper ? Hur kan man känna så lite ansvar ?
          de så förlåt men det är så svenskt .
          Låt mig då lägga till att Sverige har flest skilsmässo barn i världen . Man kan ju undra varför .
          Ensam är inte stark!!!!!!!!!!!! Ensam är ensam

            Man kanske inte är så intresserad/orkar med småbarn längre?

              Inte är så intresserad av sina barnbarn?! Är så sjukt sorgligt?

                Jasså? Alla gillar ju inte barn. Eller så är man lagom intresserad och vill träffas ibland men inte passa liksom. Att man är klar med småbarnsåren för länge sen.

                  Men det är klart att man önskar att ens barn har en nära relation med sin mormor. Man kanske hade en fin relation med sin egen mormor och att det betytt mycket för en själv, självklart kan det finnas en sorg i att ens egna barn inte kommer få uppleva det.

            Kan ju bara svara för mig själv. Men mina barn har bra kontakt med både mor- och farföräldrar, träffar båda sidor minst en dag i veckan då vi bor i samma stad allihopa. Men då är alltid jag och/eller deras pappa dit med dom.
            Känner heller inte att vi kämpar och sliter vare sig med jobb eller kärleksrelation. Inte heller är vi eller någon av våra föräldrar skilda.
            Tänker att våra föräldrar tagit deras ansvar över oss. Att dom ännu skulle avlasta alla deras barn och hämta/lämna/barnvakta 6-8 barnbarn varje vecka känns för mig som väldigt mycket begärt.

              mina är dom enda på min sida. o på faderns sida finns 2 vuxna barnbarn o så mina 12 o 10 år. farföräldrar kunde träffat barnen mer än 2 ggr per år tycker jag. pensionärer.

            Nej du, det stämmer inte att Sverige har flest skilsmässobarn. Däremot flest barn som bor växelvis hos skilda föräldrar. En helt annan sak, och i de flesta fall en bra sak. Så typiskt sveeeeenskt, kalla typer.

          Mkt vettigt A!

        Men det vet man ju när man skaffar barn? Klart man får känna hur man vill om ens föräldrar struntar i ens barn men man kan verkligen inte räkna med hjälp bara sådär. Ens barn är ens eget ansvar, skaffa inte om det känns för jobbigt.

          Fast flera skriver ju inte att det känns jobbigt och därför vill man ha barnvakt, utan man saknar intresset från mor/farföräldrarna för barnbarnen och egentligen intresset för min familj = intresset för oss/mig i den situationen vi är i.

            Ja det skriver jag ju, besvikelsen kan jag förstå. Svarade främst Maria (och andra) som verkar förlita sig på hjälp.

        Jag tyckte det var så konstigt. Min mamma pratade så mycket om hur hon längtade efter att bli mormor. Först bodde hon inte i samma stad, så det förstår jag. Men när vi gjorde det, var det inte hennes prio. Hennes prio var att träffa mig, i första hand för att prata om sina problem. Det hade jag aldrig kunnat tro. Jag har avundats tyvärr, för det ska man inte, andra som har ett naturligt intesse för familjen och som faktiskt tycker det är roligt att umgås.

          Lite samma här.. mamma kan vara med barnen men då ska jag vara i samma rum så hon kan prata med mig om jobbet och andra grejer.

            Jen, precis så! Slänger man då in en kommentar om att man dessutom är trött, blir det liite mycket…

        Men då kanske pappan kan ta barnen? Varför tvinga på dom på andra?

          Vet inte exakt vem du svarar men du tvingar ju inte på dina barn på någon. Men man kan ju ha haft en förväntning att mor/farföräldrar skulle vilja träffa och ha en relation med dem. Framförallt när de va såååå peppade på att få barnbarn

          Självklart tar pappan barnen också.

      När vi hade småbarn, hade vi väldigt lite hjälp. Farmor kom ibland, om det var något som skulle gå snabbt, tex bara till tandläkaren för en kontroll. Mina föräldrar bodde inte här vi bor. Farfar fanns inte. Hon var väldigt gullig med barnbarnen, läste sagor, kunde leka eller teckna. Men jag hade alltid fixat innan, alla hade ätit, allt var i ordning. Det fanns alltid fika/lunch eller vad som behövdes.
      Vi hade ingen som vi kände att vi spontant kunde be om hjälp. Det jag egentligen saknade var mest att någon visade intresse för våra barn. Min man och jag var superbra på att fixa själva, men det hade ju varit trevligt med lite hjälp och som sagt inte minst intresse.

        Intresse för ERA barn?
        Hör du inte själv hur det låter?
        Det är NI som har skaffat barn och få får NI ta hand om dom. Alla andra skiter fullständigt i era barn. Med all rätt. Antingen har dom egna barn att ta hand om eller så vill dom helt enkelt inte ha barn och då vill dom verkligen inte ta hand om era. Skärp er!

        Jag blir jättetrött på sånt här.

          Men gud. Om man planerar att ”skita fullständigt” i dina barnbarn, VARFÖR skaffar man då ens barn? Folk här inne är så himla knäppa. Människor är flockdjur, men den där attityden till livet blir man 100 % olycklig;

            Håller inte helt med föregående talare och sättet att uttrycka sig men man måste ju få skaffa barn utan att tänka på att man ska lägga massa tid på barnbarn?

          Tja, om du har föräldrar som längtat efter barnbarn, ja då tror man rimligtvis att de ska vara lite intresserade när det kommer barnbarn. Inte svårare än som så. Jag tror du helt missförstått det hela.

      Svärmor o hennes man tar barnen en natt varannan månad kanske.

      Annars har vi ingen barnvakt.
      Har tre barn mellan 1,5-7 år.

        Tycker det låter helt normalt. Bor i en storstad dit många flyttar så typ ingen jag känner har föräldrar eller andra släktingar nära.

      Alltså vi har noll avlastning och det börjar tära på oss, kanske främst mig. Min pappa är inte så engagerad och min mamma har allvarlig psykisk ohälsa som gör att hon inte är lämpad. Svärföräldrarna bor 60+ mil bort och vi ses ganska sällan, men de är engagerade när vi ses. Mina syskon har egna småbarn och ingen tid att hjälpa. Har funderat på att börja leta efter barnvakt utanför familjerna, typ betala nån kollegas tonåring för en kväll. Har inte gjort något med sambon utan barn på ca 2 år. Vi avlastar varandra så gott det går, men är ändå trist att aldrig vara barnfria tillsammans.

        Förlåt, fattar att det är jobbigt men det är
        Så det är att ha barn liksom, för de flesta. Därför många avstår.

        Du kunde alltså inte förstå innan du skaffade barn att det är så det är?

        Inte i två år bara utan minst 18. Så om du redan tappat lusten kanske du skulle avstått att skaffa dom?

          Wow, jag borde såklart ha skippat att skaffa barn. Jag bokar in tid för jättesen abort på en gång. Idi ot. Vart ser du att jag tappat lusten? Eller är det du som tappat livslusten då du är så bitter och otrevlig mot alla?

          Klart jag inte ångrar mina barn för att vi inte har barnvakt? Som du ser i kommentarsfältet så mår alla bra av lite avlastning ibland, vilket jag funderar på att skaffa oss.

          För denna person är det ju försent men folk borde verkligen tänka efter. Det är jobbigt ja, det får man räkna med. Ingen annan löser ens familjeliv.

        När jag var ung var det inte alls ovanligt att bli tillfrågad av nån granne om man ville sitta barnvakt en kväll/natt för att föräldrarna skulle ut.Man tjänade lite pengar och förhoppningsvis var det en gullig unge…Tänker att ni borfe höra med era grannar som har tonåringar,el som du sa nån kollega,det är inget konstigt med det.Det finns de som
        gärna ställer upp.

        När jag var ung var det inte alls ovanligt att grannen frågade om man kunde sitta barnvakt nån kväll/natt för att föräldrarna skulle ut.Man tjänade en slant och förhoppningsvis var det en gullig unge…Har ni grannar med tonåringar som ni kan fråga? Elker som du nämnde nån kollega…det är ju inget konstigt alls att göra så.Hoppas ni hittar nån o får lite tid bara ni två.

      Vi har bra med avlastning, förmodligen för att vi har de första barnbarnen på bägge sidorna. Min pappa (morfar) kan och vill vara barnvakt i princip när som helst. Barnens farmor och farfar bor väldigt nära och ställer också upp väldigt ofta med hämtning och övernattning (de är båda pensionärer).

      Jag är av åsikten att i en familj hjälps man åt. Om min svärmor vill ha skjuts någonstans, eller min syster vill spika upp en hylla, eller min svåger ha hjälp att köra plankor med vårt släp, eller min bror vill ha hjälp med barnvakt mm. Jag förväntar mig att mina föräldrar ställer upp och hjälper till med mina barn, på samma sätt jag ställer upp när de ex vill ha hjälp och packa, bära och flytta.

        Funkar ju om alla i familjen känner likadant. Sen känner jag väl lite att föräldrarna har ju redan uppfostrat en, är det inte ens tur att ge tillbaka, inte fortsätta förvänta sig mer? Även om man såklart kan hjälpa varann (precis som vänner också gör). Men det får inte va för ensidigt.

          Jag förstår inte vad du säger. Det är vår tur att ge tillbaka, föräldrarna ska inte behöva för de har redan uppfostrat oss? Men det ska inte vara ensidigt?? Du säger ju emot dig själv 😂

            Det var bara en tanke, självklart kan ens föräldrar hjälpa till nångång då man är familj, men de bör även få hjälp (mer än de hjälper då de redan gjort så mycket). Med ensidigt tänker jag ocksp på andra, syskon och vänner. Ofta är det föräldrar som vill ha hjälp med barnen men inte ger så mkt tillbaka.

        Blir aldrig bra att ’förvänta” sig hjälp. Var tacksam när du får det istället.

          Precis! Alla har ansvar för sitt liv och sina val.

      Vi har en son på 12 år. Aldrig haft någon avlastning sen han föddes. Hans mormor och farmor dog i cancer innan han föddes. Morfar/farfar har haft noll intresse av sitt barnbarn. Hans morfar dog förra månaden och sista gången han träffade vårt barn var för 11,5 år sen. Farfar vet inte hur man är en farfar helt enkelt och är för självupptagen.

      Men, detta visste vi om när vi valde att skaffa barn alltså att vi aldrig skulle få avlastning så det har aldrig varit ett problem på något sätt. Men jag har ändå varit avundsjuk på vänner och grannarna som har närvarande mor- och farföräldrar i sina barns liv, för vilken lycka för barnen att uppleva detta.

      1-2 nätter per år. Men bara efter att jag har frågat och även tjatat lite på min syster, helst ett halvår i förväg och bara om jag o mannen ska göra något särskilt (konsert, show osv)
      Även 1 natt per sommar när vi hälsar på mannens familj 40 mil bort, då kan de sova hos din farmor.
      Aldrig haft hjälp med lämning/ hämtning på förskolan, aldrig att någon ringt och frågat om de kan ha barnen/göra något med barnen utan att vi föräldrar är med.
      Önskar annat för barnens skull, de skulle må bra av att vara hos andra mera, lära sig att andra gör på annat sätt än hur vi gör, lära sig lyssna på andra osv. Men det blir nog folk av barnen med, hoppas jag haha

        Varför ska din syster ta era barn?

          För att hon är enda barnvakten vi har tillgång till.. hon har 3 egna barn och jag har haft hennes barn otaliga gånger. Ge och ta är rätt vanligt i familjer 🙂
          Haha ja jag gör en hel del för min syster också såklart!! Har aldrig sagt nej till någonting när hon behövt hjälp. Hon ställer alltid upp när jag frågar, men ibland får jag fråga flera gånger.

        Tjata.. trevligt. Gör ni nåt för henne?

      Vi har otroligt lyxigt att båda mina och makens föräldrar är djupt engagerade i våra barn. Mormor och farmor hämtar kl 13-14 en gång vardera i veckan, och hänger med kidsen så att vi kan jobba sent utan dåligt samvete. Mormor bor bara två hus bort så dit kan barnen gå själva och de är alltid välkomna. Farmor bor en timma bort men har gärna barnen på övernattningar på helgen. Så tacksam för detta! ❤️

        Ska tillägga också att vi såklart även hjälper dem med saker, så det är ett fint utbyte av tjänster, för att vi vill hjälpas åt.

        Skönt att se någon som är tacksam istället för bittra att deras förväntningar inte uppfylls.

      Aldrig haft någon avlastning eller känt behov av det. Har nära kollega som har sina föräldrar på nära avstånd och de springer hemma hos varandra hela tiden, morföräldrarna hämtar barn och skjutsar till aktiviteter och städar och tvättar hemma hos kollegan osv. För mig känns det gränslöst på något sätt, så skulle jag inte trivas med att ha det. Jag är vuxen, har flyttat hemifrån och skaffat en egen familj. Mina föräldrar får gärna komma och hälsa på, men vill inte att de ska vara så involverade i mitt familjeliv.

        Att ens föräldrar städar hemma oss en känns konstigt ja. Har de inte egna hushåll att ta hand om och nu är de äldre också! Att leka med barnbarnen är ju en sak, det kan ju många tycka är kul men detta… Tycker också det låter för mycket, jag är vuxen med ett eget privatliv nu liksom. Sätter en ära i att vara självständig.

          Det är gränslöst! På ett sätt blir det något en sådan förälder kan göra för att ha fortsatt tillgång till sitt numera vuxna barns privatliv. Genom att vara i hemmet och systematiskt gå igenom sakerna och få ta del av pågående samtal och ha en överblick över viktiga papper och diverse information om familjemedlemmarna.

          Måste en förälder veta när ens kommande gynekologbesök är eller att partnern käkar en viss medicin mot sina gaser?

          Nä, tack!

      Vi har två barn, 4 och 2 år och barnen är ofta hos min mamma när förskolan är stängd, eller bara för att det är mysigt några timmar under helgen. Dock bara ett barn i sänder om det inte är kris och vi måste lämna båda, vilket det sällan är. Min mamma är 74 år och det är rätt intensivt med båda barnen ihop så vi gör så för att mamma ska tycka det är mysigt och vi får chans att lägga extra tid på det andra barnet. Inget av våra barn har någonsin sovit borta, det är något jag tänkt på mycket. Äldsta barnet vill inte, han är försiktig av sig så vi vill inte tvinga på honom det och min mamma bor ganska litet med. Är det viktigt för små barn att testa att sova borta? Mamma kommer ofta hit och umgås med barnen så jag kan städa eller laga mat eller vad det nu kan vara, det tycker jag är en väldigt skön avlastning med. Men visst tänker jag också avundsjuka tankar ibland om de som har både mor- och farföräldrar i 50-60 årsåldern i hus som tar emot alla barnbarn över natten och sådär. Kanske för att jag hade kunnat haft det så om inte min pappa dog för några år sedan och mamma fick flytta till lägenhet. Vi är väldigt tacksamma över henne och barnens fina relation.

        De är ju små fortfarande, finns inget behov. Så småningom kommer de säkert sova över hos vänner.

      Vi har inte barn än, men planerar på att börja försöka i sommar (ska göra ivf av olika anledningar).
      Jag räknar inte alls med någon avlastning, om än skulle jag ju verkligen hoppas på att våra barn kan få lika fina relationer till åtminstone någon av sina mor/farföräldrar som jag haft turen att ha.

      Jag har tyvärr några kroniska sjukdomar som äntligen är i hyfsat schack men som ju kan försämras i perioder. Vi tänkte prata med mina svärföräldrar nu i juni (de har även ett boende i ett annat land som de är i just nu) och fråga om de kan tänka sig att hjälpa oss om vi behöver. Känner att vi vill göra det innan vi ens försöker. Min sambo är övertygad om att de kommer vilja det (de har själva uttryckt det innan). Självklart kan ju saker hända och det betyder ju inte att de kommer vilja ställa upp för all framtid.

      Jag har tyvärr inga föräldrar som jag tror kommer kunna hjälpa oss. Min pappa hjälper mig ibland men besökte tex inte mig när jag legat inne sjuk på sjukhus, när jag var väldigt sjuk hemma osv. Frågade honom en gång om han kunde tänka sig att eventuellt hjälpa mig när min sambo åkte bort och jag fortfarande var väldigt svag och sjuk, men det ”visste han inte”. Han ringer mig dock varje dag, men pga misstänkt npf så har han svårt att bryta sina rutiner och tex åka hem till mig. Vi åker såklart hem till honom istället, men som ni förstår så kan jag ju inte räkna med att han ska hjälpa till, även om jag tror att han kommer att vara en fantastisk morfar på sitt eget sätt.

      Trots att jag inte jobbar (har varit sjukskriven och pluggar) så har vi så pass god ekonomi att vi kan anlita barnvakt ett par gånger i veckan. Och vi ”planerar” utifrån detta (ska köpa billigare boende osv).

      Jag har haft turen att ha helt fantastiska farföräldrar som jag älskade så högt. De var verkligen som mina extraföräldrar och jag kommer alltid att vara så otroligt tacksam för det. Skulle såklart önska att mina barn också får uppleva något liknande, men oavsett får jag göra mitt bästa att vara en förälder som de kan lita på och känna trygghet hos (något som jag istället saknade). Kanske kan man inte få allt, något sjukdomarna lärt mig.❤️

    Jag snaggade håret i mitten av februari. Hur långt hår måste jag ha innan jag kan sätta in löshår? Har hört 5 cm, så växer det 1 cm i månaden borde det gå i mitten av juli? Vilken metod är bäst för kort hår?

    Jag undrar om någon har tips på hur man kan ljusa upp håret hemma?
    Jag har alltid varit väldigt blond, typ en del av min identitet. Efter varje barn blivit allt mörkare och nu är håret rätt mörkt och råttigt. Jag har inte pengarna eller tiden för att börja med långa sittningar hos frisören så undrar om någon har tips på någon produkt man kan använda hemma?

      Gör en balayage hos frisör och underhåll hemma, rätt enkelt att förlänga slingorna själv när det börjar växa ut

      Gör du det hemma kommer det garanterat bli fläckigt och oranget om du inte vet vad du gör. Det kommer kosta dig ännu mer tid och pengar i slutändan.

      Jag slingade mitt hår hemma med hätta många år! Blev kanon! 90spänn sisådär😊 med schwarzkopf. VÅGA!

        Och jag har preciiiiis slingat mitt själv och nu sitter jag här och hatar varför jag alltid måste vara så spontan!!! Blev alldeles för ljust 😳😳😳😳😳

      Googla, titta på videor – våga! Det blir jättebra. Jag slingar med Mood, tar i Schwarzkopf Live silversteel efteråt. Blir hyr bra som helst.

      Ljusat upp mitt hår med hårfärg från MOOD.Var väldigt enkelt och fick jättebra resultat.

      Jag gjorde folieslingor på mig själv. Började med väldigt lite hår(!) för att testa. Blev jättebra! Kanske inte lika omfattande som hos en frisör men jag är rätt ljus i mig själv och körde mest överhår/hårlinjen så det funkade bra.

    Vad för ”lögner” fick ni höra som barn som ni senare insåg inte alls var sant?

    Som den alla verkar ha hört, att man absolut inte fick tända lampan i taket inne i bilen medan någon körde 😅

      att man inte får simma efter man har ätit 😂

        Tuggummi är kvar i kroppen i 7 år

      Att man var tvungen att vänta minst 30 minuter efter man ätit innan man fick bada i havet, annars kunde man får kramp. Känns också som de flesta fått höra den.

      Att ögonen blir fyrkantiga om man tittar för mycket på tv. 📺

        Den hörde jag med, samt att man fick det om man satt för nära.

        Kommer även ihåg när jag gick i tvåan och min kompis som var ett år yngre frågade mig helt seriöst ”har jag fyrkantiga ögon? Mamma sa att jag hade det för att jag satt lite för nära tv:n i morse”.🤭

          Haha det låter som min dotter som fick stora ögon när en barnprogramledare på teve sa: visste du att man äter med ögonen? Det är faktiskt sant. Det var bland det roligaste min dotter hört 🙂
          Vet inte hur långt efter det hon började förstå metaforer.

            Haha som min lillebror typ, klassikern med ”kan du hålla ett öga på honom” och han slog händerna för ögonen ”NEJ!!” och sprang iväg över gräsmattan. Fortfarande med händerna för ögonen så det slutade med att han snubblade och ramlade.

            7-åriga jag tyckte det var jätteroligt😁😂

        Nja… på ett sätt stämmer det ju.

        För mycket skärm = sämre syn = glasögon.

          Frågade min optiker om man kan göra synen sämre av att inte använda glasögon. Han sa nej.

            Är ju inte glasögon eller ej i sig som gör synen sämre… man åldras ju och synen förändras.

            Det jag menade är ju att det är väldigt vanligt idag att folk klagar på sämre syn och allt fler barn är i behov av glasögon. Många ser kopplingar till just skärmtid som boven i dramat.

              Ögonläkar har larmat om det nyligen.Att de tar emot mycket unga barn med allt allvarligare synfel.Och ja,det beror på för mycket skärmtittande i för låg ålder. Taskigt mot barnen av föräldrarna att inte vilja förstå/tro på detta.

      Att jag kunde dö av min migrän. Tror mamma sa det för att jag ibland inte åt och hon trodde migränen berodde på det.

      Att tungan blir svart om man ljuger

        + svär, fick jag höra

      Fast det är väl ingen lögn om lampan utan den som kör ser ju mycket sämre när det är mörkt ute och lampan tänds.

        Exakt. Är ju inte så konstigt..

      Att tomten finns

      Att vi inte kunde gå in på leksaksaffären för att min mamma var allergisk mot plast.

        Hahahaha!!!

        HAHAHA! 😂 Underbart.

        Hahahaha älskar detta ❤️

      Har du körkort och isf har du någon gång kört bil i mörker?

        Ser inte sämre när jag kör. Men det är irriterande

      Att man får svart tunga när man ljuger eller svär. Ångesten när jag ätit blåbär hos farmor och är cirka 5-7 år gammal och tittar mig i spegeln efter toabesök och ser att tungan är nästintill svart var ganska brutal 🥲

      Lampan i bilen, fyrkantiga ögon, kramp i vattnet och svart tunga. Mina föräldrar körde med allt. Förstår ju till 100% varför nu när man själv har småbarn.
      Lurar min 3-åring med små vita lögner konstant. Han tror absolut att barn kräks om de dricker cola, att såpbubblor och diverse andra leksaker behöver ladda, att ögonen kan trilla ut om man lyser med ficklampan på dem osv.

      Att ögonen blev rena när det kom schampo i dem.

        Eh va?? Stackars barn som testade det

      Att inte kolla i kors för då kunde ögonen fastna så

      Mask i magen av att äta snö

      kramp om, man badar efter man ätit 🤣

      Att man var tvungen att vara tyst när något skulle jäsa 😂 Satt alltid still och viskade för att inte störa för bullarna. Riktigt bra lögn måste jag säga

      Att när glassbilen spelar sin melodi så betyder det att glassen är slut

        Haha fy vad taskigt!

        Så himla smart ju.

      Att glassbilens signal betydde att glassen är slut.

      Att de där plastbenen som finns i butiker som visar upp olika strumpbyxor var riktiga ben.

        😱

      Att näsborrarna blir stora om man petar sig i näsan.

      Kanske låter lite äckligt nu men jag ba typ 5 år. Jag brukade torka näsan uppåt med papper eller ibland tröjan då haha. Hon såg mig en dag och så att jag kommer få en grisnäsa om jag fortsätter så.

    I sex år bodde jag i en stad. Det var otroligt svårt att komma in i gemenskapen, var man inflyttad ansågs man vara en utomjording och de infödda var mycket väl medvetna om detta själva. Det sa de till mig och jag har haft kollegor som också flyttat till staden och haft samma erfarenhet. Till och med min mamma upplevde det, när hon gick i gymnasiet där på 80-talet.
    Under mina år försökte jag dock verkligen men efter sex år kände jag mig lika mycket som en turist som när jag flyttade dit, och jag trivdes aldrig riktigt.

    Vid årsskiftet flyttade jag till en stad två timmar därifrån. Den här staden är jag född i, men jag tror bara vi bodde här 1-2 veckor efter min födsel (mamma och pappa var typ mitt uppe i flytten när det var dags för mig att komma till världen). Har ingen släkt som bor här nu, men de härstammar härifrån.
    Min uppväxt var i en grannkommun men jag ville inte gå på gymnasiet där, så jag gick här. Jag är 30 nu så det är ju längesen som jag gick på gymnasiet och jag har ingen kontakt med mina gamla klasskompisar. Så jag känner egentligen färre folk här än där jag bodde förut, men det sjuka (och sköna!!) är att jag känner mig verkligen hemma! Jag har hittat hem och jag trivs så oförskämt bra!!! Har inte hunnit lära känna så många här än då jag haft så mycket med mina studier och extrajobb, men här känns det inte omöjligt ens att hitta en gemenskap, det gjorde det ju förut.

    Och nu när jag tänker tillbaka på mina senaste sex år så känns det inte ens som att jag har bott där. Ibland har jag haft ärenden dit, såhär i efterhand, och då har jag åkt förbi där jag bodde, hoppat in på samma matbutik där jag alltid handlade, men det känns så främmande. Har jag verkligen bott där??? Det känns så konstigt! Är typ fascinerad över hur det ens kan kännas som att jag aldrig har bott där, sex år är ändå ganska lång tid

    Men nu har jag verkligen kommit rätt. Och till och med mina föräldrar säger att det märks, att jag är mycket gladare nu.🥰❤️

    (Det här kanske är ditt sign att flytta om du går i de tankarna?🤭😇💃🏽)

      Grattis, roligt för dig! Men varför skulle det applicera på mig eller någon annan? Det verkar ju främst ha att göra med staden och den typ av folk som bor där och flyttar dit och inte med något tecken i skyn.

        Ta det inte bokstavligt🤦‍♂️

        Det uttrycket betyder ju inte att alla borde flytta utan att man ska välja att se berättelsen som ett tecken på att det är dags att få tummen ur OM en flytt något man länge gått och skjutit upp att ta tag i.

      Åh jag känner lite samma sak. Även om jag ibland har jobbiga stunder och dagar då jag känner mig så ensam och värdelös, så har ändå livskvaliteten ökat och jag känner att jag har fler möjligheter här i min nya hemstad. Så jag känner igen mig

      Grattis! Var det Lidköping du flyttade ifrån.

        Nej. Det var det inte

      Var den första staden Örebro??

        Haha nej det var varken Lidköping eller Örebro!

      Måste vara Gävle du flyttade ifrån pga 100% igenkänning 😂

    Sambon och jag firar 10 år nästa vår. Vill ha med våra 2 barn på det vi tänkt göra. Vad hade ni gjort? Något mysigt resemål både inom Sverige eller utanför?

      Hur gamla är barnen?

        2 & 4 🙂

      Riviera strand är grymt för både små och stora.

      Legoland!

      Hotell och Liseberg

      En natt på Kolmården?

      Astrid Lindgrens värld!

    Någon som följer någon fascinerande och annorlunda på youtube? Jag kan inte få nog av Krikkos Adventure, en norrländsk tjej som kör runt i Irak på sin motorcykel. Jag blev helt förskräckt när jag insåg att hon skulle åka genom Iran och väntade bara på att hon skulle plockad av militär och i bästa fall diplomati som satte stopp, men det verkar ha gått upp för henne att det inte är så bra idé och nu väntar jag istället på vart hon ska ta vägen efter Irak. Sist fick hon ta på sig hijab men fram tills dess körde hon glatt runt och lät håret blåsa fritt, medan alla militärer var cool guys and soo nice.

      Nala katten. Han som cyklar omkring överallt med sin kisse.

      Att hon vågar.

        Jag hade nog undvikit det. Kan ju sluta som för de två tjejer som campade i Atlasbergen. De blev väl halshuggna om jag inte minns fel.

          Eh? Du tror att det enbart är tre pers som de senaste decenniet turistat i Irak, Marocko (…) och allt däremellan? Har du tillgång till en karta? Det är väl betydligt fler mord i Sverige bara det senaste året men inte flyttar vi härifrån.

            ”Det är fler mord i sverige” ta och googla innan du slänger ur dig saker kanske

      Vet inte om det räknas som fascinerande och annorlunda men Ariel Bisset är en tjej i Kanada som för några år sedan köpte ett stort gammalt hus i Nova Scotia som hon varsamt renoverat sedan dess i helt sin egen stil. Tycker hon är helt underbar och underbart att se på något som får ta tid och vara luststyrt.

      Följer strippor från typ USA på youtube som
      Vloggar.

      Varför vet jag inte egentligen men here we are 🤣

        Svenskan vart ju helt hjärndöd insåg jag där men ja, ni fattar 😅

        Vad heter de? Hajar har för mycket tid som jag behöver fylla med skräp.

          Följer lite olika, men de jag kollar på mest är:

          Jennifer Vee
          Ginger Zephyr
          Keila Misdom
          Chloe King
          Natasha Green

          De uppdaterar sällan så därför följer jag många 😅 Men är som mest bara fascinerad av industrin, samt ibland hur konstiga folk de verkar få hantera på strippklubbar. Sen lite kul när de visar vad de har i sina stripper bags – är besatt av såna videos 😂

      Fascinerande och annorlunda vet jag inte.. Jag följer en ”livecam” med en ekorrmamma och tre ungar. Börjar varje dag med att titta på vad de har för sig i sitt lilla bo. De ligger mest och sover men jisses vad söta de är. ❤️

        Hahaha vad heter det kontot? Så mysigt ju

          https://www.youtube.com/live/Hzkf38IgdIY?si=Pm2G_GsphmqTc7P0

          Såååååå gulligt! 😍

            Haha tack för tipset! 😍

              Varsågod 😊

      hon leker med elden. låter rätt korkat och naivt av henne.

        Det är nog därför jag inte kan sluta titta. Och för att allt är så jävla fattigt och annorlunda och hon tycker att allt är soo pritty and nice. Och så kallade hon minareterna för rockets och jag tänkte att hon bara för det skulle råka illa ut. Men hon vekar bli väl omhändertagen, hittills.
        Och så gillar jag motorcyklar och resor.

      Kan rekommendera kontot ”Caveman hikes” för de som vill utmana sin klaustrofobi. Det är ett par killar som filmar när de utforskar grottor, ibland så trånga att de filmar när de krälar längs trånga gångar och dylikt. Intressant att det finns de som vill utsätta sig för sånt där frivilligt. 😄

    Bästa sättet att ta bort kroppshår som inte innebär dyra laserbehandlingar osv.?

      Nu vet jag inte hur hårig du är, men laserbehandling och inköp av egen liten lasermaskin från Philips är det bästa jag gjort (för att bli av med hår). Det är värt det.

      Vaxa.

      Sockervax!

    Hamnar alltid i frysboxen. Vet någon om man kan se att någon tittat på ens rörliga bilder, dvs videos i ett instagraminlägg. Inte stories utan ett inlägg.
    Så tacksam om någon vet.

      Den här frågan fick svar på gårdagens öppet spår. Tror du kanske hamnade i mod först men sen godkändes den ☺️

    Tänkte unna mig en ”lyxigare” väska och tittade först begagnat för att få en prisbild på vad väskan kostar. Men de som ligger ute på tex vestiaire ligger uppemot det dubbla priset än vad den faktiskt kostar på märkets egna hemsida som ett nytt köp?! Hur är det möjligt eller vad missar jag?

      Är det en åtråvärd väska (som är svår att köpa i butik/ej görs längre etc.) så ökar andrahandsvärdet. Blir väldigt nyfiken på vad det är för väska? ☺️

      Mvh älskar väskor

        Precis. Kan vara vissa modeller, färger eller liknande.

        Till anonym: Vad är du på jakt efter? Vissa märken har ju ökat mycket i pris de senaste åren (till exempel LV och Chanel) vilket gör att du kan sälja väskorna dyrare än vad du köpte dem för. Populära märken (Prada och Bottega exempelvis) tenderar ju också att vara dyra second hand. Fendi, Balenciaga, Gucci och Saint Laurent har ett ganska bra andrahandsvärde nu (min spaning efter att ha kollar på Vestiare).

          Tack för era svar! Är för rädd för att köpa mig en riktigt lyxig väska som de märkena som nämns ovan 🙈 tänkte köpa en polene tote. Den ligger på 380€ på hemsidan men finns flera på Vestiaire för uppemot 10k, i exakt samma utförande/färg? 🤔

            Hm, intressant. Såg att det låg några ute för 9 000-10 000. Du kan ju dock själv lägga ett bud under ”acceptpris” 🙂 Andra tips: Demellier, Loeffler Randall och Little Liffner kanske är något för dig? Cos har en hel del fina väskor just nu (ifall du vill köpa en ny).

    Vad har ni för erfarenhet av Dermapen?

      Är det samma som microneedling? Jag gjorde tre behandlingar typ 2019, jag tycker faktiskt mina acneärr blivit bättre! Skulle kunna göra igen men det är ju så dyrt.

      Gjorde min första behandling för prick en vecka sen. Ska göra en kur om tre behandlingar till att börja med.

      Direkt efter hade jag världens glow. Sen har jag absolut känt mig fräsch och kan känna viss skillnad på tex käklinjen där jag annars kan vara rätt ”knottrig”, nu är jag helt slät. Jag kanske inte ser en gigantisk skillnad dock men är som sagt första kuren. Kan absolut rekommendera.

      Tror att jag hade fint glow precis efter… dock tog det bort alla mina fräknar 🙁

      Jag har gjort det ca tre gånger per år i flera år. Dyrt! Men, min hud har blivit jämnare (tex. stora porer har krymt) och huden är mer i samma ton. Jag inbillar mig att det blir bra 😀

      Gjort över 10 behandlingar för fem år sen och absolut har huden blivit bättre, men inte bra och de djupaste ärren är kvar. Upplever att huden är känsligare nu än innan mot sol t.ex. Fått ökad hårväxt/fjun i hela ansiktet

    Vem är Jasse i Milano med?

    Nu måste värmen komma. Väntat fan hela april. Vill se tussilago och glada människor. Oj vad man längtat. Nu kör vi!😊

      Ja tack! Men det innebär också ett riktigt i-landsproblem! Det blir så svårt att klä sig😅

        Vad är svårt? Det är ju lättast att klä sig när det är varmare!

          Det tycker inte jag.

            Ok. Man behöver ju ha så lite liksom, går snabbare.

      Kom till Skåne. 14 grader idag. Tussilago, vitsippor, gröna blad, gräs som behöver klippas osv. Välkommen!

    Jag kollar på Jana märkta för livet på prime. De första två avsnitten fanns det svensk text men sen försvann det. Skapligt irriterande när man måste titta med låg volym. Tror ni att det kommer komma svensk text även till resterande avsnitt?

      Störigt! Maila prime?

    Har ni några tips på bra hotell på Cypern?

      Vi ska till Mediterranean beach i Limassol i juni,delar strand med four seasons vi har varit där tidigare och var mycket nöjda (vi åkte med barn och åker denna gången med barn men inget barnhotell direkt utan lite blandat). Men det beror på vad du är ute efter? Prisklass osv

      Melpo i Agia Napa!

    Min fyraåring fick feber idag vid lunchtid. Åt frukost imorse precis som vanligt, vi åkte till stan för att göra ärenden men märkte att han efter en stund gnällde över att han frös och var trött. Vi åkte hem på direkten och mycket riktigt hade han feber. Vid 15.30 gav vi en smält-Alvedon pga nästan 40 graders feber. Han åt okej till middag.
    Nu vid läggdags var feber på väg upp igen och vi gav en dos Alvedon till vid 20.00. Precis när han fått i sig allt (smält den i vatten på sked som det står) så kräks han. Inte mycket but still.
    Jag har oerhörd kräkfobi, visst kräktes han pga Alvedonen? Han har historik av att kräkas av flytande Alvedon, smälttablett har han fått tidigare men då var han yngre och blev rekommenderad en halv istället för en hel som han fick nu.
    Snälla, lugna ner min ångest, jag behöver lugnande ord! Hatar att jag är sån här.
    Han lät lite täppt i näsan nu ikväll också och storebror har hostat lite i några dagar.
    Visst är han bara förkyld!? 😅

      Han kan väl ha kräkts av många olika anledningar.
      Illamående pga. infektion, eller av tabletten.

      Kan ju vara antingen ”bara” förkylning eller något annat.

      Mitt barn kräks i stort sett alltid när febern går upp

      Är du oroad över den höga febern i kombination med kräkningar eller över att det skulle vara någon magsjuka? Kan mycket väl vara Alvedonen, mina barn har också kräkts av både tablett och flytande. Kan även vara en reaktion på den höga febern, vissa barn kräks ju då med. Eller influensa. Är nog omöjligt att svara på just nu.

        Jag låter hemsk när jag säger detta, men jag (för min egna del) är ju livrädd att det är magsjuka iom min fobi. Känner mig som världens sämsta mamma.
        Han hade inte 40 grader nu på kvällen, utan 38,8, så Alvedonen var mest för att han förhoppningsvis sover bra inatt. Han har orkat leka och åt lite kvällsmat innan alvedonen så allmäntillståndet har ändå varit okej under kvällen, så känner ingen större oro över något mer ”allvarligt”.

        För visst borde han kräkts tidigare idag om det var magsjuka? Och inte velat äta alls?

          Magsjuka verkar te sig olika hos olika individer… vår dotter hade en gång magsjuka i nästan en hel vecka. Men kräktes bara på kvällen/nätterna (yay….) på dagarna var hon i stort sett som vanligt, minus matlusten då. Åt litegrann men kräktes inget på dagen, utan allt kom upp på kvällen…

          Hur har du klarat dig i fyra år men sån fobi? Han måste ju varit magsjuk flera gånger redan? Och ledsen att säga det, men han kommer vara det många gånger igen. Så jag råder dig verkligen att ta tag i denna fobi! ❤️ (eller låta sin partner ta allt med det om hen är bekväm med det).

            Har haft denna fobi så länge jag kan minnas. Sen 7 års ålder minns jag exakt alla gånger (kanske förutom på fyllan) jag själv spytt. Lyckligtvis är det för att det inte varit så många gånger (pepparpeppar), min mamma hävdar att bara för att jag är så rädd för det så spyr jag inte 😅 mind over matter du vet. Förövrigt är jag 31 år.

            Vi har haft tur att båda våra söner (pepparpeppar återigen) sällan är just magsjuka. När det väl händer så tycker jag att jag hanterar det bra, jag finns för mina barn, men jag städar i frenesi efteråt och vill inte vara nära barnen, vilket är hemskt. Hade jag bara varit garanterad att inte själv kräkas så hade jag haft noll problem faktiskt.

            Jag har tänkt på det många gånger, men ser framför mig att KBT, att de typ ska tvinga mig att spy (vilket vore helt befängt men det är så jag tänker).

              Skulle verkligen ta tag i detta om du får sån ångest och panik. Såklart kommer de inte tvinga dig att spy.

              Som vuxen(särskilt när man är förälder), har man skyldighet att ta tag i eventuella fobier.

      Vad vill du med inlägget?
      Är han kräksjuk kommer han kanske fortsätta kräkas och då får du vare sig du ville eller inte hjälpa honom med det . Ngn annan i hushållet kanske pallar? Ingen här kan diagnostisera ditt barn.

        Som jag skrev, ha lugnande ord och försöka lindra min ångest och paranoia. Självklart förstår jag att ingen här kan diagnostisera mitt barn men sökte efter liknande erfarenheter. Är det så att han är magsjuk så kommer jag naturligtvis ta hand om mitt barn, med hjälp av min partner.
        Är du lika trevlig mot andra som har fobier? Jag fattar att jag inte är logisk eller sund men min hjärna gör så här. Du anar inte hur mycket jag önskar att jag var annorlunda angående det här men nu är det så.

          Jag förstår PRECIS vad du menar och behöver! Jag är likadan.

          Är han magsjuk så ja, du kan också bli det men det behöver inte bli så. Ta tre vitpepparkorn och svälj hela. Försök att tänka att det här är inget du kan påverka (det suger).

          Men jag tror att Alvedonen kom ner lite snabbt och vände bara, ingen magsjuka 😉🥰

            Tack för snällt svar ❤️

          Du kanske borde söka hjälp med detta om det är så svårt som du beskriver. Sagt i all välmening! Såhär kan du ju int Eva det.

            Jag vet, men ser framför mig att de kommer tvinga mig att kräkas tills jag inte tycker det är jobbigt längre 🤣 helt befängt, jag vet.

              Haha så är det inte. Jag går i KBT för det nu. Jag får jobba med de små sakerna som ger ångest för att sen öka svårighetsgraden. Du kanske får göra saker som gör dig illamående för att hantera ångesten för det. Typ snurra tills du mår illa. Jag har inte fobi för att kräkas utan för att bli sjuk. Så jag ska utsätta mig för att vara nära folk som är sjuka. Som mitt sista steg 🙂

                Haha, nej, jag förstår att de inte gör så 🤣 men känns typ lite svårt då det just är illamåendet och själva kräkandet som gör mig panikslagen, känns svårt att frammana just det 😅

                Men jag ska verkligen fundera på det. Tack för era svar ikväll ❤️

          Det är inte vårat jobb att lugna dig. Ta tag i ditt liv själv!

      Mitt barn kräks alltid pga febern som stiger fort och högt! Så har lärt mig att ge med jämna mellanrum

      Magsjuka kommer snabbt. Från att han börjar kännas dålig till 2-3 timmar efter det. Så mest troligt är det pga feber o Alvedon. Kanske febern började öka snabbt igen? Eller så reagerade han på konsistensen av smälttabletten. Barn kräks ofta av olika anledningar.

      Jag har samma fobi som dig så jag förstår hur du tampas o kämpar med din ångest o din känsla av hur du borde reagera som mamma. Du är grym som finns där på de sätt du kan o samtidigt tar dig igenom dina egna fobier!

        Tack, precis vad jag behövde höra ❤️

    Finns det någon annan anledning än otrohet att man efter flera år med samma kod på mobilen helt plötsligt byter den? Jag kan inte se vad den anledningen skulle vara förutom att man döljer något för ens partner och den tanken gör mig livrädd och alldeles kall inombords.

      Hur märkte du av byte av kod?

        Ja, vad tror du? Hon testade såklart den gamla koden och den funkade inte? Sen kan man tycka vad man vill om det

        För att jag har börjat misstänka att han flirtar med andra tjejer. Har inget konkret att gå på, bara en känsla. Så eftersom jag har kunnat hans kod sedan tidigare så tänkte jag att jag måste få det ur mitt system. Blev paff när den inte funkade.

          Är väl bättre att du faktiskt pratar med din man istället för att snoka i hans telefon….

          Eller är det bara jag som tycker det?

            Nej verkligen inte. Hade också bytt kod om jag misstänkte att min partner inkräktade på mitt privatliv.

              Eller hur för även om man är tillsammans med någon har man ju rätt till sitt eget privatliv?!

      Varför kommunicerar du inte med din man?

        I de flesta fallen så hjälper det inte att fråga någon rakt ut om denne är otrogen. Är hen det och försöker dölja det så lär den inte krypa till korset bara för att man frågar.

          Då gör man det ju egentligen väldigt lätt för sig själv och drar av plåstret direkt istället för att fundera eller lyssna på bortförklaringar.

          Dumpa och gå vidare.

            Håller med men verkar ändå inte vara så svart eller vitt för många. Kan ju kännas löjligt att separera, splittra en familj, sälja hus osv pga en magkänsla man inte vet om den stämmer.
            Om partnern förnekar och säger att det inte är något.

              Redan där får man ju göra ett avvägande.

              Antigen så litar man på sin partner om hen förnekar otrohet. Eller så gör man det inte.
              Gör man det inte så hur då relationen överleva om man inte litar på sin partner? Då är det ju bättre att gå än att stanna kvar för man är osäker.

                Håller egentligen med om det också. Men många av dom som blir bedragna hade inga egna planer på att lämna relationen och vill egentligen fortsätta leva som tidigare med kärnfamilj osv.
                Då är det ett ganska stort steg att lämna familjen pga en lite olustigt känsla i magen var man å ena sidan vill tro på det ens partner säger medan något ändå kanske eventuellt känns lite fel.
                Därför börjar nog många söka ”bevis” man vill ha det svart på vitt innan man förändrar hela livet för ens barn.

      Att man på jobbet blev tipsad om att ha olika lösenord och då tog man tag i det direkt

      Varför i h-vete håller du på med att smygkolla din mans mobil för? Sjukt creepy.

      Jag skulle självklart bli så j*vla lack om min sambo höll på att snoka i min telefon, även fast jag inte har något att dölja. Klart som fan jag skulle byta kod jag också då.

        Jag snokade i min mans telefon för några år sedan, jag hade en magkänsla som varnade att ALLT var fel! Försökte förstår, försökte prata med honom. Jag gick under av frustration för jag bara visste men han nekade! En natt kollade jag telefonen ordentligt och det visade sig att han spelat bort massor av pengar. Jag trodde han var otrogen men han spelade…

        Jag tycker man gör helt rätt i att kolla om man misstänker något sånt, för ens partner kommer neka in i döden. Min man nekade även när jag hade det svart på vitt. Innan han tillslut bröt ihop och erkände.

        Har man inget att dölja för sin man / fru / parter så ser jag ”inte problemet” så länge som det inte sker kontrollerande och regelbundet. Här snackar vi att jag kollade en gång på 8 år.

        Slutligen – magkänslan har oftast rätt om något är fel!

      Jag har ingen kod på din telefon. Men funderar på att sätta en pga 3-åring som snor den och trycker hej vilt på olika saker. Men skulle kanske säga det till min sambo isf. Kan inte komma på ngn annan anledning än att man vill att ngn inte ska in i mobilen. Men måste ju inte va du.

      Fråga din partner är det enkla rådet.

        Han skulle ju givetvis blåneka och bli arg för att jag misstänker något om jag frågade rakt ut.

      Efter flera år med samma kod är det stor chans/risk att många vet om den. Inget konstigt alls att byta, bara smart enligt mig. Men att du tror att enda anledningen till att man byter lösenord är otrohet, då vill jag säga att du borde prata med din partner. Kanske tom prata med psykolog/kurator om dina känslor.

      Jag frågade min man om din fråga och han sa att det är mkt misstänksamt att plötsligt byta utan att säga till sin partner. Den som inte har något att dölja döljer inget sa han.

        Varför skulle man berätta för sin partner att man byter kod???

          Jag hade nog berättat för min partner. Hen kanske vill låna den eller så och då underlättar det ju att veta koden.
          Hade kanske inte sammankallat till familjemöte utan det kanske hade blivit den dagen det var aktuellt men tycker inte det är märkligt att dela med sig av att man bytt kod?

      Han byter såklart kod för att han misstänker att du kollar hans mobil. Och han har ju uppenbarligen rätt.

      Jag hade tyckt det var jättekonstigt om min sambo helt plötsligt bytte kod och inte sa något… vi har en väldigt avslappnad/öppen attityd gällande våra telefoner där vi kan be den andra svara på ens sms/kolla något som enbart ligger i den enas telefon etc. Och efter att det varit så ett tag så kan man ju varandras koder. Skulle min sambo helt plötsligt bli hemlig med sin telefon, byta kod och inte vara som vi har varit så skulle jag bli väldigt misstänksam. Jag hade nog sagt rakt ut att jag upplever att det känns som något skaver och frågat varför han helt plötsligt blivit så hemlig typ.

        Så har vi det också! Så … vi har faktiskt samma kod för enkelhetens skull 😅 För mig skulle det såklart vara jättekonstigt om min man bytte kod helt plötsligt utan att säga något.

      Har han ändrat beteende kring mobilen i övrigt? I så fall kanske det är misstänkt att han byter kod. Mitt ex tex började att alltid ha på ljudlöst och tog med sig telefonen överallt trots att han förut lämnat den på soffan när han gick på toaletten och blev typ nervös och ifrågasatte varför jag skulle använda hans telefonen för att kolla ngt lite snabbt om min inte var i närheten. En dag när han var i duschen så plingade det till och jag såg att det var från en tjej och ngt innehåll om att mysa till helgen och när han kom ut så sa jag att han hade fått ett sms medan han duschade och frågade vem det va från och när han ljög och sa att det var från kappahls kundklubb så visste jag. Hursom, fråga honom varför han bytt kod o se hans svar/reaktion. Kan ju va helt oskyldigt!

        Nej har inte direkt tänkt på att han ändrat sitt beteende med telefonen. Han lämnar den när han duschar och har den framme på bordet osv. Men nuförtiden kan man ju dölja notiser och meddelanden från specifika personer så även om han använder telefonen i närheten av mig eller lämnar den när han inte är i närheten kan saker ske i bakgrunden så att säga.

    Jag har legat med min kollega. Jag vet att han haft sambo i flera år, men han sa att det var slut. Nu är dom ute och käkar middag? Känner mig dum och känns inte alls bra, men vad fan, ska man inte lita på vad folk säger? Antar att jag inte ska göra ett skit i detta läge (kommer SJÄLVKLART aldrig ligga med honom igen)?

      Kan ju va vänner eller föräldragrejer om de har barn ihop. Tycker du ska höra av dig till henne och kolla läget, är de ihop förtjänar hon att veta! Han lär göra det igen liksom..

      Hur naiv får man vara?

      ”Det är slut mellan mig och tjejen….” Och du direkt ba: ”okej let’s BANG!”

      Du behöver hjälp. Här har du gjort mer fel än vad han har gjort. Förlåt, han är ett svin absolut. Men att du litar blint på honom och sen direkt sätter på honom visade ju vara egentligen hur desperat du verkar….

      Och ja innan alla går emot mig så tänk igenom saken. En kille säger att det är slut med sin sambo. Men innan man faktiskt får det bekräftat så väljer TS att direkt att lägga sig platt (bokstavligen…)

      Vill du behålla något som helst ansikte så berättar du hela historien för sambon. Sen drar du.

        Men är du seriös?! 😅 Så man ska när alltså på allvar, enligt dig, när han berättar att det slut säga ”Jag tror dig inte än, jag måste få det bekräftat från andra källor först”.
        Ts har inte gjort något fel i detta. Hon valde att lita på honom och han visade sig vara en gris. Inte hennes fel alls.

          Och tillägg: Jag anser inte att hon har någon skyldigt att berätta något för någon om hon inte vill. Hon behöver inte lägga sig i om hon inte vill och har ingen skyldighet mot någon. Enbart den som varit oärlig har det.

        Driver du eller? Har hon gjort mer fel som legat med någon som sagt att det är slut (SOM HON från första början inte ens är ihop med) jämfört med HAN som 1. vet om att dom fortfarande är ihop och 2. ÄR IHOP med henne?? Hon hade gjort mindre fel än honom ÄVEN om hon hade vetat, men då hade hon gjort fel. Nu har hon gjort 0 fel.

    Frågor till person som studerar företagsekonomi och fick ett nytt jobb. Jag läser också företagsekonomi men har ett år kvar.

    Hur fick du ett sånt höguppsattt jobb utan färdig examen? (för att du har fortfarande en termin kvar)
    2 Hur känns det att det är ditt första jobb? Känns det inte att du måste prestera mycket mer?
    3 Vad för jobb sökte det du?
    Hur långt tid tog det?

      Hej! Det är nog mig du funderar på.

      Lämnade inte all information utan jag har jobbat parallellt med mina studier på olika tjänstgöringsgrader. Jag har fått detta nya jobb på min arbetsplats jag är idag och är således inte nyexaminerad på det sättet som någon som kanske kommer direkt från universitetet. Man måste nog göra några hundår på en lägre nivå innan man kan få en riktigt bra tjänst, men utan att snart vara examinerad hade jag inte fått denna tjänst överhuvudtaget ändå så det var väldigt viktigt för mig.
      Jag har alltså jobbat från två ändar för att nå mina mål snabbt. Hoppas det var lite förtydligande 😊 men för 5 år sen hade jag inte ens en gymnasieexamen (dock jobb och arbetslivserfarenhet) och nu har äntligen de hårda jobbet gett frukt trots att jag var lite äldre innan jag tog tag i livet/karriären

        Hej!! Tack för det snabba svaret! Nu när du förklarar att det var en intern rekrytering från din arbetsplats låter det mer logiskt. Grattis till dig och grymt jobbat!!

          och på grund av din erfarenhet(glömde tillägga)

    Har ni också såna dagar ibland då det känns som att ”alla” tittar på en?

      Åhåååjaaa! Hände mig senast häromdagen och man blir fan knäpp av det 😂

        Haha ja, kände så idag, blev tokig på det😂

      Nej

      Oh ja! Ibland måste jag dubbelkolla att min musik spelar i hörlurarna och inte direkt från telefonen för att jag tycker att folk kollar så mycket på mig. Är bara vissa dagar men då känns det som att verkligen ALLA jag möter på stan kollar. 😅

        Haha ja exakt😅 eller typ ta upp telefonen och ta kameran i selfieläge för att se om man har smetat ut mascaran eller nåt😂

      Nope. Förutom när de faktiskt gör det för man gjort extra snygg 😄

        Ja ibland ”förstår” man det ju😂 men för mig, idag, var det samma vardagssminkning och samma typ av kläder jag har i vardagen. Kände mig ändå fin idag och var på asbra humör men jag hade inte gjort mig ”extra snygg” så det fanns inget annorlunda att titta på😁😂

          Paranoia bara.

            Fattar det. Tar ändå inte bort att man kan KÄNNA sig iakttagen ibland.

              Obehaglig grej, skulle verkligen undra varför jag kände så om jag hade den känslan.. Händer det för ofta är det inte friskt.

                Du vill då bara få det till att det är fel på folk. Låt bli att svara istället.

                  Haha nej, alla får skriva. Så ni tycker det där låter normalt? Jättemärkligt ju, blir ni inte oroade över er paranoia, känner er konstiga?
                  Annars, bara skaka av er istället för att göra en grej av det, ingen tittar!

                    Inget att vara ett dugg orolig över. Om det upplevs varje dag möjligtvis. Och det är inte till att göra en grej av det för att man ställer en fråga. Du gör en grej av det snarare, som menar på att alla som någon gång känner så är onormala och att det är något att vara orolig över.

      Nej ,aldrig
      Jag är en medelålders kvinna, och upplever att ingen tittar på mig. Så härligt att vara helt anonym

    När visste ni att det var dag att gå vidare (från en kärleksrelation, från en familjerelation, från en vänrelation)?

      Endast erfarenhet av vänrelation.

      Lite svårt att förklara men det var som bara att jag kände ingen glädje av att prata med personen, tog bara upp all min energi och ork. Och kände helt enkelt att jag inte fick ut något av att umgås med denna personen.

    tappat bort mig själv.
    50 år. tonårsbarn. ensamstående med 100%umgänge med mina barn. ingen med förädlar längre.
    är så otroligt ensam.
    vill inte engagera mig i nån förening, inte sugen på nån kurs. har tappat liksom alla intressen, mål och vilja..
    innan jag, fick barn gjorde jag, massor, massa kompisar, tränade, reste, massa mål – listor, tog kurser, massa idéer och bucket-list, modig, orädd

    Nu :överviktig, rädd, orolig, känner mig ensam och ledsen.
    vill bryta detta mönster men kommer inte på nåt.
    vet inte vad jag tycker är kul ens. varit ensam med barnen i 7 år som varit ganska tuffa år. har psykisk ohälsa men klarar vardagen galant med jobb barn osv.

    ikväll bokade jag tvättstugan så jag hade nåt att göra… känns så deppigt.
    barnen vill mest vara på sina rum med spel /skärm och hänga med kompisar.
    har gymkort och kommer i väg ibland men det är bara tvång då jag tycket det är skit tråkigt.
    vad är ens kul längre?
    Ville bara skriva av mig, då jag känner mig ledsen och tragisk…

      Hade du några intressen innan som kanske inte är lika tuffa att ta upp och börja med igen? Eller bara bestämma dig att nu jäklar ska jag lära mig X.

      Eller börja spela ett av spelen med barnen. Gå på pass på gymmen för att de ska kännas roligare?

      Men låter som du behöver hjälp kring din psykiska hälsa även om du läser vardagen galant. Du ska inte behöva må så här ❤️

      Skaffa MC kort och gå med i Bike Babes! Där finns massor med personer i samma situation som dig

      ❤️❤️❤️

      Kom ihåg att du förmodligen är i klimakteriet, långt i från alla lider inte men vi är väldigt många som är det, så du är verkligen inte ensam i detta. Läs på, hör dig för med jämngamla eller gå med i en grupp på facebook, där finns en gemenskap för vi är alla i samma båt. Unna dig fokus på dig själv några år och ta hand om dig!

      Hej! Känner igen mig i det du skriver. Det kommer vända. För mig var det vara en svacka och efter tre-fyra terapisamtal över telefon fick jag lite bra tips att tänka på. Jag hade precis som du att inget kändes kul. Är du stressad annars i livet? Hur har du det på arbetsfronten? Tänk på att livet går i vågor och det kommer vända 😊

    Är så ledsen över hur min egen mamma kan bete sig mot mig.. ska försöka göra en lång historia kort.

    Jag har en 3-åring kandidatexamen, är rätt nyutbildad socionom. Under hela min studietid pikade min mamma mig flera ggr om att hon aldrig skulle orka studera på högskola och att det i princip är onödigt att ha högskolepoäng, för att man minsann kan få jobb ändå. Flera gånger under min utbildning ifrågasatte hon vad jag senare i arbetslivet kommer göra för nytta, eftersom det ”känns som att såna bara sitter på kontoret hela dagarna och faktiskt inte gör något praktiskt”. Samt att hon aldrig nånsin skulle kunna tänka sig att arbeta på kontor. Till saken hör att hon är undersköterska, vilket min syster precis också blivit. Hon har lovordat henne under hela hennes utbildning och berättat hur stolt hon är, men inte en enda gång har hon sagt det till mig.
    Jag letar arbete för fullt, men har inte fått något ännu, så jag sökte nyligen ett sommarjobb inom vården, som jag fick i måndags. Systern min fick sommarjobb hon också igår. Idag ser jag en story på min systers IG att min mamma varit där med en presentpåse fylld med ätbara saker och annat i och ett kort där det står ”Grattis till nya jobbet!”.
    Min mamma vet om att jag också fick jobb i måndags, men har sagt grattis i förbifarten.

    Jag vet inte om det är jag som blir som en liten unge som blir så ledsen och besviken. Men….. wtf? Vad händer? Är min mamma avundsjuk på mig på något sätt, eller är hon bara stoltare över min syster som valt samma yrkesliv som henne? Men varför göra sån skillnad liksom. Äeh, jag vet inte ens varför jag skriver egentligen, ville väl bara skriva av mig. Eller få råd om vad fan jag ska göra, ska jag skita i det eller ska jag ta upp det med min mamma?

      Läste att en mamma vill kunna spegla sig själv i sina barn, såklart inte alla mammor men många.
      Min mamma är precis som din, min syster är en kopia av henne i precis allt, yrke och sätt att leva.
      Jag har valt ett helt annat yrke och en betydligt hälsosammare levnadsstil än vad de har så jag är ingen spegel.
      Hon hittar alltid fel på mig men aldrig på min syster som är en kopia av henne.

      Jobbiga insikter som man får göra vad man vill med, jag bröt med min sk mamma.

        Fan vad smart skrivet, kan verkligen se att det ligger nåt i det. Svårt att klaga ”på sig själv” liksom. Din syster gör ju ”rätt” i ditt exempel.

          Jo hon gör ju allt rätt=lika i det här fallet. Röker, överviktig och äter mediciner som är relaterat till en dålig livsstil.
          Precis som mamman. Jag röker inte och tränar dessutom och tänker på vad jag stoppar i mig och är försiktig med alkoholen. Enl dom så är jag präktig och jag förstår att det blir provocerande att se sitt ena barn välja helt andra vägar.
          Men att jag gjort det är ju för att jag inte vill äta mediciner pga ett ohälsosamt leverne.

          Att prata med dem om det här har varit helt omöjligt de ggr jag har försökt. Har föreslagit att vi ska gå i terapi tillsammans utan gensvar så jag valde att bryta istället.
          Tufft i början men mest skönt nu så här 3-4 år senare faktiskt.

      Kan inte ge dig några råd men på det du skriver låter det som att din mamma är missunnsam och säkert lite svartsjuk för att du pluggat (hon kanske hade en dröm om att göra det men som inte blev av). Hon låter omogen. Hur är din relation med din syster? Kanske kan ni prata om det?❤️

        Det låter inte som att relationen till systern är så bra tyvärr, med tanke på att även systern har anammat mammans synsätt och kallar henne för ”präktik”.

        Många anser att personer ska försöka i all oändlighet, men här har personen verkligen försökt få till en bättre relation och möttes av motstånd. Det låter som att rätt beslut togs, att bryta kontakten med de personerna. Familj ska inte tära på en på det sättet. Det är förödande i längden. Tänker att personer som blir behandlade på det sättet får söka familj utanför det biologiska, med ev. partner och väl valda vänner osv.

      Hon låter ganska obildad också om hon inte fattar att universitetsutbildning kan löna sig tex när det gäller lön.. (och är utvecklande). Samt att socionomer verkligen kan göra skillnad ju!

      Låter verkligen inte ok. Jag skulle sagt ifrån på skarpen mot såna kommentarer. Och det med presenten är bara vidrigt. Man ska inte göra skillnad på sina barn så. Du är inte barnslig som reagerar, helt normalt. Och ja du kan absolut ta upp det med henne.

      Det har inte med sig att göra alls även om det riktas mot dig.

      Din mamma ser dig och din syster som en förlängning av sig själv. När du ”springer om” henne utbildningsmässigt, blir det jobbigt eftersom hon då får en känsla av att inte duga (troligtvis kommer hennes skam även in här och gör sig påmind). För att rätta till de här skaviga emotionerna, måste hon aktivt plocka ner dig/din utbildning för det är en konstant påminnelse om hennes egna ”tillkortakommanden”, enligt henne själv.

      Systern utgör inte ett hot och är en korrekt förlängning av er mamma, vilket gör att det finns utrymme för beröm och uppmuntran. Det bakvända och tragiska här är att hon inte ser din syster heller, utan din syster får beröm för att hon är en som inte utgår ett hot mot er mammans självbild.

      Det är modigt att du har stått upp för dig själv och tagit dig igenom en 3,5-årig högskoleutbildning! Det är många timmars slit och du ska ha stor eloge som har tagit dig an det här trots att du har varit motarbetat av en familjemedlem.

      Ditt yrkesval är enormt viktigt i samhället och genom din profession kommer du att kunna göra gott för många behövande! <3

      Jag tror att du egentligen vet vad det här handlar om, för om jag inte är helt fel på det så läser ni socionomer lite grundläggande psykologi under någon av era 7 terminer!

    Bara jag som är trött på Fornis klagande kring barn? Förstår vinken att hon vill normalisera att allt inte alltid är perfekt med barn och att det är jobbigt ibland men vi har liksom fattat det och alla är väl medvetna om det? Är väl därför alla inte skaffar barn? Blir helt trött av att varje story läsa något nytt hon pustar och beklagar sig om. Sen kompletterar hon med en ”mitt allt”-bild på någon av barnen. Sjukt negativ människa kring det mesta dock

      Generellt undrar jag bara varför man måste lämna ut exakt allt? Visst, jag förstår också att man vill framhäva att allt inte är en dans på rosor att vara småbarnsmamma, men ändå. Känns lite väl ibland. Och känns typ oschysst mot barnen också på nåt sätt. Men kanske bara är jag

      Tycker många föräldrar är så (på jobbet i fikarummet tex). Sen blir defensiva och oförstående när nån inte vill ha barn.

        Upplever samma. Har inga barn men majoriteten av mina kvinnliga kollegor har. Det gnälls och klagas exakt hela tiden samtidigt som de nästan provoceras av att man själv inte lever samma tillvaro.

          Det är så konstigt! Liksom, ni gör ingen bra reklam direkt… Och verkar inte lyckliga.
          Sen förstår man ju att allt har två sidor men det är det för jobbiga man inte vill ha, oavsett positiva sidor, och många nämner ju bara det!

        Haha!!
        Har en konspirationsteori att föräldrar som blir defensiva när någon säger att de inte vill ha barn blir det för att de blir avundsjuka att någon knäckt nöten medan de själva skaffade barn. ”Jo ni måste också uppleva detta helvete fattar ni inte att det är underbart också!!!”.
        Skämtar bara (lite)

          PS. Jag vill själv ha barn, men skjut mig om jag blir en sån som skaffar, klagar, och blir defensiv mot andra som inte vill skaffa

          Jepp, den har jag hört några gånger 😄 De vill dra med en ner i fördärvet, ingen ska gå fri! 😉

          Såhär är det också (på riktigt!)
          Innan man skaffar barn – Gör det, det är det mest underbara!
          När man är gravid- haha Ojoj, nu blir det tufft, att föda är ett helvete, nu kommer ni inte sova nåt mer osv…

            😂🤣

          Inget konstigt. Man bryter ju en norm när man säger att man inte vill skaffa barn. Vissa har ju inte ens funderat på VARFÖR de vill skaffa barn, klart att det då kan vara påfrestande när någon de facto funderat på det och kommit fram till att de inte vill ha barn. Jag vill inte ha barn och märker så tydligt hur det kan provocera folk.

      Exakt! Flera bloggare som har klag-tävling och som måste berätta för alla hur otrooooligt jobbigt det är med 2 eller 3 barn.

        Alltså det är ju det, men det är frivilligt att skaffa??

    Isak griplööv

    Såg din kommentar om IL å Aimastars hemsida.
    Enig 1000%

    Så mkt kejsarens nya kläder här så det finns inte.
    De KAN inte utge sig att hjälpa företag med AI Content och komma undan med det när man granskar deras egna hemsida och bilden (den enda!!!) där.

    Zooma in händerna på kvinnan på väggen, fingrarna håller inte ens ihop- typiska AI-genererade (försök till) händer.
    Även den stående betraktande kvinnans hand är inte med verkligheten överensstämmande. Texten på skylten jämte kvinnan på väggen. Vad är det ens för bokstäver????? Nej, nej och åter NEJ.

    Hur kan folk tycka Miraklet i Gullspång är bra?? Man får ju inte svar på nånting? Känns så meningslöst, konstiga storys utan upplösningar finns ju överallt. Känns som en slarvigt gjord dokumentär, går ju inte till botten med nåt, vad är poängen? Blev provocerad och irriterad av skiten.

      Märkligaste sak jag sett. Vad fan var det frågan om? Och som du säger, man fick inga svar över huvudtaget utan det blev bara skummare och skummare. Sen sista samtalet där kvinnan vill ta DNA-test på dokumentärkvinnan. Är allt ett påhitt?

        Ja precis! Blir ju mest en massa snack från några konstiga tanter. Faktacheckade de nåt? Varför följde de inte upp? Slapp regissör? Det här var liksom inte värt att göra film av, känns halvfärdig.

    Bor i en lägenhet från 60 talet och man hör allt grannen gör typ. Ikväll har tonårssonen kompisar över och brötar runt som f** -.- . Är konflikträdd så vill inte knacka på . Men e så trött på det.

      Banka i väggen, ring störningsjouren eller kontakta hyresvärd om det är ett återkommande problem. Eller den svenska klassikern: Sätt upp en lapp på dörren.

        Tack för tips 😉

      Ring jouren

        Eller bara bit ihop, om just dom inte brukar störa så ofta.

          Man får inte störa sina grannar. En gång är en gång för mycket sa min förra hyresvärd. Ring jouren.

      hej jag skrev om min lyhördhet i ÖS för nån vecka sen.
      ifeel you ❤️
      grannen hade fest idag tidagare på kvällen.. men dom står ut med ljud fr min lägenhet så ja jag sa inte till.. men jag tycker du ska lägga en vänlig lapp i, brevlådan till att börja med att du störs va olika ljud.

      I vårt hus(byggt på 50-talet och lyhört) har vi ett barn som springer (låter som en elefant) från morgon till natt. Alltså klampar hela tiden. Håller på att bli galen. Hur kan en unge aldrig sitta ned och göra en teckning en stund? Säkert helt okej för föräldrarna att höra detta, men blir oerhört påfrestande för oss grannar inunder. Vågar inte heller knacka på då det ändå är svårt att klaga på ett litet barn.🤷🏼‍♀️

        Så sjukt, springa gör man utomhus. Svårt att hindra en liten sprint men hela dagen? Ta ut och rasta ungen ffs.

    Huuuur slutar man konstant oroa sig för alla andra? Jag har GAD och känner att alla dessa oros tankar håller på att äta upp mig…
    Jag oroar mig över hur mina föräldrar mår, om dom känner sig ensamma, orolig att något ska hända en familjemedlem på jobb, om någon är olycklig över sitt liv osv osv osv.
    Hur ska man någonsin kunna tänka att var och en person är ansvarig över sitt eget liv? Så uppenbart men så jävlq svårt. Vill bara att alla ska må bra……

      Sök hjälp! Jag var precis som du förut. Tog tag i mitt mående när min mamma var döende i cancer. Trots allt som har hänt mår jag med medicin och träning (6 dagar i veckan) bättre än jag gjorde innan mamma dog ❤️

    Hej någon som är duktig på arbetsmiljö. Jobbar som tentamensvärd på en svensk högskola och ibland kan jag jobba 11 timmar om dagen utan Matrast eller att man kan får tid att återhämta sig kan detta va lagligt ? Är timanställd så vågar ej säga till chefen .

      Det kan väl inte vara lagligt…?

      Enligt Arbetstidslagen paragraf 5 så nej. Man får jobba högst 5 timmar utan rast. Kan inskränkas i ditt kollektivavtal, vilket jag har väldigt svårt att tro, men kan vara en bra idé att kolla där innan man börjar gorma. Om du är med i facket så hör av dig till dom!

    Nu kanske jag får mycket hat tillbaka men jag KAN INTE låta bli. Hur mycket är Nicci ifrån sitt barn egentligen? Redan när hennes bebis var 3 månader åkte hon till Danmark och var borta en hel helg och hon verkar ju vara iväg och träna, festa osv osv flera gånger i veckan. Jag vet att det är pappan som är största fittan i dramat men hon har ju ändå valt att skaffa barnet. Det känns inte som att det är så bra för en liten bebis att vara borta så mycket från sin mamma. 💔

      Hur kan du vara säker på att pappan är boven? Nicci är ju minst sagt ifrågasatt

        För hade han varit mån om att träffa henne osv osv borde han ha sagt det. Jag tror han håller tyst just för han inte är alls brydd. Ologiskt att han skulle hålla tyst om det om han kämpade för att få träffa sitt barn

    Ingen av Blondinbellas företags stora kampanjer och nöjda kunder dyker upp någonstans när man bildgooglar mha deras instagram…

    Någon som gjort mikrofrakturering i knät? Beräätta allt

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.