Isabella Löwengrip har publicerat ett blogginlägg om nyfunna vänner och hur hon och Paul klickade med ett par från västkusten som nu är uppe och hälsar på dem. Hon berättar om hur de omedelbart fann varandra, men att det finns en viktig aspekt som måste stämma för att vänskapen ska bli långvarig – man måste ha ungefär samma dygnsrytm, och ha ungefär samma preferenser vad gäller mat och liknande.
Men sedan finns det en annan parameter som spelar stor roll:
Det är att man har liknande tempo, eller kanske snarare lunk. Vi har alla klivit upp 09.00, ätit långfrukost, ätit långlunch vid 14.00 och ätit middag vid 21.00. Men gått och lagt oss vid midnatt efter att ha spelat spel. Alla nöjda. En gång reste Paul och jag iväg med några som gick upp 07.00 på semestern, de åt inte frukost, ville äta lunch prick tolv och gärna middag 18.00. Och helst inget som ”var onyttigt”. Då krockade vi totalt.
Om Paul och jag reser iväg med par som vill dricka drinkar fram till 03.00 så krockar det också.
Vilken intressant aspekt, jag har aldrig tänkt på det på det viset, men det stämmer ju verkligen. Hur är det för er? Synkar ni med era vänner när det gäller dygnsrytm?
Behöver man bara synka om man reser på gemensamma semestrar, eller gör alla som de vill och så anpassar man sig där det går?
Föregående inlägg 
Det går ju bra om man är en grupp där några delar en dygnsrytm medan resten av gruppen delar en annan. Kruxet är om man blir ensam morgonpigg och vill iväg medan alla andra vill sova till 11 eller tvärtom.
Jag och min man har aldrig hittat några parvänner så att säga, så vi umgås mest på varsitt håll med våra respektive vänner och åker på semestrar bara med familjen eller med en enstaka vän i släptåg. Sedan har vi två inte samma dygnsrytm heller men när vi är lediga försöker vi synka halva vägen var så att jag går upp senare än normalt och han går upp tidigare än normalt.
Vi synkar inte ens som par vad gäller ”läggdags” och frukost. Men vi klarar oss bra både hemma och på resa. Jag tvingar inte honom att vara uppe supersent och likaså får jag sova till 9-10 på helgerna/semester. Men jag hade inte åkt bort och ”hängt” med vänner som trott att jag ska äta frukost 07.00.
I vårt fall handlar det om en som vaknar senast 7 och en som sover till 13-14 om hen får. Hela den morgonpigges aktiva fönster försvinner ju om den man reser med inte är beredd att bege sig ut förrän kl 16. Under arbetsåret när vi är hemma funkar det (men svårt att få till gemensamma projekt av sådant som behöver göras hemma), men under semestern måste vi båda jämka våra tider lite, annars blir det pannkaka av alltihop. Så kul är det inte att sitta ensam och vänta på den andre ska vakna i 6-7 timmar och sedan vänta ytterligare två timmar på att den andre ska äta frukost.
Förstår att det är tröttsamt när det är mer extremt. Jag hade nog valt att göra saker själv eller med andra… Precis som jag ser filmer etc fram till 2-3 på natten (morgon för vissa ?) men skulle aldrig misstycka att min partner somnar lååååångt före. Men som du säger är ”vardagen” mer synkad.
Inte för att det spelar någon roll, men det är tvärtom.I vardagen gör vi inte så många saker tillsammans eftersom vi har så olika dygnsrytm, och det funkar för vi är båda självständiga individer i grunden som inte behöver umgås jämt, men under semestern vill jag faktiskt umgås med min man och inte fortsätta göra allt själv. Jag kan gott skjuta på frukosten ett par timmar och sedan äta den själv, men sedan framåt elvatiden vill jag faktiskt komma iväg, så då får han gå upp tidigare än han normalt gör under en ledig dag
Såklart funkar allt mycket lättare om man synkar med de andras ”mat och sovklocka”!
Särskilt under semestern.
Om man äter först vid 12 och de andra börjar tänka på lunch vid 14 och det sedan fortsätter så resten av dagen kommer det inte att funka.
Mat är ju en stor del av mångas semester.
Gäller ju såklart även ens partner.
En early bird och en nattuggla nja när värsta passionen har lagt sig efter nåt halvår är chansen till ett långt förhållande mindre.
Jag och partnern lever med ca 4-5 timmars tidsskillnad (en vaknar pigg vid 5 och den andra släpar sig upp 9-10). Klart det ställer till det en del ibland. Vi har dock snart varit ihop i 25 år så det kan gå bra också:)
Dito! ?
Samma här (jag vaknar vid 07 och somnar 23, han vaknar vid 10 och lägger sig 02 när det är helg/semester). Innan vi flyttade ihop trodde jag att vi skulle synka automatiskt men så blev det inte. Jag får se till att hitta på saker under förmiddagarna utan honom och han får ta hänsyn till att jag lägger mig tidigare och att det ska vara hyfsat tyst då. Visst gnisslade det en del när nyförälskelsen la sig, men nu är det mer en kombination av acceptans och respekt och det hoppas jag kommer hjälpa oss att hålla på lång sikt!
Lika barn leka bäst!
Lika flarn leka bäst*
Mycket annat som gör att en relation håller.
Tror att det ligger annat bakom än morgon/kvällspigg om relationen inte håller.
Oj det tror jag verkligen inte har så mycket med varandra att göra? Jag är morgonpigg och min man nattuggla och aldrig känt att det är en olikhet som varit alls ett problem. Förutom när han blir kreativ framåt 10-11 på kvällarna och vill göra semesterplaner eller prata ekonomi och jag bara vill sova. Men det har han vant sig av med att försöka efter 20 år.
Jag är inget barn och kan anpassa mig efter andras tider. Det kan dom flesta av min vänner också ?
Samma här. Samtidigt, jag vet flera av mina vänner som absolut inte kan…
De allra flesta KAN väl anpassa sej. Men VILL man det?
Jag vill väl ha min lunk när jag har semester och om man då semestrar ihop med andra är det väl fint om lunken samstämmer, inte anpassa mej efter andra. Nä fy!
Anpassa sig och kompromissa gör man väl hela tiden på ett eller annat sätt, förstår inte varför man inte skulle göra det på semestern om sällskapet i övrigt är toppen. Heller kompromissa på sådant än vem man reser med bara för att tider ska passa.
Jag tänker att det är en avvägning. Som alltid. Vill vännerna festa på semestern och jag vill gå på museum, eller vill de sola och bada och jag vill se mig omkring, vill de ut tidigt på morgonen och jag vill ha sovmorgon. Ja, då får man ju så klart väga hur viktigt sällskapet är och hur gärna man kompromissar. En kompromiss kan ju också vara att ses då och då på resan och däremellan göra sitt.
Kan och kan. Hade haft svårt att ställa klockan 7 på semester bara för att anpassa mig för att någon annan vill äta frukost då. Nu vaknar jag oftast hyfsat tidigt ändå, men ibland sover jag till 11. Det går helt min kropp avgöra.
Kan o kan…. Jag vaknar mellan 6-7 pigg som en lärka och min man o mina barn sover gärna till 11 minst. Samma förskjutning ang när man somnar.
Jag kan inte sova längre men antar att min man och barn KAN gå upp 06.30 om de måste. Vet dock inte hur familjen skulle funka då, plus att jag älskar mina timmar av egentid på morgonen.
Ja,och ekonomin spelar roll också…
För mig är mycket annat viktigt än att synka med sov och mattider. Att de man reser man gillar samma typ av semester och att man har kul ihop samt att det råder öppet enkelt klimat om vad och hur man vill göra saker på semestern. Att man även kan göra saker på egen hand och inte sitter ihop.
Jag håller med. Vad man vill ha ut av semestern är det absolut viktigaste. Ett år reste vi med ett par som endast var intresserade av att dricka alkohol. Det inhandlades kopiösa mängder och skulle drickas vid varenda tillfälle – till och med på förmiddagarna på stranden. Och då ska det tilläggas att vi alltså var två barnfamiljer som reste tillsammans. Nej, det var första och sista gången vi reste med den familjen.
Eeehh, låter som att de hade alkoholproblem. Dricka hela dagarna, dessutom med barn med sig?!
En issue jag har är att mina kompisar är dansfanatiker. De dansade bugg 7 timmar på fredagen under AW till typ kl 2:00.
Dom är som Duracellkaninen i tv-reklamen!
Vi reste med ett par som körde periodisk fasta.
De var uppe med tuppen, vid 7, och tog långpromenader.
När vi strålade samman vid tolv, efter att jag och min partner morgongosat och ätit lång härlig frukost, var de redo för lunch.
Vi satt då med och hängde, eftersom vi ville prata och umgås.
När jag och partnern började få kurr i magen på eftermiddagen ville de göra annat.
Självklart är vi alla vuxna människor och anpassningsbara!
Dock, helt enkelt mycket enklare när man har ungefärliga mat och sovtider.
Partyprissen har nog roligare med likasinnade och hemmakatten med sina.
Jag har tappat respekten för hennes blogg. Många som är otrevliga. Ändå svarar hon dom vänligt. Varför kasta pärlor för svin. Mycket underligt att hon tolererar gliringar från elaka människor. Har hon ingen stolthet?
Då ska vi se här. Du har alltså tappat respekten för henne för att hon inte är respektlös mot människor som du inte har respekt för eftersom dom är respektlösa. Intressant moment 22.
Så tycker du. Jag tycker att hon inte ska ta massa skit från människor som vill vara oförskämda. Varför? Så sugen på kommentarer?
Ja det tror jag hon är. Jag tror hon tycker det är perfekt för att få ett aktivt kommentarsfält och det är väl något hon skrivit om tidigare som strategi om jag inte minns fel. Men jag håller med dig om att hennes kommentarsfält har spårat, några som verkar rena troll som skriver elakt för att provocera och andra som verkar vara tanter som försvarar Bella med näbbar och klor på en nivå som är absurd.
Tycker inte man måste synka till 100 % om alla är lite anpassningsbara och kompromissar.
Tex gör det väl inget om några äter frukost vid 7, sedan tar en promenad och en kaffe medan de andra äter kl 9.
Eller att man spelar spel till midnatt, några går och lägger sig och några tar en drink till klockan 3.
Man måste ju inte sitta ihop som plåster, gillar man sällskapet tänker jag att man som vuxen lyckas anpassa/kompromissa om det runtomkring.
Fast det är ju just det som gnisslar!
Om man är två par och ena paret vill hellre göra si när andra hellre vill göra så…
Har upplevt det själv och visst anpassar man sig. Men efter 2 veckor är det jefligt skönt att slippa käka middag 21 på kvällen när vi brukar göra det 16.
I landsproblem? Javisst!
Ja är det två ganska extremer så kan det nog bli svårt. Både 16 och 21 är ju rätt ovanliga middagstider ur ett svenskt perspektiv, men om man är lite mindre olika så går det nog rätt bra att anpassa sig. Kan tycka att det är en del av vad som är härligt just med semester med! Att ändra rutiner och göra andra kul saker. För mig är nog det vad som kan påverka val av resesällskap, folk som måste ha sitt schema och rutiner helt som vanligt och inte ruckar på det.
Jag är 45 och älskar mitt liv mina rutiner och tider, jag ser inget positivt ALLS i att ändra mina rutiner under 2v på semestern. Jag skulle nog uppfattas som extremt tjurig om jag tvingades gå upp 4h åt fel håll och samma med mattider.
Fast då kan ju de som vill äta kl 16 göra det, och de som vill äta kl 21 göra det? De som äter vid 21 måste väl ändå äta runt 16.
Det är ju skillnad på att anpassa sig i två veckor eller två dagar. Dagar fine, veckor utmattande. Tycker jag, som är ganska introvert då. Vi har precis haft sommargäster som är morgonpigga (till skillnad från oss), måste ha mat på regelbundna tider (vi tar det som det kommer, och beroende vad som är för aktiviteter etc). Känns som att jag fick stå i köket och förbereda nästa måltid typ hela tiden. Och ja, gästerna var hjälpsamma så det är inte det, och vi hade förberett massor och körde inte de mest avancerade rätterna. Men det blir ändå en ”stress” när man hela tiden måste anpassa sig. Men det kanske är för att jag är introvert som sagt.
Håller med dig helt!
Två veckor är lång tid. Man behöver semester efter semestern då!
Det är väl ge och ta hos alla man träffar.
På henne låter det som att alla sak anpassa sig efter hennes och Pauls rytm.
Vad det inte Belöa som sa att hon vägrar småprata och bara vill prata om sånt som är viktigt och ger henne något? Låter inte som att kompromisser är hennes starka sida, om det stämmer.
Är det verkligen så det låter? Jag är inget fan av Bella men jag läste det inte så.
Jag föredrar om inte alla är så synkade, jag behöver min egentid. För mig funkar det alldeles utmärkt om man gör saker på eget håll och sen tar en middag ihop.
Folk som vill göra allt tillsammans stressar mig.
Viktigast för mig är att man har kul ihop den tiden man umgås, att det är avslappnat och att man har ungefär samma ekonomiska förutsättningar.
Fast då är man ju synkade, om alla är överens om att man bara ses för middagen (och när).
Alltså folk här inne vill ju inte ens spendera en dag med svärmor på sin semester. Varför skulle man då kompromissa med vänner om man inte ens kan kompromissa med sin partner?
Det är nog inte många kvinnor som vill semestra med sina svärmödrar. Man får liksom bevittna från alldeles för nära håll var ens man har fått sina brister ifrån.
Jag hänger ofta med min svärmor. Hon är en underbar kvinna!
Så kanske det är. Så är det ju bara att man aldrig ska göra saker man inte vill, det är MIN semester och JAG måste må bra och göra det JAG mår bra av. Dvs inte spendera en sekund med sambons föräldrar eller syskon pga lite obekvämt. Noll kompromiss och vill sambon ändå att man ska åka så ska han dumpas på stört!
Alltså ja? Klart man ska må bra på sin semester? Måste ju finnas en anledning om man inte mår bra/gillar att hänga med sambons släktingar. Man måste inte sitta ihop och kan göra saker var för sig.
Ja, så varför kompromissa med vänner då?
Det är väl skillnad? Man mår troligen inte dåligt av att umgås med sina vänner?
Att kompromissa med att umgås med folk man mår dåligt av eller ta 3 av sina 4 veckor semester att göra nåt man inte vill är ju också en jävla skillnad mot att kompromissa om en timma sovmorgon, när man ska äta osv med nära vänner…
Är det inte snarare svärfar som bristerna kommer ifrån?
Båda såklart, men i mitt fall sticker svärfar ur konversationen på en gång pga konflikträdd, och svärmor pratar om sina söner som att deras ålder fortfarande räknas i månader, och försvarar deras orimliga beteenden med näbbar och klor. Hennes små små små pojkar, dom har minsann viktiga behov som vi andra bara ska förhålla oss till. En totalt självuppoffrande kvinna som har bränt ut sig en gång, och verkar vilja dela den emotionella bördan av att vara den enda kvinnan i familjen med mig.
Men jag vägrar. Vill inte. Jag har slutat bry mig. Jag ställer krav till skillnad från henne. Och det skapar ju dålig stämning när en kvinna gör det, men jag bryr mig inte om det heller.
Fy vad hemskt. Bra att du står på dig!
Hade kunnat vara jag på PRICKEN.
O sinnessjukt påfrestande när hela hans sida gaddar ihop sig och man konstant är minoritet.
De fall du pratar om är ju antingen när man inte kommer överens med henne eller flera veckor av sin semester. Vilket är helt ok.
Du vet väl inte vilka fall av alla som kommenterats här inne som jag pratar om.
Det är ju det som diskuterats.
Men oavsett så behöver man inte umgås med sin svärmor nej. Vill man inte finns nog en god anledning.
Jag bryr mig inte. Hakar på andras tempo om det är viktigt för dom och dom inte kan kompromissa. Om dom vill sova till 11 stiger jag upp när jag är pigg och typ tränar eller nåt utan dom. Ingen big deal.
Otroligt viktigt. Har med åren förlorat flera vänner och bekantskaper genom att man rest iväg tillsammans, i tron om att man har ett hum om varandra, för att visa sig ha fel. Blev inte alls bra.
Reste iväg med min f.d bästa vän som visade sig vara en helt annan person på semester.
Upp 06 för att jaga soluppgång och ta bilder, levde bakom kameran 99% av tiden. Allt skulle fotograferas. Man skulle gå kilometer efter kilometer, ta båt tåg och buss, för att hitta den perfekta bilden. Hem mitt på dagen för att ladda kamera batteriet, får inte lämna hotellrummet innan batteriet var fullt igen.
Tvingade mig ta oändligt med bilder på henne. Framför dörrar, statyer, bilder, lokalbefolkning, resturanger. ”Ta en bild på mig när jag luktar på denhär blomman”. I Sverige såg jag henne aldrig med kameran. Hade inget aning om att hon var sån.
Vi åkte hem, skiljdes åt på Arlanda och pratade aldrig igen.
Numera ser jag till att kolla med ressällskapet på vad man har för förväntningar. Vi tar gärna sovmorgon och är gärna uppe sent, 1-2 på natten under semestertider. En nap eller siesta mitt på dagen. Lunch och frukost äts tillsammans, smidigast så, men utöver det, inga tider att passa. Några drinkar på kvällen med musik i bakgrunden, sen middag ute på stan. Ingen som kollar på klockan och klagar på att man måste lägga sig. Smakar på ordet semester och släpper alla måsten.
Vill gärna säga att jag kompromissar, men det finns gränser. Har man helt olika intressen och dygnsrytmer blir det fel och jag vill helst bespara mig det. Om jag ska resa iväg på semester med ett annat par som vi aldrig kommer se ändå pga olika aktiviteter och tider, kan vi lika gärna åka ensamma. Totalt ointresserad av att ”fånga dagen” och ta en långpromenad innan frukost.
Men tar gärna sovmorgon, äter en mysig avslappnad frukost, och sen går och utforskar staden tillsammans, med många fika pauser. Min semester är väldigt viktig för mig, tänker inte slösa den genom att anpassas efter andra och göra sånt man egentligen inte trivs med.
Håller helt med. Tycker man sover bort dagen om man går upp efter 07 och tyvärr MÅSTE jag ha lunch kl 12. Är inte längre nån partyprisse så vill lägga mig senast 22. Älskar när vi umgås med likasinnade!
Och du missar ju halva kvällen när du går och lägger dig 22?
Antalet timmar de flesta är vakna är ju mer eller mindre de samma vare sig man går upp 7 eller 10?
Tycker det är så skönt att våra närmsta vänner som också har barn är en familj som liknar vår på många sätt i att vi lever med rutiner men de är inte stenhårda (barnen kan få borsta tänderna och somna hemma hos de andra osv), vi alla har barn som är vana vid att äta middag tidigast 18:00 och vi sover gärna lite längre på morgonen. Det underlättar väldigt att vi är lika kring de sakerna och små irritationsmoment som annars lätt blir slipper vi
Ja jag tycker det är hopplöst att semestra med andra barnfamiljer så det går oftast bort, blir så tydligt hur olika och orättvist det blir. Tex nu försökte vi några dagar med syrran men hopplöst. Våra barn går vars uppe senare på sommaren men hennes skulle i säng vid 20.00 sen måste vi andra sitta tysta. Våra får läsk ibland deras inte osv. De måste äta riktigt lagad mat till lunch vi äter mest mackor osv osv.
Man går oftast på en niten EN gång. Vet inte HUR många med barn mkt yngre än våra som gärna velat semestra med oss, blev snabbt varse att de ville ha gratis barnvakt, deras barn tycker ju det är SÅÅÅÅÅÅ kul att leka med äldre. Våra barn tvärvägrar att resa med familjer med yngre barn.
Trodde det var självklart att man umgicks med folk som hade någorlunda prioriteringar som en själv?
Prioriteringar vad inget med mat och sovtider att göra, hellre en som har samma värderingar, humor osv
När vi rest med kompisar så brukar vi oftas äta middag tillsammans men frukost och lunch är mer flexibelt. Är vi hungriga samtidigt så äter vi tillsammans annars så delar vi på oss.