471 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Jag har flickvän, för min del får hon gärna ligga med andra tjejer om hon vill. Jag skulle inte se det som otrohet om hon låg med en tjej, men om hon låg med en man hade jag inte tyckt att det var okej. Är det konstigt?

      Det bestämmer ju ni. Har inte vi med att göra.

      Alla bestämmer vi själva vad vi accepterar i en relation, och behöver komma överens med vår partner så vi vet om var våra bådas gränser går.

      Vi har tex pratat om att utforska att ett mer öppet förhållande. Då skulle tex min man få ligga med andra kvinnor, men jag känner mig inte bekväm i att dom kysser varandra. Låter säkert jättekonstigt för många, men huvudsaken är att det funkar för oss!

        Ni tror inte att de eventuella tjejerna han skulle ligga med skulle tycka det vore lite konstigt om han liksom bara satte på dem, inget kyssande som ändå är en rätt rimlig grej för att inleda en intim stund?

          Då får dom väl tycka det, och ligga med nån annan? Jag ska vara lika bekväm i situationen som dom är. Vi är inte i stadiet att göra verklighet av det, kanske ändras den känslan om vi kommer dit, kanske inte.
          Är det det som gör att det aldrig kommer ske, får det vara så.

            Ledsen om jag lät hård, det var inte meningen. Förstår att ni är i början av era funderingar och att det är mycket tankar och känslor som behöver bearbetas. Tipsar om psykologen Tanja Suhinina på Instagram, hon är expert på flersamhet. Hennes bok ”Du med flera” är jättebra! Vi hade väldigt bra samtal utifrån den när vi öppnade upp vår relation.

              Haha ja lite kanske, men är härdad från att ha hängt här ett tag! Din kommentar låter ganska annorlunda om jag ska snälltolka den såhär i efterhand.
              Tack för tipset, ska kolla in både henne och boken!

        Jag är i en öppen relation sen två år. I början sa vi samma sak, kyssar kändes för intimt, för att sen när vi väl började utforska, att det kändes okej ändå. Flera saker som var big no no i början, har vi insett att vi är okej med. Bra att börja försiktigt ändå tror jag, om man är sugen på att testa öppna upp sitt förhållande, och vartefter känna efter vad som funkar för båda!

          Ja men det är så jag tänker också! Men kan inte gå in med inställningen att saker ska vara okej som jag är obekväm med, bara för att det ska bli av.
          Men tack snälla för din input! Fint att höra att det kan förändras och funka bra!

          Vad är vitsen med att vara i ett förhållande, om man vill ha någon annan?
          Om jag inte räcker till för min man, varför skulle jag nedlåta mig själv till att vara i ett förhållande med honom?

            För oss handlar det inte om att vi inte räcker till för varandra, utan vi skiljer på det vi har och det vi har med andra. Vi älskar varandra och är tillsammans och njuter lika mycket av varann, som om vi hade en monogam relation. Vi ser andra erfarenheter med andra som någon separat, och gör det för att vi vill det och tycket det är trevligt och spännande med andra människor. Det kan vara svårt att förstå, för någon som inte är lagd åt det hållet. Vi är olika, och man måste inte förstå heller.

        Vad är det där för konstig gräns? Typ hörde det i Pretty woman och tyckte det var quirky?

          Det är min konstiga gräns, haha! Har inte snott den från nån annan, utgår bara från mina egna känslor.
          Perfekt med dessa svar, försökte visa en poäng för ts och det gick hem!

        Alla ni i tråden som har eller har börjat prata om öppet förhållande, hur kom ni in på det eller tog upp det? Jag är intresserad av det men vet inte alls hur jag ska lyfta det med min man.

          Hos oss kom det upp ganska naturligt efter att vi börjat utforska flersamhet tillsammans först. Och det kom upp genom att jag helt enkelt visade honom en av Amelias artiklar om sexfester, de och Expressen har ju haft mycket artiklar senaste åren. Sa att jag tyckte det verkade spännande. Att jag ”vågade” göra det beror på att vi alltid haft en öppen kommunikation kring vår relation, sex och fantasier.

            Hur gjorde ni det? På såna fester/klubbar, med andra par eller en annan person? Är ni väldigt snygga? Sorry för konstiga frågor men vet inte om vi skulle kunna hitta en tjej till liksom, eller attraktivt par..

              Det började samma för oss, vi utforskade tillsammans. Gick på dejter med andra par och gick på klubbar. Kändes som ett bra sätt för oss att ta reda på vad vi var okej med, och visade sig att vi var väldigt bekväma, och på så sätt kändes steget till att dejta andra solo, utan varandra, inte lika långt. Två år senare är jag supernöjd med upplägget. Jag dejtar en kille regelbundet sen typ ett år (shit vad tiden går) som också är i en öppen relation. Däremot tycker jag det har varit lite svårt att hitta bra killar, jag dejtar tyvärr bara killar, som förstår vad jag vill och inte bara vill ha sex, för det är inte bara det jag vill. Vill ändå ha en connection och träffa någon regelbundet. Men det beror ju på man vad söker själv. Vissa vill ju bara ligga lite på sidan av.

              Börjar ni undersöka den världen kommer ni märka att det finns någon/några/något för alla. Det arrangeras oerhört mycket olika events som riktar in sig till olika intressen och personer. Mycket mer än man kan ana 🙂 Det är personer med alla olika utseenden, men det finns vissa klubbar (jag vet bara en på rak arm) som är mer selektiva utseendemässigt med vilka som får vara medlemmar.

              Vi byggde ganska snart upp en bekantskapskrets och det arrangeras privata tillställningar också som man såklart behöver känna folk för att komma med på. Det är ganska lätt om man är lite social, folk är generellt väldigt trevliga, öppna och varma. Och roliga, vi har så roligt i den här världen!

          Om A eller någon eller några fler är nyfikna på att prata mer om öppna relationer med någon som har har erfarenhet av det, så tar jag gärna kontakt! Man kan mejla mig på sandra.t.janina@gmail.com.

          Tycker bara det är kul att bolla och kanske ge lite insikter och prata om det 🙂

      Tror du inte att hon kan få känslor för en tjej och lämna dig? För det kan ju, teoretiskt sett, hända.

        Det får man stoppa i tid i så fall. I ett stabilt, långt förhållande där man älskar varann bestämmer man sig för sånt.

          Ni älskar varann så mycket så ni vill vara med andra?

            Det är inte motsättningar.

        Det kan teoretiskt sett hända i vilken relation som helst, monogam som öppen eller på annat sätt flersam 🙂

        Tänker typ spontant att risken är ännu större för det i en monogram relation… Ofta har ju folk förälskelser som leder till skilsmässa pga att folk blir förtrollade av nykärlek och/eller attraktion. Hade man varit fri att utforska en förälskelse i en öppen relation hade ju inte behovet av att just lämna varit lika stort eftersom man hade haft friheten att gå vidare med sin attraktion.

      fräscht

        Dömande…

        Inskränkt

      Det är en vidrig åsikt du har. Det framstår ju då som att du inte ser på sex mellan två kvinnor som riktigt sex. Riktigt unket.

        Nja. Beror väl på anledningen bakom? När jag först läste Ks kommentar tänkte jag att även K är en kvinna, och resonerade som så att hen (om hen är en hon) kanske kunde tänkas känna att hen inte vill att hens partner ska ”gå till någon annan” och uppleva något K inte själv kan ge?

        Men kan ju naturligtvis vara så att K är en man också. I så fall kanske hen resonerar liknande det sätt jag själv resonerar på, vilket i princip kan sägas vara motsatsen till så som jag antog att K resonerade när jag utgick från att K nog är en kvinna själv.

        Jag är själv kvinna i ett monogamt heterosexuellt förhållande och båda två är nog så straighta man kan vara. Det har aldrig varit på tal om att öppna förhållandet, och vi har väldigt strikta regler kring vad som utgör otrohet eller inte oss emellan, och jag skulle nog bli ledsen om han ville göra något avsteg från detta, oberoende av om han skulle vilja ligga med kvinnor, män eller båda.

        Men personligen skulle jag nog ha betydligt lättare att ”komma över” om han skulle uttrycka att han vill ha sex med en annan man eller flera andra män, än om han ville ligga med en annan kvinna eller andra kvinnor, eftersom han i så fall känner ett begär efter något jag inte är och inte kan ge, och således på sätt och vis inte kan ”tävla med”. Medan jag istället skulle känna mig fruktansvärt otillräcklig i det jag är och det jag kan ge om han skulle vilja ha sex med en annan kvinna (detta är alltså min personliga känsla och inget jag tänker om kvinnor eller män som vill eller vars partners önskar vara i öppna förhållanden eller liknande).

        Och det har inget alls med att jag skulle tycka att sex två män emellan inte är lika mycket sex som heterosexuellt sex eller sex två kvinnor emellan. För att ge en larvig jämförelse; jag skulle inte känna mig otillräcklig som kock om min partner blev sugen på korv om jag har en hamburgerrestaurang där jag inte serverar det, men jag skulle nog bli lite ledsen om han hellre ville gå och äta hamburgare hos någon annan istället för hos mig.

        Det tycker jag inte alls det gör – Tycker det framstår som att ts inte känner sig hotad av att hens partner ligger med kvinnor. Det behöver väl inte ha något med ”riktigt sex” att göra öht. Nu vet vi inte om ts själv är man eller kvinna så svårt att spekulera mer i det, men du drar på väldigt stora växlar kring ”vidriga åsikter” baserat på antaganden du själv gör.

      Öppenhet bestämmer folk så klart själva hur de vill ha det i sina egna relationer. Det som är unket i ditt resonemang är det totala ogiltigförklarandet av enkönade relationer, rent sexuellt och emotionellt.

      Ovanpå det stör det dig med om det vore en man för att du har ett svagt ego kopplat till din könsidentitet.

      Ah det är konstigt varför det ena är okej och inte det andra.. Vad är det som gör det mindre okej med en man?

    Hur länge brukar ni ha penetrerande sex ungefär?

      4 sekunder.

        Underbart är kort

          Åt helvete för kort

      Runt 15 min tror jag

      Har extremt dålig tidsuppfattning när det kommer till det?

        Haha tänkte exakt samma! Sen varierar det extremt mycket för oss, kan vara en snabbis på några minuter eller kanske 20-30 minuter. Kanske längre, har som sagt inte koll på klockan i dom lägena.

      Allt mellan 2 och 15 in kanske. Svårt att bedöma.

      Exakt 0.

      Tills min man kommer

        Tragiskt det lät.

    Någon som lyckats vänja sig av med Instagram beroende? Har ni tips?

      Gå cold turkey och avinstallera appen. Mitt evighetscrollande har minskat drastiskt, tills jag nyligen (!) fastnade för shorts på YouTube ?

        Trodde du menade videor om shorts, men det måste vara de där korta klippen??

        I feel you. Gjorde samma med insta men är nu fast i shorts. TikTok har jag inte börjat med, tack o lov. Vill bli av med shorts också men det är svårt pga behöver Youtube för jobbet.

          Åh nu blev jag så nyfiken! Vad har du för jobb där du behöver youtube? Går det inte att kringgå den privata användningen på nåt sätt?

      Jag blev av med det när jag blev Tiktok-beroende ?

        Samma ?

      Absolut. Jag reflekterade och kom fram till att jag inte vill dela mitt liv på internet, och jag vill inte se andras liv på internet heller. Jag märkte också att jag började må dåligt av alla fakebilder. Sen loggade jag ut, och tog bort appen. Aldrig loggat in igen. Och har heller aldrig skaffat någon annan app som t ex. Tiktok.

      Jag lever hellre i den fysiska världen.

      När jag kände samma sak för fb så loggade jag ut varje gång jag var ”klar”. Då behövde jag ändå göra flera steg för att komma in igen och det blev inte samma slentrian.
      Sen tog jag bort appen från startsidan i mobilen, så jag blev tvungen att öppna menyn och öppna appen där. Allt för att tummen inte bara skulle trycka på f:et utan att jag ens reagerade förrän jag hade scrollat en stund. ”Det var ju inte alls därför jag tog upp telefonen”

      Hahah jag är också fast i shorts. Helt otroligt vad man kan fastna där. ? Avinstallerade Instagram för säkert åtta år sedan och det var det bästa jag gjort när det kommer till skärmtid.

      Ja, tyckte inte det gjorde mig gladare av att kolla flödet där, sen tog det lång tid att kolla igenom flödet varje dag, då slutade jag bara att gå in.

    Brukar ni prata med er själva när ni är ensamma hemma? Jag har funderat på detta jättelänge att det är en (o?)vana som jag har och är så nyfiken på om andra gör det också… Jag menar liksom inte att man liksom läser högt när man skriver ett meddelande eller utbrister något ord för sig själv. Utan jag menar full-on imaginära konversationer som man skulle kunna ha med andra i min närhet. Jag har insett att det är ett sätt för mig att processa saker som jag behöver få ur mig. Är jag ensam om att göra detta? Är redan medveten om att det är knäppt.

      Jag pratar mig igenom ångestattacker på det sättet.

      Men jaaa, jag gör samma sak ? Någon gång kom min man på mig (hörde inte att han kom hem), och var otroligt tveksam till vad tusan som föregick. ?

      Nej

      Jag gör men tror att min katt lyssnar och förstår

      Japp. Jag har extremt mycket dialoger och samtal med mig själv. Ibland har jag kommit på mig själv med att göra de ute bland folk, eller typ mumla. Då blir jag lite rädd över hur lite jag tänker på att jag gör det ?

      Hela tiden. Jag har fått många bra insikter på det sättet kring mina trauman osv. (Har ptsd).

      Absolut gör jag det. Inget konstigt tycker jag.
      Gör även det när jag är ute och promenerar. Låtsas prata med någon så att jag ska se busy ut.

      Nä så ibland kan det gå flera dagar innan jag pratat alls?

      Jag gör det. Har också hela konversationer.

      Samma här! Fast jag pratar inte högt utan har konversationerna i huvudet. 🙂

      Gör det både när jag är ensam och med andra, haha! Jobbar i butik och ibland står jag och diskuterar saker lågmält för mig själv och så kommer en kund förbi. Hoppas att dom inte hör mig! Och gör dom det, jaja varsågoda för ett skratt.
      Kollegor och partner börjar vänja sig.

        Haha jobbar också i butik och pratar mycket med mig själv, speciellt när vi exponerar om ?

          Haha ja verkligen då! Man behöver liksom få ut sig funderingar eller vad det än gäller, och känns bättre att det lämnar huvudet på nåt sätt.

      Haha jaaa! Jag har t.o.m. i mina AirPods och pratar med mig själv när jag är ute och tex handlar på ICA etc. Fattar att det är superwierd men blir sååå obekväm av att vara bland främmande människor? Please säg att jag inte är ensam ?

      Brukar göra det jättemycket när jag jobbar hemma.

      Hela tiden!

      Ja ibland när jag kör till eller från jobbet för att processa saker. Även på jobbet när jag ska tänka till och göra något invecklat så brukar jag resonera högt med mig själv!

      Hela tiden! Speciellt om det är mkt känslor/tankar som bubblar i en och bara måste ut! Får passa mig när jag är ute och går ibland att jag inte går och muttrar mina monologer i halsduken.

      Ja exakt samma. Ibland när jag handlar eller går promenad så har jag i air pods och fortsätter prata haha. Eller om något hänt och jag ska ringa mannen/mamma och berätta i bilen på väg hem så behöver jag oftast ta några minuter att prata igenom det med mig själv först.
      Har för mig att jag läst att det är ett tecken på intelligens att prata med sig själv;)

      Jag det jag varje dag och mår bra av det

      Absolut! Gör det alltid när jag är själv hemma. Och jag läste nyligen att det är övervägande intelligenta människor som gör det, så det känns ju bra, haha.

    Vem är den falskaste influencern och varför?

      Alexandra Nilsson/Kissie. Ska låtsas vara helylle och offer nu, men glömmer aldrig vilken påverkan hon hade på riktigt unga tjejer med sin grova mobbning och fatshaming. Kommer aldrig att tycka om henne, finns inte falskare. Så fort Andreas kom in i bilden skulle han göra om hela uppfattningen av henne, men aldrig har hon insett sina brister eller fel från den tiden utan skyller hela tiden på att ”det var andra människors fel”. Dvs fortfarande ett riktigt uselt människosyn.

        Ja, lite osannolikt att ens personlighet kan förändras sådär drastiskt…

      Gabriella Joss också. No comments needed. Gick bakom sin nära kompis rygg genom att flörta med kompisens man och vilja komma förbi när kompisen var på resa. Allt detta medan hon var gift och båda tjejerna hade barn med sina respektive. Oturligt nog (för the cheater, Gabriella), hade killen spelat in samtalen och sparat alla meddelanden från henne. Hon ursäktade det med att hon ”suttit och skrattat åt allt med F”. Eh, I guess not.

      Dessutom har det framkommit att hon fått socanmälningar pga högljudda tjafs i hemmet med barnen där.

      Även hur precis allt ska vara så fint och på rosa moln, men så skriver hon några månader/år senare att det inte har stämt. Även hur hon under tiden F hade hittat ny partner ändå fortsatte skriva om honom som om de två var u en parrelation (i samband med dotterns hjärtoperation). Inte att glömma hur hon tog in en ny snubbe i sitt liv och med inflytt och allt, trots att hennes son tyckte det var obekvämt och var ledsen.

        Det var väl också strax därefter hon och F skiljde sig?

        Hur vet du om orosanmälningar? Är det i nuvarande hem med mr Redflag?

        1000% på detta!

        Reagerade också på hennes i samband med operationen. När de var i Gbg tillsammans i samband med den fick hon jättemycket frågor om de inte skulle bli tillsammans igen och hon typ ”jag vet verkligen inte vad som händer i framtiden, men vi älskar varandra fortfarande” och likande. Någon som vet om hennes dåvarande redan var i ett nytt förhållande då? Nämligen fått känslan att hon skrev detta för att göra hans nya partner svartsjuk/osäker. Men kan ha fel.

          Men exakt! Hade glömt detta. 100% för att göra Fs (numera) fru osäker.

          Minns också efter de skiljt sig hur hon la ut att de hade typ tacosmys och hon gick omkring halvnaken. Hon fick frågor om just det ovan och svarade det du skrev!

            Så märkligt! Är det alltså sant att exet då var i den nya/nuvarande relationen?

            Hon skrev ju också att de sov i samma säng under vistelsen och att det inte alls var konstigt.

            Tyckte det hela var så märkligt då det tidigare låtit som att de aldrig skulle bli tillsammans igen utan gått vidare men var vänner. Sen plötsligt ”nej jag vet verkligen inte vad som händer sen” osv.

              Precis – det är ju det som är så sjukt med henne.

              Hon verkar extremt manipulativ och faktiskt rakt av skrämmande i sitt beteende. Hon utnyttjar sina kanaler till att såra och göra andra besvikna/svartsjuka/ledsna etc. Glöm inte hur hon svartmålat sin nuvarande heller (för att en vecka senare skriva fint om honom igen), det delas dessutom tusen texter om hur dåligt hon mår osv

                Har fått samma känsla därav har jag avföljt. Verkar varm/kall, på/av, hyllar/dissar om vartannat osv. Tyckte detta blev extra troligt just i slutet på graviditeten och utspelen om det ena och det andra – hur kanalerna användes som just verktyg för en illvillig agenda. Alltifrån byta lås till ensam med barnen och brandvarnaren och allt var det var.

          Han var i ett förhållande med sin nuvarande fru då, ja!

            Tack för klargörande!

      Tiingelinn. Ska verka så rar och gullig men är elak.

      Matilda Djerf

      Jag får känslan av att tilda törnqvist är falsk. Jag vet inte vad det är men nånting är det som bara känns falskt över henne.

        Håller med.

    Någon som har varit med om en stor, materialistisk förlust? Alltså att ni till exempel blivit av med investeringar eller varit tvungna att sälja hus? Jag är tyvärr i en sådan sits just nu av olika orsaker och ångesten äter upp mig. Någln som varit i samma sits oc kan rekommendera att man går att pratar med någon?

      Tyvärr inte så stor att det förstört hela mitt liv. Men vill bara tipsa om Dale Carnegies bok ”stop worrying and start living”, det var många med stora materiella förluster som beskrevs i boken med bra exempel, inklusive appliceringen av hans verktyg.

        Tack för tips! Ska läsa

      Jag är i riskzonen för samma sak. Stora ekonomiska bekymmer med allt som följer. Lång och jobbig process som drar ut på tiden. Mitt mål för året är att få till ett avslut. Stressen att inte veta äter upp mig. Jag försöker få min sambo att prata med någon via företagshälsovården men han vill inte. Själv tror jag att jag klarar mig utan stöd just nu men det kan ju ändras.

      Jepp! 2008 (pga finanskrisen) förlorade jag vad som då för mig var massa pengar. Har till denna dag inte kommit över det ?

        Har förlorat pengar som jag aldrig kommer att kunna tjäna eller spara upp till igen. Kan inte göra något åt det just nu, men jag måste gå vidare i livet. Men får ett ångest påslag så fort jag tänker på det.

          Hur har du förlorat dessa pengar, om jag får fråga? Är det alltid via tex börsen som fonder/aktier?

            Min partner har gjort riskfyllda investeringar som inte gick åt rätt väg.

          Inte konstigt du har ångest! Häng i nu och fortsätt kämpa, det blir bättre. Om det är spelmissbruk eller liknande som ligger bakom finns särskild hjälp att få.

      Ja, det är nog jättebra om du kan få professionellt stöd någonstans- du går igenom en otroligt stressande period just nu. Håller tummarna för att du snart är ute på andra sidan igen!

      Jag har en gång fått rejäl restskatt (trots att jag anlitade revisor), där rök alla mina besparingar + fick låna av familj för att kunna betala.

      Har förlorat en del pengar i aktier. Inga extrema summor men fortfarande så pass mycket att det kändes. Det som hjälpt mig är att tänka att jag och mina nära och kära ivartfall är friska. För det är ju egentligen det enda som betyder något här i livet. Allt annat är sekundärt.

    Jag har en fråga gällande att ha barn varannan vecka. Jag och mitt ex har vårt barn varannan vecka på hans initiativ (jag ville inte ha det men ville inte heller bråka). ”Problemet” är nu att han väldigt sällan är med vårt barn. Hans nya tar all vabb, hämtar och lämnar mestadels på förskolan (hon har två barn sen innan). Nu ska de få en bebis och jag tror att hon kommer att vara ännu mer med barnen då och ta det mesta av ansvaret. Varför vill han ha varannan vecka när han inte är med barnet? De lämnar även bort barnen på deras vecka till släktingar så att de får sova över där. Obs! Jag har inga problem med hans nya eller hennes barn! Mitt barn gillar dem och det är bra. Sedan har vi ingen kontakt alls men inget ont från min sida. Jag känner bara att jag har delad vårdnad med henne och inte pappan… han vill nu skriva ett avtal på att vi ska ha varannan vecka. Är det bara acceptera att jag har henne på min vecka och på hans vecka är han knappt med henne? Det känns inte bra (vilket även barnet uttrycker, barnet är 5).

      Kan du möjligtvis dokumentera att så är fallet? Skulle du kunna prata med familjerätten?

        Jag har lite dokumentationen om det! Svårt att få mer då han inte alls vill skriva det till mig.. men jag kan såklart prata med förskolan.

        Har försökt att prata med familjerätten men båda måste vilja gå och han svarar inte på min ansökan dit ..

          Det där handlar om dig och inte om ditt barn! Du kommer troligtvis ångra dig djupt om du kommer börja en process av att barnet ska vara hos dig i princip all tid.

          Det är nu det är extra viktigt att barnet inte sluta ute från pappans hem nu när det är syskon på väg. Du säger själv att barnet trivs med pappans nya partner och även om han slarvar och inte är den som tar det primära ansvaret, har barnet ett utbyte den har behov av när den är hos pappan.

          Om du är helt ärlig med sig själv så vet du om att du inte funderar på att dra igång den här processen för hans nya partners skull för att hon ska slippa ta vab och spendera den tiden med barnet.

          Om det känslomässigt är skräp där borta (, vilket det inte verkar vara) kommer ditt barn välja dig självmant om ett tag. Du kommer inte kunna få igenom en heltid och tro att det kommer vara lugn och ro och härligt.

          Många har gjort det du funderar över och har tyvärr blivit av med kontakten helt när barnet har blivit myndigt. Det är verkligen inte värt att bete sig på det sättet och skapar bara en massa sår hos barnet.

          Ovanpå det har du ansett att han dög som förälder tidigare och inte nu.

          Var ärlig mot dig själv och bearbeta istället för att göra det motigt för dig själv och barnet. Ditt ex verkar rätt trist som förälder men det är något hans nuvarande får dra i gällande exakt fördelning och ansvarstagande.

          Hade det känslomässigt varit en skadligt försummelse det var frågan om hade du nämnt det. Det verkar inte vara frågan om det här på det stora hela.

            Jag har aldrig velat starta en process om att ha henne heltid. Jag om någon vet hur skadlig en sådan process är och att det alltid leder till mer konflikter mellan föräldrar. Det är viktigt att hon också har en relation med sin pappa. Vilket jag jämt försöker uppmuntra till då hon aldrig vill åka dit (för pappa är aldrig med henne, bryr sig inte om henne osv osv). Det är snarare tvärtom han som hotat ett flertalet gånger med att stämma mig om jag inte går med på det han vill… jag har alltid försökt få det här att funka så att vi kan kommunicera om vårt barn men han motsätter sig allt/struntar i att svara osv osv

      Han vill väl slippa underhållet antar jag.

      Du kan ju rådfråga en advokat och ta det till familjerätten/rätten och försöka få hela vårdnaden.

      Eller försöka prata med dem om att det inte känns ok att han är så lite med barnet.

      Fördelar som finns är ju att barnet kommer förhoppningsvis få/ha bra relationer med sina bonussyskon och sitt halvsyskon och med sin släkt på pappans sida, men givetvis ska pappan inte lägga ansvaret på den nya!

      Men första steg är kanske att kontakta familjerätten för råd kring det hela?

        Den tanken har inte slagit mig. Enligt min gissning vill han ha varannan vecka för att barnet inte ska vara med mig. Han bryr sig inte om att träffa henne så mycket men är nöjd att hon inte är med mig. Och fråga mig inte varför för det har jag försökt att förstå i 2 års tid…

        Ja hon har bra relation med dem vilket jag är glad över!

        Jag har försökt att skriva det på ett snällt sätt men inte fått svar. Även gjort en ”ansökan” till familjerätten men han svarar inte på den och båda måste godkänna för att det ska bli samtal… känner att jag hamnat i ett läge där jag bara får ”acceptera” att det kommer vara såhär vilket känns fel och jobbigt

          Så länge ditt barn ändå mår bra i situationen dvs trivs med bonusarna och att pappans sambo är den som tar hand om henne så kanske du ska låta det vara som det är?

          Kolla tex med ditt jobb om du kan jobba mer på pappa-veckorna och mindre på dina veckor så maxar du tiden med din dotter.

          Om ca 8-10 år kommer hon själv ha mycket att säga till om var hon vill bo, och pappan skjuter ju sig själv i foten här, deras relation kommer ju vara obefintlig när hon blir tonåring/vuxen.

            Ja om inte annat så kanske det inte finns något att göra för att förändra situationen.. hela situationen känns inte bra. Han har även sagt till vårt barn att hen har två mammor och att båda ska kallas mamma. Han har försökt att underminera mig länge nu …

            Ja deras relation är redan nu ansträngd och tyvärr så skjuter han sig i foten.

          Kan det vara hans nya som pushar för att hon tycker att det är det rätta? Att barnet är hos sin pappa också. Och om hon inte har ont av att ta hand om er dotter så tänker hon kanske inte på att pappan är frånvarande?
          (Känns typiskt mammor, om jag får generalisera lite från min omgivning)

          Alternativt vill se till att alla, snart 4, barnen ska ha en bra relation? Speciellt om dom ska få ett gemensamt barn, så vill man kanske inte att din dotter hamnar efter i relationen till det barnet, jämfört med hennes 2 sen tidigare?

            En tanke som slog mig (20.02) nu när jag scrollat förbi tråden några gånger; kan man komma nånstans med argumentet att du förlorar (viktig) tid med din dotter, för att hon ska umgås med sin styvmamma?

              Jag vet faktiskt inte men efter att ha läst här nu så kanske jag bara får acceptera detta…

                Det är absolut inte rimligt att ditt barn förlorar massor av föräldratid till förmån för en person som kanske inte ens kommer finnas kvar i barnets närhet vid tex en skilsmässa.

        Hur mycket är underhållet på? Är det alltid samma?

      Hade ungefär samma situation. Pratade med mitt ex men han förstod inte problemet och det blev ingen förändring. Nu är barnen vuxna och mår bra.

        Nej samma. Han förstår inte alls! Skönt att höra att de mår bra!

          Om barnet själv uttrycker att pappan knappt är med henne/att det ej känns bra, så hade jag tagit det vidare. Lyssna alltid på magkänslan. Jag vet att man försöker rättfärdiga det och tänka positivt, men jag hade definitivt tagit det till familjerätten.
          Dessutom måste vi prata mer om vilka risker det finns med att barn sover borta hos släktingar, alla vill inte barnen väl och många pedofiler lyckas dölja detta väl.

          Försök kontakta en advokat/jurist (gratis) och kolla hur du ska gå vidare. Han kanske kan ha henne två dagar istället för en hel vecka.

          Lycka till ♥️

            Menar du familjerätten i kommunen eller som att stämma om vårdnad?

            Ja jag måste nog kontakta någon för råsgiving, tack!

              nej dom har NOLL juridisk rätt. dom ger ju inte ens några råd. dom är ju bara med när man ska prata. heeeelt värdelöst!

      Tror det är svårt att driva igenom att få något annat än varannan vecka pga du inte tycker om att bonusmamman tar största lasset. Av egen erfarenhet så är vi inblandade i familjerätten men tar det inte för givet att det ens går igenom (och då är föräldern psykiskt sjuk och har alkoholproblem). Känns många gånger som att ska du gå vidare till domstol så behöver du ha dokumentation från socialen. Men jag kan ha fel! Men eftersom det inte är givet för oss så känns det inte helt självklart i er situation.

        Jag vet… det känns omöjligt att få igenom något annat vilket i sig är väldigt sorgligt men likt din situation, har jag hört otroligt många andra som säger samma sak och är i ”värre” situationer ?

      Barnet har två föräldrar samt en bonusmamma, bonus syskon och snart ett halvsyskon och hon tycker om dem alla? Då förstår jag inte problemet. Har ni varannan vecka så har ju inte du med att göra hur pappan lägger upp sina veckor. Är du oroad över något specifikt så får du väl prata med pappan om det, som två vuxna människor som har barn tillsammans.
      Och varför ville du från början inte ha varannan vecka? Det är ni som valt att separera, inte barnet, så varför ska hon inte bo växelvis hos sina föräldrar? Och du säger att pappans åsikt mest är att han inte vill att barnet ska bo hos dig för mycket, men du verkar ju känna detsamma gentemot honom?
      Tycker bara synd om barnet här som verkar ha hamnat i kläm mellan två omogna och småsinta föräldrar.

        Amen.

        Jag skulle kunna skriva en hel uppsats här om hela vår situation.
        Jag har aldrig velat ha varannan vecka för att vårt barn uttryckt att saknaden är för stor. Jag har velat ha ett annat schema (men som fortfarande är lika mycket tid hos båda). Jag kan också skriva hur mycket som helst om hur jag försökt få det här att funka, hur jag vänt ut och in på mig själv för att ha ett bra föräldraskap med mitt ex men har konstant fått motstånd. Jag håller med dig till 100% att det är synd om vår dotter som hamnar i mitten men JAG kan inte göra mer (tyvärr).

      han får ju göra som han vill, på hans vecka
      om han vill ha barnvakt hela veckan så inget som man kan göra om inte, barnet far illa. jättebra att hans tjej är bra med ert barn.
      skriv in nåt avtal. då blir du låst för alltid.
      han vill klämma åt dig med varannan vecka och han vill inte, betala UH. men vänta tills den nya tycket det blir för tufft då kan du säkert ha barnet mer. erbjud dig, men säg inget om pengar. var bara trevlig och lägg in dej i hans logistik om barnet ändå mår bra.
      han provocerar dig. var en ”gråsten ” (googla)
      ❤️

        Tusen tack för ett bra svar! Jag tar verkligen med mig det! Har börjat jobba på att vara det som du beskriver, en ”gråsten” men ibland tar oro och känslorna över tyvärr. Men ska jobba mer på det! Och jag håller med dig, kommer inte skriva på något avtal. Det känns inte bra! ♥️

    Vill gärna diskutera fenomenet Paow här och gårdagens stories hon la upp. Jag tror tyvärr att Paow inte har någon framtid, och att det inte kommer att sluta lyckligt för henne. Hon verkar sakna vänner, hon tjänar definitivt inte de summor hon hävdar att hon gör (varför bråkar hon och norrmannen så mycket om pengar om hon nu badar i pengar?)
    Paow förtjänar absolut inte att bli slagen, men en del bilder hon la upp igår var tydligt från en näsoperation och inte från att någon med våld brutit hennes näsa. Norrmannen verkar spritt språngande galen, men tror inte Paow är den bästa flickvännen heller.

      Förlåt, men hur är det ens möjligt skriva om någon ”jag tror inte XX har någon framtid.” Jag vill gärna prata lite om dig istället, varför tror du att du skriver en sån sak om någon annan och på vilket sätt hjälper det dig att få frossa i någon annans olycka? Finns det saker hos dig själv du inte orkar ta tag i?

        Men jösses det är väl uppenbart att om hon inte ändrar sitt liv kommer det inte gå bra?

        Att läsa det du skrev får mig att tänka på den där syrran som inte vill säga något negativt om andra, “hur vet du att…”, hon som hellre stirrar i taket, med tågolyckan framför sig, istället för att se sin del av familjekontraktet. Den där syrran är jag, med medberoende och mindre vett och livserfarenhet än jag har idag… Detta drama håller på att gå åt skogen på riktigt och jag hoppas att familj och vänner finns där för henne.

        Menar mer att jag är orolig för var det här ska sluta, det är en spiral som går rakt nedåt för Paow, tyvärr. Jag tror att det måste till något drastiskt för henne om hon ska lyckas ta sig ur det här: lämna ”rampljuset”, börja jobba 9-5 som hon påstått att hon aldrig kommer göra och börja om från början.

        Håller med. Så illa skrivet.. Fy f-n

      Jag tror hon lider av adhd och borderline (sorry vet att man inte ska leka läkare på nätet men oh well). Hon söker troligtvis sig aktivt till destruktiva personer för att kunna skada sig själv via dessa relationer. Och lögnerna, uppmärksamhetssökandet, oförmågan att ha någon slags struktur i livet… Nej tyvärr tror jag som du att det bara kan gå utför om inte något drastiskt förändras i hennes liv.

      Det är allmänt känt att om man börjar med Only Fans går det snabbt utför. Hon började väl med lättklätt och nu har hon haft sex med en ladyboy. Man undrar hur det kommer bli om några år :/

        Vad heter Paow på Instagram?

          Paowmeow.

    Måste fråga hur ni skulle reagera.
    Jag födde mitt andra barn för fem veckor sedan. En av mina närmaste vänner har knappt sagt grattis (sa det men det var för att min kille gjort en gemensam tråd med några vänner där han uppdaterade kring förlossningen). Inte frågat alls hur jag mår eller hur bebisen mår, hur livet går osv. Saken är att hon också är gravid (några månader). Jag har under hela tiden frågat hur hon mår osv men hon har aldrig frågat mig ens en enda gång under hela min graviditet. Jag fattar att det är mitt andra barn och inte lika speciellt längre kanske men jag tänker att man kanske ändå kan fråga? Hon har inte heller frågat om hon kan hälsa på, och det gjorde hon ändå med första..

    Är jag hormonell och överdriven eller är det ett konstigt beteende från en nära vän?

      Är hon verkligen en nära vän? Jag menar du kanske ser henne som nära men hon kanske inte ser dig som nära?

      Tex mitt vän-gäng är vi 5 st, 2 av dem är mina bästa vänner, jag umgås 2 och 2 med dessa, med en annan umgås jag och en till, medan 2 i gänget aldrig umgås tillsammans utan oss andra. Det kanske är liknande i ditt gäng och hon är mer vän med dig pga gemensamma vänner men att hon inte ser dig som mer än det?

        Alltså vi har varit vänner i över 15 år och har genom åren varit nära och umgåtts utan andra kompisar. Känner varandras familjer osv. Så jag skulle absolut klassa henne som en nära vän och jag tror hon skulle göra samma (iof vet jag inte om hon upplever att det förändrats). Vi har ändå umgåtts mkt sen jag fick mitt första barn så det är inte så att vi slutat umgås liksom. Det här har mest kommit nu i den här graviditeten, tänkte lite på det när jag var gravid men det har blivit så tydligt nu sen jag fötts.

          Är hon kanske orolig över sin graviditet och räddflr förlossningen?

          Om ni känt varandra så länge och ni är nära så borde du kunna ta upp det här med henne och fråga henne varför hon inte hör av sig eller vill komma och träffa bebisen.

            Ja jag borde nog det men är nog lite konflikträdd. Vill inte heller överreagera.

      Det är absolut ett konstigt beteende om hon mår bra. Men om hon tex går igenom något tufft kan jag förstå beteendet.

        Ja jag tänkte också att kanske graviditeten varit tuff osv, och då förstår man ju. Därför jag frågat hur hon mår osv för att se om hon behöver hjälp. Också för att det är något jag skulle uppskattat av min omgivning när jag mådde dåligt. Men hon verkar må bra och ”festar” med andra vänner osv. Så tror inte att det är att hon är stressad eller liknande liksom.

      Jag tror inte att jag har gjort så mycket när mina vänner fått barn. Typ skrivit grattis och skickat ett paket med bebisstrumpor eller en pekbok eller nåt. Jag har helt enkelt inte velat tränga mig på och inte velat störa i bebisbubblan.

      Är själv gravid nu och förväntar mig ingenting från någon, förutom min man. Men det är förmodligen mer jag som är knäpp än du.

        Men det är ju jättefint att skicka ett litet paket eller något 🙂 Det har hon aldrig gjort och det skulle jag inte förvänta mig heller. Ja jag tror jag kanske haft lite för höga förväntningar. Det kanske är just att det blir en kontrast när vänner som inte är lika nära frågar osv.

      Jag tycker inte att du överdriver. ❤️ Bara det faktum att du skriver här betyder ju att det inte känns helt rätt! I min värld är en nära vän (särskild någon som går igenom graviditet samtidigt som jag) en person som bryr sig om mig och mitt barn, genom åtminstone att fråga hur vi mår!

      Kan du inte skriva och önska henne gott nytt år och samtidigt fråga henne om allt är ok med henne? Kanske du på ett trevligt sätt kan påpeka att det känns som att hon distanserat sig från dig lite?

      Varför tror föräldrar att andra människor ska vara intresserade av deras barnaskaffande? Känns så narcissistiskt.

        Snarare du som verkar vara narcissistisk. Säger du inte grattis när folk tar studenten, examen från universitet, får nytt jobb, fyller år, gifter sig mm. Man vill väl sina vänner väl och är glada för dem när det händer roliga saker i deras liv? Du kanske inte tycker barn är kul, men uppenbarligen gör ju folk som skaffar barn det.

        Måste vara ett väldigt ensamt liv man lever om man tycker att det är narcissistiskt att anta att ens nära vänner är glada en ens skull när stora, fina saker händer i ens liv.

      Jag tycker inte du överdriver. Jag skrev ett SMS till en av mina nära vänner när jag väntade barn nummer två. Hon läste men svarade inte. Fick aldrig något grattis och sen hörde hon inte av sig till mig något speciellt (typ nånsin igen). Anser oss inte vara vänner längre. I ditt fall skulle jag inte vara otrevlig på något vis när ni ses, men låta intiativ ske från hennes sida till kontakt. För let’s face it, det är märkligt av henne. När hon dessutom är gravid själv brukar ju världen handla om just bebisar. Att få vara föräldraledig samtidigt som kompisar mm.

        Det kanske blev för mkt för henne? Skulle trappa ner umgänget med min kompis som har ett barn om hon skaffade fler nu… Skulle iofs säga grattis först ?

      Så beter sig inte en nära vän enlig mig.

    Jag arbetar som lärare och är småbarnsförälder. Mina barn är 2 och 4 år. Jag känner att jag har så mycket stress på jobbet att det ibland går ut över mina barn, är lättirriterad och ljudkänslig. Har dåligt tålamod med dem fast jag inte borde. Jag är dessutom trött nästan hela tiden, har dock inga sömnproblem, tvärtom somnar jag hur lätt som helst. Har huvudvärk nästan dagligen och dessutom lite ångestproblematik, typ lätta tvångstankar kring saker. Har inte energi för att hålla igång träning, träffar vänner men sällan eftersom jag oftast vill vila på kvällarna. Min sambo jobbar oregelbundna tider så jag får ofta dra ett större lass med hämtningar och nattningar. Tänker att det säkert är stressen av småbarn + mitt yrke som gör att jag mår såhär, men känner inte att jag uppfyller kriterierna för utmattningssyndrom heller. Jag klarar ju liksom av vardagen. Samtidigt är jag rädd att stressen ska byggas på ännu mer tills bägaren rinner över… Framförallt mår jag dåligt över att det går ut över mina barn och att jag inte känner mig så glad, utan snarare oftast känner mig nere/trött med dem. Ibland önskar jag bara att jag hade ett mer kravlöst yrke. Men vem vet, jag kanske hade mått så här ändå eftersom jag är småbarnsmamma, det kanske är vanligt…? Någon som känner igen sig?

      Självklart är det tufft under småbarnsåldern men när jobbet tar så mycket energi att det påverkar hälsan och tid för återhämtning i form av aktiviteter/träning/umgås med nära och kära, då är det en varningsklocka och dags att bromsa innan man blir utbränd.

      Kan du kanske söka ett annat jobb som inte är lika krävande, under småbarnsåren?

        Kanske, men vet inte riktigt vad jag kan/vill jobba med, med en lärarutbildning i bagaget.

      Jag bestämde mig under mina föräldraledigheter att byta yrkesbana, också tidigare lärare. Jag studerar nu på distans heltid en tvåårsutbildning, sista terminen. Bästa beslutet jag gjort, kommer dessutom ha mycket bättre lön än som lärare och kommer att vara med andra VUXNA istället för barn, vilket jag känner mer nu än innan att jag vill när jag inte är med mina egna barn, vet att de jag studerar till kommer bli så roligt (och heltidsstudier är inte heltid, hämtar barnen vid 15:30 varje dag, lämnas 08)!! Något jag inte kände med läraryrket längre. Mina barn är 5 och 3 år. Läraryrket är definitivt mycket mer stressigt än andra yrken. Om det fortsätter så råder jag dig också att byta bana. Jag har haft en utmattning innan barn på grund av läraryrket och du har alla symptom på att gå raka vägen dit. Om du inte sätter stopp.

        Vad pluggar du till nu?

        Undrar också vad du pluggar!

      Jag kände exakt samma sak.

      Sa upp mig nu för två veckor sedan. Fortfarande mycket läskigt med vad som komma skall, men jag har plötsligt – för första gången någonsin (?!) – börjat njuta av tiden med småbarnet. Efter snart et decennium på arbetsplatsen räckte det. Det var inte längre hållbart med småbarn.

        Låter härligt. Vad bytte du från och till för yrke?

      Hur gammal är du? Jag tänker på perimenopause, förklimakteriet, som kan komma smygande tidigare än man tror och första symtomen för mig var humöret. Läs på om bioidentiskt progesteron (och lär dig skillnaden på bioidentiskt progesteron och syntetiskt hormon som gestagen. Progesteronet är ofta det första som sjunker, innan östrogenet börjar svaja.
      OM du tycker det kan vara det finns en kanongrupp på reddit: https://www.reddit.com/r/Menopause/

      Jag är också lärare och jobbar 80% under småbarnsåren (ferietjänst). Det för att jag orkar med både jobb och barn. Jag tror många inte fattar mad det gör med en att alltid ha ljud omkring sig på arbetsplatsen, alltid vara beredd på att något kan hända, alltid ha koll och ansvar. Det tär och det tar på krafterna. Samtidigt älskar jag mitt jobb; eleverna, arbetstiderna, kollegorna. Men för att hålla ihop jobbar jag mindre och hinner andas mellan jobb och barn.

      Den där gamla sanningen om att man inte kan fortsätta göra samma sak men förvänta sig ett annat resultat funkar nog på din situation också. Du får fundera ut vad i ditt liv du kan förändra så du får mer vila. Vill du byta jobb, gå ner i tid eller kan din man kanske ta ett större ansvar för barn och hem?

      Sent svar men jag är förskollärare med två barn, 3 och 5 år. Jobbar deltid och allt du beskriver stämmer in på mig. På pricken. Jag har därför valt att säga upp mig och börjar snart en administrativ tjänst. Bästa beslutet jag har tagit någonsin!

      Det är p g a sånt här mående som jag har valt att jobba i butik:) Kan lämna ALLT som har med jobbet att göra när jag går hem och orkar vara mamma. Visst, lite andra arbetstider och sämre betalt än andra yrken MEN jag mår sååå mkt bättre,

    Min förälder skrev att hen tyckte synd om mig för att jag var ensam på nyår. Jag ville bara ta det lugnt och min särbo jobbade. Jag svarade inte min förälder, känns som hen ser mig som ett offer.

      Så less på såna personer. Som ska se ner på en för man gör saker ensam, även fast man själv gillar det.

        Exakt så.

        Less på personer som bryr sig? Man fattar ibland att många som skriver här är ensamma..

          Läste du vad jag skrev? Personer som ser ner på en för att man gör saker ensam. Inte personer som bryr sig såklart.

            Ser ner på? Det var det väl ingen som gjorde?
            Uppenbarligen ser ni er själva som offer, annars är det väl bara att skriva tillbaka och berätta att ni har det hur bra som helst. Att inte svara är ju att visa att något är fel.

        Gud vad ni år hårda. De flesta bryr sig nog bara om en – Om man själv har svårt för ensamhet kan det vara väldigt svårt att förstå att någon annan tycker om det, man tänker kanske att den som säger att de tycker om det försöker upprätthålla en fasad men egentligen känner sig ensamma.

        Tycker mig verkligen se en så tråkig och kall inställning mot andra människor oftare och oftare, allting ska fultolkas och människor ska vara felfria maskiner som aldrig gör eller säger något fel alls, då ska de klippas ur livet.

      Då skriver man tillbaka: ”nejdå, inte ett dugg synd om mig! Jag valde detta själv för jag ville ha en lugn skön kväll!”

      Tror inte din förälder ser dig som ett offer? Är nog mer orolig kanske att du kanske inte ville vara ensam.

      Men herregud vad folk överdriver ibland, eller skämtar du? Tycker din reaktion är väldigt off. Jag kan också skriva till närstående att jag tycker synd om dem att de ska vara ensamma på en kväll som generellt spenderas i grupp, kan be dem komma över eller informera om att dörren hit alltid är öppen.

      Om min mamma eller pappa hade skrivit det du noterade, då hade det varit från ett ställe av kärlek. Inte för att de ser mig som ett tragiskt, ensamt offer? Snacka om att vilja skapa problem av ingenting. Det är nytt år, önska din förälder gott nytt år och tro inte allt är en attack.

        ?

        Jag är väldigt 50/50 i vad jag känner kring inlägget, allt hänger ju på omständigheterna runtomkring.
        Kom kommentaren från ingenstans hade jag nog också känt mig lite som ett offer eller liknande. Har jag inte uttryckt att jag har problem med att inte spendera en situation som normen säger, hade jag inte velat ha medlidande. Än mindre om jag sagt innan att jag är nöjd med lösningen, tex.

        Hade jag varit föräldern hade jag snarare skrivit nåt i stil med ”hoppas du har det mysigt för dig själv” för att ge det en lite mer positiv syn, men också ge personen möjlighet att uttrycka att hen inte är nöjd med situationen. Och självklart erbjuda stöd på bästa sätt om personen skulle säga att det inte känns bra.

          Även om du inte hade velat ha medlidande, eller ansåg att den annan formulering hade varit bättre, är det fortfarande en överreaktion att bli stött därför att personen inte uttryckte sig precis så som du hade önskat.

        Du Anonym 20:03 borde verkligen sluta skriva till folk att det är synd om folk som ska vara ensamma på kvällar som vanligtvis spenderas i grupp. Har du problem med empatin?

          Snarare tvärt om.
          Även om jag vill vara själv så är det fint att veta att någon tänker på en.
          Fattar verkligen varför så många är ensamma när allt tolkas som en attack.

            Att skriva att det är synd om någon är ju rent antisocialt beteende.

              Man får väl anta att personen inte menar att hen skriver till någon hen vet inte är bjuden på någon midsommarfest och ba ”Vad synd det är om dig som är ensam idag!”, utan att det handlar om att om man tex vet att någons partner jobbar på julafton skriva ”tråkigt att X behövde jobba idag, du är välkommen att fira med oss om du känner dig ensam!”. Stor skillnad.

              LK, jag tror att du inte förstår vad ”tycka synd om” betyder. Du tar det som något elakt, medan dom flesta av oss förstår att det just handlar om empati.

        Vad oskön du är som säger så till folk.

    Någon som sett holy fuck på SVT? Vad tycker ni?

      Långtråkig faktiskt

      Håller också med om att den var sval, man fick följa för många personers bakgrunder och den tog aldrig fart liksom. Men man förstår vidden av det hela mycket bättre om man läser artikeln om sexkulten som kom ut samma år som tnt medlemmarna lämnade. Där står många märkliga detaljer.

    Vad tror ni era föräldrar hade sagt om ni berättade att ni hade en relation med en person av samma kön? Besvikna eller glada för din skull?

      Pappa hade varit stöttande och glad för min skull. Mamma tror jag i bästa fall hade försökt hålla ihop det utåt, men varit märkbart negativt påverkad av det.

      Tror inte mina föräldrar hade brytt sig ett skvatt, så länge jag var lycklig och tillsammans med en snäll person hade dom inte brytt sig om de var en man eller kvinna.

        Skönt för er som har stöttande föräldrar, det har inte jag tyvärr?

      Inte varit speciellt glada. Stöttat mig absolut men hade inte gillat det.

        Hur hade du hanterat vetskapen om att dom inte gillar det? Hade du gjort något annorlunda? Umgåtts mindre med föräldrarna?

          Annan anonym men tror inte jag gjort nåt annorlunda. De hade fått vänja sig helt enkelt men man får ju också acceptera att de är som de är.

        Så fascinerad (på ett negativt sätt) att det fortfarande finns de som ”inte gillar” homosexualitet. Hur kan man vara så extremt trångsynt och oupplyst? Kan verkligen inte förstå det till ens 0,001%
        Mina barn är fortfarande väldigt små men skulle någon av dem i framtiden bli ihop med nån av samma kön och nån min närhet hade minsta negativt att säga om det skulle den personen åka ut ur våra liv med huvudet före.

          Fortfarande är väl för att det finns föräldrar som är allt mellan 15 och 115 år gamla?
          Om du är 25-35 år, är din uppväxt och syn på tex homosexualitet helt annan än föräldern som är 75 tex. Född på 50-talet med föräldrar födda runt 30-talet. Världen såg helt annorlunda ut då.

            Ja exakt detta!

            I och för sig, men min mamma är 82 och fattar att homosexuella är vanliga normala människor trots att man inte tänkte så när hon var ung.
            Hon känner själv flera homosexuella personer och har aldrig tyckt något negativt om dem. Så ålder är inte en bra ursäkt.

              Nej men ändå mer förståelse att äldre inte accepterar det på samma sätt.

              Fast vi människor är olika och bär på olika bagage. Alla som är +80 tänker och känner inte på samma sätt. Precis som inte alla +30 gör det heller.
              Så nej, ålder är inte en ursäkt men en förklaring. Din mamma är en av ganska många födda hennes år eller årtionde och det betyder (tyvärr) inte att din mamma är facit på hur alla är.

              1979 avskaffar Sverige homosexualitet som sjukdomsdiagnos. Det är bara 46 år sen. Människor som levt halva (eller närapå) sitt liv med den inställningen ändrar sig kanske inte för att socialstyrelsen skriver annat i sina papper. Det var så världen såg ut då.
              Har du försökt själv att bryta vanor eller ändra ett tankemönster? Det är inte så lätt. Än mindre, gissar jag, om det är samhället som tutat i dig att såhär ska det vara.

            Mina föräldrar är 80 och hade varit glada för min skull/inte brytt sig om kön. Man behöver inte vara trångsynt för att man är äldre och att vara äldre är ingen ursäkt för trångsynthet.

              Min mamma hade för övrigt många gaykompisar när hon var ung och festade med dem på hemliga klubbar i Sthlm så det är verkligen inte så att alla tyckte att homosexualitet var konstigt ens då.

          Det här med att ”jag kan inte förstå att folk känner såhär ens till 0,001%” tycker jag är så märkligt. Det är ju du som framstår som lite socialt obegåvad då helt ärligt. Att DU inte till en promilles procent känner så är såklart helt rimligt, men att inte vara oförmögen att förstå att folk som har växt i en helt annan tid med en annan åsiktskorridor, där man indoktrinerades i att se homosexualitet som en sjukdom, inte har blivit pånyttfödda utan ett spår av de känslor, tankar och fördomar de fick lära sig under sin uppväxt, är inte en flex utan faktiskt ganska trångsynt från din sida.

          Ja, idag vet vi bättre och tur är väl det. Massor av människor har kämpat för den sakens skull, och vi har dem att tacka för att vi lever i ett mer tolerant samhälle idag. Men historian raderas inte för det. Det betyder inte att vi ska acceptera homofobi pga ålder såklart – Men att inte kunna förså det är märkligt.

            Att vara oförmögen ska det stå förstås, inte att INTE vara oförmögen.

      Dom hade inte brytt sig. Eller alltså, blivit glada för att jag har en partner som jag gillar, men vem det är eller vilket kön den har är oviktigt.

      Om jag hade börjat dejta någon just nu hade dom nog blivit förvånade dock, eftersom jag är gift 😛

      Varken besvikna eller glada, de hade nog inte brytt sig. Men säkert glada om jag drog hem en trevlig flickvän och besvikna om jag tog hem ett as (oavsett kön :))

      Hade fått en hel del problem med min pappa. Han är lite ”old school” så att säga, och hade haft problem att acceptera det. Nu har jag varit i ett heterosexuellt förhållande i nästan 20 år så det ser inte ut som att han behöver oroa sig – men man vet ju aldrig vad som väntar i framtiden!

      Jag är lesbisk och om någon urrycker nåt negativt om det så har den inte i mitt liv att göra, familjemedlem eller ej.

      Råkade precis läsa en sida i en anteckningsbok där min tioåriga dotter beskriver sig som gay. Blev ju lite chockad först (kanske mest över att hon redan vet?), men i övrigt bryr jag mig inte öht. Det allra viktigaste för mig är att hon är så lycklig hon kan bli.

        Råkade?

          Ja alltså misstänkte inte att det var en dagbok eller så

      Båda mina föräldrar hade varit glada och stöttande för min skull, precis som jag hade varit om mina barn berättade samma sak för mig.

      De hade inte tyckt att det vore någon grej, precis som att de inte tycker att det är en grej att vara heterosexuell.

      Mitt ena syskon hade en pojkvän en period under tonåren och det var precis likadant bemötande som de av oss barn som hade heterorelationer. Min ena syster är bisexuell och har barn med en kvinna och lever i en öppen relation med en man och en kvinna. Våra föräldrar har noll intresse av att kontrollera oss syskon och är glada över att vi vill alla ha kontakt med föräldrarna och varandra, är självgående och mår bra.

      Vi är guidade med kärlek. ”Villkorad kärlek” är inte kärlek, för kärlek slår man inte av och på emotionellt. Min pappa har alltid bara sagt att hur skulle han kunna vara en pappa fullt ut om vi barn måste arbeta för att han ska tycka om oss och ge oss kärlek. Det är fint och har känts tryggt hela livet. Samma med mamma. Det har gjort att ingen av oss syskon låter oss styras av vad andra säger gällande val i det egna livet.

      Jag har haft ett förhållande med en annan kvinna. Mina föräldrar sa lika lite om det som med mina relationer med män

    Ni som har ångest och liknande. Kan ni ibland känna en klump i halsen men som är så svårt att skilja ifrån om man är på väg att få halsont och bli sjuk eller om det är ångest?
    För så har jag. Och mitt psyke mår så mycket bättre om jag tränar, men sen när jag får ont i halsen så blir jag så osäker om det är ångest eller halsont. Vilket gör att jag inte vågar träna i risk för att eventuellt bli sjuk men då mår ju jag ju sämre psykiskt då jag inte kan träna? ?

      Har en klump ned mot svaljget. I bland i gommen. Men bara när jag har extrem ångest.

      Jag har levt med ångestproblem i några år nu, i höstas så hade jag ont i halsen till och från. Det irriterade mig att det aldrig bröt ut någon förkylning, men det kanske var ångest då. Jag har fått som en klump i halsen av ångest och fått att det är obehagligt att svälja men aldrig reflekterat kring att övriga halsproblem också kan vara ångest.

      Ont i halsen pga av infektion- röd!

      Om du inte är röd i halsen och inte känner någon allmänpåverkan så tycker jag du ska träna!

      Hade det precis innan jag blev utbränd. Min läkare berättade att när man är extremt spänd/stressad så spänner man omedvetet några små muskler i halsen och när man gjort det ett tag får man en klumpkänsla i halsen. Typ som att något litet sitter fast även om man sväljer och sväljer liksom. Det gick över när jag mådde bättre.

    Mybabydolls-satu, tycker ni hon borde gå och tala med nån proffesionell efter dotterns död? Hon har för inte länge sedan berättat att hon inte pratat med en psykolog eller liknande, men varje dag skriver hon att hon mår så dåligt, skulle bara vilja gråta och ge upp osv osv osv.
    Men hon gör ju inget för att förbättra hennes mående .. tycker synd om de andra barnen!

      Ja verkligen. Man verkligen ser o känner i hennes texter att hon mår så dåligt. Med all förståelse!!! De har varit med om det värsta man kan tänka sig.
      Tycker det är ett dåligt tecken att hon skriver att hon inte visar de andra barnen hur ledsen hon är, utan ”biter ihop” och gråter på nätterna istället. Såret kommer aldrig försvinna men med rätt stöd och hjälp så bleknar ärret med åren. Man kan lätt fastna i sorgen också utan hjälp. Tycker så synd om dem allihopa och jag blev genuint ledsen när V gick bort.

      Man behöver inte göra sorg till en sjukdom. Inte alls säkert att man skulle må bättre av att gå till en psykolog. Vad som erbjuds om man vänder sig till vårdcentralen är framförallt KBT vilket jag verkligen förstår att man inte är sugen på att jobba med för att hantera ett barns död.

      Låt henne vara. Hon är ledsen och det är synd om både henne och barnen, men det är för att flickan dog, inte för att mamman ej botar sorgen genom att gå til psykolog.

        Det finns olika typer av hjälp att få inte bara kbt. Hon förlorade ett barn, antagligen skulle en trauma behandling vara till stor hjälp. Tror folk genuint ser en person i nöd och vill hjälp henne.

          Hur lång tid har det gått? Det spelar ju också in. Helt normalt att känna sådär ett tag efteråt, det är inget som behöver behandlas bort.

            Det har väl gått 1.5 år.. hon har fött ett till barn här emellan men skriver hela tiden att hon inte sover, bara gråter på nätterna, är så ledsen osv osv.. om det verkligen är så att hon inte sover så kommer det småningom vara en fara för hennes egna hälsa och med 11/12 barn till där hemma borde man verkligen försöka få sig själv i skick för att orka och klara av med allt annat! ❤️ Man ska ju inte glömma V men att gå vidare, som många andra gör då man mist ett barn..

      Ja det borde hon istället för att låta okända tycka synd om henne på Insta. Det är fler problem sen tidigare mamman har än bara sorg. Hon tror att barnen inte märker hur dåligt hon mår med jäklar var hon lurar sig själv där. Att dra lasset i stort sätt själv med 12 barn, hem, mat och må så dåligt samt bara bli smalare och smalare det fixar ingen i det långa loppet. Uppmärksamheten hon får på Insta från okända är inte sund heller

        Vadå fler problem sen tidigare?

    Alltså fundering kring Hanna Friberg.. när hon umgås med sin familj, ger hon dem kläder som de ska ha på sig för att hon ska kunna lägga upp på Instagram? Nu senast med mormor i päls och chanelväska men även hennes mamma i tidigare inlägg. Jag tycker det är himla konstigt

      Ja varför skulle hon köpa en ny pyjamas till hennes mormor till nyår? Hon lär väl ha något att sova i sen tidigare. Antar att de skulle matcha på bild och då duger inte mormors urtvättade nattlinne.

        till SIN mormor.

      Bilderna måste ju bli perfekta. Mamman går väl med på det för att hon får lön från Hanna. Men annars är det ett mycket märkligt fenomen att familjen ska kläs upp för bilderna.

        Tycker det bara ger en bild av hur fejk det är. Försöka få sin familj att framstå som något de inte är? Sååå tröttsamt.

          Fast det blir ju bara tröttsamt, om du hänger inne hos henne?

      Nu tyckte jag att det var rätt gulligt att klä upp sig matchande med mormor och köpa ny pyjamas för att starta det nya året ❣️ ? tror hon lånar ut nu tex sin egna rock osv ?

        Jaa jo jag kan väl hålla med om att just det är lite gulligt men allt som allt tycker jag det är ett sjukt beteende såvida familjen inte bett om att bli påklädda vilket jag har svårt att tro ?
        ”Jag har med mig det här som ni ska ha på er”

      Ja hon brukar klä upp sin mamma, mormor osv om hon ska ta bilder med dem för att det ska se snyggt ut enligt henne o passa hennes flöde. Det har hon hållt på med länge, särskilt mamman. Mormorn hade väl inte fått vara med på nyårsbilder om hon inte haft på sig Hannas päls och Chanel?

    Någon som blivit av med sitt Instagram beroende? Har ni tips?

      Jag har ställt in timer som man kan göra där. Får en notis när det gått en viss tid, funkar ibland iallafall att jag stänger ner för jag inser hur länge jag varit inne. Men ibland ignorerar jag den kan jag erkänna.

      Jag laddade ner TikTok

    Är nybliven 29-åring i Stockholm och mycket besviken på Tinder/Hinge-utbudet. Någon Stockholmare som har tips på barer/klubbar i innerstan med lite mer raggig stämning haha?

      What, tycker det är i Stockholm som utbudet faktiskt ÄR bra??

      Cliff Barnes. Var där i god tid annars kommer du inte in.

        Detta! Det är alltid kul (och då hatar jag att dansa) och sjukt flörtig stämning. I kön kan man träffa på folk som man sedan kan ragga på inne. ?

    Djerfen fullkomligt rasar i följare. Hur ska hon göra för att komma tillbaka.?

      Hon kommer nog inte kunna tvätta rent sitt varumärke tror jag. För man kan inte ändra sin personlighet resonerar nog folk.

        Har hon någon utbildning eller kunskaper utöver att vara influencer?

          Ne gymnasieexamen endast. Men enligt Bella är det ju antal timmar man lägger ?

      Hon har fortfarande otroligt många följare. Hennes tåg kommer tuffa på som innan.

        Tappar i snitt 10 000 per dag. Kommer aldrig kunna gå tillbaka till sin gamla image som snäll storasyster när världen vet att hon egentligen bara är en tragisk mobbare.

    Blankens: Inte nog med att Cecilia blankens aldrig reklammarkerar korrekt, nu har de rea och bryter mot marknadsföringslagen. De marknadsför med ”UPP TILL 60%” men har inte satt ner någon vara mer än 40%. Vilseledande och inte ok. Gjorde exakt samma under sommar-rean. Får sån olust att handla av företag som unge beter sig schyst.

      Jag erkänner att jag är dum i huvudet. Har sett Alexandra Bring diskuteras här. Trodde länge att det var instagramkontot Alexandra Brinck och kunde verkligen inte förstå hur ett konto om hur man lagar kläder kunde ge så mycket drama eller kontrovers.

      ??‍♀️??‍♀️??‍♀️??‍♀️

        Skulle inte vara ett svar. Nu är jag dubbeldum!

      Har slutat handla av henne just av den orsaken. Gillar många skor men att hon beter sig så jäkla obstinat får mig att skippa.

    Beställde en doppresenter från room101z mailat de flera ggr angående ordern men ej fått svar. Kollade trustpilot nu och de har SÅ mycket dåliga recensioner (fråga mig inte varför jag inte kollade det INNAN jag la beställningen).

    Min fråga; kan jag anmäla företaget på något sätt? Eller ska man anmäla personen som står som ägare av företaget? Var kan jag anmäla vederbörande? Polisen? Konsumentverket?

      Titta på ekotipset på instagram, de har en höjdpunkt som heter VARNING typ. En följetång just den typen av webshoppar som antingen scammar eller dropshippar. Finns en massa info och tips om hur man kan agera.

    Det känns som killar har lättare än tjejer för att lova guld och gröna skogar på fyllan, men så fort de blir nyktra och det är vardag igen så är allt som bortblåst. Håller ni med? Varför är det så?

      För att det funkar och för att killar gör vad som för att komma innanför kjolen och tjejer har inte riktigt samma driv.

      Tror nog de flesta är dumma i huvudet på fyllan oavsett kön.

    För ett år sedan på öppet spår så postade jag Året med håret där mitt nyårslöfte var att försöka vårda mitt hår och få det lite friskare och lite längre. Det gick inte så bra- jag avstod färg och åt silicea de första 6 månaderna ungefär – hände noll, håret var jätteslitet. I augusti klippte jag det och sedan färgade jag det, sedan klippte jag det igen i december.

    Har nu insett att mitt hår glansdagar är förbi? Det verkar som att det blir tunt och sprött om det får växa längre än till axlarna.
    Nu funderar jag på att klippa det runt varannan månad (märkte att det blev slitet mellan augusti och december och det behövdes verkligen klippas igen)
    Så hellre lite kortare och fylligt än lite längre och stripigt / tunt.
    Jag som hade långt och fint hår förut ?

    Någon som har ytterligare något tips för hur jag bäst vårdar håret 2025?

      För mig hjälpte det att se över mina kostvanor samt se hur mitt järnvärde ligger till. Började även med D vitamin och omega 3 som jag tycker har hjälpt.
      Använder inte schampo med sulfater (SLS) och har i några droppar rosmarinolja i schampot när jag tvättar håret (alltid två gånger).
      Att olja in hårbotten med scalp oil (sök på Google) har hjälpt många annars börja med Minoxidil

      Man ska ta Celicea eller annat för Hud Hår o Naglar, alltid. Det tar tid innan det börjar verka men sen måste man ta det kontinuerligt.

    Är 39 år och har aldrig direkt längtat efter att få barn. Tänkt mer att blir det så blir det.
    Men nu kan jag inte få barn pga en cancersjukdom.
    Nu är behandlingarna över och allt har gått bra.
    Nu tänker jag bara på barn. Allt känns meningslöst.
    Ni utan barn som är lyckliga, har ni något tips? Jag är på den nivån att ingen kommer minnas, ingen kommer ärva etc. Försöker vända det till hur jag var innan när jag inte direkt ville. Men det går inte.

      Jag är lycklig och har inte barn. Det är sant att ingen kommer ärva, men vad spelar det för roll? Tänkte testamentera till några organisationer jag tycker gör bra grejer. Minnas beror väl på. Ett tag kommer ju folk vi känt minnas. Efter det kanske ingen men med barn är det ju också en begränsad period och sen minns ingen iaf. Om just den här typen av grejer är det man oroar sig för kan man ju också göra saker för att bli ihågkommen t ex inrätta stipendium eller göra viktiga insatser inom något område. The sad truth är att de flesta inte kommer att kommas ihåg särskilt länge oavsett om de har barn.

    Jag går i funderingar kring om jag har adhd. Har inte tagit upp det med vården ännu men tanken är att jag ska, nån gång.

    Men en grej som jag tänkt på kring detta, är att jag just nu har ett väldigt svajigt humör. Är detta nåt som adhd påverkar och kan bli bättre av m*dicin?

    Jag har gått på ant*depp i många år pga utmattning och depression men slutat med det för ett tag sen. Så har gått från att känna noll till att känslorna flyger kors och tvärs, högt och lågt.

    Söker alltså inga garantier, utan är mest ute efter om det är ett alternativ? Kan ju finnas 1000 andra orsaker också, men undrar bara om det är ”typiskt” just för adhd?

      Eller så är det du upplever bara normalt eftersom du slutat med medicinen…? Inte svar på din fråga egentligen bara en tanke.

        Den tanken har jag också tänkt men jag känner inte att detta är normalt. Inte dom kraftiga svängningarna på den korta tiden.
        Och som sagt, skyller det inte på nåt sätt på adhd eller liknande, undrar bara om det kan finnas ett samband. Finns ju massa annat som påverkar på det sättet också.

          Många antidepp gör ju humöret mer stabilt. Liksom både toppar och dalar försvinner. Nu har du säkert trappat ner för att vänja kroppen men det är ändå en omställning. Har du mens påverkar det också ditt mående.

    Klara Elvgrens förlossningsvideo, jätte fin! Men reagera på att hennes kille sitter i telefonen när han kör bil. Alltså förstår att många göra det utan att tänka på konsekvenserna som faktiskt är böter eller att bli av med körkortet , då det är olagligt och är en bidrags faktor till många olyckor. Men att göra det, filma och lägga ut så alla kan se känns så korkat ? inte många som tänker ett steg längre idag

      Skriv till dom om det. Jag blir också så irriterad, att folk tror att det är ok.

    Tror ni att om tex 10-20 år, att det fortfarande kommer vara ”inne” att vara influenser?

    Tv4 nyårskarameller. Saknar Agneta. Saknar bloopers.

      Jag gillar Tilde mycket bättre än Agneta ??

      Ja programmet var Zzzzzz

      Jag reagerade mest på den hemska make up dom lagt på henne. Det såg så hemskt ut.

    Jag har verkligen njutit denna jul och nyår med min familj jag själv skapat. Äntligen har jag börjat gillat julen igen efter ha vuxit upp med en pappa med alkoholproblem som jämt bråkade under högtider

    Hej! Jag har en 14-årig dotter som har få vänner och som vill ha lite online-vänner men vet inte hur man hittar det. Hon är väldigt snäll och godhjärtad men blyg vilket gör att hon har svårt för att få vänner. Det är så synd eftersom hon är en otroligt bra vän till de få hon har. Vart kan man hjälpa henne att hitta lite vänner online i första hand men som är säkert? Eller ja så säkert det kan bli. Märker att hon känner sig ensam.

      Vad har hon för intressen? Typ K-Pop, Swift, virka, hundar, någon sport? Finns många väldigt gulliga onlineforum.

      Vår 13-åring brukar delta i olika TikTok lives, tex Malte Pålsson, Tyra Carlsson, Jocke Jokk och Aliina Affleckt. Där kan man diskutera med andra och ofta är det samma som deltar så man lär känna varann.
      Ett annat tips är att spela mot andra i tex Roblox och samtidigt chatta med dem.

      Äsch mitt svar fastande! Jag tänkte tipsa om att vår 13-åring deltar i olika svenska lives på T*kT*k och har där via fått många nya kontakter.
      Även via olika spel, tex Robl*x, kan man chatta med andra.
      Jag har själv som förälder upplevt att dessa varit säkra ställen.

    Är det fler som kan sitta under veckorna och tänka ”detta ska jag ta upp på nästa ös” för att sen sitta på ös och inte kunna komma på ens vad det handlade om, haha.
    Det kan variera så högt och lågt på diskussionerna här inne men tycker ofta det händer nåt kul, så det är roligt att ha nåt eget att komma med också.

      Brukar faktiskt skriva upp det i telefonen haha

        Haha jag med. Vissa saker vill jag typ inte ta upp med vänner så då tänker jag att jag skriver upp det för nästa gång jag kan läsa ös??

        Bra tips, får kanske börja med det också, haha! Skönt att man inte är ensam iaf!

    Har haft mina vinterskor i sex år och får ALTID skavsår första riktiga promenaden med dem. Fattar inte, de borde ju vara väl ingångna nu. Tror de töjdes ut lite förra året när jag var gravid… så japp, blödande skavsår på ena foten och någon sate hade lagt vanliga plåster bland skavsårsplåstren, självklart finns inga skavsårsplåster ?

      Men jaaa samma för mig! Skor jag haft i fler flera år. Så jobbigt! Har inte ens bemödat mig med att gå in mina dr mattens denna vinter ? trodde det va mina fötter det var fel på

    Varför är det så ofta att i lesbiska par att en klipper sig och klär sig som en kille?

      Skulle inte säga att det är så ofta… det skiljer sig väldigt mycket vad ”lesbiska” par har för stil.

      Av alla lesbiska jag känner så är 100% av dom glam girls med långt hår och alla passerar som straighta. Tror du har dålig koll 🙂

        Av alla lesbiska par jag känner är 80% som TS skriver. Är det du eller jag som har dålig koll?

          Same, alla jag känner är också ena kortklippt, lite manligare och andra femininare! ?

            Samma här.

      För att det är hett

      det är väl som som vill vara killen och då, klär sig butchie

        Vad menar du med ”vill vara killen”?

      Lesbiska kvinnor som inte har intresse av femininitet känner väl större frihet i att släppa på det feminina i och med att de inte behöver imponera på män (som sällan dras till maskulina kvinnor). Tror det finns gott om heterosexuella kvinnor som skulle älska att klippa av sig håret, skita i sminket, ha på sig kläder som är mer bekväma än snygga utan att det får sociala konsekvenser 🙂

        Jag tror du har helt rätt!

      Snarare så att tjejer/kvinnor utanför normen inte känner ett behov av att följa de typiska feminina stilarna samhällsnormen lär de av kvinnligt kön att följa. Det som anses vara maskulint kodade kläder och frisyrer är bekvämt och smidigt.

      Det handlar inte om att vara eller se ut som en kille. Precis som att det lesbiska paret inte är en imitation av det heterosexuella som många gärna vill insinuera.

    Gravidfråga. (skriver det tydligt, så kan man skrolla 🙂 )

    Jag får inga svar från Familjeliv, 1177 eller mina googlingar och det är några veckor innan jag träffar barnmorska.

    Jag är gravid i vecka 18 och i några dagar nu har det varit galen aktivitet i magen. Överallt står det att man möjligtvis kan känna lite fladder i vecka 18, men jag har liksom full on bök och stök. Kan inte sova på nätterna, jag både känner och ser stora bulor på magen som rör sig, det gör stundvis lite ont och känns väldigt obekvämt. Har dessutom mått illa idag, för första gången under graviditeten.
    Ska man oroa sig över för mycket aktivitet?

    Är min första graviditet. Är normalviktig, har bra värden osv.

      Spontant skulle jag säga nej, mycket aktivitet tyder inte på att något är fel. Men du borde prata med din barnmorska. Hon ska vara ditt stöd och din kunskapsbank under denna tid. 🙂
      Vet du var moderkaka är? Om den ligger baktill, mot ryggen, är det vanligt att känna mer rörelser och tvärtom om den ligger framtill.

        Tack! Jag har träffat olika personer varje gång, så vet inte vem som är ”min” barnmorska och min Kvinnocentral är mycket svår att få tag i. Vet inte var min moderkaka ligger.
        Tack för ditt svar, det finns så mycket att oroa sig för!

          Du kommer gå på RUL snart där de talar om det för dig. Min låg i bakvägg och jag kände aktiviteter i magen runt v 18. Inte som du skriver men var väldigt tydligt inte tarmrörelser!

          Ja gud ja, jag fick barn i februari och efter flera missfall så var oron skyhög. Hade världens bästa barnmorska som verkligen tog mig igenom graviditeten utan större breakdowns, hade mått så dåligt utan hennes fina stöd… Trist att du inte har en och samma. Det trodde jag alla hade? Jag gick bara på någon enstaka kontroll hos en annan pga min vanliga var bortrest. Om du bor i en lite större stad kanske det är värt att byta, om du inte är nöjd?

            Bor i en större stad men vet inte om jag är missnöjd, eftersom jag inte riktigt vet vad jag kan förvänta mig. Förhoppningsvis får jag samma framöver.
            Alla jag har träffat har varit gulliga för övrigt.

              Tycker att du borde kunna ringa till dom, om det är något du är orolig för/undrar om.
              Har du inte fått ett telefonnummer? Annars, kolla efter det på nätet.

      Jag kände också från tidiga veckor sparkar och andra rörelser, min barnmorska förklarade att då jag har moderkakan i bakväggen samt troligen är väldigt känslig så känns det mer! Men skulle inte säga att nåt är fel, bara aktivt barn och du är lite känsligare kanske ???

        Tack! Jag ska försöka lugna mig då 🙂

    Visst är väl detta ett klockrent inlägg som Underbara Clara borde ha reklammärkt, men som hon struntar i första hon inte ”håller med” om reglerna:
    https://underbaraclaras.se/2025/01/01/stillsamt-planerande-pa-arets-forsta-dag/

    Snön bara vrääääääker ner utanför och det är så galet mysigt!!

      Nej det är det inte. Ska snart ut och skotta för tredje gången idag ?

      Blir så avis! Vill också ha snö?
      Här har det ösregnat och blåst sen Igår kväll.

        Vi körde från 6 plusgrader och regn hem till snö och minusgrader. Väldigt väldigt nöjda med det!

        Var i landet bor du ungefär? Utan att doxxa dig givetvis 🙂

          Kan tänka mig det! Vilken lycka att komma hem till det? Vintern blir så mycket enklare och mysigare när det är snö och inte bara grått och trist.

          Jag bor långt ner i småland, dålig plats att bo på om man vill ha snö? Enligt vädret ska det frysa i natt och snöa tidigt på morgonen, hoppas att det stämmer:)

            Jag kommer från södra Småland från början och var där och firade jul, så vet precis hur mycket skitväder det kan vara. Håller tummarna för att ni får lite kyla 🙂

      Håller med, älskar det! Nattade två uppspelta barn för nån timme sen som är taggade på pulka imorgon.

      Åh vill också ha… Ska ut med hunden i duggregn som vanligt och vind.

      Nej fy fan hatar snön. Kan stå ut med det för att barnen blir glada. Tur vi ska fly hela januari till värmen.

    Är det fler som självskadar psykiskt? Mycket att man triggar tankar och minnen man vet att man mår dåligt av.

    Tips för att komma ifrån det?

      Vad menas med självskadar psykiskt? Alltså börja tänka, älta osv?

        Vet inte riktigt hur jag ska beskriva det mer att trigga, eller älta dom du skriver, tankar och minnen. Det sker automatiskt så vet knappt att/vad jag gör.
        Men det är ju samma syfte som att göra fysisk skada men skillnaden blir ju att man inte kan ta bort alla vassa föremål tex.

      Vill du komma ifrån det? I så fall är ju första steget att bestämma sig. Sedan kanske identifiera tankarna när de kommer och fokusera på något annat. Finns många metoder som kan hjälpa till här.

        Jag frågar ju för att jag vill. Hade det bara varit att bestämma sig hade ingen form av negativa beteenden existerat. Så länge den ”positiva” effekten är såpass stor behövs ganska mycket för att vända beteendet.

          Det är lite det jag menar. Förstår att det verkar märkligt att säga, men du behöver vänta tanken på vad som är ”positivt”. Som sagt det finns massor med strategier som ingår i olika terapier, det går inte att sammanfatta i en kommentar här. Men en av dem är det jag nämnde: att lära sig att känna igen det du benämner som ”automatiskt” och sedan inte göra något mer med den tanken utan fokusera på något annat.

      KBT via vårdcentral: stöd & behandlingsprogram för oro & ältande

    Dum fråga kanske, men är nyfiken.
    Ni som skriver här inne om vänner/kollegor är ganska beskrivande vad det gäller dom. Hur länge ni umgåtts, vad som irriterar er med dom, situationer osv. Är ni inte ”oroliga” att dessa läser här inne och känner igen sig, eller ruckar ni lite på siffror och annat så det känns tryggt att skriva av er? ?

      Förvränger sanningen, absolut. Det ändrar inte poängen, men jag ändrar kön, ålder, geografiskt läge osv?

    Vad har ni för mål, alternativt nyårslöften, nu för det nya året?

    Jag har en lång lista. Mycket handlar om att bli mitt bästa jag inifrån och ut och jag har en positiv känsla kring det hela. Klassikern som att gå ner i vikt – men jag vill springa några lopp, så det är en morot för viktnedgång eftersom det är lättare med en lättare kropp. Jag ska skapa rutiner och hålla dem. Spara pengar. Läsa mer böcker, mobilfritt efter 21.30 på vardagar. Ett annat mål är att hitta kärleken, det vore trevligt. Och jag ska rensa garderoben en gång för alla, är så bra på ”när-jag-kan-ha-igen”. Samt spara pengar. Listan är nästan en A4-sida lång, och för en gångs skull känns det motiverande och inte omöjligt att uppnå?

    Så vad är dina mål/löften?

      No more fucks to give är mitt motto. Sedan får det bli som det blir.

        Haha, same!!

      Har du några knep för mobilfritt efter 21:30? Eller du har bra disciplin så det inte blir något problem?

      Tänkt flera gånger att jag ska stänga av tv och inte använda mobilen från 21 typ, istället läsa, lösa sudoku, rensa en låda eller något som inte är så fartfyllt. Men jag fastnar med mobilen, tänker kolla lite youtube innan jag ska somna och sen är klockan plötsligt 23 och jag har fastnat i något ?

      Roligt att du känner dig motiverad, lycka till! ?

        Provade i höstas, så bestämde att sängen var en mobilfri zon. Det gick bra, läste istället. Sen att jag inte höll i det har med lite saker att göra. Sen är Klockan uppenbarligen över 21.30 nu och jag har telefonen, men jag är också sjuk, orkar inte röra mig typ och jag har sovit till och från under dagen så jag tar ordentliga tag när jag är frisk igen.

        Men har alltid haft svårt att lägga bort telefonen för att jag känt att jag vill svara folk snabbt osv, men har börjat inse att kan folk låta mig vänta på svar så kan jag också vänta med att svara andra, så det är en hjälp på vägen. Har även fått en målarbok (tiktoks fel?) och tuschpennor i julklapp och det är riktigt rogivande faktiskt, så det tror jag kommer bli en mysig kvällsaktivitet. Att lägga bort telefonen är väl en vanesak, så som en start kanske du kan börja med att begränsa apparna så du inte kan kolla sociala medier efter en viss tid t.ex?

        Ja! Hade en så mysig november och december så har med mig den känslan och tänker göra allt för att behålla den. Känns behagligt så allt blir jättemotiverande tack vare det?

        För att sluta använda mobilen på kvällen så gjorde jag sovrummet till en mobilfri zon. Lägger den på en byrå i hallen som står precis vid dörren så jag kan höra om det ringer. Stänger även av internet så ingen kan nå mig på chattar osv så jag inte störs och ”måste kolla”. Är något akut förutsätter jag att man ringer.
        Funkar jättebra, ligger och läser pocketbok från cirka 21-tiden.

        Jag ser min sammanfattning på mobilen varje vecka och blir lite rädd hur mycket tid den tar. Mer än 1 dygn i veckan… tänk vad mycket annat jag skulle kunna göra på den tiden tänker jag. Lära mig ett nytt språk. Träna. Läsa. Jobba extra. Ta hand om mig.

      Att släppa alla krav kring att jag måste bli och vara en massa saker och istället bara göra det som får mig att må bra. Jag har haft mål som att sluta med socker, börja meditera och såna saker men det är inte jag. Så mitt löfte är att leva gott och sluta sträva efter att bli mitt bästa jag.

      Det enda målet som jag egentligen har satt upp för det här året är att öka min allmänbildning och det har jag redan börjat jobba på. Just ja, att bryta kontakten med folk som inte tillför något också.

      Trust the process

      Inte ett enda. Det enda jag vill comitta till är att vara den bästa och mest närvarande mamman och matten jag kan. Och hålla nere vårt klimatavtryck. För alltid. Amen.

      Nä, har inga såna kravfyllda grejer. Ska dricka bubbel varje fredag och fortsätta med mitt liv som det är. Fortsätta säga nej till extra grejer och orättvisor på jobbet och inte bli utnyttjad. No more fucks som ovan skriver.
      På tal om det, försöka knulla mer, kanske öppna upp förhållandet.

        Behöver inte vara kravfyllt. Jag ser det inte så alls.

      Föda mitt barn och fortsätta göra saker jag mår bra av.

    Vad gör ni om ni inte kan somna vissa kvällar/nätter?
    Eller vad gör ni för att garanterat somna rätt fort och få en bra nattsömn? ?

    Min säng är skön, kuddarna är bra och allt sånt, men i natt kändes allt bara så obekvämt. Vände på kuddarna, fixade till täcket, sträckte ut lakanet, satte mig i soffan en stund och försökte igen.
    Somnade halv 6 på morgonen och sov två timmar. Var jättetrött men gick inte, kunde inte ligga skönt och gick inte att stänga av tankarna.

    Pallar inte en till sån natt, är väldigt trött men får ibland svårt att sova om jag är för trött också.

      Lyssnar på pod för att somna varje kväll, funkar kanon!

      Jag lyssnar på Nothing much happens, som är lugna berättelser att somna till. Eller sömnhypnoser från Jason Stephenson eller Michael Sealy. Om det inte funkar stiger jag upp och lägger mig i soffan.

      För mig är det viktigt att inte ha för varmt i rummet. Hellre skaka tänder än obekväm av värme. Hade jag kunnat hade jag haft öppet, men får nöja mig med avstängd värme. Och så varmt, mysigt täcke så man blir varm!

      Har alldeles för många såna nätter. Vaknar 2-3 och kan lätt ligga vaken 2-4h.

      Somna med Henrik är en bra podd att somna till och kan jag ändå inte sova brukar jag lägga mig med huvudet i fotändan, av nån anledning går det jättebra att sova där?

      Väljer en kategori, typ bilar, Hollywood-kändisar, mat osv.. och så går jag igenom alfabetet A-Ö med associationer i den kategorin. Typ: Audi, BMW, Citroën, Däck, Elbil.. Oftast somnar jag innan P. Ibland går jag igenom hela och väljer ny kategori. Har aldrig ”klarat ut” det två gånger. Lycka till!

      Lyssnar på ljudbok för då behöver man koncentrera sig på handlingen och blir trött!

      Jag brukar snurra ett halvt varv och lägga mig med fötterna vid huvudändan och huvudet vid fotändan (och ta med kudden också såklart). Det bryter lite det som gör att jag inte kan sova och oftast somnar jag efter det

      Du ska få mitt bästa tips! Jag bygger hus! En ohyggligt svår planlösning, så jag behöver flytta väggar, byta plats på badrum och kök osv När jag börjar hamna i valet av nyans på fogar på kaklet,tuppar jag av.

    Nytt terroristdåd där tio människor miste livet. Fy fan för dessa svin när ska det ta slut.

      Det kommer aldrig ta slut. Världen är galen och det kommer inte bli bättre.

      Det är uppe i 15 döda nu

    En lärdom från 2024: alla vill mkt men få vill göra ngt själva. Är förvånad över många i min bekantskapskrets som inte vill jobba, bara vill vara lediga, men samtidigt förväntar sig att samhället ska fungera. Samma med den yngre generationen som jag ser på sociala medier: pengar ska in men helst ska det bara komma av sig självt, eller så ska man vara influencer. Men Gud förbjude om det inte finns tillräckligt med barnmorskor på plats när man ska föda eller om man behöver vänta på akuten! Märkte också nu under julen hur många som tror att ALLA är lediga. Jag tänker…. De flesta jobbar?? För att samhället ska fungera måste ju folk även jobba på jul? Hur tror folk att vi får el, rent vatten i kranen?? Är lite mind blown över hur många som är så verklighetsfrånvända. Alla jobbar inte ”på kontor”!!

      Alla vill till himmelen men få vill ju dö
      Man vill kamma in vinningen, men sår inga frön
      Man vill ha sin bit av kakan & man vill äta den me
      Folk vill ta tillbaka, men vägrar att ge

      De flesta jobbar väl inte ändå?

    Finns det något man kan göra åt personer som är dåliga på att höra av sig och i princip alltid gnäller på hur upptagna och glömsk dom är när man påpekar detta?

      Bryta med dom.

      Varför vill du kontrollera när andra svarar?

        Kontrollera? Näe men i alla fall få svar inom en rimlig tid som inte innebär veckor senare i bästa fall..

          Fast du måste nog förstå att personen inte är intresserad av att vara din vän.

      Lägga förväntningarna på en rimlig nivå och ta vänskapen för vad den är.

      Är det en person du måste ha i ditt liv? Om ja, får du nog acceptera att personen är sån och lägga dina förväntningar på en rimlig nivå.
      Jag har en förälder som är sån. Har haft jättemycket jobb med det själv att acceptera situationen. Försökte själv vara den drivande personen, men insåg att det tog för mycket energi och gjorde mig för ledsen att inte få det tillbaka. Så nu är det vad det är. Vi har inga problem med att höras, men gör det inte regelbundet. Den som vill nåt, säger till.

      Du kan inte förändra andra personer, så det finns ingenting du kan göra. Förstår dem dock om du kallar deras förklaringar för gnäll, jag skulle inte heller anstränga mig för att svara en sån person.

      Prata allvar om det och vad du behöver/förväntar sig. Kompromissa. Och funkar det inte så sök nya kontakter.

      Det är inga vänner man vill ha i sitt liv så avsluta relationen och må bra istället för ha dom kvar och må dåligt

      Acceptera att de inte vill och sök dig till personer som vill höras och umgås med dig.

      Vissa är upptagna och glömska. Man får ta relationen för vad den är, och om det inte duger åt dig så får man väl bryta då, det är väl inte så mycket mer man kan göra.

      Kan iaf konstatera att jag själv blev en mycket lyckligare människa när jag slutade försöka kontrollera mina vänskapsrelationer genom krav och förväntningar, och började acceptera dem för vad de är. Vissa rann absolut ut i sanden och det är helt okej, och de som är kvar är hälsosamma och trygga. Vissa träffar jag veckovis och vissa en gång om året, men ser ändå som nära relationer.

      Om en person är dålig på att höra av sig så betyder det ju att hen inte har behov av att höra av sig till dig.
      Tjata inte om det, du nervärderar bara dig själv. Skaffa andra vänner.

    Någon som vill dela med sig av Lykos studentrabatt? ❤️ God fortsättning, vad har ni för nyårslöften för 2025?

      Är du inte student så ska du inte använda en studentrabatt heller. Googla så kanske du hittar en annan kod.

    Ska resa bort en vecka, ner till 8 grader på kvällar/nätter och upp till 16-17 dagtid, vad har man på sig för kläder då? Har fått hjärnsläpp och vet inte om jag ska ta jeans eller dunjacka haha.

      Typ svensk vår ju. Res i dunjackan, ta med en jeansjacka eller kofta. Klänningar och sneakers snarare än sandal hade jag packat själv.

        Nästan, Lissabon! Ser väldigt mycket fram mot lite varmare väder, tack för info!

          Sorry, var svar till Gunvor nedan. Men tack, låter ju inte som man behöver övertänka direkt hehe.

      Låter som att du ska dit där vi är, Spanien!
      På dagarna har vi typ jeans, skjorta/tshirt med stickad tröja eller sweatshirt över, på kvällen om vi är ute så typ vårjacka/tunn dunjacka över ovanstående! Underbart med sol och ljus!

        Ok kanske väl smal följdfråga (ska ju inte ens till samma ställe haha men ändå), tror du typ långklänning, sandaletter och skinnjacka funka kvällstid?

          Ja, men jag skulle ta på mig tunna strumpbyxor i så fall, barbent kan bli lite kallt på kvällen. Trevlig resa!

    Heatless curls – hur får man dem att hålla? Jag köpte en sån där ”silkeskorv” och testade heatless curls för första gången på nyår. Lockarna blev galet snygga MEN efter bara några minuter hade de hängt ut sig och jag blev så besviken. Jag gjorde dem med torrt hår och enbart hårolja i innan, inga produkter efterråt. Har långt tunt skandinaviskt hår. Om jag använder vanligt hårspray så är mitt hår ett fågelbo efter typ 2 timmar men finns det något annat man kan använda?

      Jag fuktar håret lite och sover sedan med dem, alt. har i dem många timmar på dagen. Håller dock bäst om jag sovit med dem.

      Undrar också!! Blir så fina lockar men verkar inte hålla vad jag än använder för produkt ?

      Du ska fukta håret lite innan du gör dem. Sen kan du spraya lite hårspray på när du satt in dem i ”korven”. Kolla Youtube och sök på heatless curls.

      Jag sprayar lite saltvatten spray i och borstar ut innan jag tvinnar in håret. Tydliga lockar första dagen men volymen håller sig till nästa tvätt.

      För mig håller heatless curls mycket bättre än när jag lockar med värmetänger så vet inte hur mycket mitt tips kommer hjälpa men har som du beskriver också tunna och skandinaviska strån.

      Jag kör unicorn-metoden och stoppar i regel alltid i mousse efter jag duschat, något jag tycker hjälper för att hålla stadgan och låter håret torka till typ 90% innan jag flätar in håret. Sen fuktar jag håret lite med spray innan jag flätar in ”korven” resterande dagar av veckan.

      Läggningsvätska – lockarna håller sig i en vecka!

        Läggningsvätska, ja det hade jag glömt att det fanns. Är inte TS men blev glad ändå. Ska genast kolla var det finns. Tack.

        Var hittar man läggningsvätska?

    Spyr på det faktum att en av papporna i Polyfamiljen (som numera inte lever tillsammans) skriver ”God Jul fina du och ett hjärta på 13-barnsmammans julhälsning på IG. Med tanke på vad som skrivits om henne här så blev jag förvånad att han gör så. Men det kanske bara är jag som förvånas över det!

    Jag är nyligen skild efter 15 år ihop. Är 35 år och längtar så efter att få känna mig älskad och bekräftad. Har dom senaste 10 åren knappt fått en kram utan att be om det. Men så är jag rädd nu att jag målar upp fantasier som aldrig kommer kunna hända. Jag har två barn 3 och 9 år gamla. Kan man hitta en kärlek nu? 35 år och relativt små barn. Finns det någon här som gjort det? Blivit sådär stormförälskad och jättekär efter skilsmässa med barn?

      Ja! Jag! Levde i ett hemskt förhållande med mitt ex som psykiskt misshandlade mig. Separerade med väldigt små barn, yngsta var bara några månader. Har sedan två år tillbaka träffat världens finaste man. Så omtänksam, trygg, rolig, snygg, smart, ja han är min person! Det känns som att jag fått en andra chans i livet. Jag tror att en stor fördel är att man nu vet vad du INTE vill ha. Stort lycka till!

      Klart du kan. 35 är ingen ålder och barn är inget hinder. Jag är separerad med barn och har inte träffat nån ny sen dess, MEN mitt ex hade barn sen innan och vi blev ju smällkära och var ihop i massa år. Klart det går!

      Min kille hittade mig. Han och hans ex var ihop i 17 år, skilde sig när barnen var 4 och 6. Bestämde sig för att vara singel men blev ihoptussad med mig två år senare och föll pladask. Så det går absolut ?

      Men gud såklart! 35 är ingenting, det kommer bli underbart för dig att få dejta och träffa lite folk, bli lite sådär pirrigt nykär, upptäcka nya saker med en ny kärlek. Blir nästan lite avundsjuk!

    Sandra Lindahl.

    Hur många gånger under 2024 sa hon;

    -Dumpad.
    -Svullen.
    -Mitt ex.

      Känns som att hon helt stagnerat i utvecklingen. Varje vlog är samma sak; hon är hemma och städar, pratar om nya operationer och pratar om sitt ex. Gör mig ledsen att se att hon inte verkar kunna gå vidare i livet

        Ja och herre vad hon har efterkonstruerat efter att M gjorde slut. Nu påstår hon att det kom som en blixt från klar himmel, men alla som följde henne såg ju vart det barkade sista halvåret och både hon och M säger ju att de hade en kris hela hösten och att han hade tänkt göra slut redan ett halvår innan. Sen skyller hon allt på honom. Hur lätt tror hon det är att leva med en person som bara satt hemma och ältade sitt utseende och inte ville träffa folk. Men nu är allt hans fel. Och hon sa att hon aldrig varit tillsammans med en person som kan mäta sig med henne intellektuellt. Han; ingenjör. Hon; sitter 80 timmar i veckan och bara klipper videos på sig själv när hon pratar om smink och hårförlängning.

        Nej förr kunde hon vara underhållande men nu känns det som att hon tappat det totalt. Bara ältas och hon hänger ut M gång på gång.

        Sandra rannsaka dig själv en gång för alla och ta något eget ansvar i att ert förhållande inte höll!

    VAD har hänt med Alex och Victoria??

      Undrar samma sak! Så märkligt.

    Hur har lojsan, Buster och Tully kunnat bli så himla smala?!

      Buster har ju börjat gå på adhd medicin, vissa mediciner gör att man går ner i vikt
      Lojsan springer typ 4-5 km om dagen, då rasar man nog ganska fort i vikt

      Tully vet ej, spelar det någon roll?

    Vilken är bästa metoden för att bleka tänderna?

      Gå till tandläkaren.

        Absolut.

    Jag har en fråga om äldre människor och kärlek. Förra veckan så skrev någon om att när kvinnor är 55+ så måste de använda östrogen och liknande för att kunna ha s amlag eftersom slemhinnor blir torra efter klimakteriet. Och så var det svar från en eller flera kvinnor som skrev att de hade jättebra sex efter klimakteriet. Jag minns inte allt men det satte igång mina tankar och jag vill fråga lite allmänt här.
    Blir män verkligen kära i kvinnor som är 55+?
    Hur kan man tända se xuellt på en kvinna som pga hög ålder inte är fertil och inte ser fertil ut?
    Inget illa ment med min fråga. Vill gärna att äldre kvinnor svarar, särskilt om ni varit med om att män blivit kära i er när ni redan var efter klimakteriet.

      Wtf

      Men de flesta äldre kvinnor blir ju också tillsammans med äldre män? Är ju inte de snyggaste heller kanske. Hur tänder kvinnor på äldre män då? Är väl precis som när man är ung, man blir inte enbart attraherad av utseende utan olika faktorer spelar in

      Nu är jag varken kvinna eller man 55+, men det är väl bara att se sig runt i samhället? Det finns hur många som helst som träffar en ny partner efter 55, 65, 75 osv. För att inte tala om alla som lever tillsammans och fortsätter tända på varandra trots att åren går.
      Varför skulle en man INTE kunna tända på en kvinna som passerat klimakteriet? Men den synen skulle ju inga äldre män kunna ha relationer med jämnåriga kvinnor.

        Tänker att det är skillnad när man åldras ihop. Då ser man den yngre personen i den äldre liksom.
        Men jag tänker ofta på att man träffar en människa och omedvetet tänker på den som gammal. För den ser gammal ut. Det finns ju en anledning till att så många använder fillers, botox och färgar håret. Nästan alla kvinnor som är 45+ färgar håret. Ingen vill se gammal ut.

          1. Blicken ändras med åldern. Om jag ser en man som är 50, 60, 70 så ser jag ju att det är en person som är äldre än 30-åring. Rynkor, högt hårfäste, tunnhårig, hängande ögonlock, grå hår, vad det nu kan vara. Men den personen kan ju fortfarande vara attraktiv för mig. 2. Jag tror att man alltid ser den yngre personen i den äldre. Med åldern upplever jag att den ”yngre” personen tittar fram när man lär känna en människa. Det finns i blicken, mimiken, personligheten, utstrålningen – det är ju precis samma sak som detta med att de flesta av oss inte bara faller för ett utseende, folk blir snygga när de har glimten i ögat, en fin personlighet eller ”fyller” sitt utseende med något.
          Nu är jag kvinna, men jag vågar nog påstå att även män fungerar på samma sätt.
          Sen, ja, det är klart att man ser gammal/äldre ut. Man kan inte se ut som 25 hela livet. Det ingår.

            Tack för det första svaret som faktiskt innehöll lite tankar och inte bara arga snäsanden!
            Ålder verkar vara så himla svårt att prata om utan att folk tar illa upp.

          Och ändå har ingen jag känner nånsin träffat en kille/man som säger ”åh vad jag drömmer om en tjej med lösnaglar, botox, fillers, stenhårda fyllda läppar, cateyes, tatuerade ögonbryn and so on” snarare tvärtom.

            Nej exakt, det är ju bara ett sätt att försöka likna ett ideal men det blir bara fult när det är fejk.

      Nej du vet, kärlek å attraktion existerar inte efter 40. Såklart inte. Du får passa på nu vettu sen blir det torrt å ensamt. Snälla..

        Nej det är inte efter 40 jag tänker på. 30 eller 40 är ungefär samma. Jag pratar om 55+ när man är igenom klimakteriet och inte längre har så mycket könshormoner.

          Men snälla du, det är så olika för olika personer. Och det är ju inte direkt ”titta här kommer någon utan könshormoner”

      Jag undrar bara hur du tror att kvinnor som är i klimakteriet ser ut?

        Efter klimakteriet, inte i klimakteriet. Efter klimakteriet ändras kroppen en hel del.

          Ok, hur tror du kvinnor efter klimakteriet ser ut?

            Tror? Hur kvinnor 55+ ser ut vet väl alla. Inte som att de inte förekommer ?

              Men kvinnor 55+ ser ju knappast ut på ett enda sätt?

                Nej men du förstår väl vad som menas med att se ut som 55+?
                Ser du själv inte skillnad på 35+, 55+ och 75+?

                  Förstår inte hur du tänker. Alls.

                    Om du inte kan föreställa hur skillnaden mellan en 25åring och en 55åring så fattar jag att du inte förstår.

                      Otrevlig.

          Jag kom i klimakteriet extremt tidigt, ser ut som alla andra i min ålder ?

            Man kan ju också hamna i tidigt klimakterium pga sjukdom, operationer, behandlingar osv. Angelina Jolie var ju inte särskilt gammal när hon genomgick sina operationer, och det är nog hyfsat många män som tänt på henne trots hon inte är fertil.

              Ja men hon SER ung ut. Människor reagerar på utseende.

            Ja men 55+ skrev vi om nu. De flesta kvinnor går igenom klimakteriet mellan ungefär 48 och 55 år.

            Det jag menar är alltså när man är 55+ och postmenopausal. En postmenopausal kvinna som är 40 år är ju en annan sak. Jag menar när ålder och hormonell situation ”är i fas”.

      Min gynekolog rekommenderar att man tar någon form av östrogentabletter efter klimakteriet, eller åtminstone tillför lokalt hormon i underlivet.
      Detta eftersom hormonerna sjunker till så låga nivåer efter klimakteriet att slemhinnorna blir väldigt sköra, de blir inte lika fuktiga och man kan lätt blöda vid sex och man får lättare problem med uvi, inkontinens etc.
      Så att kroppen inte längre kan förbereda sig för sex på samma sätt är sant.

      Kvinnor i fertil ålder är ju egentligen bara fertila 3 dagar i månaden men anses lika sexiga alla andra dagar. Människor är inga finsmakare på det viset. Äldre kvinnor kanske anses mindre vackra än yngre, men de duger gott åt en genomsnittlig man i samma ålder.

        Jag var på en tjejmiddag med 10 kvinnor varav 7 singlar i åldern 54-60, de säger att det är jättesvårt att dejta som singelkvinna och 50+. Många män är bara ute efter en massa kinky grejer, en hade kommit dragandes med en skinndräkt som han ville att hon skulle åla runt i, en annan ville bli kissad på. Vanlig kärlek verkar inte så poppis bland män som dejtar kvinnor 50+. Och de få som var intresserade av att faktiskt lära känna en kvinna hade 15 år gamla profilbilder och var feta.

          Ok så du ville eg bara berätta att livet som singelkvinna 50+ som genomgått klimakteriet inte har nån chans till kärlek/dating? Enl din högst anekdotiska bevisföring?

            Jag vill prata om det, eftersom många här blev kritiska mot den som skrev förra veckan och jag själv är inte en dejtande 50+ så jag har inget att berätta själv, bara återberätta andras anekdoter.

      En viktig fråga: tror du att människans sexdrift enbart beror på fertilitet? Människan är ju den arten som gör ALLT för att INTE bli på smällen när de pippar?

        Män tänder på utseende som signalerar fertilitet. Det är en instinkt som inte påverkas av om mannen faktiskt vill ha barn eller inte. Vad signalerar kvinnlig fertilitet , jo fin len hud, blankt hår, runda höfter, bröst.

          Men om du som ordinär man 50-70+ med trivselmage, flyende hårfäste och lite häng här och där enbart tänder på unga kvinnor med de attribut du beskriver, blir livet tufft. Unga kvinnor tänder nämligen inte på den sortens män.
          Sen är det en sak vad du tänder på, en annan vad du vill leva med. De allra flesta män, i alla åldrar, tänder säkert på en bystig, långbent 25-åring, men de allra flesta män skulle förmodligen inte välja henne som sin partner.

            Men då håller du ju med mig i mina tankegångar om att man inte tänder på
            äldre. Unga kvinnor tänder inte på män 50-70+ med trivselmage, flyende hårfäste och lite häng, skriver du.

              Nu handlade ju din ursprungliga kommentar om att män inte tänder på äldre kvinnor. Och som jag tolkade handlade det om jämnåriga män, inte unga killar.
              Jag tror att att de allra flesta blir attraherade av personliga någorlunda i sin egen ålder. 25-åringar brukar inte snegla efter 60-åringar och vice versa. Att man sen kan tycka att någon betydligt yngre är snygg och attraktiv (man som kvinna) är en annan sak.

              Jag tycker hela den här frågeställningen är jättekonstig. Att äldre kvinnor inte ses som lika attraktiva som yngre är ju ett faktum, den synen präglar hela dagens samhälle. Men det vanliga, vardagliga livet är ju en annan sak. Att en man inte skulle kunna bli attraherad av en kvinna som passerat klimakteriet, det faller ju på sin egen orimlighet. Rolf, 66, som skilt sig och vill träffa en ny kvinna söker sannolikt inte en fertil 35-åring.

              Nu vet jag inte hur gammal du är, men den synen man har som ung på äldre människor förändras ju i takt med att man själv blir äldre. Det känns kanske helt otänkbart att man skulle kunna ”tända”, som du skriver på en 55-åring när man är 25, man ser bara rynkor och häng, men när du närmar dig den åldern ser du människor på ett annat sätt. Har du sett på Hotell Romantik på tv? Där sitter ju personer som passerat 70 och lite till och pratar om just att de finner andra deltagare i samma ålder attraktiva.

                Tack för ett intressant och resonerande svar!

          Jag har aldrig haft bröst att skryta med och mitt hår är lika skimrande som bankat lin. Trots det samt avsaknad av kurvor har killar och män varit intresserade under min ungdom.
          Så jag vill nog påstå att det där med vad du anser män attraheras av är en grov generalisering.

      Intressant fråga och fundering.
      Synd att de som svarat inte förstod hur du menade. Jag har inget bra svar på frågan mer än att det ju bevisligen finns personer som träffas i vuxen ålder, 55+. Frågan är om de känt varandra i sin ungdom och då ser den unga personen i den gamla liksom. Tycker det var spännande reflektioner.

        Jag tror folk förstod frågan men förundrades över att den ställdes. Min mormor blev änka i 60-årsåldern och träffade efter en tid en man som var ett par år äldre. Jag förstår verkligen inte vad som skulle vara konstigt med att hennes nye pojkvän (eller vad man ska kalla honom) tyckte att hon var en trevlig och snygg kvinna som han fattade tyckte för. Betydligt konstigare vore väl om han sneglat efter min mamma som var 30 år yngre.

          Fast förmögna människor väljer ju väldigt ofta mycket yngre partners.

            Så är det, men de flesta är trots allt inte förmögna utan helt vanliga människor som söker någon som passar in i deras liv.

            Rent krasst undrar jag om den yngre partnern valt den personen utan den ekonomiska tryggheten.

      Intressant fråga!
      Lite sent svar, men jag då som räknas som gammal 55 + är seg efter nyår
      Nu har jag varken opererat mina bröst, använt botox eller fillers. Men är noga med mitt hår, sminkar mig och klär mig mer åt det eleganta hållet med väl valda smycken.
      Det jag reflekterat är att väldigt många män runt 40 faktiskt är intresserade, både på arbetet och ute på andra ställen.
      För uppraggad blir jag, trots 55+ och inte alls intresserad av att ha ett nytt förhållande.

        Åh äntligen ett svar från en 55+ ??
        Tack!
        Så män i 40-årsåldern flirtar med dig, vill dejta osv?

          Är det så konstigt? En trevlig personlighet är viktig för de flesta både män och kvinnor. Närmar mej 50. Är bara skönt slippa tänka på en eventuell oönskad graviditet när man har sex.
          Har hellre en sk helt vanlig man med mage,rynkor, grått hår en än sk snygg man som är en skitstövel. Livet är inte slut vid 50.

            Tack för din input också!
            Alla som har svarat att de är50+ verkar ju helt coola med att prata om ålder och sexualitet, förstår inte varför jag fick så starka reaktioner av andra.

              Tror det beror mycket vilka förebilder man har när det gäller att åldras. Min mamma har förstås grått hår. Fina rynkor som talar om att hon har levt. Hade mamma klagat på sitt åldrande hade det nog känts jobbigt. Mamma är vacker med grått hår och rynkor.
              Tänk på alla influencer. Blir inte lätt för deras döttrar. Mammorna är fixerade vid sina utseenden. Är opererade. Hur ska deras döttrar känna att de duger som de är.

              Tror att vi som är 55+ har redan har gått igenom allt som yngre förmågor gör nu. kan erkänna att jag inte är lika spontan med sex eller skulle ligga med någon på några obekväma ställen. Är väldigt nöjd med att ligga i en säng. Förr kunde man ha sex på golv eller trånga utrymmen, i dag säger kroppen stopp och det knakar i lederna om det är hårt och obekvämt . Men skönt att landa i sig själv och vara nöjd med livet utan botox och annat.

          Ja precis, de vill dejta och ligga antar jag. Men de är alltid artiga och inte alls så hemska som 25 åriga fulla slynglar är..

    Jag känner mig så himla ”unlikable”… Alltid kännt mig lite utanför och grå liksom. Har alltid haft vänner under skolgången, inte varit mobbad eller så. Känns Alltid som att folk söker sig till andra, ingen tar liksom kontakt med mig på sociala sammanhang tex. Ja, jag vet man ska försöka själv också! Det gör jag, men sen tar det slut, känns inte som man får något tillbaka. Medan vissa inte ens försöker men folk dras ju till dom ändå.
    Känner någon igen sig i min känsla?
    Eller vad gör att du inte tex ”dras” till någon annan?
    Kanske uppfattas som en bitter kommentar, men tycker faktiskt det är intressant, socialt samspel osv!

      Intressant, du satte verkligen ord på mitt komplex, eller vad man ska säga. Som yngre kände jag alltid att ingen liksom valde mig automatiskt, som att man var sistahandsvalet, även om det inte alltid faktiskt var så och en del av det sitter fortfarande i. Gäller främst nya kontakter idag. Tänker att man drar sig till folk man har mycket att prata om med, men ofta i början av konversationer känns det som att det inte riktigt tar fart och då tänker jag att jag blir den där tråkiga personen som den andra ”måste” prata med, vilket gör att det känns jobbigare att försöka komma närmare nästa gång, istället för att försöka bygga på.

    Ni som har familjer som ni brukar umgås med på helgerna och högtider tex nyår och midsommar. Har ni känt att ni börjar glida ifrån varandra efter ett par år?

    När våra kompisar åkt hem idag efter nyårsfirandet så sa mina barn efter en stund att vad skönt nu blir det lungt och skönt igen. Detta utan att jag sagt något.

    Börjar tycka det är jobbigt att umgås med dem för att deras ena barn är så otroligt speedad och egocentrisk. Kan inte förklara det bättre men något skaver det kan jag ju konstatera. Kan inte diskutera detta med min man för han förstår inte alls när jag försökt lykta detta. Ursäkta för långt och kanske lite osammanhängande inlägg!

      Absolut, det är verkligen inte alltid det funkar till 100% med våra familjevänner så att säga men eftersom vi föräldrar trivs ihop så får barnen umgås ändå. De har ju inte valt de här barnen på samma sätt som de väljer kompisar i vardagen men det är ju en del av livet att behöva umgås även med folk man inte klickar med. Sen går det lite i perioder också märker jag. Skulle dock inte umgås säg varje helg påtvingat men ibland, och sen har ju vi vuxna egna relationer föräldrarna emellan också såklart men tänker inte sluta umgås helt som familjer bara för att barnen glidit ifrån/skaver lite. När de är stora nog att vara själva på tex nyårsafton kan de ju såklart välja själva men försöker mer hjälpa dem i hur de kan underlätta umgänget.

    Hur vet man om kärleken är slut och man kanske borde skiljas?

      Du verkar fundera på det, är det inte ett rätt tydligt tecken?

        Att man har de tankarna betyder bara att det finns något man längtar efter som man just nu inte får. Det betyder inte att kärleken är slut per automatik.

          Det kan det göra.

            Idag kan även vara mänsklighetens sista dag. Nyckelordet är kan.

            Jag tänker att du antagligen inte har någon reell förhållandeerfarenhet om du likaställer att ha de tankarna med att det är grund att avslutta.

            De flesta som var varit i långvariga förhållanden har tänkt så någon gång. Svackor är normalt att ha.

            Till ts:
            Det är dock ett extremt stort tema och tror du måste hitta svar andra ställen än öppet spår

              Du kan sluta anta saker, det är bäst så.

    Följer någon Jonna Jinton? Vad sker i hennes liv?

      Ja lite ibland. Är väl det gamla vanliga . Hon spelar in vackra naturfilmer med himmel,snö,forsar ,is osv. Sjunger en snutt då och då. Har lanserat en ny kollektion med smycken som är fina men på något sätt inte unika el särskilt personliga. Hunden Nanook är trött och gammal och borde få somna in.

    Har en helt oanvänd UPPDATERA pegboard drawer organiser från IKEA som jag vill returnera. Dessvärre har killen slängt kartongen då han behövde den till något annat. Kan man fortfarande returnera den?

      En enkel googling på ”ikea retur” ger detta svar från ikeas hemsida:
      ”Vi anser att alla ska kunna testa våra produkter hemma – och ha möjligheten att ångra sig. Det är därför du enligt vår IKEA 365-dagars returpolicy alltid får returnera IKEA produkter till oss – öppnade eller oöppnade – inom 365 dagar från köp.​”

      Du kan lämna tillbaka utan kartong. Du kan till och med lämna tillbaka monterade möbler. Sådant hamnar i fyndhörnan.

      Japp, inga problem.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *