Jag vill inleda med att meddela att jag av någon märklig anledning blivit ”av-blockad” av Therese Lindgren efter att ha suttit på hennes shit list i flera år. Det är stor dag idag alltså!
Men…om vi lämnar hela den här blockeri-blockera-historien, så kan vi rikta blickarna åt Therese Lindgrens senaste inlägg på Instagram där hon berättar om sin hund Chanel och allt som plågar henne just nu.
En hund sover normalt 12–18 timmar per dygn, men Chanel får inte mer än 5 timmar eftersom hon aldrig får ro. Ibland blir hon så rädd att hon skriker rakt ut och trycker sig in i ett hörn.
Vi tillbringade hela lördagen på akuten, och på fredag har vi en tid hos neurologen i hopp om att få hjälp. Det enda som får henne att riktigt koppla av är när hon sitter i ett bärsele på mig eller Anders. Då kan hon somna en liten stund. Så ser våra dagar ut just nu.
Jag kan inte föreställa mig hur det är att ha ett sjukt barn, men det här känns som en liten aning – och det är vidrigt. Jag vill bara kunna hjälpa henne, för hon är så rädd och jag älskar henne så.
Therese skriver även så här i kommentarsfältet:
Jag vill be er att inte lämna råd om behandling eller avlivning. Chanel har en neurolog som följt henne sedan hon var valp och hur Chanels framtid ser ut vill jag bestämma i samråd med henne.
Jag tänker inte ge några råd om behandling eller säga åt någon att avliva sin hund, men som matte till en hund som föddes med en missbildning i ryggraden, och som trots starka smärtstillande levde med ständig värk, vet jag hur svårt det här är. Vi visste att tiden tillsammans var på väg att rinna ut och från att det att magnetröntgen resultatet kom och tillslut förklarade hennes smärta…så fick vi tre veckor tillsammans.
Det enda vi var helt överens om var att vi aldrig skulle hålla henne vid liv för vår egen skull. Att låta henne somna in var det svåraste beslut jag någonsin tagit – men också det snällaste.
Att vara en bra matte eller husse handlar ibland om just det: att fatta de allra svåraste besluten, även när det känns som att hjärtat går sönder. Att älska sitt djur så mycket att man sätter deras välmående framför sin egen längtan.
Therese skriver att hon kommer ta beslutet tillsammans med Chanels neurolog, och det säger egentligen allt.
När en specialist redan är inkopplad behövs inga pekpinnar utifrån. Jag är övertygad om att hon får all den information och vägledning hon behöver för att fatta det beslut som är bäst för Chanel.
Tack för tips!
Föregående inlägg
Jag har bara en fråga då ( till Therese ) varför lägger hon ut detta inlägg då?
Att strunta i det skulle vara det mest effektiva sättet att slippa pekpinnar och åsikter och för att då få vara ifred med Chanel sista tiden.
En liten tanke bara.
Hon har väl inte skrivit att hon inte vill ha pekpinnar? Hon får väl självklart lägga ut ett inlägg om sin hunds hälsa, som är en del av hennes konto. Varför skulle hon inte? En liten tanke bara.
Skämtar du nu eller? Det står ORDAGRANT ” Jag vill be er att inte lämna råd om behandling eller avlivning. Chanel har en neurolog som följt henne sedan hon var valp och hur Chanels framtid ser ut vill jag bestämma i samråd med henne. ”
Så jo?
Hon kanske bara vill ha lite kärlek från andra i en svår situation. Neurologen vet mer än alla hobbynissar.
Jag läste enbart Therese inlägg och inte tillägget i kommentarsfältet. Ta det lugnt.
Men är det inte det första man gör? Läser det man faktiskt ska kommentera ? 🤣🤣🤷🏼♀️🤷🏼♀️🤷🏼♀️🤷🏼♀️🤷🏼♀️🤷🏼♀️🤷🏼♀️🤷🏼♀️🤷🏼♀️
Herregud. Jag läste Therese inlägg som detta inlägg handlar om. Dessa inlägg brukar enbart vara en sammanfattning så såg inte tillägget. Men ber om ursäkt om det gjorde dig såpass upprörd att du var tvungen att spamma emojis. Hoppas du mår bättre nu.
Näää jag mår fan skit nu 🤯🤯🫨🫨
Spam spam
Suck på dig har du ens läst inlägget ifråga?
Jag har läst Therese inlägg ja. Ser ingenting om det i den texten under bilden. Var står det?
Såg nu att det var i kommentarsfältet.
Nja Camilla har ju även lagt in just den texten i detta inlägget så det går att läsa både här och hos Terese. Men that’s besides the point. Har ingen åsikt om vad hon får å inte får posta, sa jag exakt ALDRIG! Men ett sånt här inlägg vet väl ALLA eller iaf kan gissa sig till att det kommer få massa kommentarer från folk som tror sig veta bäst. Om man vill undvika det bör man undvika att posta.
Ja, alla kan bara sluta posta någonting för allt kommer med åsikter. Lägg ner sociala medier.
Du låter som en snubbe som gillat bilder på andra tjejer på Instagram
” jag tar bort hela jävla appen då ”
Haha
Suck på dig själv som vill bestämma vad andra lägger upp för slags inlägg. Sköt ditt eget, Ayran.
Men gud har ingen läsförståelse? Hon får la lägga ut va hon vill men det är naivt att tro att hon kommer slippa pekpinnar. Då är det bättre att inte posta något alls. Hänger du med nu?🩷
Undviker hon att posta så kommer hon få frågor sen om vad som händer med hunden. Influencer skriver om sina liv. Har hon fina följare så respekterar de hennes önskan.
Men MÅSTE man svara på ett inlägg och framför allt vara okänslig när man vill skriva om sin sjuka hund? Jag fattar inte!
Varför vill man skriva om sin sjuka hund, när man inte vill att folk ska bry sig? Stört.
Djurplågeri. Låt den lilla somna in.
Även om vi tydligen inte ska ha sånna åsikter, håller jag med.
Det låter så grovt med ett hål i hjärnan och att det faktiskt läcker ut substans? Jätte svårt verkligen men det skaver på nåt sätt.
På hennes blogg vill hon inte veta vad vi tycker. Här får hon inte bestämma.
Glöm inte alla hallucinationer som den stackars hunden har.😢
Tråkigt att hon kände sig tvungen att skriva det sista. För någon utan barn är såklart ett djur minst lika viktigt i livet. Det ska inte behöva jämföras på något sätt. Sorg, oro, smärta är densamma.
Alltså nej. Jag har inga barn men jag har förlorat en katt och en hund. Ett djur kommer man över, ganska snabbt är sorgen förbi och man minns djuret med glädje. Man vet dessutom att man inte har ett djur så länge. Att förlora ett barn eller ha ett sjukt barn går absolut inte att jämföra med ett djur. Jag älskar min katt en himla massa men kärleken till mina syskonbarn är oändligt mkt större. Det går inte att jämföra och hennes kommentar öppnar bara för en massa onödig diskussion. Älska dina djur men jämför inte dom med människor.
Sån är du. Andra är annorlunda. Människor som inte har barn tex , kan ju aldrig relatera till vad du säger?
Skillnaden mellan ett djur och ett barn är väl att när man skaffar ett djur så antar man väl att man själv kommer vara vid liv under djurets förväntade livstid och att man därmed vet att det kommer att ske någon dag. Blir ju lite som förnekelse annars och de flesta har ju flera olika djur under sin livstid pga detta. Barn ”ska” ju överleva en själv, även om det såklart tyvärr inte alltid är fallet.
Men ja, i övrigt så är det ju helt lönlöst att jämföra sorg liksom hur mycket det påverkar en osv och det är ju inte nödvändigt heller, man kan stötta ändå och försöka förstå förlusten oavsett om det är människa eller djur. Dvs lika illa att börja prata om hur sorgligt det var när ens hamster dog när någon just förlorat sin mamma liksom att säga ”men det var ju bara en hund, tänk på dem som förlorat hela sin familj”.
Ayram, ja, alltså, jag säger ju det direkt, att jag INTE har barn?
Tack och lov för det.
Haha! Ja, vad hemskt om jag hade haft ett barn och älskat det MER än min katt. Ring soc direkt!
Nej med tanke på hur du beter dig menar jag.
Right back at ya!
Men är du mallen och ramen för ALLA eller?
Ja, jag skulle tro att 99% av jordens befolkning skulle tycka att det var värre att förlora ett barn än en hund.
Så kan du tro om du vill. Är säkert olika och blandat. Spec om man inte har barn och typ är en människa som alltid haft husdjur. Då kan ja tänka mig att det känns rätt världsomvälvande. Men den här jämförelsen barn vs djur är så tröttsam? Alla är olika
VARFÖR ska man välja och jämföra? Det kan vara lika hemskt. Ett djur blir som en familjemedlem. Sorg är varje enskild individs känslor. Oavsett vad eller vem det är riktat åt.
Bara för att du inte älskar eller sörjer dom lika mycket betyder det inte att andra gör likadant. Acceptera att folk är olika och för vissa är djur helt jämförbart med människor. Du är inte facit.
Du kan inte bestämma hur andra ska känna. Riktigt lågt.
Dina upplevelser är inte en regelbok. Att du kom över ditt djur snabbt säger väl mest att du inte brydde dig tillräckligt. Andra sörjer sina djur precis som människor. Ett liv som aldrig kommer tillbaka.
Haha åh, ok visst vi säger så 😘 Om ditt barn dör så kom sen och säg till mig att det var lika jobbigt som när din hund dog.
Lite härskarteknik på det och ännu en totalt onödig kommentar. Rannsaka dig själv, människa.
Yes! Du med!
Men så kan man ju inte säga, att någon inte brydde sig tillräckligt för att världen inte gick under när hunden dog? Det är fullt normalt att komma över det fort när ett djur dör? Med det sagt så får man såklart sörja hur mycket man vill och det är helt ok men att man skulle vara någon slags osympatisk kall människa för att man accepterar att en hund dör, som kanske även var gammal och man börjat ställa sig in på att slutet är nära, det är verkligen inte konstigt någonstans.
Blir fruktansvärt arg på såna här kommentarer. För människor som inte vill ha barn och inte har barn i sin närhet, tror du inte de kan känna stor kärleken och kan känna stor sorg? Älska någon annans barn mer än dina djur varsågod, men säg inte att andras sorg inte kan jämföras med x och y.
Alltså, det står ju i mitt inlägg att jag INTE HAR BARN. Jag är alltså ofrivilligt barnlös. Men att älska en människa är inte samma sak som att älska ett djur. Men som vanligt är det lättkränkta människors dag här i detta kommentarsfältet!
Ja jag läste det, och det är bra med tanke på att du har noll empati för andras känslor. Jag pratar om andra än dig nu, om du kan tänka så långt. Man inte är lättkränkt för man inte tycker som du.
Du är lättkränkt med tanke på din starka reaktion. En stark reaktion i affekt som får dig att skriva smått elaka saker till en främling i ett anonymt kommentarsfält. Men fortsätt du, kör på! Jag har ju noll empati så varför skulle jag bry mig 😉
AaaaaaaahA! ” ofrivilligt barnlös ”
Den enda meningen där förklarar varför du är som du är! 🥱🤣
Olé💃🏻💃🏻💃🏻
Ni är så roliga här i kommentarsfältet, det är ju annars ofrivillig barnlösa som ni menar är galna crazy cat ladies som inte förstår ngt om riktig kärlek. Hur ska ni ha det?!
App app app nu antar du igen lady in red🤣
Absolut ingen pratar om crazy cat ladies.
Är det så otänkbart att människor är olika? Gäsp
Inte alls otänkbart, du själv verkar dock inte tro det med tanke på vad du skriver.
Det enda jag tänker säga är: vad fruktansvärt ledsen jag blev av att läsa hennes inlägg. All kärlek till Therese och Chanel ❤️❤️❤️❤️❤️❤️
Jag förstår att hon är ledsen. Men man kan inte jämföra ett sjukt djur med ett sjukt barn. Jag tvivlar inte på att hon känner sorg. Men det går inte att jämföra. Har aldrig hört någon som faktiskt har barn som likställt dom med ett husdjur.
Förlåt, Förlåt, jag vet att öppet spår är imorgon. Men jag har en fråga. Jag var beräknad att föda förra torsdagen, så bebisen bör komma vilken stund som helst nu (hoppas jag), varför jag inte väntar tills imorgon. Jag undrar om det finns någon barnmorska här som kan svara på om det rent praktiskt är bättre att vara rakad inför förlossningen eller spelar det ingen roll?
Du måste skoja?
Haha nej, faktiskt inte. Tänker typ om man spricker eller vid undersökningar under förlossningen. Har NOLL koll
Ja, du måste vara helrakad. Annars kommer barnet direkt ta skada av att komma ut ur ett hårigt underliv. Det kan ge men för livet.
Zzzz
Tror nog vi båda förstår att det inte är det jag tror. Men alltid jätteroligt med överdriven sarkasm.
Ring MVC och fråga din barnmorska.