UnderbaraClara & Lite Elaine Eksvärd:
Igår var det som vi alla vet – i alla fall vi med Facebook & Instagram – att det var World Down Syndrome day då man ska ”rocka sockorna” – alltså ha på sig två olika strumpor för att visa att man gillar olikheter.
Och som svenska folket rockade sockor – oj, oj, oj – det var nästan så jag ville trycka ner Tjocka Hetsätarkatten i ett par o-matchande strumpor bara för att kunna matcha flödet av kreativitet på sociala medier (vilket jag så klart gjorde senare för att illustrera det här inlägget.)
En annan sak som jag också upptäckte i mitt flöde på Facebook var att min syster gillat ett inlägg som UnderbaraClara delat – ett inlägg som hon skrev redan 2015 men som är SÅ tänkvärt.
Men för mig blir det väldigt konstigt när vi å ena sidan rockar sockorna för att vi gillar olika. Och å andra sidan använder fosterdiagnostik bland annat för att sortera ut barn med Downs syndrom. Barn som kan ha varit önskade och välkomna av sina föräldrar – tills det stod klart att fostret hade en extra kromosom.
[…]För mig känns det här bara så dubbelt. Å ena sidan firar vi att vi gillar annorlunda. Å andra sidan använder vi fosterdiagnostik för att sortera bort annorlunda. År 2030 kommer det inte längre födas barn med Downs syndrom i Danmark om utvecklingen fortsätter så här.Gillar vi verkligen annorlunda? Ibland undrar jag.//UnderbaraClara
Jag undrar om alla dessa sockrockande människor tänker på det när de knallar iväg för att göra sina kub-tester?
För är det inte framför allt Downs Syndrom man tittar efter där?
Fosterdiagnostik används för att ”förebygga och minska lidandet om missbildningen eller sjukdomen inte är förenlig med liv” och det stämmer inte in på Downs Syndrom eftersom det är en kromosomförändring – inte en skada eller en sjukdom. Den extra kromosomen orsakar varken smärta eller lidande och är förenlig med liv. Det menar i alla fall Svenska Downföreningen.
På samma sätt skriver Elaine på sin blogg om dotterns Williams Syndrom som också är en kromosomförändring:
Världen är rätt skev då man fruktar kromosonavikelser i livmodern när vi egentligen borde vara rädda för empatiavvikelser bland politiker och de som bedömer rätten till LSS-stöd hos försäkringskassan. Jag förstår att jag var rädd för kromosonavvikelser förut men nu inser jag att det är så fel fokus. Jag var inte rädd för barnet – jag var rädd för världens reaktioner. Jag önskar att barnmorskor istället för kub gjorde empatitest hos de vars jobb är att hjälpa de med funktionsvariationer. Empatitest på världen vore fint.//Elaine
Jag har kritiserat Elaine i andra avseenden men i det här sammanhanget tycker jag verkligen att hon har en poäng.
Och Clara också – för visst blir det lite märkligt när man ställer Rocka sockorna och fosterdiagnostik mot varandra. Man stöttar gärna andra familjer med kromosomavvikelser men gör sedan allt som står i sin makt för att undvika att få ett sådant barn själv?
Jag har som sagt aldrig burit ett barn själv så jag inser att jag inte kan sätta mig in i hur det är att stå framför ett val gällande fosterdiagnostik och eventuella resultat från detta så jag är väldigt nyfiken på hur ni resonerar, ni som gjort just detta.
Jag har själv arbetat som personlig assistent till en liten tjej med Downs syndrom och hon var en sån solstråle i mitt liv. Jag är SÅ glad och tacksam att jag fick vara en del av hennes liv.
Så för henne rockade vi sockorna igår.
Föregående inlägg 