Elaine Eksvärd:
Aldrig mer ställa nyfikna frågor till Gustav som jag egentligen inte vill ha svar på. Han kanske svarar. Han gjorde det igår och jag kunde inte värja mig. Jag ställde en massa frågor och tänkte ”SVARA INTE” men kamouflerade det med ett pokerface. Han svarade och svartsjukan som väcktes i mig. Hur dum kan han vara som svarar, tänkte jag. Men rätt tanke är ju ”Hur dum är jag som frågar?!”.//Elaine
Åh, varför gör man det?
Ställer de där frågorna men egentligen inte vill ha svar på men som ändå gnager i en?
Är det en inneboende självplågare vi alla har inombords eller är vi som gör sånt här en speciellt liten grupp av dårar?
Jag har själv frågor som jag vill ställa men som jag kanske inte riktigt vill höra svaret på:
Älskade du din förra matte mer än du älskar mig?
Var hon bättre på att klappas?
Att du fick mer mat vet jag redan men var den godare?
Ni vet, allt sådant som gnager på ens hjärta.
Någon mer än jag och Elaine som tillhör denna grupp?
Och VARFÖR GÖR VI DET?
Vad är det dummaste ni frågat någon där ni egentligen inte velat veta svaret?
Föregående inlägg 