Är det WT att leka på gatan?

Blondinbella:

Vi har redan betat av vantar och klisterlappar på Iittalaglas men nu har det dykt upp en bubblare är i white trash-diket där vi alla krälar omkring:
Att leka på gatan!!!!!
Hör och häpna!
Att leka på gatan – i ett land bestående av pubar dit man gladeligen och fyllemosig tar med sina barn – anses tydligen dålig smak.
Sänka öl med sina barn – bra smak.
Leka på gatan – dålig smak.

”MENAR DU ATT BARNEN LEKER PÅ GATAN? ”
Ja, din stolle – barnen leker på gatan!
Jag vet inte hur den här engelskboende ladyn vuxit upp men i mina öron låter det jävligt jobbigt att exempelvis försöka åka sparkcykel på gräsmatta – hur upscale det än må vara.
Eller är meningen att man bara ska leka tea party som en duktig flicka med små dockserviser och spetsförkläden för att anses vara god smak?

Leka på gatan – är det mer, mindre eller lika mycket white trash som att inte ha vantar?
Eller var att ATT ha vantar som var white trash?
Är det förresten white trash att inte komma ihåg vilket av det som var just white trash?

Och vad är motsatsen till white trash?
White treasure?
För iså fall kan jag meddela att vi har ett stycke sådant här hemma just nu. Lilla ’Nöboll är nybadad och skiner lika vit som en opissad snövall.
Sur som ett bi är hon dock och blänger på mig när jag går förbi men det är smällar man får ta som öm moder. I skrivande stund sitter jag i sängen med datorn på kudden för att hon inte ska kunna komma åt min kudde och göra ett blött rövavtryck vilket annars är tradition när jag badat henne.
Tror ni inte hon då försöker krypa in UNDER kudden som en annan daggmask?