Paula:
Är inte flirtandet en del av charmen? Alla har flirtandet i sig. Jag tycker att det är svårt att skilja på artighet och flirtande. Det är spännande att möta nya människor, och i nya möten så spär man på med sin yttersta charm och entusiasm för denna nya person. Jag ÄLSKAR att ställa frågor, och mina frågor uppfattas nog som ett intresse och flört. I Hugos jobb möter han nya personer nästan varje dag. Manliga som kvinnliga. För mig är det helt ok att han flörtar.//Paula
Jag tycker att det är lite problematiskt att Paula förknippar att flörta med att vara trevlig då detta är två helt skilda saker i min bok.
Jag tror också att det så sådant som gör att man tar sig friheter på kvinnor som bara är just detta – trevliga – utan något som helst intresse av någonting annat.
Hur många gånger har man inte hört om en kvinna som som utsätts för närmanden eller sexuella inviter/trakasserier för att hon varit artig och trevlig mot en främmande man? Ska man behöva vara rent ut sagt otrevlig för att inte bli sedd som ett stycke kött? Är man det så kallas man förmodligen för ”hora” istället men fan, hellre det än en limmig snubbe i ansiktet som ser min artighet som en invit till satt försöka slicka mig mellan brösten.
Men hon verkar tycka att det är helt okej att flörta med andra när man är i en relation. Är det okej att göra inför sin partner?
Men var går gränsen? Får man flörta via sms? Chatt? Appar? Tinder? Match? Om man bara tycker att flörtandet är oskyldigt och gillar det så borde man ju få ha dejtingappar att få sin tillfredställelse genom om man inte tänker gå längre än så?
Eller? Vad tycker ni?
Föregående inlägg 