Sandra Beijer:
Och ja, #metoo såklart. För er som undrar varför jag inte skriver något om det. Man kanske inte alltid orkar vara så privat om något så skört och utelämnande inför så många kanske man ändå kan sätta sig in i.
Men alltid #metoo, vad annars? Från blottare utanför lågstadiets skolmurar, okända män som dragit in mig på klubbtoaletter, tonårskillar som pressat ner mitt huvud för avsugningar på skärgårdsöar, folköl som i smyg bytts ut mot starköl på hemmafester för att göra en medgörligare, filmer man inte visste spelades in, glåpord på gatorna, att bli jagad genom en park i natten, att låsa in sig i ett badrum och gråta framför en spegel för att man gick med på något man inte helt säkert ville, en hand över ett bröst, några fingrar än längre ner av en skedande killkompis, att bli fasthållen på bussar och tunnelbanor med händer under kläderna och skrika på hjälp, att bli förföljd av mörktonade bilar vid morgontimmarna och till saker som hänt alldeles nyss, saker som kostat tusentals terapikronor för att äcklet och skammen ska gå över. Och det gör den väl. Sen.//Sandra Beijer
Ni är några som reagerat på att Sandra Beijer inte uttalat sig i #metoo-frågan och undrat om det är för att hon ”håller vissa mediamän om ryggen men det är det alltså inte.
Hon har helt enkelt tyckt att det varit för jobbigt att dela med sig av men nu till slut så gör hon det, och hon har ungefär samma erfarenheter som vi andra – saker som börjat redan i unga år.
Helena Af Sandeberg var precis med på nyhetsmorgon och berättade om hur det startade för henne. När hon var 7 år var det en pojke i klassen som slog henne varje rast och lärarna löste det med att HON fick sitta i biblioteket varje rast. Anledningen till pojkens uppförande var att ”han nog gillade henne”.
Fan, vad är det vi lär våra barn egentligen? Det här måste ta slut NU!
Ni hittar klippet HÄR!
Föregående inlägg 