Petra Tungården:
Jag är verkligen en karaktärslös människa i perioder, haha. Jag ber Markus säga till mig att inte dela med sig av sitt godis till mig. Hur mycket jag än tjatar och trånar efter hans skål får han inte ge med sig förtydligar jag dagarna innan vi sitter där i soffan. Men så sitter vi där och tillslut lackar jag ur och säger att jag kan väl fan bestämma själv om jag ska äta godis eller inte och så sliter jag åt mig skålen och trycker i mig godis.//Petra
Ja, vems ansvar är det egentligen?
Jag lutar åt att vara som Petra många gånger då det känns lättare för stunden att lämpa över ansvaret på någon annan att kontrollera en men på samma vis som man inte kan träna för någon annan, äta nyttigt för någon annan eller ändra på ditten eller datten för någon annan som kan man heller inte sluta äta godis för någon annan eller för att någon annan bestämmer åt en i stundens hetta.
Beslutet måste alltid vara ens eget för annars är det helt enkelt inte hållbart. Då slutar det med att man mular sig med gräddbollar i smyg och sen nästan avlider av ont i magen och dåligt samvete blandat med skuldkänslor och en känsla av totalt misslyckande.
Så känner jag i alla fall.
Har ni lyckats hålla ett löfte ni givit för någon annans skull och som ni egentligen inte ville avge?
Jag har givit mig själv ett löfte som jag blivit inspirerad av Elaine till faktiskt och det är att sluta fokusera på vikt och kalorier – det kan lätt styra ens liv när man har hypotyreos och fibromyalgi – och försöka hitta glädjen i träningen och kosten igen utan pekpinnar och skuldkänslor.
Ikväll ska jag gå på ett danspass och jag ska BARA ha roligt!
Jag kommer förmodligen se ut som en full panda men det skiter jag i.. jag ska ha kul! Punkt.
Eftersom jag äter enligt periodisk fasta så vet jag att det är nästintill omöjligt för mig att få i mig för många kalorier så (Edit. Tack Kristin. Jag tänker inte räkna kalorier. Punkt)
Föregående inlägg 