Stort, stort grattis till Ida Warg och Alexander Pärleros som inte bara gifter sig snart utan som också väntar sitt första barn!
Influencervärlden har sannerligen blivit en riktig liten bebisbubbla där person efter person antingen blir mamma eller går ut med att hon ska bli mamma…
STORT grattis!!
Föregående inlägg 
När är bebis beräknad??
*bebisen
Augusti är den beräknad
Nej, jag skrev bebis för att jag ville skriva bebis. Det var inget fel som du behöver rätta, högst medvetet från min sida! Det är ett kommentarsfält så jag skriver gärna talspråk här och gör medvetna fel för att det finns utrymme för det och kan vara ganska trevligt ibland.
PS. Om du ska använda * så måste du sätta den EFTER ordet/meningen du rättat. Om du sätter den först betyder det nämligen att du gör ett medvetet fel.
Håller med den som korrigerade. Det ser så avhugget och fel ut med bara ”bebis”. Du får självklart skriva som du vill, men var beredd på att folk kommer reagera. Peace! ?
Jag tycker det ser trevligt ut! Brukar använda ”bebis” om foster, blir som deras könsneutrala namn tills de föds. Hur mår bebis? Har bebis sparkat? Är du redo för att bebis ska komma?
Studerar språkvetenskap och tycker språket är jätteroligt och personligt i framförallt kommentarsfält. Väldigt tråkigt med folk som tror att texter på typ två meningar ska ligga på akademisk nivå och behöver rättas av random personer (som dessutom själv gör fel, lol). Ska man vara en språkpolis kan man väl lyfta ett intressant språkligt problem istället för att direkt rätta någon som skrivit fyra ord i BBs kommentarsfält. Det kan vara värt att tänka på att alla faktiskt inte uppskattar att bli rättade och/eller har svårigheter att uttrycka sig i skrift.
Håller med sköldpaddan! Jag stör mig faktiskt väldigt mycket på när folk, främst i sina blogginlägg, skriver ”bebis där det ska vara ”bebisen”.
Tycker för övrigt att hela ordet ”bebis” är jättefult, jag vet ju (väl?) att det är det mest korrekta ordet men jag använder ”bäbis”.?
Don Lothario:
Bebis uttalas ju som bäbis!
Anonym: inte överallt dock. Skrev ”bäbis” i en uppsats en gång och blev rättad till ”bebis” med en ond röd bläckpenna?
Bäbis är okej enligt SAOL. Tycker du var oförtjänt av den röda pennan onda rättelse! ?
Bebis är anglofiering på svenska heter det faktiskt spädbarn!
Isället för ”bebis är beräknad i mars” så ”spädbarn är beräknat i mars”???
Don: böjs som barn alltså blir bestämde formen ”spädbarnet är beräknat till mars”, men det korrekta är ju egentligen ”förlossningen är beräknad till mars”. 🙂
Milly:
Bara för att du inte gillar att vi lånar in ord från engelskan betyder det inte att det är fel. ? Bebis/bäbis är korrekt att använda på svenska.
Milly: jag vet, drev bara?
Don: Jo jag vet, gjorde jag också 🙂
Anonym: Förlåt att ironin inte framgick, men ärligt talat, från ett språkligt perspektiv så blir böjningsformerna ofta jobbigare för låneord.
Så drygt med alla personer här som måste rätta hela tiden.
Mer drygt med alla grammatiska fel överallt. Gör om, gör rätt!
Hur tyckte du själv att meningen ”mer drygt med alla grammatiska fel överallt” blev?
Jag skriver också bäbis 🙂 låter och ser så otroligt mycket gulligare ut.
Jag säger biebis
3 augusti enligt hennes youtubeklipp hon publicerat idag.
I Augusti
I augusti, inte i Augusti.
Någon skrev en kommentar på ett inlägg för nån vecka sen tror jag det var, att Ida såg gravid ut på hennes pojkväns storie på instagram. Blev nertryckt direkt och anklagad för att påstå att Ida hade blivit tjock eller något sånt. ?
Hihi, det kom jag ihåg! Vem vare som listade ut det? VEM VARE? ?
Men man säger ALDRIG att någon ’ser gravid ut’, vare sig det är så eller inte!
Oj vad nedtryckt man kan bli av att inte få spekulera i någon annans graviditet.
Men klart folk reagerar på det. Man går inte och säger att folk ser gravida ut innan man fått det bekräftat. Ida har verkligen dolt magen väl.
Vilken jävla idiot. Skiter fullständigt i om hon var gravid eller inte, sånt kommenterar man aldrig, under några som helst omständigheter.
Har fått de kommentarerna så många gånger det senaste, (förmodligen tror folk min IBS-mage är gravidmage..) och jag förstår verkligen inte varför man frågar sånt!
Jag tänkte faktiskt att hon nog är gravid, eftersom hon tränar så mycket mindre och bröllopet blev så snabbt planerat. Roligt för dem, grattis! 🙂
Det var jag ?
Och ja, man blir nedtryck och även kallad för ’idiot’ (se ovan) enbart för att man ställer frågan. Lägger man ut hela sitt liv på sociala medier och lever på det får man stå ut med kommentarer. Precis som andra får ta emot frågor om vilken universitet man pluggat på, vilken del av landet men kommer ifrån, eller vilken land osv osv.
Det är tydligen helt ok att spekulera om Blondinbellas bröst/barn/pojkvän/ex-man men att tycka det är kul ett par som outar sitt liv mycket och har precis annonserad ett snart giftemål skall ha barn är big no no.
Att Ida ser tjock ut har jag aldrig sagt utan att hon har gravid mage.
??
Jämförde du just spekulationer om graviditet med frågor om vilket universitet man läst på? Inte riktigt i samma kategori va..
Då får du väl också stå ut med kommentarer? Vad är problemet?
Inget problem
*klick* *klick*adlink ’swippa upp’
(Cashar in $$$$) ??
Frågar man sånt är man antingen dum eftersom man inte förstår att det sårar folk (både de som faktiskt är gravida men inte vill berätta för tidigt och de som inte är det). Eller så är förstår man att det sårar men är så elak att man gör det ändå.
Okej, jag tänker inte kalla dig något alls (ZombieChichen duger bra), men kanske lärde du dig något nu? Kan det här vara sista gången du spekulerar i andra kvinnors kroppsform och eventuella graviditet?
Tack!
Är det bara jag här som inte vill ha barn? Vill självklart inte döma eller regna på Idas parad, det är jättekul för henne, men jag kan fascineras över att barnlängtan är så… VANLIGT.
Det är väl inte konstigt, det är så evolutionen fungerar. Alla som inte har barnlägntan för ju inte vidare den ”icke”- driften.
Alltså, det är klart jag fattar att det är så. Men det finns ju många andra faktorer som påverkar ens lust att ha barn också. Jag menar mest att jag blivit förvånad över att så väldigt få jag känner – feminister i kulturmedelklassmiljö – förblivit barnlösa.
Ja för att det är en drift vi har? Vad är det som är så konstigt? Man kan analysera bäst man vill men det är svårt att stå emot känslan av att något kanske ändå saknas om den kommer. Det är inte feministiskt att välja bort barn och är det så att det är pga det så blir nog barnlängtan ohållbar tillslut. För de som helt enkelt saknar barnlängtan så är det rätt så naturligt att avstå barn och förmodligen ingeting som man ångrar.
Känns som om du läser lite biologi så blir det ganska tydligt varför människor känner barnlängtan (obs menar inte att låta dryg).
Jag vill inte heller ha barn, men det märks ju liksom inte utåt lika mycket som de som ska ha barn. Jag lägger ju inte upp en bild på min platta mage och ba ”3 augusti händer ingenting ❤”
Barnfria människor finns överallt, vi syns inte så mycket bara 🙂
Ha ha ha. Du borde kanske?
Jag kan ändå bli lite fascinerad över alla som inte vill ha barn och stör sig så här varje gång, om man nu är nöjd med sitt val.
Mina föräldrar är gamla och mina barn är ju min ”nya” familj som jag kommer ha genom livet, det viktigaste som finns.
Skulle något hända min sambo skulle jag stå ensam (nu var det förstås inte anledningen till att jag skaffade barn, men ändå).
Att det skulle vara konstigt med barnlängtan tycker jag däremot är ganska… konstigt.
Och nej, innan 30 hade jag ingen barnlängtan alls, men livet är föränderligt.
Nu när man själv börjar bli lite äldre, och ser att livet ändå är ganska kort, blir man liksom mindre ego och fokus flyttas till avkomman 🙂 På ett väldigt skönt, tillfredställande sätt.
Exakt, så fort man pratar barn och graviditet så ska någon säga att de inte vill ha barn. Det blir så uppenbart att de vill vara lite speciella och påpeka det. Jag har själv ingen huslängan men skulle aldrig gå in i diskussioner om hus och säga det. Vem bryr sig?
Jo men när jag och mina kollegor (många som är på husjakt just nu) pratar om bostäder säger jag att jag inte vill bo i hus det är väll inget uppmärksamhetssökande i det eller?
Jag har aldrig sagt att jag inte vill bo i hus om jag inte blivit direkt tillfrågad. Letar de hus så är det väl knappast intresserad av att höra om alla mina nackdelar om att bo i hus, jag lyssnar bara och tänker på annat.
Mindre ego? Det mest egoistiska är väl att du föder en avkomma in i denna värld. Det sista världen behöver är fler människor.
Men ego här är ju menat som att man får nya infallsvinklar i livet, inte själva handlingen!
Det sista världen behöver är mer konsumtion, se över ditt konsumtionsmönster och klimatavtryck innan du pekar finger åt någon annan.
Fast hur många som föder barn köper inte saker till dem? Och hur många som sedan växer upp undviker konsumtion?
Vad har det att göra med din egen konsumtion? Det är den du kan påverka.
Jag tror det blir en försvarsmekanism hos de som inte har eller vill ha barn, att de måste påpeka annars anses man vara en weird barnlös kvinna, typ. Själv vill jag ha massor av barn men kan inte då jag hamnade i ett för tidigt klimakterie när jag var typ 25 år. Har dock fortf en enorm barnlängtan trots att min kropp inte vill reproducera sig. Jag ansed vara en sån konstig 33-årig barnlös person och får ofta förklara varför jag inte har barn.
Jag är också 33 och har inga barn, vet inte om jag kan få barn, har aldrig försökt men har heller aldrig ätit p-piller och slarvat ibland. Hur som helst, tänker att familjer kan se olika ut, när jag har ett mer stabilt boende funderar jag på att anmäla mig som stödfamilj och kanske även familjehem i framtiden. Jag tycker om barn och vill ha barn i mitt liv men inte nödvändigtvis egna biologiska barn.
Nej nej, här är en till! 🙂
Här är en till barnfri! Är 42 år och har aldrig varit intresserad av att ha barn och tanken på att skaffa barn har alltid känts främmande och absurd. Skönt att kunna skippa den biten i livet 🙂
Men, jättekul för Ida såklart, blev glad då jag såg videon!
Ser framemot alla kommande bilsemestertrippar som mina föräldrar tvingade med mig på, med mina egna barn :p
Skämt åsido, barnen är ju ens familj. De flesta vill ha familj. Inte det minsta märkligt.
En familj innehåller inte per automatik barn….
Här är en till som inte känner någon barnlängtan alls. Ju fler av mina vänner som ynglar av sig desto mindre sugen blir jag. Spenderade en helg hos min bästa vän och hennes nyfödda och bokade ett tidigare tåg hem pga tråkigaste helgen i mitt liv ?
Så har jag oxå känt med andras barn. Skillnad med mina egna förstås
Schysst kompis du verkar vara Hedvig. Tror att din bästa kompis kände sig lättad över att du tog ett tidigare tåg, så självisk som du verkar vara! Bra idé att du inte vill ha barn, lite självinsikt verkar du ha ändå…
Vilken muntergök du verkar vara. Det är ganska vanligt att man som barnlös kvinna blir anklagad för att vara självisk förstår inte riktigt hur du kan tolka det på det sättet däremot, men du behöver inte vara orolig jag och min vän har en fantastisk relation och hon tyckte inte alls att det var märkligt av mig att åka hem tidigare ?
Vilken otroligt okänslig kommentar du lämnar. Du är både elak och går till personangrepp. Den attityden som du för in i en diskussion är varken konstruktiv eller särskilt nödvändig. Jag tycker att du är omotiverat hård mot Hedwig vars kommentar faktiskt inte var det minsta elak eller nedvärderande utan hon framförde bara sin åsikt om varför hon var barnfi. Att du sen kommenterar att hon 1: är en dålig vän, 2: att hon är självisk och 3: saknar självinsikt är faktiskt ganska väldigt lågt. Jag tycker att det är viktigt att man får ha olika åsikter men man måste föra fram dom med värdighet och respekt, All heder till dig Hedwig som besvarade Sarah så vettigt ändå <3
Du var väl inte på besök som ’barnlös kvinna’, utan som ’bästa vän’?
Men skönt för dig då att du antagligen inte räknas som ’bästa vän’ längre!
Hoppas du inte har andra ’vänner’ som behöver hjälp att flytta, mår dåligt, behöver prata av sig om nåt ämne som inte intresserar dig eller något annat ’supertråkigt’.
Hade gjort likadant???
Vill inte heller ha barn. Tanken på barn är visserligen inte ens aktuell pga att jag är så singel man kan bli, men jag har aldrig känt att jag är en barnperson och jag är absolut ingen mamma.
Men jag får väl vara ärlig och säga att man har ändå lekt med tanken och jag är inte den som säger att jag ”aldrig” kommer skaffa eftersom så får man äta upp det sen om man ändrar sig.
Jag kanske vill ha, om 10 år. I så fall vill jag nog bara ha ett och en pojke om man skulle få välja, för det finns typ inga fina tjejnamn??
Jag och min kille har varit tillsammans i 10 år och resonerar lite på samma sätt att ändrar vi oss så ändrar vi oss men just nu så har vi verkligen ett helt fantastiskt liv tillsammans som jag har svårt att tro att vi kommer vilja ge upp. ?
Jag ville inte heller ha barn. Gillade inte barn. Nu har jag två, det första pga dåligt fungerande preventivmedel. Livet hade varit fattigt utan barn, det förstår jag nu, men det hade jag aldrig insett innan jag fick egna.
Asgött att du är nöjd med ditt liv, men kalla inte andras för fattigt. Man vill ha och behöver olika saker i livet. Man är olika, helt enkelt
Hur fick du det till att hon sa något om andras liv? Jag tolkade det som att hon pratade om sitt liv. Kanske för att jag var likadan, skulle inte ha barn, kom på vid 35 att jag ville och har nu två. MITT liv hade varit så mycket fattigare utan dem, men jag kan också förstå de som inte vill ha barn. Det är ju jäkligt soft att kunna göra vad man vill, när man vill.
För att det står ”livet hade varit fattigt utan barn”, inte ”mitt liv hade…”
Men jag är kanske extra känslig efter ytterligare en vecka där alla mina 30 kollegor ganska aggressivt ifrågasatt mitt val att leva barnfritt. Men får så ofta höra att man är självisk, omogen, kommer ångra sig, missar meningen med livet etc. Ganska tröttsamt.
Jag arbetar på förskola, så jag kanske är extra utsatt just för att jag är ”bra med barn” och gillar ungar. Vet inte.
Jag ville inte heller ha barn. Har aldrig varit nån barnkär person. Jag ville t.ex. inte hålla min svägerskas barn. Sen kom jag på att jag inte ville va ensam när jag blev gammal så tillslut bestämde jag mig för att skaffa barn i alla fall. Däremot var det aldrig nån barnlängtan inblandat. Nu när jag väl fått barn gillar jag det (finns så klart nackdelar också) och det har till och med blivit tre stycken.
Man kan bli ensam ändå. Det är ingen garanti att ungarna vill hänga med en när man blir gammal.
Inte om man har gett dom en bra barndom och massa tid och kärlek. Så som man behandlar sina barn kommer de att behandla en själv. Frånvarande förälder får frånvarande barn.
Hon sa eller gjorde nå i sin förra vlogg som gjorde att jag tänkte hon är gravid! Men minns inte vad de var! Är själv gravid så jag kanske känner igen tecken mer tydligt.
Kan det ha varit det där med att de ska gifta sig så fort som möjligt för det blir så krångligt med lägenhetsköpet = det är krångligare med bebisen?
The Natural Cycles effect kanske? ?
Skämt åsido, kul för Ida!
Stort grattis till Ida och hennes kille! Tycker det är så fascinerande att människor är olika, gifter mig också i sommar och vi ligger superskyddat pga vill absolut inte gifta mig gravid haha. Jag vill kunna dricka bubbel på mitt bröllop och nyttja vår fria bar, men människor är ju olika och tur är väl det!
Jag hippas Ida får ett fantastiskt bröllop och en härlig graviditet 🙂
Ida Warg dricker knappt alkohol, så tror inte det är den biten hon hade sett fram emot mest när det gäller bröllopet ändå ?
Jag känner mest att jag inte hade velat gifta mig i sommar när jag är höggravid pga t.ex. att bebis kan komma innan, att jag inte vet hur min kropp ser ut (hur mycket kan en sy om klänningen precis innan om magen droppar eller tuttarna sväller?) Och att det känns så jäkla varmt och tungt.
Helen Torsgården valde ju delvis att skjuta på sitt bröllop till nästa sommar då ny bebis kolmer i augusti och mycket kan hända ?♀️
Ja för det är ju därför man gifter sig…fri bar… inte för vad som kommer efter den där ENDA dagen. Du vet livet tillsammans efter. Men alla är vi olika…
Förlåt men det där lät bara så WT!
Meh, gillar du inte att festa eller?
Måste man tycka om att festa?
Kan du dyka ned hos Mogi igen (OBS Mogi är inte jag). Slog mig här om kvällen att de där 100.000 de vann i TV säkert gick till badrumsrenoveringen, och inte elefantjakt i Afrika. Anledning varför jag tror att det är så är för att de har bott i lägenheten i flera år, utan att ha beskrivit planer på att renovera, som tydligen nu var ”SÅ nödvändigt”. Och elefantjakten lät bra att säga i TV, men snart har ett år gått, och de har inte åkt till afrika eller skrivit något om hur välgörande ändamålet har gått osv. Alla vet att Mogi skulle skryta om det i oändlighet. Höjden av Östermalmsbo är ju att ha egna välgörenhetsprojekt.
Men, ’elefantjakt’? På riktigt? Lever hon på 1800-talet?
Jag är i samma ålder som Ida och längtar ihjäl mig efter barn men är singel och har inte ens någon på g. Har känt ett litet lugn över att bland annat Ida och Therese inte har barn eller väntar barn men nu när Ida gått ut med sin graviditet känner jag stressen inombords igen. Är såklart glad för deras skull men orkar inte med stressen över att alla ploppar ut bebisar till höger och vänster. Alla mina gamla vänner har minst ett barn, är gifta, har hus och jag fattar inte hur jag blev den sista när alla alltid trott att jag skulle va en av de första att få barn. Vet att det går att få barn efter 30 men chansen minskar och jag har ju ingen aning om när jag träffar någon som också vill samma sak. Går knappt en dag utan att jag känner den här stressen och längtan. Hur hanterar man det?
Jag förstår dig precis. Jag har kille och försöker bli gravid, inte exakt som du alltså men känslorna är nog samma. Jag blir så lessen varje gång jag ser någon ny influencer som ska ha barn. Dessutom har alla de bloggare jag verkligen gillar nu blivit gravida vilket gör att jag inte klarar av att läsa dem längre. Självklart är jag inte missunnsam, är väldigt glad för dem. Men det gör så fruktansvärt ont när man själv kämpar för att få bebis, måste kriga för att bli gravid, sen får missfall, kriga vidare för att bli gravid osv osv. Och så ser man alla dessa som liksom ”råkat” bli gravida. Det gör SÅ ONT.
Detta är inget råd och inget som alla kan tänka sig. Men jag hade inställningen att ”om jag inte träffat någon jag vill leva livet med och få barn mer innan 32 så kommer jag inseminera mig”. Jag förstår att det inte är något för alla. Men jag resonerade som så att jag verkligen ville ha barn och om jag träffar mitt livs kärlek vid 45-50 så är det försent som kvinna så då ville jag hellre skaffa barn själv och sedan om jag träffar någon framöver så är det ett plus.
Det tog bort stressen, jag hade tagit ’kontroll’ över situationen själv.
Men jag kom aldrig dit. Träffade min kille och förhoppningsvis så blir jag mamma runt 32-33 ändå 🙂
Nu är jag inget fan av Aftonbladet – men detta var något som lugnade mig lite https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/monicagunne/article17176684.ab
Tack för den lugnande länken! Har googlat 30+ och barnlös med tårar i ögonen många gånger.. Vet faktiskt inte om insemination är min grej. Jag vill liksom ha hela paketet med en familj, en pappa som längtar och älskar barnet lika mycket. Har jag ingen partner känns det som att halva grejen faller bort. Men närmar jag mig 35 och står och stampar på samma ställe kommer jag nog överväga det ändå. Jobbigt att ens vänner och folk runtomkring ska påverka en så mycket också, känner mig som en sämre person som inte har fått allt det där än även fast jag vet att det inte är sant.
Ja den hjälpte mig också 🙂 du, jsg förstår det! Det tog mig en tid att landa i det. Vill helst också ha hela paketet, men är uppvuxen med bara min mamma och vi var en fin familj bara vi två så på någotvis kanske det gjorde beslutet lite lättare.
Men du kommer träffa någon, det tror jag verkligen. Och det är inget fel på dig! Det är svårt att hitta rätt. Dejtar du något? Själv hade jag svårt för det, att våga öppna upp mig och även att vara öppen för nya förslag tex nya sätt att lära känna nya människor.
Dejtar som en idiot. Men har haft en paus på 2-3 månader och tagit bort alla appar och skit för att det blev för jobbigt. Får lätt känslor för killar (kanske är lite desperat haha) och blev ”sårad” och dissad för många gånger så det tog rätt rejält på min självkänsla. Kände att jag behövde fokusera på mig själv ett tag, men börjar känna mig redo för en ny omgång. Gjorde slut med mitt ex efter flera år pga att han inte ville ha barn helt plötsligt och jag är rädd att jag ska träffa en sådan kille igen.. Nästa måste ju liksom vara helt rätt.
Min kollega fick barn när hon var 42. Min farmor fick min pappa (yngst av 8) när hon var 53. Du har tid.
Graviditet och bebisar är tydligen den nya stora bloggtrenden, ALLA får/ska ha ju barn nu. Bebis och bokhylla är nya klongvasen! Tror Janni snart kommer vara gravid också. Kul för dem, men jag tycker det är jättetråkigt att varenda intressanta blogg jag följt nu enbart handlar om bebis bebis bebis.
Jag kan hålla med om att det kan bli lite mycket om bäbisar i nyblivna mammors bloggar, även om jag förstår varför. Däremot tycker jag att en del inlägg är riktigt intressanta, de tre bloggare som jag läser som är gravida/fått barn skriver inte om allt rosa och gullgull (så klart det också) men från de bloggarna har jag fått veta mest kring hur graviditeter faktiskt kan vara och hur jobbigt det kan vara att vara nybliven mamma. Tycker det är lite härligt att i det sammanhanget så försöker ingen av de tre bloggarna i alla fall viss upp en perfekt yta.
Däremot tycker jag inte att man kan säga att det är trendigt att skaffa barn, dessa influensers som börjar baby-booma börjar ju komma till den åldern då det är rätt vanligt att skaffa barn.
Fast att skaffa barn har alltid varit en ”grej”, dessa personer hade ju skaffat familj oavsett om de var influencers eller inte.
Nu har jag surfat runt lite och har kommit fram till att denna bloggen är internets kloak. Här frodas mobbingen och trakasserierna och hatet är som en svart sörja som sipprar ut ur skärmen.
Att ni vuxna människor inte skäms?
Jag tittade in på inlägget om Sindy och där sitter majoriteten av er och trycker ner hennes utseende. Hur hade ni själva känt om ni fått läsa sånt om er eller någo ni älskar?
Det spelar ingen roll att Sindy är offentlig och du som postar kommentarer är anonym. Det är fortfarande elakt och direkt skadligt att trycka ner människor på det viset.
Samma sak gäller Blondinbella. Även om hon skrattar på utsidan vet ni inte hur hårt hon tar dessa kommentarer.
Ägaren till denna bloggen är inte ett dugg bättre då hon inte kan ta kritik för fem öre och gärna lägger på eld på den redan brinnande kommenteringen och hatet emot vissa bloggare och ”skojar” bort allting vid konfrontation.
Näthat och nättroll är det nya svarta tydligen.
Ni fattar inte att genom att skriva som ni gör visar ni att detta beteende är okej.
Jag trodde denna bloggen var till för att visa och vara en förebild för unga tjejer att influencers liv inte är glammigt och att man är fin som msn är?
Tydligen inte eftersom man inte kan göra det utan att vara elak.
Bra förebild, att visa att näthat är okej!
Just det, jag är förkyld så om du inte förstår texten får jag försöka skriva bättre nästa gång.
Tror inte du behöver skriva fler texter. Denna bloggen är nog inget för dig 🙂 Surfa in på bloggar som du klarar av istället. Inte bra att sitta och bli kränkt/upprörd pga en blogg
”nästa gång”? Du MÅSTE ju inte gå in på denna kloakblogg om du inte vill. Låt oss simma i bajs ifred
BTNT
Jag kan hålla med dig om att vissa kommentarer är onödigt hårda men majoriteten upplever jag faktiskt inte som för elaka. Det är inget fel med att kritisera andras livsval (typ Sindy eller BB) då vissa influencers faktiskt fattar märkliga beslut och beter sig konstigt åt. Det är stor skillnad på att sakligt kritisera personer (offentliga som privata) och att nättrolla. Ett nättroll är i regel en anonym kommentator som vars uppsåt är att provocera/sprida falsk information.
Vad mysigt med så många graviditeter. Själv har jag och min man försökt i snart tre år, men utan att lyckas. Vi tänkte försöka i någon månad till, och skulle inte det gå hela vägen, så får vi ta oss till vården.
Oj! Tre år? De flesta landsting erbjuder väl utredning om ingenting hänt inom ett år?
Vi hade lätt att få plusset på stickan men drabbades av upprepade missfall. Efter tredje missfallet fick vi utredas. Fjärde graviditeten fick jag medicinera med extra hormoner och blodförtunnande samt flera extra ultraljud -det resulterade i en pojke som idag är fyra år. Är nu gravid för femte gången. Förhoppningsvis går graviditeten vägen. Har bara tre veckor kvar nu så jag har nog oddsen på min sida. ? Även denna graviditet fick jag samma behandling.
Kämpa på! Hoppas det går vägen för er ?
Det finns ju massa bra hjälp att få av vården nuförtiden. Jag hade sökt direkt. Har själv en vän som fick kämpa ett par år med olika behandlingar men nu har hon och henne man en jättefin liten son. Hoppas det går vägen för er <3
Tre år är länge att vänta. Stod själv ivf-kö och den var säkert två år. Hade blivit gravid å fått mitt barn när pappren till sist kom…
OT – detta hade nog passat bättre i öppet spår-tråden, men osäker på om någon tittar där nu.. Jag har ett problem som jag känner börjat gå överstyr nu. Mitt utseende har blivit som ett handikapp för mig, och det har mer och mer börjat genomsyra allt flera delar av min vardag. Jag kan inte gå till mataffären utan att göra mig i ordning först, och om det är dagsljus väntar jag hellre tills det är mörkt för då ser sminket bättre ut i spegeln. Jag håller automatiskt för hakan när jag sitter/står bredvid människor liksom för att trycka upp dubbelhakan jag har. Jag tittar på mig och ser ett jävla monster, och jag kan verkligen inte acceptera att jag ser ut såhär. För det känns som att folk ser på mig och skrattar och blir rädda. Känns som ingen någonsin skulle kunna bli kär i mig för att jag ser ut som jag gör. Vad ska jag göra? Jag blir arg och ledsen över att det påverkar mitt liv så mycket.
Du kan antingen söka vård hos en psykolog eller kurator, eller köra någon slags mini-KBT hemma. Jag kände likadant under en period och vande mig av med det lite i taget. Började först vara osminkad hemma. Sen tog jag det lilla steget att gå osminkad till tvättstugan, som är i källaren. När det kändes okej och jag insåg att jag inte dog av det, tog jag världens minsta minipromenad utan smink. Små små steg. Efter ett år kunde jag gå till Ica. Fortfarande med huvudet böjt och stor luva på, men det gick. Idag mår jag bättre på alla sätt och har nästan aldrig smink. Om folk tycker att jag är ful får dom tycka det, jag kan ju faktiskt inte kontrollera vad andra människor tänker.
Hoppas att du mår bättre snart och hittar något som funkar för dig 🙂
så var jag också. Numera ger jag inte efter på de tankarna, jag kan gå till affären utan smink iklädd mjukiskläder och så utan att må dåligt över det. MEN tankarna om att jag är extremt ful och näst intill missbildad i utseendemässigt har inte försvunnit, och det är så påfrestande att ofta skämmas över hur man ser ut, vilja ursäkta folk för att de behöver se på en och vilja förändra allt på en. Gick hos en psykolog, inte av denna anledning men det kom på tal och han ville att vi skulle arbeta på detta. Jag fegade ur och hoppade av dock vilket jag ångrar idag. Det behöver tas tag i och man måste nog få hjälp att ändra sina tankar. Våga sök så ska jag också göra det <3
Låter som bdd, body dysmorphic disorder, läs om det
Köp boken Lyckofällan. Finns massor med bra acceptanstekniker och sätt att hantera de tankar du har. Har hjälpt mig massor! Testa också att gå till en terapeut om du har möjlighet, gärna KBT. Lycka till!
Åh här är en 28-åring som precis dumpat sin kille men nu har panik över stress över barn. Vill så gärna men nu känns det som det inte kommer att hända för att jag är för gammal……..
Men gud stressa inte. Jag fyller själv 28 snart och har inte planerat att (försöka) skaffa barn de närmaste åren pga ska börja ny utbildning med flytt osv. Är inte medelåldern för förstföderskor på östermalm kring 40? Det lugnar mig i alla fall 😛 Visst minskar chanserna efter 30 men ingenting är säkert hur som helst och i slutet är det som händer meningen.
Min bm sa att chanserna minskar inte förrän man nått 40 ?
När jag var 27 lämnade jag min dåvarande sambo som väldigt gärna ville ha barn.. han ”tjatade” i flera år! Jag kände bara ”nej, jag vill inte befolka världen tillsammans med dig”. Så vi separerade.
I somras fyllde jag 30 år och firade med min då 3månaders bebis! ❤️
Som jag har tillsammans med mitt livs kärlek!
Du har massa tid kvar, ingen panik!! Och skulle det vara så när du börjar närma dig 40 och har stark barnlängtan men ingen fast relation, så finns det ju andra sätt att få barn ändå.