Ni borde egentligen få friskvårdsbidrag av att läsa min blogg med tanke på hur mycket hjärngympa jag inbjuder till, håller ni inte med?
Igår var vi inte riktigt överens om vad man får och inte får skoja om och nu har det dykt upp ett liknande scenario.
Michaela Forni publicerade den här bilden för att illustrera ett inlägg där hon beskriver hur hon vaknat med panikångest och hur hon tog sig igenom dagen.
Den är inte så trevlig att titta på, budskapet i att ett barn håller i ett vapen är både fruktansvärt och tragiskt eftersom barnsoldater existerar och används i krig och konflikter på vissa ställen i världen, men är inte det lite av poängen med konst?
Det finns musik som väcker olika känslor hos den som lyssnar på samma sätt som det finns filmer som berör och som till och med kan göra den som tittar illa till mods, ledsen eller riktigt förbannad.
Varken musik eller film förväntas väcka endast positiva känslor så varför skulle konst göra det?
Så här kommenterade några av hennes läsare under inlägget:
Allting handlar ju om var man drar gränsen och att min gräns skulle vara densamma som Michaelas eller som din eller någon annans är ju högst osannolikt eftersom vi alla är olika med olika sätt att se på saker och ting.
Vad tycker ni om bilden och Michaelas motivering till att publicera den?
Filmen ”Beast of no nation” handlar om barnsoldater – okej eller inte okej?
Låten ”The story of beauty” av Destiny’s Child handlar om en flicka som blir våldtagen av sin styvfar – okej eller inte okej?
Tavlan ”Dead Child” av Simon Flores föreställer ett dött barn – okej eller inte okej?
Vad jag menar är att det finns mer än ett sätt att se på en bild och jag är nyfiken på hur ni ser på Michaelas bild och på exemplen här ovan.
Vad får vara konst?
Föregående inlägg 