De här två inläggen kommer från Katrins Instagramkonto och den nedre bilden får mig att känna mig lite illa till mods.
Ringo blev jätteledsen över att Katrin köpte en trixcykel till Rambo – vars cykel blivit stulen – när det var han som önskat sig en sådan.
Sättet hon beskriver det på, hans besvikelse och hur han inte kunde sluta gråta tillsammans med den här ledsna bilden på Ringo – här finns originalet – känns så himla utlämnande.
Katrin är van att dela med sig av precis allt på sina sociala medier så jag är inte förvånad över att detta dyker upp där, men det är någonting i det här som inte känns riktigt okej.
Som om det inte vore tillräckligt att som barn känna sig sviken och åsidosatt av sin mamma, nu ska hela världen ta del av hans känslor på ett sätt som inte kan beskrivas som någonting annat än utlämnande – illustrerat med en bild på en sorgsen och sårad pojke.
Jag vet inte om bilden är tagen i samband med den här händelsen eller om det är en gammal bild, men han ser hur som helst tillräckligt ledsen ut för att matcha texten.
Vad tycker ni är okej att dela på sociala medier när det kommer till barn?
Bella visar inte sina barns ansikten men beskriver ingående deras personligheter, känslor och svårigheter medan Katrin gör båda delarna.
Hade Katrins inlägg varit bättre om hon utelämnat bilden på Ringo eller är det ändå inte okej? Eller är det okej med både bild och text?
Hur resonerar ni?
Föregående inlägg 
Jag vill inte dela bilder på ledsna eller arga barn eller i utlämnande situationer men har en kompis som resonerar att alla känslor är ju okej och därför kan de visas upp, förstår det perspektivet också. Men vi har ganska små barn, spontant tycker jag att Ringo är för stor för att bli beskriven så totalt genom sin förälders ögon om ni förstår?
jag känner nog som du inför bilden men samtidigt vet vi ju inte vad Ringo tycker eller känner och det borde ju avgöra.
Lägger hon upp bilder även när hon bråkar med maken?
Men alltså Ringo är väl 10 år eller nåt sånt? Även om han tycker det är ok nu bara för att han är supervan att synas betyder ju inte det att han kan bedöma vad det innebär att synas inför Katrins enorma följarskara.
Okej, jag förstår kompisens resonemang med att alla känslor är okej och får synas. Men jag har mycket svårt att tro att hen hade tyckt det var okej om hen blivit fotograferad när hen är ledsen, förbannad eller förtvivlad och sedan fått bilden publicerad på någon annans sociala medier.
För mig är min familj min trygga hamn. Här är det okej att visa känslor och bli arg, ledsen, förtvivlad osv och det är en trygg miljö med starka relationer till varandra. För mig innefattar en trygg miljö vetskapen om att ingen fotograferar mig, min man eller mina barn när vi är ledsna och sårbara, än mindre publicerar det på Instagram.
Hon resonerar så att hon har ett könslostarkt barn som hon vill ska fortsätta vara det och fotar mycket så då ville hon inte premiera en känsla framför de andra, jag tänker inte alls som hon så jag tyckte det var ett intressant perspektiv. Sen har jag aldrig upplevt hennes (ganska få) bilder på sitt barn som integritetskränkande utan som kärleksfulla bilder på ett viljestark barn. Och hon skulle inte lägga upp något barnet inte ville är väl viktigt att lägga till.
Håller med om Katrin lagt ut sina egna ledsna känslor, eller pojken lagt ut sina egna känslor på sitt Instagram. Det här är ett övergrepp som enligt mig bryter mot barnkonventionen, att barn har rätt till sin integritet.
Men allt är fan ett övergrepp nu för tiden. Att födas skulle väl med vara det då man inte får välja det själv. Skärp dig.
får jag citera dig när jag återigen (sannolikt) kommer behöva besvara frågan ”men varför vill du inte vara lärare längre!?!?!?
Det är inte okej att publicera vare sig bilder eller privat info om sina barn på nätet. Alla bloggare osv som använder sina barn för att tjäna pengar borde skämmas! Det de gör är att utnyttja någon som de borde ha skyddat.
Jag tror att många föräldrar har (jag har det iallafall) har svårt att dra en gräns mellan sig själv och barnets person. Det kan kännas som att barnets känslor är ens egna och att de känslor barnet framkallar hos en själv är de verkliga känslorna. För de flesta av oss är det inget större problem då vi endast delar våra känslor med en liten sluten krets. Men om man lägger ut dem till allmän beskådan på IG blir det problematiskt.
Tog för några år sedan en bild på sin son i en skojig situation, han var nog 10 år då. Det första han sa när jag tagit den var ”Du lägger väl inte ut den på Facebook?”
Ska tillägga att jag INTE brukar/brukade lägga ut mkt på mina barn och ALDRIG på ett sätt som jag inte själv hade tyckt det varit OK att hamna på sociala medier.
Men den meningen har satt sig hos mig. De ska ALDRIG behöva oroa sig att man tar ett kort som kan hamna i ett läge där de känner sig blottade.
Så nej. Inte OK för mig det Katrin lagt ut.
*min son* skulle det ju självklart stå
jo och jag är 23 och vill inte att någon ska lägga upp bilder på mig på facebook innan jag sett de. det började väl när jag var runt 11 kan jag tänka mig att inte ens vela vara med på bild men innan det var jag en riktig linslus. Trots det hade det inte spelat någon roll för mig om mamma hade lagt upp bilder på nätet från när jag var så liten. vad kan hända en om någon vet att man blev ledsen över en cykel när ens mamma köpte den man ville ha till ens lillebror? Liksom när det väl börjar spela roll och man kan säga till om man vill vara med eller inte så är man en helt annan person än den man var när föregående bilder togs och lades ut. vem skäms över att ha varit liten liksom? det är en ganska gemensam upplevelse. sen finns det självklart gränser men var kommer denna absolutism ifrån? barn är ledsna väldigt ofta och det betyder som oftast mycket mindre för de än vad det gör för en vuxen att vara ledsen. i det här läget ville ju katrin komma fram till någonting, och jag gillar faktiskt inte den människan men ser inte hur det här kan vara så fel?
Min personliga åsikt är att det är kränkande för barnet. Hen är ledsen/arg/besviken över något samtidigt som en förälder fotar och filmar och beskriver för allmän beskådan. Jag vill inte, idag som vuxen, att min mamma fotar mig och beskriver i detalj om när hon har gjort mig ledsen eller arg eller när vi bråkar eller whatever. Det skulle kännas fruktansvärt ignorant och förminskande av henne. Så då tänker jag inte göra samma med mina barn, oavsett ålder.
Hade man inte lagt ut det om en vuxen tycker jag man kan dra slutsatsen att det är en dålig idé att lägga ut det om ett barn också. Lägger ju inte upp en bild på min sambo när jag sårat honom på FB och skriver en historia. Jag tycker däremot inte det är särskilt kontroversiellt med en bild i sig, säg på en unge som vet att den blir fotad typ framför sin födelsedagstårta. Tycker man fotografier i sig även i helt neutrala sammanhang är upprörande borde man bojkotta filmer där barnskådespelare figurerar och klädkedjor som har bilder på barn i sin marknadsföring, om man ska vara etiskt konsekvent.
Men däremot situationer som är laddade på något sätt och berättelser som skulle kunna kännas jobbiga. Som sen här. Det tyxker jag inte man ska dela. Inte bara på sociala media utan lika mycket när man snackar med bekanta. Hatade när det kändes som mamma berättade personliga grejer om mig när jag var tweenie.
Visst finns det känsliga frågor som behöver diskuteras. Men normalt kan man ju dela med sig av berättelser som känna viktiga att lyfta av någon orsak i anonyma forum. Eller åtminstone anonymisera barnen i inlägget, om det går.
PS. Tycker hon kan ge honom en cykel. Försår att man känner sig överkörd om man velat ha någonting länge och önskat sig det och sen får ens småsyskon prylen utan att ens be om det, bara sådär.
Bra sammanfattat!
men hon VAR INTE TASKIG MOT HONOM baraför att hon köpte dito åt någon annan.
OMG om min man drack kaffe med ngn vän/kollega och jag bara ”JAAAAAAG var ju sugen på kaffe. Du var taskig mot mig!)
Usch!
Verkligen ej OK. Jag upplever att de flesta bloggare visar en enorm gränslöshet gentemot sina barn (och sig själva därtill) på sociala medier. Hur det kommer att yttra sig för barnen senare i livet kan vi bara spekulera i, möjligen blir det nästintill sjukliga normaliserat.
OT!
Måste bara dela med mig av min lycka! Min älskade man har efter 7 års beroende äntligen blivit fri från oxycodonet. Idag fick vi prata i telefon och för första gången någonsib pratade han tydligt utan att sluddra. Jag är så lycklig att jag inte finner ord!
Blev helt glad för din skull fast jag inte vet vem du är, fick gåshud!
Vet inte vad Oxycodon är men det låter som nåt drogartat. Känner sån glädje med dig 🙂 Hoppas det fortsätter i samma riktning. Det här gjorde även min dag lite gladare.
Vad härligt! Oxy är ett riktigt skit att vara beroende av och att bli av med. Starkt jobbat av din man och otroligt starkt av dig att vara kvar och fortsätta genom striden! ❤️
Fantastiskt att höra ? och grymt jobbat att du stått ut i 7 år ?? ❤️
har du stått ut i 7 år med någons beroende av vad-som-helst (ärligt, vad som helst; medicin, sex, spel, coke, whatever) så ska vi alla applådera din lycka – men främst ditt enorma tålamod. (skrive DET i ditt cv). Jag undrar bara hur sällan ni ”får lov” att prata i telefon – oavsett dagsform – för det är väl harmlöst?
Det är svårt det där, men jag vill tro att jag inte skulle lagt ut speciellt mycket på/om mina barn, när de var små. Gör det knappt idag, när de är en bit över 20.
Jag tycker många på sociala medier har tappat all vett och reson. Folk sitter och hotar varandra, skriker rasistiska slagord, ursäktar hets mot folkgrupp, kopierar långa texter från andra personer och säljer det som sina egna verk, alla ska synas, höras hela tiden, varje dag, varje sekund och ska leka märkvärdiga. Varje dag en ny drev, varje dag en ny förebild, varje dag ny drama som är byggd på luft. Vuxna människor beter sig som barn. Barn lär sig av vuxna. Vi pratar högt och ständigt om barns integritet men utelämnar sånt här skit utan konsekvenstänk. Vi lever i galna tider, helt galna tider. *suck*
INGENTING!
Många föräldrars (kvinnors) & bloggares (kvinnors) bekräftelsebehov är viktigare än barnets integritet sen Fb & IG uppfanns, likt en accessoar ??♀️
Det börjar med en bild på ett embryo & slutet har inga gränser
Dem har väl för lite att sysselsätta sig med under dagarna.
skriver öppet och ärligt om livet som nybliven mamma med cancerdiagnos ? kampen mot hjärntumören!
Fy fan. Katrin verkar vara som en riktigt kass person. Vem hänger ut sitt egna barn på det här sättet?
Fast Bella skriver väl ändå inte ingående om ungarnas personligheter? Läst bloggen varje dag i flera år och det typ enda jag vet är att en är lite lugnare än den andra? Kom igen nu.
Tycker inte heller hon brukar skriva särskilt utlämnand texter om barnen, Det är som du säger mkt om att Gillis är lugn och Sally lite vildare. Sen typ vad de får i födelsedagspresent och att de gillar superhjältar. Och så lite ”svåra frågor” de ställer (som brukar kännas hmm, inte jättesvåra kanske)
Däremot hur länge de har blöja eller inte kan jag känna handlar om integritet. Men där är det ju snarare kommentarsfältet som behöver modereras hårdare eftersom massa galningar tycker det känns rimligt att uppmärksamma ett barns blöjanvändande offentligt i helt orelaterade inlägg (nej man kan inte skylla på att mamman är en offentlig person, det är ett barn som inge valt det) Men det är ju dock bellas ansvar att moderera bort sånt.
Hon döljer väl heller inte barnens ansikten egentligen för att integriteten sitter i ansiktet utan för att de minskar sannolikheten att de blir igenkända.
Hur kan hon va så taskig att hon ger lillebror en sån cykel som storebror önskat sig undrar jag? Tänkte hon inte på konsekvenserna av det handladet? Tror fan att han blev ledsen, borde hon väl räknat ut med baken ( snygg omskrivning)och en krita.
För att ungen behövde en cykel?
Men då hade hon väl inte behövt köpa en sån special cykel som storebror önskade sig.
men åhh – det är sånt här som ni som inte har minst 3-4 barn inte fattar. Katrin resonerar rätt. ska hon låta bli att köpa denna ”””””””trix”””””””-cykel prisvärt eller låtabli och handla något sämre shit för att storebror blir nöjd om vi håller ner familjens standard (OBS inte kostnader! Katrin har råd att handla utanför Blocket. Bara jättefint att hon GÖR det!)
Exakt min tanke också, sånt sätter spår hos barn. Jag är själv mamma och tanken skulle aldrig falla mig in att köpa exakt det mitt ena barn önskar sig till det andra. Min svärmor frågade en gång min äldsta dotter vad hon önskade sig i julklapp, då går hon och köper det till kusinen istället som inte önskade sig eller ville ha den saken, min dotter blev väldigt besviken då.
Jag uppfattade det som att hon inte fattade att just det var en trixcykel såsom Ringo ville ha.
Fast ok jag fattar det är utlämnande men samtidigt det är känslor och vi har dem alla, varför skulle det vara mer ok med bilder och beskrivningar på glada barn men inte på ledsna, arga, besvikna etc.? Ingen reagerar i princip på glada bilder. Är det inte ok att visa att det finns andra könslor? Känslor är något övergående. Det är snarare bra om man nu vill visa sina barn att barnen kan se tillbaka och se att det var ok att få vara ledsen och att den känslan bekräftades sv föräldern.
Vill du att din mamma lägger ut en bild på dig när hon har fått dig att gråta?
Pröva den teorin nästa gång du är i ett sammanhang där någon blir ledsen och börjar gråta. Knäpp en bild och säg att du ska lägga ut på FB. Vid ett annat tillfälle när folk sitter och har det trevlig och skrattar så gör exakt samma sak.
Sen jämför du reaktionerna.
OT:
Emelie Olsson (min favoritbloggare, hon är så vettig) skrev ett bra inlägg 21 mars där hon ifrågasatte nouws mångfald bland deras toppbloggare. (Läs: http://emelieolssons.se/ta-ansvar-nouw-33360020)
Nouws svar:
”Vi är medvetna om hur branschen ser ut och håller med dig om att vi som bloggportal har ett ansvar, och även en stor möjlighet att påverka mångfalden inom influencer-världen. För visst är det så att vi alla ser olika ut, är olika, gillar olika och har olika bakgrunder – och det bör självklart speglas bland våra toppbloggare vi har på sajten. Vi ska ta med oss detta och tackar så mycket för din input på hur vi kan bli bättre.”
Men fortfarande är det samma influencers som är på första sidan, de största? De som inte behöver mer uppmärksamhet??
Tycker de flesta bloggare använder sina barn helt respektlöst i någon sorts marknadsföringssyfte, som en gullig accessoar. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är alla gånger men nåt som skaver är det.
Jakten på bekräftelse/sponsorer är större än att respektera barnen/ungdomars integritet? Lite sorgligt…
Stötte på en finsk bloggare som har två barn, 5 och 1 år gamla. Hon visar inte deras ansikte, hon täcker över det, men hon har inga problem att lägga ut bilder på dem och beskriva deras liv mycket ingående. T ex har hon lagt ut bilder på den yngsta som var på intensiven i mkt kritiskt tillstånd och dom visste inte om han skulle klara sig eller inte. Hon även beskrev sjukdomsförloppet mkt detaljerad i ett rad inlägg, olika åtgärder man gjort och allt kring när barnet skickades till Sverige för ECMO-vård. Så sjukt.
Du menar nog Kun äiti kelaa, Sonja-Elina. Märker att jag läst hennes blogg ganska länge nu när jag efter första meningen gissade vem du menade.. oops
Japp, jag menar henne.
Angelica Lagergrens senaste inlägg, var steffe otrogen???? Kom det fram när de var i Thailand?
Står väl inget om otrohet där?! Nu hittar du på..
Det här är så jävla elakt mot barnet. Tänk när alla kompisar och kompisarnas föräldrar kan läsa detta och reta honom för det. Nä fy fan. Jag önskar att det var olagligt att lägga ut bilder på andra människor utan deras muntliga eller skriftliga tillåtelse. Bara för att DU är bekväm med något så betyder inte det att alla andra är det.
Exakt! Borde vara olagligt. Jag ska gifta mig i sommar och jag och min sambo kommer be gästerna att inte publicera bilder där vi är med… Ska jag dela med mig av mitt bröllop till främlingar så vill jag åtminstone få bestämma själv vad jag delar. Känns typ kränkande annars, haha.
Eller så borde kompisar och föräldrar hjälpa till/tala om för Katrin att det där inte är ok istället för att tänka att de kommer retas.
Jag och min make publicerar aldrig bilder på våra barn på sociala medier. De är för små anser vi. När barnen blir tillräckligt stora för att förstå vad sociala medier är, då får vi samtala om saken. Men att hänga ut sina barn på sättet som görs idag på sociala medier, med utlämnande bilder och personliga beskrivningar, det tycker jag är vidrigt! Jag tycker synd om barnen som inte får ha rätten till sitt privatliv. Föräldrar som publicerar dessa bilder och beskrivningar på sina barn publicerar väldigt sällan om dom själva har gjort bort sig/bråkat/blivit ledsen, det är bara barnen som hängs ut till allmän beskådan…
+1 Resonerar precis likadant!
Jag hör till dem som ofta och gärna lägger ut bilder på mina barn och har gjort det sedan de var små. Men mina barn gillar verkligen att gå tillbaka och titta på gamla bilder och har ingenting emot att dessa bilder ligger där. Tvärtom, det funkar som ett praktiskt lättåtkomligt fotoalbum så att de kan visa kompisar och ta skärmdumpar m.m.
Däremot har jag aldrig lagt ut bilder som kan kännas utlämnande eller för personliga. Skulle inte falla mig in att hänga ut dem när de är ledsna eller arga över något. Men så är jag inte känd heller…kanske det som är skillnaden?
Madelon – Man kan ju tycka att en känd person borde tänka så ännu mer, då de antagligen har betydligt fler följare..
Exakt det jag menade mellan raderna 🙂 Och att man som känd är mer beräknande gällande vad man lägger ut.
Jag tycker att man ska vara väldigt försiktig med att lägga ut bilder/texter om sina barn på nätet, de har lika mycket rätt till integritet som vi vuxna. Om något inte känns ok att dela om en vuxen ska man inte heller göra det om ett barn. Tycker det är hemskt med alla dessa bloggare som så totalt hänger ut sina barn för att själva få uppmärksamhet.
Personligen lägger jag inte ut någonting överhuvudtaget om mina barn på sociala medier, varken text eller bild, och då har jag ändå bara en privat insta med endast familj/vänner som följare. Jag tänker att det inte är jag som ska ta beslutet om huruvida mina barn ska finnas på nätet eller inte utan det beslutet ska de fatta själva när de är mogna nog att förstå hur internet fungerar och konsekvenserna av att lägga ut någonting där.
Som mellanbarn kan jag tycka det är fint att Rambo fick något nytt, och kanske är det okej att Ringo får vara lite ledsen. Upplever att jag många gånger fick ärva mitt storasyskons saker (nyinköpta) och att vårt yngre syskon fick nya saker eftersom det jag ärvt var så ”gammalt”. Minns när jag fick min första EGNA cykel och lyckan att få något som var mitt och enbart mitt. Nu är cykeln iof begagnad men det fattar ju inte Rambo. Tror Ringo är delvis ledsen för att han upplevde att Katrin inte lyssnat på vad han önskade sig, men kanske också för att han är van att få mer saker i rollen som äldstebarn? Inte van vid att någon annan (Rambo) får något han inte fått?
Har inga egna barn så please halshugg mig inte!
Fast det är ju inte det inlägget handlar om. Ett litet barns känslor kan han få ha ifred, oavsett vad vi tycker är rimligt. Grejen är ju just att Katrin skriver så utlämnande om någon annans känslor och beteende.
Hon hade ju inte behövt köpa precis den typen av cykel som Ringo ville ha till Rambo, kan jag känna. Finns en miljard andra varianter att välja på. Tycker att det känns som att hon håller på med någon halv-dold bestraffning mot Ringo. Fult av henne att visa honom så ”avklädd” mentalt, skulle aldrig publicera en bild på mitt barn om han var så där genuint sorgen/ledsen/uppgiven/besviken
men vad är det med dig? hur många barn har du liksom? ”precis den typen av cykel som Ringo ville ha”. Nej men shit jag köpte precis såna SOREL-kängor som min elvaåring vill ha till min sjuåring (för att de är BÄST & var dessutom prisvärdast!) Säg inte att K. ska Låta Bli att köpa prisvärdast? Det är med din inställning planeten går åt h-e-. när vi inte längre få köpa ens begagnat, för att ev. KRÄNKA NÅGON
Fast det Bella delar med sig av vad barnen gör är knappast hela sanningen. Kanske stammar något av barnen? Kanske har något av barnen väldigt svårt att sitta stilla? Kanske har ett av barnen svårt att få kompisar? Nej, allt vi hör är hur lugna de är, och lillgammalt kloka. Verkligheten är en annan.
Undrar mest hur tankarna går när man sitter framför sitt barn som gråter och tar upp mobilen för att ta en bild?
När mina barn gråter, är arga eller besvikna så är mobilen det sista jag tänker på. Då är tröst och att reda ut situationen det viktiga. Tänker mig hur jag skulle känna om jag och min man bråkar så jag gråter och han tar upp mobilen för att ta kort på mig mitt uppe i allt…! Och sen lägger ut den på FB och skriver om hur jag förklarat för honom hur sårad jag är, så himla sjukt.
Vad var syftet med inlägget egentligen? Att något företag skulle höra av sig och sponsra med en cykel? Eller bara dokumentera den härliga dagen hon sårade sitt barn?
Min mormor brukade alltid ta bilder på mig när jag var sur, ledsen eller arg. Gärna när hon tyckte att mina känslor var obefogade, som när jag ville ha rosen på en prinsesstårta och fick höra att det minsann inte var min födelsedag varpå jag blev sur. Har en hel bildserie på hur jag går från överlycklig, sur och till sist ledsen. Gör lite ont att se dom bilderna idag eftersom jag så tydligt kommer ihåg skammen och känslorna som tillhör och ständigt blir påmind om hur ”självisk jag var”. Jag var 5..
Åh vill bara krama den 5-åriga du och ge dig rosen samtidigt som jag håller handen för kameran ❤
Min svärfar kan göra sig lustig över både mina barn och deras kusiner när dom blir sura över nåt. Då brukar jag påminna honom om att han en gång också var en liten pojke med känslor. Han och jag är inte BFF’s om jag säger så…
Där satte du ord på mina känslor! Just den där skammen som ofta kom efter att man varit arg/ledsen/upprörd. Inte fan vill man ha den dokumenterad, och verklige binge postad på sociala medier.
GLÖM INTE att rosen är äcklig! men det fattar ju inga barn pga den är ”vackrast”!!! Kramar!
Bra att du fick med en känga mot BB i det här inlägget också, en dags bloggande är inte komplett utan åtminstone en liten dos långsökt kritik mot Bella.
Det där är så jäkla fel av henne att lägga ut. Var finns respekten för barnets integritet? Överhuvudtaget, skulle man lägga ut en liknande sak om sin partner? Antagligen inte för det är kränkande. Varför förtjänar barn mindre respekt i vissas ögon än vuxna? Barn är också människor, de är i kraftig utveckling och förtjänar respekt även på instagram.
Jag är inte känd och har få följare utanför den närmsta kretsen av släkt och vänner men har valt att aldrig lägga ut några bilder då barnen är ledsna, arga eller upprörda. Tycker det känns självklart att låta sådana privata ögonblick vara just privata. Dessutom är det nog det sista som kommer för mig i ett sådant läge, har inte en tanke på mobilen eller sociala medier just då.
Förutom detta är mina barn i talbar ålder så jag frågar dem alltid om lov innan jag instagrammar några bilder/stories på dem. Kan inte minnas att de någonsin sagt nej, men det känns ändå schysstast att ha deras godkännande.
jag vill gärna följa dig. (vi delar samma värderingar!) whats your IG?
Tycker det är sjukt hur de filmar och fotar precis ALLT de gör tillsammans. Sedan tycker jag också att de verkar otroligt frånvarande med barnen, på grund av att de filmar och då blir ofokuserade på vad barnen säger och svarar ”mmm kanske?” utan att egentligen hört vad barnen sagt. För övrigt har väl Ringo sagt innan att han inte vill att Katrin skulle lägga upp en video (eller bild kanske det var?) men att den lades upp ändå. Katrin klagade då på att han var så liten och redan så medveten om att man ska se cool ut på bilder.
Fruktansvärt tycker jag.
Ja helt otroligt vad de filmar!! Visste inte ens att man kunde lägga ut så många instastories som Katrin, Bingo och Läckberg gör. Och finns det verkligen fans som pallar att sitta och kolla på deras 511 dagliga filmsnuttar?
Håller med. Hur kan de inte inse detta? R verkar vara världens finaste och snällast och just därför gör det ont att se honom bli så utelämnad. Katrin skulle väl förmodligen aldrig medge det dock.
Vem tar upp en mobil/kamera rakt upp i en ledsen persons ansikte? ”Låt mig trösta dig men sitt där stilla så tar jag några bilder först. Vänta 3 minuter ska välja filter och 10 minuter för en text och 1 för publicering, nu är jag klar nu kan jag trösta”… ”oj fick en kommentar måste kolla älskling, mamma tröstar dig snart”.
Låter som på den nivån. Nu överdrev jag dock men ändå. Skippa kameran – eller tekniskaprylar överlag och visa kärlek till personen som inte mår bra
Fy fasen alltså. Stackars ungar.
Tack och lov fanns inte Facebook och Instagram när man själv var liten. Tanken på att man själv hade kunnat bli så här exponerad är skrämmande. Hur man var som barn och hur man dokumenterades nådde i värsta fram till bekanta genom samtal öga mot öga, inte upplagt för hela världen att beskåda.
ALLA (yes alla) filmklipp vi har med mig från 1980-talet har jag röda ögon på pga just gråtit pga min pappa skällt ut mig för hur jag såg ut. (Och då var jag inte ens ledsen från början, nånsin.)