Igår gick Unicefs gala ”För alla barn” av stapeln och Kissie var en av dem som satt i publiken.
Idag skriver hon ett inlägg där hon berättar om vad Unicef gör och vart pengarna går om man är världsförälder. Hon passar även på att berätta att man kan välja att ge 100, 200 eller 300 kr i månaden och att vi alla har råd att ge minst 100 kr.
Jag tror säkert att många av oss har råd att betala 100 kr i månaden som världsförälder, men att hävda att alla har det framstår som både världsfrånvänt och inskränkt.
En av Kissies läsare tar upp organisationen ”Giving People” som arbetar för att hjälpa och stötta familjer som av en eller annan anledning inte får pengarna att räcka till. Följer man dem på Facebook så märker man att det ofta är saker som toalettpapper, tvättmedel, hygienartiklar och matkassar som familjerna behöver hjälp med.
Saker som många av oss tar för givet. Att behöva välja mellan toalettpapper och tandkräm eller om man ska man köpa mjölk eller musli är verklighet för somliga, en verklighet som förmodligen är tillräckligt jobbig att handskas med utan att behöva förklara eller försvara varför man inte kan bli världsförälder.
Amir ryter ifrån på sin Instagram till alla influencer som säger ungefär samma sak som Kissie och som verkar helt oförstående till att det finns människor som inte får vardagen att gå runt ekonomiskt.
Att skänka pengar är en sak man kan göra för att hjälpa utsatta barn eller familjer men det finns faktiskt andra saker man kan göra om man vill hjälpa någon men inte har ekonomin för det.
På Facebook finns det lokala grupper man kan gå med i. Kanske är det någon som behöver låna ett par skridskor så att deras barn kan hänga med sina vänner ut på isen på friluftsdagen? Kanske är det någon som är i stort behov av just den där prylen som du mest vill bli av med?
Att bli världsförälder är ett sätt att hjälpa andra människor på, men absolut inte det enda.
Föregående inlägg 