Öppet Spår 13.30

381 kommentarer

What??? Vad är det som händer? Öppet spår 13:30 en lördag??? Och inga andra inlägg sedan fredagens Öppet spår? Har du tagit dig en välförtjänt ledig helg kanske?

Är väl inget inlägg sen runt 11 igår? ?

Camcam är däckad av migrän och kan inte blogga idag.

Händer o fötter i varmvatten o is i nacken sägs hjälpa! Hälsa henne de

Myt. Migrän är en neurologisk sjukdom. Medicin hjälper (oftast).

Exakt! Hjälper det där har du inte migrän. Hade jag dessutom gjort det vid migrän hade jag nått 100 gånger värre

Dock är det jäääävligt gött med en iskall, blöt handduk över ansiktet när medicinen inte tar och man måste ligga där i mörket och lida ?

Zomig Nasal nässpray är bra, lite dyrt om man inte har på recept. Men det fungerar mycket bra!
Krya på dig!

Hemskt! Det lider jag också av ? hälsa att det bästa receptfria mot migrän är oriptan. Hjälper direkt! Införskaffa genast om hon inte redan har. Krya ?

Provat botox? Har hjälp min moster med sin migrän väldigt mycket, nu ligger hon inte däckad flera dagar i veckan ?

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Vad är det som händer!? Någon som vet ??

Var är duuuuuu Camilla? Saknar bloggen .

Jag bad henne lägga upp ett nytt Öppet spår… det kommer ett till ikväll. Några andra inlägg blir det inte idag. Ni som lider av migrän, Ni vet vad det vill säga.
.
.

Neej vad hemskt! Stackarn, hon får krya på sig ❤️❤️❤️

Jag förstår henne precis. Hoppas hon har medicin så att det blir uthärdligt. Migrän är värre än magsjuka för mig.

Vet precis hur det är. Krya! ❤️

Måste hon lägga upp nytt öppet spår, kan inte detta ligga uppe?
Migrän är inget man har, det är något man försöker överleva. KRYA PÅ DIG CAMILLA. <3

Stackarn, men kan inte du Camimami skriva ett härligt inlägg?

Hoppas du snart mår bättre
Kram Linn

Om någon är intresserad av mig som Birgitta och inte Camimami… får Ni kolla på Insta. Inte jättespännande. Jag heter Mamsemormor. Ingen behöver följa mig… för sånt skiter jag i.

Åh! Ska kolla direkt! Tack!

Camimami gästblogg?

Åh ja!!

Ja det vore nåt! ?

CamCam vad händer? Inget riktigt blogginlägg på över ett dygn? Blir ju orolig här.

Någon som sett en förklaring någonstans som jag missat?

Jag har skrivit det här ovan.

”Bli orolig över någon vars blogg du endast läser och inte känner??? ???” Såg denne kommentar när någon var orolig över en annan bloggare för att hen inte bloggat, och då blev hen överöst av hån. Men samma regler gäller väl inte överallt

Bra att du tar en paus , speciellt med tanke på gårdagens oproportionerliga otrevliga ton.

Ha en skön dag! ☀️

?

Lite onödigt väl?

Är det verkligen någon som går på dessa klickfiske när de som kommenterar länkar sina egna bloggar??

Jag går aldrig in på någons blogg som de länkar till i en kommentar. Förutom prisonbeautys, hon kommenterar alltid så klokt och trevligt här men har bara varit in på hennes blogg en eller två gånger så hon kan nog inte räkna mig som en trogen läsare☺️

Hehe tack Anonym 13:44, trogen eller ej, du är alltid välkommen in när du känner för’t. Den här veckan har varit lugn pga smått uppbränd hjärna + ökat i arbetstid.

Jag är ambivalent till det här med att kommentera med bloggadress, dels vet jag ju att det kan fungera. För vet fasen inte hur en ska komma ut till folk med ens existens annars? (så har någon tips tas det tacksamt emot) För mig är bloggen och skrivandet både min självterapi men också ett sätt att förlåta mig själv för allt hemskt jag gjort under missbruket. Framförallt iom att jag sålt droger och pga det finns det någon som inte lever längre. Att göra något vettigt av min historia blir ett sätt att försöka förlåta det oförlåtliga. Jag letade själv desperat efter någon att känna igen mig hos i bloggsfären och hittade bloggen En vanlig dag med heroin. (Idag En vanlig dag UTAN heroin på insta).

Och nu vill jag försöka vara det hon var för mig, både för de i missbruk men också närstående och att minska stigmat och visa varför beroende klassas som en sjukdom. Varför det är så överjävligt att ta sig ur, hur någon med bra förutsättningar ändå ksn hamna där och hur det påverkar en att sitta inlåst på en sluten kvinnoanstalt där en blir inlåst i en cell 19:30-07:00 varje dag.

Iaf, jag tycker det är svårt med kommentarerna för att jag vill inte kommentera något orelevant utan bara om jag har något vettigt att säga. Ärligt talat klickar inte jag på så många bloggar själv heller, tycker det är lite jobbigt att ”lära känna någon ny”. Men som sagt, det är ju ändå ett fungerande marknadsföringssätt och om jag behöver känna mig lite jobbig för att någon ska hitta bloggen och känna sig hjälpt, ja då får det väl va så.

Typ så tänker jag,

Har aldrig upplevt att du jagar läsare. Du deltar i diskussioner och delar med dig av dina erfarenheter på ett bra sätt.

Du jagar absolut inte läsare utan kommenterar ”från hjärtat” ?

Jag tror att det du gör nu när du informerar om nackdelarna med det liv du levde, att det hjälper såå många.

Du fiskar inte!! Det är en stor skillnad. Förresten så har du en väldigt välskriven och intressant blogg.

Nä. Speciellt inte när idioterna skriver i caps.

??

BESÖK MIN BLOOOGGGG!!!!!!!
http://bästainredningsbloggenevvaaahhh.se

(Uppdaterar en gång i halvåret; kontinuitet!)

Fina bilder, snygg inredning precis i min smak.

Skickade länken till en vän. Ja inte skämtlänken, den som du har som nick.

?

Nej, tvärtom, blir snarare ointresserad

Nej! Skulle aldrig falla mig in i att klicka på sådana länkar! Bättre kan dom , om dom vill ha läsare.

Jag har hittat flera trevliga bloggar att läsa genom att klicka på länkar.
För övrigt så var det just genom spammande på andra bloggar som Bloggbevakning blev så stor.
Men man gör precis som man vill – och skönt är väl det!

Jippie nu kan vi roa oss vidare med nya kommentarer ?

Vilka här håller till i gävle?? jag är ute i parken nu och känner doften av grillat. Äntligen våår

Här är en Gävlebo till, fantastiskt väder idag ?

Bor i Söderfors, inte Gävle men nära?

Hihi, hej fellow Tierpare ??

Meh, dryg smajlisen såg ut ? Den skulle ju vara glad! ?

Jag är så ledsen. Min vän har gått bort. Vet inte vart jag ska ta vägen..
Min bror och svägerska vill att jag ska bli gudmor åt sitt barn, men svägerskan bryr sig inte om när jag behöver stöd, det går bara åt andra hållet. Inte ens ett sms. Överreagerar jag? Känns bara olustigt att vara gudmor åt ett barn vars mor inte bryr sig. Vad tycker ni?

Jag beklagar❤
jobbigt att barnets mamma inte visar att hon bryr sig. Har det alltid varit så? Har du bra stöd av din bror? Förstår att det känns konstigt att vara gudmor till hennes barn men jag tänker att det är din brors barn också. Kan du tänka att du är gudmor för hans skull och framför allt för barnets skull?

Ja det har alltid varit så. Hon är bra på att göra mig ledsen med ord som ingen tycker är okej. Han hamnar nog lite i kläm. Ja det är det jag har tänkt, men känner inte att jag mår bra av det. Har försökt skapa en bra relation, suttit ner och pratat men inget hjälper. Samtidigt efterfrågas min hjälp och stöd, men mina behov finns inte. Känns så fejk för mig för ska jag vara gudförälder vill jag ge 100% och barnet ska inte lida av vuxenrelationer som inte funkar och gör en ledsen.

Förstår att du är ledsen, men din bror då? Får du stöd av honom? Ibland har människor svårt att bemöta en människa i sorg, man är rädd att tränga sig på. Vet inte om du överreagerar eller inte ?

Beklagar sorgen!

Ibland kan kommunikationen förbättras vartefter, men just nu är det kanske inte läge för er att testa det. Du kanske kan förklara för din bror exakt hur det känns, så hak kan berätta vad han tänker om saken. Han kanske kan medla om han vet mer in i detalj hur detta påverkar allt. Kram

Åh vad jag har kämpat för det! Och låtit honom medla osv, försökt allt. I några år 🙁

Hej E, såg att min kommentar syntes till slut. (Eller jag vet inte när den kom upp här) men stackars dig! Upplevde en liknande sak för länge sen och då stod inte släktingen upp för mig på hela det (extremt jobbiga) året. Så jag lider med dig. ?

Tack fina du. Beklagar att din släkting inte ställde upp för dig. Jag har bestämt att bli gudförälder men att inte ta på mig ansvaret för mitt och barnets relation utan det ska vi båda göra. Händer inget så händer inget, då får barnet och jag skapa en relation när han blir äldre(och kan träffa mig ensam, om han vill).

Tack fina du själv, E!
Ingen fara, det var bra att hen gjorde så för det blev lättare att fatta bra beslut.

Ja, precis!

Kram

Du skulle väl vara gudmor åt barnet, inte åt din svägerska. Min mamma och min gudmor (min morbrors fru) kommer inte överens men min gudmor har funnits där för mig i alla fall och det har varit guldvärt i vissa situationer.

Det har du så rätt i. Jag har svårt att se hur det ska fungera i praktiken eftersom det inte nånsin gjort det mellan oss trots försök med allt. Det är därför det blir så svårt! Vill ju vara gudmor åt barnet, men då får jag ”hela paketet” som sårar mig så mycket

Alltså förlåt om jag hoppar in även här (jag med släktingen).

Det märks ju att detta är jättetufft för dig. Kan ni inte ha en syskon- och syskonbarnrelation utan att ha med henne att göra? Kan inte hon åka iväg en stund/ dag/ helg eller ni åka iväg? Barn känner ju ändå de mindre positiva vibbarna. Ni kan ju säga att det är för att avlasta henne och för att bygga upp en relation med barnet.

För det första – beklagar sorgen!
Jag tror ofta att man i ett par väljer kanske varsin ”part” att vara fadder/gudförälder, kan ha fel men så funkar det iaf i min omkrets. Min man hade säkert valt någon av sina systrar som gudmor åt vårt barn, jag har inget till övers för någon av dem och jag hade aldrigt valt att ha dem i mitt liv om det inte vore för att de kom på ”köpet” och numera är mina ingifta släktingar. Vi är inte oense eller egentligen ogillar varandra på något vis, men vi har inget gemensamt, umgås/hörs ej av på eget intiativ, och klickar helt enkelt inte naturligt och jag bryr mig helt enkelt inte nämnvärt när någon av dem blir dumpad, förlorar jobbet osv. Det är min man som har relationen med dem, inte jag. Önskar givetvis det vore annorlunda men accepter läget. Däremot, min man kommer med sannolikhet välja någon av dem som gudmor till vårt/våra barn, och det accepterar och respekterar jag fullt ut. Det är hans systrar som han har fullt förtroende för, precis som jag har för den jag kommer välja.
Din bror har ju valt dig och förlitar sig på dig, din svägerska verkar ju också ha samma tillförtro annars hade hon nog protesterat i det valet, ni är kanske bara inte så nära som du och din bror?
Luddigt, men du kanske förstår pointen. Kram!

Tack för att du tog dig tid och skriva. Jag är inte så säker på att jag är bästa alternativet, utan snarare enda

Köper ni att Tim tog sitt liv eller tror på alternativa teorier? Litar på familjen och deras meddelande till allmänheten men att läsa alla trådar på fb gör en förvirrad och skeptisk. Kan kanske bero på att man inte vill tro att detta var ett beslut han tog själv.

Är så ledsen över att detta, kan knappt förstå min reaktion, jag kände honom inte utan bara hans musik.

?

Alternativa teorier: foliehatt. Sluta läsa fb om du ska använda deras konspirationsteorier, det är ett hån mot Tim och de problem han hade som folk sket i när han levde.

Väldigt respektlöst att diskutera ”alternativa” dödsorsaksteorier. Hans familj har uttalat sig och det är det enda du behöver veta. Sluta spekulera, omedelbart.

Jag har inte läst några teorier men min första tanke när jag fick veta att han var död var: är det iscensatt? Och om det nu skulle vara iscensatt: han skulle fortfarande vara död. Diskutera eventuella teorier med dina vänner men inte öppet. Det är respektlöst gentemot familjen. Han mådde dåligt. Nu är han död.

Jag gillar inte att spekulera men inser att jag gör det ändå, det ligger kanske i människans natur när någonting sådant här händer.

Det kan finnas olika orsaker till Tims val att inte orka/vilja vara med oss på jordelivet längre. Jag led så med honom när han fick diagnosen pankreatit och ändå var tvungen att arbeta. ?
Någon vecka senare blir det så akut att gallblåsan och blindtarmen får opereras bort. Lösningen? Fruktansvärda smärtor som dämpas med smärtstillande (ca 20 per dag). Om man redan har ett missbruk så blir det en ond cirkel, du vill ta död på smärtan. För tro mig jag har haft pankreatit. De som har eller får diagnosen (som sagt läkarna i Aussie) kunde inte svara på om detta var kroniskt) är fanimig en dödsom. Du får äta smärtstillande resten av livet, för vissa kan det bli ”bättre” men då har du tur samt alkohol är inte att tänka på.
Du får inte i dig mat, knappt vätska och som Tim sa ”det är som en kniv i magen och en kniv i ryggen”. Dagligen. Du kan knappt stå upp. Tappar livslusten.
Kanske detta gjorde det till slut outhärdligt för honom? Kanske ihop med annan ohälsa?
Vem vet.

Träffat en kille på tinder. Han bor i en annan stad än mig. Han vill att jag kommer och hälsar på honom nästa helg. Verkar som en snäll och vettig människa.
Vågar man?

Ja kör! Jag for till en onlinedejt i andra änden av Sverige en helg och nu fyra år senare är vi i världens bästa distansförhållande. (En annan gång for jag till en onlinedejt som visade sig vara alkoholist och söp och var full konstant från morgon till kväll den helgen. Blev ingen andra dejt med honom…)

Klart du vågar ? Det är väl det Tinder går ut på ?! Att träffa någon man inte träffat förut!

Jo, alltså det är inte att träffa honom som är grejen, men att liksom åka hem till honom, stanna över helgen i hans hus.
Shit, jag är nog mest bara nojig att det ska vara en psykopat typ

Ni kanska kan mötas upp halv vägs och ta en fika typ sen om det känns bra kan du åka till hans stad. Men kom ihåg att lita på din magkänsla!

Jag skulle aldrig åka hem till en kille på första dejten om jag inte känner honom sedan innan. Hade hellre träffats i en offentlig miljö först.

Träffas ute så kan du avgöra om du vill hänga med honom hem ?

Jag åkte hem till en kille från en annan stad som jag träffade på Tinder, nu 3 år senare har vi vårat första barn och är förlovade! Men vi pratade jättemycket på telefon och Skype/FaceTime innan. Ifall du är nojig så berätta för någon vän eller familjemedlem vart du ska (adress osv) så IFALL det skulle hända något så vet dom vart dom ska! Lycka till ♥️

Nej. Prata med honom I telefon innan ni träffas. Träffas på en neutral plats (på stan) de första gångerna. Åk inte hem till honom. Sov inte hos honom.

Våga och vinn, men håll dej nykter första gången ni träffas om det är hemma hos han annars kanske du blir utnyttjad eller ångrar dej nästa dag. Lycka till <3 <3 <3

Ja våga och vinn! Och sen berättar du för oss hur det gick, tack (om du vill)

Lovar att uppdatera!!!

Jättebra, tack!! Kolla upp honom på något eller några sätt, om möjligt. Var ärlig, säg eller skriv hur ska jag veta att du är en bra kille så att jag inte riskerar något?

?

Jag har kollat upp honom allt vad jag kan. Allt han sagt verkar stämma, han verkar ha ”normala” vänner, och bor i ett bra område. Något mer man kan kolla??

Lön? Förmögenhet? Haha. Närå, men lek detektiv om du har tid och möjlighet. Leta efter alla ”spår” på nätet som bara finns. Hur tilltalar han andra, vilken humor har han, osv. Det kanske inte finns så mycket just på honom, men om det gör det så kan du få en bild av vem han är. Ring upp hans chef… haha. Bara skämtar, men om du t ex vet vart han jobbar, Googla på det företaget. Han kanske är med på en Fb- eller IG-sida på foto där? Han kanske är mer på någon bild på Flickr.

Om du bestämmer dig för att åka hem till honom, be om kopia på ID och lämna hans adressuppgifter till en kompis, bestäm att kompisen ska ringa och kolla läget, bestäm ett kodord för katastrof. Lämna även hans nummer till kompisen, om han är normal förstår han att du är försiktig.

Hur många lämnar ut en kopia på sitt ID till någon man aldrig träffat?

Haha jag skulle få kalla fötter direkt ??

Men minns jag fel nu, skrev inte Isabella någon gång (innan hon började simma med Hajen) att krav för att börja träffa eller ens dejta någon så
-ville hon se deklaration (årsinkomst osv typ)
-var personen bodde
– cv/meriter

Det enda som saknades var väl en detektiv samt passet.

Oj. Kopia på id? Really?? Skulle någon be mig om det skulle JAG ställa in dejten.

Jag hade en mindre trevlig date och bedömde helt fel men ”räddades” av en kompis.
Träffa varann offentligt och tala om vart/vem du ska träffa.
Att vara försiktig är förnuftigt. Lycka till!

Klart du vågar!

Ja, klart! Jag har åkt 35 mil som längst för att träffa någon från internet. Se till att någon vet var du ska, skicka ett sms när du är där till personen samt ett på kvällen med adress om du sover över. Bra OM något skulle gå fel

Jag åkte och träffade en kille 40 mil bort över en helg och sen blev vi ett par. Absolut att man ska vara rädd om sig, se till att typ mötas upp på offentlig plats och allt sånt man har fått lära sig! Lycka till, tror det kommer gå super!

Ja du vågar, men berätta för vänner exakt var han bor, adress, namn och telenummer. Man kan inte vara nog försiktig!!

Så gjorde jag för 11 år sedan. Nu är vi gifta 🙂

Det hade jag aldrig någonsin gjort. Du vet ingenting om honom. Ted Bundy verkade vara en trevlig människa. Tänk dig för.

Klart du vågar!
Själv träffade jag en kille på krogen en kväll. Vi bytte nr. Dagen efter är han lite på och visst tänker jag vi kan ses en snabbis innan han skulle med sitt flyg (han bodde utomlands då). En vecka senare bjöd han ned mig och jag hann besöka honom två ggr innan han flyttade hem igen!
Många undrade hur jag vågade osv. Var kanske 21 år. Inte så resvan. Men vi höll ihop några år.

Jag har bara haft migrän några få gånger, men aldrig mer tack nej. Så detta var en jättebra lösning ju. Krya på dig och tack till dig CamCam och tack även till CamiMami som löste detta så bra.?

Någon som har erfarenhet av Jollyrooms reklamationsavdelning? Jag fick hem ett skrivbord och en bokhylla som ser ut som ett hus igår. I kartongen med skrivbordet så fattades det två delar/brädor så det går inte att bygga klart det och bokhyllan var så dålig kvalité så den sprack på ett ställe när jag skruvade i en skruv och när jag skulle sätta fast taket så stod det att jag skulle använda skruvar som inte ens fanns med (?!) Så jag tog dom kortaste skruvarna som fanns kvar och då gick det igenom så det blev hål i taket… Jag är sååå sur för jag fick vänta länge på leveransen också. Är dom snabba på att skicka saker som fattas eller skicka fraktsedel så jag kan skicka tillbaka hyllan?

Jollyrooms varor suger över lag men reklamationsavdelningen är skit bra! Får alltid nya saker skickade till en och behöver inte hålla på att skicka tillbaka saker till dem. Så jag rekommenderar dig absolut att höra av dig igen. Jag beställde detta sättet https://www.jollyroom.se/babyprodukter/doppresenter/minitude-nordic-bord-dimma-2-stolar-alg-kanin

Det var lite problem med bordet (vid två olika tillfällen) slutar med att jag har tre bord (lite halvdana med gick att laga på egen hand) samt 2 kanin pallar och två älgpallar så jag är nöjd! Var ju först tänkt till ett av badrummen men nu har båda barnen vars ett sätt på sina rum och en arbetskamrat fick det tredje bordet och kunde laga det på egen hand. Jag vill också minnas att själva reklamationsärendena gick snabbare än första beställningen.

Blondinbella.

Vad säger ni om att hon kallar sig beauty tech entreprenör?

Den enda tech som är involverat I hennes ftg är att de säljer produkter online. Med det resonemanget är ju alla företag med en hemsida tech entreprenörer.

Hon är ju allt, till och med en svensk Oprah så…

Skiter fullständigt i det, Bella Bella Bella i varenda inlägg ?

Tar Bella tänkandet upp mycket av din tid? Mår du bra annars?

Tycker det är intressant och viktigt att granska bedrägerier.

Jasså, vad är det för bedrägeri du tar upp i din kommentar som är viktig att granska?

Eftersom all information om hennes bluffstatistik finns tillgänglig är det nu extra intressant att belysa hennes andra lögner.

Detta så att företag och organisationer vet vad det är de samarbetar med.

Du kanske har några relevanta motargument som försvarar det bedrägliga beteendet?

Jag försvarar inte hennes beteende, jag funderar på hur sunt det är att gå och tänka på det som du gör och känner ett behov att kommentera om det även när det inte är en diskussion om det. Ingen har missat hennes statistik fusk

Först igår skrevs den första nyanserade artikeln av en etablerad tidning.

https://www.expressen.se/dinapengar/anklagelsen-blondinbella-blaser-upp-bloggbesoken/

Därför är det stor risk att många har missat bluffavslöjandet.

Vidare föreslår jag att du återgår till att analysera dig själv och ditt eget liv.

Ja, lite det som är min poäng. Bättre att lägga energin på sitt eget liv istället för en influencer ? Maila det till Camcam om hon missat det, antar att hon kommer fortsätta granskningen

Som sagt, sköt du ditt eget liv.

Jaha, du är sån. Då förstår jag. Hoppas du får en bra lördag Hanna

Det är intressant att Bella provocerar i ”flera led”, först engagerar och provocerar hon gäng 1 (läsarna), gäng 2 blir provocerade av att hon lyckas provocera gäng 1 (i gäng 2 tänker jag att många som kritiserar Bella här ingår), och sen kommer gäng 3 och blir provocerade av att gäng 2 bryr sig (här ingår de som surar över att Bella diskuteras så mycket) ?

Men men till saken:
Din fråga är absolut befogad (den dök ju upp i kommentarna igår också, kanske var du?), förhoppningsvis är det inte så många som går runt och tänker på Bella hela dagarna.

Själv kommenterar jag ibland om Bella men tänker sällan på det när jag inte läser den här bloggen. Jag kan dock genuint säga att det engagerar mig när jag är här, jag pluggar ekonomi och tycker det är ett intressant tidsfördriv att läsa folks tankar om henne här (många erfarna människor med kloka tankar här)

Kan också bli aningen provocerad när hon dyker upp i DI och VA, eftersom det är så uppenbart att hon är där som ”kändis” och inte för sina företag/sin kunskap om investeringar.

Du har nog helt rätt.

Jag tillhör definitivt gäng 2, men kan ibland bli irriterad när t. ex Bellas lyxvanor diskuteras.

Det finns ju “riktiga” saker att kritisera henne för, så varför gå på personliga val?

En debatt bestående av granskning av hennes besöksstatistik, lögner om omsättning, andra lögner om siffror och t. ex beauty tech frågan kan ju skapa eko utanför bloggbevakningsbubblan.

Handlar många av diskussionerna istället om hennes skor och bikinibilder riskerar det att misskreditera den seriösa granskningen som då kommer från “den där skvallersajten”.

Håller med till 100%

Klockrent.

ALLA SOM SPELAR INSTRUMENT – SE HIT!

Gick på piano som yngre och spelade mycket, men slutade och har inte spelat sen jag var 13 år, alltså 10 år sen. Vill återuppta både mitt piano- och gitarrspelande. Har ni några tips på övningar, material, osv man kan använda? Tänker alltså inte ta lektioner igen utan öva hemma. Finns det även bra böcker för att lära sig noter och ackord? De jag hade som yngre vet jag inte var jag lagt.

Hur har ni gjort med ert spelande/lärande?

Tack på förhand 🙂

Finns väldigt mycket på Youtube att lära sig ifrån. Det finns även appar att öva på först. Hur bra som helst. Kommer någon ihåg namnet på sådana appar?

?

Tack 🙂

Basic jag vet, men: Gå in på Youtube. Skriv in ”Lär dig spela piano”. Då kommer det upp hur många klipp som helst. Jag tittade på flera nu och de var jättebra. Så testa det! Hur bra som helst!

Samma med ”Lär dig spela gitarr”. Hur mkt bra som helst kommer upp. Jag har spelat gitarr och brorsan m.fl spelade piano så jag tror att jag kan avgöra att det går att lära sig riktigt bra med hjälp av inte minst de klipp som kommer upp först och bland de första.

Hur stort var pianot du gick på? Var det ett vanligt långsmalt eller ett större som en flygel?;)

Jag spelade på båda men hade mest tillgång till ett vanligt långsmalt. Har inte råd eller plats för en flygel hemma.

Hahaha åh den gick rakt över huvudet va?

”Hahahahaha” Varför så dryg för?

Jag tycker det är kul när folk inte fattar när andra skämtar med dem. Du missuppfattar min ton.

Men hahahahaha jag fattade nu. Jag har lunginflammation så jag är off sedan ett tag tillbaka.

Spelade är rätt ord.

Haha fick en bild av någon som gick på pianot på tangenterna och spelade som med fötterna!

Googla! Finns massa gratisnoter och youtube-klipp med instruktioner tips och trix 🙂 men den största hemligheten är nog att ha tålamod och öva, öva, öva!

Lycka till!!

Tack:)

Kör bara på! Har själv spelat piano i bra många år. Har du lärt dig grunder i hur man läser noter så är det toppen, men satsa på ditt gehör. Få fram medodin först, sitt sen och experimentera med lite enklare ackord. Du kanske behöver läsa lite om hur ackord är uppbyggda för att få idéer till olika arr. Men ha tålamod först och främst. Var inte rädd för att spela fel.

Men hur satsar man på sitt gehör? Aaaah har typ glömt allt känns det som nu

Är det verkligen en bra idé att förståndshandikappade skaffar barn eller bör man återinföra tvångssterilisering/kastering igen?
Lyssnat på en dokumentär i ämnet precis

Är det ärftligt?

Jag tänker mer direkt på att ska personer som inte själva klarar sin vardag fullt ut ska ansvara för att ett barn ska fostras och växa upp på bästa tänkbara sätt.
Mitt svar blir ett solklart nej oavsett hur mycket stöd de går från föräldrar, kommunen osv.
Tycker nog att någon form av stadigvarande preventivmedel vore på sin plats. Tex som finns för tjejer sprutan som varar i 6 månader eller liknande

Tvångssterilisering är det sämsta av två dåliga alternativ alla gånger.

Nej, tvångsterilisering var dumt och utnyttjades. När det gäller handikappet så kanske sunt förnuft av de runt omkring är det bästa. Kan de inte ta hand om sig själva, är barn ingen bra idé

Alltså tvångssterilisering är hemskt! Man ska aldrig tvinga någon till något! Sen att förståndshandikappade skaffar barn är fel i mina ögon. Vem har hand om barnet? Vem har hand om dem?

De som tycker detta är en bra idé brukar hävda att de får all hjälp de behöver av kommuner i form av boendestöd

Kastrering? Kastrering?! Är du inte klok, tycker du att det är en idé ens värd att överväga att skära kulorna av pojkar/män och plocka ut livmödrar och äggstockar ur flickor/kvinnor, för att de har kognitiva funktionsnedsättningar?

Har du hört talas om kemisk kastering? Sterilisering? Herregud du måste bott under en sten om du tror man idag skär kulorna av folk

Sterilisering är inte jämförbart med någon form av kastrering. Hur går kemisk kastrering till på kvinnor? Minskar man östrogenet så de blir infertila? Jag trodde det bara vara aktuellt för män, men du verkar ha bättre koll.

Nu är jag ju inte rätt person att svara men jag har under 8 år injicerat depo provera. Det är istället för p piller tex då jag är för slarvig.
Varar i 4-6 månader och jag slipper mens dessutom

Nu förstår jag inte, är du kemiskt kastrerad pga det?

Va? Jag? Nej jag har ett skydd mot graviditet som ej påverkas av tex att jag glömmer ta tabletter, magsjuka osv.
Detta kunde vara ett tänkbart alternativ tänke jag ?

Det är en jävligt stor skillnad mellan kastrering och sterilisering. Verkar vara du som har levt under en sten ?

Huh? Alltså om en kvinna är såpass förståndshandikappad att hon inte kan hantera preventinmedel så borde hon kanske 1. Få hjälp att ha typ p-stav eller spiral, vilket inte kräver passning och 2.jag är inte säker på att en person som inte kan hantera preventivmedel kan hantera att ha sex.

Sånt här är ju så svårt för inget är ju svart eller vitt. Det finns ju dem som skulle klara av att ha barn (eller föräldrar/hjälp som skulle vilja hjälpa) och det hade ju inte varit rätt för dem att bli tvångssteriliserade.

Min väns bror är förståndshandikappad och han har en flickvän som också är det. De två är väldigt kåta på varandra och kan aldrig lämnas ensamma, dels för att det inte finns något skydd ännu (föräldrarna till de båda har pratat hur de ska göra i framtiden om de fortsätter att vara ett par) men också för att de inte riktigt förstår vad de gör. Föräldrarna är inte heller säkra på om tjejen (alltså det låter som att jag pratar om barn här men de är i 30-årsåldern) faktiskt förstår vad det är hon ger medgivande till. Det är alltså killen som är drivande i sexfrågan. Föräldrarna till både tjejen och killen är i sena 60-årsåldern och skulle inte kunna eller vilja ta hand om ett barn (de har redan fullt upp med att ta hand om sin son/dotter).

Så svårt när min vän pratar om detta. Alltså svårt att ta ställning. För mig, men även för hennes föräldrar och hela deras familj. Föräldrarna vill ju ge sin son ett värdigt liv, integritet och rätt till ett privatliv – men samtidigt tvingas de övervaka sin ’vuxne’ son medan han och flickvännen skojar runt i sängen – och avbryta när saker går för långt.

Svarade nog inte på några frågor.. men en inblick i hur svårt det kan vara.

Vore det inte bra då om båda var steriliserade så att även om de får till det ej får barn

Nja, klar man sig inte själv i sitt liv utan hjälp så bör man definitivt inte skaffa och ansvars för ett barn. Herregud barnet då som ska växa upp med kke förståndshandikappade föräldrar hur skulle barnets liv och uppväxt bli…

Många som inte bör skaffa barn skaffar tyvärr barn idag. Tror nog inte att förståndshandikappade är en grupp som vi behöver fokusera på nämnvärt. Värre är det väl med de som missbrukar och skadar sina barn. Men vi lever i ett fritt samhälle där folk får yngla av sig bäst de vill.

Ja det är hemskt att människors rätt kommer före ev barns väl

Nej det är inte en bra ide att de skaffar barn! Degenererade avarter bör inte tillåtas att föröka sig! Tänk på deras barn som inte heller kommer att klara av att ta hand om sig själva! Kostnaderna för samhället om detta tillåts kommer bli enorma.

När jag som väldigt ung… jobbade på ett hem för förståndshandikappade… fick alla kvinnor i könsmogen ålder P-piller.

Det är nog det bästa. ”Tvångs” preventivmedel

Har läst Mys blogg, hon skriver att hon behöver omsätta 100 000kr / månaden för att få sitt liv att gå runt.
Tjänar man så bra på att blogga med olika samarbeten? Någon som har en aning?

Det kan hon ju omöjligt göra. Det tror jag inte på.

Inte jag heller.
Snarare 20.000 och några klädesplagg + löshår varje månad.
Som bäst…

Tror inte ett skit på nått som My skriver.
100.000 är väl en summa som ska låta märkvärdig eller så.
ALLT överdrivs i den bloggen

Skulle vara vilja ventilera att efter att ha hållit mig från sex pga rädsla i snart ett halvår pga övergrepp så har jag äntligen haft sex igen! Med en kille som sovit med mig utan att försöka med nåt jag inte varit redo för i över 4 månader. Är så lycklig idag! Kommer ta lång tid att lära sig att ha sex normalt igen efter att ha haft sex som självskadeveteende men nu känns det som att jag är på rätt väg ❤️

Jag hade inte sex på fyra år efter mitt övergrepp. Sen träffade jag en fantastisk kille, och nu älskar jag sex. Så, jag förstår din känsla.

❤

Det ger mig hopp att höra att man kan älska sex igen, så tack för din kommentar Susawoo ❤️
Trodde i princip fram tills igår att jag aldrig skulle ha sex igen. Övergreppen skedde under en period för snart 2 år sedan, när jag tog mig ur det använde jag sex som självskadebeteende fram tills jag råkade ut för ännu en grej och efter det har till och med den lättaste beröring gett mig rysningar och ångest. Knappt klarat av att krama min egen mamma liksom. Så att ha kommit hit idag med en kille jag gillar gör mig så obeskrivligt lycklig! ☀️

Åh blir så glad för din skull! Har fortfarande problem efter min våldtäkt men ditt inlägg ger mig hopp!

Vad är skillnad på vänner, kompisar och bekanta för er?

Vänner och kompisar är samma sak för mig bara olika benämning, alltså de som känner mig och är vän med mig. Bekanta kan jag känna eller känner mig men de ser jag mer som t.ex f.d kollegor. Kanske personer man ansåg vara en vän tidigare men inte så nära längre, då kallar jag de bekanta. Vi vet om varandra men umgås inte aktivt, möts vi på affären kanske vi växlar några ord men inte mer än så.

Vänner —> Kan säga i stort sett vad som helst till.
Kompisar —> Såna som man kan hänga med ibland och de är roliga. Men skulle inte prata om intima problem med.
Bekanta —> Någon man träffar i sällskap med någon annan så att man vet vem det är men inte så mycket mer.

Typ. ?

Exakt vad jag höll på att skriva, nu slipper jag?

Vänner och kompisar är samma sak för mig, personer jag litar på och har roligt med och träffar kontinuerligt. Bekanta är sådana som man träffat någon gång och hälsar på på stan, men inte mer än så. De som är riktigt nära, som jag umgås mycket med och säger allt till kallar jag för bästavänner eller nära. Kan tillägga att jag är 13 år <3

Vänner: personer som jag känner mig trygg med, pratar djupt med om både personliga och filosofiska problem och luckor. Personer jag skulle kunna ringa 3 på natten pga en kris och lita på att de skulle ställa upp och inte tycka jag är knäpp.

Kompisar: personer jag kan umgås enskilt och i grupp med på ett avslappnat sätt. Vi kan också ha personliga samtal om allmänmänskliga problem sådant som dyker upp i allas liv, problem med andra vänner, funderingar över relationer, arbetslivsproblem osv. En person att gå ut och dricka ett glas vin med, fika och gå på bio med. Men däremot inte om min djupaste ångest, eller sådant jag absolut inte vill att andra ska veta och som präglar min djupaste personlighet.

Bekanta : personer som ingår i umgängeskretsen och som jag även skulle bjuda in till ett socialt event med den gruppen, men inte jag egentligen inte har en personlig relation till.

CamiMami hälsa CamCam att hon kryar på sig, är du snäll. Migrän är vedervärdigt.

Inga inlägg på lager? ?

Idag är iconfesten och blondinbella är nominerad som årets influencer. Hon kan väl knappast vinna för då borde hon väl vara på plats där med hajen i högsta hugg. Jag menar vad är tjejsemester om man kan få stå i centrum med sin stoora kärlek.

Tror att Bianca eller Margaux kommer att vinna den.

Hjälp!

Har blivit tjock i vinter och behöver gå ner 20 kilo innan i juli då jag ska åka utomlands första gången och bada i Turkiet med mitt <3 och jag vill inte att han ska behöva skämmas över mig :,(
Någon som vet några bra sett eller någon diet som faktiskt funkar? Går kanske 3 mil i veckan men det hjälper inte så mycket

Dumheter. Han skäms inte. Men det handlar om kalorier in och kalorier ut. 20kg på två månader är väl lite väl mycket dock…googla på, finns väl inte så många, om ens någon, mirakelkurer som är hälsosamma…snabb viktnedgång resulterar ju i snabb uppgång igen. Lägg om kosten och träna och må bra under tiden istället

Detta sitter i ditt huvud, han skäms inte för dig. Däremot om du går runt och mår dåligt över det så kanske du kan lägga om livsstilen?
Enligt BMI så är din idealvikt 61 och nedersta vikt 51. Så du behöver inte gå ned 20 kg om du inte verkligen vill det.

Jag vet inte om du missförstått BMI-uträkningen med flit men när du ”låtsats” att du väger 52 får du ett värde på 18,4 vilket betyder att du är underviktig till din längd.
När du skriver in vad du väger idag får du ett BMI på 25, där det står du KAN vara överviktig.
Håll dig runt 60 om du är missnöjd men hetsa inte kroppen för det kan bli väldigt fel.
/erfarenhet av äs

Varför bryr du dig vad någon annan tycker? Om du inte trivs i din kropp så gör något åt det, men gör det inte för någon annans skull!

Att gå ner 20 kg på 60 dagar är orimligt. Du ska slänga alla sjuka tankar om att han skulle skämmas över dig i sopen!
Skulle han skämmas över dig? Då kan han dra åt helvete. Det finns ingen anledning att tortera sig själv för en kille. Vill DU så kan DU! Men inte på 2 månader. Du behöver vara realistisk och sätta hälsosamma mål för dig själv om du vill gå ner i vikt. Träffa en dietist och kanske möt en personlig tränare som stöttar dig och ger dig bra redskap att bli stark och hälsosam!

Mitt <3 tycker om mig som jag är men andra som ser mig på stranden kommer stirra en massa och då får han skämmas :'( inte nån vill ju se en kritvit 72 kilos klump som ligger på stranden. Hittar på internet att en kan gå ner 2-3 kilo i veckan så på 9.5 veckor går det?

72 kg? Hur lång är du? Du bryr dig alldeles för mycket om andras eventuella åsikter. Du kommer ha lika dålig självkänsla vid 52 kg, det sitter nämligen i huvudet, inte kilona. Du duger precis som du är, med och utan diverse ”brister”. Jag lovar.

Jag är inte så lång, 1.68 bara så 72 blir ganska mycket för mig.
Idrottade mycket förr men slutade med de och då var jag inte tjock och hade inte alls dålig självkänsla.

? Sån förolämpning mot de som faktiskt ÄR tjocka, herregud vilket fettförakt du har.

Låter inte hälsosamt att gå ner 20 kg överhuvudtaget för dig! Du väger ju absolut inte för mycket! Om du skulle gå ner till 52 måste du väl bli underviktig istället?

Pratar bara från egen erfarenhet nu för jag är också 1.68 cm och jag vägde 48 ett tag när jag hade ätstörning. Det syntes kanske inte för andra men min kropp mådde inte bra då.

Tack för omtanken <3

Jag får 18.5 i BMI när jag väger 52 och det är ju normalvikt 🙂

Undre sidan av normalvikt definitivt. Jag är kortare än du, ca 165 cm, och just nu väger jag ca 50 efter att ofrivilligt gått ner några kilo pga depression. När jag är 52 är jag fortfarande väldigt smal. Enligt min längd och bmi borde min idealvikt vara 59. Så säkert högre för dig. 72 är nog inte så farligt i ditt fall!

Allt under 19 i bmi är undervikt

Enligt BMI är din idealvikt 61 kg, inte för att jag tycker du ska stirra för mycket på vågen dock men 52 är väldigt lite för din längd. Jag märker att jag får dåligt självförtroende när jag slappar med träningen. Så fort jag kör ett pass känner jag mig så mycket bättre redan då, just för att kroppen får prestera och utföra något istället för att bara granskas utseendemässigt. Träna något som du tycker är kul (iaf 2-3 gånger i veckan), skippa alltför mycket sötsaker på vardagar, förbered matlådor så att du äter ordentlig mat istället för att trycka i dig sötsaker när du blir hungrig/har lågt blodsocker så kommer du komma långt på vägen. Hetsa inte utan försök ändra på små rutiner istället, se det långsiktigt. Du lider inte av övervikt, det sitter bara i ditt huvud. Kram

Här har du svaret på frågan:

https://completehomespa.com/metabolic-balance-diet-review/

Krävs sjukt mycket disciplin, du kommer komma underfund med vad det är för matvanor du egentligen har, du kommer förlora massa vätska första veckan som gör att det känns som att det går fort. Du kan bibehålla metoden långsiktigt. Helst ska du så klart göra den hos en kvalificerad dietist men i brist på sån (och pengar, det ska tydligen vara rätt dyrt), så kan du testa att höfta med den här metoden. Du kan googla runt för att förstå hur den strikta versionen ska se ut.

Fy vad vidrig kommentar. ”Inte nån vill ju se en kritvit 72 kilos klump som ligger på stranden ”. Ärligt talat. Tänk dig för innan du skriver. Jag är en ännu större klump, ska jag portas från stranden då?

Rimligt är att tappa ca 10 kg på två månader.

Utöka grönsaker till minst hälften av tallriken, ät mindre portioner protein (gärna fisk) och kolhydrater (långsamma). Du kan variera rätter mycket, beroende på vad du tycker om.

Träna vad och så ofta du tycker det är roligt.

Tack <3

10 kilo är bättre än 0. Ska försöka det och 5-2 så blir det 15 med 🙂

Mina bästa tips är att du testar intermittent fasting (viktigt att du läser på om ämnet men också kollar på olika youtube klipp, ), äta hälsosamt och att du tränar. 20 kg på två månader är inte realistiskt eller hälsosamt.

Tänj inte på gränserna bara för att Camilla är sjuk.

Jag gick precis som du upp en hel del i vikt, kanske 15 kg allt som allt… började utesluta mat helt, drack bara kaffe & åt frukt om dagarna, samt tog en och en halv timmas promenad dagligen. Gick ner 7 kg på en vecka, sen klarade jag inte av hungern mer. Det är inte värt den mödan, att gå hungrig hela tiden & förlora vikt snabbt, sen när jag började äta ”normalt” igen gick jag upp alla kilon plus två till… värdelöst!!! Gör inte om min tabbe. Ta det successivt, som de flesta rekommenderar dig här, det är mest hållbart. Din kille åker inte utomlands med dig för att visa upp dig som någon sorts trofé, isf är det dödsdömt ändå, vi är ju inte några levande skyltdockor! Tack & lov ???

Jag har gått ner 16 kilo sedan nyår. Genom att räkna kalorier samt köra 5:2 och periodisk fasta. Slutade röka i samma veva och varje gång jag blivit röksugen har jag gått in på toa och gjort 20 knäböj så rumpan har hållt sig fast. Jag har även gått vanliga promenader 45-60 minuter dagligen. Gick ner 16 kg på två månader nu pendlar jag lite i vikt +-2 kg.

Nej men kära vän!!! Det här låter verkligen inte bra! Du får ALDRIG ändra din kropp för andras skull!!! ALDRIG! Skäms ditt <3 för dig så är han inget att ha. Vad andra på stranden kan tycka eller inte är deras problem. Ät lagom nyttigt, rör dig i vardagen och rör dig lite mer intensivt med jämna mellanrum så kommer kroppen bli glad. Gör dig själv en tjänst och kasta ut din våg.

Ha en mysig resa och kom ihåg att njuta ordentligt av sol, bad, mat, kultur, varandra och nya upplevelser!

Jag vet inte om mitt <3 kommer skämmas men kanske han gör det! Mitt <3 säger att han gillar mig som det är om det går att lite på så är det ju för min skull och inte hans 🙂

Utan våg kan jag ju inte veta vad mycket min vikt är, tänk om den är 76 i juli istället för 52? Blir ju dumt att slänga ut den då?

Det är det som är poängen, det spelar ingen roll vad det står på den. Fokusera på att leva livet istället.

Och som du beskrev ditt problem från början låter det inte som att du gör detta för fin egen skull. Nånstans. Då hade det inte spelat nån roll vad nån annan tyckte eller att ni hade en resa inplanerad, eller som du skrev nu ”tänk om jag väger 76 kilo i juli”. Ta hand om dig! ?

Du måste vara ett troll…?

Det luktar troll om badkrukan. Ingen annan vevar och gormar så jävligt om 72kilos-klumpar och <3 istället för att googla och skriva som vanligt folk.

Hen vill kliva er på tårna.

Vänd på frågan; skulle du skämmas över din partner om han vägde några kilo för mycket? Antagligen inte, jag skämdes inte över min sambo när han låg på 116 kg (nu ligger han på typ 90 kg) så varför skulle han skämmas över dig? Höj blicken och rocka din kropp och njut av semestern! 🙂

Har fått världens roligaste sommarjobb och är så glad för det! Men det är i en bransch som är helt ny för mig så jag är samtidigt så sjukt nervös och rädd för att misslyckas. Tips på hur man boostar upp självförtroendet på några veckor?

Först och främst, grattis till ditt jobb! 🙂 jag skulle rekommenderar att ha i åtanke att detta är helt nytt för dig, alltså kan man inte förvänta sig att kunna allt felfritt från början och våga fråga om hjälp. Och som förberedelse kan man uppmärksamma saker man klarat av förut som man kanske tyckt varit svåra eller som man inte haft någon tidigare kunskap om. Men egentligen vad som som du åstadkommit tidigare. Kanske ta en funderare på vad man är bra på eller vad ens styrkor är (VIA-testet är ett test på nätet där man kan få fram sina topstyrkor av de 24 universella som finns). Kan hjälpa på det nya jobbet att vara medveten om vad man kanske har lättare samt svårare för. Grattis igen och ett stort lycka till!

Tack! Sparade din kommentar så jag kan påminna mig själv när det behövs. Ska absolut göra det där testet, lät spännande! Och tack igen för din kommentar, känns så skönt att få lite pepp!

Vad är det för bransch?

Media!

Läs gärna på innan om jobbet på hemsidan och på andra ställen på nätet. Tänk positivt, t.ex att du lär vara en stor tillgång just för att du så gärna vill jobba där. Skriv upp på ett tomt A4-papper på kylskåpet en massa saker som du har klarat av bra i livet. Vänd dina tankar från ”tänk om jag inte klarar av det” till: ”Det kommer att gå bra!”

Åh kylskåpsgrejen ska jag göra direkt, smart att se det varje morgon 😀 tack!!

Vad bra! Ja, det går att peppa sig själv på så sätt. Lycka till! ?

Hej L jag svarade men jag klickade nog inte tillräckligt noggrant på rutan ”skicka kommentar”.

Men läs på om företaget. Skaffa dig gärna så mycket kunskap som möjligt innan du börjar för att känna kontroll OM du vill och orkar.

Vänd negativa tankar som: ”Hur ska det gå, tänk om…” till: ”Det kommer gå bra, när man är så taggad som jag är inför detta så ordnar sig allt med tiden.”

Tänk som Pippi: ”Det har jag aldrig provat tidigare så det klarar jag helt säkert.”

Ska lätt dra fram Pippin inom mig! Tack!

Finns det några repladies här? Vilka säljer använder ni? Har nyligen upptäckt det på Reddit och jag älskar det!

Hur beter man sig efter en första dejt? Träffade en kille igår och vi hade supertrevligt, när jag skulle hem bad han mig skriva när jag kommit hem vilket jag gjorde men fick inget svar då och inte heller något idag. Hur ska jag tolka det? När är det ok att höra av sig igen? Mvh ny i dejtingvärlden.

Hor av dig, ja! Våga det!

Undrar jag med. Been there så många gånger och i mitt fall är det alltid negativt.

Men det verkar alltid gå bättre för alla andra, vänta lite innan du ger upp honom. Typ en dag till.

(Nej är inte så bitter som jag låter, bara lite upptagen)

Minns att du skrev om det, Don Lothario. Dumma han! 1: Han borde ha svarat. 2: När han svarade skulle han ha gett dig det svar du hade önskat. Hoppas du vågar igen! Till slut står han där. Kram

Jag vet att det heter dumma honom, men jag tyckte det lät mer passande typ Dum ju! Så typ

När? såg jag nu att du skrev Emsipemsi. Okej. Jag hade hört av mig så fort som möjligt.

Tolka inte in för mycket 🙂 hör av dig när du vill. Vill han spela spel så är han en tönt (haha säger jag som hatar spel). Men med det sagt så gillar jag också när folk skriver när de har något som man faktiskt kan svara på, tex om du skulle skriva på måndag och fråga hur helgen var 🙂

Men om du hört av dig och inte svarat får väl han svara. Jag hade inte hört av mig mer om han bett mig smsa när jag kommer hem men inte ens kan svara dagen efter. Bara pinsamt att messa han mer. 🙂

+1. Vänta och se om han hör av sig.

Kör detta: behandla hen som du skulle vilja bli behandlad.
Alltså, skulle du vilja att hen hör av sig? Hör av dig.
Skulle du vilja att hen frågade om ni kunde hitta på något? Fråga hen.
Osv.
Får du nobben så vet du, gå vidare.

(Jag satsade järnet på min nuvarande, orkade inte spela spelet liksom)

Min nya kille vill att jag berömmer honom mycket både i och utanför sängen, han vill att jag ska skryta om honom inför mina vänner. Är det ett tecken på osäkerhet? Eller bara en turn on?

Osäkerhet och så vill han känna sig överlägsen dig (och andra). Låter inte skitbra.

Jag hade nog tyckt att det var en turn off. Han kanske har dåligt självförtroende och vill ha mycket bekräftelse, men att du ska bekräfta honom till dina vänner? Om hur bra han är i sängen? Nä, det känns inte helt rätt. Varför vill han att du bekräftar ert sexliv för duna vänner? Och vill dina vänner ens höra hur bra han är i sängen?

Där hade mina varningsklockor ringt. Sex är mellan er två (eller fler om ni har de preferenserna). Om du väljer att berätta för dina kompisar ska vara helt mellan dig och dina kompisar, och med det menar jag att du ska inte berätta nåt du inte är bekväm att berätta och du ska inte berätta något de inte är bekväma med att höra. Det enda din kille har att säga till om där är vad han INTE vill att ni pratar om med andra.

Att berömma någon ”in action” kan ju vara sjysst om man annars känner sig lite osäker. Det kan hjälpa att våga släppa loss.

För fyra år sen lämnade jag typ hela mitt liv för att flytta ihop med min stora kärlek i Stockholm. Där jag bodde hade jag många vänner, umgicks med kompisar flera gånger i veckan och pratade med dem varje dag. Jag trivdes inte med mitt jobb men gillade livet i övrigt. Nu efter fyra år har jag fortfarande inga kompisar i Stockholm. Några bekanta och jättefina kollegor och jobb men inga nära vänner som jag kan umgås med.
Eftersom vi är mitt i en jobbig process med assisterad befruktning har jag inte orkat anstränga mig så hårt för att skaffa kompisar så det är lite mitt eget fel. Men jag känner mig så fruktansvärt ensam. Jag är ofta (kanske orättvist) besviken på min sambo som lever sitt liv och gör sina grejer utan att bry sig om att jag då blir ensam. Självklart gör vi många saker tillsammans och i den bästa av världar hade han kunnat göra sitt och jag mitt ibland men eftersom jag alltid måste göra mitt ensam blir jag så otroligt besviken på honom när han inte bryr sig om det. Hade det varit tvärt om hade jag tänkt mycket mer på honom och försökt presentera honom för tänkbara vänner. Tycker ni att jag förväntar mig för mycket av honom?

Vad exakt är det du förväntar dig av honom?

Ja det gör du. Det är inte din partners ansvar att du har vänner och ett ”eget” liv. Hade också svårt i början i Stockholm att träffa nya vänner men det löste sig när jag började träna och gå till mindre uteställen (Medusa, After osv. Rätt tråkiga ställen, men lätt att få kontakt med nya människor om man är lite öppen av sig)

Är också väldigt ensam. Ibland är det självklart självvalt. Men fina dagar som denna önskar man att någon iallafall fråga om man vill ses, bara för att veta att någon tänker på en. Bott i Sthlm hela mitt liv, men av olika anledningar har jag idag väldigt få vänner. Typ 3 st, som jag aldrig träffar typ. Arbetslös nu också så får ännu mindre socialt umgänge. 22 år ✌ jaja. De är vad de är. Ha en fin dag kära ni

Absolut inte! Känns som en självklarhet (för mig) att den som flyttat blir medbjuden och introducerad i partners umgängeskrets! När jag och min man träffades så bodde vi i olika städer. När vi valde att bli sambos så tittade vi på i vilken stad livet skulle bli bäst för oss BÅDA. Då hans arbete var lättare att få på annan ort samt att mitt sociala umgänge var större så valde vi att bo i ”min stad”. Det var jätteviktigt för mig att han lärde känna mina vänner och deras partners för att sedan utveckla egna kompisrelationer! Han hade ju ”offrat” sina vänner så det var för mig en självklarhet att involvera honom och hjälpa honom att skapa nya kontakter. Tycker att det låter ganska egoistiskt av din sambo att inte inkludera dig i hans sociala liv om jag ska vara ärlig.

Har han många vänner som han kan presentera dig för? Det är ju självklart i hans intresse också att du träffar nya vänner när du har flyttat till en ny stad för hans skull. Han vill väl att du ska må så bra som möjligt?

Tycker inte alls att du förväntar dig för mycket av honom. Har du pratat med honom om hur du känner? Jag lämnade också min hemstad för att flytta till min pojkvän (numera man) och eftersom jag inte kände någon där sedan innan var han snabb med att introducera mig till hans kompisar. Hade tyckt det var jättemärkligt om han inte varit mån om att jag skulle lära känna hans vänner/hitta nya vänner, att ha vänner är ju en stor del av ens liv och välmående. Har han inga kompisar/kompisgäng han kan introducera dig till? Eller kan ni dra ihop någon middag eller grillning (vad ni nu gillar att göra) där ni bjuder hem hans vänner?

Tack för svaren Lo och ni andra. Igår var en riktigt dålig dag och idag med lite mera perspektiv på det känns det mycket bättre. ?
Jag tycker nog att det kanske är både mitt ansvar att aktivera mig för att träffa fler vänner och hans ansvar att minst ta hänsyn till att det kan bli jobbigt för mig. En del i problemet är nog att han träffar sina vänner genom aktiviteter, typ sporten han tränar och då blir det konstigt att ta med mig på det.
Problemet bottnar nog i att han aldrig sett det som något han behöver fundera på utan räknar med att jag helt själv kan bygga ett självständigt liv här. Plus att vi vill umgås olika mycket med varandra.
Tack för era tankar hörrni!

Behöver tips för ’rak-finnar’
När jag rakar mig vid underlivet/ljumskar får jag lätt röda prickar / finnar. Varför får jag inte det vid armhålorna fattar inte?
Jag använder ny rakhyvel, har provat dyrare rakhyvlar för män, har nu gilette Venus ( tror jag den heter ) har provat att rolla på deodorant efteråt och har smort med eight hour créme och då blir det ibland bättre.
Finns det några andra tips?

Rfsu easy shave när man rakar och rfsu cooling balm efteråt, inga prickar eller finnar alls. Var lite försiktig med cooling balm bara, kyler på rätt bra om det hamnar fel haha

Du rakar för ofta tror jag. Och så har du troskanter som skaver i ljumskarna vilket du inte har i armhålan, så underlivet är mer utsatt. Prova raka mer sällan, lite stubb är inte hela världen.

Tycker inte jag rakar för ofta, högst 2ggr i veckan. Min sambo tycker jag kan dra några tag varje gång jag duschar ? Men det gör jag inte.
Tack för tips med cooling balm och den där troskanten är kanske en bidragande orsak, får prova boxer-trosor kanske.

Två gånger i veckan är väldigt ofta. Prova att göra det en gång i veckan? Vad din sambo tycker är irrelevant.

Nej det är det inte, jag kör varannan dusch, mamma varje dusch och syrran någon gång ibland. Finns inga rätt eller fel

Jag sa inte att det var fel, alls.

Fick aldrig det där att funka heller, har för känslig hy tror jag. Nu vaxar jag istället och trivs superbra med det (även om det gör lite ont såklart).

För mig funkar det endast att raka varje gång jag duschar, använder den gula venyshyveln, den här säkert nåt annat namn. Rakar i duschen och efter duschen tar jag en after shave och sen morgon och kväll tar jag en hair helper från rfsu. Sover utan trosor också.
Efter detta har det gått mycket bättre, får nästan aldrig rakfinnar längre

Tack ! Haha jag får prova att göra min sambo glad ? Och raka varje dusch ( OBS vad min sambo tycker är INTE helt irrelevant, vill ju att han ska se mig som attraktiv på samma sätt som han ansar sin skäggväxt som han gör enligt mina önskemål ? )

Ja jag håller helt med?

Förlåt men om din sambo inte ser dig attraktiv för att du har hår mellan benen så är det fel på honom. Du skulle kunna vara helt igenvuxen och han skulle inte bry sig – för det är så det borde vara.

Vet att han älskar mig och attraheras av mig trots hår mellan benen, men eftersom han tycker det är väldigt sexigt utan hår på muffen så väljer JAG att ta bort det.

Veganer! Är sugen på något nytt ikväll, har ni tips på någon ”biff”? Vill testa nya smaker. Det andra som serveras är en rotfruktsgratäng (potatis, morot, palsternacka, vitlök) med svamptäcke över, kokt broccoli vid sidan och kall vitlökssås

VågaVego.se

Tack Ida!!

Gå in på COOP:s webb och sök efter Lotta Lundgrens vegobiffar gjorta på svarta bönor! Toppenrecept..! ?

Tack, ska kika på det ?

https://www.coop.se/recept/broccolibollar-med-rostade-rotfrukter-och-sweet-chiliyoghurt

Dessa är sååå goda! Gör dem ibland som biffar och ibland som bollar. Blir fasen dagens kvällsmat! PS. Vitlökssås är livet ❤️

Ursäkta, missade att du var vegan! Trodde du var vegetarian! Men kanske något substitut?

Körsbärsblommen utanför fönstret blommar och ”bakgrunden” är en klarblå himmel. Såå fint!

För er ??? då? Hur ser det ut där ni är?

Bor i en dal, mycket grönt överallt runt omkring mig, både träd och ängar

Åh så fint det låter. Vi bor också väldigt vackert.

Samma här! Klarblå himmel och jag tycker det är så härligt när gräset är så grönt som det bara är denna tid 🙂
Satt på balkongen en timme (trotsade allergi) och när jag kom in hade jag fått lite solfräknar ?

Åh! Fint och mysigt det låter! ⭐️

Solen strålar, körsbärsträden i trädgården blommar, poolen glimrar, maken jobbar på med husbestyr och jag och katten lapar sol och dricker rosé på altanen (jag, inte katten) – kan knappt bli bättre! ?

Låter hur bra som helst! Jag låg ute under äppelträdet en lång stund förut och hörde fåglarna kvittra. Underbart eller snarare obeskrivligt härligt!

En halvnaken snygg kille så jag lider.. INTE ?

Så bra! ☀️☀️☀️

Jag är så trött på att min svärmor kommenterar min kropp. Igår var vi på middag där med resten av familjen, direkt när jag kom påpekade hon att jag gått ner (ännu!!) mer i vikt. Jag svarade ”okej, jag har bulimi, ska jag anmärka på din kropp också?”.

Min svärmor blir då helt chockad/gråtfärdig och får gå iväg och prata i ett annat rum med sin dotter. När dottern, (min pojkväns syster) kommer tillbaka ger hon mig en kram och ber mig gå därifrån…
Nu sitter jag och skäms, känner att jag skämt ut mig inför hela hans familj genom att vara otrevlig. Vad ska jag göra? Be om ursäkt? Och till vem isåfall, hela familjen eller bara mamman?

Varför skulle du gå för? Vad var det för knas. Svärmor får väl sätta sig och prata med dig eftersom hon ju borde känt att hon kanske gjorde nåt galet som fick en sån reaktion ur dig. Knäppt. Men bara för att man är vuxen med marginal är man inte alltid mognast. Ta du steget, hör av dig till henne, berätta hur det är och att du inte vill höra kommentarer om ditt utseende oavsett om de är välmenande (stick gärna in att ingen vill det).

Nej, du ska inte be om ursäkt. Jag är smal naturligt och får ofta kommentarer som att jag borde äta mer mat, äta en påse chips istället för att träna osv fast jag äter som två vuxna män redan. Jag har börjat göra precis som du, jag svarar tillbaka. Det är inte okej att kommentera andras kroppar, tål de inte
att höra det så ska de inte slänga ur sig en kommentar från början ?

Hon verkar helt dum i huvudet.

Försök att förklara vid ett annat tillfälle hur det landar i dig. Hur känsligt det är, hur tufft det är redan innan du får hennes kommentarer. Jag försöker alltid vara vänlig när jag försöker nå någon så, så jag tänker på att sova mycket innan och liknande. Om hon brusar upp/ försvarar sig så förklara (även om det tar emot) att du förstår att hon inte menade något illa, men att det ändå gjorde väldigt ont. (Andra skulle inte tipsa så kanske, men du vill ju att hon ska sluta göra så och då är det en större chans att hon lär sig av sina misstag.) Fortsätter hon ändå att vara dum, säg till henne att du inte vill henne något illa, men att du inte heller vill höra sådant mer. (Här låter du vänlig men mkt bestämd)

Din svärmor ska be om ursäkt till dig för att hon konstant kommenterar din kropp. Inget annat.

Öh, nej! Du ska inte be om ursäkt eller skämmas! Det var ett bra svar du gav på en dum fråga, normalt funtade människor frågar inte om vikt, graviditeter etc. Snarare tycker jag din pojkväns familj betett sig oschysst som ber dig att gå därifrån, wtf liksom?!
Hur ställer sig din pojkvän till detta samt att du fick gå? Stannade han kvar själv?

Jag behöver råd från någon som kanske varit med om samma sak. Min tvååring (tre i aug) har ett sånt sjuhelvetes humör. Hon får sammanbrott för ALLT och det tar en evighet innan det går över. Nu idag skulle vi cykla till lekplatsen men katastrofen var ett faktum när hon inte fick stå ivägen när vi rullade ut cyklarna utan var tvungen att akta sig. Hon skriker, gråter, kastar sig och sparkar och slåss. Hon blir helt skogstokig vid minsta lilla grej som går henne emot. Förut i bilen tippade väskan hon hade bredvid sig (eftersom jag svängde) och då börjades det igen. Fullt blås. Jag försöker att inte ta så mycket hänsyn eftersom jag tänker att hon inte lär sig om vi tassar på äggskal. Min man säger dock uttryckligen: ”men fokus måste väl alltid vara att hon inte skriker”. Men det är inte bara diskrepansen där som är orsaken. Vi har en till och han har aldrig betett sig på detta vis trots likadana föräldrar. Jag ORKAR snart inte med denna snarstuckenhet mer. Jag blir en dålig dålig mamma som blir skitarg på henne för att hon sätter igång. Men det är som om man aldrig kan slappna av. Vad ska man göra egentligen? Eller är det bara att tugga i sig? Varje dag? Tusen ggr om dagen?

Läs dina ord…. som blir skitarg på henne. (Menar inget illa) Så blir det lätt för de flesta och då fortsätter det ännu mer. Lågaffektivt bemötande är det som gäller så ofta som det går. Googla (om du vill) på det. Om möjligt: dela upp er, hjälp varandra, kör avslappning i olika former. Träna fysiskt så att du tål hennes reaktioner bättre. Släpp prestationskraven i möjligaste mån så att hon känner lugnet istället.

Jag ringde Vc en gång när min son skrek. Jag var och är inte van helt enkelt. Jag sa vad kan det vara? Trots/ utvecklingsålder menade sjuksköterskan. Japp. Så var det.

Men försök vara extra snäll mot dig själv (och henne förstås) så att du orkar. Om du ska ropa tillbaka: ”Ja, jag kommer” och du låter lite eller mycket sur, så lägg till några ord mer vänligt tonfall: ”… vad vill du min fina”

Tillägg: sen kan man ju Googla ”Lågaffektivt bemötande” , lära sig allt om barnpsykologi men ändå bli stressad av situationerna. Så jag menar inte något illa alls. Det går aldrig att bli fullärd och där och då är det inte så lätt. Det menar jag inte förstås.

Och mitt allra bästa tips är att skriva och prata av dig.

Min ena dotter är så nu, det går i vågor, så det blir bättre i perioder sen kommer det komma tillbaka… Jag höll på att gå under ett tag, men sen så satte jag mig ner och tänkte och fick helt enkelt acceptera att hon har nära till alla känslor. Jag gör fortfarande allt jag måste, jag daltar inte med henne för hon kommer behöva lära sig att hantera detta. Självklart blir jag också arg men jag försöker verkligen att inte blir superarg utan mer prata lugnande men ”hårt” inte skrika men förklara varför hon inte kan göra som hon gör.
Dagarna det blir för jobbigt och för påfrestande så släpper jag ut håret och sätter på en pod eller ljudbok. Jag hör när stora tjejen pratar och vad hon säger, men jag har något som jag kan koncentrera mig på när det blir för skrikigt över att jag satte på fel sko först eller när hon inte får göra en del saker. Då överlever jag dagen.
Vet inte vad mitt svar ger, kanske uppfattas som virrigt =)
Och vill du prata med någon i samma sits, skriv igen så fixar vi det =D

Ärligt nu, vilka produkter från LCC är faktiskt bra? Tycker flera av hårprodukterna låter lockade så tänkte passa på när det är 50%

Jag har haft deodoranten och tyckte den var helt ok, god doft men som jag efter ett tag tröttnade på. Har hårinpackningen nu och den doftar gott och ’gör sitt jobb’ tycker jag, men märker inte så stor skillnad på olika inpackningar.

Mamma köpte massa till håret, den enda produkten som dög enligt henne var den där som gör att håret torkar fortare. Allt annat gav hon bort

Jag använder deon och body lotion. Men jag har även passat på att köpa: blonde schampot, anti frizz sprayen, och scruben. Har ej hunnit testa dem ännu.
Gillar deon och body lotionen.

Hade en ansiktsmask men fick utslag.. aldrig hänt tidigare. Så prova inte den! (Kan ju så klart vara olika för olika personer)

Hair-masken gillar jag. Doftar gott och gör håret mjukt. Inte sensationell men helt okej. Har köpt i flera omgångar, passade på nu när det var halva priset också…
Har köpt schampoo och balsam, inget speciellt med dom.

Bloggare som väntar barn maj/juni?

Vad brukar ni göra när ni träffar er partner? Känns om man bara ligger i sängen o myser varenda gång

Promenader, brunch ute/hemma, ser på film, lagar mat, dagsutflykter, museer, tränar…

Lagar mat, tar löpturer, beställer pizza och kollar på film, ligger kvar i sängen och kelar, får på bio, går ut och äter, träffar polare och lagar mat tillsammans, spelar mario cart, reser.

Första koppen kaffe på hela dagen, väntade tills jag hunnit baka färdigt bullarna. Väntade så länge att spänningshuvudvärken kom smygandes.
Men nu äntligen, kaffe, nybakade bullar och slapp på balkongen i solskenet (under parasoll pga soleksem ?) men ändå härligt!
Min hjärna tackar för koffeinet som sakta strömmar ut i kroppen!

Åh vilken fin beskrivning!

Varför bakar jag inte bullar längre? Världens mest avkopplande sysselsättning ju och sedan doftar och smakar det så gott. Brukade göra många och ge bort. En mycket speciell känsla.

Bullar kräver tid och kärlek. Ibland har man inte det över till bullbak. Då är det bättre att låta inspirationen komma till en istället för att pressa fram bakningen.
Det går i perioder, iallafall för mig.?

Bra tänkt! Tack det har du rätt i!

Den känslan är obeskrivlig! Tänker mig att när man får första koppen efter att kroppen är så dränerad; det är ungefär som att föda barn. Man kan inte beskriva känslan som infinner sig i hela kroppen ??

Haha vilken jämförelse ?

Yea…. jag hoppas att ni läser in den något skämtsamma tonen i min jämförelse ? ??

Det gjorde vi. Såå roligt ju!?

Blev sugen på kaffe tack vare din text. Perfekt! Nu orkar jag mer igen.

Filmtips önskas. Helst komedier. Känner att jag behöver skratta & må bra ❤️

Typ alla filmer med Jim Carrey, ace ventura pet detective, Bruce den allsmäktige, the mask Osv, så roliga ?

I love you man, bridesmaids och the bad guys.

Nej den sista heter föresten The other guys.

Romantiska komedier

Bad moms helt klart?

Mr Bean när han väcker liv i en gubbe med bilens startkablar =)

Tips på bra poddar önskas.

Jag har försökt hitta bra pratpoddar men det är väldigt glest. Jag listar de nedan i ranking ordning.

Alice&Biance
Redgert&Dietz
Pillowtalk
Schutermans
Fördomspodden
Framgångspodden

Hatar
Alex&Sigge
Wahlgren&Wistam
Mia Skäringer
Crime-poddar
Hannah&Amanda
Systrarna Larsson

Allt som innehåller Messiah Hallberg. Geniförklarat och Freakshow som han håller i själv och allt som han har gästat. Sveriges roligaste och sexigaste man.

Ja!! Tack! Just det.? Han är rolig!

Åh! Tusen tack!!! Jag lyssnar mycket på ljudböcker, men glömmer ofta att lyssna på poddar. Bara tänker att jag vill det. Så bra ju!☀️☀️

David Batras podcast??

Just det, ja! Också en pod jag vill lyssna på! Tack Don! ☀️☀️

Okej. Hur sova bättre? Vet många tips, men skriv gärna vad ni har för förslag för att få bättre sömn.

Om du gillar att lyssna på poddar så finns det en podcast som heter The Debrief och där har de ett specialavsnitt om sömn och hur man sover bättre.

Tack, tack! Det ska jag göra! ?

Sovmask, poddar som är lagom ointressanta och inte så flamsiga, tyngdtäcke ??

Perfekta tips! Bra!! ⭐️

Sömnpiller

Har inte testat, men fick det tipset av en fd kollega som hade haft för stor belastning med allt en tid. Hon sa: be om det om du inte får till sömnen på annat sätt. Jag har okej sömn så jag hoppar nog det, men tack så jättemycket ändå för nu blev jag motiverad att använda andra sätt att förbättra min sömn. Det är ju så härligt att sova bra så att man känner sig utsövd. Tack till dig och er andra också som kom med tips! ?

På Storytel lyssnar jag alltid på Herman Lindqvists historieböcker. Intressant men inte spännande. Jag sover jättebra till det.

Vad bra! Jag har lyssnat mycket på dem förr och lagt fler av Hermans ljudböcker i ”bokhyllan”. Då ska jag börja lyssna på just de böckerna. Och din Insta har jag gått in på en bra stund förut då du skrev om det CamiMami. ?

Dra ner på alla intryck en-två timmar innan du lägger dig. Dvs inget skärmljus, behaglig belysning, behaglig ljudnivå osv. Låt kroppen och hjärnan landa. Det hjälper mig. Sen kan man tänka på mycket under dagen, ha bra rutiner på mat och tider, motion och annat ”tråkigt”. Svalt i sovrummet.

Jättebra tips! Inga skärmar två timmar före man ska sova, nej just det. Hm och jag som skriver på min smartphone nu… men Öppet spår är Öppet spår… ?

Om en månad ska jag ha rättegång, anmälde min bror för misshandel. Egentligen grov kvinnofridskränkning, men polisutredningen ”blev fel”. Jag är så nervös, panik, skräckslagen. Jag vill aldrig mer se han.

För 1.5 år sen när jag anmälde, så va det så emot mig, men idag är det det bästa som har hänt. min pappa är rädd, och vittnar fast han inte behöver, för min brors skull. Låtsas va neutral men kastar mig under bussen.
Han lever i, och beter sig som i ett misshandelsförhållande. Så jag dömer inte honom, men det svider. Det svider så ibland vet jag inte vart jag ska ta vägen. Mitt krav om vi ska ha en relation är att pappa går i terapi, för sin relation med min bror. Han är en psykopat, en äkta, inte som ett glåpord.

Anmälan gjorde jag för min familjs skull, även fast det är mig han har varit mest fysisk mot. Pappa är den enda som är ”kvar vid hans sida”.

Men rättegången… vad ska man säga? Vad ska man göra?

Ville bara skriva av mig, har svårt att öppna mig och det känns som att jag belastar mina vänner när jag pratar om tråkiga saker.

Usch vilken förfärlig situation .
Var ärlig under rättegången och tänk på DIG själv. Hoppas du har någon som lyssnar på dig, annars hoppas jag att du går och pratar med någon som är professionell. Stå på dig och jag önskar jag kunde ge dig lite styrka.

Hej, oj tack snälla… började gråta nu❤️ Jag går hos psykolog, har kronisk ptsd, igår va första exponeringen i traumabehandlingen, kanske därför jag är känslig. Pratar inte om känslor egentligen. Jag känner mig så ensam, och det är jag, har inga vänner där jag bor, men jag menar känslomässigt, så inte ens dom på långt håll öppnar jag upp mig för om dom frågar. Jag har tänkt länge Att skriva om det här, men jag skäms så. Tack snälla för att du svarade.

Lider verkligen med dig! Jag tycker du verkar vara klartänkt och snäll. Bra att du skriver av dig här, det kan vara så mycket enklare och ge mer att få vara anonym för en stund. ?

Jag har ingen erfarenhet av rättegångar (tv, studiebesök, men ingen egen erfarenhet alls) men mitt råd är ändå att försöka ge den sanning du känner är rätt, förklara hur du minns det helt enkelt. Försök att stärka upp dig innan genom att vara extra rädd om dig, försök att vila mycket, äta bra, motionera osv. Stärk självkänslan och verbaliteten genom att läsa böcker om sådant. (Retorikböcker) Just det: gör andningsövningar som du även kan använda på plats för att komma ner i varv. Andast lugnt och tänk orden ”lugn” på inandningen och ”ro” på utandningen. ”Lugn och ro”. Träna yoga om möjligt, finns på Youtube.

Var ärlig under rättegången och berätta vad han har gjort mot dig.

Berätta för din pappa vad du tycker.

Har du stöd av resten av familjen?

Hej, tack! Jag ska va ärlig, det jag blir skräckslagen över är att jag ska hamna i freeze mood, när jag blir pressad och misstrodd, det är mitt största handikapp. Resten av familjen är delad typ, mamma är helt på min sida, min andra bror vet jag inte riktigt. Det är mycket förvirring i familjen. Det är nog mest jag som inte vet, eftersom jag inte kan berätta hur jag känner och mår, jag stänger av mig själv, och låtsas inför mig själv för att klara vardagen.

Jag tänker ibland att det är skitsamma hur rättegången går, eftersom jag har kommit till insikt och har börjar min reda till tillfrisknande. Men det är ändå skrämmande, gå in där, möta honom, en iskall manipulativ människa prata om det, höra lögner…

Skrev ett långt svar, men det försvann tyvärr. Luften går ur mig fort, så orkar inte formulera om. Tack för omtanken❤️ Jag har typ stöd, men det är jag själv som inte kan öppna mig känslomässigt. Och när jag väl gör det finns inte tiden från den andra sidan.

Svarade längre ner (jag är Anonym kl 16:09) och jag gav dig ett långt svar förut som jag klantade till det med så det försvann, men känn mitt stöd. Kram

Hej! Tack! Det va väldigt bra tips. Tar en screensshot på dom! Sista månaden har jag försökt bli mer fysisk, och det har faktiskt stärkt mig. Kanske borde låta bli att stänga av och börja prata också då också haha?. Igår va jag hos psykologen och gjorde första exponeringen i traumabehandling för ptsd, det kändes bra, men det va så ångestladdat, att släppa fram känslor och minnen. Jag vet knappt vad jag är rädd för.

tror ni det är dumt att förbereda typ stödord att ha med på rättegången? Jag ”fryser” lätt, speciellt vid press och stress. Då stänger jag av låtsas som jag är starkast på jorden och inget påverkar mig.

Nu hoppar min lilla hund på mig som om jag vore en studsmatta, dags att gå ut? Tack snälla ni för svar, stöd och råd.

Kärlek till er❤️

Jag blev misshandlad i tjänsten en gång som ledde till rättegång. Det som gynnade mig och att det blev en fällande dom var att jag tydligt kunde beskriva händelseförloppet (i detalj). Jag pratade även mycket om mina känslor under misshandeln. Att jag var så rädd, fruktade för mitt liv och att jag fortfarande på rättegångsdagen var påverkad av händelsen. Min psykolog skrev ett intyg som visades upp i rätten som beskrev mitt mående (PTSD, ångest och depression) vilket visade att jag fortfarande mådde dåligt.

Under min rättegång så bad åklagaren mig berätta vad som hänt (händelseförloppet) och sedan ställde dommaren en eller två frågor, försvarsadvokaten hade inga frågor.

Jag tycker att du har agerat helt rätt och du är väldigt modig som vågat anmäla! Du kan googla på hur en rättegång går till och du kan även kontakta brottsoffermyndigheten för att få tips och stöd! Lycka till under rättegången, jag hejar på dig!

Håller med! Jag var målsägande, bland flera, mot min far (psykopat deluxe) i en rättegång. Just att jag beskrev händelseförloppet i detalj och med känslor gjorde att det dels gick vägen, dels tom togs med i domen mot honom för/gällande min del.
Jag hade dock turen att vara bortrest och kunde köra det hela per telefon, jag hade skrivit ner det hela på en lapp med stödord för att ej tappa det helt känslomässigt. Har du möjlighet att få göra det via annan sal, video eller telefon skulle jag rekommendera det, i mitt fall hade jag nog annars brutit ihop om jag var tvungen att se skithögen och inte kunnat vara så konkret.

Hej! Tack så jättemycket! Och jag beklagar verkligen din upplevelse? Hur mår du idag? Va du rädd, nervös innan rättegång? Hur kändes det när man satt där? Och vad va känslan efteråt?

Min psykolog ska nog skriva ett intyg, nu ska jag verkligen påminna henne om det! Just den här händelsen som är anmäld, har vi börjat exponera nu, DU gav mig kraft och vilja att fortsätta med det nu, nu förstår jag varför det är viktigt att prata om känslorna, även på rättegången.

Igår va första gången som jag plockade fram känslorna som jag trycker undan, det blev som jag va tillbaka vid tillfället, men nu känns det ändå lättare, fast jag mår illa när jag tänker på det.

Jag visste inte att paniken jag kände då, va rädsla för livet. Upplösningstillstånd, skrika, försöka med självförsvar, irra omkring som en höna. Medans han stod och hånflinade och njöt.

Försvaret försöker få det till att han tryckte ner mig i soffan(han väger 180kg 190cm, jag 63kg 157cm) för att jag skulle bli lugn och sluta slåss, och det är det min pappa har sagt att han uppfattade när han kom in. Men jag hade ju panik för han misshandlade mig och försökte skrika att han skulle ut ifrån mitt hem, men han vägrade.
Jag skäms för mitt självförsvar. Det ger mig ångest, som att jag har gjort fel.
Och jag har minnesluckor. Men i förhörhöret har jag tydligen varit extremt detaljerad. Men Det känns som att minnesluckorna kommer bli mitt fall. jag har bilder på skadorna.

Jag brottas med tankarna om att allt är mitt fel, under alla år. Om jag inte hade fötts, så kanske han inte hade blivit störd. Det är inte sant det vet jag, men tanken kommer ibland.

Tack fina du, för din berättelse. Det gav mig lite ro att höra någons berättelse, även fast den är beklaglig, hoppas du mår bra idag❤️

Jag mår mycket bättre idag, tack för att du frågor! Jag var väldigt lugn på morgonen men när jag kom till rätten blev jag väldigt nervös. Jag träffade på den åtalade i trappan och då fick jag flashbacks till händelsen, fick hög puls och visste inte vart jag skulle ta vägen. Men jag hade familjemedlemmar och kollegor som var på plats och stöttade mig under dagen som kunde lugna ner mig, har du någon som kan följa med och finnas där för dig?

Under rättegången var jag väldigt fokuserad, det brast för mig en gång när jag började gråta och hade svårt att få fram orden, men jag kämpade och tittade tillslut sommaren i ögonen och fortsatte berätta. Det kändes tufft men efteråt var det som att en sten lättat från mitt bröst, jag var väldigt trött och kände mig lite tom, som att alla spänningar släppte. I och med att det blev en fällande dom så kändes det som en seger och jag kände mig stolt för att jag vågat anmäla och även orkat genomföra rättegången!

Du är jätte stark som exponerar dig för dina känslor! Varje exponering kommer hjälpa dig framåt och göra dig starkare! Du kommer fixa det här! ❤️

Vad fint att du, Anonym 15:41 blev stärkt av våra ord. Jag tycker det med stödord låter toppenbra. T o m att du kan skriva ner allt du känner och understryka stödorden där i och ha samma stödord på ett enskilt papper. Gärna läsa dina rader om och om igen. Prata och skriva igen och igen om det (om inte annat högt för dig själv i bilen, i din bostad eller liknande). Repetera som om det vore till ett prov /test. Peppa dig själv massor, tänk orden att du är så stark och modig. Skriv de två orden på pappret överst till höger: stark, modig. Beträffande att din pappa gör så där… försök att inte lägga energi på varför han gör så. Många människor handlar irrationellt i vissa situationer. Det är de som om ett antal år kommer till insikt och ångrar sig, men du lär aldrig ångra att du stod upp för dig och de dina. Kram till dig

Krya på dej camcam. Har själv migrän. Skulle ej klara mej utan sumatriptan.?

Någon mer än jag som alltid haft en dröm om att gifta sig men nu när man börjar komma upp i åldern där det börjar bli aktuellt inte alls är särskilt intresserad av ett stort bröllop? Jag hade gärna velat gifta mig med min sambo (varit tillsammans i snart 4 år) men jag är inte alls sugen på ett bröllop. Hade hellre gift mig utomlands när det bara är han och jag. Någon som känner samma eller har gift sig utomlands och vill berätta??

Jag vill gifta mig på Arlanda och lägga pengarna som ett bröllop skulle kosta på smekmånad med min man… och en riktigt fin ring ?

Åhhh men typ så tänker jag med. Jag vill gärna vara gift men pengarna kan räcka till så mycket annat kul!

Det gjorde jag och min man, dvs la pengarna på vår smekmånad i södra frankrike och fina ringar till oss båda. Money well spent ?

Känner igen mig helt och hållet. Trodde medan jag växte upp att jag skulle vilja ha hela ”kalaset” men skulle vara superglad idag om det var han, jag och ett par vittnen på en strand eller klippkant någonstans. Jag skulle också kunna tänka mig att det det ännu längre och inte gifta mig alls. Jag ser det mest som en juridisk sak idag och man kan ju skydda sig på andra sätt. Tanken på att lägga så mycket pengar på ett bröllop ger mig svindel nu och jag skulle hellre lägga samma summa på en resa tillsammans.

Samma känsla här. Förutom klippkanten, blir yr av tanken! hahaha

Vi gifte oss med bara absolut närmaste familjen närvarande på stadshuset i vår hemstad. Sen åt vi middag med bara familjen på en av våra favoritrestauranger. Väldigt lugnt och trevligt. Ville absolut under inga omständigheter ha ett stort bröllop eller ens göra en grej av det så det passade perfekt.

Jag gifte mig utomlands, med bara två vittnen (och min man då haha). Det jag tycker man ska tänka på är att kolla upp hur det funkar i landet man vill gifta sig i i god tid, för det kan ta lång tid att fixa alla papper. Alternativt gifta sig borgligt i rådhuset och bara ha ceremonin utomlands.

Oavsett vad man väljer så finns det både för- och nackdelar. Jag kan tycka det är synd att våra familjemedlemmar och vänner inte var med så vi har nån att dela minnena med. Men samtidigt så kunde vi fokusera helt på oss själva och fick en fantastiskt vacker och intim ceremoni 🙂

Jag har väl aldrig drömt om att gifta mig och jag skulle helst ha haft ett intimt trädgårdsbröllop med närmaste familjen. Om tre månader smäller det med kyrka, nästan 100 gäster och orkester, haha. Gifter man sig med en diva så gör man ¯\_(ツ)_/¯

Om två månader kommer vi ha ett litet bröllop med vår närmsta familj (ca 20 gäster) det blir en mysig middag och efterrätt på ett väldigt spännande ställe. En slappnad kväll med familjen är det vi vill ha. Ser så fram emot det.

https://www.expressen.se/nyheter/vader/varmen-ar-har-sa-lange-stannar-den-/

”med mamma Katrin ——-, 47, sälsupportchef, Stockholm”.

Åh jag vill också vara sälsupportchef! Tänk vad mysigt att få mysa med sälar hela dagen ?…

Känner med dig!

Försök att stärka upp dig allt du kan innan. Fysiskt och psykiskt. Läs böcker om att stärka självkänslan och om retorik om du vill. Prata och skriv av dig innan allt du kan så att orden kommer lättare när det väl gäller.

Kram

Oops denna kommentar skulle ligga under Anonym som skulle gå på rättegång.

Hörrni!
Funkar betakaroten och andra ”solpiller”?
Jag är suuuuuperblek och har haft malignt melanom för några år sedan. Jag har inga förhoppningar om att bli gyllenbrun, jag vill bara tåla solen lite bättre. Jag solar inte, men är utomhus en del i jobbet.
Funkar? Funkar inte?

De kan nog säkert hjälpa dig tåla solen lite bättre. Jag upplevde ingen större skillnad, men jag är inte mycket i solen pga solseksem plus använder hög spf. Men glöm för guds skull inte sollskyddsfaktorn.

Tack! Och oroa dig inte, jag har ständigt spf 50, hatt och heltäckande kläder 🙂
Vi ska på bröllopsresa i sommar och det hade bara varit så skönt att kunna vara ute längre än två minuter 😛

På senaste tiden har jag blivit väldigt rädd för fästingar. Satt ute i en park idag och njöt av solen, men blev tvungen att gå där ifrån pga började inbilla mig att jag skulle bli fästingbiten. Bor i Uppsala och här är fästingar väldigt relativt vanligt förekommande. Hur ska jag tänka för att inte låta detta sabba sommarens parkhäng? Puss

Du skulle kunna vaccinera dig?

Har jag gjort nyligen. Så skönt att minska risken att drabbas av TBE.

Vaccinera dig mot TBE… borrelia botas med antibiotika om man mot all förmodan får det.
Jag bor i skogen och får 15-20 fästingar på mig varje år. Jag krafsar bort dem, när de är pyttesmå. Det har aldrig hänt mig något. Dock…. ska jag ta min femte TBE-spruta snart. För TBE är inte att leka med, då det är ett virus.

Vart i livet befann ni er för sisodär 10 år sedan?
Blev det som ni hade tänkt? Bättre eller sämre?

Bonusfråga: Vad kommer ni pyssla med om 10 år? ?

//Hon som älskade ”Mina vänner-böcker” som ung ??

För tio år sedan var jag 21 år och kämpade med en vänskap där den mörka sanningen kom fram vad hon hade åsamkat mig under alla år. Jag kände mig stressad för jag hade slutat gymnasiet bara 2 år innan och killen som jag trodde var den rätta för mig visade sig vara motsatsen. Jag pluggade till Copywriter och jobbade lite på lager och kontor. 10 år senare trodde jag aldrig att jag fortfarande skulle bo hemma på grund av en värdelös bostadsbrist och vara arbetslös men skam den som ger sig.

Om 10 år hoppas jag att jag faktiskt har den framtid jag alltid har drömt om och att jag kanske har vågat träffa någon.

För tio år sedan var jag 18, väntade på att ta studenten. Festade och bodde hos min då bästa vän. Drömde om att flytta hemifrån och skaffa eget. Var ganska osäker och vilse. Träffade en kille som inte imponerade så mycket på mig just då men året efter blev vi tillsammans och firar 10 år nästa år.
Om tio år hoppas jag att vi ska fira vår 20 år tillsammans och 10 som gifta. Men jag drömmer även om att ha ett hus då, med en vedeldad ugn i köket, hallonhäck, jordgubbsland och krusbärsbuskar. Jag hoppas att vi hunnit bli sugna på barn men om inte så ser jag fram emot en framtid tillsammans.
Jag önskar att om tio år få jobba med bakning på heltid, det vore en dröm!

För 10 år sedan var jag 22 år och var sambo med en bra kille men som jag inte var så kär i. Kände mig ändå nöjd och tänkte att vi skulle vara tillsammans för alltid och jag pluggade.
Vi gifte oss senare men sedan förstod jag att det fanns mer i livet än ”trygghet”. Skilde mig och levde livet. Blev galet kär o dumpad, levde singelliv. Fick bra jobb.

Nu lever jag stabilt med sambo i radhus men är ”bubbligt” kär fast vi varit ihop i tre år.
Är glad att jag vågade och inte stannade och bara var nöjd med något som bara var ok.

Om 10 år hoppas jag vi har barn. Kanske har jag avancerat ytterligare yrkesmässigt även om jag tycker att jag har det bra nu.

22 år, nyss klivit in i ett nytt förhållande med någon som var RIKTIGT GAMMAL (29 år). Jobbade på ett lager, tog det jobbet tillfälligt medan jag ville fundera vad jag skulle göra. Blev kvar länge på det tillfälliga jobbet. (Sade upp mig i år…)

Innan jag fyllde 30 hade jag sån åldersångest (livskris) så jag höll på åt gå åt. En vecka efter att jag fyllt 30 var det som att allt föll på plats och jag fick ett inre lugn, där ålder, karriär och ”det perfekta livet” inte betyder ett jota. Jag har pluggat vidare och har ett jobb som jag älskar men för tio år sedan inte visste fanns.

Kärleken då? Well, still going strong. 32 och 39 är vi, så nu är vi ju typ jämngamla. ???

Såå, för att svara på din fråga. När jag var 22 var jag clueless om vad jag ville ha i livet. Det jag trodde eller kanske tog för givet utan att fundera på det har inte hänt, men däremot så är mitt liv så mycket bättre än för tio år sedan. Spännande att se var jag är om tio år.

Någon annan som bara mååååste se ett avsnitt till när man fastnar för serier? The rain släpptes på netflix igår och jag har redan sett klart säsongen ?

Fråga. Jag har tagit upp kontakten med min 10 år äldre syster rätt nyligen. Hennes dotter vill nu komma o hälsa på (pga vi bor i Sthlm o de bor i spenat). Dottern ska ta med en kompis o bo hos oss i tre nätter. Vi har en ettåring. Jag tycker det är helt ok o har sagt ja. Men. Jag tycker också att hennes mamma (min syrra) borde frågat mig innan hon lanserade idéen hos sin dotter. Är det rimligt av mig att vilja att man stämmer av med mig innan? Visst dottern är tonåring o kan säkert ta ett nej men ändå knepig sits för mig ställas inför fullbordat faktum. Eller?

Bor dom i spenat?

Nej inte bokstavligt talat. Spenaten=uttryck för landsbygd har det sagts mig. Obs naturligtvis ingen som helst värdering från min sida. Alla bor var de vill.

Hahahah spenathus

Ja jag tycker det är väldigt rimligt att din syster skulle kolla läget med dig först.

Nej, jag misstänker att din syster sagt till sin dotter att fråga dig själv. Så gjorde mamma med mig, så jag skulle lära mig att ordna saker på egen hand. Om du inte vill så kan du alltid säga nej, även till en tonåring

Absolut. Bara att jag tänker att det är en relation under uppbyggnad o man kanske hellre vill ta det säkra före det osäkra. Dvs stämma av innan. Har ej spenderat mer än en timma eller så med systerdottern på ca 5-6 år.

Kommer flytta till Sthlm över sommaren för jobb (bor i Helsingfors i Finland annars) och är så nervös! Har några bekanta och kompisar där men är skiträdd för att måsta spendera alla mina kvällar ensam hela sommaren! Har ni tips på vad man kan göra ensam i sommar-Stockholm eller överlag när man är ensam efter jobbet? ?

Gå ut och gå på stan. Det gjorde jag när jag var som mest ensam. Kunde lätt vandra runt planlöst i två timmar på nätterna. En natt gick jag en liten sväng med en rätt känd person som typ tyckte jag verkade intressant. Och en annan natt slutade med att jag följde med en kille hem och drack öl haha. Det var tider det, ska kanske ta upp den hobbyn nu i sommar.

När jag var singel gick jag oftast ut på klubbar själv, gick på bio själv, fikade själv osv. Det som ofta hände då var att folk vågade sig fram för att prata. Tur att jag har så jättebra liv nu. Annars skulle jag längta tillbaka till den tiden, men nej den får bli fina minnen istället.

Tack för tipsen! Nu råkar jag ha pojkvän så promenaderna får sluta utan en ”plus one”! Jag har varit väldigt deprimerad och lider ännu av ångest så det hjälper att vara bland männiksor, fast man är ”ensam” ? Detta är sååå utanför min comfortzone men jag hoppas jag grejar det!

Vad bra!! Ja, jag ska hålla tummarna för dig ”tjejen från Finland”

Varma hälsningar och många styrkekramar!?

Tack så mycket! ?

Tydligen byttes mitt namn automatiskt till ”Anonym”… men det var alltså jag som tackade!

Tack själv! Jättesnällt av dig! Vart i Finland kommer du ifrån? Jag har varit där en del förr.?

Bor i Helsingfors! ?

Min dotter på snart 10 år har nyligen diagnostiserats med Autism och Trotssyndrom. Känns så jobbigt att ta in även om man alltid misstänkt att hon har någon form av diagnos. Att få det bekräftat var skönt men samtidigt som ett hårt slag i magen. Tänker så mycket på hennes framtid och på hur livet kommer att bli för henne.

Att ha en diagnos och fatta hur jag reagerar och varför är det bästa som hänt mig, skönt för din dotter att ni märkt något. Hoppas ni får bra hjälp nu bara så kommer allt gå bra 🙂