Öppet Spår 20.00

427 kommentarer

Era bästa hemsidor att köpa kläder på?

Zara och Mango.

Använder Zalando rätt mycket!

Boozt.com och zalando.se ??

Bonprix

Berätta mer! Hur är storlekarna? Kvalite? Returer?

Stora! Köp en mindre storlek!

Boozt har i alla fall fria returer och levererar i en påse som är gjord för att returnera i. De har olika märken så det går inte att säga att de är stora/små generellt.

Handlar oxå en del på boozt. Skulle bara önska att kläderna fotades på en människa, lite lättare att bilda sig en uppfattning om passform då, tycker jag.

Verkligen!

Asos!

Emp!!

Asos.com
Har precis också kollat in boohoo.com, dock inte beställt något men tyckte det såg ut att finnas endel fint 🙂

Boohoo kan ha rätt så plastiga nylonmaterial enl min erfarenhet; ofta fina bilder men irl känns plagg och färger lite äckliga. Asos egna märken är ju snäppet dyrare men har aldrig blivit besviken, tänk H&M men bättre passform.

NA-KD och zalando, många märken, snabb frakt och de har allt.

Best of Brands

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Alla ni med gardinlugg, behöver era tips för jag får inte till luggen!! Har väldigt tunnt rakt hår som bara blir stripigt i luggen oavsett vad jag gör med den

Är den tillräckligt tjock? Jag har gardinlugg och har lite självfall och mitt bästa tips är saltvattenspray/rootlifter och sen föna den med en rundborste. Framåt, uppåt och sen bakåt. Spraya den med torrschampo och hårspray och rör inte för mycket i den sen.

Din beskrivning fick mig att tänka på Sandy i ”Grease” innan hon genomgår förvandlingen. Är det så du menar?

Nej, mer som Brigitte bardot ?

Är i exakt samma situation… klippte gardinlugg à la Brigitte Bardot för några veckor sen, men överskattade nog tjockleken på mitt hår för det blir fettigt och stripigt på direkten. Tack så mycket för tipsen K, du är en stjärna!

Har också tunt hår som gärna vill platta till sig direkt, brukar sätta upp luggen i två stora papiljotter på varsin sida å låta dom självtorka, sen spraya med hårspray innan jag tar ut dom. Kan också köra papiljotter men med lite volymspray först å så på med fön efter du rullat upp och torka med fönen, låt svalna sen ta ut

Kan nån här spela gitarr/piano på gehör?
Hur lärde ni är det? Hur gör man alltså än att bara lyssna in tonerna.

Jag har spelat piano så länge jag kan minnas, mest på gehör men oxå efter noter och ackord. Minns inte hur jag började men tror det är bra att börja med ackord. Lägg små tejpbitar med ackord på pianot, och spela efter det (om du inte redan vet vad som är vad förstås). Tillslut lär man sig hur man ska spela för att det ska låta ”rätt”. Flummig förklaring kanske ? lycka till!

Krävs mycket träning och gärna bra gener. Man kan träna till sig ett bra gehör men det underlättar ju om man är musikaliskt begåvad. Båda mina föräldrar jobbar med musik och har absolut gehör så jag kommer från en rätt musikalisk bakgrund. Då jag var yngre spelade jag klassisk piano och spelade oftare på gehör än efter noter, mest för att jag var lat och jag ju kunde melodin. Ingick även tonträffningslektioner i min utbildning och man fick helt enkelt träna en hel del, rytm och melodidiktat och så vidare. Hade aldrig absolut gehör som mina föräldrar, men jag kunde höra skillnad på intervaller, skriva upp melodier jag hörde etc då. Nu var det dock 10 år sedan jag slutade och har inte rört ett piano på flera år så vet inte hur bra mitt gehör är längre!

Vet inte om detta svarade på din fråga, men ja.. Det är bara att öva! Jag själv var för lat för att bli riktigt bra trots att jag hade alla förutsättningar. Min bror övade dock flera timmar dagligen på sitt instrument och idag lever han på musiken. Lycka till! 🙂

Jag har aldrig kunnat läsa noter, jag kan verkligen inte för det är jättesvårt, så jag kan sätta mig vid pianot hos mina föräldrar och börja spela, hittar rätt nästan med en gång. Så för min del är det väl typ..gener? Kan dock bara göra det på piano, på gitarr går det inte alls tyvärr:/

Haha jag har absolut gehör och går på musikskola i sjunde klass. Dock skulle jag säga att båda mina föräldrar är tondöva och någon musikalitet i släkten har inte funnits innan, haha…så det där med gener är egentligen bara ett plus.

Kanske! Min mamma spelar piano men hon kan inte spela utan noter så du har nog rätt. Läste bara vad nån skrivit ovan, att det var gener?

Min man är 56 år och har just slutat snusa efter 40 år med lössnus. Det har gått 1,5 timma och han har redan puffat tre doser nikotinsprej och satt på ett plåster.
Efter det har han tuggat på något hela tiden.

Finns viss risk att jag ber honom börja snusa igen! Detta kommer att bli jobbigt för hela familjen!

Lika bra att han snusar.

Hört om folk som tuggar eller stoppar en bit ingefära under läppen testa!

De första två veckorna är värst, själva avvänjningsfasen. Efter det lugnar det ner sig.

Tips den första tiden är ingefära eller nikotinfri portionssnus under läppen.

Snus är inte så himla hälsofarliga, värst är det för tänderna och att det är allmänt ofräscht hehe

Portionssnus? I så fall … orka sluta? Nån sa att det även ändrar munnens ph-värde så tänderna tar inte så mycket stryk som man kan tro, snarare tvärt om?

Kanske inte tänderna, men tandköttet tro mig! Har liksom Anna Book tandimplantat i HELA munnen oj sedan jag satte in dem (snusar nästan en dosa portion per dag) har tänderna blivit ”högre” upptill.
Snus fräter på tandkött.

Steg 1: Testa Zonnic portionspåsar, bra för den som är van att ha något under läppen.

Steg 2: övergå till sugtabletter, och trappa ner långsamt. Funkar jättebra för mig!

Min man hade precis slutat snusa när vi träffades. Han började röka istället! Vilket var apäckligt tyckte jag, så han började snusa igen.
Nu funderar han på att sluta igen, men vet inte när. Vi har en 7 veckors-bebis och en 2,5-åring… jag hoppas han slutar medan jag ammar så att jag inte börjar igen ?

?

Flyttat 10 mil idag. Totalt slut. Och 6 veckor till BF. Ibland undrar jag om man inte är lite tokigt i alla fall. Men vad kan man göra när ens man får arbete så ”långt” borta?

Vi flyttade (dock inom stan) från lägenhet till hus. När vi bott i huset två veckor ville vår tjej ut, en vecka för tidigt.
Kommer ALDRIG mer flytta som höggravid, de ska gudarna veta ?

Apropå sjukdom, (krya på dig Cami!!) så såg jag det här IG-kontot: pa_sjukvardsfronten_intet_nytt som skildrar hur det är att vara sjuksköterska i dagens Sverige. Sjukt bra konto.

Vilka erfarenheter har ni av den svenska sjukvården?

Shit vilket bra konto! Känner igen mig så mycket! Hen som ligger bakom kontot är ju jätteduktig som skildrar hur det är att vara sjuksköterska i dagens Sverige. Tack för tips! Följer direkt!
/syrra

Både och. En del passar jättebra att jobba där en del verkar inte gilla patienter så mycket. Min medicin slut igår och läkaren bara struntar och skriva nytt recept. Och det är ingen medecin man ska bara sluta med plötsligt. Jag är både arg och ledsen. Ringt honom men kom inget recept.

Hahahahaha!!! Är sjuksköterska och det var på pricken bra beskrivning! Herregud, man hinner inte tänka en hel tanke innan fem personer avbryter en. Läkare, undersköterskor, andra sjuksköterskor, anhöriga, ALLA drar i en samtidigt. Så har man sex patienter samma gång och ska hålla allt i huvudet.

Kan ni inte länka när ni har tips? Googlat och kommer inte in på instagrams sida, jätteirriterande. Har inte instagram själv, måste förlita mig på webversionen.

https://www.instagram.com/pa_sjukvardsfronten_intet_nytt/

Tips på hur man dämpar ångesten som kryper på då man är ensam? Så jobbigt..

Har du några speciella intressen som lämpar sig att göra inomhus?

Tyvärr, för tillfället utövar jag ingen hobby och har inga speciella intressen. Promenader i gott sällskap är dock högt uppskattat men svårt då man är ensam ?

Prova börja måla eller rita, det kan faktiskt vara rogivande. Det kanske passar? I Akademibokhandeln så finns det ritböcker för vuxna med redan färdiga mallar/mönster, som du kan färglägga.

Köp en billig gitarr eller piano och börja spela!

Pyssel/musik/vara kreativ funkar bäst för mig när jag har ångest.

Även om förslagen låter tråkiga så kan det vara värt en chans, du vet inte – vips, så har du ett nytt intresse! :)❤

Jag kan verkligen rekommendera geocaching! Det bästa sättet att komma ut om man är introvert skulle jag vilja påstå (om du skulle råka vara det ?)

Ett tungt täcke, nikotin och en go film. Funkar ibland… hoppas att du mår bättre snart!

Åh ja brukar funka! Ibland känns det dock bara ännu mer ensamt att ligga där för sig själv… knepigt det där med ångest, inte rantionell på någon nivå..

Ja, det är jobbigt när man inte lyckas rationalisera sin ångest.. jag brukar helt enkelt bara tillåta mig själv att må piss ibland. Det lättar till slut, men det är svårt att tänka så när man är mitt uppe i ångesten.

Jo det eskalerar så snabbt i huvudet och det är så svårt att bryta av och komma loss själv. Har ingen som lever med sån ångest jag har så kan inte direkt heller bara ringa upp någon. Jobbigt, börjar tro att jag bara får lov att inse att jag får leva med detta resten av livet.

Har du sökt hjälp för det? Det finns ju mycket hjälp att få via vården, det kan ju vara värt att försöka få någon att prata med där iallafall 🙂

Jo jag har gått i terapi i 5 år efter att ha sjunkit ner i en depression. Är så mycket bättre nu! Tyvärr spökar ångesten ännu ibland!

Promenera, sjung till bra uptempomusik, städa med musiken igång, ta selfies (till Cv:t) eller gå ut och fotografera saker, läs en bok, lyssna på lugn musik, träna, gör yoga, åk och handla nåt gott och lyxigt, ring en vän, duscha varmt och länge med inpackning, spring en runda, ring din mamma, rensa följare på Instagram, rensa bilder i telefonen eller på Dropboxen, chatta med folk. 🙂 ?

Åh, fyfan… hoppas du mår bättre snart. Vet precis hur det är. Jag brukar titta på program som är så där löjligt GEMYTLIGA och som kräver noll ansträngning från en själv. Gift vid första ögonkastet, Bäst i test, Mandelmanns, Wahlgrens Värld är några exempel. Poddar är också guld värda när ens tankar tar över. Podden Tack för kaffet har räddat mig många gånger från min ångest!

Lösningen är på något sätt att bli trygg i sig själv tror jag. Vara sin egen trygghet och bästa vän, inget kul att vara desperat efter sällskap eller behöva en massa distraktion för att slippa ångest. Men innan du når dit (jobba på det! 😉 ) så tycker jag att se något halvläskigt på tv kan få en på andra tankar haha. Eller säg din bostadsort så kanske du får en promenadkompis?

Läs en bok. Gå en promenad. Ring en vän. Ja något som gör att du tänker på annat. Kram.

Om det är själva ensamheten som är ångestframkallande måste du bara lära dig att tycka om ditt eget sällskap. Jag hade en sådan period för några år sedan och jag försökte satsa på att göra saker jag tycker om, ensam. Tog en långpromenad till ett loppis för att köpa ett pussel minns jag. Fundera vad du tycker om att göra och gör det bara!

Jag själv kan få ångest lite när som helst, brukar oftast hantera den antingen genom andningsövningar eller liknande, typ mindfullness, eller så distraherar jag mig själv med att kolla på något på youtube eller netflix. Måste vara lätt underhållning, typ New Girl, Friends eller HIMYM.

Känner med dig, ångest är fasen en envis skugga.

Jag brukar tycka om att ha ljud omkring mig när ångesten kryper sig på för att liksom slippa upptas av mina egna tankar, t.ex genom att lyssna på någon podd (Mannheimer Skäringer) samtidigt som jag spelar Candy Crush, ligger på spikmatta eller går en promenad.
Jag tycker även om att sortera/rensa grejer(böcker/filmer/kläder/pennor), är väl för att jag faller in i någon slags koncentration som trycker undan ångesten.

Givetvis är det bara kortsiktiga lösningar men för stunden tycker jag att det hjälper ? hoppas att ångesten lämnar dig ifred!

Tack för alla för tips! Ska pröva, flera låter lovande! Kram på er?

Pussel!! Det ärnågot jag upptäckt på senare tid i alla fall som är otroligt avkopplande för mig. När jag väl börjar lägga sjunker jag snabbt in i det och tänker inte på nåt annat! Blir helt fokuserad på att hitta nästa bit som passar. Känns väldigt skönt, för alla andra tankar stängs av.

Nagelfix, hudvård, litet gympingpass på mattan (känns så löjligt men det hjälper jag lovar!), rolig musik (sjung med!), konst eller pyssel om du gillar sånt, baka något, slappna av och stretcha till klassisk musik. Bara att le (om än fejkat) i 10 sekunder tycker jag hjälper. Och andas i fyrkant förstås.

Åh ni är härliga! Tusen tack för tipsen, de kommer nog alla komma i användning!

Promenad med ljudbok eller podd hjälper mig ?

Ni som sjunger mycket – vad är den rätta tekniken? Har aldrig fattat hur man sjunger från diagrammen.

Har ni några tips/övningar på hur man tränar sin sångröst?

Jag har hört att man inte kan lära sig sjunga ”bra”, att det inte går. Har man ingen sångröst så har man inte. Jag säger inte att du har det. Men sjung med i låtar och spela in dig själv, eller börja sjunga i kör. Där får man nog många bra tips och idéer! Lycka till!

Min faster har vunnit VM i barbershop (typ 150 pers I kören) och hon säger precis tvärtom, alla kan lära sig sjunga! Sen att man inte har en vacker sångröst är en sak, men att hålla en ton kan man lära sig.

Då borde du lyssna på när ed sheeran spelar upp ett gammalt klipp då han sjunger ? finns säkert på youtube

Satt och tänkte på det i bilen förut! Eller typ, jag är mer intresserad av hur man vet om man kan sjunga? Jag sjunger inte inför folk, bara med en kompis och hon säger att jag kan sjunga.
Innan det var det på en musiklektion i nian när vi skulle spela gitarr och sjunga för läraren. Han sa att jag var en 9a på en 10-skala.
Där har jag alltså två som sagt att jag sjunger bra, men hur kan jag höra själv att jag sjunger bra?

Jag kan spela in en trudelutt och skicka till dig så får du avgöra om du är något att hänga i granen eller ej. Mig kan du hänga ut på broräcket. ?

Jag kan inget om teknik men tips är att gå till en röstcoach som kan 🙂
Om du vill sjunga för skojskull och öva så är appen smule grym! 🙂 man kan välja att sjunga duett eller själv och välja att vara privat eller låta andra lyssna 🙂

Ta i från könet

Om man sjunger okej så kan man alltid lära sig att bli bättre, men om man är totalt tondöv med noll sångröst är det svårt att ”träna” sig till att bli bra haha.

Hej! Jag väntar första barnet i september, en pojke. Är numera i vecka 22 och har problem med sammandragningar, kanske typ 20 st om dagen. Inte smärtsamma, ibland märker jag bara att magen blir hård. Har haft det sedan i onsdags och i torsdags åkte jag till mvc och lämnade urinprov som visade 2+ vita blodkroppar i urinen så dom skickade på odling så får jag veta på måndag om jag har GBS eller UVI. Hoppas nästan på UVI så jag kan bli av med detta men jag är så orolig.. nu försöker jag ta det lugnt och inte oroa mig men jag har knappt kunnat sova! Är livrädd för att tappen blir påverkad av dessa sammandragningar och att det inte kommer kunna gå att stoppa en eventuell för tidig förlossning nu. Men vad ska man göra? Jag kan väl inte åka in till gynakut för att jag har sammandragningar som inte ens gör ont. Jag är hypokondriker av rang så detta hjälper ju inte direkt och jag har lämnat mobilsvar till min bm om att jag kanske skulle behöva prata med en psykolog om oron.
Är det någon som haft detta problem med sammandragningar? Vad berodde det på och vad gjorde ni?
Så tacksam för svar!!

Ja jag hade sammandragningar genom hela min graviditet, är de inte smärtsamma så är de ofarliga. Livmodern behöver öva och då gör den så här. Försök vila så mycket som möjligt och även stress kan utlösa sammandragningar. Oroa dig inte, din kropp fixar detta.

Samma här,fick samm

Sammandragningar är ofarligt, din livmoder tränar inför förlossning. Ibland kan de triggas igång mer om du varit extra aktiv/haft samlag mm. Ta en lugn kväll och lägg dig ned så kommer de antagligen lugna sig, om de inte gör de eller börjar komma regelbundet är det till förlossningen du vänder dig. Det är ingen stor/allvarlig grej utan du kan bara få komma in och kolla så allt är ok om de anser de vara nödvändigt. Lycka till!

Jag är sjuksköterska sedan 4,5 år tillbaka, jag trivs ganska bra med yrket men egentligen vill jag SÅ gärna utbilda mig till läkare (eller geolog).. Enda är att mina betyg i mina nuvarande ämnen inte räcker till – mitt meritvärde från gymnasiet ligger på 18-19 om jag inte missminner mig, och jag skrev högskoleprovet en gång under gymnasietiden (och var helgalet ute och cyklade) och fick enbart 0,8 poäng trots att jag antagligen skulle få högre poäng idag. För att komma in på läkarprogrammet krävs ett meritvärde på ca 21-22 poäng eller ca 1,7-1,8 poäng på högskoleprovet.. Tror jag kan få till poängen på högskoleprovet om jag pluggar tillräckligt men behöver fortfarande läsa in kurserna matte D, fysik B, kemi B och biologi B… Känns som att vägen till läkarlegitimationen är otroligt lång och jag är redan i 30 års åldern…

Sorry för lång rant, behövde bara få ur mig detta.

Köööör! Läs upp kurserna du behöver och gör om högskoleprovet när du känner att du har pluggat in det du behöver. Det är så värt det om du verkligen vill bli läkare. 30årsåldern är inte gammalt 🙂

Enda är väl att jag måste lägga minst 1 år på att läsa in kurserna jag saknar + plugga till högskoleprovet, och sedan följer ju först 5,5 års grundutbildning. Och med specialisering tillkommer ju ännu fler år.. Vill gärna inrikta mig på internmedicin och jag kommer ju ha passerat 40 års ålder innan jag är klar!
Jag vet, jag vet. 40 år är ingen hög ålder egentligen, men det känns så avlägset…

Jag förstår att det känns motigt när du tänker på alla år, men jag tror verkligen att det är värt det 🙂

Min pappa började plugga till läkare som 32-åring, då hade han redan tre barn, men det gick! Nu är han specialist i allmänmedicin

Jag är läkare, specialist i psykiatri. Precis insett att jag varit utmattningsdeprimerad sedan november delvis pga arbetssituationen, har sagt upp mig pga orkar inte längre och tänker att jag får arbeta som hyrläkare ett tag. Funderar på hur jag ska få till ett hållbart yrkesliv men ser i dagsläget ingen riktigt väg framåt och har många kollegor som brottas med samma frågor. Slitet, ansvaret, jourerna och att vara emotionellt dränerad efter varje arbetspass är inte värt det. I dagens landstings-Sverige finns ett gigantiskt arbetsmiljöproblem, att få personalen att orka ett helt yrkesliv och inte överutnyttja sin personal. Jag skulle idag inte rekommendera ngn att plugga till läkare tyvärr, men obs är bitter och helt slut och har bara ätit godis idag så jag är extra irritabel.

Hej Jenny! Väldigt trist att höra (utmattningsdepression). Bra att du stod på dig och sa upp dig.
Har en bekant som är liksom du specialist i psykiatri och har arbetat som hyrläkare i många år nu. Personen är +70 och jag förstår inte hur hen orkar. Likadant där, massor av stress och intyg osv. Samtidigt får du ingen betald semester, men det har personen tyckt varit värt. Personen har vuxna barn så att behöva söka sig till ställen där det finns jobb har inte varit några problem.
Vet ju inte hur din situation ser ut, med familj osv. Samt var du bor. Sthlm vill ju lägga ned hyrläkare då det kostar oerhört mycket.
Men satsa då istället på att få vården (landstinget) att gå runt (politikerna).
Själv utbildar jag mig till Ssk och det är skrämmande läsning samt siffror. Man undrar vad man givit sin in på.
Önskar dig lycka till och att du mår bättre framöver.

Tack för omtanken! Jag har tagit många kamper för att påverka arbetsmiljö som facklig bla men problematiken inom landstinget är så komplex att det är för tungt att försöka ändra på. Jag tror att stafett är lösningen för mig ett tag för att känna mig lite friare och kunna planera min arbetstid och inte arbeta varje julhelg eller nyårshelg. Jag hoppas jag får tillbaka arbetsglädjen, brinner för de svårast psykiskt sjuka. Hoppas du hittar en bra arbetsplats och att du känner dig uppskattad, sjuksköterskorna bär vården på sina axlar och bör ha högre löner.

Du! Kram! Hoppas det känns bättre snart..!

Kram, tack!

Personen arbetar fortfarande och har en kollega i samma ålder, så visst finns det dem som orkar!
Men det kanske såg annorlunda ut på ”deras” tid. Inte lika mycket stress osv. Vad vet jag.

Testa att göra högskoleprovet och se om du kan ha möjlighet att nå upp till 1,7. I så fall kanske du kan söka in till Vt-19 och göra NO-kurserna du saknar i höst (på sidan av jobbet?)

Räcker CSN-lånet för hela studietiden?
Kan du tillgodoräkna en del av sjuksköterskeutbildningen?

Tänk efter om du tycker det är värt tidsåtgången.

Om inte: Finns någon specialinriktning som sjuksköterska som du skulle bli motiverad av?

Precis vad jag tänkte föreslå; hur är det med distriktssköterska tex?

Jag säger som Sara, KÖR! Läs upp kurserna som du saknar och gör högskoleprovet en eller två gånger (det brukar ju gå bättre för var gång en gör det!). Och att vara 30 och läsa till läkare är verkligen inte för gammalt! Jag tror att det är världens plus att du börjar plugga nu och redan har så pass mycket erfarenhet från vården! Du kommer att ha så mycket hjälp av det du redan kan!

Hej, om du verkligen vill läsa medicin så tycker jag att du ska börja plugga upp kurserna och skriva högskoleprovet om och om igen. Jag läste själv samhäll på gymnasiet, tragglade med komvuxkurser för behörighet och skrev flertalet HP för att tillsist nå 1,8 (1,0 på allra första i gymnasiet). Under tiden utbildade jag mig även till sjuksköterska och jobbade något år. Idag är jag halvvägs genom läkarprogrammet 🙂 kommer att vara strax efter 30 när jag är klar. Dock är jag verkligen inte äldst och det finns flera som var runt 40 år då vi började. Så jag tycker inte åldern ska avskräcka dig. Du kan inte tillgodoräkna dig så mycket från ssk till läkarprogrammet, enstaka moment som ex. pvk och provtagning och eventuellt något mer om du arbetat länge. Dock har du mycket gratis som bemötande och en del baskunskap. Det är en rolig, men krävande utbildning och jag ångrat absolut inte att jag började ”sent”. Livserfarenhet är inte att förringa. Lycka till och hoppas att du kommer vidare om det är vad du bestämmer dig för 🙂

Tack för all er feedback!

Jag har funderat på att specialisera mig som ssk, men medicinstudierna lockar mig mer än en VUB inom ssk-yrket. Jag har två små barn så studier kan bli krävande, plus att jag och familjen måste flytta om jag ska påbörja läkarstudier – det är nog där skon klämmer allra mest. Min sambo stöttar mig absolut, det är snarare jag som tvekar mest. Egentligen ska man nog inte tveka, att följa sina drömmar är nog det viktigaste för annars sitter man väl där på ålderns höst och ojar sig över att man inte följde drömmen…

Jag ska tänka över era ord och så får vi se var jag hamnar i slutändan.

Jag är också sjuksköterska och är snart halvvägs på läkarutbildningen. Är ensamstående och det går att få ihop livet. Har inte ångrar mig en sekund (utom möjligtvis när tentan närmar sig, hehe). Om du verkligen vill bli läkare, så kör! Förbereder man sig inför högskoleprovet så går det att förbättra sitt resultat rejält och både LiU och Umeå har en intagningskvot för ex SSK 🙂

Du vet väl om att du kan ta en genväg genom att du är syrra redan? Syrrorna har en egen väg in genom prov och intervju, vet inte riktigt hur det går till, men en googling eller två ger dig nog lite information om det i alla fall 🙂 Lycka till!

Sök in på PIL!

Det handlar ju inte bara om att komma in på läkarprogrammet utan du ska ju också gå igenom en otroligt krävande utbildning under 5,5 år. Som du själv säger, det är ju bara början, sedan kommer AT, ST etc.

Vad är anledningen till att du vill bli läkare? Kan ett alternativ vara att du specialiserar dig som sjuksköterska – intensivvård/narkos t ex? Tycker du ska fundera över vad som verkligen driver dig för den motivationen behöver hitta och ta fram för att orka ta dig igenom utbildningen.

Krya på dig CamCam! ❤️

Jag träffade ett ex här i helgen. Han spelar i ett svenskt rockband och jag har inte träffat honom på tio år. Attraktionen var fortfarande där, men jag är i samboskap nu så ja, av naturliga skäl hände inget. Men sen såg jag att han hade tungpiercing och jag blev immensely turned on. Alltså jävlar i min låda vad… upphetsad jag blev. Av en tungpiercing!!! Jag hörde typ inget av vad han sade efter det, stod bara där och tänkte på hur det skulle kännas att bli kysst med en sån, slickad och biten med en sån. Är jag sjuk i huvudet? Jag tänker på tungpiercingar fortfarande… Hur KÄNNS det, egentligen, ni som har (piercing eller erfarenhet)? Please do share. Jag kan ju själv inte testa…

Inget att hänga i julgranen om jag ska vara ärlig. Nu kan ju denna piercinginnehavare varit katastrofal även utan piercing men den bidrog verkligen inte till någonting alls. På någon front. Det är min erfarenhet.

Åh, inte? Tack för det, skönt att höra. ?

Jag har piercing i tungan, tjejer jag haft sex med känner inte av den. Jo, hade i en ”diamant” ett tag och fick huvudet bortputtat och fick byta smycke. Det var visst inte så skönt

Åh, äsch då. Jag tänkte mig en sån där stav med ”kula” högst upp. Känns inte det? Eller det kanske bara känns… Konstigt.

Nej, känns inte enligt de jag haft sex med

Ahapp, då får den tanken självdö. Tack igen. Då kan jag släppa det. ?

Känner spontant att en tungpiercing sitter för ”långt” in på tungan för att det ska märkas skillnad på klitoris.. beroende på teknik så klart men ändå.. är väl mest tungspetsen som används… vid slickning…

Sämsta tungtekniken någonsin enligt min mening.

Blev slickad av en kvinna med tungpiercing en gång. Själv piercingen gjorde nog varken till eller från för mig skulle jag säga☺

Jag har tungpiercing och den är omtyckt, för mig och för det den använts till om man nu får säga det!
Mitt ex hade också tungpiercing och jag kan ju säga att jag älskade det, men det är la individuellt vad man tycker om det. Men jag tycker om tungpiercingar och jag älskar känslan på alla de saker du undrar över.

???

Jag har tyvärr inte haft förmånen att prova men det ska ju finnas nått som man kan sätta på piercingen vid oralsex som visst ska göra det väääääldigt skönt.

Piercing över lag men främst typ tunga och ögonbryn måste ju gå under kategorin White trash??
Åtminstone om du är över 20 år

Korrekt.

Orsaken till kontrollbehov tror jag beror på att man umgåtts med folk som inte tar tag i saker.

Kanske delvis. Jag tror att orsaken ligger mycket djupare än så. Ångest kan nog vara en stor bidragande faktor till att man försöker kontrollera det som kontrolleras kan i ens tillvaro.

Vad är det pinsammaste ni gjort när ni varit fulla?

Igår lyckades jag inte bara flörta och försöka kyssa killen som jag brukade dejta (mind you han var den som ville sluta dejta så ja det blev fett stelt) utan jag tmi spydde också på bussen. vill 🙂 dö 🙂

Jag var full och tog tillfället i akt att berätta för min sambo sedan flera år att jag legat med och haft en fling ihop med hans kusin (året innan vi blev tillsammans). Samma kusin vi firat flera jul- och nyårsaftnar med, som vi åkt ut till sommarhuset med (alla fyra systrar, dvs min sambos mamma och kusinens mamma och de andra två). ??????? Något stela sammankomster efter det jo…. ?

Förlåt men HAHAHAHAHA

Blev kalas full i akalla, tog mig på något sätt till tunnelbanan, fick sen hoppa av och kräkas på alla stationer fram till universitetet. Väntetiden på nästa tåg på alla stationer i liggandes ställning. Japp, kräktes även på tcen. Blir värre. Jag tog mig hem men blir väckt dagen efter av polisen som letat efter mig hela natten. Hade inte sagt att jag drog så mina kompisar anmälde svensk tjej i klänning och converse troligen däckad i akalla. Bakfylleångesten var på topp den dagen. Var 19-20år

Ahhhh usch jag skäms bara jag tänker på alkohol? har helt slutat dricka haha är alldeles för pinsam men ok here goes

* försökt köra nån diss-battle mot min helt nya pojkväns kompis (alltså pojkvännen va ny och alla kompisar va nya bekanta för mig) framför alla deras kompisar

* spytt i min hand efter en shot

* swipeat kortet i bartenderns asscrack (alltså fyfan jag skäms ihjäl)

* försökt dansa nån påklädd poledance på nattbussen hem

*fisit i raggets bil och låtsas som ingenting hahahahah

Hahahaha jag skrattar IHJÄL mig ??????????

Förra helgen spydde jag tydligen i min bästa väns säng, det var pinsamt. Har spytt ner en gammal kompis bekantas tapet också för många år sedan.

Jag gör mycket pinsamt på fyllan skulle jag tro!

Jag var as nitad en gång hos min dåvarande pojkvän och tyckte att det var en as bra idé att klä av mig alls kläder utom mina högst genomskinliga trosor och Bh, framför min pojkvän och hans polare, dyka med huvudet först i hans pool bara för att slå skallen i botten, slå ut båda framtänderna och spräcka läppen ????? Det var inte så kul dagen efter.

Nämen stackare, vilken ångest!

Min kompis ställde sig och pissade i min soffa. Sen gick han och hämtade en toarulle och ringlade det över soffan. Sen däckade han på min säng. När han vaknar på morgonen säger han ”varför är soffan full med toapapper??” ?

Spydde ner min nyblivna killes nya bil. Vaknade sittande i duschen med en lapp på väggen; Vi ses…inte!

Va!? Vaf hände sen med killen? Berätta mer.

Han svarade aldrig när jag ringde och låtsade aldrig känna igen mig när vi stötte på varann. Jag var luft och osynlig. Tre månader av mitt liv liksom begravdes och senare flyttade han utomlands.
Enligt bekantas bekanta så är han fortfarande ungkarl ( 21 år) så jag måste ha skrämt upp honom ordentligt?

det hände för 21 år sedan;)

Nu har jag en vecka framför mig då jag alltid blir helt mordiskt arg, deppig, känner bara att ”men vad har jag EGENTLIGEN att vara glad för?!” Jag blir så jäklarns otrevlig mot min make och livet suger totalt. Sen går det över när mensen kommer. Jag har fått tips om Efamol. Någon som testat? Eller något annat. Det är så jobbigt att vara så upp och ner vaaarje månad.

Åh alltså denna pms.. lider något fruktansvärt av detta, från ägglossning till mensen.. har precis testar vanliga p-piller, trionetta, kan hjälpa sa min bm då det tar bort ägglossning och mensen så hoppas vetkligen på detta, dör snart annars.. ?

Har precis haft en meltdown där jag gallskrikit för full hals, skrämt mitt barn till tårar och hotat min man med skilsmässa. Är förfärad och äcklad av personen som hoppade fram ur typ tomma intet och inser att jag behöver hjälp pronto. Kommer kontakta min VC på måndag och inte ge mig tills detta blivit bättre.
Detta alltså PMS kombinerat med total mental och fysisk utmattning på jobbet, jobbiga privata grejer m fl.

Jag har också haft PRECIS en sån meltdown idag varje månad har jag minst en sån. Jag tänker exakt samma. Vem är denna person som kommer fram? Jag slår sönder grejer, kastar saker, smäller i dörrar och vrålar rakt ut.
Jag kommer från Norrland liksom, jag är kolugn i vanliga fall … men en vecka i månaden. Fy fan. Det är då jag önskade att jag veckopendlade. Pepp till dig!

Men fyfan. Nu grinar jag på dass (för min mage rasade såklart också ihop).
Innan idag fattade jag verkligen inte hur folk kan hata sig själva, jag är altså snart 40 och aldrig känt självhat men idag fick jag lära mig vad det är. Kan ej hantera att min man och dotter kramar och tröstar mig och har ingen aning hur jag ska gå vidare/leva med mig själv efter denna vidriga episod. Har gråtit sen kl 6 (nu gråtbajsar jag) kanske är jag fortfarande inte helt mig själv! Pepp till dig med och tack för att du svarade!

Hmm min kommentar försvann så med risk för dubbla svar provar jag igen: TACK för detta! Grinar nu på dass för magen har såklart också rasat ihop. Fram till idag förstod jag inte konceptet av självhat men nu tror jag att jag hatar mig själv. Klarar ej av att man och barn kramar o tröstar mig och vet ej hur jag ska gå vidare och leva med mig själv efter denna vidriga episod. Har gråtit sen kl 6, kanske är jag inte helt mig själv ännu. Massa pepp till dig med!

Cipralex (precis samma som Premalex men billigare och man kan strunta i att ta bara 14 dagar/månad, ta varje dag istället).
Sen psykoedukativt är ett tips att ha en kalender där man INNAN pmsen kommit förklarar för barnen att snart kommer de här dagarna, markerade i kalendern, då mamma kan bli arg och känslig. Jag har faktiskt också lärt mig att inte gå in i livliga diskussioner med min man då jag spårar ur totalt. Jag försöker äta mer kolhydrater i form av pasta, bröd, gröt osv då jag blir hungrigare. Jag undviker alkohol. Och jag har väldigt mycket överseende med mig själv.

Fler PMS-tips men ni har säkert koll men ändå:
– Lågintensiv träning, typ lunka.
– Sova mer (svårt med småbarn, husdjur), jag lägger mig kl 20 med min 7-åring.
– Försöka ligga steget före med vardagens göromål, typ ha handlat, tvättat och fixat så en kan ägna eventuell tid över till att däcka.

Har PCOS så min cykel är helt oförutsägbar. Upptäcker det oftast när jag är mitt uppe i det och märker att jag bölar för att ett jobbmöte blivit inställt. Eller när gubben lite försynt frågar om det är den tiden…

Åh jobbigt, då får du ha ännu mer överseende och varsamhet med dig själv.

Jag har varit världens bitch denna vecka. Pms och slutat snusa. Jag har varit arg på hela världen. Även fast jag vetat om varför jag varit som jag varit denna vecka så har jag inte kunnat göra något åt det. Men så skönt när det är över.

Kämpa! Sluta snusa är det svåraste jag gjort! Körde med onico första tiden, blev beroende av dem, eller sugen lixom, de innehåller ”rökarom”. Gick över till lite rullat hushållspapper efter det??

Haha kör onico nu. Tänkte att jag skulle göra det i en vecka och sedan gå över till typ ingefära och morot.
Sluta snusa är helvetet. Känner mig typ arg på världen för att ”någon” tagit min snus ifrån mig ? så orationell haha

Blir bara värre och värre ju närmare man kommer förklimakteriet (yippeee …). Låg dos antidepp alla dagar är det enda som hjälper mig. Usch. /44 år

Är det så? Det ökar med åldern? Vafan tänkte moder natur där?

Aldrig reflekterat över det innan men nog fan är det så för mig med!

Trollar de på Hanna Widersdets blogg eller vad?

The real Hmm, för 5 timmar sedan:
”Från en komnentar högre upp angående secuella övergrepp på barn; ”… barn kan ha konstiga fantasier, som de fått inspiration av från internet och sociala medier.”
Ett sådant socialt media är Bloggbevakning. Där hängs flera män ut, oftast bara indirekt, men man kan ändå gissa sig till vem det är. Ibland finns inte heller någon dom från domstol, utan endast en ANMÄLAN om något sexuellt övergrepp.
Om ungdomar läser Bloggbevakning, kan de få uppfattningen att sexuella övetgrepp på barn är allmänt förrkommande i landet. Polisens statistik visar att så inte alls är fallet. Det är kanske därför som Bloggbevaknjng tagit på sig att ”skipa rättvisa” genom sitt engagemang i frågan om sexuelkt utnyttjande. Dock har vi inte i Sverige något gatans parlament eller PÖBELVÄLDE, vilket Bloggbevakning tycks förespråka.”

Annan kommentar: ”P.S. Jag glömde fråga lilla Anna vad hon tycker om pedofiler.”

Källa till ovan:
https://nouw.com/widerstedt/i-will-not-say-sorry-33701839

Ja, det där är en annan ”The Real Hmm” än den som kommenterar här. Jag har faktiskt ingen aning om vad den kommentaren handlar om… Någon som fattar?

Ovanför fake ”The real Hmm” var det något om gubbslem:

Anna, för 11 timmar sedan
men alltså va är de för gubbar som ständigt kommenterar… #gubbslem

Har du skrivit om pedofili förut Camilla?

Enligt en sökning så innehåller följande inlägg ordet ”Pedofili”.
https://bloggbevakning.se/?s=pedofili

Inte jag. Jah varken läser eller kommenterar på Hanna Widersdets blogg.

Enda gången jag var inne var för någon månad sedan när någon anklagade mig för att skriva illa om CamCam på Hannas blogg. Lade då en kommentar om att hen som du refererar till inte är jag. Första och mycket troligt sista gången jag gick in på din bloggen. ?

*den bloggen..

Mm

Jag har dock mina aningar om vem det är. Känner igen språket. Han är blockad här och förmodligen sur pga något jag skrev hos Elaine igår. ?

Fy vad taskigt inte ok att göra så mot dej. ?

Tror de flesta vet att det inte är jag så det är rätt lungt. ??

I would be pisset off as f#*k. Du är en större människa än jag, helt enkelt.

???

Trots det. Mycket dementier.

Vad är det pinsammaste/dummaste/mest skrattretande ni har varit med om?

På rak arm är detta mina topp två:
1. Jag musfjärtade åt en kille på gymmet. Två gånger. Redigt och rejält från botten av mitt… Inre. Skämdes så ini helvete mycket så jag gick hem.
2. Tio år gammal. Sålde lotter på min bästa kompis föräldrars årliga jaktlagsammankomst och köpte de två sista för egen del. Vann första och andrapris och fick gå upp på scen för att hämta dem. Jag var så nervös och rädd att de skulle säga att jag hade fuskat så jag fes högt när jag började nervositetsskratta, inför 300 personer.

Hahahaha. Gud jag dör. Fortsätt gärna ?

Haha…skrattade rakt ut åt andra historian. Tack för skrattet ???

Hahahaha det var fruktansvärt ? Varsågod, ett gott skratt förlänger livet heter det ju! Trevlig helg ?

Jag skrattade så jag grät. Hoppas fler hakar på.

Jag är världens sämsta på att ljuga. Jag skulle försöka berätta om vilken mat det hade bjudits på, trots att jag inte hade varit där. Av olika skäl hade jag inte deltagit under middagen på hotellets restaurang (inget märkvärdigt, jag förstår inte varför jag inte sa som det var. Var för trött för att vara med på middagen så jag sov på hotellrummet istället)

Men istället för att snabbt säga som det var, att jag skämdes över att jag sov istället så blev jag stum. Började sedan prata om annat. Nog aldrig känt mig så dum. Det låter inte så märkvärdigt men personen jag pratade med var viktig både privat och yrkesmässigt och framförallt så tyckte jag väldigt bra om henne.

Åh, jag tror absolut att jag förstår! Gud så jobbigt och pinsamt!

Tack Helena! ?Ja, om jag fyller på med att hon hade försökt matcha mig med hennes son. Han hade kvällen innan förklarat att han ville försöka få tillbaka f.d flickvännen som hade dumpat honom. Hon frågade hade ni trevligt? (Eh näeee) haha. Jag gillade egentligen hennes son ända tills han sa det där och då sjönk som en sten i mina ögon, då han hade ändrat sig från att ha varit väldigt intresserad och ändå ville ”träffasä (eh va?) osv. Så där stod jag och hon trodde jag var hennes blivande svärdotter. Hm. Hon den bästa av de bästa. Så det fick han berätta för henne efteråt, men jag var inte helt avslappnad vid den middagen, dvs kvällen efter. Men det var ändå en minnesvärd och fin helg, men bortgjord kände jag mig.

Min berättelse var inte så skrattretande inser jag, sorry.

Men mitt humör var inte på topp en gång när jag körde bil. Så jag gjorde en mindre snygg ”gest” (första och sista gången) så där spontant åt en man som tutade så där argt åt mig fast han bara var för otålig. Jag gjorde inget fel. Då inser jag att jag ja inte var på min egen gata, men nästan. Så pinsamt. Efter det så sitter jag på händerna när jag kör – i tanken alltså. För det där gör jag inte om. Det var ingen jag kände och han brydde sig kanske inte, men stolt var det minsta jag var. Dessutom: innan jag visste om det var någon jag kände skämdes jag om möjligt ännu mer.

Jag gick uppför en trappa då jag fick en klapp i baken av en man som gick bakom. Jag vände mig om och skulle klappa till fanskapet då han leende sa; skicka vidare.
Jag kunde inte låta bli att flina eftersom det var min dåvarande rektor gick framför mig 🙂

Jag gjorde ett rejält trosryck på min kompis. Men när hon vände sig om var det en total främling… ???

Oh nej. Jobbigt att ens föreställa sig. Hennes min? Du kanske inte vågade kolla hur hon såg ut? Utan gick snabbt därifrån, eller? Stackars dig, men underhållande att läsa.

Den kommentaren var till ”Rödvin”

Hahahahahahaha neeeeej jag döööööör ????? Vad gjorde du? Jag menar, vad sade du?! Herregud ????

Ja, jag önskar att jag funnit mig så snabbt att jag hunnit kuta därifrån. Istället blev det ett lång förvirrad stund när vi glodde på varann, men jag fick inte ut mig något annat än ett halvgalet förvirrat skratt… ??‍♀️

Man skulle kunna tro att det är du som skrivit manus till Specsavers reklam. Den där när en man kliver av tåget med blommor i handen och hans tjej kommer springandes men tar fel på honom och en gammal gubbe som hon kysser. ”Du skulle gått till Specsavers”

HAHAHA jag gråtskrattar så mascaran rinner??

(Åt plusHelenas andra historia)

Jag glömmer det aldrig så länge jag lever, jag vet precis vilka kläder jag hade på mig den kvällen. ?

Hahahahahahha dör. Men musfjärtade ÅT en kille? Liksom mot honom? Som en attackfjärt? ???????

HAHAHAHAHAHA. Alltså han gick förbi när jag låg på golvet och jag skulle göra en typ av dragonflag, alltså typ höja benen och rumpan och sen sänka ner dem igen. Först musfes jag på väg upp, litegrann, vilket gjorde att han tittade förbryllat på mig… Sen tog han upp vikten han ville ha och gick tillbaka samma väg och då var jag ju på väg ner med hela alltet och all luft bara flög ut ur murran så det i det mesta… brakade… fast ur frammen. ?

Hahahahahahahahajhahaahahhahaa!! ?? herregud så låg du där o tittade honom i ögonen samtidigt som du brakade loss ???

Hahahahahahha jag GRÅTER!!! ? ”Attackfjärt” ??

Men typ, det var liksom det enda jag kunde göra, se honom i ögonen medan jag kände hur det svek, och att jag som var på väg ner inte hade den minsta möjligheten att stoppa det. Han fortsatte gå förbi mig utan att röra en min men efter tio sekunder hörde jag hur hans kompisar började VRÅLA av skratt. Då gick jag hem. Lämnade allt och bara GICK. Fy vad jag grät av skam, och att förklara vad dom hänt för sambon näääe usch. ?

Hahahaha jag orkar inte ??

Alltså HAHAHAHA jag döör?? gubben ropar o undrar vad jag skrattar åt, jag skrattar typ aldrig högt, blir nästan gråt istället.. tack för underhållningen❤️

Hahahaha! Kul att det går att skratta åt nu i efterhand, då var det förjävligt
? Ha en fortsatt fin kväll! Min egen man är upptagen med PS4 så jag ligger i vår säng och tokskrattar åt allt det här och är så glad att fler gör det också.

Hahaha åh nej,skrattade högt och länge åt punkt 2?

Skulle gå på muggen när jag gick första ring på gymnasiet. Toaletten låg precis utanför matsalen, som var hyfsat stor, gick 1500 elever på den skolan.
Väl inne på toaletten så var golvet ganska äckligt och det fanns ingen hängare att hänga skolväskan på så jag lät den hänga kvar på axeln medan jag utredde mina behov lol. Väskan hade lite smycken hängandes på sig och när jag reste mig upp från toan tyckte jag att toalocket lät lite konstigt när jag stängde det, men tänkte inte mer på det och gick ut och tvättade mina händer och gick sedan ut i matsalen där mina polare väntade på mig.
Inne i matsalen börjar mina polare dö av skratt när de ser mig och frågar varför i helvete jag tog med mig toaletten in i matsalen för.
Kikar ner på min väska och inser att toalocket fastnat i ett av smyckena som satt på väskan, lossnat när jag reste mig upp och följt med mig ut i matsalen, hängandes från min väska lol.
Hjälpte ju inte att treorna kom in kort efter och ser mig stå där med ett jävls toalock hängandes från väskan.

HAHAHAHAHAHAHA!!!!!!!
HAHAHAHAHAH!!!!!
Och vi har en vinnare ??
Jag kissar ner mig ???????

Hahahaha ? mina kära vänner låter aldrig mig glömma den dagen lol. Om någon gjorde bort sig så tröstade de alltid sig med att det aldrig kunde bli värre än min toalocks incident lol

Alltså jag gråter på riktigt ?????

??????

hahahahahahahah du gjorde fan min dag!!

Åh Gud jag kan inte sluta skrattgråta ????? Tack för dagens höjdpunkt! ?

Hahahahaha HUR märker man inte det? ?????

Hahahahaha jag orkar inte ???

Alltså detta ?????

HHAHAHAHAHHA GRÅTER tänker på doktor mugg :’) hur fan är det möjligt hahaha. Absolut inte det man behöver när man är en osäker tonåring :’)

Hahaha ??
Från och med nu är inte mitt största bekymmer OM jag råkar dra med mig toapapper som hänger i bakdelen ut från toaletten offentligt UTAN TOALOCKET!

Kan ju även berätta att jag lyckades göra om det en andra gång också ?? dock så såg jag toalocket den gången INNAN jag gick ut från muggen ??

HAHAHAHAHA jag skrattar så jag gråter och väckte nog alla i rummet imorse när jag läste ? är nyförlöst så om mina stygn går upp så är det ditt fel ?

Någon som vet var man kan se resultatet från iconfest?

Det är nog inte klart ännu. Bianca blev årets influencer iaf.

Och årets podcast.

Hej! Jag behöver hjälp. Jag flyttade till en ny stad för en riktig drömtjänst efter examen. Jag har varit inneboende och bor nu i andra hand. Drömtjänsten är grym men jag trivs inte på företaget av flera skäl och vet inte om jag vill vara kvar här efter september, när mitt andrahandskontrakt går ut. Samtidigt är jag i en tuff bransch och det ligger inte många jobb ute och inget i närheten så bra som jag har nu, men företaget jag jobbar för är hemskt och jag vill till Stockholm om jag nu måste flytta igen – inte bli inneboende för ett jobb jag inte tycker om. Ska man säga upp sig och chansa eller… jag vet inte. Någon som varit i en liknande situation?

Mitt tips är att stanna kvar på företaget medan du söker andra jobb. Om det är ett drömjobb kanske det är värt att stanna ett tag även om du inte trivs på ftg.

Hoppas det löser sig med lgh.

Finns det nån film på Netflix just nu som man inte får missa?

Jag och min sambo har bestämt oss för att försöka skaffa barn, jag har slutat med p-piller. Problemet är bara att jag går ALL IN för allt jag gör, dvs nu kollar jag min Natural cycles-kurva väldigt ofta, googlar ALLT om graviditet, samt nojar över att vi inte kommer kunna få barn… hur chillar man?! Tips?

Ja säg det, jag är på samma ställe som du!
Jag försöker andas och ta det lugnt och lita på kroppen. Lära mig min cykel och dess olika symptom på ägglossning och mens. Skriver ner allt som kommer upp och utvärderar månaden efter. Försöker få till sex runt de viktigaste dagarna men utan stress. Det är en fantastisk och rolig tid ni har framför er. Försök njuta av det också – och lita på kroppen. Den vet. ?

Åhh så svårt att bara slappna av! Särskilt när detta är ngt man inte kan styra över… Är så orolig att jag inte kommer få tillbaka mensen/ägglossningen. Slutade med p-pillren för en månad sen och har inte haft mens än (vet att det är helt normalt) men hade inte mens alls sista året med p-piller, därför nojjar jag.

Jag vet, apsvårt, men jag tror att det gynnar alltsammans om man lyckas hålla sig lugn och stressfri. ❤️

Man chillar helt enkelt inte. Vi försöker med barn nr två och jag trodde jag skulle vara mer ”cool” och lugn denna gången men icke! Googlar som vid första gången. Om allt.
Så tyvärr kan jag inte tipsa dig. Och jag vet Att även om jag får tips så kommer jag googla minuten efter…. Hähä.

Jag och min man bestämde oss också för att försöka för ett tag sen.
Jag själv är väldigt chill, tänker mest att om jag blir gravid så är det okej. Blir jag inte det så är det okej det med.
Förstår att det kan vara svårt att inte stressa upp sig men bara ta ett djupt andetag och ta det lugnt (så gott som det går ?)

Jag va chill första två försöken typ… Sen blev jag jättestressad över att det inte tog sig och tillsammans med att det va kaos på jobbet så blev min menscykel helt oregelbunden så det va hopplöst att försöka räkna ut ägglossningen. Apparna gav mig ett ägglossningsspann på flera veckor. Jag blev bara mer och mer stressad, för jag hade ju såklart ingen sexlust pga stressen heller… Efter några månader började jag med ägglossningstest och även om de aldrig gav 100% positivt utslag så gav de tillräcklig hint om cykeln och det tog sig direkt! Är nu i v 19.

Så, ägglossningstest is the shit!

Det räcker ju inte att man har sex på ägglossning för att bli gravid, man ska ju ha tur också. Jag tror på att acceptera att det är viss slump involverad och sen sätta ett mål (om att vara gravid) långt fram i tiden, alltså typ något år, och fokusera på det.

Sen är det inte dåligt att tänka på det heller, om man inte själv mår dåligt av det. Folk kläcker ur sig att man måste slappna av och sluta tänka på det för att det ska ta sig, men det är dumheter. Gå in på random BIM smak 2018-tråd på familjeliv och se hur de plussar loss trots att de är totalt besatta av att bli gravida.

Jag var också som du i de 7 månader vi försökte och tänkte på det från morgon till kväll. Nu är jag gravid och det är ganska jobbigt och gjorde inte alls allt fantastiskt som jag av outgrundlig anledning tänkte (alltså att vi ska få ett barn är fantastiskt men själva gravidgrejen med konstant illamående är ingen humörhöjare).

Kom ihåg att de som hörs mest är de som lyckas på första försöker (det gillar folk att berätta) och de som kämpar med IVF (pga har ett behov att bearbeta osv antar jag, samt utför material för typ tidningsreportage) men de allra flesta ligger rnågonstsns där emellan (men hur intressant är det att berätta att ”för oss tog det 5 månader”? Inget man pratar om).

Exakt det här! Det är svårt att ta det lugnt i början när man bara vill bli gravid direkt (helst för ett par veckor sedan). Stressa eller inte, det spelar ingen roll. Om fertiliteten är som den ska så händer det förr eller senare kombinerat med vältajmat liggande. Jag var rätt chill när vi försökte själva, men det hände inget (svårt för kvinnan att ”slappna av” såpass att mannen får många och bra spermier), när vi däremot påbörjade IVF var jag en stresskanin och ändå blev det en bebis av första försöket där (och en till på andra syskonförsöket). Lycka till! <3

Jobb Är inte allt såklart, men om ni nu får drömma och dregla fritt, vilken är det mest attraktiva yrket en person kan ha??

Menar du för egen del eller hos en partner?

Tänkte väl främst hos en partner

jag bryr mig inte om vad för jobb man har alls, är det knäppt?

Allting med uniformer. Poliser, militärer, snickare, målare. Brandmän. Jag blir till en blöt hög av män i uniformer. Generellt sett, om det är en man i någorlunda rätt ålder och karisma under den. Mums. Sorry, not sorry.

Men alltså jaaaa! Gillar kanske inte alla sorters uniformer men militärer och poliser, damn! Idag såg jag snyggaste polisen någonsin, stod bakom honom i kön i mataffären och sen skyndade jag mig ut så jag fick se extra mycket av honom. Gudars???

Annars älskar jag män i kostym, eller liksom välklätt. Så en banksnubbe, jurist mm är bra hett det också, men helst av allt vill jag ha en polis?

Åååhhhh ja, poliser ❤️
Jag gillar dig Don LT! Vi verkar vara rätt lika ändå.
Jaaa, en välsittande kostym… Jösses. Min sambo har precis börjat jobba i livsmedelsaffär och drar jämt hem sina arbetsbyxor, typ snickarbyxor fast svarta. Han fattar inte alls varför jag jämt hånglar upp honom när han kommer hem från jobbet iklädd dem, ”det är ju bara ett par byxor, med fickor” ??? Men de ääär ju så extremt sexiga!

Ja detsamma! Visst var det du som skulle köpa mobil vs löparskor? Vad blev det? *heja löparskor*?

Nej det kan jag tänka mig inte är det sexigaste, det finns ett butiksjobb som jag kan tycka är hett men det är nog för att det oftast jobbar snygga killar där, och det är säljare i sportbutik. Främst skoavdelningen av någon anledning?

Mmmm mums! ? Välklädda herrar, alltså det gör något visst med humöret. Jag ska svänga förbi skoavdelningen snart, det blir löparskor!

Absolut uniformer! T.ex välutrustade poliser ? Alltså som är tungt beväpnade ? Män i kostym? Usch nej, bankman kan vara det osexigaste som finns haha

? Med batong och handfängsel som hänger och dinglar och så byxorna som kramar åt en muskulös bakdel. Vaaarför är det så överjordigt sexigt?!

Åh, ja. Hett hett hett. Var hittar man en polis????

Min sambo sedan 9 år är polis och ja, han är galet het! Vi blev tillsammans innan han började utbildningen så det känns tryggt att veta det inte var ”uniformen” jag föll för. Min dröm är att han kommer hem/vi träffas ute och bara kör! Men tyvärr som alla poliser verkar tycka så är uniformen så jäkla äcklig så han skulle aldrig ens krama mig i den såvida den inte är helt nytvättad. Blod, spya, spott och andra kroppsvätskor som inte kommer från honom hamnar på uniformen. Sen ses vi sällan när han jobbar och då hejar vi bara på varandra snabbt så min fantasi kommer nog alltid vara en fantasi ?

Det gör mig dock galet upphetsad när han kommer hem och skrattande berättar om alla som raggat på honom under passet, allt från äldre kvinnor i olika ärenden till fulla studenter på krogen. Han har liksom ingen aning om hur snygg han är, både i uniform och hemma i shorts och sliten t-shirt ❤️

Men om du ställde en retorisk fråga så om du vill ha en polis så ska du absolut inte ragga när hen jobbar utan köra privatdetektiv och se till att ni träffas i ”den verkliga” världen ? Tror inte jag känner nån polis som dejtat någon som visat att de är såld på uniformen ? Kanske de poliser som är uppmärksamhetskåta men de är ändå inget att ha, bara illa omtyckta i kåren.

Haha det var en retorisk fråga. Jag har dejtat en polis (som sagt tror jag) och det var ju inte för yrket som jag gjorde det, yrket var bara ett stort plus 🙂
Han som jag dejtade berättade att han aldrig gick ut på stan privat, för han var så trött på människor och det känns som det är ganska vanligt?
Får stalka fram en polis helt enkelt då, följa ditt råd haha??

Skottsk säckpipespelare eller yngste prins i engelska kungahuset?? ja.. britter är min kopp te❤

Prins Harry är underbar vilken humor han har. Mums.

Målare, vid två tillfällen har det varit två mycket snygga målarkillar på mitt jobb och ja, målat såklart. Det är något med deras (ofta) vita arbetskläder med färgstänk. Sexigt! Fattar inte varför alla målare ofta är mumsiga män. Iallafall de som vart hos oss.
Drev med min (äldre) kollega att jag kände mig som ett tantsnusk när jag spanade in målaren som stod på knä och målade lister. Haha… kanske köper en burk målarfärg och målarkläder åt min kille och frågar om han kan måla om sovrummet åt mig ?

Mums jag menar ju det, vita snickarbyxor med färgstänk på ?❤️ Vi behöver måla om huset i sommar. Kanske jag ska snöra på mig finbikinin och vinkla solstolen lite medan de jobbar, så att jag kan se deras ryggar? Behövs definitivt ingen Crossfire för inspirationens skull där inte.

Rent spontant tycker jag läkare.

Jaa läkare. Min man är läkare ❤️❤️

Läkare, advokat, (välklädd) ekonom.

Vad som helst i uniform ?????

Haha, jag var väktare ett tag. Var jättepepp på att få uniform tills det kom fram att dom bara har herrstorlekar. Jag är 163 cm ”lång” och ganska petite så uniformen hängde som en hösäck, bältet var för stort och batongen var så lång att jag typ snubblade på den.
Väldigt respektingivande, haha.

Det vet jag dock många killar som skulle tycka var hett! Dels uniform men dels att det var herrkläder också. Talar av erfarenhet? inte för att jag varit väktare men kläder i herrstorlek?

Tror faktiskt inte jag bryr mig så mkt? Fast jag är lite av en trygghetsnarkoman så kanske inte rockstjärna eller konstnär. 😛 Och vissa jobb är ju etiskt rätt vidriga, typ någon som sprutar smink i ögonen på kaniner…
Min sambo jobbar inom IT och det är faktiskt toppen. Låter inte så sexigt men han jobbar vanliga kontorstider, kan jobba hemifrån om t.ex. hantverkare ska komma eller katten är sjuk, tjänar asbra trots kort utbildning, och har koll på all teknik hemma haha. 🙂

Sjöman?

Polis..

(Undra om jag tyckte det när jag hade husrannsakningar, span och förhör? Minns liksom inte, då trodde jag den va fiende så verklighetsuppfattningen var inte på topp hehe)

Militärer! Majgaaaad! Blir helt galen av den gröna kepan, kamouflagebrallorna i kängorna och den ruskigt sexiga halvsmutsiga handen ?

Skäms lite ?

Får man säga ”allt välbetalt”? Hehe. Jag tycker att det ligger något i ett riktigt SVÅRT, prestigefyllt och välbetalt jobb. Dessa går dessutom ofta hand i hand med dresscode, så en kostym på det.. wooow. Men annars även den traditionella rundan med läkare, advokater, poliser. Veterinär också. Eller något sexigt tech-startup-jobb där han går runt i enkla men coola kläder typ jeans, välsittande tshirt, någon cool klocka på det kanske. Enkelt klädd men ett klurigt jobb.

Om vi vänder på det då? Osexigaste? För mig är det hantverkarjobb typ snickare, målare, golvläggare. Sjuksköterska. Jobba i mataffär eller kiosk.

Osexigaste? Bonde kanske.

Håller med, hantverksjobb eller vägarbetare. Eller offentligt anställd.

Haha Jag tycker tvärt om! hantverkskillar är sexigaste yrkena, och ekonomer och advokater absolut osexigaste. Även ingenjörer.

Tror det är under alla jag pluggat, bott i studentstad och umgåtts med studenter som jag utvecklat denna allergi mot män som tror att de är extremt intelligenta och den första någonsin som kan tänka, ungefär, för att de läser en helt vanlig utbildning. Mansplainers av rang och lådsasfeminister. Att vara man i kombination med att ha ett creddigt yrke gör allt för många till såna översittare. Jag är heller inte det minsta imponerad av att man tar sig igenom en utbildning till jurist eller ekonom.

(Är tillsammans med en ingenjör men det gäller ju inte alla hehe).

Oj, jag tycker tvärtom. Under åren jag pluggade var det fantastiskt att första gången umgås med människor som ville använda sin hjärna istället för det iq-befriade grabbiga.

Du pluggade nog inte till ingenjör isf? Fullt med väldigt grabbiga killar som använder sin hjärna till vissa saker, men i andra hörn är den himla dammig, och sen tror de att de läser den högsta och finaste och svåraste utbildningen som finns och att alla andra är mycket korkade jämfört med dem.

Men det var bättre på universitetet, mindre kaxigt och högre nivå på diskussionerna 🙂

Ja där kan jag hålla med, det är inte pengarna som är attraktiva utan just att han tex klarat av studier och allt. Jag har kommit till insikten att jag har ett omedvetet krav och det är att killen ska vara utbildad. Skevt kan tänkas då jag inte är utbildad än, men jag kommer utbilda mig och har verkligen viljan så en vacker dag kommer jag och killen ha samma utbildningsnivå.

Osexigaste är arbetslös. Skäms lite för att säga det men jag vill inte försörja någon annan, inte från början i alla fall, en annan sak om han skulle bli det när man varit tillsammans ett tag.
Sen tycker jag lastbilschaufför är riktigt osexigt och egentligen även lärare men där väger utbildningen upp yrket.

Inte så sexigt till utseende osv men något som är attraktivt för mig är intelligens och passion. Hängde mycket med doktorander under min utbytestid. Väldigt attraktivt med människor som är genuint intresserade av något och lägger sin tid och energi på det. Att höra någon berätta om sitt ämne med det engagemanget som de hade är väldigt attraktivt tycker jag.

Håller så med dig!?

Programmerare 🙂

Hannah och Amandas nya pod – är det någon som lyssnar på den? Jag har inte gjort det men funderar på att göra det…

Har testat, men den var jättedålig.

Urtråkig

Otroligt dålig vad den. Lyssnade på fredagspodden som jag gillade. Report är SÄMST sorry girls

Tycker att fredagspodden var precis lika dālig.

Förra veckan pratade vi om lön. Kul att se vad andra tjänar! Inget man brukar prata om annars.

Jag jobbar som ekonom, tjänar 25000/mån men har ingen utb. Funderar på att läsa en tvåårig ky-utb till redovisningsekonom. Gillar mitt jobb, men känns svårt att leta efter andra jobb som ekonom utan utbildning om det skulle bli aktuellt. Nu till det lite knepiga – jag har en ettåring hemma. Det var ju kämpigt som det var att vara hemma med föräldrapenning och känner att två år till tar emot. Någon med erfarenhet? Hur fungerar det med CSN och ersättning när man har barn? Klarar man av det ekonomiskt? Jag bor i Karlstad om det har någon betydelse.. 🙂

Det är nog mer värt att ta en tre-årig kandidat i företagsekonomi. Då har du en grund som kan ge dig mer kvalificerade jobb, men också att ta en master om du vill när du blir äldre.

Då kan du likväl ta en kandidat i företagsekonomi så du blir civilekonom. Mycket händer nu så redovisningsyrket förändras, bra att ha en bred utbildning. Du är inte så gammal och det finns förskolor!
För studier på universitet kan du få merkostnadslån om du har barn.

är det någon som har tips eller erfarenheter hur man ska palla med sin sambos två småbarn som bor hos oss varannan vecka? Älskar honom så fruktansvärt men det här kommer vara anledningen till slutet för oss. Hur kan folk frivilligt vilja ha andras barn boende hemma hos sig?

Jag blir lite ledsen när jag läser din kommentar. Jag vet inget om dig och din sambos barn så jag säger absolut inte att du inte har rätt att känna så, för det har du. Men jag tänker på mig själv som barn med föräldrars nya partners som vissa brydde sig mycket om mig och andra mindre. De som brydde sig mycket var jag rädd skulle vara borta en vacker dag och de som inte brydde sig.. ja..
Jag har inget råd att ge dig. Blev bara lite ledsen när jag såg dig fundera över hur någon kan ta till sig någon annans barn. Jag är glad att min pappas nuvarande fru gjorde det med mig i alla fall. Hon gav mig flera syskon och en extra mamma under de jobbiga tonåren. Trots att jag var en jävlig tonåring. Förlåt för lång och irrelevant text. Hoppas att det löser sig med sambon och barnen❤

Snälla dumpa för barnens skull!

Hur gamla är barnen? Hur länge har ni bott tillsammans? Känner du det som att du konkurrerar med barnen om din mans uppmärksamhet?

För att man älskar de som sina egna?

Måste man göra det? Älskar man automatiskt någons barn för att man älskar deras pappa? Vi gör ingen som helst skillnad på våra och dina barn här hemna men jag älskar inte min makes barn som mitt egna.

Jag tycker inte det är konstigt

Visste du inte om barnen förrän vi flyttade ihop?? Ger man sig på en seriös relation med en person som har barn sedan tidigare måste man kunna hantera det. Jag själv avskyr barn överlag, därför har jag sett till att enbart träffa män utan barn som inte vill ha barn. Inte svårare än så.

Vill du får det att fungera måste du nog komma på vad som stör dig med barnen. Är de otrevliga? Vilda? Om det är strängare regler som behövs går ju det kanske att försöka få till men då måste din sambo vara med helt på det. Inte helt poppis att försöka uppfostra andras barn…..

Alltså, finns inga ord. Lämna för barnens skull. Jag va en sådan som min ”plastmamma” inte ville se skymten av. Mår fortfarande dåligt över detta då min pappa aldrig tog mitt parti. Jag va 12-13 när dom träffades. Snart 24. Förstör inte barnens liv pga att du är självisk

Jag blev kär i min kille och visste att han hade ett barn på halvtid. Aldrig varit intresserad av barn men jag valde ändå att köra på förhållandet. Det hjälper att hon är väldigt förtjust i mig och vi drar jämnt från dag 1.
Jag påminner även mig själv om att barnet inte bett om något av det här och att hon har rätt till en kärleksfull och trygg familj och det är min plikt att säkerställa att hon får det oavsett om hon är hos oss eller mamman. Och det fungerar allt bättre, det känns mer och mer naturligt för varje månad. Och allteftersom hon blir äldre blir hon rent krasst roligare att umgås med. Nu när hon börjat mellanstadiet går vi och shoppar tillsammans och hittar på egna grejer.
Jag har dock otrolig uppbackning av min sambo som fullt ut respekterar mitt livsval att inte skaffa barn. Han är ”the default parent” och jag gör precis så mycket jag vill/orkar. Har även stort stöd av alla inblandade familjer: min, hans, mammans.

Ska tillägga att jag inte dömer dig Gurkan! 🙂

För mig som kommer vara ofrivilligt barnlös för alltid hade bonusbarn varit som en dröm. Hoppas att jag ska träffa någon med kids så jag kanske kan få någon slags relation med barn någon dag, även om det såklart inte är samma sak som med med egna biologiska barn. Men, jag hade tyckt att det var mysigt även om det såklart innebär utmaningar.

Kan ni inte bli särbo under barnveckorna?
Hade två bonusföräldrar när jag växte upp och ber dig att komma ihåg att du åtminstone har ett val och det har inte barnen.

Tänk på att även små barn märker om de är oönskade. Jag var hos min pappa varannan helg från 2 års ålder. Hans nya kvinnor tyckte oftast att jag och syrran var jobbiga även om de så klart oftast höll masken och stod ut. Det slutade med att jag inte alls ville vara hos pappa och mest satt på rummet och längtade hem till mamma, eftersom han aldrig stod upp för oss och visade att vi barn är viktigare för honom. Vill du inte ha hans barn varannan vecka så välj då bort dom (och var beredd på att välja bort sambon med det). Men ha inte barnen runt dig och tro att de inte märker av vad du känner. Det är deras hem och de måste få känna sig välkomna där.

Fullt förståeligt och också vanligt att man känner så inför ens partners barn. Men också fel att fortsätta leva med en man om man inte kan känna värme inför hans små barn (alltså inte älska dem, men känna varma/ positiva känslor inför att de finns). Jag tänker att livet är hårt och mannen du älskar tyvärr redan är upptagen – inte av en fru men av två barn. Och då är han inget för dig, om du inte gillar hans barn. Barnen är viktigare och det är deras hem också, och i sitt hem måste man få vara omtyckt. I synnerhet inte när det är små barn, som inte kan anses ha eget ansvar (det finns ju vuxna människor som mobbat ut förälderns nya partner, och det är en helt annan sak). Ge upp honom tänker jag. Eller börja tycka om hans barn.

Gurkan, om du inte gillar barnen, dra dig ur så fort du kan. Ingen kan vinna i en sådan situation, inte du och inte barnen och heller inte sambon. . Om du älskar snubben kan ni säkert vara särbo och ses varannan vecka ändå.

*risk för provokativt inlägg*
Men jag måste få ur mig detta. Efter att ha jobbat ett år inom djursjukvård så har jag TOTALT tappat respekten för människor som köper en fransk bulldog eller mops. Jag generaliserar väldigt mycket nu, men det känns som de som köper en sån hund ofta köper den för att de ”sett en sån på instagram” och bestämde sig för att bli hundmänniska. Ägare till dessa raser är generellt dåligt pålästa om hundägarskapet och det faller sig så illa när de raserna kräver otroligt mycket kunskap pga grov felavel. Orkar inte se fler frallor och mopsar som blivit missbildade och måste avlivas som valpar, klarar inte ens 30 min narkos för en kastrering, har medfödda allergier och hudproblem etc etc. Kan folk sluta köpa dessa hundar (framförallt från blocket för SKK börjar iallafall ta lite ansvar) så aveln kan komma på rätt köl igen? Sorry om jag sårat någon, är själv ägare till en hund som jag älskar högt. Men en frisk blandras efter hälsotestade föräldrar, dock ej erkänd ras.

Håller med. Hundavel är så vidrigt. Varför avlar man inte på friskaste hundarna istället för ”finaste”? Sjukt.

Fast mycket av aveln handlar om att ta fram hållbara hundar. Om t.ex felaktiga bakbensvinklar skulle premieras leder det tillslut till förslitningar och skador på hunden. Jag vill absolut ha en hund enligt rasstandarden för min ras, men å andra sidan pratar vi inte om en schäfer, fralla eller tax vilka alla har extrema drag/vinklar i sin rasstandard. Sånt stödjer jag inte men att sägs att (all) hundavel är av ondo är ju en grov generalisering. Vilket jag iofs kan förstå att man vill göra, då den dåliga aveln är upprörande.

Älskade kloka människa, om alla tänkte som du! Stackars djur ?

Laila: Kan tycka att det är banalt i en värld där vi försöker att sluta dela upp människor i ”raser” och ”typer”, men hundar går bra..? Självklart förstår jag dock grejen med att ha lite koll på släktled och grejor för att inte avla fram sjuka djur. Men håller helt med dig i att man borde prioritera långlivade glada vovvar över de som har ”rätt” vinkel på öron och mått mellan ögonen… :-/

Anonym: <3 Stor kram till dig. Menar inte någonstans att slänga skit på människor som älskar sina hundar men denna galenskap måste få ett slut. Såg kille på stan idag vars mops la sig på trottoaren i värmen och han skällde på hunden för att den "var lat". Den är inte lat, den får inte luft. Ville gå fram och smacka till killen.

Vissa uppfödare skiter blankt i annat än pengarna!

Förstår dig och håller helt med. Jag har ägt en fralla och skulle jag någon gång skaffa hund igen skulle jag inte välja den eller någon annan extremavlad ras.
Önskar att jag hade tänkt efter före, för hundens skull ?

Först vill jag säga KRYA på dig Camilla ❤️.

Är det några av er härinne som upplevt något oförklarligt/övernaturligt? Tycker sådan läsning är så intressant.
Här hemma händer det saker då & då, nu vad det ett tag sedan.
Har ni några historier?

Händer mycket här hos mig. Bor själv så kan inte skylla på andra. Fönster som stått vidöppna mitt i vintern när jag kommer hem från jobbet, tavlor som plötsligt står vända med motivet mot väggen osv. Väljer att tro att det är mina anhöriga som är hos mig.

Jag får ibland kontakt med andar genom bilder de visar upp, så att jag kan förmedla deras historia den vägen (skriver ner det). Absolut inte alltid och jag är fortfarande otränad men försöker träna upp min förmåga igen. Jag var synsk när jag var liten men gömde undan det på grund av rädsla. Jag kan se fragment av framtiden i mina vänners liv, och ofta slår det in, precis det jag ”sett”. Den spirituella världen är riktigt häftig och magisk och att återuppta det var det bästa jag gjort.

Jag älskar allt sådant haha! Iofs är jag sällan med om att ”spöken” busar här hemma, men jag läser folks energi, använder tarot (gillar inte ordet spår… tycker det är djupare än så), är Reiki healer, m.m… Hoppas så detta växer i Sverige för har varit så härligt att hitta större mening i livet på detta sätt 🙂

Ja. En natt drömde jag att klockan stod på 8:55, mamma väcker mig och säger snälla vakna, pappa andas inte. Precis en vecka efter händer exakt det fast på riktigt, vid samma tidpunkt. Min mamma minns så väl hur jag innan han gick bort berättade om min jobbiga dröm och att den sedan blev verklighet känns sjukt. o jag behöver inte ens tala om att jag kan vara livrädd för mina drömmar ibland. Men något övernaturligt i form av andar och så har jag inte upplevt.

Jodå lite har jag varit med om. Träffat min farmor igen och min gamla hund hälsar på ibland. Även sett min bror och jag är säker på att han är här typ hela tiden. Sett honom på alla mina jobb och pappa har också sett honom men hos mig är han väldigt ofta. Häromnatten när jag gick upp på toaletten fick jag en så stark känsla av att någon satt i soffan i vardagsrummet och tittade på mig. Det var mörkt men det fanns nån närvaro.

Drömmer även om mammas mormor ibland vilket är jättekonstigt då vi aldrig hade den relationen att vi pratade ensamma med varandra

Vilket härligt väder det har varit idag ?
Inte långt till semestern, tjoho! ?

Jooo 10 veckor?

Fast är ledig hela veckan som kommer så ska väl inte klaga?

Jag har bara 9 v kvar till semestern ?
Jobbar hela v som kommer ?
Olika falla livets lott ?

Somliga har det bra? eftersom det är sommar snart så brukar veckorna gå lite fortare också så visst har du ändå rätt i att det snart är semester?

Vi ska få typ 25 grader i veckan har jag för mig så jag är helt klart ledig under rätt dagar?

Precis ?
Så skönt! ?
Ha en trevlig ledig vecka!

Jag och min kära syster ville bara kika in och önska er alla en god kväll, själva sitter vi på den lokala puben och dricker lite öl och lyssnar på karaoke och har en sämre livskris…
Livet ?

Hej, hej! Hoppas ni får en bra kväll ändå. ☀️

Tack desamma! ☀️

Tack!! ?

Hej alla. Behöver tips, om man ska köpa sommarhus i Stockholms skärgård var ska man köpa?
Är själv från Skåne så har dålig koll på Stockholms skärgård.
Ha en fin kväll alla

Här kan du läsa mer om 17 öar och kanske hitta en som passar dig.

https://www.expressen.se/allt-om-resor/stockholms-skargard–guide-till-17-basta-oarna/

Tack ska kolla artikeln ?

Muskö i närheten av Nynäshamn. ❤️
Hur mysigt som helst! ?

Super tack för tips ?

Hur många miljoner har du tänkt att investera? Priset beror till största delen på läget – nära till stan blir dyrt eftersom huset kan bli permanentboende.
Ju längre bort från stan desto billigare – mer än 10 mil från centrala Stockholm brukar innebära att pendlarna inte är intresserade och då kan man hitta till fritidshuspris och inte till villapris.
Dåligt utbud nu på fritidshus eftersom marknaden är avvaktande. Men våren brukar vara säljarens marknad och hösten och vintern köparens. Lycka till.

Har inte bestämt mig för prisklassen än. Vill ha något mysigt och lugnt men ändå med lite liv i byn. Tack för tips och råd.

Förutom budget är det första man måste bestämma om det ska vara ett ”sommarhus” i meningen att det ska stängas helt på vintern eller om det ska gå att komma på besök under hela året. Det har stor betydelse eftersom ett utpräglat sommarhus naturligtvis kan ha lägre standard vad gäller isolering, uppvärmning, vatten, avlopp…
Plus att ett viktigt beslut är om stället ska ligga så man kan köra bil ända fram eller om det ska ligga så man måste åka någon form av båt för att nå det. Det har en väldig betydelse för tillgängligheten och priset eftersom fritidshus med bilväg fram är attraktiva som permanentboende vilket gör att de blir dyra.

Ingarö och områdena runt Saltsjöbaden är suuuuperfina!

Ja, men vill man enbart ha ett sommarhus vill man nog inte betala villapriser.
Värmdö, Ingarö, Gustavsberg och Djurö är ju nu för tiden i princip en förort till Stockholm.
Och Lännersta. Saltsjö-Duvnäs och Älgö är också områden för permanentboende nu för tiden även om de ursprungligen var tänkta för sommarnöjen. I den takt som kommunerna förbättrar vägnätet och drar fram kommunalt VA så går priserna upp.
Tyvärr är bostadsmarknaden i Stor-Stockholm nu så ansträngd att allt som rimligtvis kan fungera som permanentboende på pendlingsavstånd hamnar på villamarknaden snarare än på marknaden för fritidshus.

Jag fick mitt hjärta krossat för ett halvår sedan och jag var heeelt förstörd. Tappade verkligen hoppet på kärleken totalt och har mått skit hela 2018. Men idag!!! Idag var jag på en dejt med en kille jag hånglade med på fyllan för en vecka sedan och jag tycker verkligen så himla mycket om honom??? Han är liksom snäll, trevlig och dessutom grym på att hångla. Fyfan va härligt att livet går uppåt igen <333

Åhh!! Grattis Anna! ?⛅️?☀️

Nackspärren från helvetet ???? hur tusan får jag skiten att försvinna snabbast?! Känner mig stelopererad

1 Ipren och 1 Alvedon. 🙂 Det är viktigt att man börjar röra på nacken när man har nackspärr för att få det att släppa fortare. Smärtstilande gör att du kan det. Krya på dig!

Värme!! Ha en sjal eller värmedyna vid nacken hela tiden

Håller med om Lailas tips och sedan gärna varmt bad och sedan värmedyna så mycket som möjligt.

Jag har alltså inlett en affär med en gift man. Vad är mitt problem? Jag tvivlar att det är första gången han är otrogen (svin), då det var han som övertalade mig att det är en bra idé. Jävla snygga kollegor… Ugh, jävla liv.

Ingen kan ”övertala” dig till att det är en bra idé. Helt ärligt, man kan inte sjunka lägre än detta. Ha en affär med en gift man?? Stackars hans fru. Usch. Du verkar iaf ha kvar lite vett i skallen för du vet att det är dåligt. Så ta dig ur detta NU!

Att vara med en gift man är väl inte det absolut lägsta man kan sjunka till?! Att vara gift och vara otrogen tycker i alla fall jag är lägre. Plus lite annat som våldtäkt, våld i nära relationer, osv.

(Jag är inte samma anonym som skrev att hon var med den gifta kollegan)

Men suck. Vad vill du få det till? Att det inte är så farligt? Enligt mig är det att sjunka jäääääääääääääävligt lågt iaf. Sådeså

Lågt av honom håller jag med om.

Jag antar att du aldrig har blivit bedragen. Bland det värsta sveket man kan vara med om, jag skulle aldrig medvetet utsätta en annan människa för det.

Faktiskt, så har jag det.

Jag börjar tro att min empatiförmåga är skadad.

Gör inte samma sak mot henne som du var med om. Det förstör en människa så mycket, kanske för resten av livet.

Jag träffar en kille som är förlovad, vi träffas dock seriöst och hans fästmö bor för nuvarande i en annan stad. Men alltså jag har verkligen inte dåligt samvete överhuvudtaget och det är nästan det jag tycker är konstigast av allt! Och då har jag ändå varit i ett förhållande innan där mitt ex var otrogen ett flertal gånger..

Jag sexchattar både i text och video med en gift man och vi har gjort det i över fem år. Ibland är hon hemma medan han ”tar en dusch” och ringer mig, ibland är hon bortrest. Senaste tiden har vi även pratat mer seriöst och haft djupare samtal. Jag har inte heller dåligt samvete. Har även blivit bedragen själv men då dömde jag honom, inte henne. Det var han som lovade mig trohet, inte hon.

Såklart har den som är i partnerskap det största ansvaret att vara trogen, men när det andra vet om att det redan finns ett förhållande så tycker jag att det finns en visst skuld hos båda.

Du säger att ni träffas ”seriöst”. Vad innebär det? Ska han ge dig en ring? Flytta ihop?
För är han otrogen redan nu (samt kanske varit flera ggr tidigare) har du ingen som helst aning om han beter sig så mot dig också. Du har ju dessutom erfarenhet av det.

Bra att du vaknar upp och vill ta ditt ansvar. Det finns EN sak att göra. Säg till honom ”berätta för din fru annars berättar jag”. Och sen får han välja. Hans fru kommer hata dig oavsett men det är inte ditt förhållande. Då det är hennes man har hon faktiskt rätten att veta att han legat med en annan kvinna.

Don’t do it. Så länge du inte redan nu är helt säker på att det bara är sex och aldrig kommer att bli känslor från någons håll, för det suger.

Mvh hon som vet

Sluta skuldbelägga ?
Han är inte skyldig till gånger och om Anonym ändå känner skuld så skulle jag tro att hon sköter den biten bra själv.

Hade ett ex som var otrogen, skuldbelägger inte tjejerna, föraktar några av dem (som personer) men skulden ligger helt hos honom. Tjejerna hade jag aldrig träffat eller bara träffat någon gång, och det var han som drev det.

Var med om att min kille gick hem med en annan tjej från en förfest vi alla var på. Fick höra att hon hade frågat några andra tjejer om han och jag var tillsammans och dom hade svarat ja. Ändå var hon på honom hela kvällen, så även om ansvaret låg på honom så tycker jag att hennes handlingar var vidriga eftersom hon visste att jag skulle bli sårad.

Blev mest förbannad på honom såklart, men kände inget behov att bli kompis med henne när hon försökte med det efteråt.

Var på skansen idag och njöt av det fina vädret 🙂

Min pappa fyller år i morgon och jag köpte vita rosor. Kom nu på att vita rosor kanske enbart ska användas på begravning/bröllop… och är osäker på om jag vågar ställa fram blommorna. Just blomsymboliken vet jag är ganska viktig för mina föräldrar och är osäker på om vita rosor kommer att uppskattas.
Någon klok som har en tanke om detta?

https://www.elledecoration.se/det-har-betyder-rosornas-farger-egentligen/

Om du har karamellfärg kanske du kan färga dem? tex droppa blå karamellfärg i vatten och sätt rosorna i, tror de drar till sig färgen?

Köp gula o blanda ut :)?

jag läste TROSOR i stället för rosor och kunde inte förstå de två första meningarna innan jag fattade att det rörde sig om blommor
Hhaha tack för et gott skratt och lycka till, jag hade blivit superglad och det är tanken som räknas och du försöker ju verkligen!
I värsta fall kanske man kan blanda de vita rosorna med någon annan färg om det är lämpligt.
Noll koll på detta….

Åh nej!! ??

Gah, ikväll känner jag att jag vill kasta in handduken. Så trött och vet inte hur jag ska ladda om batterierna och hitta energi. Två barn, 2 år och 2 månader, de är så snälla, allting funkar och jag känner mig så dum som ens klagar när det kunde varit så mycket tuffare. Men nu börjar det komma ikapp, att det ändå är ganska jobbigt och krävande. Någon här med bra tips för flerbarnsrollen?

Det blir bättre. Gör livet så enkelt du kan runt dig tills det börjar vända

Vet någon hur det går för hejsonja? Jag kommer inte åt hennes blogg längre. Har hon fått barnet? Har inte läst på ett par veckor, är det något som har hänt som har gjort att hon stängt bloggen?

Hon kommenterar fortfarande inne hos bloggkommentatorerna iaf, så hon verkar inte vara helt under jorden.

Hej!
Jag ska börja plugga till hösten och behöver köpa en ny dator. Har en gammal PC idag, men den har sett bättre tider.
Mac eller PC!? Hjälp!
Har aldrig haft en mac förut och tycker det känns sjukt ovant jämfört med Windows. Har dock iPhone och iPad och gillar tanken på att saker synkar.

Köp en Mac!! Haft min sen början på 2012 och den har aldrig krånglat eller haft virus.
Är lite lurigt innan man lärt sig alla kortkommandon och ”genvägar” men sen är det underbart.

Sen att allting är synkat är guld tycker jag.

Mac!!! Jag ville vara ekonomisk när jag började plugga o köpte en PC, returnerade efter två timmar o köpte en MacBook Air, aldrig ångrat det 🙂

Köp dator enligt de egenskaperna du behöver. En mac är bra men en pc med samma egenskaper är också bra (och lika dyr). Många som säger mac är bättre än pc har gått från en billig pc till en mac och då är det ju klart att macen är bättre. Jag köpte en macbook pro för jag behövde prestandan till mina extrajobb inom foto och layout som jag hade vid sidan av studierna. Det är ju en helt otroligt bra dator, men skulle jag bara behöva den som studiedator skulle jag inte behöva ha så bra prestanda och då skulle det vara onödigt att lägga ut så mycket pengar. Du klarar dig nog med en billigare dator också. Läs dig in på komponenter och fundera ut vad du verkligen behöver av din dator. Lycka till i djungeln!

En köp en thinkpad och lär dig att använda Linux och att mecka med datorer när saker går sönder. Dagens datorer är egentligen inte snabbare än de för 4 år sedan, men tex tangentbord kan gå sönder, hårddisken kan behöva bytas osv. Därav mitt tips. Har en Toshiba som är 5 år gammal och som funkar lika bra som en nyinköpt förutom batteritid och att tangentbordet gick i fjol.

Har därför kompletterat med en begagnad thinkpad som funkar lika bra som en ny dator efter hårddisk och batteribyte.

Jag var kanske för sent ute med min fråga i gårdagens öppet spår så jag testar att posta ikväll igen. Minns någon den danska serien frestad som fanns att se på någon playkanal för många år sedan? Finns det någonstans man kan se fler säsonger online?

Googla seriens namn + stream + free + online. Tadaaaa

Haha för det hade jag ju inte testat innan jag postade här!?? tack ändå för tipset?

Vad är det mest kommenterade inlägget ni har sett?
Janni har en giveaway för en 22000kr valentino väska och har 1885 kommentarer på 1 inlägg

Är väl mer på aviciis sista inlägg innan han dog. Har för mig att det var enormt många kommentarer.

Just nu 613106 kommentarer och över 2 miljoner likes

Menade blogg inlägg 😉

Ok sorry?

Allt går så himla bra nu och jag är så väldigt säker på att allt skiter sig snart. Vet ni känslan? Även när det går bra väntar man på katastrofen liksom.

Vad är grejen med att flirta med kollegor? Jag själv skulle aldrig vilja inleda en relation med någon på jobbet, men det verkar jättevanligt?? Eller har jag fel?

Jag tänkte precis som du. Mitt motto var ”inte skita där jag äter” även under studietiden. Sen en dag var han där, kollegan. Det började som vänskap och någon som jag delade samma humor och värderingar med, till att bli min bästa vän och jag har aldrig varit så kär som jag är nu.
Livet ibland, så jag fick så jag teg ?

Kanske bara är jag som är bitter över att min pojkvän ständigt blir utbjuden av kollegor (stort företag), även av de som vet att han är i ett förhållande. Tur jag litar på honom! Hade varit tufft annars haha

Men när du beskriver det sådär så låter det ju rätt fint! ?

Så kluven över vem jag är??
Ibland känner jag bara för att bosätta mig i skogen utan några grannar. Leva med min sambo och våra hundar, bara vara och inte bry sig om något. Vandra, paddla, träna och tävla hund och bara vara vi.
Medan andra halvan av mig vill sälja hundarna, göra slut med sambon, bosätta mig i en lägenhet i stan, hänga med alla coola människor, gå på AW och festa utan morgondag.

Vem är jag egentligen och vad vill jag?
Jag känner att det är svårt att kombinera de två delarna av mig då alltid allting krockar.. Det är AW när det är hundträning och det är de roligaste festerna när det är tävling. Hundarna ger mig så mycket men ändå känner jag att jag missar massa annat. Vad är egentligen viktigt?
Ingen av mina nuvarande vänner har något hundintresse eller friluftsintresse och därför kan jag heller inte utföra mina intressen med mina vänner. Mina vänner är väldigt ytliga där mycket handlar om shopping, smink, fester och killar. Ibland vill jag vara med och en del av det men oftast känner jag ändå att det är för ytligt för mig och det är inte JAG. Samtidigt som jag så gärna vill vara med och en i gänget..

Sån är jag exakt! ?

Skönt att inte vara ensam! Men såå drygt ju?? Vad gör man? Vem är man? Vad är kul? Och vad är viktigt i längden?

Usch jag kan identifiera mig i detta. Har väldigt svårt att avgöra vad mitt liv ska handla om när jag känner mej så ambivalent angående allt… :/

Jag är likadan. Skönt att det finns fler ? Har många gånger tänkt att jag vill köpa ett torp i skogen, bo där med mina barn och mina katter utan grannar och annat störande.

Sen ibland vill jag bo i Sthlm helt ensam utan ansvar över barn eller något förutom mig själv och mitt jobb. Konstigt det där…

Bästa och billigaste resesajten för resor och boende inom Europa som t ex Barcelona?

Airbnb eller Hotel Tonight

Skyscanner för resor. Hotell gillar jag booking.com

Jeans med slitningar och hål är ett mysterium för mig. Hur får man dem att hålla? Köpte ett gäng i höstas och hälften av dem fick jag köpa ett extra par av eftersom hålen snabbt blev fula. De där ”strängarna” som sträcker sig över hålen går av en efter en (kort) tid tills hålen gapar stort och hålet över knät släpper då efter och sluter inte längre tight kring låret/knät. Känns som att byxan är körd då. Hur gör ni? Kasserar ni byxan pga att hålet börjat se slafsigt ut eller går de att rädda på ngt sätt? Tycker inte det ser snyggt ut som det är nu men älskar jeansen i övrigt. Och de finns inte att köpa mer.

Hur många har lyckats få in foten i hålet på knät när brallorna ska på och lyckas förvandla ena sidan av byxorna till short? Någon mer?

?

Hey! You! Screen-free time now! ??
Pronto! Ta hand om din själ.. ?

Tack! Ska gå och lägga med mig och lyssna på nån podd med kissarna. God natt! =)

Kanske svårt att rädda en sån bralla ? Men mina jeans är ju fortfarande i bra skick i övrigt. Och min rumpa är grym i dem! Bara det liksom…

?? varje gång!

Är det bara jag som verkligen kan kontrollera mina känslor? Blir jag typ ”kär” i någon olämplig, så skjuter jag bara bort känslorna och fokuserar på annat så är de borta sedan. Samma gäller med ilska, sorg, även glädje. Ibland känner jag mig så sjukt neutral.

Jag kan inte göra det men önskar att jag kunde haha

Ibland låter jag mig själv bli arg för att det är kul (nej jag är inget psyko) men annars så kan jag kontrollera det. Hade en vän som blev total-kär i sin kusins man och låg m honom (väldigt osmakligt) och jag fattar inte hur man inte kan kontrollera sådant? Både från hans, men även hennes sida?

Jag tror att du lärt dig att välja bort att lägga energi på att vara kär i någon i onödan ?? Vad gäller alla andra känslor så tror jag att du har dem, sen kommer de till utryck på olika sätt hos olika människor o under olika skeden i livet. Skulle inte kalla någon neutral utan hellre i balans. Om man inte är en zombie. Borde ju vara lättare att få det en vill få uträttat-att bli uträttat. När inte känslorna är som en katakomb.

Jag är precis likadan! Om jag har någon känsla jag inte vill ha, t.ex kärlek, så ignorerar jag typ den så försvinner den?? Äntligen träffat någon som vet vad jag menar och inte säger att det är bullshit! Fått höra flera gånger ”vadå tror du att du är med i Vampire Diaries och kan stänga av dina känslor? I call bullshit”. Men det är sant.. kan verkligen stänga av mina känslor och det är helt underbart

Jag med! Blivit kallad känslokall jag vet inte hur många gånger. Men känslor har jag faktiskt, tar bara inte fram dom om jag inte vill ?

Haha men alltså, hur gör du?! Behöver också ha den förmågan.

Jag personligen vet typ inte.. det sker oftast automatiskt men jag ”trycker bort” känslan i huvudet (sjukt svårt att förklara hahaha…) som jag inte vill ha och sen försvinner den efter ett tag beroende på vilken känsla/hur starkt jag känner den.

Kan också, men jag försöker öva bort det. utvecklade affektfobi(inte självdiagnostoserad) och kunde till slut inte bli ledsen utan att bli sjuk. Fick hjälp med det men det är fortfarande svårt och jag måste påminna mig själv om att gråta när det sker något sorgligt, det är världens kraftansträngning.

Vill varna er som ”flyttar känslor” (som jag kallar det) att vara försiktiga ☹️

Jag har en fråga! Hur blir man bättre på att småprata med människor, eller snarare kan man på något sätt öva för att få det att bli mer naturligt/intressant? Jag har jättesvårt att småprata med folk i olika sammanhang och tycker att det är jobbigt att titta folk i ögonen. Det är lite konstigt för när jag är med mina vänner är jag den som är ”clownen”, inte blyg för fem öre, men när jag träffar folk jag inte känner så bra så kan jag inte titta i ögonen och har knappt något att säga. Får dåligt självförtroende av detta då det känns som att jag inte kan föra mig i sociala sammanhang bland nya människor. Gillar verkligen att träffa nytt folk men mår bara dåligt för jag tänker att folk tycker jag är konstig när jag har svårt att prata och inte kan titta i ögonen. Tycker inte det är särskilt kul heller att prata ytligt. Det känns inte genuint för fem öre. Men jag vill ändå jobba på det för att känna mig mer trygg i mig själv så har ni några tips? Vad kan jag göra?! HELPPPP

Är likadan. Är extremt introvert och tycker det är skitjobbigt (och tråkigt) att kallprata. Vilket gör det svårt att lära känna nya människor.. Men när jag väl känner någon så har jag inga problem att bjuda på mig själv.

Kan nästan få lite ångest om jag vet att jag ska till ett ställe där jag inte känner alla, men väl där går det oftast bra.
Speciellt om man får ett glas vin eller så hehe

Jag hade länge samma problem. Jag upplevde att jag aldrig lärt mig att småprata och förstod inte heller vitsen. Jag är ju inte intresserad av din åsikt om vädret eller vad du ska göra i helgen så varför skulle jag fråga om det?! Men eftersom jag ändå ville kunna prata med folk jag inte kände väl så bestämde jag mig för att träna.

Istället för att ”kallprata” så sa jag såna saker som jag annars hade sagt till folk jag känner. Fällde en dum kommentar om saker jag såg i rummet eller tramsade lite som jag brukar (alltså inte på ett pinsamt sätt – hoppas jag…). Övning gav färdighet! Jag är fortfarande ointresserad av folks helger, men jag kan snacka med folk genom att använda min vanliga personlighet istället för en artig ”prata med nya människor”-personlighet som jag tycker många andra har.

Det är sjukt kul att iaktta sina egna mönster och försöka utveckla svaga sidor! Kan appliceras på många delar av livet. Lycka till! 🙂

Jag är i en kkrelation med en man på distans (ganska lång distans också). Vi umgps bara han och jag när vi ses, träffar inte varandras vänner och familj och jag är helt nöjd med den relation vi har. Vi har träffats i 4 år. Nu har jag börjat få tänka på vad som skulle ske om något skulle hända med honom, om han skulle hamna i en olycka och dö. Skulle någon meddela mig (är inte ens säker på att hans familj vet om att jag finns)? Skulle jag bara få anta att något hänt om han slutade höra av sig helt plötsligt? Är det här bara sjuka tankar eller något som man bör ta upp i en sån här relation? Någon som varit i en liknande situation och känt samma oro?

Min pojkvän förminskar ständigt mina problem, vilket gör mig ledsen. Men jag är inte redo att lämna honom för jag älskar verkligen honom. Jag tror inte att han förstår själv att jag blir ledsen å sånt eller är det bara jag som överreagerar?

Prata med honom! Kommunikation är A och O.

Jag tycker att du ska söka någon du älskar som även förstår dina känslor, sorg, glädje osv…

Är så trött, besviken och ledsen på mina föräldrar i deras roll som morföräldrar. De har endast två barnbarn, som är helt kravlösa, glada och underbara barn, de är verkligen 2 lätta kids. Morföräldrarna bor 5 minuter bort. Men kommer aldrig hit och träffar dem, eller ringer för att fråga om barnen vill komma över till dem. De viktigaste är att de får festa, jobba (fastän de egentligen inte behöver jobba) och vara med nya bekanta. Våra barn har sovit över hos dem en gång på 5 år. Hur fan kan man totalt skita i sina barnbarn, men gå runt och skryta om dem till allt och alla fastän de inte har någon uppfattning om vilka de är som individer eller knappt har en relation till dem, utöver att jag försöker fjäskar hit dem på kaffe, mat, middag m.m, men då kan de max stanna i 1,5 h och har 1 driljard olika ursäkter att de verkligen mååååste åka hem nu (vattna blommorna, mata katten, ringa en granne etc) .. ? Och då kan jag lyckas med att få hit dem 1 gång på 2 månader. Är det fler som sitter i samma sits? Barnen själva undrar varför deras morföräldrar inte bryr sig om dem så som kompisars mor/farföräldrar gör. Mitt hjärta går sönder? Hur vanligt är det med narcissistiska morföräldrar!?

Ehh, nu var det ju inte de som valde att få barnbarn.
Jag har verkligen inget intresse av att få barnbarn och lägga tid på sådant jag är 49 och har fullt upp med mitt eget liv. Hoppas verkligen inte mitt barn skaffar barn på läääänge om ens alls

Okej om man inte bad om att få barnbarn (vad är det för grej ens? ska man fråga sina föräldrar om det är ok innan man skaffar egna barn?) – men man kan åtminstone anstränga sig lite medan barnen är små. Det är hemskt att känna sig oönskad som liten, det sitter i länge. När barn närmare sig tonåren brukar de inte vilja umgås med sina far- och morföräldrar lika ofta, så då är det lugnt!! Du är nog en bra mamma men din kommentar var allt annat än trevlig eller ens särskilt respektfull.

Tack för förståelsen❤️! Till tidigare kommentator, varför ska jag ens försöka ”förklara” något för en 49 årig kvinna med säkerligen ålderskris inför ny titel som farmor/mormor? Som menar att du inte vill ”lägga tid” på barnbarn när du har ett eget liv? Så tragiskt. Hoppas att du inser längre fram hur anal du är i ditt tankesätt. Och jo, de har tjatat om barnbarn i flera år, men det är inte därför någon väljer att skaffa barn. Och när jag menar att de kan försöka visa intresse, så finns det inget i den meningen som säger att de ”ska ta över barnen/adoptera/offra sitt liv”. Barnen vill bara få känna att deras morföräldrar åtminstone vill träffa dem någongång, speciellt när de har gångavstånd, inte 40 mil. De känner sig bortprioriterade. De är bara små ett tag till?Och de ”gamle” behöver då inte räkna med besök på äldre dar heller, då barnbarnen inte har valt gamla morfädrar utan har ett eget liv att leva utan att ”offra” 30 minuter på en fika. (omvänt)

Men de valde ju att skaffa barn – då är risken att man får barnbarn.

Hej Enya,
Jag har inga barn men som barn hade jag ganska ett ganska tätt umgänge med mina mor/farföräldrar. Vet inte hur nära du står dina morföräldrar? Pratar ni känslor? Brukar ni fira jul ihop? Högtider överlag?

Om du tycker det vore jobbigt att prata med dem, så skriv ett brev. Förklara hur barnen mår över detta. Försök att inte skuldbelägga (i skrift kan mycket misstolkas och de kanske väljer att missförstå). Utan säg att barnen saknar dem, att det vore trevligare om dem oftare kom på besök.
Då ligger ju bollen hos dem.
Händer ingenting efter det och det fortfarande går månader kanske ni inte borde fira jul ihop i år? Vad vet jag, det går ju ut över barnen. Men det gör det just nu också.
Ni har ju trots allt bara 5 min mellan er. Det finns människor som inte har någon far/morförälder.
Hur det än blir så hoppas jag saker och ting löser sig för er!

Vanligare än man tror faktiskt. Det är ju en kliché: mor- och farföräldrar som äälskar att vara med sina barnbarn och vill umgås med dem hela tiden. Mina farföräldrar är litegrann så som du beskriver dina föräldrar. Min farmor och farfar bor i England så av naturliga skäl så träffas vi inte speciellt ofta (nån gång per år/vartannat år, ungefär) och de gör cirka noll effort. De har kommit hit 3 gånger sen pappa flyttade till Sverige med mamma för 28 år sen. Helt otroligt. Det är bara vi som kommer till dem. När jag bodde ett år som au pair i London, en timme bort från deras stad, hörde de inte av sig en enda gång och ville att jag skulle komma över. De kom till V&A museet i London en gång, när jag tog initiativet, och fikade med mig, men ville hem efter en timme för att förbereda kvällsmaten (?).

Däremot har jag en underbar mormor som vill umgås med mig så mycket som möjligt, vilket väger upp 🙂 Jag tror man får acceptera att barnbarn inte är allas grej och tyvärr sluta förvänta sig något av dem så att man inte bäddar för besvikelse. Nu talar jag dock utifrån min synvinkel som barnbarnet och kanske inte riktigt kan ge dig den input du söker. Har du pratat med dem om detta?

Tack för svar ^^ Vi har pratat med dem, och även andra släktingar som har uppmärksammat det. Barnens farföräldrar finns tyvärr inte i livet, och 5 minuter bort bor morföräldrarna (inte 30 mil osv bilfärd) . Kräver som sagt ingenting av dem, förutom önskan att de bara kunde själva vilja visa intresse och ge dem någon extra kram. Barnvakt har vi aldrig ens brytt oss om att fråga dem om. Som sagt, de är bara små ett tag till, passa på. Nåväl, det är de enda barnbarnen, och det är inte vi som får det ensamt på ålderns höst.

Kan nog bli gnälligt när de sitter på ”hemmet” och andra får besök. Som man sår får man skörda.

Vem orkar lägga tid på det när man är gammal. Då vill man väl leva sitt eget liv! Det är du som skaffade barnen. Räkna inte med att någon annan vill umgås med dom!

Osmaklig kommentar. Om du tycker 50 år är gammalt så absolut. Och ”räkna inte med att någon annan vill umgås med mina barn”? Är du 5 år gammal, noll reflektion? Kräver ingenting förutom att jag önskar barnen kunde få en spontankram oftare än 1 gång i halvåret, tror nog fortfarande morfäldrarna har ”tid med sitt eget liv” då också.

Hej
Det här är kanske en väldigt konstig kommentar. Men min spontana tanke är: gillar de ens barn? Överhuvudtaget? Jag kan tänka mig att om de endast är 50 år, så kanske de sett fram emot DINK-livet när barnet/-en vuxit upp. 50 är ju verkligen mitt i livet med full fart på alla fronter om man så önskar. Om man då inte heller gillar barn så blir det extra stort avstånd till barnbarnen.

Jag kan känna igen mig själv lite nämligen. Jag älskar mina vänners barn och mina syskonbarn. Men jag umgås inte med dem, för jag gillar inte barn. Jag inser att jag låter som en värdelös häxa när jag skriver detta, men hoppas att ni kan förstå hur jag menar ändå. Är jag barnvakt är det 100% för att hjälpa föräldrarna, inte för att det är kvalitetstid med deras barn.

Sen är det klart att man hade önskat att de var mer intresserade av DIG, att de prioriterar saker för din skull, även om de inte själva får ut något av det.

Är det någon som vet hur länge man kan ha ångest? Alltså i perioder. Inte en ångestattack. Jag har haft svår ångest i tre månader nu. Jag får läkarhjälp och mediciner men mår fortfarande inte helt bra.

3-4 år för mig pågår ännu

Jag kan direkt säga att jag inte vet hur länge en kan ha ångest, men jag tänker lite att det beror nog på vad för slags ångest man har?
Är din ångest t.ex bunden till något särskilt du varit med om, triggas den igång av vissa situationer eller dyker den helt enkelt ”bara” upp?

Det jag menar är att olika ångestkällor kräver olika åtgärder för olika personer, det finns inget rent facit.
Rent krasst är tre månader heller inte särskilt lång tid, psykisk ohälsa är ingen quick fix även om jag fattar att det känns som hundra år, man vill ju bara bli lätt igen.
Men känner du att du i princip står på samma ruta som för tre månader sedan med samma tunga känsla i kroppen kanske du måste se över medicineringen och terapiform (om du med läkarvård inkluderar samtal med t.ex psykolog)

Men så ska du kanske inte lyssna för mycket på mig som också lider av ångest under längre perioder ? jag kanske mest ville ge någon form av perspektiv eller nåt sånt under nattens timmar.
Samt säga att det kommer kännas bättre och ljusare för dig, ångestperioderna kommer bli kortare även om det känns förj*vligt nu. Försök tänk tillbaka på hur saker och ting kändes innan ångesten gjorde entré.

Och asbra att du får vård! Starkt av dig att du lyckats ta tag i det ❤ det är om något ett steg i rätt riktning.

Tack för svaret fina du❤ jag har fått diagnosen paniksyndrom. Men jag har inte bara panikångest utan en ständigt bakomliggande ångest som känns hela tiden. Jag visste inte att man kunde må så psykiskt dåligt…..

Har du fått någon diagnos? Själv har jag social ångest och GAD, den sociala ångesten har jag haft i princip i hela mitt liv, GAD blir värre då jag har mycket på gång. Så ja, ångest håller på tills du lyckas bota den. Om du inte redan går i terapi så rekommenderar jag att du börjar!

Flour. Är det bra?

Fluor.

Ja! (tar för givet att du undrar om det som finns i tandkrämen)

Ligger vaken mitt i natten pga sambons extrema snarkande.. vi ligger i två olika rum pga detta men jag vaknade ändå av detta hemska ljud. Jag har både öronproppar och hörlurar på mig men hör det ändå!!
Är det någon som har något tips om vad som kan göras mot detta? Hjälper sprayer etc man kan köpa på apotek? Tyvärr möts jag av oförstående och han tar inte själv reda på någon information för att lindra detta, trots att han vet att det stör min sömn enormt.

Jag har samma problem med min man, och sedan ett par månader tillbaka sover vi i separata rum, men trots att han är på undervåningen och jag på över så kan jag fortfarande göra honom (har även öronproppar). Jag blir helt mordisk av oljudet. Grrr… ?

Extremt själviskt och det stör förmodligen också hans egna sömn något enormt utan att han inser det själv.

Ville bara rekommendera alla att följa o läsa alla posts från prostituerad_less och prostitutionens_verklighet på insta.

Influencer som gör reklam för melanotan, okej eller inte okej?

Barbie-drogen? Vad är det för influencer?

http://jellicas.se/category/melanotan-ii

Betald reklam?

Tänka sig att stavningspoliserna inte sett att det står öppeR spår? jag såg det nu, kanske inte kollade tillräckligt noga men såg ingen kommentar om det, folk som är så pigga på att hitta fel annars?

ÅH FAN! Måste ändra omedelbums!

Du har alla godkända anledningar i världen att stava fel dock. Hoppas du börjar må bättre snart:)

Håller Margaux och Jakob på att separera? Han är då ALDRIG med på instagram längre!