Öppet Spår

445 kommentarer

Äntligen fredag och poirot på tv.

HISINGSNISSARNA – where u at? Verkar ju var massa läsare som bor på Hisingen ??
Mvh granne med bajsfabriken

HÄÄÄÄR! Spelar GTA5 för att glömma bort arbetsdagen. Bli fan aldrig förskollärare..

Bor granne med två förskolor. Det var SUPERLÄTT att skriva hemtenta idag. Osäker på om det var lekstund ute eller massmord idag. Varför ska de skrika så förbannat mycket?? Liksom de står och bara skriker ”AAAAAAAAAAAAH” i en evighet. Förstår mig inte på barn.

Hahaha tro mig. Man blir döv av att spendera första rasten ute på skolgården med barnen. Eftersom verkligen ALLA barn är ute samtidigt då. Samma med matsalen. Uuuh, blir yr bara av tanken..skönt med helg! ?

Är det någon typ inbördes liga? Typ vilken klass/grupp kan skrika högst under rasterna?
Jag fattar ju att barn tjoar och har kul men att bara stå och skrika??? (Jag bor typ i en bastu så är ju tvungen att ha fönstren öppna).

Fast barnen är inte värst. DET ÄR DERAS FÖRÄLDRAR I SINA FINA BILAR. Ja, du har en sprillans ny V90 (men den är leasad, jag har kollat) men PARKERINGSREGLERNA GÄLLER DIG MED. PARKERA INTE I VÄNDZONEN DITT JÄVLA PUCKO. Eller i p-förbudzonen. Eller precis i korsningen.
Tack, nu ska jag pimpla vin

Tro inte det är bättre i Vasastan, gymnasieskola i porten mitt emot och från 09-15 är det tävling i vem som kan vråla whalla, h*ra, mannen, bro från männen och rena illtjut varje minut från kvinnorna.
Det kommer bli ett tufft uppvaknande från dessa om de någonsin kommer ut på en arbetsplats och ser att det inte funkar i sk IRL

Föräldrar med barn i förskoleålder är fan VÄRSTA bilförarna som finns. Man kan inte tro att dom kör runt med det dyrbaraste dom har i baksätet, herregud. Och alla som kör firmabil (typ snickare/vvs:are osv) och bara hivar in ungarna i högerstolen utan bilstol.. och alla som låter barnen sitta obältade! Det är skrämmande

Liksom VARFÖR inte parkera på 30-minparkeringen? Den ligger förvisso längst ner på gatan, och det kanske är jobbigt för ungen att gå 10-20 meter ner till bilen från grinden??? Nej, vi parkerar precis utanför istället. Där man inte får parkera :))) eller i vändzonen om de är nere på gården så ungen slipper gå över gatan

Men det är ju JOBBIGT förstår du väl! Gååååå, det är bara för människor som inte har råd att leasa senaste bilen ? Roligast är ändå alla föräldrar som tror att deras barn inte kan gå dessa få metrar från bilen och in på förskolan utan bär ungarna istället. Får ont i ryggen bara av att se när dom släpar på sina 4,5-åringar ? Barn vet verkligen precis hur dom ska göra för att få föräldrarna att lyda deras minsta vink

Gillar dig Winchester! Vill du bli min kompis? (Nej jag har inte jättemånga kompisar)

Jag gillar dig också Felicia! Tror tamigfan vi hade kunnat bli bästisar om vi pallade lägga ner lite tid på varandra!

Nu är inte jag förskollärare utan förälder. Mina barns största hobby är att skrika. Så högt de kan. Nöjesskrika. Jag blir galen. Kan bara tänka mig hur slut man blir av ännu fler skrikare.

Ja prova ha 20 ungar som skriker ?? Ibland vet jag inte vilken av dom jag hade velat slå ihjäl först. Det är tur jobbet har sina guldstunder också..

Nu var det ett tag sedan jag hade småbarn, men det går att säga till dem att sluta skrika. Det funkar. Faktiskt.

Tesla, ja ibland funkar det. Kanske om man bara har ett eller på sin höjd två barn att säga till. Prova att ha 20 stycken i alldeles för små lokaler och se vad som händer!

JAG VET INTE VARFÖR DOM SKRIKER. Hade jag vetat det hade jag fan tagit patent på lösningen och sålt jäkligt dyrt

Alltså har aldrig förstått mig på människor som ska klaga på precis allt. Om det är så jäkla jobbigt varför bo så centralt? Flytta ut på landet så slipper du höra människor och barn. Det lär dessutom vara mycket lättare att få en bostad ute på landet. Och tänker man sig inte för innan man flyttar in någonstans? Shit blir så jäkla trött på människor som ska klaga på allt hela tiden.

Därför att jag inte kan köra bil (pga sjukdom) och jag kan inte gå långt.
Ja jag är hemma hela dagarna för att jag är sjuk, jag har ont och jag har en jävla tinnitus som tjuter så att jag inte kan ha öronproppar eller hörselkåpor. När jag mår bra nog för att ta mig någonstans så är det bra att bo centralt och kunna ta mig dit jag behöver utan att ruinera sig på taxiresor. Men jag har väl inget existensberättigande i dina ögon, utan det är ju bara de unga och friska människorna som räknas.
Att ta hänsyn till andra går ju inte … eller?

Då kanske man inte behöver bo mitt i stan. Finns många ställen man kan bo på som har närhet till buss osv utan att man behöver bo mitt i stan.
Jag har full förståelse för att det finns sjuka människor och alla är olika men jag är så jäkla trött på människor som tror att hela världen ska anpassa sig efter dem. Så du tkr alltså att det är mer rimligt att alla i din närhet är tysta, och barnen är knäpptysta för att DU är sjuk och inte kan ha öronproppar?

Det är jättesynd att du är själv men situationen blir inte bättre av att du klagar och tycker synd om dig själv.

Om det är så jobbigt så flytta, det finns andra boendeformer som kanske skulle passa dig bättre

Nej men alla ska anpassa sig efter andras barn? Och allt skrik ska ursäktas med, ”det är ju bara barn!”. Nej tack. Det är väl dom som stör som får flytta ut på landet.

Vart någonstans har jag skrikit att alla ska anpassa sig efter alla barn. Men en normal människa förstår kanske att barn låter, och annat också när man bor inne i stan. Så om man stör sig sååå mkt på det av olika anledningar så skulle väl en normal människa flytta. Och sen är det väl jävligt osmart att bo precis bredvid en förskola om man har så mycket emot barn.
Men alla kanske inte har hjärnceller nog att tänka efter lite.

Hade det inte vart bättre att placera ungarna ute på landet? tex att alla föräldrar släpper av ungarna vid en skolbuss som kör dem ut till dagis och liknande, tror att barnen mår bättre av naturen och luften där ute, jag skulle också bli galen och skrika om jag tvingades va centralt jämnt xD

Hisingen born and raised ??

Älskar Hisingen, det är här det händer!

Ska vi göra en egen variant på Pernilla Wahlgrens Lidingölåt?? ??

Yes hello! Bor alldeles vid Hjalmar. Trivs jättebra förutom det faktum att mina grannar gillar att festa väldigt sent lite väl ofta… ?

Åh då har du ju nära till Osthyveln ??

Jag bor också nära Hjalmar ??‍♀️

Kvillebäcken här ? haha ska vi byta? Grannen under mig skriker hela dagarna och nätterna ??‍♀️

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Har någon här hämtat ut sitt nya pass nyligen? Behövde leg visas för att få passet? Kollade snabbt på polisens hemsida där detta inte nämns, och jag blev precis av med mitt leg och det gamla passet har gått ut så jag är smått identitetslös. Håller tummarna för en positiv personlig erfarenhet gällande detta ??

Jag tappade bort mitt pass och körtkort på en semester i usa. Där snackar vi identitetslös.

Stackare!

Om jag inte minns fel kan du ta med en förälder eller så som kan identifiera dig!

Precis läst ut Arton grader minus av Ahnhem, handlar om identitetskapningar & mord. Lita inte på nån :)))

Asså hur bra va den inte?! Väntar spänt på bok nr fyra!

Ja, jag 35+ fick ta med mig farsan så han fick intyga. Polisen tyckte det var oerhört kul.

Det lär behövas något vis att bevisa din identitet i alla fall. Med tanke på att man inte ens får hämta ut sitt körkort på Posten utan att ha giltig ID-handling med sig, trots att det ligger en giltig ID-handling i kuvertet som Posten-personen (underbart ord. Rullar av tungan riktigt fint!) håller i, så tror jag inte Polisen är snällare än så…

Jag hämtade ut mitt pass typ förra sommaren hos polisen och då vill jag minnas att jag inte visade legitimation eller någonting sånt! Jag sa mitt namn och fick sedan skriva min signatur som de sedan jämförde med den man gjorde i passet för att se att de var lika, sen var det klart! Var förvånad över att man inte skulle visa leg så därför la jag det på minnet haha.

Låter bra 🙂

Vad fan… Jag har typ inte ens en signatur? Jag rör pennan lite spastiskt upp och ned och hoppas den lämnar efter sig något. Du har säkert rätt, men ingen frisk människa kan tycka att min signatur påminner om min… signatur…

Samma här, skriver första bokstaven i respektive namn & i övrigt gör jag bara ett vågigt streck.. Så blev nervös när jag skulle efterlikna den gamla & ba ”oj hehe får man se hur den ser ut”……

Hur då ens? Jag fick ett mindre läxförhör när jag gjorde ett nytt pass förra året. Efter att jag skrivit min signatur så sa jag lite nervöst ”så…”. Pass-tanten kollade mycket misstänksamt på mig över glasögonen och sa ”är du verkligen nöjd med det där?”. ”Jaa… vadå?” Svarade jag ju lika osäkert, då sa den plirande kvinnan att tydligen jämförs signaturerna och om det inte är tillräckligt likt det du skriver med penna som med fingret kan det bli problem i framtiden. Skamset fick jag skriva om typ 3 gånger innan det blev någorlunda likt. Hon var fan orubblig på den fronten. Trevligare och mer tillmötesgående var hon om bilden i alla fall.

Min tant tyckte min namnteckning liknade så dåligt att hon höll fram passet så jag kunde skriva av…

Men va??? Inser att det kommer bli enorma problem när jag ska skaffa nytt pass…både till körkortet och förra passet sa båda två, som ju jämförde med gammalt leg och gammalt pass, ”jaha ja, ja din signatur har ju ändrats…”
Och med tanke på att jag inte har någon handstil öht idag så lär det bli problem sen?

Minns inte om jag behövde visa leg, antagligen. Jag minns dock bara att jag hämtade mitt pass och samtidigt gjorde hål i det gamla?

Tror att det gamla passet räcker, du är ju där för att det har gått ut liksom 🙂 dessutom borde de ju kunna jämföra bild och signatur!

Ja du måste ha Id för att hämta ut ditt pass. Vad jag vet räcker det ha föräldrar,make/maka med när du gör passet. Ta med nån när du hämtar ut så får du se om de lämnar ut det,?

Svårt att bara dra med någon anhörig när de bor långt borta, vill inte slösa deras tid på en vardag under normal arbetstid.
Hämtade du ut ett pass nyligen eller hur vet du annars att man ”måste”? 🙂 Jag hade leg när jag gjorde passet men inte längre.

För mig har jag bara behövt när jag gjorde det. Inte vid hämtning

Googla ” hämta ut pass utan Id” så får du ditt svar??

Ja jag testade det, ingen perfekt sökning där.

Konstigt, jag får upp att om du tar med dig make/maka, föräldrar,syskon,sambo som är skriven på samma adress så kan du hämta ut.

Jag funderar på om fler alternativ finns än att få dessa människor att ta ledigt från sina jobb för att gå med mig till polisen. Sökningen säger inte exakt att det är alternativen vid HÄMTNING av pass.

Hyresvärd och arbetsgivare om de kan stärka sin relation till dig.

Uh, sorry mend dessa: Familjehemsförälder
God man
Arbetsgivare till sökanden (minst ett års anställningstid)
Tjänsteman vid kommunal eller statlig myndighet som har en yrkesmässig relation till sökanden, exempelvis en polis i tjänst som utreder personen i fråga.

Har du gjort passet redan? Jag fick ett kvitto när jag gjorde och räckte att visa det.

Var tvungen att legitimera mig också. Annars kan ju vem som helst som har kvittot hämta ut

Nej, vad du ljuger. Hämtade ut med enbart kvitto nyligen. De kollar på bilden på passet/leg du ska hämta ut ? Men absolut, din enäggstvilling kanske eventuellt skulle lyckas

Bra 🙂

Ja gud vad hen ljuger. Du var ju garanterat där och vet hur det gick till när passet hämtades ut.

”Annars kan ju vem som helst som har kvittot hämta ut” För du tror att det ligger mycket sanning i det? Anders kan gå och hämta ut ditt pass Sara..troligt. Kvitto räcker vid uthämtning

Sist jag hämtade ut ett pass råkade de i båset bredvid ut för en tråkig sak: killen på passexpeditionen råkade makulera deras nya pass. Oops! Så de fick börja om igen med att ta bilder och fingeravtryck m.m. för att få nya pass. Jag tyckte synd om dem, för de bodde utanför stan och hade ett barn också, som inte var med när de skulle hämta ut sina pass, och de skulle ut och resa ganska snart.

Hur legitimerade du dig när du gjorde passet som ska hämtas ut?

Med mitt körkort/Id kort

Hänta ut, alltså redan beställt och klart? Du behöver ha med dig kvittona du fick, inte leg

Ja då får du ta med nån av föräldrarna eller din make om du har en sån;)

Om de har svenskt pass…

Har precis hämtat och både mannen och jag fick visa våra gamla pass. Att vi skulle kunna visa leg då vi hämtade ut dem fick vi reda på då vi var och fotade oss.

Funderar på att bli norsk medborgare pga detta med pass – här får de passet skickat hem i brevlådan. Att fixa svenskt pass är ju ca mission impossible som utlandssvensk.

När jag bodde i Tyskland så fick jag det skickat till konsulatet i samma l
Stad som jag bodde i, är ju inte omöjligt? Passade på att förnya det när jag var i Sverige över en helg.

Så var det för tio år sedan ca här. Nu görs pass bara på ambassaden i Oslo, 200 mil bort. Det är också dit passet skickas om jag förnyar när jag är i Sverige, så då har jag kommit lika långt. Så jo ganska omständligt. Norska pass varar 10 år, svenska 5…

Det värsta är om passet hunnit gå ut, då ska man ha med sig annan svensk legitimation – som man inte har när man inte bott i Sverige på decennier. Eller, partner som bekräftar ens identitet och visar svensk legitimation – som hen inte har om hen inte är svensk… moment22.

Samma där jag bor. Ta kort själv, ladda upp bilden och beställ passet online och få det hem i brevlådan.

Jag hämtade ut pass (Stockholm) i mars, la då fram mitt körkort på disken men människan som skulle lämna ut passet föste tillbaka det utan att kolla. Hade dock med kvittot som jag fick när jag lämnade in, så det verkade vara mer intressanta (visade ju leg vid inlämning)

Vill skaffa en ny blogg. Är det försent för snart bloggen dör ut

Eh va? ?

Ville bara va först. Blir säkert tvåa

Nämen jävlar. Femma. Dra mig baklänges

Är nyfiken! Kan ni med handen på hjärtat verkligen säga att ni innerst inne kan känna glädje och lycka för andra personers skull? Eller känns det illa i någon del av kroppen när andras lyckas?

Absolut, men inte till alla personer. Vissa ser jag gärna misslyckas 🙂

För min familj känner jag det genuint. Min syster är min bästa vän och jag vill henne allt gott i hela världen. Med kompisar är jag mer eller mindre lite avis om saker går bra för dem. Jag visar det inte, men det känns, för vissa mycket och för vissa bara lite.

Håller med! Sen känns det alltid lättare att gynna någon något bra ifall det som är bra inte är bättre än det man själv har eller kan uppnå. Tyvärr, önskar jag va lite bättre än så!:/

Exakt så, bra formulerat!!

Samma känslor här. Jag känner också lycka när mina elever som har svårigheter kämpar klarar kunskapsmålen i skolan. Skolan är tuff och för mina elevers framgångar blir jag genuint lycklig.

Jag också. Jag kan få ett lyckorus av det som varar länge.
Det är lustigt för Kvänland verkar eleverna tro att man inte vill att de ska lyckas eftersom de flesta lärare har en hår approach till deadlines. Men det handlar ju om något annat.

Kvänland?

Ibland?

Tror det.

Usch du är orsaken till att man inte vill ha nya vänner. Värsta som finns är missunnsamhet.

Då jag är frisk – absolut. Kan vara så himla stolt då mina vänner lyckas! Nu har jag dock en depression och då blir jag mest bitter tyvärr eftersom jag känner att jag bara misslyckas.

Jag håller med. Att kunna känna genuin lycka för andra, då vet jag att jag mår bra. Känner jag missunsamhet så mår jag inte toppen.

Beror på vem

Skönt ändå att läsa att jag inte är ensam om att ha svårt att glädjas för andra personer. Känns jobbigt inombords när jag ser andra lyckas även om det är samma sak som jag lyckats med. Skäms över att känna såhär men jag och min man kämpade väldigt länge med att lyckas få barn och när vi väl lyckades kunde jag under graviditeten inte unna någon annan deras graviditet utan jag tyckte att det då bara var min tur att vara så lycklig då jag hade väntat så länge. Usch känner mig som en dålig person som känt så ? Hur ska man slippa sådana känslor?

Absolut, tycker verkligen att mina vänner och familj förtjänar det bästa bästa. Det underlättar nog att de flesta gör något helt skilt från vad jag gör och jag är nöjd med hur mitt liv ser ut, känner ibland ett litet stygn av avundsjuka när det går bra för mina kursare som läser samma sak och har samma mål i arbetslivet (men så är jag inte lika nära med dem heller)

Känner genuin glädje för alla som lyckas, bara man gjort det på lagligt vis och inte glidit räkmacka. Det är typ mina krav. Tror missunnsamhet drar åt sig dålig karma. Om jag är genuint glad för någon annans skull, så kanske det händer mig också!

Puh. Skönt att läsa din kommentar! Håller med! Jag väljer glädje. Tycker att andras glädje smittar av sig också. Peace & love

Oj, ja, absolut. Känner att ingenting bra som händer andra gör ju mitt liv sämre, så varför inte glädjas för deras lycka istället? Allt ifrån grannar som vinner pengar till syskon som får fantastiska jobberbjudanden gör mig absolut glad. Men ju längre ifrån mig någon är ju mindre intensiv är glädjen. Är inte en person som någonsin känner mig avundsjuk på någon, vilket är bra men kanske också har gjort mig till en mindre ambitiös person generellt. Tror många finner motivation i avundsjuka/missunnsamhet, och kan vända det till något konstruktivt.

Är någon en total skitsäck så är jag nog missunnsam iofs.

En killkompis har skaffat en ny tjej som är typ allt jag inte är, lyckad, snygg med jättemånga vänner. Jag har varit superkär i honom i typ ett år och nu har han slutat höra av sig och svarar inte när jag skriver.Antar att jag inte betydde mer än så, inte ens som vän. Så nej, är inte speciellt glad för hans skull fast jag vet att jag egentligen inte har någon rätt att vara avundsjuk. Känner mig bara väldigt bortslängd och utnyttjad.

Lisa: Du tycker och tror att hon är det (snyggare, lyckad och med många vänner). Jag är övertygad att han ser i blindo, en yta.

Jag kände genuin lycka för en tjej som kommenterade här för några veckor sen. Hon hade precis plussat och hennes pojkvän grubblade mycket. Hon verkade så himla lycklig. Och jag blev nästa orimligt glad för hennes och killens skull. Vem är hon? Ingen aning. Men glad blev jag.

100% till de flesta personer om de inte så utsatt andra för otrevliga saker. men kan på samma gång känna ångest över att jag inte är där än, eller känna att det är pinsamt att jag inte lyckats lika bra haha. men ja jag kan med handen på hjärtat säga att jag blir innerligt glad när andra lyckas.

Det skumma är att jag tror nästan alla kan glädjas för främlingar? Och för människor man är riktigt nära. Men skiktet där emellan verkar svårare iaf gällande saker man själv kanske inte är helt nöjd med.

För mig är det olika med olika vänner… men att man har svårt att glädjas tycker jag ofta är ett tecken antingen på att något skaver lite i relationen eller att man mår ordentligt dåligt över något liknande i sitt eget liv. I båda fallen kan det ju vara väldigt bra info till en själv, om att något är fel.

Jag tycker verkligen det är helt OK att inte kunna glädjas över någons tenta när man har ångest över att kugga sin egen. För att inte tala om ifall man är ofrivilligt barnlös och alla andra plussar. Det är en reaktion på att man själv mår dåligt bara.

Är det bara jag som är helt överlycklig över värmen och solen just nu? ?
Imorgon var tanken att åka till Maldiverna, men där suger vädret- tänk er monsunregn.
Så blir nog Santorini eller Athen. Någon som varit där och har några tips?

En annan sak, är det någon här som tänkt springa marathon imorgon (Sthlm). Hur har ni förberett er och vad är er ”taktik”? För att klara av värmen alltså.

Tycker det härligt med värmen men det börja bli lite jobbigt med denna värmen när det inte regnat sen typ april. Vill ha regn 😛

Det kan regna på natten.

Är det sant?! ?

Har 6° och regnstorm, men bor i Arktis…

Wow! Vad pysslar du med där?!

Jag är super glad för värmen. Kan hända nästan vad som helst men är det varmt tar jag det bättre. Vill också åka till maldiverna. Och även Sardinien. Men springa maran tror jag blir katastrof i morgon pga värmen.

Då är vi ju två????
Regna kan det göra på natten, absolut. Var förresten på Sardinien förra sommaren. Tyvärr valde vi ett hotell som låg nära ett ställe där det byggdes hus och det var oväsen om dagarna. Men maten var god (färskfångad fisk och skaldjur ?). Skulle nog inte åka tillbaka dit, efter besökte jag Sicilien – det kan jag däremot tipsa om!

Vill helst till Mauritius imorgon (tar ca 17h) men mitt sällskap avskyr långa flygresor. Jag tycker det lätt är värt det. Har kollat på t ex Cannes och vädret är ju ”kyligare” än här? Samt ostabilt med regn.
Så får nog bli Grekland…
Ska du resa någonting framöver?

Svar till anonym 21:03

Hej jag varit till Sicilien och till taormina. Vackert där. På Cypern bodde jag mittemot en bordell ändå var mitt hotell helt ok ? har inte något planerat nu men när det blir kallare absolut då kommer jag resa. Sedan om någon frågar brukar jag också hänga med. Älskar att resa.

Kan säga att du MÅSTE besöka Maldiverna innan du dör. Det är verkligen ”heaven on earth”.
Därför jag är lite grinig just nu och önskar att solfan kunde flytta på sig en vecka eller två åt andra breddgrader ?
Men varit där 2 ggr så går ingen nöd på mig. Men får du chansen, ta den!

Har sprungit Sthlm marathon tre gånger. Hur du klarar värmen? Använd varenda dusch runt banan, missa inga vätskekontroller och spring på skuggsidan (finns inte speciellt mycket skugga men nu är ju banan ny så hoppas). Och ta Västerbron med lugn! Stressa inte genom loppet. Lyssna på kroppen!!!

Lycka till med maran. Starkt av dej att springa. ?

Nej, tentapluggar. Önskar det vore typ 15 grader och regn istället och sedan blivit typ 25 grader efter jag skrivit sista tentan.

I Aten – världens mysigaste lilla restaurang ligger nära Syntagmatorget. Avocado heter den. I närheten ligger också en fin yogastudio om det är något som intresserar dig!

Åh tack snälla ”Lo” för tips! Gulligt namn på resturang ju. Lätt att lägga på minnet.

Går ingenting på tvn.
Tänkte kolla om det nån som vet om det går nån bra film på antingen viaplay eller netflix som man kan kolla på som ni kollat nydligen på? Nån som har nån förslag?

Svårt att veta vad du gillar för typ av filmer men jag såg både Cargo och Annihilation på netflix häromdagen. Tyckte båda var bra.

Allt utom romantik typ. Tack ska kolla upp dom se om det nåt att se annara får jag kolla vidare på mina serier istället.

”The mick” är skitroligt

Nej men ska köpa mumien med tom Cruise och kolla på .

Gone (serie på Viaplay)

Jag är 20 år och har precis fått reda på att jag inte har några ägg kvar 🙁 Min livmoder är det inga fel på så kan ändå bära barn i min mage, men det skulle isåfall få bli mha äggdonation.

Nu till frågan, om ni var i min sits, när skulle ni sagt detta till personen ni dejtar? Första dejten, tionde dejten, när ni blivit ihop?

Vill inte att någon ska känna att jag lurat dom till att gilla mig om dom verkligen vill ha biologiska barn, både från mamman och pappans sida, men vill inte heller skrämma iväg någon i onödan…

Jag skulle säga direkt, för att lätta sitt egna hjärta och slippa känna att man bär en ”hemlis”. Men skulle också vilja vara säker på att det är rätt tillfälle och finns tid att förklara så att den andre förstår! ❤️

Alltså dejtar man någon löst behöver man ju inte berätta sånt känner jag? Ta det om det börjar bli seriöst.

Absolut inte första dejten! Antagligen först lite längre in i ett förhållande då ni funderar på er framtid ihop etc.

Vill bara inte att den jag blir tillsammans med gör slut med mig på grund av det.. Jag är så kluven, vill ju inte berätta för tidigt men att berätta när det väl har blivit ett förhållande känns så risky, vill ju inte att dom ska tycka att jag undanhållit något viktigt 🙁 Men dom flesta verkar ju tycka att man kan vänta med att berätta det så kanske kör på det ändå

Fast jag kan tycka att om den framtida killen verkligen älskar dig så spelar det ingen roll om äggen är dina eller donerade.
För mig och min man tog det lång tid att bli gravida och när längtan var som störst så hade jag inte brytt mig om barnet var biologiskt. Där och då hade jag bara varit tacksam för den hjälp som finns. Nu fick vi tre barn biologiskt, men vi diskuterade alla möjliga sätt att kunna bli föräldrar om det inte hade funkat.

Och jag tror att du kommer känna när det är ”dags” att berätta om det. Ta det lugnt och njut av livet ❤

Hade du gjort slut med någon om han berättade att han inte kan gå (biologiska) barn?

Väntar tills man vet om det är på väg att bli ett förhållande .

Oj du är bara 20 år, det kommer hända mycket i livet. Livet har bara börjat. Förstår såklart att du är ledsen pga detta. Men mitt råd är att inte ta upp det första eller andra gången du träffar någon. Utan utvecklas en romans till någonting mer kan du förklara läget.
Försöker sätta mig själv in i om jag var på en date och man börjar prata barn- du berättar på eget bevåg. Det kan skrämma iväg killen. Jag tror man behöver lära känna varandra mycket mer än så för att ta ställning till om man kan acceptera situationen eller ej. Inte efter några drinkar på en pizzeria, typ.

Jag beklagar! Kan inte föreställa mig hur det är att få ett sådant besked ❤️ Ett tips till dig är podden ”jag vill ha barn” där en av tjejerna väntar barn efter äggdonation. De pratar mycket om hennes resa, om du vill ha en inblick i hur det går till. Kram!

Biiig no no att ta upp barn vid första dejterna, snacka om avskräckande

absolut inte första dejten, skulle en kille på första dejten ens nämna barn eller att han inte kan få barn skulle jag fly så fort jag kan xD
Jag skulle vänta tills förhållandet har blivit mer seriöst så att man funderar på en framtid ihop 🙂

Undrar en grej. Jag har en dildo som jag vill slänga. Den har ett laddningsuttag och därför borde jag väl lämna in den på återvinningen för elektriska mojänger. Men det känns lite pinsamt. Får man slänga sånt i soporna?

Jag slängde mina (två var vibratorer med batterier) i soppåsen. Jag har 0 miljötänk och skäms inte för det. Att MP nu vill förbjuda tops gör mig topp tunnor rasande

Det var ju verkligen trist tänkt.

Vet, är inte en förebild för våra kommande generationer. Men min dammsugare körde jag faktiskt till ÅVC:n, den gick inte ner i sopkärlet.

Heja 🙂
Trodde det var mest unga, miljömedvetna människor här så förvånad du fick så mycket likes gällande batterierna :O

Tror snarare det var min rant om tops.

de vill inte förbjuda tops, de vill bara förbjuda tops av plast. Mvh lättad topsberoende med psoriasis i hörselgångarna.

Fräääscht

Om du någon gång skulle få lite, lite energi över för miljön kan du väl börja slänga just elektronik (och farligt avfall) vettigt? Alla butiker som säljer sånt måste ta emot det för återvinning också, så du kan gå förbi en affär bara.

Så, så stor skillnad på att inte sortera plast, glas och papper och att slänga elektronik i soporna.

Nej, det är inte så bra att slänga sånt i soporna. Hade jag varit du hade jag pillat loss laddningsuttaget och typ demonterat hela dildon så den inte ser ut som en dildo längre. Sen gått rakryggad till containern för elskräp och.. vad nu resten av dildon är gjord av.

Jag hade inte skämts ett dugg att lämna en vibrator. Gör det snabbt.

Inte jag heller. Släng i den bara, det är väl kvitt samma om okända människor vet att man har en vibrator… Alltså vad gör det om hundra år liksom ?

Haha alltså jag har aldrig varit med om att människor STUDERAR vad man slänger med förstoringsglas? Däremot där jag lämnar avfall osv får man inte som förr i tiden, bara dumpa skiten i svarta soppåsar.
Är väl inte hela världen. Sätt på den en vante och låtsats att du tappade din vante? ?

Så att någon: ’du tappade din vante..!’

Hahaha!!!

Äsh så farligt kan det inte vara att blanda tyg med el. Är väl bara att svara på begäran ”Hoppsan sa! Sicken tur att jag bedriver en syjunta med mina väninnor varannan fredag, så har gott om vantar hemma som jag stickat”.
Haaaare bra säger man och så får man väl om är fattig köra #rockastrumporna men med vantar istället.

Haha jag antar att du skojar, om inte så undrar jag hur gammal du är? Annars är det väl rätt lätt att gå till grovsoporna anonymt 😉

Haha ja, mitt i natten klädd i svart så ingen ser dig?

Släng i soporna ??

Men det är väl inte så farligt. I vissa matbutiker finns det mini-återvinning, asså lådor för mindre elektronik och batterier. Släng den där. Ingen kommer se. Alternativt lägg den i en påse och sen lägger du den där…

Okej jag kommer att länna in den på återvinning ? tänkte mesta jag skulle kolla om det är okej att slänga den i soporna så kunde jag slippa tänka på saken ?

Lämna in den på Second Hand. Eller Myrorna.
#ironi

Varför skäms du? Jag hade nog till och med frågat på plats, var gör jag med dildon? Tycker inte alls att det är pinsamt. Hatar att virra runt på återvinningen

Kan bli en bra diskussion: ’går den som plast? Elektronik?’

Min sambo ska vara borta i en månad. Vad gör man för att stå ut och hantera känslan av ensamhet? Hur får man tiden att gå fortare? Har familj och så att träffa ibland men bara någon gång i veckan, och det ersätter ju inte det vardagliga umgänget. + Studerar så har mycket tid hemma, inget jobb att spendera dagarna på alltså. Tips mottages med gläääädje

Men det är ju världens bästa grej ju! Det är bara en månad och det kommer gå fort. Minns när min kille åkte en månad, var ledsen och saknade honom tre första dagarna sen var det lungt. Sen saknade jag ihjäl mig tre sista dagarna haha. Jag hängde mycket med vänner, åkte och hälsade på familjen (har ingen familj i staden jag bor), tränade mycket, hade mycket hemma spa, kollade serier, läste böcker, bakade, passade på att jobba extrapass och tjäna pengar, pratade mycket i telefonen, åt glass, lät det bli lite stökigt, njöt av att tvätta min egen tvätt och ingen annans 😉 Allt sånt man inte hinner med annars. Och åh så härligt det är när som kommer hem igen, lätt värt att vara ifrån varandra en månad 🙂 Det fixar du utan problem, tro mig! <3

Åh förstår att det kan kännas läskigt men gör tiden till en complete YOU time månad! Liksom ha ”tjejkväll” med dig själv :’) Tänj på gränserna lite. Alltså jag tänker när jag blev sambo så försöker vi (jag o min man) äta riktiga middagar tillsammans, vara ”rediga” vad det nu innebär haha. Men när han är borta längre tider så skiter jag i allt sånt och äter typ fil till middag, dessert till frukost eller kanske inget alls. Kanske bara chips? Kollar på romantiska komedier som jag inte kollar på annars! Jag gör spa grejer, typ inpackningar, masker osv. Jag gör ju detta när han är hemma också men när han är borta blir det extra mycket, typ let loose! Jag är ingen musik lyssnare i vardagen men när han är borta tycker jag det är skönt att sätta på radion eller spela typ Taylor Swift och fulsjunga med i bara underbyxorna! Du fixar detta! Kan kännas lite tomt i sängen i början men det blir lättare 🙂 och vips så är han ju tillbaka!

Min sambo brukar också vara borta en månad i stöten, det är jobbigt såklart eftersom jag är van att dela min vardag med honom. Men att få lägga sig när man vill, äta vad man vill (mat hen inte gillar så mycket), titta på vad man vill och ja… jag gillar det, det passar oss men kanske inte är för alla. Men ät gött, slappa, titta på vaaaad du vill! Det är rätt schysst 😀 lycka till, och på fredagar och lördagar har du ju alltid oss här i öppet spår!

Får du inte sova när du vill, äta vad du vill och titta på vad du vill när din sambo är hemma? Låter sjukt tråkigt. Lev din vardag som du vill ihop med din sambo ist.

Men hallå, att man anpassar sig efter varandra är väl inget konstigt så länge det är ömsesidigt

Kvällarna är så korta och då vill jag hinna umgås lite med min sambo, därför brukar vi se något båda gillar istället för att vi ser något på varsitt håll.

Visst kan jag laga egen middag, men det går snabbare och är roligare om vi hjälps åt och därför brukar vi laga mat båda gillar.

Gissar att det är vad som åsyftas, inte att hennes kille kontrollerar henne.

Tack geten, det var precis vad jag menade men vissa bittra människor vill ju tolka fel med flit.

Jag har sedan ett tag tillbaka haft problem med torr hårbotten. Har provat Heal serien från Maria Nila i ett par månader, men problemet är fortfarande kvar. Någon som har tips på hur jag blir av med min torra hårbotten?

Ja med gelé från apoteket. Du masserar in i vått eller torrt hår. Är jättebra. Ihåg det är just för hårbotten.

Skulle stå och det är för just hårbotten.

Tack! Ska köpa det imorgon 🙂

Apoteket har bra schampoo och balsam från deras egna serie för mjäll/torr hårbotten och det är utan parfym vilket är bra om det redan är irriterat och klåda

Tack för tipset!

Detta shampo är jättebra mot torr hårbotten!
http://www.apotea.se/daxxin-schampo-normal-dry-hair-250-ml?

Fortsätter några månader till och kombinerar med olja. 100% argan alt kokos, men då endast innan dusch. Hårbotten är hud och det tar tid, kan ta 6 månader om inte mer, att få bukt på problem så kör på ett tag till och ha tålamod

Neccin nr 1 räddade mitt liv när hårbotten var som värst! Finns att köpa på bl.a. Lyko 🙂

Jag behöver era bästa tips!

Jag vill färga mina ögonbryn och fransar,och helst vaxa mina ögonbryn då jag tycker att det resulterar i att ögonbrynen ”håller” längre ☺️

Kan ni rekommendera någon bra salong,klinik eller drop in i centrala Stockholm som är riktigt duktiga?

Nej för jag gör det själv är enkelt och billigt.

Tycker inte att det är värt att göra det på salong pga att man behöver göra det så ofta. Köp bra färg, tex på skincity, inte på åhlens för de har bara typ tre nyanser och svårt att pricka rätt på det. Och lär dig hur du gör det själv, det är inte så svårt

Någon med koll på arbetsrätt här?

För två veckor sen provjobbade jag på ett café, lördag och söndag. Det gällde en extratjänst. De verkade mycket nöjda med mig och pratade om vad jag ska tänka på, hur jag ska bli snabbare med att serva kunder osv. Jag reagerade dock på detta.. Jag jobbade 07.30-16.30 på lördagen och 12.30-16.30 (skulle dock vara 07.30-16.30 men det blev framskjutet) på söndagen. Fick ingen lunch eller paus någon av dagarna, och de sa att chefen inte tillät det på helgpassen. Är det lagligt? Var skittrött efter att ha sprungit och burit bröd i 9 timmar, för att inte tala om hungrig.
Det har nu gått två veckor och de har inte hört av sig, och jag tänker att de nog har gått vidare med någon annan. Dålig stil men fine.. De har inte erbjudit mig ersättning för helgpasset och jag vill fråga om det.
Kort och gott: Är arbetstiderna utan lunch eller rast lagligt och kan jag kräva ersättning för att ha provjobbat?

Hoppas du går med i facket. Dom kan svara och du är tryggare om något händer.

Tack för tips! Jag studerar i vanliga fall. Hur ska man välja rätt mellan facken dock? Min utbildning är inom handelsrätt, caféjobbet skulle bara vara ett extraknäck, är det verkligen värt att gå med i tex HRF bara för att ha rätt till pengarna för en helg? Vet absolut ingenting om fack..

Man har alltid rätt att få betalt för provjobb! Och rätt till rast. Kolla in hotell-och restaurangfackets hemsida, där brukar man kunna läsa om sina rättigheter!

Sen att arbetsgivare skiter i sånt och tycker att folk gott kan provjobba gratis är en annan femma. Ganska ful grej de sysslar med.

Därför ska man vara med i facket.

Det känns verkligen inte okej!

Med det kollektivavtalet som är på min arbetsplats ska man ha minst 30 minuter rast på åtta timmar. Vet dock inte om det är samma för alla branscher.

På mitt jobb har man 75 min rast om man jobbar 8 timmar

Ja vi har 60 minuter rast på 8 timmar men man måste egentligen bara ha 30 minuter. Resten är nåt som arbetsgivaren ger för att vara snäll.

På lördagen skulle du fått 1h rast men ingen rast på söndagen då du jobbade mindre än 5h. Men kortare paus för att dricka/gå på toa ska man få göra hur lite man än jobbar.
Om cafét inte har kollektivavtal så kan dom göra en så ful grej som att låta folk jobba gratis, tyvärr är det vanligt inom restaurangbranschen att utnyttja folk på det sättet. Alltid viktigt att fråga om kollektivavtal och även läsa på själv om sina rättigheter.

Vet någon om det är bestämt att tv licensen försvinner som den är nu. Det verkar som det. Blir ju bara hälften att betala per år.

Så länge du bor ensam ja. Bor du tillsammans med andra som också arbetar och betalar skatt så blir det dyrare.

Va är det så. Att dom slår ihop inkomster. Trodde jag inte.

Idag betalar du en tv-licens per hushåll. Sen blir det skattefinansierat och då är det per myndig person med inkomst

https://www.svd.se/regeringen-foreslar-ny-tv-avgift

Hur kommer man över någon även fast man ska kapa kontakten? Han slutade älska mig efter 3,5 år och kastar ut mig, och jag bara vet att när det är dags och banden kapas så kommer det göra så jävla ont, det gör det redan..
Hur har ni gjort, har ni några tips på hur man gör det lättare?

Tänk på varför det inte funkade… och att du inte vill vara ihop med någon som inte älskar dig. Du är värd att vara tillsammans med någon som vill vara ihop med dig. Vad är ens poängen med en kärleksrelation liksom om inte båda vill?

Har matchat med en jag typ känner på tinder. Ingen av oss har skrivit, jag vill men vågar inte. Är rädd för att det ska bli konstigt när/om vi ses igen. Ska jag skriva, och i så fall, några förslag på vad? Det står nämligen still just nu?

Skicka en rolig gif (folk hatar gifs på tinder, jag tycker de är rätt roliga)

Haha tycker gifar är rätt bra egentligen, men det krävs att personen har humor. Det tror jag visserligen att han har, så väl känner vi inte varandra

Det var jag⬆️

Jag drog ett (enligt honom) supertråkigt skämt om socialtjänstlagen som opening line, nu är vi ett par. Jag vidhåller att det är skitkul.

Man blir ju nyfiken, vad var det för skämt???

”Vet du varför vi har så dåligt väder här i Sverige? Jo, den enda Sol vi har är Socialtjänstlagen.”

Skriv lite hur du känner. Behöver inte vara något märkvärdigt. Annars kanske du ångrar det sedan.

Är också rädd att jag kommer ångra det, men vadå, haha, ska jag skriva ”Du är det snyggaste i universum och jag blir som en fnittrig nercrushad tonåring när jag tänker på dig”??

”Jaså då var det som jag trodde – du är tänd på mig.”

Hahahahaha nej vad underbart, åh vad jag skulle vilja våga skriva det. Kanske vågar! Det känns som något man kan skoja bort också. Humor brukar vara mitt vapen men så finns det vissa personer som ger mig kortslutning.
Det där var ju skitkul, hoppas jag vågar mig på nåt i den stilen?

KLART DU VÅGAR! Jag hejar på dig! Jag har gjort det en gång, fick ligga. Nöjd.

Hahaha ja får väl samla lite mod…Det eller en kul gif, men kan inte göra det idag, av olika anledningar. Men gud..tänk om det blir konstigt sen???

#nervös

Släng iväg ett meddelande med en sån här ?? Och ett Hej. Sen är det liksom bara fritt fram för svar ? Jag gjorde så med en kille från jobbet som fanns på Tinder, nu är vi på dejtingstadiet. Ni matchade av en anledning, båda har ju svept JA ?

Härligt! Det finns alltså hopp;)
Mycket som känns fel här är väl att jag inte riktigt förstår hur en sån som han skulle tycka jag är attraktiv, jag är allt annat än nöjd med min kropp just nu, han är vältränad som få, så jag ser inte den där anledningen som han har till att ha svept ja, haha. Men det är kanske bara hjärnan som spökar lite… 🙂

Klart du ska skriva kvinna!!!
Något jag uppskattar hos män(miskor) och som jag tror de flesta gör är HUMOR. Att kunna bjuda på sig själv.

Varför inte börja med 5 fem frågor.

Eller pest/kolera.
Ex: Somna på toaletten på ett flygplan i natten när alla sover & du klär av dig naken i sömnen. När det knackar på dörren springer du ut halvmedvetandes och hela kabinen tittar på dig naken.

Åka gräsklippare genom centrala Sthlm enbart iförd rosa stringkalsonger och en huligantuta som du måste tuta i var 5:e minut.

Haha sjuka tankar, men har man roligt tillsammans och kan skratta så tror jag det lättar upp stämningen.
Nu vet jag ju inte hur den här typen är.

Eller så skriver du något så simpelt som ”Picknick med medelhavsinfluenser och gott vin”. Vet du vilken plats samt sällskap det bör avnjutas bäst på?

Jag vet, älskar humor. När det är till random folk kan jag slänga ur mig vad som helst, denne träffar jag då och då, eller ja, när jag minst anar det uppenbarligen, och då är det svårare eftersom jag vill inte framstå som dum i huvudet heller?

Är 5 frågor samma som tex ”hund eller katt? Fanta och rosé eller välling?”?

Just nu känner jag att jag hade vågat skriva något roligt, men allt är lättare på natten. Jättebra tips? det blir screenshot på detta?

Åh tack fina du ? Ser att du har humor ju, fanta & rosé eller välling. Fast hade inte kört typiska strand vs pool, hemmakväll vs utekväll osv.
Utan lite djupare frågor. Som får honom att tänka till lite.
Åh det är så svårt sådant här ju..

Man kan också (för att lära känna varandra bättre) göra en liten ”lek”.
Man får fylla i meningar ex
-Om jag vore MILJONÄR skulle jag..
-När jag gjorde bort mig första gången var när…
– Det stoltaste ögonblicket i mitt liv var när..
– När jag tittar upp mot rymden och stjärnorna känner/tänker jag…
– Om jag skulle hitta 500.000:- så skulle jag..
– Vem hade behövt övertala dig för att göra det mest pinsammaste du vet/som finns.. (alltså någon man litar på).

Ja ja. Kanske fåniga exempel men önskar dig lycka till med the guy! ??

En kille som jag har gemensamma bekanta med såg mig på happypancake. Han skrev ett meddelande och skrev typ bara att han kände igen mig från en spelkväll hos vår gemensamma kompis och frågade hur det var. Vi pratade lite innan han frågade om han fick bjuda mig på en lunch någon dag då han tyckte att jag var trevlig och söt. Tyvärr (och kanske dumt att skriva eftersom jag vill peppa dig) så var jag inte intresserad av honom. Jag sa som det var att en lunch vore kul men att det vore endast som vänner. Vi tog lunchen och hade en trevlig ”dejt” och även om det inte gick vägen för honom så tycker jag att han var modig som frågade. Och han gjorde det på ett trevligt sätt som inte alls gjorde det konstigt när vi sågs nästa gång hos kompisen. Jag tycker att du ska våga skriva något till honom. Man måste våga för att vinna.

Hej alla!
Jag är orolig för hur vårt samhälle ser ut idag. Jag bor i en mellanstor stad i södra Sverige och börjat se hur den ganska fort förändras. Det finns flera segregerade bostadsområden där många människor med invandrarbakgrund bor, skolorna är segregerade och människorna som kommer hit befinner sig i ett allvarlig utanförskap och har svårt att ta sig in i samhället. Jag är orolig. Samhället bidrar till att det bildas ett vi och de. Det är odemorkatiskt. Nazistiska, rasistiska och islamistiska åsikter härjar bland unga människor som ska fortsätta att utveckla Sverige. Min vännina kör sina barn 1 mil varje morgon och eftermiddag för att de ska gå i en bra och lugn och trygg skola, trots att de har en skola på 10 min gångavstånd. Det finns ingen plan för Sverige. Jag tycker att vi ska ta emot flyktingar men det är hemskt att se att det inte görs bättre. Jag förstår att många utvecklar SDs tänk och det tycker jag är hemskt. Regeringen har inte skött flyktingmottagningen bra alls. Vi måste kunna ta hand om dem också, de lever i utanförskap och det är oroveckande. / besviken socialdemokrat

Jag vet jag är en oskön människa som inte sorterar mina sopor men SNÄLLLAAAA, jag orkar inte politik på en fredagkväll. Vill diskutera fula byxor och dricka mig full på billigt vin.

Hahaha alltså dina kommentarer här ikväll är ju guld.

Hej! Har fula byxor (ullångkalsonger) och är halvfull på halvbilligt vin (chablis) – ska vi hänga?

Är det inte väldigt varmt i ullångkalsonger? Jag försöker sova och har ingenting på, inte ens täcke, men det är hur varmt som helst och då är jag normalt sett en frusen person?

Haha, hade glömt att ni har värmebölja..! Nej, bor en bra bit norr om polcirkeln (norr om Sverige faktiskt) och sitter i stugan med några få plusgrader och regnstorm utanför, ev. slask imorgon så ullkalsongerna sitter bra. Vad gulligt att du tänkte på min komfort..!

Dricker också billigt vin ikväll och har bara ätit konstant sen ca 16 idag. Haha, älska lata fredagar.

Det är verkligen skrämmande hur nazism, rasism och annan fientlighet har blossat upp. Jag är också orolig för det, men det jag mest är orolig för är hur vi behandlar världen. Överkonsumtion som förstör naturen, användandet och underbetalningen av fattiga, kapitalism som delar våra resurser så orättvist att jag själv känner mig så skyldig med mitt privilegierade liv. Allt känns så värdelöst när så lite går att förändra. Och jag förstår inte varför folk blundar för dessa problem? Eller orkar man bara inte?

En jag känner jobbar på ett lager och där berättar kollegor som fötts och växt upp i Sverige (förorter) att de inte har några svenska kompisar, så segregationen i olika områden är verkligen sjuk!

I London har de ett jättebra system där det finns så kallade ’council houses’ i varje område, inkl de absolut exklusivaste områdena, det är billiga bostäder som låginkomstagare och bidragstagare bor i. Det känns spm något som skulle kunna hjälpa Sverige bli lite mer integrerat mellan olika grupper.

Grenfell tower var just ett sånt hus. Tyvärr är England inte så bra på bra hus.

Visst är Council houses en väldigt bra idé, däremot är det väldigt lång väntetid att få en och de är ofta i väldigt dåliga skick.

Absolut, det är långt ifrån perfekt, men grundidén är bra och jag tror verkligen det är en nyttig och konkret lösning som första steg för att minska segregation.

Neeej nej nej. Vill inte ha det så i min granskap

Har gått några månader nu sen pappa dog och ibland känner jag bara att det inte är värt att göra något i livet nu när han är borta. Allt känns meningslöst nu när han inte är här. Typ varför ens skaffa barn när han inte kan få se dom. Sånna tankar. Vill bara få en chans att andas men känner mig dum då som inte är ledsen. Allt påminner om honom. Älskade älskade pappa, min finaste skatt i världen. Det var så mycket jag ville uppleva med honom som nu aldrig kommer hända. Så mycket mer jag vill veta. Ni som förlorat en förälder i unga år hur orkar man? Jag hade ju tänkt ha kvar min pappa i många många år till :’( Till er som har fått lyckan att få växa upp med en fin pappa, krama om honom extra hårt nästa gång du ser honom. Kanske ta en dag bara han och du, fråga om hans första kyss, hur hans farmor var, vad han tänkte på som ung. Ta tiden till att få vara liten i din pappas famn igen. <3

Snart ett år sedan min pappa dog. Nu känns det lättare. Men vissa kvällar gråter jag mej till sömns. Oj vad jag saknar honom. Han var så öppen och hade humor. Det är inte lätt. Kram.

Beklagar sorgen. Jag miste min för en månad sedan. Har haft många tankar om framtiden och vad han kommer missa. Eventuella barnbarn från mig…

Jag är så glad att jag hade fin kontakt med honom. Det har inte alltid varit så. Sista 4 åren har varit dom allra bästa mellan oss. Kunnat prata om allt. Han var min bästa vän.

Jag hann ge han en kram sista gången jag träffade honom, det är jag riktigt glad för. Kramar har vi alltid varit noga med i vår familj. Man vet ju aldrig om det blir den sista.

Det är så nytt för mig. Men det känns ändå ok på nåt vis. Han plågas inte längre. Men visst, jag gråter varje kväll jag lagt mig.

Min pappa dog när jag var 16, för 14 år sen och det enda som hjälper är tid. ’Tiden läker alla sår’ sägs det och ja, typ. Smärtan, sorgen och saknaden försvinner aldrig helt, men det blir mycket bättre och du kommer minnas honom med glädje istället, lovar 🙂

❤️❤️❤️

När min mamma dog kände jag också att det liksom inte fanns någon fortsättning, att det inte var någon vits med barn om hon inte fick träffa dem osv. Nu, 14 år senare, har jag de finaste samtalen om henne med just mina barn. DE är fortsättningen. Hjärta och styrka till dig!

Kram!

Jag förlorade min pappa för 1,5 år sedan. Känner precis som du. Att livet inte är värt det längre. Att det inte finns något att kämpa för. Jag har en fantastisk familj och en underbar sambo men ingen stod mig så nära som min pappa. Jag vill inte heller ha barn för det känns som att han inte missar något om jag inte skaffar dem. Jag vill inte längre gifta mig då han inte ens kommer få se mig. I mitt fall har det inte blivit lättare. Snarare tvärtom. Ju mer tiden går ju mer längtar jag efter honom. Det är bara att kämpa. För din egen skull. För din pappas. För dina anhöriga. Även om det är tufft och förjävligt. Jag kommer inte ge upp. Ta en dag i taget. Tänk bara att du ska ta dig igenom dagarna. Överleva. En dag orkar du kanske börja leva igen. Stor kram till dig och alla andra i liknande situationer.

Har två söner som jag självklart älskar över allt annat. När jag var gravid med nr 2 hoppades många på att det skulle vara en flicka och vissa beklagade även att det var en pojke. Detta trots att varken jag eller min man uttryckt någon önskan om ett visst kön.
Varför tycks det vara mer poppis att få flickor eller är det bara jag som upplever att flickor står högre i kurs än pojkbebisar?

Det känns som att det är vanligare att man önskar en av sitt eget kön, både hos män och kvinnor…
Sen ses det nog som lite ”lyxigt” att få en av varje kön, oavsett kön.
”Va kul med en av varje” fick jag tex höra ganska mycket (fast för mig kvittade det faktiskt när vi kollade upp det).

Hade väl nog snarare med att du har en pojke sen innan. Tydligen tror folk att man helst av allt vill ha en av varje.

Jag fick en dotter först och sedan söner. Åh så mycket lättare söner är! Dottern är en pärla men hormonerna är inte att leka med. Killarna är superenkla och stabila. Njut av dina söner!

Det är nog ändå ganska individuellt. Min pojke är världens bästa och omtänksammaste, men vilket humör..

Klart det är individuellt. Men efter tio år som lärare på högstadiet kan jag se lite mönster. Det är mycket mer drama bland tjejerna.

Även i förskolan är det mer drama bland tjejer. Ett fenomen jag sett återkomma varenda år.

Och det värsta är att dramat slutar inte där, hos en del går ränderna aldrig ur. Eller hur man säger.

Det hade nog snarare att göra med att man förväntas vilja ha en av varje kön. Sen tycker jag även att tjejer förväntas vilja ha en dotter och män en son.

Jag är gravid med 2:an nu,det är en till pojke . Jag upplevde precis samma som du. Vi gjorde t.o.m en liten rolig video för att avslöja könet på bebisen för våra nära. Men man såg på dem att de tyckte dt var tråkigt med en till pojke.

När man får barn får man inte ett kön,man får en liten människa med personlighet♡

Ja, jag undrar också varför det är så. Jag har tre gossar och känner mig lite cool i smyg. Ibland när jag shoppar barnkläder längtar jag efter en flicka när jag ser alla söta klänningar, men det släpper så fort jag gått förbi 😉
Det är supertråkigt när folk tar för givet att man vill ha av båda könen!

Vill så gärna hitta en hobby, något man kan göra med händerna när man typ är på en lång tågresa eller sitter i en park, typ som stickning eller liknande. Är ute o backpackar så blir mycket dötid ibland. tips?

Korsord är jättekul.

Jag läste könsord. Ska gå och lägga mig.

Könsord är roligaste än korsord!

Sant.

Åh kööön ?

/Lever ensam och drömmer mig bort

VIRKNING <3 har förändrat mitt liv!! lugnande, kreativt, kan vara utmanande. det är en så mäktig känsla att skapa något, kanske tom något du kan ha på dig, presenter till nära och kära, saker till hemmet, filtar… möjligheterna är oändliga!!!

Ja virka!!! Alltså bästa grejen ever. Är helt besatt 🙂

Älskar korsord!! gör det mycket hemma men finns inga svenska här tyvärr.

virkning låter spännande! har du några tips? vad virkar du?

Jag virkar allt ifrån filtar, till små gosedjur till koftor, vantar och kuddar 😀 Virkning verkar ha fått ett ganska stort genomslag igen vilket jag tycker är kul! Jag hittar massa inspiration på instagram och internet genom att söka på Crochet (engelska termen på virka)! Tycker själv att virka var mycket lättare att lära sig än att tex sticka. Jag är helt självlärd och lärde mig genom att kolla på youtube videos och hade en nybörjar-virk-bok. I början trodde jag att jag aldrig skulle kunna läsa en virk-beskrivning eller kunna virka något direkt ifrån hjärnan men det kommer och nu kan jag nästan göra precis vad jag vill i virkväg 🙂

Jag har virkat bla: sjal, pannband, gosedjur, mormorsrutor, korgar, och håller nu på att virka en väska i typ strå/pappersmaterial 😀 min moster lärde mig förra sommaren och det går verkligen fort att känna sig bekväm <3

Fotpgrafering

Virka mormorsrutor! Går hyfsat fort att göra en och är inte så svårt.

1000 bitars pussel som pysslas ihop med ett bra radioprogram. Oslagbar kombination enligt mig 🙂 Men svårt att göra på backpacker-resa dock.. Kanske ladda ned alien-pou? Ett tamagotcshi-liknande husdjur att pyssla med på mobilen.

Hur går det med Calle Schulmans nedräkning??

Han har väl slutat med den? Har iaf läst det på Tramsfrans blogg, följer inte honom själv pga att han verkar vara en så dryg jäkel.

Han är farligt nära! Sedan han sa att han skulle räkna ner från 111 har han lagt ut 93 inlägg! Kan vi inte alla gå in och fira av honom om åtta inlägg?
#callender

Oh lala! Jag ska genast sätta mig och fila på ett riktigt räkna nerkalas!!!

Jag får det till att han har 19 kvar. =(

Haha, är som sagt (ovanför) halvfull på chablis i ullångkallingar så räknade helt knas – men gör ett inlägg och låtom oss hylla CSs uttåg från insta..! Blir det inte 18?

Hur argumenterar man med någon som använder härskarteknik? Förstår inte behovet av att lägga ord i min på folk, förminska någons känslor, spela dum osv.

Jag brukar gilla att argumentera, men när det gäller sådana personer du talar om brukar jag faktiskt ge upp och gå vidare. De är ändå helt fast i sin åsikt och vad någon än säger kommer de a l d r i g att ändra på sig. Jag har insett att det tar mer än det ger 🙂

Haha. Det är som att diskutera med en vägg. Man pallar ju inte lägga sig på samma nivå heller. Skitit ba!

Haha, ni har nog rätt, bara att strunta i sådant. Och när de ger upp säger de alltid ”Ja, för du har inga argument”

Jag brukar göra hen uppmärksam på att jag noterat härskartekniken. För att ta exemplet ”lilla gumman” så säger jag typ att jag inte uppskattar att bli kallad det då det är förminskande. Eller vilken typ av härskarteknik det nu är. Jag har märkt att det brukar hjälpa i vissa fall.

Fick senast igår höra på min manliga arbetsplats att jag var duktig för att vara kvinna. Då frågade jag lugnt ”hur menar du då?” som om hans poäng inte gick fram till mig. Är ibland kul att se hur de försöker lirka sig ur det samtidigt som de måste förklara sig. Då blir det tydligt hur löjligt påståendet var.

Här sitter jag på balkongen en fredagskväll och gör allt förutom det jag helst borde ha gjort klart igår, dvs sista inlämningsuppgiften för terminen. Hur svårt ska det vara? Istället har jag suttit här nu och läst öppet spår och spenderat för mkt tid på Wikipedia. Någon annan som har lite svårigheter med att slutföra saker?

Åh vad jag känner igen mig! Har så otroligt svårt för att göra det ska jag göra när det verkligen gäller. Fast denna termin har jag varit ovanligt duktig, är stolt över mig själv haha. Har bara en liten del kvar, sen är jag färdig med allt yaay!?

Jag prokrastinerar också sista inlämningsuppgiften… så trött på universitetet nu

Är på The Wonder of You – Elvis live on screen med min mamma och jag är helt överlycklig. Jag har aldrig varit såhär glad och aldrig sett min mamma såhär glad!

Tack alla ni som sade att jag inte skulle vara rädd för att gå!

Tror ni att vissa föds som olycksfåglar?
Inte för att tycka synd om mig själv (eller jo, lite), men det känns som att jag har något jävla olycksmoln över mig. Så fort jag är glad händer det saker som gör att jag dras ned. Har varit mobbad, blivit psykiskt misshandlad av en jag var kär i, har varit/är deprimerad, lyckas aldrig hitta rätt kille/vänner.

Är så jävla avundsjuk på alla i min närhet som lyckas i livet och är lyckliga medan jag inte känt lycka någonsin i hela mitt liv.

Ger fan upp på livet snart, pallar inte bli besviken mer.

Nej det tror jag inte. Däremot tror jag att vissa händelser, ex. mobbing, sätter spår (såklart) och att det kan leda till mönster och beteenden som omedvetet påverkar ens val och mående längre fram. OBS menar inte att man ”väljer att vara lycklig” och sånt blaj utan att man kanske måste gå i terapi för att se mönster och få verktyg för hur man kan bryta dem

Absolut, det har jag också tänkt på. Hade kanske inte varit kvar så länge i det destruktiva förhållandet om det inte var för att jag redan innan hade dålig självkänsla typ. Men känner ändå att det hänt så mycket för mig som jag inte hade kunnat påverka. Typ vänner som gått bort och familjemedlemmar med alkoholism osv, som inte direkt har något med MIG att göra men ändå påverkar mig.

Klart att det påverkar dig. Jag blev psykisk och fysisk misshandlad av min pappa i många, många år, min mamma valde att ignorera och se bort. Jag blev extremt mobbad och slagen i skolan (för att jag vågade stå upp för mig själv). Jag fick dessutom veta att killen jag trodde var mitt ett och allt hade varit otrogen medan jag var utomlands. Det är klart att sånt sätter spår och de spåren kommer troligtvis att sitta djupt i mig under hela mitt liv – Men en sak det har lärt mig är att alltid vara snäll och ödmjuk mot andra. Jag har genom mina dåliga upplevelser fått några mycket fina egenskaper. Jag är (nästan) alltid förstående, hjälpsam, generös, ödmjuk och snäll. Jag försöker ge alla andra det som jag inte fick, och jag är säker på att det måste finnas en enda liten människa i världen som uppskattar när jag ler till dem på tunnelbanan, när jag går fram till dem och berättar hur vackra de är, när jag hjälper den stressade mamman med att bära hennes vagn ner för trapporna, när jag springer fram till en bil och låtsas att det är min för att ägaren skulle slippa bot.

Jag läker mig själv genom att ge andra det som jag aldrig själv fick.

Det här måste jag säga var väldigt fint! Jag hoppas att människorna som har dig i sin närhet känner sig tacksamma, för det skulle jag vara om jag hade en så fin persom som du i mitt liv!

I dag är verkligen ett undantag för mig (är lite glad), men annars brukar jag känna som du. Jag känner mig så malplacerat och jäkligt olycklig för det mesta. Tror inte du är född som en olycksfågel, jag tror att du är deprimerad och att du behöver hjälp för din depression.

Jag tror även att det är viktigt att du bryter dina vanor, gör saker du aldrig har gjort tidigare, försök hitta en värdefull och rolig hobby. Börja ta hand om din hälsa (ät nyttigt och gå promenader). Ta med syskon, kusin eller annan närstående person som du exempelvis kan åka på roadtrip eller klättra med. Åk till ett land du aldrig har besökt. Kika på ett frivilligt arbete där du kan hjälpa andra (om du har tid). Visst, i början är det svårt att ens tillåta sig att vara glad – Men jag är säker på att du så småningom kommer att se att du inte är en olycksfågel.

<3

Ida, jag har känt/känner mig ungefär som du. En sak som jag lärde mig i terapi är att det går att ta kontroll över mitt liv. Kan känna mig som en loser ibland, att min barndom var så jävlig att jag aldrig kommer känna mig ”normal”, känns ofta som att jag inte passar in, jag blir påverkad starkt varje gång motgångar sker och allt känns hopplöst.
Det som hjälper mig är att vara proaktiv. Träna regelbundet, hitta nya hobbies, ta någon kurs (konst, matlagning, osv), var öppen när du träffar nya människor, gör volontärarbete (hjälp andra). Gör något som utmanar dig och där du kan utvecklas. Det har hjälpt mitt självförtroende och på något sätt gjort det lättare att hantera motgångar. Livet har ups and downs. Alla går igenom saker fast de kanske döljer de väl.

Jag hoppas att något av det jag skrev kan hjälpa iaf lite. Mitt sista tips är terapi och yoga/meditation. Kan låta lite hippie och trams kanske men det är sjukt hur mycket speciellt yoga hjälper mig när jag har jobbiga tankar. Du är inte ensam! ❤️

Åh vad jag känner igen mig! Teoretiskt har jag haft en perfekt uppväxt, kärnfamilj lite utanför stan men volvo volla vovve och allt det där. Dock har jag alltid varit väldigt känslig och ofta känt mig missförstådd och haft otur med att hitta vänner för ibland känns det som att jag förföljs av kompisproblem. Vet inte vad jag gör för fel, känns som att alla andra har superbra vänner som tar kontakt och står upp för en, mina vänner som jag har nu finns där men bara då jag själv tar initiativet. Något förhållande har inte ens varit aktuellt för min psykiska ohälsa säger stopp och ser till att jag flyr varje gång det dyker upp någon möjlighet. Känslan av ensamhet blir bara större och större. Känns som att mitt liv är dömt till att misslyckas. Jag är 25 år gammal och alla säger till mig att det är nu mitt liv borde vara som bäst men det ger mig bara mer ångest. Om livet inte blir bättre än så här, varför ska jag vilja fortsätta leva?

Äntligen öppet spår!
Jag har en fundering ang pengar. Jag är uppvuxen med ganska måttliga ekonomiska tillgångar. Vi var fyra barn. Vi bodde i hus men fick ärva kläder o saker av varann. Inte fattigt. Inte rikt. Men man fick lära sig värdet av pengar. Har alltid värdesatt vara självständig så har nästan aldrig lånat pengar under uni-studier (utöver CSN såklart). Men jag har svårt att förhålla mig till pengar nu. Tjänar med mina mått mätt sjukt mycket pengar (40’) och min man tjänar ännu mer. Ändå får jag dåligt samvete om jag köper premiumsaker. Med premium menar jag Nikeskor istället för Soc. En ordentlig och snygg täckjacka istället för billigaste. PT-timmar för att komma tillrätta med ond rygg. Osv. Osv. Ni fattar? Obs har mycket sparade pengar och fast anställning så liksom ingen fara att pengarna ska sluta komma in. Ändå. Så. Dåligt. Samvete. Känner mig lite äcklad av att köpa saker, ink sånt jag behöver. Åååå sjukt snurrigt men fattar ni? Nån psykolog som kan förklara? Nån som kan säga åt mig skärpa mig?

Bättre att köpa kvalité på grejerna istället för att bara köpa slit och släng. Att vara snäll med sig själv för att må bra är inget att skämmas för. Du verkar ju ha ”tanke” bakom dina inköp så njut istället för att gå med dåligt samvete:)

Jag tänker som du fast ett (eller några) snäpp högre. Jag önskade mig så innerligt ett par Christian Louboutin klackar (går på runt 7-8000kr) när jag gick på universitet, och hade som målbild att så fort jag fick jobb så skulle jag köpa ett par. Jag fick ett jobb men då jag var inne och kollade vilka skor jag ville ha började jag tänka på att jag kunde boka en weekend i Barcelona för samma pengar och då upplevelser är viktigare för mig än saker så blev det det istället ? varje gång jag fått bonus eller födelsedagspengar eller nån annan cashflow-boost så har jag ’försölt’ Köpa saker men alltid slutat med upplevelser istället.

Dock märker jag på min egen kommentar att jag inte har problem att spendera mina pengar haha, mer vad jag vill spendera pengar på…

Idag är jag ganska glad (lider vanligtvis av depression och ångest).

Vädret är underbart, jag har varit ledig, hyr en snygg drömbil för helgen, fick mitt jobbkontrakt till en ny ROLIG tjänst inom bolaget (de gav mig till och med den lönen jag önskade!), jag och mannen som blivit sams igen åker roadtrip till huvfudstaden (från Skåne) med bilen imorgon OCH så har jag hunnit klart med massor ”plugg” till mitt stora projekt om 2 veckor! 😀

Ha en fin fredag ❤️

Härligt! Jag är snart färdig med allt mitt plugg, ska bli så sjukt skönt när allt är över! 🙂

Raderad.

Han har hela UG-redaktionen samt familj och massa andra omkring sig. Jag uppfattade honom som konstlad och som att han spelade en roll av att vara deprimerad. Han skulle antagligen utnyttja dig utan att blinka. Fokusera på offren.

Raderad.

Rätt osmakligt av mig att skriva nåt om det här alls om jag tänker efter. Synd att man inte kan ta bort sina kommentarer.

Nej, det är fint att du bryr dig. På riktigt. Vi uppfattade honom olika i programmet bara. Jag blir inte så orolig för honom, han upplever nog att saker och ting går åt hans håll nu, han fick upprättelse i SVT och hans offer blev förnedrade på bästa sändningstid.

Vill du att jag tar bort din kommentar?

Ja gör det! Är bara något med att få så här mycket offentlig negativ press som gör mig nervös, oavsett om man förtjänat det eller inte. Men gick inte att formulera något vettigt av det!

Fixat! 🙂

Det är aldrig fult att känna empati för personer oavsett vad personen har gjort ❤️

Jag hann inte se dina kommentarer H, men jag tror jag känner på samma sätt som du. Har flera gånger blivit påhoppad i detta kommentarsfält då folk inte tycker det är ok att folk lyfter upp den andra partens sida också. Har dock kommit fram till att min frmåga att ha empati för båda parter är en egenskap jag är stolt över.

Den här kvällen har gått så fucking fel. Hunden sprang iväg, ut i kohagen och och fyllde magen med koskit samt rullade sig i det. JÄVLA JYCKE. Efter det bestämde jag mig för att koppla henne, i skogen i en nerförsbacke ryckte hon till framåt. Jag ramlade framstupa och nu är knäet dubbelt så stort samt barskrapat. Vet inte i vilket läge man ska gå till läkaren med ett skadat knä, hur vet man om det behövs liksom? Nu sitter jag här med en hund som stinker, jag fantiserar om att strypa henne (oroa er inte, jag älskar henne), med ett helvetes pulserande knä som knappt går att böja eller stödja mig på och kollar på idiot-Trump på CNN. Allt är dåligt.

Lider med dig!

Be läkare kolla på knät, tänkte mest om du slagit dig hårt och blodigt och får ett ärr sedan kanske du vill anmäla det till försäkringsbolag? Ååh jag är tråkig nu känner jag ??

När det gäller knän så gå alltid till läkaren! Mitt knä gick ur led i slutet av januari och jag är ännu inte helt återställd… Knän är viktiga, ta hand om dem!

Ajajaj stackars dig. Jag tänker att du avvaktar till efter helgen med att söka läkare OM läget inte förbättrats. Högläge och värktabletter och så känner du efter imorgon om det går att stödja och belasta benet, om knät stabilt, är det fortfarande varmt och svullet. Om det känns lite bättre imorgon jämfört med idag kan du avvakta till efter helgen, men om du är osäker kan du ringa 1177 och få råd av dem. Men provocera inte i onödan, gå så lite som möjligt och gå inte runt och ”testa” hur det känns 🙂 Håller tummarna för att det bara var en hård smäll eller stukning! Kram

Hjälp!

Jag har varit på intervju och de har bett mig skicka mitt löneanspråk. Vad är rimligt? Jag tycker det är så svårt att värdera min prestation.

Om jag har 40 000kr idag (har ingen högskoleutbildning och är strax över 30), vad begär jag? 45 000kr och hoppas att jag inte avskräcker dem och landar på 43 000 efter förhandling. Eller säga 43 000 direkt och hoppas vi landar där?

Idag har jag 6 veckors semester, där kanske jag eventuellt bara kan få 5 veckor, vad är en veckas semester värd i lönepåslag?

Ska tillägga att de har hört av sig till mig och uppmuntrat mig att söka tjänsten…

45

Gud vad jag blev nyförälskad i min sambo ikväll. Har varit tillsammans i sju år, bråkar väldigt sällan men kan såklart vara oense om saker. Men ikväll snackade vi om saker som betyder något, metoo, samtyckeslagen, barnuppfostran osv. Har inte varit jättekul de senaste veckorna men nu blev jag påmind om hur många värderingar vi har gemensamt och hur mycket jag tycker om honom. Fan vad fint ❤️

Min kommentar hamnade helt fel, skulle såklart vara fristående. Sorry!

Så kul! 🙂 Vad är det för jobb/inom vilket yrke? Jag hade argumenterat för varför jag tycker att jag är värd 45k och sedan låtit dem gå ner lite, om de önskar så.

Assistent inom juridik!

Paralegal? Vad sjukt att du i såna fall tjänar mer än mig som jobbar som bolagsjurist! Satsa på 45! 🙂

Yes! Dock inom IP, där efterfrågan är större än tillgången där jag bor.

45 och 6 veckor semester. 5 veckor är ju minimum i Sverige så det får du ju.

Jag vill sluta med mejeriprodukter (förutom smör). Äter lågkolhydratkost och vill fortsätta med det. Vad har ni veganer och övriga för tips? Hur ska jag börja? Jag vill gärna äta så naturligt som möjligt, dvs fett no no till margarin etc.

Disclaimer för att jag inte har koll på kolhydrater och så, men jag älskar Oatlys havreprodukter! Istället för smör har jag PåMackan (ja, den heter så!), det äter jag varje dag. Deras matgrädde heter iMat och är kanongod, men alpros sojagrädde är också bra i mat. När det gäller yogurt gillar jag alpros och garants (soja/kokos) mest. Mjölk använder jag återigen Oatlys mest, den heter iKaffe och är fyllig i smaken. I smoothies har jag dock mandelmjölk, för det är godare ihop med frukt och inte lika tungt i magen. På helgerna dricker jag Garants chokladmjölk som också är gjord på havre.

Mjölkfritt smör finns. Jag är vegan, kör Oatly. Gillar de produkterna mest. Soya är inte riktigt min grej mer än enstaka produkter (Vailjsåsen ❤️) och kokos gillar jag inte i mat. Testa dig fram till vad du gillar

Mjölkfritt smör finns inte ? Margarin däremot ✌? Kossa = mjölk = grädde = smör.
Du kan aldrig få veganskt smör

Osötad sojamjölk och havregrädde till matlagning, havremjölk att dricka och till sötare saker (pannkakor, flingor, gröt, te/kaffe osv). Green vie mozzarella till mat och green vie rökt gouda på mackor med Engevita nutritional yeast. Bara engevita istället för ost ibland. Alpro osötad yogurt istället för fil. Havregurt eller alpros smaksatta istället för koyogurt. Engevita + mixade cashewnötter + lite salt på pasta istället för parmesan. Mycket nötsmör. Avocado. Hummus. Gör egen lagrad camembert på cashewnötter också, väldigt lätt men tar några veckor. Dock sjukt värt pga smakar camembert (eller mer brie kanske), naturligt och nyttigt. Lycka till! ?

Brukar aldrig se Lets dance för har lite svårt för sådana program. Men alltså Jon Henriks sista dans! Wow. Så vackert.

Heja Jon Henrik!

Tips för att våga flirta med killar samt vad/hur jag ska göra. Jag har så svårt för det, slutar oftast med att jag bara svamlar haha :/ alltså jag menar inte för att få ett ligg eller så, utan bara helt vanligt flirtade.

Försök vara ditt gladaste jag! Tänk inte på att du är intresserad av den utan tala enkelt som en vanlig kompis. Men du kan också röra honom/henne lite på armen om det känns rätt men vänta en liten stund med det, så han/hon inte genast får vad den vill ha 😉

Säger samma som Caroline! Bygg upp din självkänsla, du kommer bli en helt annan person. Tänker man positivt om sig själv dras andra till dig också. Good luck!

åh tycker själv att svammel är extremt charmigt :’) för mig funkar det att byta fokus; att tänka ”gillar jag honom?” än ”gillar han mig?” skönt att släppa tankarna på sig själv. heja dig!!

och!!!! alltid: snegla på hans läppar då och då, blir automatiskt en pirrig stämning!

Gå in hos Sandra! Hon har nån grej, typ se dit, se bort, se dit, håll blicken – och pang!

Ikväll är jag extra kär i min distansis ❤ men längtar ihjäl mig och det känns som att han är längre bort än någonsin

Ta vara på den känslan! När man bor ihop är det enkelt att glömma bort de där känslorna. Är sambo med min tidigare distansis nu och det är lätt hänt att jag tar det hela förgivet ibland! ❤️

Någon som har erfarenhet av ersättning av ärr i ansiktet? Såklart är allt inskickad till försäkringsbolag, lite nyfiken hur mycket man kan få! Ca 1-1,5 cm strax under läppen/på läppen

Fick ersättning för ett ärr på/i huvudet pga en andragradens brännskada hos frisören. 2cm stort. Fick ca 8000kr. ?

Hur gick detta till..!?

Jag menar alltså hur det gick till när du fick en brännskada hos frisören…

Jag gissar på blekning eller något värmeverktyg

Var hos frisören och skulle göra slingor… frisören gjorde folieslingor på mig och ställde dit en sån där värmemaskin. Skulle ha den i 15-20min… Efter 7min känner jag att det börjar bli väääääldigt varmt. Kommer ihåg att jag tänkte lite nervöst ”hehe om det blir liiiite varmare så kommer jag nog inte att klara av det här hehe oj…nej…nej.nej…” och sen skrek jag ”NEEEEJAAAAAAAAJ-KFLFPSPLABDJFJF!!!!!” Har aldrig haft så ont någonsin. Fortfarande på min topp 3 lista av smärtor. Frisören sprang med mig till duschgrejen. aa, typ så. Hade en brännskada som varade och gjorde ont i 7-8 månader. Fick penicillin och grejer… Räckte ju inte med det utan frissan hällde i en halv tub idomin i skallen också i panik för hon trodde det skulle hjälpa ??

Svimmade flera gånger också. Fruktansvärt var det ??

Var hos frisören och skulle göra slingor… frisören gjorde folieslingor på mig och ställde dit en sån där värmemaskin. Skulle ha den i 15-20min… Efter 7min känner jag att det börjar bli väääääldigt varmt. Kommer ihåg att jag tänkte lite nervöst ”hehe om det blir liiiite varmare så kommer jag nog inte att klara av det här hehe oj…nej…nej.nej…” och sen skrek jag ”NEEEEJAAAAAAAAJ-KFLFPSPLABDJFJF!!!!!” Har aldrig haft så ont någonsin. Fortfarande på min topp 3 lista av smärtor. Frisören sprang med mig till duschgrejen. aa, typ så. Hade en brännskada som varade och gjorde ont i 7-8 månader. Fick penicillin och grejer… Räckte ju inte med det utan frissan hällde i en halv tub idomin i skallen också i panik för hon trodde det skulle hjälpa ??

Är det bara jag som när man går in på Facebook och ser ett inlägg av bloggbevakning brukar gå in och kolla vilka som like:at inlägget och brukar tänka och fantisera om de personerna som like: at och ba ”jaha, den här Agneta Olsson, det kanske är the real hmm???” ???

Ja! Är så nyfiken på The real hmm eftersom man lägger märke till namnet.

Tur att man inte har FB då tänker jag ?

haha, skojsig kommentar 🙂 Mvh Agneta Olsson 😉

Bara jag som är besviken att sjölycka ändrat sändningstid? ? tycker det är SÅ KUL!

Jag älskar det programmet!

Jag med!!! Bästa på länge! ? aja, vi har ju något att se fram emot på söndag istället ??

Skulle vilja lära mig rida… har bara ridit lite grann då och då, typ testat på och så. Älskar djur, och de få gånger jag ridit har jag typ haft eufori i flera dagar. Ska man gå till någon ridskola eller så? Det är väl rätt dyrt eller? ??

Eftersom du är så oerfaren är det nog bra att börja på ridskola först. Sen skullle du kunna bli medryttare, eller kanske hyra häst med jämna mellanrum, när du kan mer.

Det är rätt dyrt (varierar rätt mycket över landet också, dyrast i storstäderna) men förmodligen det bästa sättet om du inte har ridvana sen innan! Kolla vad som finns i närheten av dig och hör vad det kostar! Det är ju en toppenkul hobby 🙂

Ridskola är bäst i början. Sedan så ingår ridning i friskvård nu också. Bor själv i en storstad (dyrare) och här ligger en termin på 5000 -6000kr ungefär.

Det är så förbannat varmt tamejfan överallt! Gaaaah! Gräsmattan ser ut som en hömatta och svetten bara forsar ur kroppen. Ska man sova då knölar lakanet ihop sig och man får hela underlakanet runt hela kroppen som en mumie! Ge mig regn, moln, vind och lite svalare luft!

Annars är det bra och så ?

Lakan i frysen ? Se till att du har större lakan än du ska ha, har du en 120 säng så köp till en 180 och spänn ordentligt. Duscha innan du lägger dig

Ah det hjälper ju typ 10 minuter ? Nej men fy mig så himla negativ jag är. Ska rycka upp mig, typ i morgon men just nu är jag bitter och varm…

Hur mycket ska man lita på läkare? Jag kontaktade Kry här om dan för råd angående nått som händer mig ibland (vet inte riktigt vad jag ska kalla det). Jag får värmesvallning = blir jättevarm, kallsvettas, blir skakig, får hjärtklappning, svag och orkeslös. Jag kan inte koncentrera mig på nått annat än att överleva. Det känns som att jag kanske kommer falla ihop. Är jag inte hemma känns det som att jag inte ska klara mig hem t.ex även fast det kan röra sig om en mkt kort sträcka. Men om jag är hemma så känns det som att jag inte kan få fram och i mig mat snabbt nog. Det blir nämligen bättre när jag äter och går över efter ett tag. Jag kopplar det hela till mat och blodsocker, men läkaren var övertygad om att det var panikångest. För mig känns det väldigt långsökt att det skulle vara panikångest då jag känner att det inte alls stämmer in på mig då jag aldrig haft ångest och inte har nån anledning att ha det nu heller. Ska man lita på läkaren då fast hela mitt förnuft säger att han har fel? Jag har blivit remitterad till en psykolog, men skulle mycket hellre vilja följa upp blodsocker/blodtryck. Inser så klart att det är en konversation man bör ha med läkaren, men han var väldigt avfärdande när jag tog upp att det kunde va nått annat… men jag borde ju kunna söka igen på vårdcentralen eller nått.

Vänd dig till läkare från början, inte kry ? Anser psykologen att du är fel så får du remiss dit du ska

Ett råd är att träffa en ny läkare irl och få en ordentlig genomgång med undersökning och provtagning. Dina symtom kan ju orsakas av en massa saker som är viktiga att kolla upp. Jobbar själv inom vården och tycker ofta att Kry-läkarna inte kan ta ett helhetsgrepp iom att de inte träffar patienten och sen slutar det ändå med att patienten behöver gå till vårdcentralen eller söka på akuten. Så vänd dig till vårdcentralen 🙂

Jag förstår varför kry-läkaren tror det, det låter verkligen så (ej läkare eller psykolog). Men jag håller med de andra om att du borde gå oh träffa en läkare irl!

Ja träffa en läkare irl istället. Jag ringde kry en gång och det var den sämsta jävla skiten. Jag är läkarstudent själv så jag vet liksom hur patient/läkar-samtalet ska gå till plus att jag hade rätt bra koll på vad mitt problem var. Ringde kry, nån snubbe svara, jag stälde en fråga, han ASGARVADE, alltså skrattade mig rakt i ansiktet. Tänk om man gick till en läkare irl och hen ba garvade i ens ansikte? Helt absurt ju? (Kan säga att det handlade om könssjukdomar så det var liksom redan ganska känsligt, och han skrattade och skrattade och skrattade). Sen svarade han helt fel på min fråga, vilket jag kände på mig redan då och fick bekräftat av en specialist några dagar senare. Och detta fick jag betala för 🙂 att bli garvad i ansiktet och få felaktiga svar.

Är snart 21 och varit singel hela mitt liv. Är det dags att börja bli orolig och tro att man dör ensam? Har otroligt svårt för att få känslor för en snubbe, händer verkligen JÄTTEsällan:(

Men herregud! Lilla vän, 21 är ingen ålder!!
Du behöver absolut inte va orolig! Jag har vänner som är över 30 och aldrig haft ett riktigt förhållande! Jag själv träffade den rätta vid 28 och fick barn när jag var 30.
Ta de bara lugnt du, han dyker upp när de är meningen att han ska dyka upp ?

Nu kommer jag låta så jäkla pissig, men du är 21 år. 21! Du har HELA livet framför dig. Ta det med ro. Plötsligt händer det. Köp Gevalia ifall du får oväntat besök ?

Var 22 när jag träffade min (ex) make. Nu är jag gammal och singel igen men har barn och ett underbart liv. Det kommer när det kommer. Stressa inte över det. Försök Njut av livet ensam då du kan göra vad du vill istället för att behöva ta hänsyn till en annan persons känslor och behov.

21 är verkligen bara början av vuxenlivet, du har så många år på dig att ha kul och testa dig fram! Och blir du ”bara ” kär var sjunde år så är det fortfarande fine, tänk att du som så ung kanske lever tills du är 120!! Så simma lugnt 🙂

Träffade min sambo när vu var 21 och nu i efterhand känns det som vi träffades såååå unga. Ta det lugnt, det är bara just nu som det känns gammalt för at tinte haft ett förhållande, men det är för att du är så ung som du ser det så 😉

BEHÖVER RÅD/PSYKISK OHÄLSA

Min kille har känt sig deprimerad sedan 12 års ålder. Vi har varit ett par i 15 år och egentligen under hela den tiden så har det hänt med något/några års mellanrum att han ”slår om” tvärt och blir känslokall, elak, ”död blick” och får ett väldigt behov av att förändra saker = Han gör slut med mig, säger att han tappat känslorna för mig, flyttar. Han blir generellt i behov av förändring. En gång började han käka antidepp för att bli av med depressionen men dom tålde han inte och fick bipolära symptom när han åt dom (var otrogen mot mig, köpte sportbil som han inte hade råd med osv).

Jag har alltid känt att ”perioderna” han får måste ha en förklaring (en sjukdom typ), eftersom det kommer väldigt plötsligt och efter bara några veckor blir han sig själv igen och vill gå tillbaka till det vanliga.

Jag får inget gehör hos vården eftersom dom kopplar samman hans problem med att vi har ett ganska stormigt förhållande. Men för mig känns det ju tvärt om – vi får ett stormigt förhållande pga hans mående. Själv skiftar han däremellan – när han är ”normal” så håller han med mig och när han är ”annorlunda” så håller han med vården. Han är ju bara villig att söka vård när han är ”normal”, men då får han ju ingen hjälp eftersom han ser ut att må rätt bra..

Bipolär tror jag inte att han är eftersom han inte blir glad/energisk under dessa ”perioder” utan han är fortfarande sitt vanliga låga/lugna jag.

Sitter detta i mitt huvud? Eller är det någon som känner igen sig i hans beteende?

Sitt vanliga lugna jag samtidigt som han är arg och känslokall? Han kan vara bipolär utan att vara ”glad” under sina maniska? skov. Emotionell instabil personlighetsstörning, tidigare borderline, mycket ångest, destruktivitet (förstör för sig själv i sina sämre perioder) För en utredning bör han själv söka hjälp, om han är intresserad av det?
Ser du något samband med dessa skov? Inträffar de ex ungefär samma tid på året?

Tack för svar! Ja han är liksom alltid deprimerad och lugn av sig, men personligheten ändras på så sätt att han blir mer kall/bryr sig inte om han sårar/är frånvarande i blicken osv. Men glad/energisk är han aldrig direkt.

Han är tyvärr själv inte så intresserad av att söka vård. Han tror själv inte att han har något problem utöver depression (och den har han försökt få hjälp med flera gånger men han känner inget förtroende för vården längre då han inte fått hjälp när han sökt).

Jag ser ett samband, och det är att dessa perioder alltid kommer då hans liv är som mest stressigt. T.ex när ekonomin är pressad eller när våra barn varit nyfödda (sömnbrist osv). Det är som att detta sker när depressipnen/stressen peakar.

Återigen tack för att du tog dig tiden <3

Hej! Jag känner igen mig i detta för att jag har haft perioder som väldigt mycket liknar din killes. Själv har jag bipolär sjukdom typ 2, dvs övervägande depressioner och inte fullt så utvecklade manier, sk hypomani. För att vara tydlig så säger jag på intet sätt att han har det, utan berättar bara om mina egen erfarenhet. Saken är den att en hypomani/mani inte alls behöver betyda att man blir jätteglad. Jag går upp i varv, blir ganska självsäker och egoistisk och startar konflikter, ska förändra hela mitt liv genom att flytta, lämna sambon och säga upp mig från jobbet. Har väldigt dålig sjukdomsinsikt om det går så långt och söker därför inte vård akut fast jag borde (tyvärr). Jag tänker att om din kille till och med flyttar ut under en period så har han ju någon slags (negativ) energi som driver honom, hade han varit helt låg samtidigt hade han liksom suttit kvar i soffan. En mani som utlösts av antidepressiv medicin kan i sig vara ett tecken på att man har bipolär sjukdom eftersom antidepressiva inte funkar likadant på en bipolär hjärna. Viktigt att veta att manier kan se ut på många olika sätt och att det finns olika grader och om man ev drabbas av psykos samtidigt så kan det verkligen spåra ur.
Nu är jag medveten om min sjukdom och utsätter mig inte i onödan för mina triggers som kan starta en sådan period (har gått i terapi länge för att lära känna mig själv och vad jag mår bra av) plus att jag äter stämningsstabiliserande medicin och en antidepressiv medicin som passar mig. Har haft superbra hjälp av läkare och psykolog på psykiatrin under en lång tid och nu mår jag faktiskt ganska bra för det mesta. Är det på psykiatrin ni sökt hjälp? Har vården gjort en ordentlig utredning gällande hans besvär? Du är verkligen fin och omtänksam som bryr dig och försöker stötta och inte minst förstår att han inte är sig själv under dessa perioder. Men det är så himla tufft att vara anhörig och stå bredvid. Har inget annat råd än att försöka med vården igen. Sök på en annan mottagning kanske? och fortsätt stå på dig. Din kille behöver behandling och risken finns att ni istället för att enade kämpa mot en sjukdom istället kämpar mot varandra. Det sitter inte i ditt huvud kan jag lova. Var rädd om dig. Kram

Hej och tack snälla för ditt svar. Dina ord betyder så mycket ska du veta! Att det faktiskt finns någon där ute som tror och lyssnar på det jag säger. Min sambo (just nu ex…) nekar till att något är fel. Jag kan såklart inte veta säkert att han är sjuk, men efter 15 år så vill jag tro att jag känner honom ganska väl.

Han har varit i kontakt med psyk 2 gånger och då blev han väldigt dåligt behandlad båda gångerna. Primärvården har erbjudit psykoterapi men min sambo har tackat nej…

Tack för ditt svar, nu känner jag mig stärkt i att fortsätta kämpa.

Hmm smygreklam på thereses blogg? Har inte koll på sånt men känns väldigt fint skrivet av henne på ett säljande sätt för att inte få något (pengar etc) för det

Tänkte också på det, såg ingenstans att hon skrev att det var reklam…

Är nyfiken på hur många män det finns här inne. Klicka ”gilla” om du är man! 🙂

Jag vill gilla din kommentar men är inte man haha

Mansräkningen går bra ser jag..

Haha nej det var visst inte så många!

Jag och min man har levt tillsammans 11 år. Vi har under alla år drömt om ett hus, speciellt sedan barnen kom, men ekonomin har inte funnits till det. Jag började en 3 årig utbildning och vi insåg att vi inte kan flytta ifrån vår lägenhet innan jag läst färdigt. Vi bor alltså i en 3:a med 3 barn, trångt är bara förnamnet. Men så i påskas hittade vi ett hus, ett väldigt litet hus men ändå, i en annan kommun som vi faktiskt hade råd med. Affären gick igenom och så gjorde även försäljningen av vår lägenhet. Vi var så glada. Men nu har min man ångrat sig med anledning av att huset är litet och att det ligger i en annan kommun så han måste börja pendla till jobbet. Han är så bitter och deppig över att vi ska flytta, och jag är helt förkrossad. Har redan sagt upp och fått in barnen på nya skolor och kontrakt är påskrivet med köpare av vår lägenhet. Allt känns så hopplöst just nu. Vet inte vad jag vill med detta mer än att skriva av mig.

Många personer gillar inte förändringar, kanske är det fallet för din man? Kan du kanske hjälpa honom praktiskt med pendelavståndet och hur det går praktiskt? Busstider, tåg, bil? Han kanske kan jobba hemifrån? Om det är långa avstånd. Hur litet är huset? Det kan ju inte vara mindre än en trea, plus att ett litet hus är ju mindre att sköta. Säg till honom att nu har ni ju bestämt er och då får ni testa typ ett år.
Du verkar ju vara väldigt inne på det och du verkar aktivt varit drivande. Kan du få honom mer involverad? I planering, flytt, åk och kolla området, teståk pendlingsvägen med honom, peppa honom!

Hoppas det går bra för er.. har inget bättre att komma med, men, ibland är det själva förändringen som är jobbig för vissa – genomför flytten och se efter en tid hur det känns. Lycka til!

Tipsa mig om deckare! Vilken är er bästa bok/serie?

Se 100code om du inte sett den, med Michael Nyqvist, Dominic Monaghan, Felice Jankell, Charlotta Jonsson osv

Gillar morden i sandhamn, läckberg men tycker liza marklunds böcker om annika bengtzon är riktigt bra.

Hans koppel!
Och ingrid elfberg.

Finns det någon kändis-död ni inte kommit över än? Typ tänker på deras liv då och då och känner att ni hade velat ha mer låtar/filmer av dem? Så känner jag med Amy Winehouse… lyssnar på hennes musik hela tiden och det gör ont att hon bara hann göra klart så få album…

Michael Jackson…

Tim Bergling ❤️

Robin Williams 🙁

Åh, saknar så <3 <3 <3 Min barndom

Jim morrisson. Jag träffade en kompis som spelade doors låtar. Är helt såld. Älskar Jim forever.

Anna Lindh. Första ”big deal” mordet, som jag kommer ihåg iallafall. Minns vad jag gjorde, vart jag var och nyhetssändningarna. ”Hon är inte livshotande skadad. Hon är allvarligt skadad. Hon är livshotande skadad. Hon har avlidit.” Var rätt snabba ryck i rapporteringarna och jag satt skadad på akuten och fick inte sova, så såg allting från början till slut. Får fortfarande en klump i magen när hon tas upp. Så jäkla onödigt

Anna Lindh <3 Onödigt verkligen, hon borde ha levt idag.

Åh ja. Anna Lindh. Jag hade ett knappt år tidigare varit med om ett knivöverfall som jag klarade mig ifrån och jag tryckte bort känslorna kring det. Sen när Anna Lindh mördades fick jag full on ptsd-attack och kollapsade fullkomligt. Jag blir också fortfarande väldigt, väldigt berörd när jag hör om det.

Freddie Mercury (Queen) & Whitney Houston ❤️

Magnus Härenstam.

Någon som har tips på vad man gör med en sambo som blir så arg att han måste slå sönder saker vid ilskeutbrott?

Vill poängtera att det ej är våld mot mig eller andra människor inblandar, men han kan verkligen blixtra till vid ilskeutbtott och slänga saker och skada sig själv i ren frustration. Tycker det är så himla svårt att hantera , någon som har något bra råd för hur man ska kunna hantera detta som sambo/närstående?

Kan du prata med honom om det när ni båda är lugna och vänner? Förklara hur det får dig att känna och så.

Sök professionell hjälp?

Han måste skaffa hjälp, om han inte fattar att det är obehagligt och skrämmande för er runt honom så ör han skräp…

Jag hade en sån pojkvän, klarade av kanske fem såna utbrott från honom där han slängde saker i väggen, tog sönder en stor fläkt och kallade mig för hora. Mina känslor dog totalt när jag insåg att han aldrig skulle förändras, han hade inte ens övervägt att söka hjälp och sa att det inte fanns något att göra åt saken. Är glad att jag drog, det finns friska killar därute som inte drar ner en i depression och ångest.

Någon som har testat climax bunny? Vill veta vad ni tycker om den i så fall. Är den värd pengen?

(https://www.intima.se/total-climax-bunny)

Omg! Jag älskar min! Eller jag älskar vad den gör med min snippa! Herregud så skönt!

Jag kikade på den i butiken här i stan och den verkade ju vibrera på riktigt bra. Då de skulle ha runt 700 för den ville jag höra runt lite bland andra först vad de tycker om den? har bara hittat den online hos intima som är något billigare. Får jag fråga var du köpte?

Jag kommer faktiskt inte ihåg var jag köpte den, det är ett tag sedan. Men det var online på någon sida ? Men ändå, klart värd sitt pris!

Hej allihopa! Hoppas ni har en trevlig fredag samt att helgen blir underbar!

Jag har en fråga angående bebisar. Jag och min man har kommit i banor att försöka bli gravida och jag vet att detta är individuellt för alla barn men jag undrar vad NI kände var nödvändigt för första tiden med bebis. Om ni orkar skriva vad ni kände var onödigt/bra att ha så skulle jag bli suuuuper glad då vi tänkte börja planera för vad vi ska köpa till första tiden med vår bebe ❤️ Min hjärna står still tyvärr ?

Tacksam för alla svar! ❤️

Sovplats (spjälsäng eller nest om ni vill samsova), något sätt att ”frakta” bebisen (vagn/sele/sjal) och amningskudde (oavsett om du ammar eller ger ersättning är den guld värd för att slippa kramp överallt och dessutom mycket smidigare än att bulla upp med vanliga kuddar). Skötbord är inte måste (vi byter på handduk i sängen), babygym, sitter och sådant behövs inte första tiden om det är något man vill ha. Babyskydd om ni har bil. Det är egentligen inte så mycket som är ”nödvändigt” så mycket som kul att ha.

Åh tack så himla mycket för du tog dig tid att svara ❤️ Ja det är egentligen inte så mycket som behövs och det är därför jag frågar för känns som vi glömt typ 100 grejer haha ?

Finns ju jättebra listor bara genom att googla!

Jo jag vet, har googlat massor, men tänkte att det är skönt att höra vad någon som fått bebis tycker som kanske inte ens står på andra listor osv.

Onödigt : spjälsäng (många vill samsova), nappflaskor och ersättning (onödigt att köpa förrän man vet om man vill eller klarar av att amma), babynest (helt onödigt), bumbo (skit),

Enda som man verkligen behöver är något sätt att frakta bebis, sjal, bärsele, barnvagn och eller bilstol. Blöjjor.. purelan och inotyol. kläder.. men köp INTE massvis i storlek 50. Köp vad ni behöver för en vecka i storlek 50/56 sen köp resten när bebis är född! Första föddes med storlek 62!!!! Andra 44.. omöjligt att veta.

Tack för ditt svar ❤️ Ja det tycker jag är så svårt! Just kläder för första tiden då alla bebisar har så olika storlekar! Haha jag sa till min man att vi var tvungen att bunkra upp storlekar i 50/56/62 men skönt då och veta att det inte behövs ??

Man behöver nästan ingenting, sån himla kommers runt det med barn pga alla vill ha ’det bästa’ för sitt barn.
För kläder kolla nøstebarns listor – vi hade två bodysar i ull/silke, knytnössa i ull/silke, nån strumpbyxa, tygblöjor. Bärsjal. Filt + sovskinn (nøstebarn) som vi hade som barnets sovplats i vår säng. En ulloverall/pyjamas utanpå om det ör kallt, men i sjal/vagn är de så skyddade att ytterkläder inte är nödvändigt utan bara bylsigt och obehagligt. Barn behöver liksom närhet, inte så mycket grejer – så köp inte på dig massa saker innan, och inte heller där mitt i när du panikar över sömn/mat/whatever.. lycka till!

Tack så mycket för ditt svar ❤️ Ja det är verkligen så! Som exempel, de listorna jag kollat på så står det kanske 50 saker som behövs men då är det många saker som anses ”onödigt”. Det är därför jag frågar er då ni själva märkte vad ni använde. Ja min man ville köpa allt han kom på men fick påminna honom att t.ex så kommer vi vilja sova med vår bebis så en späljsäng är väldigt onödigt haha! Tack så mycket för listan! Har fått många bra tips från er!!! Tack så himla mycket! Hoppas jag, och min man, blir blessed med en bebis ❤️

Du kanske har koll på att det inte är ovanligt att det tar ca 1 år att bli gravid och sen 9 mån på det. Så vad ni behlver ha har ni god tid på er att spara till och planera kring. Lycka till!

Ja jo jag vet att det kan ta så lång tid med jag är en människa som MÅSTE planera även fast den föds om typ 2 år ? så man kan spara pengar osv! Tack så mycket ❤️❤️

Ni vet när man vill läsa kommentarerna till ett intressant inlägg på Facebook och så är ca 7300% (eventuellt mild överdrift) av dem sådana som bara består av att en person taggat en annan. Jag läste ”någonstans” att man kan ställa in att inte visa sådana, men hittar nu inte hur. Har jag fantiserat ihop den möjligheten själv, eller är det bara ett fall av teknisk inkompetens?

What? Jag ser då inga taggar alls, blev så automatiskt efter någon uppdatering

Behöver nya stolar till balkongen, funderar på Äpplarö eller Själland från Ikea. Någon som äger dessa eller har erfarenhet om dom är bra? Hjälp mig att välja 😀

Har ingen av de men röstar på äpplarö

Så fort solen kikar fram får jag en pigmentmustasch/läppenna vid överläppen. Försöker smörja med solskydd men det krävs så lite för att den ska dyka upp. Vad kan man smörja med som motverkar pigmentfläckar som fungerar?

Man kan strunta i det!

Absolut. Men nu frågade jag om tips på krämer som fungerar mot pigmentfläckar?

Undskyld! Tycker bara att mänskligt är så fint och intressant, och har själv en idé om att alla pengar och all tid jag INTE lägget på utseende (utan härligare, godare, intressantare saker) är en seger. You do you!
(Tyvärr inga tips)

ja fast du har väl visuella preferenser som de flesta andra människor?

Det bästa sättet är att alltid ha solskydd och skydda ansiktet med t ex hatt. Annars så skulle jag tipsa om att gå till apoteket och fråga vad de har för produkter mot pigmentfläckar 🙂 googlade lite snabbt och Eucerin har en som heter ”EvenBrighter Night Cream”, kostar 231 kr. Men finns många ”brightening” creams så skulle googla recensioner först för att se vilken som verkar bäst.

Solskydd för att undvika att få mer pigmentfläckar. C-vitamin för att bli av med redan existerande pigmentfläckar.

Jag missade ju tyvärr let’s dance ..

Var på Liseberg istället… Och vet du vad… Jag såg inte en människa utan tröja/linne 😉

Iron Maiden var alldeles fantastiska ilväll ❤️ ❤️ ❤️ Nu till det mindre fantastiska.. ta sig ut ur arenagaraget.. kommit 20m på snart 35 min ?

Åh! Ska se dem på Sweden Rock nästa vecka, så peppad!

Såg att hon lina har slutat på lcc. Trodde de skulle hålla ihop livet ut på sveriges mest växande bolag.

https://www.va.se/nyheter/2017/02/10/sa-blev-21-aringen-chef-i-lowengrips-skonhetsimperium–hogskolepoang-ar-inte-lika-med-kompetens/
Fågeln var tydligen färdig att lämna boet:
”Även om rollen på Löwengrip Care & Color passar henne som handen i handsken är det inget som stoppar Lina från att nå nya höjder i framtiden.”
”Någon gång måste jag testa på hur det är att jobba på Manhattan och ha en roll som innefattar en större marknad än lilla landet lagom.”

Undrar ju lite hur det känns jobba med alla dessa självlärda chefer.

Du kan ju fråga Stefan som kom, såg och slutade.
Han hade en gedigen teoretisk och praktisk erfarenhet i bagaget.
Kanske är det inte så lätt att blanda självlärda chefer med akademiskt skolade?

Det är inget fel med chefer som inte är akademiskt skolade, man kan lära sig mycket genom att arbeta sig uppåt i ett företag och genom internutbildning . Kruxet med LCC är ju att de inte blandar unga förmågor med äldre erfarna och människor med universitetsutbildning. Det är snarare där det känns som det blir problem, att mixen saknas.

Har varit på semester i södra Europa i en vecka nu. Måste bara säga att jag är lite chockad över hur jäkla mycket unga tjejer som har stringbikini det varit här. Jag tycker det är oförskämt och lite äckligt att ha andras rövar överallt, har fasen varit porrliknande på stranden. Tjejer som gått på hotellet med string, på strandpromenaden osv. Jag tycker det igår ballat ur. Varför är det tjejer som ska visa hela röven, killarna gör det definitivt inte. Och hur kul är det att vara med sin pojkvän och ha massa stringrövar överallt runt omkring oss? Varit på bad och spa i Sverige och där börjar det fan bli likadant, nakna tjejrövar överallt med minimala bikinis. Jag hör att jag låter jävligt grinig nu men det är jag också. Det stör mig att tjejer får behov att visa hela röven för alla omkring sig på offentliga platser. Jag tycker inte det är anständigt för alla runtomkring. Och nej jag tittar inte aktivt efter detta men det är omöjligt att undvika att se när de ligger överallt, står/går mitt framför en osv. Så nu fick jag ur mig detta. Tack för mig.

Haha lägg av. Sluta hata på tjejer som lever i ett patriarkat.

Störde mig också så oerhört på andra tjejer på stranden. Du måste tyvärr börja jobba på din egna självkänsla. Det är inte rövarna/huden du stör dig på (tror jag), utan kanske tanken på att din kille är där och kan titta?

Alltså jag håller med… tycker kvinnokroppen är fantastiskt vacker och tycker att man får gå klädd som man vill och har inget problem med att min kille skulle ”titta” (jag tittar ju också?) men jag tycker att stringbikini är väldigt naket och exponerar bakdelen på ett väldigt sexisitisk sätt – vore bättre med en helt naken rumpa! Och inte en tråd som särar på skinkorna och tjejer som obrytt ”bresar” – jag vill helst inte se din välansade anal. ? mer bara rumpor åt folket men skippa stringen!

varför ska man inte få anspela på sex som människa? varför ska man inte vilja känna sig sexig och åtrådd av andra?

Så jag har köpt sexleksaker åt mig och min sambo. Vi träffades som tonåringar och då var jag en osäker tjej som hatade porr och allt och jag var väldigt pryd. Men det har ju självklart ändrats med åldern. Nu är vi 25-30 och jag har just beställt en fleshlight och dildo. Jag har inte haft en sån sen innan sambon och vad jag vet har han aldrig ägt en sån och vi har aldrig pratat om onani osv. Såå. Ska jag bara slänga den i famnen på honom och säga varsågod eller hur ger jag den till honom? 😀

Jag och min kille är iofs öppna med onani och leksaker och köper oftast grejer tillsammans. menjag köpte en typ av fleshlight till honom, slog in den och överaskade honom med en present en kväll. Det uppskattades både när han öppnade den och när han testade den?

Okej, det här är inte så jätteseriöst från min sida men… såhär är det, jag är i ett förhållande som jag är nöjd med. Vi har varit ett par i över 8 år nu, vi blev tillsammans i ca 18 års åldern och har blivit vuxna tillsammans och skapat ett liv ihop. Jag tror att det kommer vara vi för alltid, men är inte naiv så fattar ju att det kan förändras men det är den känsla jag har just nu iaf. Innan vi blev tillsammans var jag såååå fysiskt attrherad av en annan kille som då gick i min klass på gymnasiet. Jag kan än idag ibland börja tänka på honom och riktigt känna ”honom måste jag ligga med innan jag dör”. När vi gick i samma klass var vi nog båda attraherade av varandra men hans flickvän/ex gick också i samma klass så det blev aldrig något tillfälle liksom. Det jag undrar är väl mest om det är någon annan som kan känna igen sig? Obs menar inte att jag vill lämna min nuvarande man för min gamla ”flamma” utan undrar om någon känner igen sig i den här känslan?

Lite sent att svara nu kanske men ja jag känner igen mig! Är i ett förhållande sedan 5 år och är så nöjd och lycklig (25 nu) men det finns en kille som jag gick i samma gymnasieklass som som jag alltid haft en märklig kemi med/attraktion till. Vi hånglade några gånger under gymnasiet men det blev liksom aldrig något mer pga andra förhållanden hit och dit. Nu ses vi kanske en gång vartannat år i grupp med resten av vårat gymnasiegäng och den där kemin finns kvar. Skulle aldrig lämna min sambo eller riskera vårt förhållande men den där ”tänk om”-känslan dyker upp då och då, drömmer till och med om honom ibland haha

Finns det någon här som tänker framåt? Fått som säkert alla andra en broschyr (om krisen eller kriget kommer) som d säkert gör förr eller senare.

Blondinbellas produkter finns på dollarstore. Kampanj i deras senaste broschyr !

Är det nya Löwengrip eller gamla LCC?

Alltså är det möjligt träna och banta bort bristningar och lös hud efter graviditeter så som Katrin z gjort? Och alla i kommentatorsfältet på insta typ ’ja där ser ni, bara ursäkter, går visst träna bort’. Hennes tränare påstår det också.

Nja lite lös hud går att tighta till om du fyller ut med muskler. Men annars är det operation som gäller. Fick varken bristningar eller lös hud efter graviditeten men hade jag fått hade jag gjort en operation, tycker inte det är fel. Har gjort tuttarna däremot för de blev påverkade av graviditeten ?