Öppet Spår

0 kommentarer

Oj oj. Jag fick idag besked om att jag har fått nytt jobb, ääääntligen. Det är bara det att jag ska jobba natt, vilket jag aldrig har gjort förr och som mest är det 7 nätter på raken. Jag trivs med arbetet jag ska göra, men är så nervös för att inte fixa att jobba natt. Här måste väl finnas någon som jobbar/har jobbat natt, vad är era bästa tips?

Kul, vad för typ av jobb? 🙂

Och grattis förresten!!

Bara kör. Man är trött som fan och helt förvirrad den första tiden, men efter några veckor vänjer man sig. Vissa äter riktigt mat på nätterna, men jag föredrog något lätt, typ smoothie. Testa och se vad som funkar för dig.
Mörkläggningsgardiner är viktigt för god sömn.
Grattis och lycka till 🙂

Vad roligt med nytt jobb!
Tror inte du behöver oroa dig för att inte klara nattjobb.

Några saker att tänka på är att försöka få rutiner under sin vakna ”dagtid” så att livet inte bara blir att sova och jobba,det hade jag problem med stundtals när jag jobbade natt. Sen som någon nämde här ovan, mörkläggningsgardiner är jättebra om man har svårt att sova när det är ljust. Sen är det viktigt att varva ner efter jobbet så man klarar av att somna. Försök även att komma ihåg att äta, jag hamnade lätt i att äta frukostmat dygnet runt (gott iochförsig).

Detta kommer du fixa!

Jag jobbade natt förut, men aldrig 7 dagar på raken, det låter fan tufft!
Mina bästa tips: Sov ett par timmar inför första nattpasset. Ladda upp med mycket mellanmålssnacks, typ bars om du gillar det, jag brukade käka granola eller chips. Om du dricker energidryck/kaffe så gör det inte för sent på natten för då är risken att inte kunna somna sen när du kliver av och ska hem och sova. Sen vet jag inte vad du har för jobb men all form av igånghåll är bra. Särskilt runt timmarna 02-04 (de upplevde jag var värst, för då höll man på att somna hela tiden). Jag satt på industri så jag brukade lösa korsord, suduko, läsa tidningar eller städa (<- typ bästa sättet att hålla sig vaken) under dessa timmar.

Grattis till jobbet också! 😀

Grattis till jobbet. Min bästa tips är att undvika så långt det går att äta mitt i natten. Typ sen middag, kvällsmål och försök hålla dig tills det är frukost igen. Människor som jobbar natt löper större risk för sämre hälsa, så man ska försöka ge kroppen en sån ”naturlig” rytm som möjligt. / någon som inte fixade att jobba natt, fick högt blodsocker

Hej! Vart får man sånt nattjobb? Bensinmack? Vill också jobba natt. Vart kan man jobba natt (tjej)?

Undersköterskor! Är nog stor brist på nattjobbare! Buss/tunnelbaneförare?

Nattportier på hotell

Polis ?

Postsorterare.

Jobbade bara natt när jag var väktare.

Är kvinna, 163 cm och knappt 55 kilo, finns någon myt om att man måste vara stor och bråkig som väktare. Inte alls. Jobbade länge och träffade inte en enda människa. Bara gick runt på stängda industrier och kontrollerade dörrar, fönster, kaffebryggare, brandsläckare osv.

Åh, den myten har jag hört… jag är bara 1.54 och vill jobba inom rättsväsendet på ett eller annat sätt, om det så är som kriminolog (som är min dröm), väktare, ordningsvakt, polis ligger längre ner men läst att man måste vara polis i grunden till mycket annat.
Väldigt blandat, men är som sagt endast 1.54 cm kort, vem skulle ha respekt för en ”fjutt”? ?

Grattis till jobbet! 🙂
Jag har jobbat natt inom hemtjänsten i tre år. Skitjobbigt från början, men man blir van. Mitt bästa tips är att försöka sova några timmar på kvällen innan första passet, sedan så länge det bara går mellan passen. Jag blev ofta stressad över att ”hela dagarna” försvann från början och klev därför upp efter bara fyra-fem timmar men det håller inte i längden. Sedan försöker jag dricka mycket vatten för att det håller mig igång typ.
Lycka till med allt!

Grattis, det är toppen att jobba natt! Jag äter middag hemma och sen äter jag något lättare på jobbet, typ kvarg eller en proteinbar, sen frukost på morgonen innan jag åker hem. Sömn har jag inga problem med, brukar somna vid 8 och vakna 17. Mörkläggningsgardiner är ett bra tips!

Grattis till jobbet! Jag har jobbat natt till och från i 8 år. Först som undersköterska och nu som sjuksköterska. Jag går 3-skift och brukar ha 4 nattpass på rad innan det är dags för att vända tillbaka dygnet.

Innan första nattpasset brukar jag sova som vanligt på natten. Nattpasset börjar kl 21, så jag brukar gå och vila/sova kl 18. Sover till ca 19:30-20:00 (bor 10 min från jobbet). Äter mat. Inte stabbig middagsmat men inte heller enbart en kopp fil. Något mittemellan. Jag är oftast osminkad (har ganska bra hy), ibland tar jag lite mascara och concealer. Personligen tycker jag det är så skönt att vara osminkad vid nattpassen! Har alltid med mig en skön kofta, nattpassen är kalla när tröttheten faller på vid kl 03-05!

Äter på jobbet kring midnatt. Tar något lätt, tex en kopp fil, en drickyoghurt, snabbnudlar eller en varm soppa (ibland hemmagjord tomatsoppa, ibland ”varma koppen”). Dricker te och vatten resten av passet fram till ca kl 05:30. Då äter jag vanlig frukost, tex gröt eller flingor. Kaffedrickare har jag aldrig varit.

Slutar passet kl 07. Eftersom jag ätit på jobbet så kan jag gå till sängs direkt efter att jag duschat. Beroende på om jag ska hämta på förskolan eller inte så sover jag olika länge. Om jag får, så sover jag gärna 8h. Om sömnen blir kortare så brukar jag vila lite inför nästkommande pass. Äter vanlig mat under min vakna tid på eftermiddagen.

När jag gått mitt sista pass så brukar jag sova till kl 12-13, då får man tåla att hjärnan är lite mosig. Går till sängs vanlig tid, ca 23:00, och kan oftast somna utan problem.

Detta fungerar för mig. Men alla är vi olika såklart!

Lycka till!

Exakt så gjorde jag också när jag jobbade natt! ?

I min ungdom. länge sedan jobbade jag natt och det var det bästa jobb jag har haft. På våren när jag kom hem satte jag mig på snöskotern och drog till fjälls, la mig på ett renskinn och sov i solen. Behöver jag säga att Norrland kan vara helt fantastiskt?

Grattis Tussilago!!?

Och ja. Att jobba natt har sina fördelar också om man tar hänsyn till sin återhämtning på dagarna och vilar upp sig emellan.

Sover så länge jag kan när jag ska gå på och jobba, för jag kan inte lägga mig några timmar på kvällen.
Så sover till kanske kl 14-15, jobbar sen 21-07 och går hem och sover så länge jag kan igen.
När jag sen går av och ska vara ledig några dagar så sover jag till kanske kl 12-13 så brukar jag inte ha några problem att lägga mig vettigt på kvällen och ”vända” tillbaka dygnet.
Kul med nytt jobb och lycka till!

Men oj vad många svar jag fick, tack allihop!! Är redan nervös och det är bara fredag… Men chefen sa att de vill ge mig en mjukstart, så jag kommer inte jobba hela nätterna första dagarna. Det känns som att det är viktigt att deras personal mår bra och det är ju ett gott tecken.

Det är natt på hotell som gäller för er som undrade 🙂 Har jobbat med liknande medan jag studerade och trivdes super, så hoppas det kommer vara lika bra nu!

Tack igen för era svar ?

❤️

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Min lillebror dog för 6 dagar sedan, 23 år gammal. Först nu börjar det sjunka in. Jääävlar vad ont det gör. Jag har aldrig förlorat någon närstående innan så första dagarna efter olyckan jobbade jag på som vanligt..sen var det som att krocka med en jävla ångvält. Behövde bara dela med mig. Känner mig så ensam i dethär..

❤️

❤️

Usch vad hemskt. Styrkekramar till dig! ❤❤❤❤

❤️

Det finns inga ord jag säger som kommer att kunna göra det bra.. Det kommer att göra ont. Det måste få göra ont. Prata prata.. gråt gråt.. Du kommer sakta sakta komma tillbaka igen, jag lovar. Men det kommer ta tid. Det måste få ta tid. ❤️

Vad hände? ?

Seriously? Det var allt du kunde klämma fram? ”Vad gände?”
Alltså människans nyfikenhet går över alla gränser ibland…

Ja för det var pga nyfikenhet och inte för att visa att jag är bredd att höra mer om hon känner att hon ville lätta sitt hjärta som jag menade. 🙄 ?‍♀️

Om någon står framför ditt ansikte och berättar att den förlorat en anhörig i en olycka, blir inte ditt svar då; Men fy så ledsamt och hemskt. Vad hände?

Om inte är du inte en så aktiv lyssnare och rätt nonchalant till dina medmänniskors livsöden. Tycker jag då.

Vad fina ni är allihop. Tack för all omtanke ♡

TRH: han dog i en bilolycka. Han var passagerare. Enda döda i olyckan.

..jag som hade bilfobi innan kan knappt sätta mig i en bil nu.

Så oerhört tragiskt och ledsamat att höra. Förstår att tankar som varför just han surrar i huvudet.

Finns inget jag kan säga som gör det bättre. Mitt hjärta brister för dig och jag önskar och tror att det kommer kännas lättare och ljusare längre fram i ”processen”.

???

Fy fan vad pissigt och orättvist livet är ibland.

❤️

Vad man än säger eller skriver så känns det bara så futtigt…
<3 <3 <3

Jag hoppas verkligen att Bloggbevakarna kan hjälpa mig att överösa dig med kärlek så att du kanske inte känner dig riktigt lika ensam.

Ta tid och låt dig att sörja, finns inga rätt eller fel sätt. All kärlek till dig ❤️

❤❤❤

Stor, varm, kram till dig och din familj.

Beklagar sorgen <3 Jag har förlorat pappa och en bror och vill bara uppmana dig att PRATA OM DET. Chocken kommer givetvis inte lägga sig på ett litet tag, kanske. Men sen..se till att du får prata om det. Och vill du inte prata, se till att du har människor runt omkring dig. Jag gjorde misstaget att isolera mig och bara gaffla på med livet, låste in alla känslor. Har verkligen gjort så mycket större skada än det behövt.

Ta hand om dig, och låt det ta tid. Sorgen och saknaden försvinner aldrig, men det kommer att gå att leva. Du kommer att kunna känna samma glädje du kunde känna förut, skratta och älska. Alla känslor får plats.

Återigen, jag beklagar verkligen <3

Sänder dig massa kramar ???

Du är inte ensam! Kom ihåg det. Känns det ändå som för mycket att klara av så finns det krishjälp att få. Ta den tid du behöver. Det du går igenom är fruktansvärt, men du kommer ta dig igenom det, och det kommer bli lättare med tiden. Massa styrkekramar!

❤️❤️❤️

Beklagar sorgen. Min tvillingbror och andra jag känt är döda. Det är jobbigt förstå månaderna. Stor kram till dej. ❤

❤❤❤❤

Beklagar sorgen! Mitt bästa råd är att söka samtalsstöd. Många kramar till dig <3

Tänker på dig! Det kommer att ta tid och låt det göra det???

Jag förlorade min lillebror när han var 22 år (detta var för tre år sedan). Jag vill bara ge en styrkekram och säga som någon annan kommenterade, försök få samtalsstöd om det är möjligt. Det hjälpte mig mycket (det är såklart olika för alla). Det är hemskt och man kommer aldrig sluta sakna, men det blir lite lättare med tiden att hantera saknaden. Så ge det tid och ta hand om dig ❤❤

Stor kram.

Jag beklagar sorgen! Det kommer att bli lättare att leva, även om sorgen inte försvinner helt. Se om du hittar en bra samtalskontakt och sköt om dig!

Många hjärtan till dig, Karenina. <3 < 3 < 3 <3

Så sorgligt ❤
Alla sörjer på olika sätt. Finns inget rätt och fel. Sorg kan komma i vågor. Det kan gå lång tid emellan känslostormmarna eller som du säger ångvältkäångvältkänslorna. Tillåt dig att sörja när helst kroppen behöver det.

”Jag har varit med om dig. Jag kan aldrig förlora dig” – Jacques Werup.

Tack allihop. Ni är verkligen fantastiska! ♡ Och tack X / för det sista citatet. Det lästes mitt i en ångeststorm och fick allting att kännas så mycket bättre ♡

Tack själv Karenina! Ska tänka på dig och många hjärtan till dig som jag skrev här ovanför kl 23:10 igår. Känner med dig så jag får tårar. Det är så otroligt sorgligt och så oerhört synd om dig, men just att du tog hjälp så här t ex kommer att bära dig framåt i din sorg. Gråter nu och kan tänka mig hur tufft det är att möta den ljuvligt vackra sommaren utan honom. Var rädd om dig och känn att vi känner med dig. Du verkar vara en mycket fin person. ❤️

Är 20+ och ska ta körkort. Hur lång tid tog det för er att bli klara? Har övningskört tidigare men det var när jag var 16-17, men minns det som att det gick rätt smidigt. Teorin oroar mig inte supermycket, men just körningen känns läskig…

För mig tog det 4-5 månader att bli klar. Jag kunde blivit klar tidigare men jag avbokade 2 uppkörningar + prov pga jag var så nervös och inte kände mig säker på min teori/körning hehe. Det är såååååå värt det när man klarat det och jag har nog aldrig varit så lycklig någon gång som den dagen jag klarade körkortet 😀 Stort lycka till!

Tog det när jag var 27. Tog en sommar av intensivt plugg, körning svett och tårar. Så värt!

Åh, skönt att höra. Har ej ”så bråttom” (du är grym). Tänkte börja nu och vara klar innan årets slut, då låter det ju som att det finns en chans ☺️

2 veckors intensivkurs! ?? Tog körkortet när jag var 18.

Tog förra sommaren 25 år gammal. 2 veckors ”intensivkurs” + 8-10 lektioner de två kommande veckorna fram till uppkörning.

Tog 1 år för mig! Övningskörde mycket hemma med föräldrar och började sedan på körskola! Tog min tid och klarade både uppkörning och teori på första försöket.
Stressa inte och ta den tiden du behöver så kommer det gå galant!

Jag är sjukt långsam på att lära mig praktiska grejer och var väldigt nervös för att köra, är försiktigt lagd. Var 25 år och för mig tog det ett år, varav ca 6 månader med körlektioner 🙂 (iofs bara sista dryga 2 månaderna som var bra lektioner. Känns det trögt på din körskola eller om din körlärare verkar lite oseriös så byt direkt, exv pratar i mobil halva lektionerna….) Så som slutsats tror inte det tar längre tid än så i alla fall, om man inte är maniskt livrädd då!

En svårighet för många som är några år äldre är att man blivit mer försiktig, har jag upplevt!

Det gick ganska snabbt för mig. Började köra lite med pappa på hösten, typ lära mig att starta bilen och hur man växlar (visste inte ens att det fanns växlar i bilen typ hehe). Började ta körlektioner i februari och hade första uppkörningen i början av april som jag dock inte klarade. Fick tillslut körkortet i mitten av maj 🙂

3 månader från första gången jag satt i bilen till körkort. Ägde själv bil m min sambo som var min handledare. Mycket vardagskörning och semesterkörning under sommaren. Tog 2 dubbellektioner och 1 vanlig körlektion för att få mer professionella tips och öva på att köra med främling + typisk uppkörningsrutt samt be om tips på vad jag behöver öva på.

Mitt tips är att kör dig någorlunda bekväm i förarsätet och boka sedan uppkörningen nån månad fram så du har en tydlig deadline. Går inte att bara köra o vänta på att man nån dag ”känner sig redo”. Bättre att ha ett slutdatum så jobbar man därefter!!

Hej! Vad kul med körkort 🙂 jag tog mitt i tisdags och började köra i slutet av oktober. Börja med mindre vägar om du är nervös, men kör mycket och nöt alla övningar. Lycka till!! Det är världens bästa känsla sen när en klarat det!

Jag tog mitt körkort på 3 månader och hade ett fruktansvärt jävla bra stöd av mina körlärare. De var grymma! Lita på dem. ?
Jag gick på en annan körskola innan denna, de lurade mig på både pengar och tog ”tid” från mina kör tillfällen & då hade jag varit inskriven i ett år och inte kommit längre än en jävla parkeringsplats.
Bytte till de jag skrivit längst upp, där de tog mig 3 månader och ett himla stöd. Jag var 22 när jag blev klar. Tiden går så fort och i september är min ”prövotid” redan ute. Du klarar det!! Säg att du är nervös, de kommer ha förståelse. Lycka till! ?

Läste precis en artikel om en konspirationsteori som säger att Finland inte finns. Enligt teorin är området där Finland ska finnas i själva verket ett hav där japaner kan ägna sig åt tjuvfiske utan att bli upptäckta. Fisken transporteras sedan med transsibiriska järnvägen tillbaka till Japan och kamoufleras med namnet Nokia, vilket skulle vara varför företaget Nokia har en så stor marknad i Japan.

Jag fick mig i alla fall ett gott skratt!

Mvh Finlandssvensk.

Tack för skrattet!!???

På tal om Finland, är det många finlandssvenskar som läser här?

Här är en i alla fall!

Vi är två åtminstone då haha!

En till

En till 🙂

Här också??

Forsman?

En till

Här också! ?

Ännu en till??????

Var det inte någon som kommentera här inne någon gång att hen var såå trött på finska referenser eller något sånt?

Hen kanske skulle gilla den konspirationsteorin ?

Det har jag missat! I vilket sammanhang? 😀

Minns inte, en vecka sen kanske (vilket ju är ett par inlägg sen och kommentaren hade inte alls med själva inlägget att göra) men någon var SÅ trött på att ”alla” refererade till Finland hehe

Här bland kommentarerna finns det: https://bloggbevakning.se/2018/05/30/vilken-nostalgitripp/

Har sån himla pms och tycker att jag är ful, äcklig, dum och trög. Allt är fel och jag är värdelös.

Men annars är det…bra.

Är du jag? Är precis som jag känner idag. Vill ge dig tips men istället kapade jag din träd för att gnälla! ???
Förlåt. ❤

Tråd ska det givetvis stå. Kan inte ens stava.

Haha kapa någons träd pga PMS låter brutalt ?

Här är en till som känner samma! Känner mig som världens sämsta människa och hatar allt med mig själv. Ifrågasätter hela min existens under pmsen. Var på arbetsintervju idag och sitter just nu och hatar och dömer mig själv hur jag svarade på frågorna. HATAR PMS

Ni som lider sjukt mycket under mens och pms, det finns ju anti-depressiva en kan ta bara då (fråga Fröken Löwengrip ?) och i mycket låg dos. Vet många som får en mycket mer balanserad menscykel och lider mindre. Cipralex (Sipralex?) vet jag är en sort som används till bl.s det

Jag äter redan antidepp, pga depression. Gör varken till eller från på just pmsen dock 😛

Samma här. Min värld typ rämnar och jag vill bara sova sova sova och typ inte finnas en-två veckor innan mens. Jag äter fullgod antidepressiva och det stabiliserar ingenting för mig ☹️

Jag är säker på att du inte är något av detta ❤️ Men jag brukar också tänka så om mig själv med jämna mellanrum. Samtidigt vill jag bara säga åt dessa känslor att de hör hemma typ 2005.. vi är fantastiska! ?

Jag med. Har smällt i mig en liter glass med strössel och choklad sås. Fortfarande sugen på mera sötsaker???

Jag läser och hör ofta om tjejer med PMS, jag själv har aldrig haft det i någon grad alls. Vilket är vanligast, PMS eller att inte ha det?

Sitter och laddar inför ett lopp jag ska springa i morgon. Och så kanske jag börjar bli kär också ❤️

/Plötsligt händer det

Vad kul, det är härligt att vara kär <3 Och lycka till med loppet!

Åh vill också träffa någon att bli kär i, evigheter sen sist..!

Lyssnade idag på Hanif Balis podd ”God ton” där de pratade om en ESO-rapport som kom nyligen enligt vilken man presenterade kostnaderna för invandring bl.a.. De talade också om en intervju i Aktuellt där en forskare fick en hel del frågor om rapporten från nyhetsankaret. Har både fått ris och ros som jag förstått det. Nån som såg?

Jag har inte sett att han fått något sakligt ris. Han som var på aktuellt är dessutom för invandring och ta hand om men tycker fakta är fakta och något som alla bör förhålla dig till.

Joakim Ruist heter han och den utfrågningen i Aktuellt var ett av SVT:s lågvattenmärken detta decennium. Programledaren och hela Aktuellt-produktionen skämde ut sig något så ohemult. Ett kuddfort av skämskuddar var inte tillräckligt.

Såg den också och får väl instämma. Det intressanta verkar ju vara hur vissa (från vänsterhåll) påstår att Joakims tystnad skulle vara ett tecken på att han har sååå fel och att Aktuellt minsann satte dit honom.

Snarare talar väl hans tystnad för att frågorna han fick var helt absurda.

Ja, fy. Den var jobbig att titta på – just för att han fick så urbota korkade frågor. Man såg riktigt hur kuggarna snurrade i huvudet på honom för att försöka svara pedagogiskt och hålla sig på mattan. Många av frågorna kunde han inte ens svara på, baserat på den fakta han presenterade. Nej, usch och fy säger jag bara.

Någon här som har erfarenhet av att ha haft myom/cysta?
Jag var på gynundersökning i veckan och fick reda på att jag hade 5 stycken 4×3 cm stora ”blåsor” mellan urinblåsan och livmodern och jag nojjar ihjäl mig… läkaren vågade inte säga vad det kunde vara så jag har fått ny tid nästa vecka hos en mer erfaren läkare.
Så nu har jag ju googlat då och kommit fram till att Myom stämmer ganska bra in på mig med symptomen och undrar hur det gått för er andra som haft det? Har ni behövt opereras? Hur gick det isåfall? Eller hur har ni fått hjälp mot det? Är så orolig… känns extra jobbigt att ha problem i just underlivet… 🙁

Jag har bara erfarenhet av endometrios och cystor på grund av det. Så tyvärr är jag nog inte till så stor hjälp. Men försök att inte oroa dig förrän du har träffat den andra läkaren. Var öppen med hen om att du är orolig också.

Det kommer att gå jättebra för dig ska du se. 🙂

Tack snälla!! <3

Jag har ett myom, när jag fick mitt andra barn syntes det på ultraljudet.
De problem jag har är ofta ont i magen, särskilt när jag böjer mig, kan kännas som ett senavdrag i foten, fast i magen. Ont i ländryggen och kraftiga smärtor vid mena har jag också. Min barnmorska har inte föreslagit åtgärda något än eftersom de inte kunde garantera det blir bra, man kan ju få andra sammanväxtningar i magen efter operation så ingen garanti det blir bra ändå.
Oftast känner jag inte av det nu när jag lärt mig leva med det, är just vid mensen det är som värst.
Så det kommer ordna sig:)

Tack för ditt svar! <3

Har haft myom, det gick bra till sist- fick medicin och sen operation. Men en del behöver bara medicin. Prata med läkaren! <3

Vad hade du för symtom? Mina problem är långdragen mens 2-3 veckor varje månad, extrem mensvärk samt smärta vid samlag. Hade du också något utav det? <3

Ja exakt så! Jag vande mig nästan vid smärtan tills läkaren sa ”men såhär behöver du ju inte ha det” 🙂 Så även om det var jobbigt med medicin och operation blev mitt liv mycket bättre när allt var klart <3

Ååh känns ändå skönt att höra att det löste sig för dig tillslut <3 Det hoppas jag det gör för mig också och jag hoppas även att det "bara" är myom för mig också och inte något värre än så <3

Och vad menar du var jobbigt med medicinen? Fick du biverkningar och vad isåfall? Eller vad exakt syftar du på? :/ <3

Haha, ingen fara 🙂 Inga biverkningar förutom första dagarna, blev lite trött och illamående. Men verkligen bara just i början. Sen tyckte jag mest det var drygt vänta in operation, ville ha allt överstökat (planerade graviditet då). Åt medicin i tre månader före operation. På pluskontot slipper man mens och värk under den tiden. <3

Tusen tack för dina svar och för att du tar dig tiden att svara, det uppskattar jag verkligen!! <3

Tog för nästan exakt ett år sedan bort 2 cystor, en på vardera äggstock. Det var två dermoidcystor. Den ena var stor som en tennisboll. Valde själv operation då jag hade sånna hemska smärtor att jag fick sjuka mig från jobbet ett par gånger. Är normalt en simpel titthålsoperation men då den ena var så pass stor fick som snitta ett ca 15cm snitt. Är idag öm över snittet och har till o från väldigt ont i äggstockarna/buken/ryggen, troligtvis pga ärrvävnad inne i kroppen. När jag har ont så har jag ONT men tack o lov är det inte så ofta.

Lycka till med allt ?

Ååh tack så mycket för ditt svar och dina lyckoönskningar <3

Jag opererade bort ett 1 kg stort myom (14 cm i diameter) för 5- 6 år sedan. Upptäcktes vid rutinkontroll hos gyn och hade märkligt nog inte haft minsta symptom. Opererade mig på St Görans (Sthlm), mycket proffsiga. Har nu ett ”kejsarsnitt- ärr” och inte något trassel med något efter. Det är vanligt ha myom men alla behöver inte ta bort det för de är så små och stör/påverkar inte .

Tack för svaret <3

Jag hade en cysta på ena äggstocken som var ca 5 cm i diameter.
Jag visste inte om det utan sökte hjälp för jag hade så överjävligt ont i magen.. de trodde det berodde på cystan.
Det gjorde det inte.. de var bli tarmen som sprack (vilket dom upptäckte när de skulle gå in och ta bort äggstocken.. då var hela bulen full i var)

Tack för att du delade med dig <3

Jag kanske ska tillägga att cystan var ofarlig. Och den hade inte vridit sig och ”strypt” äggstocken (som de trodde, därför jag skulle ha haft ont) . Och jag fick behålla äggstocken ?

Åååhh men gud vad skönt!!

Jag hade en 2,5 kg cysta på ena äggstocken. Hade ont i magen och märkte ju att något stack ut, men eftersom jag hade försökt söka hjälp en gång och vårdcentralen inte ens ville ge mig en tid fortsatte jag att ignorera det. Upptäcktes sen vid ett missfall. Hursomhelst mår jag bra idag och har fått ett barn trots att ena äggstocken/äggledaren opererades bort. Läxan jag lärde mig att man måste vara påstridig om man ska få vård. Det kommer gå bra!

Men herregud!! 🙁 Skönt att allt löste sig och att du mår bra idag <3

vad tycker ni om sleeve tattoo på tjejer

Snyggt!

Sådär på både tjejer och killar. Tycker stora tatueringar så fort blir suddiga och ser mest ut som ”smuts”.

Obs min verkligen helt personliga åsikt som många inte håller med om.

Jag gillar inte tatueringar. Spelar ingen roll om det är på tjejer eller killar.

De flesta kommer inte gilla det, men de flesta har fel? you do you, skaffa sleeve om du vill ha det!

Skitsnyggt! Jag vill ha minst ena armen täckt, helst båda.

Bästa tipset för att sluta vara kär någon? Har gått och blivit förälskad i en man som bara är en omöjlighet, och egentligen handlar det bara om att jag fyller i luckor med idealbilden (i Guess).
Blir typ mer kär av tanken på att han ska vara förälskad i mig, men skulle inte vilja att något hände oss emellan. Ja. Störd, nästan 30-åring med tonårshjärna.

Försök att hitta på något annat att sysselsätta dig med, när du tänker på honom. Du verkar veta själv hur det ligger till. Det blir knappast bättre för dig, om du fortsätter så här. Mvh, ”been there, done that – alldeles för många gånger”

Fast du är ju medveten om hur du reagerar. Då är det lättare att gå vidare. Gör det. Kärlek ska kännas bra. Lycka till.

Fortfarande involverad med en gift man… Vad i helvete är det för fel på mig?

Vad är det för fel på honom, är väl egentligen frågan

Ja, otrogna män är fega as, dumpa honom och hitta en man med moral och ryggrad istället!

Det är ju inte bara på honom, att vara med någon man vet är upptagen gör en till en dålig person…

Ingen vill vara en dålig person, bestäm dig för att vara bättre och gör det som är rätt. Att göra rätt är inte alltid enkelt men du kommer må bättre sen. 🙂

Självklart är det på honom. Han har skyldigheter gentemot sin partner, hon har inga skyldigheter. Alla är vuxna och att lägga skulden på någon annan än den som är i förhållandet är bara trams.

Håller med om att det är fel på honom som är i en relation och inleder något med någon annan, men samtidigt tycker jag att det är fel att inleda något med någon som man vet är tillsammans med någon annan. Alla är vuxna som du säger, och det innebär att båda parter har ansvar för sina handlingar.

Personligen hade jag aldrig velat att någon skulle vara otrogen med min man, och av den anledningen skulle jag heller inte vara otrogen med någon annans man. Tänker att det handlar lite om vad för slags människa man vill vara!

Jag säger inte att det inte är på honom. Han gör något otroligt dumt. Men du kan inte på allvar mena att hon är helt utan skuld? Tycker du verkligen att det är moraliskt rätt att bete sig som hon gör?

Det är som du säger, båda är vuxna och har alltså ansvar över sina handlingar. Båda gör något de vet är fel. En har skyldighet gentemot sin partner men den andra har fortfarande moraliska skyldigheter. Det är otroligt skrämmande och ledsamt att folk resonerar som sådär 🙁 att vissa inte ska behöva ta ansvar för sina handlingar…

Man kan likna det vid att köpa stulet gods:
Om du köper något du vet är stulet så är du inte skyldig till att ha stulit det men du är fortfarande skyldig till häleri. Båda är fortfarande skyldiga till något.

För mig hjälpte det att börja tänka att jag var ett andrahands val, tydligen inte värd tillräckligt mycket för att han skulle skilja sig (”jag måste tänka på barnen”) och allra mest när jag började reflektera över om inte jag är värd mer än att gömmas, ses på hans villkor, inte kunna vara öppen med vår relation och sånt där. Kan låta hårt men jag behövde se på det så för att kunna avsluta. Började också tänka att jag typ är värd att visas för hela världen, inte tänker dela en snubbe med någon och om han inte uppskattade att ha hela mig skulle han fan inte få en del av mig heller. Varken du eller jag är någon trött mysbyxa som bara ska användas hemma, vi är ett par jävla galaklänningar som våra män ska vilja visa upp för hela världen!

(Plus började mer och mer tänka på vilken dålig feminist och medsyster jag var, började må sjukt dåligt över det då jag alltid tänkt att han är den enda som gör fel. Han gjorde mest fel men det gjorde jag också, jag vill inte va den andra kvinnan som bidrar till att en annan kvinna blir sårad, förstörd och sviken på ett sätt som påverkar resten av hennes liv. Är så trött på män att jag värderar kvinnor mer, även om det va min ex-kk:s fru)

Han är inte värd dig om han samtidigt tänker vara gift, det går inte att ha kakan och äta av den och livet är alldeles för kort för att du ska va någons andrahandsval eller dela med en annan kvinna. Du ska va en snubbes enda och förstahands val! Uppenbarligen är frun mest värd av er två annars hade han redan skiljt sig.

Oh lord, började storböla av detta, men du har så rätt! Tack!

Du är bara värd så jävla mycket mer ❤️

Så bra tips för övrigt överlag, vi är alla värd någon som verkligen gör att vårt egna värde är viktigt!

Ligg inte med upptagna män bara?

Ja, tack för tipset du!

Det är så enkelt, du vet att det är fel, så låt bli att göra det som är fel.

Tänk om livet var så lätt? Så svart eller vitt att vi var robotar utan mänskliga känslor, förutsättningar, livssituationer, tankar och olika självkänslor, bekräftelsebehov, trauman från barndomar och allt annat som gör att en gör jävligt dåliga val emellanåt. Livet vore förvisso lättare men jag är inte direkt sugen på att leva utan mänskliga faktorer.

Men bra tips ändå, hon hade säkert inte ens tänkt så långt på egen hand…

Är bara rent nyfiken utan att dömma, vad var det som fick dig att gå in i den relationen och visste du att du var den ”andra kvinnan”?

Ja, jag visste att han var gift.

Jag hade precis kommit ur ett 2,5år långt förhållande innehållande psykisk och fysisk misshandel men var kvar i missbruk. Min självkänsla var så minimal att jag var osäker på om exet faktiskt slagit eller om hans förklaringar var sanna och jag bara fått för mig allt. Jag identifierade mig med mitt missbruk och att jag suttit i fängelse så mkt att jag slutat gå ut för jag trodde mig inte vara värd stt gå på samma gator som ni andra typ.

Så ringde han. Vi är bekanta sen tidigare, han är högt uppsatt chef, lever Svensson-liv med fru och två barn, framgångsrik och yadayadayada. Att HAN ville ha MIG? Det var helt sinnessjukt i mina ögon, hur kunde han vilja ha en gammal pundade kåkfarare? Jag hade så lite självrespekt att det liksom räckte. Någon som inte var knarkare såg mig och bekräftade mig.

Det där fortsatte under förra våren och början av sommaren och min självkänsla växte lite av det. Jag tänkte att jag kanske inte va så jävla värdelös som exet fått mig att tro. Sen blev jag drogfri 25 juni för första gången i mitt liv och ju längre jag varit drogfri destu mer har min självkänsla och självrespekt växt. Jag började tänka som jag skrev i kommentaren ovanför, att jag var värd mer och bara för att han inte va knarkare betydde ju inte det att han va en bra man. Dessutom slutade drogerna ju stänga av det dåliga samvetet gentemot frun. Till slut gick det inte mer, jag har alltid haft en destruktiv syn på sex och använt det som flykt, ångestdämpning etc. och när jag inte kunnat knarka bort allt som gör ont inuti har jag velat ligga bort det.

Så vi slutade ses för jag insåg hur skevt det var, jag vet inte om jag någonsin tände på honom eller om det räckte med att någon som han såg mig. Jag hade så jävla litet syn på mig själv att det räckte med att en man inte var pundare för att han skulle få utnyttja mig. För hur jämställt det än kan kännas att ha en relation med någon som är gift så är det inte jämställt. En kan tro att det är på bådas villkor, det trodde jag, men det är det inte. Det är på hans villkor, utifrån hans förutsättningar och efter hans vilja. Sen kände jag mig väl uppskattad och bekräftad av att han ”valde mig att riskera sitt förhållande med” och skevt nog såg jag något bekräftande i att han ljög för sin fru och åkte till mig.

Så det jag menar är att det inte alltid är svart eller vitt, det är ofta mer komplext än så. Jag skyller inte på missbruket eller dålig självkänsla, tar fullt ansvar för mina handlingar och mår fortfarande dåligt av det. Men jag kan idag se hur det påverkade mina val, jag var förstörd av exets manipulation och ville nog också bevisa för mig själv och honom (även om han inte vet om detta) att det finns ”vanliga män” som vill ha mig. Jag skulle inte kunna göra om det idag, men inte bara pga att jag nu är drogfri utan också för att jag ser på situationen med andra ögon. Jag förstår hur han utnyttjade min knappt existerande självrespekt och hur desperat jag var i att få känna att jag var värd någonting. Om så bara att ligga med när det passande honom.

När vi väl slutades se kom en ny smäll av självförakt, där jag kände mig som ett sexobjekt eller knulldocka men idag kan jag se att just det ansvaret ligger hos honom. Givetvis är jag också ansvarig för att det hände, men den personen jag var för ett årsen var inte förmögen att se längre än runt sin egen sfär, vilket han utnyttjade.

Så var det för mig och jag tror att om en gräver lite i älskares/älskarinnors liv finns mer än kåthet att finna som anledning till att dem ligger med någon som är upptagen.

Vilken fin men jobbig berättelse, så glad över att du börjat tro på dig själv ❤️

Jo det är så jäkla enkelt. Jag slår inte ner människor ifall jag vill, jag stjäl inte saker jag inte har råd med.

På samma sätt är det jäkligt enkelt, ligg inte med upptagna män då det är fel! Det är så fruktansvärt enkelt, sedan kan man ligga hemma och gråta i kudden och jag vet inte vad och vara olyckligt kär, men det är så enkelt.

Det är fel och då låter man bli det.

Och skyll inte på din barndom heller mina föräldrar var långt ifrån några rimliga och vettiga föräldrar vilket kombinerade med mobbing i skolan och en NPF-diagnos. Givetvis speglar det hur jag t. Ex. Fungerar i relationer
m en det finns vissa grundläggande moralprinciper som går att följa.

Jag skyller inte på min barndom, hade buller-i-byn-barndom. Jag menar att alla har olika förutsättningar, exemplen på förutsättningarna gällde inte uteslutande mig,

Buller-i-byn?

Hej!
Vad gör ni ikväll? Själv har jag nyss varit ute och målat på vårt hus, nu lyssnar jag på poddar och äter banankaka.

Jag är helt solo ikväll och sitter och äter tappas. ??

Ååh nu blev jag sugen på tapas! Ha en trevlig kväll?

Detsamma. ??

Åh, jag är också solo… Men utan tapas 🙁 dock ett glas (eller fyra) aperol spritz 🙂

Ha ha var på väg att beställa det men blev vitvinssangria istället. ?

Men åh, nu vill jag ju ha det också… ??

Aperol spritz ❤❤❤

Har aldrig smakat aperol spritz. Verkar ju som om alla drikker detta. För mig blev det iskall rödvin??

Jag är så nyfiken på vem du är The real Hmm, men antar att jag kommer leva resten av mitt liv i ovisshet ?

Tapas är bäst! ?

Om saker går som jag vill kommer du leva i det. ???

Om jag får gissa så tror jag att du har , mörkt kort hår. Är sportig, jobbar som gymnasie lärare. Är ifrån Göteborg, är något rätt??? så kul att spekulera ?

?️‍♀️?

Jag tror faktiskt hon är läkare

Du har fel.

Men om livet går som jag vill går det inte som du vill ?.

Jag har också tänkt lärare eller något akademiskt yrke som är raka motsattsen till bloggar och sociala medier. Att hennes vänskapskrets inte har en aning om vad Blondinbellska tårtbitar är, kanske att hon pluggat nationalekonomi som grund till sina tårtkunskaper som annan högutbildade a la Läckbergs-tårtor här inne.

Jag tänker också att hon inte får ut behovet irl att få sina åsikter hörda som här på BB, för där ute i verkligheten måste hon nämligen hålla sig till akademiska, samhällspolitiska samtalsämnen. Vilket hon tycker är en smula tråkigt då hon har en rebell i sig som inte syns utifrån. Och mörkhårig, lite page och något stram frisyr som gör att hon utifrån kan uppfattas en smula strikt och t.o.m pryd.

Hmm.. i relation? Kanske och isf vet inte hennes partner om hennes liv på BB då hen skulle tycka det var barnsligt och slöseri med tid. Möjligtvis läser hen tunga Nobelpris-böcker i sängen bredvid, utan minsta vetskap om det liv hens partner lever här inne.

Här har hon liksom skapat ett litet alterego som också gjort henne gladare irl, för här får hon agera ut besserwissern i sig och när någon i hennes ögon är arg glöder fingrarna över tangentbordet medan hon sammanbitet förklarar för partnern att hon rättar prov, skriver rapport eller liknande.

Någonstans i medelåldern och hon anordnar parmiddagar där hon ibland får häjda sig för att inte dra upp Löwengrips statistikfusk till vännerna som på sin höjd ser Isabella som en fjortis alt. framgångsrik ung kvinna. Det sistnämmda går isf The Real Hmm på nerverna.

Hennes vänner har tabelbooks, klongvas och marmor-badrum som hon i smyg föraktar och genom att hänga här i kommentarsfältet får hon ut det föraktet och en kontrast till sitt vanliga liv. På semestern låtsas hon läsa prisbelönta böcker men har skurit ut sidorna så telefonen passar att gömma däri så hon i smyg kan hänga här inne.

Så vad säger du The Tral Hmm, är det ditt liv jag på pricken beskrivit?

Ha ha ha, tack för ett gott skratt. ?

Jag ska retas lite med dig, men är helt ärlig, och säga att du inte har helt och hållet fel. ??

Hehe ?

Precis så ?

Jag skrev precis en ”gärningsmanna-profil” baserat på mina fördomar om dig The Real Hmm, tyvärr hamnade den i modd men inget elakt stod där i så vet inte vilket ord det kan tänkas vara.

Vet att du kommer kunna ta den med glimten i ögat och jag hoppas CamCam kan släppa fram den snart. Nu ska jag sova då jag tydligen blivit pensionär så här i slutet av 20-någonting och tycker 22:16 är att va uppe på överhud trots fredag.

?????

Det kommer jag säkert att göra. ??

Sov så gott!

Tapas.

Tänkte kolla film strax men kan ej bestämma mig för vilken film antingen den på 3an eller den på 5an.

Jag sitter och virkar två enhörningar till mina saknade syskonbarn. Hittade ett jättegulligt regnbågsgarn igår som kommer bli perfekt till manen och svansen, ååh!

Vad gulligt av dej dom kommer bli glada.

Vilar upp mig efter förkylning och skriver med en kille jag dejtar från tinder, på små moln för vi har nu hörts i en månad snart och träffats inte jättemycket pga olika resor privat och jobb för oss båda men vi har även nästa dejt inbokad efter senaste igår och ja det känns bra! Liksom mer seriöst och så. Uppskattar att livet tvingar en till att inte rusa fram.

Härligt. Älskar sommaren. ???

Tack TRH! 😀 ja det bästa är att jag egentligen skulle vara bortrest när vi matchade på tinder (umgick med tjejkompisar och tindrade järnet i ett dygn hehe slut på likes sen) och vem vet hade jag inte fått det rycket eller inte varit hemma hade det kanske inte hänt. Så pepp på sommaren nu! Ska ta en öl från kylen nu och heja för att jag vågar för det är läskigt att dejta som singel sen länge. ?

Tog för övrigt en kall Peroni sen. Så värt. Kallt på balkongen dock.

Fick sug på jordgubbar så min man åkte till affären för att köpa. Nästan ingenting går ner utan att komma upp igen så så fort jag ens nämner att något skulle vara gott rusar han för att köpa. Han är fin faktiskt.

Vilken fin man du verkar ha! Grattis till graviditeten ?

Wow vilken underbar man du verkar ha! ? Jordgubbar just nu är ju sviiingott ocksåå hehe. Hoppas din graviditet går bra och att du får må bra snart ❤

Jag surar för att jag och min man enbart för en veckas sommarsemester tillsammans, allt var planerat och klart men så började de krångla och byta veckor på hans jobb? och inte satte han ner foten heller trots att det är han som bestämmer?

Just pga att det är han som bestämmer som han inte ”kan” sätta ner foten.

Men lider med dig. ?

Redan gått och lagt mig när jag skulle natta barnet. Va så jävla skönt att ligga i sängen och mysigt att snoosa på nybadat barnaår ? så jag blev kvar. När gubben kommer hem blir det ååååååka aaaaaav ?????

Ligger utslagen på soffan efter en tung vecka. Fick gå hem tidigt från jobbet igår pga magsmärtor(gravid), körde på ett rådjur idag, överbelamrad på jobbet, alla man känner är ute och dricker vin på uteservering och själv sitter man hemma själv. Kul!

Ligger i soffan och slöglor på planet earth och dricker öl ?

Låter amazing haha, älskar planet Earth…och öl ?

Vill att David Attenbrough ska sitta på min sängkant och berätta om djur varenda kväll som nattsaga, haha!

Sitter i en bil, någonstans i Östergötland, kanske Småland, jag vet inte, men har tillbringat hela dagen i en östgötsk håla/stad. Det var i alla fall varmt.☀️. Sitter för ovanlighetens skull i baksätet också, vet inte när det hände sist då jag alltid kör 🙂 Men nu sitter jag här och funderar på killen jag är intresserad av. Tänkte skriva till honom i torsdags, det var egentligen mitt mål. Men icke. Kanske söndag. Det blir nog bra?

Skriv till honom, Don Lothario! ? Jag brukar också föredra att köra bil. Helst inte sitta i baksätet, men visst det kan gå det också förstås.

Ja baksätet är ingen höjdare, enda fördelen är att man inte behöver vara social, det här jag varit så det räcker idag?

Tillägg. Den här gången ska jag hålla tummarna extra hårt. Den andre som du väntade på sms ifrån som inte svarade förrän du skrev (vi hade peppat dig att våga då för ett tag sedan) och det då inte var det svar du önskade. Han är väl glömd hoppas jag och så tar du nya tag nu, det är bra! Det var jag som frågade om du är en gamer.

Jag fortsätter att läsa dina kommentarer jämt. Du är alltid så positiv och vänlig i ditt sätt att skriva. Kram och lycka till med skrivandet till honom.

Gullis, dig kommer jag ihåg?. Ja han är glömd, det här är en ny gosse. Så typiskt mig att hitta nya pojkar hela tiden, det går aldrig vägen. Jag är ju en liten tönt som tycker det är jätteläskigt att det blir så uppenbart att jag är intresserad när jag skriver till någon, men söndag blir nog bra. Får koppla på charmen ordentligt så jag blir helt oemotståndlig??

Hej igen, Don!

Tack snälla?

Ja koppla på charmen ordentligt, klart han inte kan motstå dig oavsett, men ändå. Åh, vad jag önskar att det ska gå bra för dig. Försök våga att vara rakt på sak, tala om vad som gör honom så speciell och berätta att du är intresserad. Jag har ”hört” att många tycker att det är bekvämt/ smidigt, trevligt och att det känns fint när någon vågar göra så. Kram

Det verkar dödsdömt för mig att det ska gå bra dock, haha, jag är lite svår att nå och är inte så tydlig som jag tror (irl). Jag vet på ett ungefär vad jag ska skriva, alla säger att jag ska skriva och känner jag mig själv rätt kommer jag inte kunna släppa honom ordentligt om jag inte gör det. Men det är steget som är svårt att ta? men vet att det är som med allt annat – Bara att kasta sig in i situationen och gilla läget. Enda jobbiga är ju nästa gång vi ses, förhoppningsvis dröjer det 🙂

Vad har du att förlora? Skriv! så spännande hur möttes ni?

Genom gemensamma intressen, kan man väl säga

En fågelunge(kaja) har inte lärt sig flyga, utan vandrat runt nedanför trädet hela dagen. Mamman sitter och kraxar jättemycket så fort någon går nära. Den försökte tidigare idag att flaxa men den lyfte inte? Är det någon fara med den tror ni? Eller kommer den kunna?

Nu sitter ett gäng killar där, och den ena va på väg fram och såg elak ut, jag stannade till och glodde allvarligt på dom, varpå han backar och går tillbaka. Är orolig att dom ska göra något, eller någon annan.

Vart ringer man till sånna som hjälper vilda djur?! Jag gjorde det en gång för några år sen men minns sjutton inte vart!

Hej! Ring o hör med viltjouren, 0704 1828 10. Så fint att du bryr dig 🙂

Närå, kajor puttar ur sina ungar innan dom kan flyga, så får dom lära sig den hårda vägen. Det kommer gå bra. Den flyger säkert redan imorgon

https://www.naturvardsverket.se/Var-natur/Djur-och-vaxter/Rad/Rad-om-fagelungar/

Vi hade samma situation med en liten skatunge som satt och pep mitt i natten skulle sätta upp den på morgonen då va den död 🙁 typ ihjälpickad av en fiskmås (vidrig vidrig fågel!)

Finns djurambulans i Stockholm .jag lider så när djur far illa.

Ätit tacos och sitter nu ute o myser med sambo och vovve. Så härlig vår! Hoppas hela sommaren blir lika fin ?☀️

Är jag den ända som är 30 och inte har körkort? Övningskör mycket och tycker jag är rätt så bra. Men jag är alltid så rädd när jag är ute och kör, mest för andra bilister. Dom flesta jag möter på vägen i riktiga idioter och läser om trafikolyckor varenda dag. Så sjukt löjligt kanske men kan inte släppa det. Är jag ensam om detta???

Har inte ens börjat övningsköra, 27 år.. Kommer bli så läskigt, och det blir bara läskigare för varje år som går..

Är inte 30 men 25, skrev om det lite längre upp. Gud när jag åker bil med andra blir jag skräckslagen. ”Ska man kunna ta ett beslut om att köra eller inte köra på ett par sekunder??”

Man får helt enkelt ta och lita på att andra bilister vet vad de håller på med. Du kan inte (tyvärr) ha kontroll över dem, det enda du kan göra är att ha kontroll över ditt eget kunnande i trafiken

Jag fick mitt körkort förra året när jag var 31.
Höll på sen jag var 29. Jag har inre vart ute o kört ute än. Har ej köpt bil. Svårt hitta nån. Jag blor ocå rädd för hur andra kör. Här där jag bor kör dom som galningar bryr sig ej om väja eller om det 40 eller 30 väg.

Lisa, du är inte ensam om det! Jag tyckte tryggheten kom efter man fått körkort och blev tvungen att lita på sin egen förmåga. Många kör ju rätt galet, framförallt otydligt (dvs skippar blinkers å sånt) som kan vara svårt att relatera till som ovan bilist. Man blir ju något bättre på att läsa av situationer ju mer man kör (inte alla dock haha). Du grejar det!

Det går över. Öva öva öva. Idioter går inte att undvika. En hel del av bilkörningen går ut på att undvika olyckor pga andras störda val, så är det. Vet inte vilka är värre, översäkra eller osäkra som kör ut på motorvägen i 60km/h. ??‍♀️

Nope! Är 31 och har inget körkort. Började övningsköra med en gång jag fyllde 18 men sedan gjorde jag roligare saker och struntade i det.

Du och min sambo. Det värsta är att han inte ens funderar på det och jag tror han tycker det är rätt sköntt att inte behöva köra (t ex när vi är på semester eller på landet). Vi bor ju i centrala Sthlm och har inte behov (eller bil) men …

Är 27 och började ta mitt körkort för en dryg månad sedan. Får panik av att det känns som att jag aldrig kommer lära mig allt. Och tycker också andra bilister är läskiga. Gah.

Jag är 28 år och övningskörde en gång innan jag la ner det helt. Jag vill inte ha körkort, kort och gott.

För mig släppte rädslan när jag kände att jag kunde kontrollera bilen ordentligt. Jag tror det handlar om kontroll, och när du känner att du har det så blir du förhoppningsvis bekvämare i bilen 🙂

https://styleelin.com/2018/06/08/jag-har-fatt-en-fing-bil-i-present/#comments
Någon mer som tycker det är helt sinnessjukt att köpa en ny Range Rover i födelsedagspresent till sin (körkortslösa) flickvän?? Inte den första svindyra presenten han gett henne och jag reagerade på alla 50.000 krs väskor, kameror och frieriet som var waaay OTT men det här tar ju priset. Jag blir illa till mods faktisk, jag skulle känna mig så jäkla …köpt… om min pojkvän höll på sådär. Typ payment for services rendered. Jag är inte till salu och jag kan köpa min egen bil, tack.

Nej, tycker det är härligt och glad för hennes skull 🙂 kommer nog sporra henne till att ta körkort.

Vi är inte samma E. Jag blir glad utan avundsjuka 🙂

Jag blir faktiskt avundsjuk.

Håller såå med dig! Fattar inte hur man kan tycka att det är gulligt att få presenter värda minst 50.000 titt som tätt. Hade min man hållt på så hade jag blivit riktigt misstänksam. Det är enligt mig inte riktigt normalt.

Om man har mycket pengar, älskar någon så varför inte? Jag skulle bli sjukt glad iaf!
Jag antar att du köper presenter inom din budget?

Kanske killen vet att han inte är en klassisk tio-poängare och därför kompenserar med fancy presenter.

När mannen säger att han vill göra annat före vi får barn men kan inte ge något konkret exempel på vad det skulle kunna vara… Samma man som är en mästare på att skjuta upp saker, vara velig, älta, tycka synd om sig själv, älta lite mer, uppfinna hjulet igen, som har Sveriges sämsta självkänsla och noll självförtroende. Och nu till råga på allt superdåligt samvete för att han vet att jag vill ha barn så himla mycket och han inte ger mig det. Han vill, men vågar inte. Pratar om omställning, ansvar, alla de sakerna han vill göra före (men kan inte Säg vad), att man fastnar och inte kan resa iväg alls, knappt ens över kommungränsen…

Vad gör man, säger man, svarar man? Han är mitt ALLT, vi är väldigt jättekära i varann och jag är skitledsen över det här.

Ta tag i det innan barn skulle jag säga. Föreslå terapi.

Så va min gubbe också. Sa det men NÄR är man redo. NÄR är man klar med allt? Min gubbe är en person som är rastlösaste i världen, aldrig nöjd, strävar alltid efter mer och bättre. Otroligt tröttsamt för mig som kommer från en uppväxt med alkohol, droger och våld. Jag vill bara ha ett tryggt hem, thats it! Men vi ska bo finare, ha finare bilar, allt ska va bättre.
Röt ifrån på skarpen och sa du kommer aldrig bli klar innan du är redo att skaffa barn. Så vi körde på. Nästan ett år senare fick jag en bäbis i magen och sedan han blev pappa. WOW!! Bästa pappan och har ändrat inställning till livet helt! ?? Att bli pappa var det bästa som kunde hända honom. Han trodde han skulle bli en skit pappa.. men han är så jävla duktig pappa. Kanske din man kan få upp självförtroendet för, att det viktigaste jobbet i livet. Det kommer han bli grym på!

Exakt samma med min man, verkligen på pricken hur vi har det (i ditt första stycke!) Han kommer att bli världens bästa pappa och det kommer förändra hans syn på ALLT, det vet jag och därför vill jag det extra mycket!

Ta honom en kväll och bara prata igenom det jobbiga. Säg att du måste inse att du kommer aldrig bli ”klar”. Vi ser tex fram mot att resa med vårt barn jätte mycket. Ska bli mycket roligare än bara gubben och jag. Fan livet va ju bara skit innan vi fick barn. Efter det började det riktiga livet. Han säger nu i efterhand att hade han vetat i förhand vad han gick miste om i alla år hade han gjort mig på smällen direkt när vi träffades. Så han fick barn direkt och inte efter fem år ?

Läste lite på din blogg Helena, och blev lite sorgsen så vill skicka en kram och hoppas att det löser sig. 🙂 Läste nånstans att män ibland kan reagera så som din P pga rädsla för att bli pappa, och ja oro kan göra alla irrationella och få oss att må dåligt inför saker som vi egentligen vill. Lycka till!
Du verkar dock inte så gammal om du inte tagit cellprov innan? Tas ju vid 23 första gången i Sverige – tänker mest att för din del så är det ju faktiskt många år kvar som du kommer vara fertil i så fall om du är i 20-årsåldern, men våga sök hjälp om ni försöker under lång tid. Kan rekommendera dokumentären ”Kampen för ett barn” på svt play med Daniella Rundqvist och Nisse Ekman, verkligen sevärd.

Du får antingen stanna och acceptera att han inte vill ha barn (låter som att han bara säger att han vill för att få dig att stanna). Eller så får du lämna och hitta någon annan att skaffa barn med.. Varför tycker han att man inte kan resa med barn föresten?

Håller med. Känns som att han inte är klar med sig själv.

Det kommer han aldrig bli ?

Åååå ❤️

Gör sån där tonårig plus och minus lista, vad är värt mest? Du är fortfarande viktigast i ditt liv, trots att ni är jättekära.

Jag tänker att om jag inte hittar en bra man att bilda familj med när jag är 35-37, vill jag göra det på egen hand (30 nu, eller ja om 15 dagar ?). Adoptera (om jag får) eller inseminera, blir mer och mer osäker på hur många bra män som egentligen finns där ute, som inte är mansbebisar eller typ psykopater och då känns det tryggt att tänka att jag ändå kan försöka på egen hand.

Att ha barn med honom vore mitt Nirvana. Det enda jag önskar mig här i livet, näe men det vore såååå fantastiskt att bilda familj med honom. Ska jag ha barn vill jag ha det med honom. Jag älskar honom så vanvettigt. Terapi skulle dock vara bra så han lär sig veta hur han ska komma ur den onda spiralen med sitt ältande och självförakt.

Visst skulle jag kunna, i en alternativ värld om jag vore ensam, köra en quickie med en dundersnygg kille från krogen och hoppas på det bästa, men min sambo… Han är ju allt. Min själ och mitt hjärta, den andra biten av mig. Det finns ingen annan. Det fanns inget före och det finns inget efter.

Men testade inte du positivt på ett test för några veckor sen? Gick han med på det förut, men har ändrat sig nu?

Äter upp barnens smågodis och ska snart sätta mig på balkongen, läsa och dricka ett glas vin.

Vad läser du?

Dödssynden ?

Jag älskar ditt nick. Det får mig att tänka på bokserien Vargbröder. I den andra delen fanns det barndemoner som kallades tokorosser. Haha, ditt namn påminner om det. Jag älskade serien, så ser dig inte som ett barn som stulits från sin mamma och blivit tränad till en demon ?

Åh när du skrev Vargbröder började jag tänka på Isfolket. Bästa bokserien ever!

Jag läst isfolket. och och tycker första boken är underbar. Så spännande och mycket kärlek.

Jag läste Mikael Ressems böcker här nu senast, mycket spännande!

Ska på spa kryssning imorgon med syrran. Ska bli så jäkla nice att åka ifrån barn och gubbe och bara dricka gott och njuta av att vara själv!
Någon som åkt cinderella innan? Fräscht? Har inte åkt innan och vet inte vad jag ska förvänta mig.. är lite orolig över att båten ska vara sunkig då jag är lite städberoende ?

Euw äckligaste båten, fullt med kåta förortsungar som härjar?

Oh nooooooooo! ?? Tur vi ska hålla oss för oss själva och inte härja på båten på natten och skit. ?? Kommer det en jävel nära hoppsparkar jag dom i pannan ??‍♀️

En äckligare båt kom jag på: galaxy! Urk! XD
Förslagsvis om ni åker igen så välj en helsingforskryssning!;)

Jag hoppas bara det inte luktar illa ? Har bokat en suite så förhoppningsvis är den inte lika sunkig som de andra hytterna ??

Jag åkte med suite, det var blod på toa golvet och det stank gammal kina mat..
Cinderella är en supar båt och en av viking lines äldsta båtar så den ser ju ut där efter..
Taxfree innerhöll i princip bara sprit.

Grace är bättre för den är nyare samt går reguljär av gångar med• så det blir inte lika förstört då det inte är lika mycket fest båt. Samt att taxfree är super mycket bättre än cinderella.

Jag åkt med grace och den var jättefräsch. Älskar kryssningar.

Tycker det varierar från gång till gång. Tycker inte som vissa påstår att det är sunkigt varje gång. Reste med Birka för ett tag sen (alltså inte Ciderella, I know, men ändå) och det var så……ugh. Bestämde mig där och då för att inte åka med dem igen. Så det är väl lite olika hur bra/dåligt det är. Hoppas för din del att du får en bra båt med bra resenärer.

Hoppas jag med ??

Ska du med Viking Line är Grace fräschast 🙂 bara några år gammal så en av de nyaste båtarna du hittar på Östersjön. De gångerna jag åkt den har jag varit väldigt positivt överraskad, även de billigare hytterna är riktigt snygga! Har inte testat deras spa dock.

Tack för tips! Har bokat en suite så hoppas den är fräsch.

Är säkert riktigt bra! 🙂

Låter himla härligt oavsett hur städningen är. Ha så skoj 🙂

Cinderellas SPA är ju ett av de finaste spa som finns på båtarna?? Det är ju helt nyrenoverat.. Passa på att njut, du kommer få en härlig resa ❤️

Okej jag köpte mig så fina byxor från Ted Baker som är grönsvartmönstrade men vad fasen ska jag ha till? Jag har liksom inget enfärgat utan bara blusar med mönster. Jag tycker dock det passar fint till men lär väl se ut som en jävla clown och har inte råd att köpa något extra till.

Om du tycker att det är fint så ska du ha just det!?❤️

Kan du inte ta ett typ enfärgat billigt linne från hm lager157?

Vet inte vad det är för typ av byxor eller var du ska ha dom, men en vanlig grå eller vit t-shirt och lite smycken är jättefint till ett par snyggare byxor! Kanske inte till ett bröllop eller så, men annars. Och ska du dressa upp dom tycker jag du kan köra en enkel ärmlös enfärgad blus i något fint material till, instoppad.

Men självklart kan du ha mönstrad blus till med, om du har någon du tycker blir snygg till!

Det är lite mer slacksbyxor som är sköna till vardags och som jag kan klä upp om jag vill men jag går ingenstans. Jag går oftast inte i korta ärmar för jag fryser så lätt och gillar inte mina armar men får försöka hitta något!

Någon kul människa som vill hänga med mig och min goa bebis någon gång?
/ fortfarande en rastlös mamma

Vart bor du? 🙂

Var bor du?

Göteborg ?

Norrland här ju ?

Ja för Norrland är ju en liten stad, inte halva sverige.

Jag bor i sthlm då var lite långt :/

Varför Göteborg? Hade jättegärna hängt med dig! /rastlös mamma till en 4 månaders operasångerska ??

Haha för att Göteborg är så himla bra! Var bor du?

Gärna! Bor i Stenungsund men tar mig lätt till Gbg.

Åh hur får jag kontakt med dig? ?

Jaag! Jag har en snart 2åring och nästa bebis kommer inom 10 veckor 🙂 bor i gbg!

Va kul ?.
Hur når jag dig??

Va kul ?
Hur når jag dig??

Blir snart knäpp.
Blev mamma för ca 10 månader sen, fick tillbaka min mens för 7 månader sen. De första 3 månaderna hade jag en menscykel på 28 dagar så väldigt regelbunden. 4e månaden var mensen sen 2 dagar. 5e månaden 5 dagar sen och nu är vi inne på 8 dagar sen. Blir ju galet stressad då vi haft oskyddat samlag en gång(!!) och är inte alls redo för fler ungar än. Vågar knappt ta ett grav.test, vill liksom inte ens se att jag möjligtvis kan vara gravid…
Någon som varit med om något liknande med ”fördröjd” mens? bör kanske tillägga att jag fortfarande ammar.

Jag hade så när jag började med p-piller igen. Hade en del blodiga flytningar med. Så jag slutade oc vi började med kondom. Då blev allt son vanligt igen ?

Hade en ”cykel” på 67 dagar, lyckades med konststycket att bli gravid med ett enda samlag:) det är härligt att ha två barn tätt i alla fall<3

Jaa, när jag är singel och inte äter p-piller går min cykel från 30 dagar till 40 dagar på fyra-fem månader…

Ta gravtest! Min har ibland blivit sen typ så efter oro men sen tog jag gravtest och negativt och sen kom mensen nån dag senare. Men oron är ovärd. Kanske värt att ringa barnmorska på måndag för preventivmedel? Amningen är inget preventivmedel, vilket du ju säkert vet men ändå. 🙂

Tack för alla svar, man blir ju egentligen bara stressad av att inget veta. Vi brukar skydda oss med kondom men förnuftet försvann en dag. Ska börja med pring så fort jag slutat amma?

Å I know så svårt ibland att motstå lusten hehe (jag har valt bort hormoner nu pga singel och då är ju kondom bäst) men saknar ibland det där att bara let’s go for it!

Men ring och skaffa p-ring! Det funkar även när du ammar! 🙂

Vad är poängen med att skaffa barn? Ja, det är kul att se dom lära sig nya saker och upptäcka världen, men är det liksom värt det? Jag vill ha min man för mig själv, jag vill inte älska någon annan mer. Jag vill inte vara utmattad, nerkräkt och ha ett sprucket underliv. Inte bråka om bajsblöjor, ha vakennätter och obefintligt sexliv.
Varför gör ni så mot varandra? Hatar ni er partner?

Är man två som hjälper till med barnet så behöver det inte bli som du beskriver.. Aldrig hört någon som skaffar barn för att dom hatar sin partner och vill ge igen…….,

Hahaha den var rolig. Tur att det är valfritt.

Skaffa inte barn då? Alla kan ju omöjligt tycka precis lika om allt. Varför inte bara acceptera att andra gör eller känner olika? Orka vara dryg för att andra inte känner som du. Obs har ej barn så är inte kränkt men tycker du låter ganska verklighetsfrånvänd.

Tänkte inte skaffa barn, men är nyfiken på varför andra gör det.

Haha, är du min bff?

Min erfarenhet, mitt svar:
Du är ju inte nerkräkt, utmattad eller har sprucket underliv resten av livet bara för att du skaffar barn. Det är som livet är mest, jobbigt ibland, härligt ibland, bara det att topparna är så jääääävla mycket högre när en har barn. Sörrö.

Ja det är värt det, lätt! Men absolut inte härligt alla gånger så man bör vara medveten om det. När mitt första barn var precis nyfödd (något dygn eller två bara) så tittade jag på honom och slogs av känslan ”nej, vad har jag gjort!! Jag dööör 100 gånger om ifall något händer den där pojken!”. Omedelbart så var jag så extremt sårbar, mäktig och besvärande känsla på samma gång.

Måste väl tillägga att jag tycker att det är värt det, men känner man inte att barn är en erfarenhet man vill ha i livet så tycker jag att man ska skippa det. Valet är ju upp till var och en.

Helt enkelt för att jag älskar barn och haft barnlängtan sen jag va 18(är 30 nu). Sambon har längtat ihjäl sig efter att bli pappa. Vi kände egentligen bara att vi va färdiga med det livet vi hade levt och ville något annat. Det har blivit tröttsamt att bara bry sig om sig själv på något sätt, jag ser fram emot att få lägga mitt fokus och prio på någon annan.

Åh. Jag var så rädd för allt det där med barn förut. Mest verkade det så förnedrande allt det där med förlossning, smärta, fulhet, trötthet och droppande bröst. Men så blev dom till de där små liven, och det finns inget i livet som är mer fantastiskt.

Älskar att sitta med min man och bara titta på när dom leker och upptäcker världen. Vi kan ägna hela kvällar åt till att bara prata om dom, deras personligheter och deras roliga frågor. Det är så konstigt, för de är ju så krävande, de ger en så mycket ångest. Ibland måste man stanna och begrava en humla och sjunga en sorglig sång innan man kan fortsätta till affären. Ibland väcker det en och måste få veta allt om maneter mitt i natten.

Det är så knäppt hur mycket man älskar dem, doften av dem, varje del i deras utveckling, det blir liksom aldrig tråkigt, deras gnista och förväntan på livet är så smittsam. Jag minns när jag höll den där lilla skrynkliga varma varelsen i min famn, att jag önskar att den där hejdlösa förälskelsen som vaknat i mig aldrig skulle försvinna.
Och den har aldrig försvunnit.

Jag ville inte ha barn under många år pga anledningarna du listade upp plus lite till. Är inte så jätteförtjust i barn rent allmänt.

Men så ändrade jag mig vid en ålder av 37 och tänkte att det är nu eller aldrig. Och här sitter jag nu och lyssnar på min sovande 3 månaders dotter. Jag har inte blivit nerkräkt en enda gång, mitt underliv är som vanligt fast känsligare på ett positivt vis, brösten läcker inte och har heller inte gjort ont. Gick ner alla 20 kg på 1 månad utan att jag gjorde något och är utvilad eftersom hon sover 21:00-07-08:00 sen hon var 1 månad gammal. Det finns en nackdel, dödshoten och de arga blickarna från andra föräldrar när jag berättar hur lyxigt vi har det ? Jag vaknar på morgonen av att hon gäspar i sin säng och börjar röra på sig, när jag tittar ner och säger godmorgon så möts jag av världens lyckligaste lilla fis med sitt tandlösa leende och så fortsätter dagen oftast. Behöver jag ”barnvakt” lägger jag henne vid en spegel så är hon nöjd och glad och roar sig själv när jag gör annat.

Åh vad vi ser olika på barn! Jag och min man kämpade för vårat barn i över 5 år. Vi var ofrivilligt barnlösa och levde i en känslomässig berg- och dalbana. När vi väl blev gravida och världens mest efterlängtade unge kom blev nog nästa inget som vi tänkt oss ? Men det blev bra! Och bättre! Att se den man jag älskar mest på denna jord vara pappa och älska denna lilla varelser är helt överväldigande. Kärleken som jag kände till min man trodde jag inte kunde bli större men det blev den ❤️ För att inte tala om kärleken vi båda känner för vårt barn!! Jag och min man delar fortfarande livet och allt tillsammans men med en till person. En egen liten människa och individ som vi skapat och som vi längtat efter. Att uppleva det tillsammans är kärlek för oss.
Förstår dock om det inte är kärlek för alla och att man vill annorlunda. Min närmsta vän är frivilligt barnfri med sin man och superlycklig! Vi respekterar varandras val och tycker väldigt olika. Hon är lycklig med sitt val och liv och jag med mitt. Vi är alla olika och tur är väl det ?

Brukade bo i Stockholm, bodde många år där och älskade det. Bor numera på landet lååångt från ”civilisationen” men besökte Stockholm nyligen, blev nästan illamående av dekadensen och överflödet. Fantastiskt vacker stad men vilket äckligt överflöd. Mår typ dåligt över att jag var del av det där.

Vill nog också flytta till landet. Lugnet och naturen. Åh vad härligt.

För mig var det lite tvärtom. Bodde i Stockholm 10 år, flyttade till hemstaden något år och när jag sedan besökte Sthlm insåg jag vilken fantastisk stad det var och flyttade tillbaka. Jag älskar att man är något mer anonym än i den lilla staden.

Samma här! Bodde där i 6år, flyttade hem och nu skulle jag aldrig flytta tillbaka till Stockholm igen. Jag blev mätt på staden

Har inte haft sex på 2 år och har aldrig varit i ett förhållande eller varit kär. Håller typ på att skaffa min första kompis med fördelar nu. Han vill absolut INTE ha ett förhållande! så rädd att jag ska få känslor för första gången någonsin nu bara för att det inte lämpar sig

Någon som vet något om knivis och sindy ?

Hon är ju med en ny kille, någon modell Kev_Ford tror jag hans Instagram var. Micke verkar vara bostadslös och ha det tufft nu.

Det enda jag vet är att ingenting verkar värt att veta om dessa två ägg.

På instagram skrev han grattis till Luna och ”hoppas du har det bra hos din fosterfamilj.” Och något om att han kommer få vårdnaden snart. Någon kommenterade även och frågade om barnen inte bodde hos Sindy längre. Han svarade nej och sa att det har hänt en sak som han inte kan prata om men att såfort han fixat boende osv så kommer de bo med honom. Han har raderat allt dock. Även alla kommentarer som nämner det och Sindy raderar också kommentarer som frågar om barnen bor hos fosterfamilj.

Trodde hon ordnat upp sig… stackars ungar

Känns som om det är bäst för barnens skull att inte va hos Sindy och Micke

Är ingen av dom drogfria?

Kan ju vara andra saker än droger som gör att det inte är en så stabil miljö för barn. De verkar ju ganska instabila

Men HUR mycket sanning ligger det i det? Micke är en nedpundad uteliggare och kan ju ta till det mesta för att vinna sina läsares tröst och hopp…

Har den senaste tiden känt enorm irritation, ilska och frustration mot iprincip alla i min omgivning. Mest på jobbet. Minsta småsak gör att jag kokar inombords. Har hittills lyckats hålla det inom mig något så när, men ska nu jobba 11 dagar i sträck och är seriöst rädd att det ska rinna över. Vad ska jag göra för att klara mig igenom det? Och varför stör jag mig så mycket på alla? ?

Deprimerad?

Hur vet man det? Känner mig inte överdrivet nedstämd och kommer mig uppur sängen varje dag. Har dock haft flera olika stora motgångar under de senaste åren.

Finns test du kan göra på nätet som kan visa lite ditåt. Kan vara en idé att testa!

Första tanken som dök upp är depression. Ilska är ett uttryck för depression som inte får ta sig fram.

Andra tanken, hormoner? Man får ju en skjuts av det flera gånger i livet förutom tonåren och klimakteriet

Hormoner hade kunnat vara svaret. Har nu ätit progesteron i två veckor under ett FET (som misslyckades). Gjorde ivf i januari, blev överstimulerad och fick en infektion, så låg inne på sjukhus i en vecka. Hade ökade nivåer lääänge i kroppen. Enligt gynekologen är jag ”unikt känslig” mot hormoner.
Vill bara inte att någon ska gå ut över andra. Men om man inte kan behärska sig, vad gör man?

Skrev ett långt svar, som tydligen inte syns här ?

Du kanske bara inte mår bra av din nuvarande livssituation. Kanske behöver ändra något som inte känns bra, ex byta jobb??

Mår verkligen inte bra av min livssituation (varken privat eller jobbmässigt) men ser inget alternativ eller möjlighet till förändring just nu.

Mår heller inte bra av vissa delar av min livssituation, mest jobbet just nu, och vet inte hur jag tar mig ur det. Började med som du beskrev det, frustration, inget tålamod med de personer jag tidigare kunde ha överseende med…jag gav svar tal för jag orkade verkligen inte med deras dumheter och idag är jag helt utfryst och har lunchat ensam i tre månader nu. Hur tar man sig ur det? Jag söker nya jobb men det tar tid. Men mitt tips är bit ihop om du kan.
Kram

Wow modig

Gör en lista på allt som du irriterar dig på och bocka sedan av den med betygsättningen ”värt att reta upp sig på” och ”inte värt att reta upp sig på – let it go”. Summera och reflektera över vilka saker som det är bättre att bara vifta bort och om det är värt att reta sig tillräckligt på några saker, ta tag i det. Prata med kollegor och/eller chefen och se vad som händer. Föreslå gärna konkreta förändringar som skulle göra det bättre för dig. Sånt går mycket bättre hem än bara kritik.

Hej alla fina. Jag hade verkligen uppskattat lite ekonomiska tips och råd. Har en dålig månad precis som tidigare halvår. Jag får inte heltid på jobbet och nu har de gett mig väldigt lite timmar i flera månader. Jag sitter nu med 2 kronor och 7 öre på kontot och vet varken in eller ut! Jag försökte handla billigt men det räcker ändå inte för två veckor till. Jag försöker sälja kläder på facebooksidor men inte heller det går. Jag känner mig så uppgiven. Hur kan jag få in snabba pengar? Vad kan jag göra som ger pengar direkt? Kan inte låna av någon heller då min umgängeskrets varken är stor eller rik. Vill bara ha en ångestfri dag!

Om det gäller att du behöver mat så kolla med lokal kyrka tex, de brukar hjälpa. Sök även Giving People på Facebook, de gör mycket fint för andra som har det tufft!

Tack jag ska kolla! <3 Det är främst mat vi behöver nu. Lever tack och lov väldigt billigt annars så har inga stora utgifter men det är svårt när lönen knappt ens täckt dem.

Mat. Då finns det en del du kan vända dig till. Finns en grupp där de kommer hem med en matkasse till dig, googla och som sagt var inte rädd eller generas för att dumpster divia ?

Panta burkar, sälj en möbel, erbjud svartjobb (städ, klippa gräs m. m.) till vänner och bekanta, etc.

Lycka till, håller tummarna för att det löser sig! ?❤️

Usch lider med dig. Sitter här med min drink och önskar jag kunde skicka den via nätet till dig.

Vad saknar du? Mat? Pengar till hyra? Mediciner?

Hjälper att vi vet vad du behöver för att kunna komma med förslag.

Här har du lite tips och kam kanske be om förslag hur du ska gå tillväga.

https://frigan.wordpress.com

Giving People ger ut matkassar, vet dock inte hur lång processen är för att få OK till bidragen. Kika!

Oj, flera hade visst svarat som mig

Portionerundertian på Instagram har massa recept på superbilliga recept, på hennes hemsida finns veckomatsedlar för under 300kr.

Vet hur det känns då jsg har existebsminimum så länge jag arbetstränar mig upp till 100%, men det hjälper ju dig föga nu ❤️

Du kan vända dig till kyrkan och få matcheckar på mataffärer, behöver inte vara kristen eller varit där tidigare. Har bekanta som fått hjälp på det sättet

Tack för alla svar! Ska absolut kolla upp det med kyrkan och givingpeople närmare. När är det viktigaste nu, och andra hushållssaker som tvättmedel etc. Försökte bunkra upp när jag kände att det kommer vara knapert ett tag men nu börjar det sina. Jag har redan slutat köpa busskort fylla på mobilen i onödan med mera. Hoppas så att jag kan få upp mina timmar igen eller få ett nytt jobb. Jag har haft det stramt innan men inte såhär. Är så rädd att något ska hända som kräver en buffert, minsta oförutsedda utgift så rasar allt känns det som. Jag tar till mig era tips <3
Vart tycker ni det är bäst att sälja kläder och andra saker förresten? Jag har provat Facebook och tradera men nästan ingen budar ens när jag lagt ut för 10:- 🙁

Om du vet att du får in mer pengar längre fram och har en pantbank i närheten och något smycke, kan du panta på det för att få några kronor tills du får nya pengar? Mat måste ni ju ha. Sökt hjälp via socialtjänsten? Kanske kan vara nåt?

Det går att tvätta i gul såpa. Billigare och funkar. Ta inte för mycket bara.

Jag har precis blivit bekant med en man som vill ha barn mer än allt annat i världen. Och han vill ha barn med just mig. Grejen är att vi inte har en romantisk relation, och kommer inte att ha det heller. Men han vill hemskt gärna ha ett biologiskt barn ”där ute”. Han kommer inte att vara involverad om inte jag vill det, lovar han.
Själv hade jag planer på att åka till Danmark och inseminera mig. Och nu slipper jag det, och har i och med honom ”en donator”. Är det här en bra idé? Han är intelligent och snygg och stabil, och vi har båda två kommit fram till att våra gener skulle passa bra ihop. Det här är i alla fall helt klart det skummaste och finaste förslaget jag har fått på länge. Hur ska jag göra? Kan jag bara säga ja?

Ni är två vuxna människor och känner ni att ni kan samsas och göra det som är bäst för barnet och båda har en längtan tycker jag du ska överväga det. Familjer behöver inte alltid vara mamma pappa barn och bo tillsammans 🙂

Oj vad svårt! Har inget bra råd men var försiktig! Särskilt eftersom ni nyss träffats. (Förlåt om jag är misstänksam men varför vill han så gärna ha barn om han ändå är okej med att inte vara involverad?) Väldigt nyfiken på vad du bestämmer dig för att göra. Kram <3

Lyssna på dig själv! Känn efter ordentligt.
Skriv en lista med för och nackdelar! Tänker att eftersom Ni inte har en romantisk relation så kanske det känns fel? Eller att det kan vara en för/nackdel att vara två föräldrar? Iallafall, stort lycka till hur du än gör!❤️❤️❤️

Fördel med insemination är ju att det sköts professionellt med kontroller så att sjukdomar osv inte finns i sperman och det är mer rent och ordentligt. Vet inte hur ni ska göra det? Håller med att det låter lite mystiskt att han föreslog det men ändå inte vill vara involverad. Har du nämnt att du vill ha barn och funderar på insemination?

Tack för era tips!
Ja, hela situationen är ju lite annorlunda. Känner någon av er till killar som liksom vill sprida sina gener, men inte känner att de behöver vara involverade? Jag hade inte nämnt ett ord om insemination, så det här frågade han bara som en chansning. Däremot vet han min ålder, så han kanske gissade på att jag var i den fasen i livet? Jag sade i alla fall att jag vill känna honom minst ett år först, och det tyckte han var en bra plan. Så under det här året hinner jag ju tänka efter. Och om jag hinner träffa någon och bli kär i den personen så kan jag ju blåsa av den här planen med ”donatorn”.

Gud vilken svår situation.

Om du har tänkt redan att skaffa barn på egen hand, så är det ju bara smidigt. Det är bra att tänka en extra gång innan du bestämmer dig.

Låter väldigt märkligt att han vill ha ett barn ute i världen och inte vara involverad, men fine, om han vill det, så får du vara beredd att det är PRECIS så det blir, du blir själv med barnet.

Sen kommer den tråkiga sidan fram i mig (blivit bränd flera gånger nu av män) att han helt enkelt gillar att ha samlag utan skydd och kanske får njutning att göra en kvinna gravid?

Ja, visst är det svårt!

Han sade att vi kunde göra det genom insemination (tydligen går det att köpa en spruta på Apoteket?), eller genom att ha sex. Att det är upp till mig, men att båda sätten fungerar bra för honom.

Själv tänker jag lite krasst, att det blir likadant som en donator i Danmark fast utan kostnaderna och resorna. Plus att jag vet att han faktiskt är en vettig kille.
Men förslaget är ju inte vettigt? Dock förstår jag mig sällan på hur män tänker…

Okej men han vill ligga men inte ha något mer? Alltså processen för insemination är ju så mycket mer skyddad nu plus att du som singeltjej får göra det även i Sverige.

I Sverige får man bara göra insemination som singeltjej när man är under 40. Och jag har nyss fyllt 40. Så jag måste i så fall söka mig till Danmark.

Hoppas det är okej att jag är djävulens advokat här i all välmening! Hur ”vet” du att han ”är en bra kille” om ni nyss blivit bekanta? Och om han lurar dig på något sätt nu för att framstå som en vettig kille, är det säkert att du skulle se igenom det på ett år? Han vet ju redan om tiden, det är nog inte omöjligt att skärpa sig då.

Fast snälla du, värsta jag läst på länge

Gör det inte säger jag. Också om han nu säger att han inte vill vara involverad så kan han i princip när som helst kräva att han ska bli involverad. Är han inte pappa på papper så är ett DNA test lätt att ordna och han behöver inte ha vårdnad för att ha rätt att träffa sitt barn.

Jag har skaffat barn via donator i Danmark och jag är inte orolig att mitt barn inte får det hon behöver. Hon kommer växa upp utan pappa men med en massa andra fina vuxna. Jag tycker att det är bättre att åka till Danmark under ordnade former än att skaffa barn med en snubbe man just träffat. Han kan ju helt plötsligt komma på att han visdt vill träffa barnet och kräva halva vårdnaden..

En partner som står ut med en? Vad är det dö resonemang? man kan lika gärna säga att man inte är redo för barn om man inte är trygg nog att stå ut med att leva ensam. Människor som inte har partners har ju dessutom ofta massor av andra sociala relationer som är lika krävande. och tänk vad mycket tokigt folk det finns som ändå har partners….

huruvida barn har rätt till två föräldrar eller inte är en annan fråga. Men jag tror många som väljer att skaffa barn själva tänker igenom hur de ska bygga upp sitt barns liv med andra nära relationer till vuxna människor som kan kännas som reservföräldrar.

Grejen är att han kan ändra sig, nu säger han att han inte ska vara involverad men i framtiden då? Jag skulle åka till Danmark.

Tack för alla era ärliga svar!
Jag kan hantera även de ”tuffa sanningarna” som ni skriver här.
Ni har i alla fall gett mig mycket bra input, och nu ska jag gå till botten med hans motiv. (Ett viktigt motiv vet jag redan, men har inte vågat skriva ut här eftersom jag är rädd att han på något sätt skulle råka läsa den här bloggen och känna igen sig. Men om någon här vill skriva till mig privat så kan jag berätta allt.)
Även den juridiska biten är ju avgörande för mig. Så jag måste tänka igenom det här många ggr.
Och tack till Ilse, Jenny och get för att ni gav svar på tal till A. Livet kan bli bra ändå, även om man är ensam förälder. Jag har ett stort nätverk, ekonomisk trygghet m.m.

Exakt! Vill han ha vårdnaden har han möjlighet att kräva 50% av tiden med barnet.

HEJ! Ni som har barn och som går på förskolan under 6 år betalar ni full avgift för barnomsorg under sommaren om barnen inte går på heltid i övrigt. Som arbetssökande får mitt barn endast gå 15 timmar fastän att söka jobb är ett heltidssysselsättning så tycker att det är knäppt att de kan neka mig att barnet får inte gå fler timmar. Nu ska kommunen ha fulltbetalt för att som det de så fint säger man betalar barnets plats. Synd att alla inte har rätt att gå mer än just 15 timmar i en sådan situation.

Finns det inget som heter ”allmän förskola”, där barnet får gå 15 timmar i veckan, mellan september – maj. Men inga lov. Tror inte man betalar för det.

Vi har 30 tim/v som barnet får gå om föräldern är arbetslös, föräldraledig etc. Men som sagt, låter ju helt korrekt för du betalar ju för platsen och sen har din kommun regler när det gäller speciella situationer.

Mitt barn ska vara ledig åtta veckor i sommar, har inte ens tänkt på avgiften? Betalar jag ändå?

Förmodligen kolla med din hem kommun. De som inte har socialbidrag betalar även om barnet bara går 15 timmar.

Ja, sonen brukar vara ledig större delen av sommaren och vi betalar varje månad.

Jag och min pojkvän ska vara ifrån varandra två månader nu under sommaren (kommer kunna ses 1 max 2 gånger bara någon natt). Tips på hur man överlever saknaden? ? Föraöker sätta det i perspektiv för två månader är verkligen inte länge men saknaden är ändå sååå jobbig…

Telefon, mycket bilder. Min gubbe har jobbat i Norge i många år och han och jag sågs kanske två dagar i månaden ett tag i typ 6 månader för ca två år sedan. Såååå jävla tungt första veckan. Sedan vänjer man sig att vara ensam.

Chatta, ring, skypea (alltså finns så många alternativ numera!) och skicka bilder och gör saker själva så att du då kan vara lite upptagen med ditt. Hörs bestämda tider för att längta. Mys när ni ses. Våga sakna och vara ledsna. Längta!

Min kille var borta i 6 veckor i början på året och det är jobbigt, det ska man inte sticka under stol med, men man fixar det. Jag höll mig sysselsatt och dagarna gick. Prata i telefon kan hjälpa lite mot saknaden även om det blir ännu tommare en stund hemma när man lägger på. Ingen direkt lösning på ditt problem utan bara lite pepp att det helt klart går ?

Jag har haft distans i omgångar och mitt bästa tips som fått mig igenom långa perioder själv är att längta istället för att sakna. Se inte tillbaka på och sakna det ni hade utan LÄNGTA efter det ni får när han kommer tillbaka. Då blir det bubbligt och pirrigt istället för ledsamt och tråkigt. Se framåt! Tiden kommer gå fortare än du tror!

Jag och min make är ifrån varandra i 6-7 månader nu, med endast 22 dagar uppdelad på två omgångar (alltså 11 dagar åt gången med minst 10 veckor mellan).

Första veckan var värst, men nu har det snart gått 4 veckor och man får hålla sig sysselsatt. Vi skriver till varandra nästan varje dag på Whatsapp! och det hjälper lite.

Sen har jag fullt upp med en 3 åring och nr 2 påväg, så dagarna går i ett. ? Men vi har turen att han efter detta kommer vara hemma i 4-5 månader, så försöker vända allting till det positiva.

Nyfiken, gör han utlandstjänst?

Teliareklamen om kidsen som är i sommarstugan och pappa Mats säger att det inte alls är fett segt, VAD säger speakerkillen att barnen tycker VHS-bandet ser ut som? En 3D-pintad dollup? Vad är en dollup? Detta driver mig till vansinne, hjälp!!

Lisa,

”En 3D-printad torrent”

?

TACK?♥️

3D printad torrent :'(

Hahah det har jag också undrat ?
Tack för svar 🙂

Å jag har trott han ger 3d-printad porr och inte fattat nåt alls. Tack, nu vet jag!

Ang hårdhänt tandläkare. Gråtit hela kvällen igår och idag med. Andra gången hos honom. Första gången ok inte nu. Bedövade för lite och bara fortsätta fast jag hade ont. På mej tar bedövningen dåligt. Jag hade ju massa grejer i munnen och kunde ju inte tala. Så så han till sköterskan att i dag var han hård mot mej? Och sa det här kommer göra ont. Min andra tandläkare som har semester frågar om det går bra annars bedövar hon mer. Han bara fortsatte. Och sa nu kan du ju inte tala när jag hade massa saker i mun. Sedan behöver jag dra ut en visdomstand och det menade han jag skulle göra om en vecka. Han sa det är ju igenting jobbigt att dra ut en tand. Aldrig jag går till han igen. En ung kille. Känner mej ledsen och har värk. Jag sa till honom efteråt att det gjorde för ont men han svarade inte. allt han kunde gjort var att fråga under behandlingen om det gick bra. Och jag då sagt jag behöver mer bedövning. Får nu ta citodon för värk. Gud vad jag är besviken och dyrt blev det. Tänk barn som råkar ut för honom dom kan bli skrämda för livet. Jag har inte innan dess varit rädd. Och aldrig innan gått gråtande från en tandläkare. Detta är privat. och han vet bedövning tar dåligt på mej. Hemskt var det.

Har samma erfarenhet men en äldre tandläkare. Den kräkning både fysisk och psykisk sitter i. Ta hand om dig. ❤️

Jag går inte till tandläkaren. Jag har problem med tandsten (är duktig med petning och tandtråd så har lite tandsten), men den jäveln jag hade när jag var 16-18 år… Jag grät efter varje besök och har inte varit där på snart tre år. Jag vet att jag måste gå dit, men det jag upplevde med den där satkärringen… Jag ber hellre någon slå ut mina tänder än att jag går dit igen.

Men jag har lust att gå vidare med detta. Man ska inte acceptera att dom är hårdhänta men just nu är jag så ledsen och har ont.

Tycker du ska gå vidare och klaga. Så där ska man inte behöva bemötas. Usch.

/en som har världens bästa tandläkare

Du kan anmäla till privattandläkarnas Förtroendenämnd 🙂

Idag fick jag mens igen. Snart 3 års försök och precis som varje månad hoppas jag och sedan blir helt förkrossad när mensen kommer. Särskilt denna gång då jag verkligen trodde att jag äntligen blivit gravid. Känner mer och mer press från min sambo då han verkligen vill ha barn som bara gör mig mer ledsen och stressad. Jag vill också ha barn nu, mer än någonsin. Men jag kan inte göra mer. Inte innan jag fyllt 24 då landstinget först då hjälper till med en utredning av ”ofrivillig barnlöshet”
:’(

Gör utredning privat istället för hos landstinget! Ingen åldergräns och sååå mycket bättre!

Försökt 2,5 år. Är 25 nu precis. Sök till Linnekliniken Uppsala. Utredning. Bästa någonsin. Ska göra ivf där. Vänta inte. <3

Två saker.

1. Börjat se säsong 2 av 13 reasons why. Bara sett 1 avsnitt, men vet inte vad jag tycker ännu.

2. Orange is the new black har ju ALLTID haft premiär i början på juni. Men igår läste jag att den i år har premiär mitten på juli. Sån besvikelse!

Fortsätt kolla på säsong 2!! Det kommer vara värt det. Så fort den släpptes streckkollade jag hela säsongen på ett par dagar och ser redan fram emot tredje säsongen som kommer 2019

Ok tack, då fortsätter jag kolla! 🙂

Har aldrig skrivit på öppet spår förut men nu så kommer det och tyvärr inget kul. Hela mitt liv var varit en negativ nedåtgående spiral med missbrukande mamma bla där jag sett mer än någon människa borde se i sitt liv. Sen en pappa som ibland super när han tycker synd om sig själv. Skulle jag summera hela mitt liv skulle jag behöva skriva en hel bok. Summan av kardemumman. Pga av mkt som hänt i mitt liv så lider jag ofta av grova depressioner och nu har jag fått reda på att min pappa är väldigt sjuk o hans fru är rädd att han ska dö i sömnen då han ibland slutar att andas och har problem med hjärtat. Försökte konfrontera min pappa i dag( vi har tyvärr inte den bästa kontakten) så fick jag som svar, dör jag så dör jag. Känner att jag just nu går sönder lite inombords och att det är omöjligt att nå fram till denna människa. Jag önskar bara att mitt liv kunde få vara enkelt utan problem. Vet inte om detta är för djupt men kände att jag behövde skriva av mig nånstans där ingen vet vem jag är

???

Hej Lina!

Jag känner med dig! Om du har möjlighet att prata och skriva av dig så kan det kännas bättre. Antingen om du kan få prata med någon professionell samtalskontakt eller i alla fall någon du kan känna dig trygg med. Någon som inte sviker dig ytterligare.

Det är lätt att fortsätta såras av en sådan här tuff situation. Att det liksom aldrig tar slut på eländet, utan såren bara rivs upp igen och igen. För att fatta beslut som är dina egna så bör du få prata ”klart”/ prata till punkt, få känna att det lättar på riktigt.

Jag kan och ska inte råda dig till hur du ska göra, men jag tycker att du ska prioritera upp ditt eget mående högt i detta. Det är du såå värd.

Tack för ditt svar. Jag har testat förut att prata med någon men det har inte gett mig något just mer än mer ångest. Antagligen inte varit redo för det just då. Skulle just nu vilja ta en ”paus” från livet och vardagen men det kan man ju inte göra med jobb och allt som kommer därtill. Man har ju räkningar som ska betalas. Nära vänner tycker att jag ska sjukskrivna mig ett tag men jag vette sjutton om det är lösningen. Jag kanske tappar mer kontakt med vardagen då? Åh så många tankar. Men ändå inte redo att ta dom vidare till någon proffesionell.

Till Lina igen! Tack för feedback!

Det kan jag förstå, absolut och ibland ”river man upp sår också.” Ibland är det inte rätt läge att bearbeta saker som har hänt.

Då skriver jag så här istället. Det du inte kunde påverka förut kan du försöka må bättre i nu genom att stå upp för dig själv, t ex genom att säga ifrån mer och bestämt. Styra ditt eget öde mer. Det kanske inte heller ligger rätt i tiden, men då skulle jag tänka att vad ger och vad tar energi? Speciellt när det gäller andra personer. Om du har det så här tufft, då behöver du vara rädd om dig, inte fylla på med tuffa ord från andra/ ovarsamt beteende från andra. Skydda dig själv genom att tillåta dig vara varsam mot dig själv. Ställ inte upp alltför ofta på andra om det tar på dig för mycket, tänk mer på dig själv på ett bra sätt.

Fundera på vad som kan distrahera tuffa tankar. En ljudbok? Yoga? En tv-serie? En utekväll? / hemmakväll? En fin person i din närhet?

Kram

Tillägg. Jag hann inte skriva klart Ja, man kan komma av sig vid sjukskrivning och det kan bli ensamt och det är lätt hänt att många övertänker/ inte får tillräckligt många nya intryck. Just den saken kanske du skulle kunna höra om med en läkare eller liknande. Kanske rådgöra med någon om just det.

Tack för dina kloka ord :). Kändes skönt att få ”häva” ur sig lite tankar i kväll och jag vet att mycket behöver bearbetas även om jag vill det el inte. ❤️❤️

Tack igen, Lina! Det värmer!

Så bra att det hjälpte en bit att du fick ur dig en del tankar.

Jag vill inte ge råd med för stark inriktning åt ett visst håll, men det där med din pappa kanske du kan få ur dig på ett sätt som inte skadar dig lika mycket. Jag tänker att om du skriver en text till honom som om du skulle skicka den, men så gör du inte det, men antingen läser upp den för någon du är trygg med eller inför dig själv där ingen hör dig. Eller eventuellt att du kör gestaltningsterapi där du sitter på en stol och låtsas att han sitter mittemot (men den stolen är tom).

För visst kan det hjälpa att våga konfrontera en person, men det kan även ge fler sår att försöka läka efteråt.

Med andra ord: var varsam i detta mot dig själv. <3

Du kan även välja att skicka det, men ta då en kopia/ fota av det innan i sådana fall så att du får en viss känsla av kontroll och att du vet så in i detalj vad som står i det, att ingen kan använda det emot dig och därigenom göra dig orolig och fundersam på vad du egentligen skrev. Och om det ska skickas, försök då att hålla en god ton, var gärna saklig, om inte vänlig och förstående så neutral men försök ändå vara tydlig med hur det kändes och hur det känns och hur det påverkade och påverkar dig.

Det är bra att göra så dels för den andres (din pappas skull) men inte minst för din egen skull, för då behöver du inte ångra någonting efteråt och dåligt samvete slipper tynga dig ytterligare. Det går utmärkt att få lika bra effekt på det ändå. Att vara tydlig, saklig och stå upp för sig själv är inte detsamma som att vara mesig. Du ska självklart stå på dig och förklara hur det känns, men jag anser att man läker bättre själv om man undviker att vara hård i sina ord.

Men. Du gör det som känns bäst för dig, men det är min erfarenhet och framförallt så kan inte andra lika lätt göra så att du känner skuld, vilket annars är lätt hänt (människor vill gärna flytta över ”skulden” på andra än sig själva).

Känner med dig.

Det har jag funderat på att skriva men inte visa det. För min egen skull. Tror jag skulle kunna skriva en hel bok. Min dator har gått sönder men ska laga den. Tror jag ska skriva den där ”boken” efter det. Ingen behöver se den men jag tror det kommer att hjälpa. Och ni/du har hjälpt mig i kväll. ?

Vilken tuff situation! Jag tror att du behöver hjälp av någon utomstående att reda i det här. Om du inte vill gräva bakåt så gör inte det. Det finns olika former av terapi. Psykodynamisk terapi går djupare medan KBT eller en kurator är mer ”här och nu”. Sen handlar det såklart mycket om personkemi. Vi är alla olika och i olika stadier i livet så att råda dig till det ena eller andra är något som bara du kan vesluta. Jag tror i alla fall att du behöver prata med någon som är utanför familjen för att få rätt på dina tankar och känslor.
Lycka till ❤️

Hej igen, Lina!

Ja, gör gärna det. För då får du ur dig massor men ingen kan skvallra om det till andra, ingen kan såra dig ytterligare och ingen kan använda det emot dig/ vända på orden till din nackdel eller liknande.

Det kan dessutom hjälpa dig framåt i bearbetningsprocessen på ett enkelt, gratis/ billigt sätt och du har möjlighet att gå tillbaka bland dina texter efteråt och se hur långt du har kommit och eller att du repeterar upp goda råd du gav dig själv/ klickar på länkar som hjälpte osv.

Alla fungerar olika, men det fungerar bra för många. Du kan även ta det när det passar dig. Skriva kort eller långt och ibland ev. radera vissa texter om du vill det. Möjligheterna är oändliga. Kram

Kram till dej. Skriv ner vad du känner. Sedan gå gärna i samtal. Det är jobbigt men framtiden kommer bli bättre. Kämpa på. Jag tänker på dej. ?❤

Tack fina du :). Det hjälpte att göra det i kväll ❤️

Hej igen, Lina! Hoppas att du får en fin helg! Bra att du kunde skriva av dig. Ibland tror man att det är bortkastad tid/ onödigt att riva upp såren osv, men det hjälper. Massor. Så skriv du din bok till dig själv. Exakt då det passar dig. Hur mkt eller lite du vill, när du vill, hur du vill. Så kommer du att må så mycket bättre. Många kramar till dig!

Jag orkar inte vara gravid längre….! Vad ska jag göra?

Föd barn ?

Till Sassa!

Kan du göra en räkna ner lista? Pricka av för varje dag som går, kanske skriva in något för varje dag att göra som gör det lättare. Många gravida får en bygga bo-känsla på slutet av graviditeten. Kanske ta en garderob / ett rum att rensa/ sortera i per dag eller vecka. Förbereda mycket, t ex redan (jag vet inte när det är dags) packa BB-väskan. Eller skriva upp vad du vill ha med den. Kanske se filmer du vill se innan. Läsa böcker klart och i lugn och ro.

Men framförallt tänka att till slut så är det dags och då blir det (antagligen) helt fantastiskt.

Tack för din fina kommentar. Det var dags för en vecka sen så allt är klart och fixat. Har inte haft någon bygga-bo-känsla snarare bara fått klimatångest. Är så trött nu så jag orkar knappt göra något alls under dagarna.

Hej igen, Sassa!

Tack själv! 🙂 Åh! Så snart ändå… vad fint!! … men det är ju de dagarna som känns extra långa förstås.

OM dina nära hör av sig varje dag för att fråga om det är på gång än, så be dem sluta om det känns lättare för dig då. Jag blev uppringd varje dag de sista dagarna innan och det blev ju inte så kul att höra de besvikna suckarna. Även om det samtidigt var snällt att de brydde sig.

Finns det något som brukar kunna distrahera dig så kanske du kan göra det nu? Nej, sorry jag är för sömnig för att ge några bra tips, men jag tycker att det låter så fint att det snart är dags. Glad för din skull!

Hej igen, Sassa! Om du vill sedan så berätta gärna hur det gick. Just Öppet spår läser jag alla kommentarerna i och skriver du Sassa så vet jag. Jag ska tänka på dig och du har en magisk upplevelse framför dig. Och det är ju ”meningen” att man inte ska typ orka mer väntan på slutet för att den kraften ska användas under förlossningen och till att ta hand om sitt barn. Så har jag känt det i alla fall. Kram, kram till dig!

Jag behöver studiehjälp. Är det någon som har tagit en kandidatexamen i ekonomi i Stockholmsområdet? Hur lätt/svårt var det att komma in? Jag hade ingen matte c på gymnasiet så jag måste plugga upp det på komvux och hamnar då i en annan kvotgrupp. Känns så himla hopplöst och som att jag aldrig kommer komma in på det enda jag vill..

Hej, jag har inte tagit en kandidatexamen i ekonomi men jag läste ett tag på ekonomprogrammet i Lund. Mina gymnasiebetyg räckte inte men jag gjorde högskoleprovet och kom in på det. Universitets- och högskolerådet har antagningsstatistik: https://statistik.uhr.se/ så där kan du se antagningspoäng historiskt. Som jag kom ihåg det sökte jag både på mina gymnasiebetyg och resultat på högskoleprovet och kom in på det som gav högst rankning i respektive urvalsgrupp. Så kolla hur de gör urval och gör högskoleprovet om du tror att det kan hjälpa.

Men om jag ska gissa är det nog ganska höga betyg som krävs, jag hade fått ca hälften VG och hälften MVG på kurserna från gymnasiet, så jag hade hyfsade betyg men inte toppbetyg vilket antagligen kan krävas på de mest populära lärosätena om man söker med gymnasiebetyg.

Min kompis hade jättesvårigheter att komma in, han försökte med matte c 2 gånger och gjorde HP 4 gånger innan han kom in. Idag läser han en master.

Det roliga är att han skäms över att det tog så lång tid för honom att komma in så han brukar säga att han kom in direkt när han sökte?

Tack för era svar!! Uppskattar det 🙂

Nu är inte detta i Stockholmsområdet, men läser just nu ekonomprogrammet vid Mälardalens Högskola i Västerås (går även i Eskilstuna). Tar 50-60 min med tåg, mycket går att göra hemifrån då all föreläsningsmaterial läggs upp på deras hemsida. Jag klarar inte av föreläsningar, utan för mig fungerar det att plugga hemifrån. ?

Kom in på högskoleprovet! Vet inte hur det är
med betyg, men det kan du kolla upp på antagning.se, där ser man vad det lägsta har haft som blivit antagen till dem olika programmen.

Skrev läsårets sista tenta idag och så fort jag kom innanför dörren började jag störtgråta och har typ inte kunnat sluta efter det. Vet inte om jag är lättad över att första året är klart eller om jag blir stressad över att det bara är två kvar. Vet fortfarande inte vad jag ”vill bli när jag blir stor” och har redan en examen som jag inte ”utnyttjar” och jag är rädd att jag ska hamna där igen efter den här utbildningen. Har fått toppbetyg på allt hela läsåret och har slitit röven av mig för att prestera, ändå känner jag mig så dålig som inte har några tydliga mål och ambitioner i livet. Ibland går jag i tankarna på att hoppa av bara för att det är så jävla läskigt att inte veta om jag är på rätt spår.

Hur vet man vad man vill jobba med? Hur vet man om man hittat rätt? Hur vet jag om jag klarar det?

Vad har du för examen sedan tidigare? Och vad pluggar du nu?
Jag är lite i samma situation. Har precis tagit min kandidatexamen inom ett relativt brett ämne. Har fått ett sommarvikariat som är relaterat till utbildningen jag gått och börjat kolla på jobb att söka inför hösten, om jag inte får förlängt/inte vill jobba kvar. Men jag har också sökt några fristående kurser vid uni. Är SÅ osäker på vad jag vill jobba med. Har testat på fyra olika branscher under mitt 25-åriga liv men har ingen aning om vad jag vill jobba med. Och vill samtidigt inte bara plugga tills jag kommer på det, både pga csn-skulder och att jag inte vill bli ”överkvalificerad” för massa jobb.
Detta är så svårt!

Psykiatri. Så är utbildad mentalskötare, men har inte jobbat med det pga mådde så dåligt själv när jag tog examen att det kändes fel, sedan kom jag liksom aldrig tillbaka. Nu pluggar jag Kommunikation och PR, så en totalomvändning, haha.
Känner verkligen precis samma. Är också 25 och har testat tre olika branscher men aldrig känt mig hemma, vet inte om jag är hemma riktigt med kommunikationen heller liksom. Ett av mina större problem är CSN, att jag ska komma på efter tre års utbildning att jag inte vill bli kommunikatör och då har jag bara ett år studiemedel kvar plus massa skulder för ingenting.

Det är verkligen SÅ himla svårt och det är ju svårt att rådfråga andra också pga det är ju trots allt bara en själv som kan bestämma vad man ska göra i slutänden…

Alltså så kände jag hela mitt första är som gått nu. Eller jag vet typ vad jag vill bli men jag vet att min linje inte kommer räcka så vad ska jag göra, hoppa av?
Nej, jag orkar inte börja om en tredje gång. Istället läser jag extra kurser på sommaren och under resterande år så jag blir mer nischad.

Så mitt tips till dig är: om detta är typ vad du vill göra, hoppa inte av! En examen är alltid en examen, men om du är orolig för att du inte vet vad di vill göra så läs distanskurser på deltid under åren så kanske du får en aning om vad du vill rikta in dig på! Och bli bättre på det!

(Förlåt för kanske flummig kommentar, har druckit bubbel i solen?)

Dumpad och det liv jag planerat blir inte alls som jag trodde. Nu står jag ensam.

Tips på låtar som är empowering? Haha fan det låter så töntigt men hoppas ni fattar vad jag menar. Behöver musik som får mig att känna att ”livet må ha rasat men jag klarar det här, och jag kommer att klara mig själv”. Deppiga kärlekslåtar har jag nog av redan och den musik jag vanligtvis lyssnar på är för smärtsam just nu.. Behöver något nytt. Snälla kom med tips 🙂

https://m.youtube.com/watch?v=5ixRWvrkUHo

??

För mig är filmmusiken till gamla James Bondlåtar empowering haha. Typ ”Goldfinger” och ”For your eyes only”. Antagligen för att jag känner mig som en cool, sexig Bondbrud då. Jag skulle säga musik som får dig att känna dig snygg! Good luck!

Du kommer absolut att klara dig, det kanske tar tid, men låt det ta tid 🙂

Fight song med Rachel Platten

Denna sång ger mig sån styrka Praying med Kesha. Du måste höra på den!!!! Massa styrka till dig❤️

Ana Diaz – Starkare.

”Och sen går ni på klubb, ser att golvet är tomt och tänker här hade Ana dansat”

Älskar den låten och den raden ger mig rysningar!

Fick F på en tenta igår och har mega-ångest… efterfrågar några peppande ord tack på förhand

Majoriteten av alla studenter får någon gång ett F, och det är ingen big deal. Surt att behöva göra om men knappast ovanligt och det säger ingenting om dig som person eller ditt värde så tänk inte negativt om dig själv! Det positiva är att man övar sig i att hantera ”nederlag” (som sagt ingen big deal, men man gör ju det till det! hoppas du förstår vad jag försöker säga), och att plugga till omtenta resulterar oftast i att man slutligen lär sig mer än de som blev godkända direkt 🙂

Tack!!! Vilken fin person du är som tog dig tid för att svara så nyanserat haha 🙂

Men åh tack! Går igenom så mycket skit just nu och min självkänsla är verkligen i botten, tvivlar på mitt värde precis hela tiden så din kommentar lyfte mig verkligen. (Vilket känns rätt patetiskt men vafan, är det skit så hjälper även det lilla från totala främlingar)

Förstår vad du menar! Bra grej ändå att vi kunde lyfta upp varandra, om än bara litegrann 🙂 hoppas du mår bättre snart och att din sommar blir fin! Kram

Vilket fint utbyte <3

Det finns inga omfester, bara omtentor.
Så sa vi i Lund!

Jag brukade tänka att tentavakterna ju måste ha ett jobb. Så då blir det en omtenta. :p
Sen så får ju alla det nästan minst en omtenta, majoriteten kuggar nåt. 🙂

Suck.. Har uppdaterat sidan ett antal gånger under ett par minuter nu men min kommentar verkar inte ha postas. Ursäkta om den redan finns men jag ser den verkligen inte!

Hur som helst. Jag har blivit dumpad och det liv jag sett framför mig existerar inte längre. Eftersöker därför ’empowering’ låtar. Låtar som får en att känna ”jag klarar mig igenom denna hjärtesorg, och jag klarar mig BRA ensam”. Min vanliga musik påminner endast om mitt ex för tillfället, och depplåtar har jag gott om haha. Behöver något som får mig att känna mig stark, tips uppskattas!

Finns svar till dig ovan ??

Jag har 1,05 på högskoleprovet. Har sökt till Socionomprogrammet I Gävle. Tror ni jag har mån chans? Jag blir knäpp på att inte veta.

Kolla VHS antagningsstatistik!

Har kollat 1000 gå ger. Ligger så att det kan gå hur som helst. Jobbigt läge.

Sök i Östersund, där kommer du in✌

Ååååååh är det nån från östersund här! Blir glad!

Tyvärr, pluggade där men drog söderut. Älskar dock Östersund?

Jag bor i Östersund ?

Jag har sökt till Gävle, Gävle med studieort Norrtälje, Uppsala, Stockholm och Ersta Sköndal. Det är de orterna jag rimligen kan pendla till. Flytta funkar inte om jag inte vill bli särbo, vilket jag inte vill. Min partner har ett etablerat företag på orten vi bor och har ingen möjlighet att flytta. Annars var det ett jättebra tips med Östersund. ?

Håller tummarna iallafall!

Tack!

Skrev en kommentar men den verkar inte ha postats??? Försöker igen, sorry om det blir dubbelpost.

Hade läsårets sista tenta idag, och så fort jag kom innanför dörren började jag störtgråta och har inte kunnat sluta sedan dess. Vet inte om jag är lättad för att första året är över eller stressad för att det bara är två år kvar. Vet fortfarande inte vad jag ”vill bli när jag blir stor” och jag har redan en examen som jag inte ”utnyttjar”. Har fått toppbetyg på allt jag gjort hela året och har jobbat stenhårt för att prestera, ändå känner jag mig värdelös för att jag inte har några riktiga ambitioner och mål i livet. Ibland går jag i tankarna på att hoppa av bara för att jag är så himla rädd för att det ska vara fel den här gången också.

Hur får man reda på vad man vill jobba med? Hur vet man att man är inne på rätt spår? Hur gör man för att inte låta rädslan för att misslyckas att stoppa en?

Jag har inte direkt några råd till dig, men jag befinner mig i en liknande situation. Skolan/universitetet är liksom en trygghet för mig – det är något jag verkligen kan och är bra på. Livet utanför känns så oförutsägbart och världen är för stor. Jag vet inte vad jag vill göra och det gör mig rädd för att ens försöka.

Förhoppningsvis så kommer det komma naturligt med tiden. Saker kanske blir lite mindre läskiga snart? Jag hoppas det i alla fall.

Känner precis samma sak. Sa senast idag när jag pratade med min pappa att jag önskar att man kunde plugga hela livet för att det är någonting jag vet att jag klarar av samt faktiskt är BRA på. Världen utanför är så sjukt läskig, och stor. Jag känner mig liksom så liten och som att vad ska lilla jag kunna åstadkomma.

Jag hoppas också det. Håller tummarna för det, för både din och min egen skull!

Okej vill verkligen inte att den här kommentaren ska verka förmäten eller skrytig. Men. Har nu för kanske första gången i mitt liv börjat må riktigt bra. Har en tuff barndom bakom mig och min pappa gick bort för två år sedan till följd av alkoholism och bipolär sjukdom. Hade självskadebeteende hela min ungdom och har blivit utnyttjad sexuellt vid ett flertal tillfällen. Det har inte varit så jävla kul att leva med andra ord. Idag bor jag i en stad jag trivs i, har ett jobb jag älskar och ”klättrar på karriärsstegen” och har en underbart fin pojkvän som älskar mig för den ofullkomliga människa jag är. Och jag har nyss börjat motionera vilket är ett stort steg för mig som alltid sett mig själv som en lat och dålig person. Ibland när jag går till jobbet eller vaknar upp nykter och oskadad vill jag nypa mig själv. Jag gjorde det här. JAG! Som alltid sett mig som en värdelös människa. Hoppas bara att jag kan ge hopp till nån annan. Kan jag resa mig tror jag att du kan det också. Det finns fan hopp. Och man kan fan få må bra <3

You go girl! Vad grym du är, klart du ska skryta om detta en sväng! Önskar dig fortsatt lycka!

Det är konstigt hur en kommentar av någon man inte känner kan betyda så mycket! Tack <3 <3

Du verkar inte skrytig eller förmer, du verkar bara jävligt värd att må bra så känn som du känner utan att ursäkta dig det minsta. Heja dig, fy fan vad du är bra ?!

(Och känner igen exakt hur du menar med att vakna upp och få nypa sig i armen ibland. Jag trodde på riktigt att jag hade knarkat sönder hjärnan så pass att jag aldrig skulle bli lycklig igen och nu kan jag få euforirus över att kunns gå rakt ut i skogen, känns dofterna och se träden. Som att livet gett en andra chans. Att komma ur någonting jävligt jobbigt gör en både ödmjuk och tacksam inför livet, vilket du verkar vara ett levande exempel på)

Tack så mycket för din kommentar! Jag fattar vad du menar med att gå ut i skogen och känna doften och LIVET! Blir fan tårögd ibland när jag ser havet eller löven i träden som leker i vinden för jag vet att det här livet är så lätt att ta för givet. Jag tar det på största allvar nu. Att jag får vara här. Att jag väljer att vara här! Och är så glad att du och alla andra väljer att stanna <3

Tänk vilken gåva att vi kan känna så ??Jag kan inte alls minnas att jag kände så innan livet brakade. Då handlade allt om pengar, status, fasad, yta, designprylar och märkeskläder för mig. Och knark, spänning, kickar och att hålla dubbellivet flytande.

I detta nu sitter jag på en yogamatta framför sjön och ska strax solhälsa lite innan jag tar årets första dopp, det är stunder som denna som jag förstår vad äkta lycka är och den går inte köpa för alla pengar i världen.

??

????Klart som fiiifan att du ska skryta!! Heja dig som klara allt!! Njut ??

Grattis tusenfallt Hanna!! Bra jobbat och tack för att du dessutom vill ge hopp åt oss andra här inne! <3 tillbaka till dig!

Tack älskade du! Dina ord gör mig så jävla glad, hoppas att du förstår det <3

Tack själv fina Hanna!! <3 Ja tack det tar jag gärna till mig (om kommentaren var till mig som skrev om grattis tusenfallt)

Det är så här att när jag var barn och det var delvis alldeles fantastiskt, men det även fanns en hel del tuffa saker att gå igenom så brukade jag tänka att tänk de som aldrig har upplevt jobbiga saker. De kan nog inte glädjas lika intensivt som jag över t ex en sommarkväll där ljuset från solnedgången lyser på grönskan.

Mitt vuxna liv har övervägande varit positivt, men jag kan än idag njuta av sådant som andra kallar för små saker. Jag tar inget för givet och det är så underbart att se livet så. Och när jag har haft ganska ont om pengar ibland, då har jag kunnat tänka positiva saker även om det. T ex att även saker som är gratis eller inte kostar så mycket, kan vara lika eller nästan lika bra som mer exklusiva saker.

Jag värdesätter saker så mycket och är extra kärleksfull mot min familj just därför också. Mitt liv är extra rikt för att jag vänder mina tankar så, men så är jag numera precis som du ovanligt lyckligt lottad också.

Din fina kommentar gjorde min kväll! ⭐️

Inte ett dugg skrytig! Du förtjänar att vara stolt och har all rätt till att visa det! ??

Tufft det har du gjort bra och du har all anledning att klappa dig själv på axeln:) Visst kan du lika bra som nån annan. Lycka till fina du<3

Åh Hanna! Fy fan vad bra du är. Känner igen mig i vissa delar och ger faktiskt mig själen klapp på axeln efter ditt inlägg ? Jag hade ett självskadebeteende i över tio år, ett otroligt destruktivt förhållande och djupa depressioner. Jag har ett så bra liv idag! Men tog ett återfall i självskadandet för några veckor sedan, efter tio år… Och som jag klankat ner på mig själv för det. Men du får mig att inse att vi är bra! Tack ❤️

Ja, Anonym ni är så BRA!! ?

Exempel på kommentar som inte godkänns av Isabella:

”Intressant att bloggbevakning känner dig så bra att hon skrev att hon trodde att du dagen efter den elaka mannen skulle lansera ett bolag och så blev det så. Jag tror som henne att det dummaste du gjort är att berätta i Schulman show hur du manipulerar dina läsare. Det blir ju inte riktigt manipulation längre om man berättar vitt och brett om den”

Bella får lära sig att inte skryta och snacka så mycket. Om hon vill bli någon i näringslivet som respekteras måste hon bita sig i tungan och tänka efter betydligt oftare.

Hej,

Ett till förslag till hur man kan förbättra kommentarsfältet i bloggen (enligt mig) är att numrera alla ”huvudkommentarer”, dvs inte underkommentarer som är svar på någon annans kommentar.

Om jag skrivit en kommentar och vill se om någon besvarat den vore det så mycket enklare att snabbt bläddra till tex kommentar nr 15, istället för att bläddra i all oändlighet.

Nej man borde kunna läsa huvudkommentaren och sen kunna klicka ”visa svar” om man vill läsa vidare.

Jag ska köpa ny telefon. Men är det värt att ta IPhone 8? Eller ska jag bara köra på IPhone 7? Är det någon skillnad förutom kameran & hemknappen? Hur hade ni gjort? 🙂

Är det stor prisskillnad? Enligt mig är kamera alltid det viktigaste på en ny telefon så jag skulle rekommendera 8:an. Jag bytte från 6s till 8 i november och kommer inte ihåg att det var någon större skillnad ens mellan dom…

Vet tyvärr inte, men älskar min 7 plus.

Vad har du för telefon nu? Jag gick från 6 till 8+ och där var det en väldigt stor skillnad. Velar du mellan 7 och 8 så hade jag köpt 8 eftersom att den är nyare och apple segar ner de äldre modellerna när de släpper nya, vilket gör att den förhoppningsvis håller lite längre än 7an 🙂

Fast nej det gör de inte samt de släpper nu snart nu mjukvara för att hålla en så gammal model som 5s levandes längre snart.

I vilket fall. Rekommenderar 8.

De blev ju fast för att det gjorde det för ett tag sen, fick betala böter om jag inte minns fel. Kan ju dock betyda att de inte gör det längre.

Inga böter frivilligt.

Det om batteri ett tag sedan. Ny mjukvara för längre hållbarhet allmänt, kommande uppdatering.

Vad är grejen med att så många tjejer kallar sin kille/man för ”gubben”. Jag ska hem till min gubbe, jag och gubben ska.

För mig är en gubbe bara en mycket gammal man och jag blir alltid en smula äcklad när man kallar sin parter för gubbe

Känner samma men inför ”pojken” också. Ba nej, han är 25+ och definitivt ingen pojke.

Killarna säger ju tanten, kärringa, regeringen så då är väl gubben inte så värst?

Det är väl som gumman fast för man, i Gbg säger man gubbe till alla typ.

Vad ska man säga då? Pojkvän? Kille? Partner? Kille är extremt fult, pojkvän sägs av 12 åringar, partner känns för 50+.. gubbe känns för 60+. Inget duger förutom namn.

I Norge säger vi kjæreste och det är fint tycker jag.

Sambo brukar ja säga

Har PMS och var påväg att börja gråta på mitt nya jobb idag för jag blev så frustrerad för jag inte fattade en uppgift direkt. Sedan fick jag ångest för jag pratade om resor jag gjort med några kollegor (som är rätt tysta av sig, vilket gjorde att jag pratade mer för att driva konversationen framåt) och kände efteråt att jag kanske uppfattades som skrytig och jobbig. Känns som alla hatar mig nu samtidigt som jag vet hur orimlig jag är. 😀 Man älskar ju denna tiden i månaden.

Ska ta en öl och gå och lägga mig. Det blir nog inte bättre än såhär idag.

?

I fel yaa. Ha ingen ångest. Jag förstår precis vad du menar. Jag hamnar ofta tillsammans med tysta människor som aldrig frågar eller driver samtalet framåt. Ibland så pratar man allt för mycket. När jag är den ända som pratar så blir jag ibland nervös och börja4 jag att prata om helt konstiga och osammanhängande grejer??

Ok, det här är något jag skäms för. Något hag tycker ör sinnessjukt jobbigt, och som plågar mig. Har inte berättar det för någon kompis eller överhuvudtaget förut utan bara värt det. Det är jobbigt att ens skriva det. Men jag behöver verkligen genuint, anonymt råd. Ingen här har något att förlora för ni känner mig inte. Så då känner jag, då är det ärligt. Uran tanke på att såra/vara försiktig med mig, etc.

Jag jobbar på ett kontor med min man sen 8 år tillbaka. Vi har två barn. Jag är -enormt- lycklig i vårt liv, reaktion, allting. Vi har byggt upp något riktigt bra.
Nu jobbar vi med en annan man. Jag kan inte sitta i samma rum som honom utan att bli otroligt attraherad. Jag får hemskt samvete. Jag vet att det aldrig kan bli så att vi har sex. Och nu verkligen UNDERSTRYKER jag det. Det kommer aldrig någonsin att hända. Skulle bokstavligen hellre dö än att förstöra min man så. Han är min bästis. Mitt allt.

Så jag kan inte förlika mig med detta. Att jag har konstanta fantasier, drömmar. Jag flörtar också. Alltså jag flörtar rätt obviously trots att det inte kan leda någonstans.

Hag har konstanta fantasier om att dom båda har sex med mig samtidigt. Detta pga att hag vet att dom har gjort det förut. Aldrig haft dessa fantasier förut, men nu är det som att dom tar över allt.

Känner mig som en kåt tonårspojke. Men vill igen säga att jag aldrig skulle agera, aldrig såra, menar verkligen att jag hellre dör än gör det mot honom.

Sen konstanta fantasier och rött uppenbar flört.

Skulle bli sårad om min man gjorde det. Nu glr jag det och jag kan inte hjälpa det.

Ska tilläggas att vårt sexliv är under all kritik och enbart för det Nesta går ut på hans orgasm. Två barn senare, osv.

Är hag bara uttråkad? Är det här normalt? Spänningen och flörtandet (utan att det leder någonstans, mpste påpeka detta igen så ni förstår att det inte handlar om aktion hör) ger mig så mycket. Klär upp mig, sinkar mig, fantiserar. Vad fan är detta?

Är hag en hemsk människa?

Sorry för all autospelling!

Tror det är normalt att man är sexuellt attraherad av andra. Är egentligen övertygad om att det egentligen inte är naturligt för människor att leva i sexuell monogami (även om jag själv gör det). Men det är klart att det är en uppoffring som kanske är värd att ta för många människor då sexuell trohet i många kulturer är ”beviset” på att man älskar sin partner. Så nej tycker inte du är en hemsk människa, förstår hur du känner.

Hur länge har känt såhär för den andra mannen? Har det kanske att göra med att du saknar uppmärksamhet och framförallt bekräftelse från din man (tänker om ni har småbarn är det lätt att ta varandra för givet ett tag)? Det är inget ovanligt att attraheras och till och med bli lite förälskad i andra under ett långt förhållande. Tillåt dig att drömma och känna som du gör utan att agera på det, annars kommer det bara bli värre. Förälskelser går över om det så tar två år, men att älska någon kan hålla livet ut ❤

Tack! Det har blivit så komplicerat allting, från att bara vara fokuserad på en person. Grejen är, att det är jag ju fortfarande. Inget har ändrats, förutom att jag helt plötsligt blivit kåt på någon och att hag aldrig kan agera på det. Förklarar det i mitt huvud som att vi kommer vara tillsammans de närmsta 40+ åren, och jag kommer aldrig förråda honom, men tankar och fantasier och tom flört… är det så illa? Om man nu vet detta och aldrig agerar på något. Det ger mig något. Som skrevs förut, kanske saknar jag känslan. Att känna sig årodd. Fin och sexig. Helt plötsligt bryr jag mig igen. 2 barn senare känner jag mig som att jag vill vara kvinna igen, på något sätt? Sexig? Detta ger mig det. Känns bara så fruktansvärt fel som att jag är otrogen i tankarna.

Tankar och fantasier är inte så illa, men att flörta är det. Hur skulle du känna om din man flörtade med någon han fantiserade om? (Jag som skrev nedan)

Du är inte en hemsk människa! Men att flörta med någon annan är väldigt respektlöst mot din man och mor er relation, vilket jag tror att du kommer ångra senare när denna ”crush” går över. För det kommer den göra om du vill att den ska det! Det är svårt, hjärnan vill bara tänka på det, men ju mer du tänker på det desto mer kommer det eskalera och tillslut är risken ökar att göra något du kommer ångra. Det gäller att försöka att inte tänka på det, och då kommer du vänja dig vid att inte tänka på det. Samtidigt får du massa energi över att rikta någon annanstans, tex din relation. Försök prata med din man och berätta att du också vill komma när ni har sex. Prata tillsammans om lösningar. Lycka till!

Vad händer med Micke och Sindys barn? På hans instastory säger han att de bor i fosterhem??

Så himla sorligt…
Hoppas de får stöd att fixa upp sina liv nu.

Men verkligen! Någon som vet om det stämmer eller om det är falska rykten? Känns så osmakligt att sindy lägger upp massa hångelvideos bara för att reta Micke
Hoppas det löser sig för barnens skull!

Hoppas verkligen att barnet gör det..

Funderar på att sätta mig i skolbänken och byta yrkesinriktning till hudterapeut. Men jag är ca 40, är det lönt då? Tänk om jobbet inte är roligt? Tänk om jag är för gammal och ingen anställer mig? Sån beslutsångest!!

”Min” studie- och yrkesvägledare (på universitetet) bytte bana ”sent i yrkeslivet” och började studera till jurist när hon var över 40. Nu är hon en av de viktigaste personerna på institutionen.. Och hon säger att hon aldrig har ångrat sig 🙂

Man kan inte deala med livet, man måste våga ta risker och det går alltid att ”återvända” till sitt tidigare yrke.

Ja det vill jag verkligen råda dig till att göra! Jag vet i och för sig inte mer än det du skriver, men kör! Gör det! Det skulle jag om jag vore du. När du har en så vettig och bra dröm, ta vara på det drivet som det kan ge. Och att först ha roligt under studierna och sedan antagligen ha det minst lika givande när du jobbar, då kan det föra med sig så mycket annat positivt i livet. Så styr ditt eget öde. Speciellt om det fortsätter att kännas bra. ?

Glömde skriva att min kommentar var till LV. Lycka till!

GÖR DET! det är aldrig försent 🙂

har två killar efter mig, men de vill bara ligga medans jag är ute efter något mer 🙁

Då säger du det till killarna och går vidare med ditt liv

Ursäkta men be dom dra åt helvete. Du kommer må bra av det och ju mer bra du mår lättare att hitta bra kille.

Vill dela med mig. Har nu börjat komma in i jobbet ”på riktigt”. Ytterst mansdominerat, en massa vita kränkta män. Eller snarare kränkta män. Alltså a la manssvin. Och jag är en typisk girly girl. Verkligen inte för att vara sån, men jag är en bra människokännare och fick och får SÅ mycket uppmärksamhet i mina tajta jeans och sminkade ansikte och långa hår. MEN! Jag tar aldrig någon skit och skulle kunna vara en såndär ”kaxig kvick” tjej. Nu har de äntligen börjat respektera mig på riktigt. Det låter lite sjukt, jag VET! Men jag lovar att jag fått ett helt annat bemötande jmf med andra tjejer som börjat precis. Jag tog för mig direkt. Driver med dem, skrattat åt dem (männen alltså) och är väldigt stolt över min kvinnlighet. Tjejerna som börjat är lite mer försiktiga och på tå. Själv är jag lite mer högljudd och jag märker att männen (typ 99% av huset på 200 pers) knappt tilltalar dem.

SÅ. Det jag vill säga är, TA FUCKING FÖR ER!! Ett uttryck jag alltid hatat, tills jag förstod innebörden. Var självsäkra. Känn till era styrkor OCH svagheter. Ingen duktighetsprinsessa utan jag frågar alltid om hjälp när jag behöver. Gud, ni fattar inte insikten jag fått på detta arbete. Men ville dela med mig. Hoppas ingen missuppfattar nu. Kärlek❤️

Suck…

För att?

Hej ingenjören! en till här som förstår dig! Är också en ”girly girl” tighta byxor långt hår ? och det är riktigt roligt vilka fördomar folk kan ha om en. Den där suck kommentaren fattar jag ingenting av, men vi finns iaf! Kram och jag kommer absolut använda mig av ditt tips då det verkligen är det enda som funkar (tyvärr)!

Sen ska man inte sticka under stol med att vara en girly girl kan ha riktiga nackdelar också i vissa yrken pga folks beteende, och då inte bara kollegors. Så jag tycker du är skitcool som kör ditt och inte ändrar på dig 🙂 underbart

Verkligen! Igår hade jag en ”kort kjol” (över knäna) och strumpbyxor. Folk stannade intappande —- i trappan och väntade för att jag skulle komma ner och de höll dörren öppen. Och då har de alltså redan nere och jag skulle precis börja gå ner för trappan. En annan stod kvar och verkligen tittade på mina ben. Den sista var lite äcklig faktiskt och jag skämdes nästan, men fick mig att känna OMG! Måste köpa fler korta kjolar!!?

Jag missuppfattar dig inte, Ingenjören. ❤️ Kram till dig!

DET är svårt att vara kvinna i ett samhälle i övrigt. Är man sminkad och tycker om att ”fixa sig”, blir man automatiskt stämplad som dum a la ”dum blondin”. Att dessutom läsa en mansdominerad utbild och sedan efter hundra års studier och man känner NU BÖRJAR LIVET? och sedan mötas av RIKTIGA manssvin. Kom som en chock, speciellt när chefen är kvinna.

Hej igen Ingenjören!

Jag förstår att det känns ”mindre” roligt, för dig. Jättetråkigt att det ska behöva vara så. Jag skrev ned en del råd, men är för trött så jag raderade dem. De var nog inte tillräckligt bra, men styrkekramar till dig. Det ska ju vara roligt och givande på ens jobb. Inte motsatsen pga att en del inte kan bete sig vettigt.

<3

Jag förstår att du redan är bra på att argumentera, men läs ev. böcker om kommunikation och liknande så att du (ännu) lättare känner att du får förklara hur du känner och tycker. Det går alltid att träna upp ytterligare så att du känner dig nöjd med hur du sjäv försöker tackla situationerna. Det kan ytterligare stärka dig i detta.

Men tack! ❤️ Fast jag behöver ef inga riktigt a råd. Snarare tvärtom, ville ge rådet att man ALLTID aka hugga tillbaka. En manager jag jobbar mycket med har jag tämjt ordentligt. Typ alla är rädda för honom. Springer i korridorerna och pratar Intel tel så jävla högt att man seriöst blir döv. Till slut ignorerade jag honom brutalt en vecka. Varken hälsade eller tittade åt hans håll, om inte han kom för att prata med mig specifikt. Annat ex, mina hörlurar är trådlösa oxh ser ut som ett halsband typ. Han kom förbi för att prata med kollegan bedrivs mig och bstannade vid vårat bort. Vad är det hör? Frågade han. Jag kunde GA svarat Hörlurar.! Men svarade ”ja vad fan ser det ut som?” För den gerafången kör han. Man måste prata på deras språk, på deras sätt, för att tar ner dem på jorden och helt enkelt sätta dem på plats.

En annan går runt oxh ser ALLTID sur och allvarlig ut. Jag som får 100-tals mail om dagen håller såklart inte koll på alla behov, artiklar material etc. han kunde komma till mig o ba ”du vet ccc72828, är den på g? Förut stod jag mest som ett frågetecken oxh letade upp hans produkt i mailen för att hitta status. Nuallla. Alla är eller var eg som han, men nu säger jag ”nu får du lugna ner dig, jag har inte 20 designers materielbehov i huvudet, så du får ge mig mera information så lan jag kika om jag hittar nåt”. Idag kommer han smygandes och sätter sig bredvid mig om han behöver prata eller kolla upp något. Massa sånt. Skit

Sorry alla felstavningar men mobilen hakar upp så fort jag försöker radera, så nu skiter jag i det . VAEFÖR!?

Jag är som du och vet att det hjälper mig (i stunden, ej på läng sikt), men försöket bli mindre sån. För tyvärr är det ju att springa patriarkatets ärenden och inte att bli respekterad som person utan för att en gör sig till en kvinna som männen vill ha en. En skapar en illusion av vad männen vill ha och finner attraktivt vilket inte direkt hjälper jämställdheten i detta land.

Jag vill bli respekterad lika mycket varesig jag är självsäker, bekräftar männen och har tighta byxor eller är tyst, inte skrattar åt deras dåliga skämt och är normativt ful i pösiga byxor. Jag har ofta spelat på min sexualitet och kvinnlighet men när jag var som djupast i missbruk såg jag sjuk ut och förlorade mitt normativa utseende. Det kändes som om jag förlorade mitt värde som kvinna och möttes inte alls av samma ”respekt” och uppskattning av män. Vilket är sinnessjukt, för jag var ju samma person med annat yttre som inte orkade göra mig till. Det var ett hårt slag och fick mig att känna mig värderad efter mitt utseende och inte som person, vilket är exakt det som sker när en gör sig till för männen.

Efter det jobbar jag på att inte springa patriarkatets ärenden genom att göra mig till den normativ kvinna som männen vill ha, går sådär men med små steg framåt. Är inte lika snabbt omtyckt bland män som förut, men det gör inte så mycket för nu är jag inte bara mitt utseende utan också Cecilia, människan.

Men förstår hur du menar och dömer dig inte, en blir upplyft av att känna sig mer uppskattad än andra kvinnor men det är just det som är fel med det här samhället. Vi finns inte till för att behaga och bekräfta män, livet är för korta för att prioritera manliga kollegors uppskattning.

Skriver av mig och försöker bearbeta/inse att jag faktiskt har cancer och kanske inte får se min son växa upp… ?

Vet inte vad jag ska säga. Har så ofantligt mycket kärlek till dig trots att jag inte känner dig.

Känner med dig. Skriv av dig mer här om du vill, om det hjälper. Det kan hjälpa en bit. Många, många kramar till dig. ?

Jag anmälde en bilfirma till arn. Om vi skulle komma överens nästa vecka utan arns inblandning, kan jag dra tillbaka min anmälan då?

Sorry för långt inlägg men känner att jag måste få spy ur mig lite ilska…

För två år sedan när jag tog studenten så bad min lärare oss att inte skriva något osmakligt på vårt flak. Vi valde då att skriva om att vi bytte lärare fler gånger än vi bytte underkläder, även att stava lite fel medvetet för att kunna lägga till ”inte ens stava lärde dom oss”. Inget elakt alls egentligen. Men när vi dagarna innan studenten stod på skolans baksida och skrev på våra lakan så kom rektorn (som tidigare varit vår lärare), han tyckte att det var osmakligt att skriva så eftersom att han ansåg att det var dålig marknadsföring för skolan. Vi tyckte att det var kul och väldigt sant då vi bytte lärare typ hela tiden och fortsatte att måla på våra lakan vilket resulterade i att han hotade oss om att dra in våra betyg om vi hängde upp den på flaket.

Vi tog såklart hans hot seriöst och valde att inte fortsätta på den utan försöka komma på något annat att skriva. När vår lärare fick veta vad han hade sagt till oss så blev hon väldigt besviken men bad oss att göra klart den hemma hos någon och hänga upp den på vårt flak ändå eftersom att han inte hade något med det att göra. Sagt och gjort så hade vi med oss den upp på flaket och tejpade fast den innan vi åkte iväg från skolan.

Idag när jag var på mig gamla skolan för att titta på en kompis så passade jag på att titta lite extra på flaken. Dom står uppradade så att familjerna ställer sig vid den klassens flak. Så när ska rektorn ropa upp klasserna och eleverna som ska springa ut, då passar han på att säga ”nu får vi hoppas att ingen blir kränkt av ert flak, hehe”. På den klassens flak stod det:
”Håll käften och lyssna! Ni har inte rätt till en engen åsikt just nu – Henke”
Om inte din dotter heter Hannah, Alva, Clara eller Esmeralda och går i SaBet15 bör du vara orolig ikväll 😉

(Henke är en av lärarna)
Vet inte om det kanske bara är jag som överreagerar, men han tålde inte att vi drev med honom men det här tyckte han att det var lite kul. Usch, och den människan jobbar med och ska ”ansvara” för att ungdomar ska ha tillräckligt med kunskap för att kunna ta sig ut i vuxenlivet och bli vettiga människor med sunda värderingar…

Måste bara få gnälla lite! Är gravid och har gått över BF med 3 dagar, vilket inte är någonting som förstföderska men efter att ha varit sjukskriven sen början på april pga foglossningarna från helvetet så är jag nu så less på allt, vill bara att hon ska komma nu så jag kan slippa denna smärta och kanske försöka leva någorlunda ”normalt” typ kunna handla själv osv… pesten är typ att se hur alla sitter på uteserveringar och njuter i det fina vädret medans jag ligger inne med fördragna gardiner och kollar på tråkiga serier som jag är för ofokuserad för att följa! Hjälp mig! Hur får jag ut denna unge? ? eller åtminstone vad ska jag roa mig med i väntan?

Fotmassage, rejäl fotmassage, och tio min senare gick vattnet. Testa?

Ville bara meddela att jag nu köpt öronproppar så inget gnäll på festande grannar den här helgen! Så party on och gonatt! ❤️

jag hatar att ha öronproppar för det känns så obehagligt 🙁

Jag med.. vaknar alltid av att jag drar ut dem, sen somnar jag om och vaknar för att jag drog ut dem…..

Såå bra! Minns alltför väl hur jag/ vi led med dig. Låter jättebra, du fick väl det tipset dessutom av någon här. Ler här för din skull!

Hittat en sjukt snygg brud på Instagram, vill gärna prata med henne men vet inte hur?? Hoppas hon inte läser denna blogg men Beatrice.anette heter hon. Någon som har tips??

skriv hej och säg att du tycker att hon är snygg (men in a non creepy way) så blir det nog bra 🙂 eller bara hej

Gör du reklam? ?

Hon har kille

Så genomskinligt…

Haha varför skulle vi behöva veta vad hon heter på insta? Extremt genomskinligt

Min bästa vän och barndomsvän tog studenten i dag. Jag kunde inte komma på hens fest men föreslog att vi skulle fira på natten i stan på klubb istället. Fick då svaret ”vet inte om jag ska ut, så vi får se” och nu i kväll såg jag en bild på hen med annan kompis på väg till stan för att dansa, klubba och fira. Inte ett meddelande till mig. Nada. Här sitter jag. Ensam. Känner mig inte värd ett dugg.

Ååh men du ❤ känner tyvärr igen mig. Det är ju inte ditt fel att du inte kunde komma! Testa och kanske fråga igen? Din bästa vän kanske är Lost i studentyran just nu eller så… Kanske blev chockad eller något när du inte kunde. Oavsett vad så borde du inte ta det så hårt men förstår såklart att du gör det. Hoppas din kväll blir bra ändå. ❤ Förlår om mitt svar var lite luddigt och sådär.

Hon känner säkert likadant då du inte kom på den viktigaste dagen i hennes liv.

Kan ni inte tipsa om någon bra podd? ? Är en ny poddlyssnare men har nyss börjat lyssna på mordpodden vilken jag gillar ? tror camcam har rekommenderat några krimipoddar innan om jag inte minns fel men…minns ej haha ?

Spår är överlägset bäst. Och då menar jag överlägset.

Spår? Öppet spår? ? Vad handlar den om? Faktiskt aldrig hört om!

Fall där människor dömts på lite ovanliga eller tvetydiga grunder, tror jag alla avsnitt handlar om? Den är grymt välgjord i alla fall, och väldigt lugn på ett spännande sätt.

Jag skulle aldrig lyssna på någon podd som bara handlar om brutala mord eller liknande, inte alls min grej, men spår vill jag rekommendera även till er som inte är intresserade av mord osv i övrigt.

Tyckte den med Förlösa (?) var väldigt spännande uppbyggd om man vill ha ett tips.

Rätta mig om jag har fel men rotade inte de fram en viktig pusselbit till Kaj linnas resning?

Spårs avsnitt om Linna är nog det bästa i krimpoddsväg om du frågar mig. (Sträcklyssnade avsnitten ensam i en mörk kupé på nattåget vilket kan ha bidragit till upplevelsen)

Det är korrekt. Spår är briljant journalistik där de verkligen gräver på djupet.

Creepypodden är grym!! Jack Werner är the man

Ååh juste, creepypodden! ?

Svenska poddar:
Rättegångspodden
Mordpodden
Svenska mordhistorier
Historien om ett brott
Aftonbladet Story
#fallet
Spår

Engelska poddar:
Generation Why podcast
True Crime Garage
Real Crime Profile
True Crime Brewery

YAS! Tack camcam. Nu är min nästkommande vecka räddad när min pojkvän jobbar ? Skyrim + en mordpodden i bakgrunden hehe, kan det bli mer drömmigt?

En mörk historia är min favorit!

BBCs death in Ice Valley är tips från mig.

Och SPÖKTIMMEN camcam! ???

Ingen krimpodd, men P3 Dystopia är också bra! 🙂

En mörk historia

Lämnade precis in sista uppgiften (en hemtenta) för det här läsåret, äntligen sommarlov!! Nu är det bara tre år kvar… ? Så stolt över mig själv att jag tog tag i pluggandet! ?
Nån mer som fått sommarlov än? ?

Japp! Gick på lov den 1a, efter att ha skrivit en tenta. Så skönt!

Härligt! ?

Någon mer är jag som lagt märke till hur sjukt perfekt kenzas flöde är? Gult och/eller vitt på varje bild mer eller mindre. Välplanerat!
Älskar de dock! ??

Tröttnade på henne för så himla länge sen.. så tråkig blogg

Hon verkar ha ett kul liv, men skriver bara om vädret? ”Idag är varmt och skönt.” ”Igår var det pisskallt.”
”Nu ska jag ut i solen, älskar värmen.” ZzZzzzzz

Ang pms Provade för flera år sedan jättenattsljusolja det hjälpe mej.

jag tog aldrig studenten

inte jag heller.
Vad gör du idag?

Jag och min man har varit gifta i 8 år. Vi har 3 barn. Vi har aldrig sex, vi har knappt haft det på 4 år. Jag är osäker på om jag vil leva med honom. Han är galen i golf, jag tycker att det intresset tar allt för lång tid. Vi bor i ett annat land än Sverige och jag har inte mitt egna sociala nätverk här. Jag har inte min familj i närheten. Jag kommer absolut inte ha råd att bo i hus om jag skulle välja att flytta ifrån honom. Vet egentligen inte varför jag skriver här, ville nog bara lätta mitt hjärta. Om jag skulle bestämma mig att gå ifrån honom så skulle jag vara den ända i bekantskapskretsen som är frånskild och ända i släkten där alla är super religös.

Skulle du också kunna tänka dig att intressera dig för golf? Isåfall tror jag att ni har mycket att vinna genom det gemensamma intresset! Om inte, vad förutom golfen är det som gör dig tveksam till förhållandet?

Jag känner mig bara s` uttråkad av honom. Jag är livlig och älskar att prata oc( är väldigt extrovert. Han är väldigt introvert och inne i sig och sina intressen. För när man var nyförälskad så kunde vi ligga uppe hela nätterna och prata. Allt de5 är liksom borta efter 3barn. Det känns som om vi aldrig kan hitta tillbaka till varandra

nån annan som fått diagnosen hortons huvudvärk?
inne i ett skov nu, känns jävligt hopplöst.

Försök att komma i kontakt med denna läkare:
https://ki.se/people/eliwal
Elisabet Waldenlind är Sveriges ledande expert på huvudvärk.

Jag fyller snart 24 år och har aldrig blivit kallad till cellprovtagning, när fick ni er första kallelse? Förstod det som att den skulle komma när man fyller 23 men den kanske kan dyka upp någon gång mellan 23 och 26 (dvs de 3 första åren) ?

Njää du ska bli kallad då du är 23 år vad jag fattat det som, men det går att boka cellprov själv så ring din vårdcentral och hör med dom, bra att du gör det! ?

Boka själv

Sitter ensam i mitt belamrade uterum, sett klart en film Någon har fest (student?). Håkan Hellström ljuder tydligt i natten. Mysigt. Jag blir längtanfull. Vill också vara ung. Abba, Gyllene Tider, Carola har blandats med modern Musica hela kvällen.

Vad skulle skillnaden vara om du vore ung?

Vi har en ny chef. Jag tycker att vi har sunda värderingar i företaget, bra människor. Vid ett stormöte i veckan inledde och avslutade nya chefen med att dra några sk fräckisar. En med starkt homofobiskt budskap. Några skrattade generat, men jag tror att flera blev förvånade och illa berörda. Ingen sa ifrån, av både rädsla och chock. Hur går man vidare nu? Känns inte bra att bara låta det passera.

Oj, vad jobbigt. Tycker inte heller det ska få passera, eftersom det inte lär vara sista gången i sådana fall. Finns det någon ni kan prata med? HR, högre chef?

Jag hade sagt något i stil med ”Meh, sådär kan du väl inte säga…?” Lite skämtsamt-ish, höja på ögonbrynen och titta runt bordet på dina andra kollegor. Göra det på ett lite skojigt sätt då han ”skojar”, men du tittar på de andra, som kommer känna med dig vilket han kommer se. Din kommentar kommer han vifta bort där och då, men tänka på och känna signal lite ”kränkt”? efteråt. Stay positiv och gå inte till Hr för stel stämning utan gör ”ditt” inför alla så de oxkså borde skämmas och lära sig att man bör säga något iben sådan situation.

Se mTT inläggning inlägg ovan

Sorry för stavning men sidan hakar uppsug vid varje jävla delete??? CAMCAM?!!?

Alltså jag har en fråga. Jag har totalt haft två seriösa förhållanden med två olika killar under mitt liv (varav den ena är jag tillsammans med idag sen 3 år tillbaka). Under båda dessa förhållandena så har killarna varit väldigt ”på”… dvs alltid konstant tafsande på rumpa, bröst, fiffi ja överallt egentligen. Ska alltid ”suga på mina tuttar”, pilla mig i rumpan för båda har av någon anledning varit totalt besatta av analsex och allt som hör därtill oooosv listan kan göras lång. Alltså är det någon som känner igen sig?! Hur kan jag råkat ut för två olika killar som beter sig exakt likadant? Har många gånger tänkt att det är mig det är ”fel” på för att (utan att låta för mycket hybris) för att jag ser bra ut blablabla. Har även sagt ifrån väldigt många gånger men inte blir det någon förbättring. Är era pojkvänner också såhär?? Jag har nästan börjat vänja mig nu men innerst inne så känns det ju fel. Jag känner mig utnyttjad och jag tycker det är extremt respektlöst mot mig som flickvän.

Om du inte vill så säg till på skarpen. Dom skall inte tjata sig till detta, det ska vara på lika villkor. Du har säkert haft otur och mött 2 lika killar. Lycka till

Ååh vad jag kände igen mig. jag tror bara du råkat ut för två mini psychos då jag själv varit där förr, när killar som var besatta utav ens yttre BARA och rent sexuellt bara tog på en hela tiden som om man vore nån sorts objekt eller blir superlåga just när man har nånting speciellt på sig. Jag har sen fattat att det där inte har något med kärlek att göra, såna är sådana män helt enkelt och man är i stunden ett objekt för dem, vem kvinnan än är. Min pojkvän nu är en annan värld, när han rör en är det så sjukt kärleksfullt och aldrig på samma sätt. Det finns liksom inte att man känner sig som en sexdocka som blir tagen på utan det är som att han tar på ens mage och alla andra skumma kroppsdelar också med sån kärlek. Och det spelar ingen roll vad man har på sig, hans kåthet kommer liksom inte från ”det” och en viss kroppsdel utan hela en. Fan vad dålig jag är på att förklara men för MIG är det som natt och dag dessa två typer. Sen att han inte slutar när du sagt ifrån är galet. Där kände jag också igen mig. Hade flera förr som ville ha det o ta på en för sig själva, nu är det tvärtom, säger jag bara aj eller låter skumt så stannar han och frågar vad det är, det handlar liksom om MIG och oss nu 110%.. sorry med alla dumma exempel men ville bas påpeka att skillnaden mellan dessa män är som natt och dag och att de förstnämnda inte ska vara så. Så känner jag iaf. Kram

Min kille var så förut, skulle ”skämta” och tog mig på röven och brösten så fort han fick förbi mig i köket. Kunde inte gå före honom upp för en trappa för då fick man ett finger i röven. Men jag sa ifrån, på skarpen, till slut och sen dess har det inte hänt. Han förstod inte alls vand problemet var, han tyckte ju bara att han var rolig och visade sin kärlek, men han har inte gjort om det sen jag bad honom att sluta.

Det är ju hopplöst att amatörpsykologisera någon efter tre rader på nätet men din sista mening slog mig. Du säger också att du redan sagt till men att han inte lyssnar. Om det finns ett mönster i dina relationer kommer du nog komma på vilket det är efter ett tag. Men för tillfället tycker jag du ska lyssna på den där känslan du har som säger att du inte mår helt bra i relationen. Felet med oss kvinnor är ju att vi ofta inte ”vet” varför vi får bara en känsla av att något inte är okej. Kanske är du helt enkelt värd bättre? Kram <3

Hallå!
Vilka mer än jag spelar Fortnite?
Droppa ditt gt så kan vi spela tillsammans ?

Ingen plattsättare här som är sugen på att jobba lite svart? Mvh trött på att leva utan badrum

Jag gillar inte när min man dricker alkohol, förut gjorde han inte det men när han bytte jobb så började han dricka på afterwork och sånt. Känner mig töntig som blir sur men vi båda har varit nykterister sen vi lärde känna varandra för 13 år sedan, känns jobbigt när han luktar alkohol. Suck

Låter jättejobbigt. Stackars dig. Kram

Trevlig natt alla bloggbevakare! Och alla ni som orkat scrolla allra sist i flödet.
Jag är en tjej som är mellan 25-30, har allt som kan tänkas önskvärt jobb- och boendemässigt. Är lycklig singel och inga barn. Känner att jag har allt jag kan tänkas vilja ha just nu. Är lycklig.
Känner mig bubblig av lycka mestadels för allt jag har. Men ibland är det som att en skugga skymmer lyckan. Min största sorg i livet är att jag inte föddes som man. Känner studtals som att jag inte längre orkar leva (obs ej självmordstankar). Det är som att en sjuk sorg bara sköljer över mig och att jag inte kan acceptera hur det ser ut just nu. Vill inte ha en kille, för jag kan inte förstå hur jag ska orka förklara. Vill inte ha barn, för jag kan inte tänka mig hur jag ska kunna förklara varför könsmaktordningen ser ut som den gör. Ser bara mörker. Är bara helt matt.
Är det någon annan som känner samma eller som gjort det och tagit sig vidare?

Känner mer irritation att jag bemöts som kvinna, trots att jag själv identifierar mig som det. Trivs bättre i ”manliga” kläde och trivs bättre att umgås med män. Fått höra att jag beter mig ”okvinnligt”. Har helt enkelt kommit fram till att jag ibland skulle vilja bli bemött och tittalad som om jag vore man. Trots det, trivs jag i min kvinnliga kropp.

*tilltalad, ska det stå 🙂

Tips sökes‼️ På bra brun utan sol för ansiktet! Gärna någon som håller ett tag. Tack ?

Getairtan för hemmabruk ? bästa köpet nånsin, o extra dark är bäst för då behöver man så lite. Annars så är st tropez mousse i svarta flaskan bra o billigare än hela getairtan kitet

Stort tack!!!