Jag blev så inspirerad av att träffa Alexander Pärleros på framgångspodden. Han gör alla måsten innan 09.00 och är uppe med tuppen eller innan tuppen 04.30. När vi sågs hade han haft sovmorgon för han gick upp 06.04. Jag vill ju också bli en morgonmänniska och han sa att man ska se det som en jetleg, det tar en liten stund eller några dagar att komma in i det. Jag gick upp en timme tidigare idag.//Elaine
Jag förstår helt enkelt inte vad som är inspirerande med att kliva upp 04.30 för att vara klar med dagens alla måsten kl 09.00?
Varför är det beundransvärt och någonting att eftersträva, särkilt om man inte är en morgonmänniska som Elaine inte verkar vara? Är det inte bättre att använda de timmar på dagen när man är pigg och mår bra istället för att tvinga sig till att vända på dygnet?
Efter kl 09 när alla måsten är avklarade, vad gör han sen? Spankulerar omkring till det är dags att gå och lägga sig?
Och när går han och lägger sig? Samma tid som ”vanliga dygnsrytmsmänniskor” eller flera timmar tidigare?
Jag vägrar köpa den här ”uber mensch-mentaliteten” som människor som kliver upp flera timmar före alla andra målar upp så vida de inte kommit på ett sätt att sova 4 timmar per natt och kan förlänga sitt dygn.
Om du kliver upp kl 04.30 och går och lägger dig kl 23.30 och är effektiv och mår bra under dina vakna timmar – ja då är det väl bara att gratulera, men om du klappar dig på axeln över att vara supereffektiv som tvingar dig själv en smula att gå upp kl 04.30 för att sedan gå och lägga dig kl 20.30 så är det ingenting jag avundas så vida inte alla i ditt umgänge har samma dygnsrytm.
Jag ser helt enkelt inte varför detta är någonting att avundas.
En av anledningarna till att jag ville bli egenföretagare var just att kunna bestämma över min egen sömn. Jag sa ju inte upp mig från en fast 8.30-17.00 för att sedan kliva upp två timmar tidigare för att visa hur duktig och effektiv jag är.
När jag jobbade på SATS så började jag vissa dagar 04.45 och det fuckade upp hela mitt liv och inte fan var jag mer effektiv eftersom jag var tvungen att sova på eftermiddagen när jag kom hem, alternativt var en zombie för resten av dagen.
Den värsta tiden i mitt liv rent jobb/livsmässigt.
Om man kliver upp två timmar tidigare så måste man som sagt gå och lägga sig två timmar tidigare för att inte drabbas av sömnbrist och riskera att ta fel barn på förskolan osv och då är man ju inte mer effektiv, man har ju bara flyttat till en annan tidzon är människorna i din omedelbara närhet – geografiskt sett – lever i.
Så varför tvinga sig upp när kroppen vill sova för att göra de saker som du lika gärna kan göra på kvällen när kroppen vill bli vaken?
Blir ni imponerade av människor som kliver upp 04.30?
Föregående inlägg 
Jag och min man går upp 04:30.
Finns absolut ingenting trevligt med det.
Vi går och lägger och runt 22:30-23:00.
haha hade jag gått upp 04:30 så hade jag vart död för världen redan vid 20:00 😀
Jag går också upp vid 04:30. Inget speciellt imponerande, är som en zombie fram till kl 8 typ ?
Går upp 04.20 vardagar och 05.30 helger.
Vissa dagar förbannat tråkigt för mig som går hemma heltid men rutinen har fått ordningen på min sömn 🙂
Vardagar kryper vi ner senast 21 då man gärna vill ha lite sommarkvällar och svårt att sova när det är så ljust. Lördagar lägger vi oss inte senare än 23.
Går upp vid 02.00 för att åka och jobba (börjar 04). Och hade gärna sovit ett par timmar till.
Oj! Kanske byta jobb? Kan inte vara brs för hälsan i längden att gå upp 02? Tänkte på REM sömn osv?
???? Hur ska folk annars få morgontidingen ect
Jag med, varannan vecka då jag jobbar skift.
Vad betyder ”alla måsten” i detta sammanhang?
Jag tolkar det som jobb men jag kan ha fel.
Jag med men var osäker. Effektivt jobbat om dagens jobb tar max runt 4 h/dag.
Jag tror han har ett jobb som han går till resten av dagen, han jobbar väl på almi typ? Så han menar nog måsten som man vill slippa sen när man kommer hem
Träning, tvätt, förberedelser av matlådor kanske? Sånt som är måsten men inte ”jobb”:)
Personligen så HATAR jag att gå upp på morgonen trots att jag vet ”man ska/mår bra” av att gå upp tidigt, skapa rutin, äta rätt tider etc. Men hela min kropp fucking låser sig..
Går upp kl 06 och börjar kl 08, men mentalt så är jag inte klar i huvudet innan kl 10/11 om ens det. Jag vet de här ändå är normala tider att gå upp och börja jobba, men känns som man tappar så jäkla mycket liv på att vara trött hela dagen för att sedan vilja sova kl 21-22.
Fruktar på riktigt den dagen man kanske får barn. Är ungen morgonpigg så lämnar jag bort den xD
Känner som dig med barnen där ? Älskar att sova trots att jag sover alldeles för lite. Somnar efter 24.00 och måste gå upp 05.00 varje mån-fre. Att sova ut på helgen är det bästa jag vet ?Lyx lixom❤
Hahaha tänkte samma som du med barn! Dock är min dotter ett halvår nu och sedan 2 månader sovit till 10-11, extremt morgontrött som jag ? idag gick vi upp 11.30 ?
min gudmor var rädd att hon inte skulle vakna när hennes unge grät. min mamma kunde stå och banka på den låsta dörren, ringa på telefoner som ej var på silent och skrika allt hon ville för kvinnan vaknade fan inte. hon sov som skalman. :/ så fort barnet föddes så gick nån grej igång i hennes hjärna och hon vaknar från det minsta lilla av hans pip. jag tror (och hoppas då jag också är världens morgonhatare) att man har lättare att hantera saker då kroppen vet att man just där och då måste finnas till för en annan liten varelse.
Jag har utvecklat detta för min katt, vaknar jättelätt när han är ute på nätterna och jamar vid dörren ?
Hahaha jag var helt tvärtom, vaknade inte alls av sonen (när maken är hemma). Medan han vaknade av minsta lilla! ?
Inte ett dugg imponerad. Mina barn har haft längre perioder då de vaknat så tidigt (och varit så små att det inte går att skicka upp dem ensamma) och det har aldrig funnits något inspirerande med det. Men fint att han kan ta kommande bebisen när hen vaknar då så får frun sova. ?
Jag tycker att Alexander verkar vara så besserwissig och präktig. Typ ”kolla på mig, jag är inte ens 30 men framstår som en 60-årig gentleman”
Har du sett han i ida wargs vloggar? Isåfall tror jag inte du skulle se honom som ”präktig” ??
Nej, haha. När han nästan alltid ligger i bara kallingarna och äter ur en skål medan han spelar tv-spel ?
Oj präktig? Det är inte alls min uppfattning, snarare pantad. Lyssnade på hans podd i början för han träffade så intressanta personer men kunde tillslut inte sluta störa mig på hur dum han är. Förstår inte hur han kan vara så hyllad och att podden är så stor, att gästerna inte säger något. Han är inte allmänbildad för fem öre, verkar inte kunna simpel matte osv, drar inga egna slutsatser, han skriver som en kratta. Självklart är han driven och har lyckats ändå, han är ju säljare och då behöver man ju inte vara smart. Och jag säger inte att han inte har massa andra kvaliteer, förstår bara inte det här med podden och intervjuer, till och med Nemo är ju bättre. Nemo är liksom öppen med att han inte är så smart och försöker inte framställa sig som nått annat. Han frågar istället sånt som är lite skvallrigt, han frågar när han inte förstår ord osv. Ja denna Alexander är ett mysterium…
Bara lyssnat på en pod, med Efva Attling, och det var ingen särskilt spännande intervju. Han hade inget att komma med som lyfte det hela, inga spännande infallsvinklar eller frågor. Förstår inte heller hypen runt honom…
Intressant att läsa en recension, har på sistone tänkt att jag kanske ska omvärdera honom. Han måste ju liksom ha nåt speciellt för att anses vara så framgångsrik (ungeför som alla tänker om Bella, I guess…. fake it ’til you make it) fast den uppfattning jag fått av honom är ungefär som du skriver: ung säljartyp med inte så mycket innanför pannbenet. Nåja, ska lyssna på nåt avsnitt av podden för att bilda mig en egen uppfattning.
Han intervjuade hon som grundat Rapunzel. Hon berättade att hon bl.a investerat i skog(hon bor i Norrland. Hans följdfråga(helt utan ironi eller sarkasm, han är helt seriös) ”hur många träd äger du”? Hon skrattar lite och säger hur många hektar hon äger.
Han är inte smart för fem öre och har en riktigt dålig intervjuteknik. ? Orkar inte med hans podd pga det. Men däremot verkar han vara en bra och trevlig person och säkert en kärleksfull man och blivande pappa ?
Jag kan älska känslan av att gå upp tidigt på morgonen och sticka iväg och simma/ta ett morgondopp. Men det är mest i teorin. Jag studerar på distans och väljer mina timmar själv, så jag stiger upp 8.30.
Imponerad och imponerad. Jag är en av dem (på våren när solen kommer, på vintern går det inte). Jag älskar de där timmarna på morgonen när man är själv med ljuset och tystnaden. Bara naturen är vaken. I min värld händer inte speciellt mycket vettigt mellan 21-23, bara tv-bläng och slösurf, så jag kan lika gärna sova då.
Jag känner precis samma som du, men tvärtom. Älskar att vara igång mellan 23-02, då när ”alla andra” sover (iaf här där jag bor). Då är jag som mest pigg och kan fara ut och springa, tvätta, laga mat eller träna hundarna. På morgonen däremot, mellan 5-8 är jag medvetslös. Jag avskyr morgnar, och gör ändå inget vettigt så kan lika sova 🙂
Egentligen gillar jag kombinationen, och jag är lite periodare. Mest morgonmänniska men kan svänga om till kvällsmänniska också. Tänkte när jag läste din kommentar att det är skillnad för mig. På morgonen njuter jag av ljuset och ”en ny dag full av möjligheter”-jiddret, men under kvällsperioderna är jag betydligt mer kreativ. Jag skapar aldrig något på mina morgontimmar, jag njuter och är effektiv kanske. På kvällarna kan jag inte vara effektiv i att ”beta av saker”, men däremot falla helt in i något projekt. 🙂
Jag har haft järnbrist i två år, trött dygnet runt och är död efter 2-3 timmar vakentid! Avundas alla som ens kan kliva ur sängen utan problem.
Får du inte flytande järn påfyllnad? Mitt var nere i 6 sen efter en påse kröp det sakta upp till 15
Jaaa ät järntabletter 🙂 Man blir mycket piggare!
Jag dricker Blutsaft för min järnnivå och för att jag har brist på B12. Blivit mycket piggare, var helt utmattad i kroppen innan det. Dessutom är jag en av de knäppisarna som tycker det smakar så gott. 🙂
Höjde min järnnivå med blutsaft + chiafrö. Läkaren var supernöjd och övertygad om att jag tagit de starkaste järntabletterna…
Prova iron respons. Är naturligt precis som blutsaft men i tablettform och innehåller mer järn. Men tas upp lika lätt eftersom det inte är kemiskt framställt.
Jag har också funderat mycket på det här! Man läser ofta om framgångsrika personer som kliver upp tidigt, men jag förstår inte varför det ska vara något slags ideal. Jag jobbade länge 7-16, men det funkade inte super för mig. Jag var ofta seg och inrfffektiv. Min peak under dygnet är mellan 13-20, så nu som student lägger jag mina studier under den tidsperioden. Som ett resultat har jag blivit både mer harmonisk och effektiv än när jag jobbade heltid, fastän jag lever med ett mer pressat schema.
Du låter precis som mig! Pluggar lite mitt på dagen, men är som mest effektiv mellan typ 19 och 23. Haha ?
Samma här 🙂 började aldrig plugga innan 13:00 medan mina kursare kände att hela deras dag var förstörd om de inte började innan 09:00. Lite roligt för det var alltid jag som fick högst poäng på tentorna ?
Som utbränd (en av alla i dagens samhälle) så avskyr jag denna typ av så kallad ”inspiration”. Imponeras INTE längre av karriär, långa dagar, tidiga morgnar, jobb dygnet runt, ”coola” titlar osv. Vi är så många idag som gått in i väggen eller är på väg, som mår dåligt men kör på ändå. Nej, tagga ner. Försök finna balansen. Håll i längden. Amen!
Hear hear.. Jag funderar på att slopa min ”fina titel” som jag fått efter några år av plugg och några år av jobb, men som jag insett inte är min grej. Dagdrömmer om annat istället, men vågar man ”gå ner en nivå” yrkesmässigt? Jobbar just nu på ett kontor på ett välkänt företag men känner att jag typ hellre skulle vilja arbeta på café eller i butik. Låter det helt galet?
Har inte vågat ta steget än pga vill inte ”kasta bort” min utbildning och all energi och pengar som gått till den.. men samtidigt, vad väljer man helst att ”kasta bort” – redan lagd energi och pengar eller resten av ens liv?
Gah. Hjälp mig välja, eller våga snarare.
Prestige är ett gissel och inget att hålla fast vid när lockelsen med det ändå är på väg bort. Jag avundas så de som är nöjda och tillfredsställda med ”enkla” jobb, som inte är slavar under nämnda prestige. Gör det, släpp taget och lev ett liv du mår bättre av!!
Håller verkligen med dig. Avundas sönder på människor med ”vanliga” och ”enkla” jobb.
Får bara sån panik kring känslan av att ”kasta bort” utbildning och ett jobb många krigar för osv.
Jag ger det sommaren ut så får vi se om jag är tillräckligt stark då.
Plus – hur fan förklarar man detta för sin chef/kollegor/vänner och familj? ”Jo det är så att jag vill säga upp mig från denna eftertraktade tjänst hos er för att jag vill jobba på ica/waynes coffee istället” ba jaha.
Känner att min självkänsla är på topp idag.
Jag har ett vanligt jobb nu, jag pluggar heltid visserligen men har haft ett jobb sen 2016. Visserligen har jag lite högre rang än de flesta andra på golvet, men fy fan… Tjänstemän behandlar oss som skit, trots att de skulle lida mer om vi försvann än tvärtom. Det är en hård jargong där de som inte har skinn på näsan tvingas skaffa det eller slutar på en gång. Jag längtar så till den dagen jag slutar och slipper bli behandlad som skit. Jag jobbar i en industri som bygger samhället. Om vi fick nog skulle samhället stanna ganska fort. Precis som de flesta vanliga jobb. End of rant.
Håller med. Prestige var det som körde mig in i väggen. Släppte inte taget i tid pga hög lön och fin titel, ville bara att det skulle funka trots att jag mådde SÅ dåligt. Helt sjukt i efterhand men där och då försökte jag bara lite till och lite till. Jag kommer INTE gå tillbaka till den typen av jobb. Dock har alla jobb ngn form av stress och som utbränd får man se upp. Å andra sidan tror jag tidigare utbrända också kan bidra till att hela arbetsplatsen tänker till och försöker balansera stressen. Tex skulle jag ALDRIG idag ha jobbtelefonen eller datorn igång efter arbetstid, på semester eller helger. Undantag om det är ngn speciell och viktig deadline men då ser jag också till att ta ledigt motsvarande tid någon av närmsta dagarna. Vi är människor, inte maskiner.
Börja med att fundera vad som lockar med den typen av jobb innan du gör något ”förhastat”. Är det att jobba med människor, jobba helger och kvällar, tempot etc? Klura ut vad det är som lockar och fundera lite öppet vilka olika jobb som kan möta de önskemålen och sen tar du beslut efter det. Kanske finns det inom ditt yrkesområde en roll som är mer kundbetonad? Så du får det bästa av två världar menar jag, det är ju dumt att gå ner i lön om det finns alternativ ?
Tack för ditt svar.
Har tänkt i banorna du beskriver, vad det är som lockar osv. och det som lockar är just att inte sitta på kontor dagarna i ända, att få möta kunden direkt samt att kunna kombinera två deltidsjobb.. tröttnar så lätt på att göra samma sak varje dag.
Jag är en person som ofta byter snabbt och ändrar mig. Men har låtit denna ligga och ”jäsa” ett tag = några månader, för att vara säker på att det kanske inte bara är en period eller så.
Det handlar om att våga gå sin egna väg men det är bannemig så mycket svårare än att bara skriva, särskilt när man är omgiven av karriärsmänniskor i form av vänner, familj och social media.
Du lever här och nu och varför inte i alla fall ta chansen att prova på det du vill?
För tänk om det skiter sig och jag inte kan få tillbaka mitt gamla jobb, eller liknande pga stenhård konkurrens.
Jag borde snarare vara tacksam och fint sitta kvar på min arbetsplats liksom..
Mahalo: Bara nyfiken: vad är det för ”fin titel” du funderar på att slopa?
Tjänsteledighet är kanske ett alternativ?
Tänk om det går vägen? Tänk om det finns andra jobb?
Läs boken Working Identity!!!
I och med att jag är den enda på mitt jobb med min titel så föredrar jag helst inte att svara. Men jag bär mestadels allt ansvar inom produktion på marknadsavdelningen. Detta i sig gör det ännu jobbigare att sluta pga känns som att jag sviker alla och gör det jobbigt för dem..
Jag blev sjukskriven för utmattning för några år sedan, jag gick inte in i väggen men var på god väg. Kämpade mig tillbaka till samma tjänst och jobbade 100 % i ytterligare ett år. Kände till slut att jobbet upptog all min tid, mina tankar. Var jag inte på jobbet tänkte jag på vad jag borde göra när jag kom dit. Skickade in en spontanansökan till ett annat jobb som kräver mindre utbildning (men som ändå är inom mitt ”område”). Jag är en annan människa idag. Har aldrig ågren för att åka till jobbet. Så fort jag kliver ut genom dörren på jobbet så kan jag släppa det. Känner att jag gör ett bra jobb, och mår toppen. Våga!
Mahalo, du beskriver den resan jag har gjort! Jag hade ett lite ”fint” jobb efter ett par år på universitetet. Yrket i sig var inte alls vad jag hade tänkt mig. Ansvaret för andra var helt enormt och jag blev ofta dödshotad på jobbet m.m. Arbetade jämt över. Drömde mardrömmar om jobbet. Var psykiskt helt trasig efter bara två års arbete. Tog ett beslut jag aldrig ångrat; att byta karriär och rädda min hälsa!
Något jag kan säga att omgivningen reaktioner kan göra riktigt jävla ont. De jag arbetade med förstod mig och tyckte det var klokt av mig att rädda min hälsa. Men mina vänner (akademiker) valde att rakt ut säga att jag var ”dum i huvudet som sänker din status på detta vis” och ”Nu kommer du tappa all intelligens” m.m. Det gjorde ont att höra från de jag såg som NÄRA vänner. Enbart två vänner förstod, de som själva hade varit utbrända och stressdrabbade.
Så jag ”sänkte min status” och tre år senare mår jag tipptopp! Visst har jag lite mindre pengar, men jag MÅR BRA. Jag hinner med det jag vill i livet. 🙂 Jag känner inte att jag kastade bort min utbildning, för vill jag tillbaks till det yrket så har ju ingen tagit min examen från mig. Och kunskapen jag fick var ovärderlig. Men måendet går först helt enkelt!
Men gud, tack! Blev nästan rörd pga ingenkänning. Det är så sant det du skriver att man fortfarande har sin utbildning kvar om man skulle vilja gå tillbaka. Gör du något helt annat nu än det du pluggade? För det känner jag för att göra, vilket gör mig ännu mer stressad pga ju längre man är borta från något, desto mer irrelevant blir man med åren. Samtidigt så gillar jag ju inte det jag gör nu ändå, och har inte gjort på ett bra tag så kanske är skitsamma.
Börjar även få ålderspanik då jag är 27, har utbildat mig och fått jobb inom det och nu vill jag plötsligt börja om. Känns som att livet springer ifrån mig och jag borde följt mitt hjärta tidigare. Nu verkar alla ha ”hittat sin grej” liksom. Tåget har åkt och man hann inte med.
Så härligt att läsa att det är fler än jag som känner så. Jag är också 27, men har precis bestämt mig för att börja studera. Har jobbat mestadels i butik men nu känns det som att det är dags för något nytt.
Problemet är att jag får sån åldersnoja ?börja studera nu liksom, i en ålder där man kanske ”förväntas” ha en karriär redan och börja fundera på barn. Känner också att jag borde ha gått i skolan mycket tidigare, lyssnat och funderat mer på vad jag vill i framtiden. Gah får sån ångest av detta.
Jag förstår dig. Samtidigt så vill jag svara dig att det bara är att köra! Min mamma pluggade på distans efter att hon fått mig, var då 33. Men det gick toppen och sedan startade hon eget företag och allt gick bra. Så ja det går, tänker att om man följer sitt hjärta och sin magkänsla så kan det inte bli fel.
Märker att det är så mkt lättare att peppa andra än sig själv, hehe. Men kör! 🙂
Jag gick ur gymnasiet med bra betyg och började genast plugga på universitet. Började läsa en ”fin” utbildning men hoppade av när jag hade ett år kvar. Började istället läsa till lärare men hoppade av även det. Samtidigt jobbade jag extra som vårdbiträde och vid 27 års ålder satte jag mig i skolbänken igen efter att endast jobbat i vården några år för att läsa till undersköterska. Folks reaktioner var väl sisådär. ”Ska du verkligen slösa bort dina betyg på en sådan utbildning” osv men pappa sa ”det allra viktigaste är att man jobbar med något man trivs med”. Idag är jag färdig undersköterska och har fått fast jobb för första gången i mitt liv. Visst är det slitigt och dåligt betalt men jag älskar mitt jobb och är stolt över det. Jag vill verkligen jobba med att möta människor på det fantastiska sätt som man kan få som undersköterska.
Så skippa åldersnojjan. Kör på det som känns bra just nu. Ångrar man sig så finns möjligheten att byta i framtiden. Jag fylle snart 30. Har inga barn, precis fått fast tjänst och bor i hyresrätt. Ingen volvo, villa och vovve så långt ögat kan nå men jag kunde inte bry mig mindre. Sen att folk har åsikter är en sak men det är faktiskt man själv som ska trivas med sitt eget liv och ingen annan.
Tror att du glamoriserar enkla jobb. För det första är de extremt svåra att få, det är så många som slåss om de okvalificerade jobben. Sedan är det hårt att stå på fötterna och slita och få skit i servicejobb 8h/dag. Ofta har man knappt raster.
Men absolut, sadla om om du inte trivs.
Tänkte precis som du.. ofta kan de okvalificerade jobben vara bland de svåraste att få, åtminstone om man tänker sig försörja sig på det och inte få extra/deltid
Jobba i butik är på riktigt det värsta jobbet jag kan tänka mig. Bara idag så har två kunder skrikit och varit otrevliga mot mig. Jag har äntligen fått gå på lunchrast, lite tidigare än igår ändå, skönt. Hinner oftast dricka och gå på toaletten en gång per arbetspass. Det är varmt, stressigt, man förväntas kunnat uträtta mirakel och inget tack får man.
Har börjat studera men arbetar fortfarande extra på ”mitt jobb”. Jag kommer aldrig mer att arbeta i butik (om jag får, och kan, bestämma).
Ta tjänstledig ett år är mitt tips
Alltså ta tjänstledig från ditt nuvarande jobb och testa på något som du tror du skulle gilla
Har du haft ett ”vanligt jobb” tidigare? Om inte, så förstår jag att gräset kan verka grönare (jag säger inte att det varken är eller inte är det) men oftast är vanliga jobb samma skit som ett välbetalt bara att skiten är lättare att tåla med en hög lön. Men å andra sidan har du alltid din utbildning, och om du inte trivs på din arbetsplats kommer du antagligen sluta för eller senare, vare sig det är för ett vanligt jobb eller ett liknande som du har fast på ett annat företag där det kanske är annorlunda. Jag tycker iaf att du ska ta tjänstledigt och vila upp dig, och sedan gå efter magkänslan. Spara ihop en buffert så du klarar dig, sen kan du säga upp dig. Att må dåligt på en plats där man spenderar det mesta av sin vakna tid är inte värt några pengar i världen. Lycka till.
Eller hur?!! Samma här, är utbränd och mitt enda mål är Harmoni! Så skönt att släppa alla yttre och inre krav på karriär osv
När jag bodde ensam var jag en sån som gick och tränade 04.30 (började jobba cirkus 7) och la mig vid 20.30-21.30. Är extremt morgonpigg men helt död på kvällarna och älskar att träna när de är tomt på gymmet och att vara ute när de är tyst och stilla men att sova 4 timmar som nån ”supermänniska” känns långt bort. En dålig natt me min bebis sover jag 5 timmar me ett uppvak, är bara osoft!
Håller med om det här!! Jag älskar tiden när ingen annan är vaken, känns som jag får mest gjort då! Då jag sitter i ett kontorslandskap så beror det kanske mest på att det är enda tiden något är vaken…
haha oj nu gick det snabbt…
Enda tiden det är tyst menar jag ju
Det är ju genetiskt hur mycket eller lite sömn man behöver. De flesta mår dock bäst av att sova mellan 7 och 9 timmar. Och vissa mår bäst tidigare på dagen, andra mår bäst på kvällen oavsett hur mycket eller lite de sover. Inget är på något sätt bättre. Men det finns ju en social ”skrytfaktor” i att sova lite, gå upp tidigt och lägga sig sent. Typ, ”Churchill sov bara 3 timmar varje natt och vann ett krig”.
Inte alls imponerad. Däremot verkar det ju vara en grej att det är coolt och eftersträvansvärt att vara morgonpigg. Just att vara den där ständigt pigga övermänniskan som knappt behöver nån sömn och som hunnit med att träna, storstäda och baka bröd innan man är på jobbet kl 8. Man ses som lat om man hellre sover så länge som möjligt. Att man sen tränar, städar och bakar på kvällen efter jobbet – det anses inte alls vara lika imponerande.
Nä löjligt säger jag. Plus att om jag skulle hinna göra bort alla ”måsten” innan kl 9 så skulle jag behöva stiga upp typ kl 1 på natten så det är ju inte riktigt hållbart.
Ja varför är det så? Jo för att mentaliteten från vårt gamla bondesamhälle är så djupt rotad i vår kultur. Upp och mjölka korna i gryningen! Då ansågs man vara lat om man gick upp efter kl 8.
Rent fysiologiskt har människor en inbyggd dygnsrytm så varför bara inte låta var och en göra det som funkar bäst för dem utan att lägga någon värdering i det? Vi är ju så himla noga med att inte göra det andra saker: t ex svart/vit, straight/gay, smal/tjock så varför insisterar vi fortfarande på att morgonpigg är bäst?
Det finns mängder med bra sätt att ”förlänga” dagen, jag har just nu 28 timmar på mitt ”dygn” och får ändå sova 8 timmar 🙂 är förklarat enkelt här: https://www.explainxkcd.com/wiki/index.php/320:_28-Hour_Day
Så då förlorar man en dag och sover medans alla ens vänner och släkt är vaken. Vad gör man själv vaken när alla andra sover? Och med det schemat så kan man ju inte ens ha ett jobb. Extremt korkat schema bara.
’Jättesmart!’
Jag kan hitta på ett schema där du får sova 14 timmar, missa precis allt som händer i världen OCH få ut ca tre dagar per vecka – GENIALT!
Haha nej fy fan. Inte imponerad även om jag själv ibland gärna skulle vilja vara den där som kan gå upp tidigt men det är omöjligt (på lediga dagar då, under jobbveckorna måste man ju anpassa sig). Vaknar jag kl 08 kan jag utan problem ligga kvar till 11, halv tolv.
https://www.explainxkcd.com/wiki/index.php/320:_28-Hour_Day
Kör efter detta, får 28-timmars ”dygn” och får ändå sova 8 timmar 🙂
Eeeeh, men du får ju bara 6 ’dagar’ i veckan… såååå effektivt?
Sorry att det blev dubbelt, trodde inte att den första kommentaren kom fram för en stor annons tog över hela sidan!
”Tack vare” min nuvarande depression i kombination med att det är ljust dygnet runt så vaknat jag ca 4-5 varje morgon just nu. Skulle jag stiga upp då skulle jag säkerligen fungera mycket mera effektivt. I stället blir jag kvar och vrider mig i sängen fram till sju då jag stiger upp. De dagar jag tar mig till jobbet före åtta (har flextid) får jag mycket mer gjort för det är då jag ännu har energin kvar, den försvinner någon gång på eftermiddagen. Men ofta är jag lat, tar mig till jobbet lite för sent och så är jag ineffektiv på eftermiddagen. Så för mig skulle jag verkligen vilja ha det där drivet att orka stiga upp så tidigt, eftersom jag fungerar bäst på morgonen.
Jag går upp mellan 07-09 kanske, lägger mig ca 23 men behöver ändå alltid en nap runt kl 16-17… Fattar inte folk som kan vakna tidigt och hålla igång hela dagen? På helger kan jag sova till 12 utan problem, och är jag riktigt ambitiös kan jag sova en hel dag. Gillar inte folk sömn eller?
Jag och dottern på 20 har seriöst helgdagar ibland där vi bara går upp ur sängen för att hämta mat och gå och kissa typ. Sover ser på tv och sover igen. Riktiga latdagar som vi njuter av
Ni verkar som underbara människor. Jag gillar människor som kan sova, de som blir typ ”rastlösa” eller ”uttråkade” av en dag i sängen har något märkligt i sig som skrämmer mig lite.. eller för osköna sängar.
Hahaha känner igen mig! ? Brukade alltid somna i soffan när maken gjorde middag, men nu när han inte är hemma har jag fått ta tag i mina sömnrutiner, eftersom sonen inte sover på dagen längre. ?
Fast vad är problemet? Folk som vaknar tidigt frivilligt kämpar förmodligen hårdare inom sin karriär och har större chans att bli framgångsrika än alla som sitter här och tycker det är konstigt. Typiskt Svenskar att lägga sig i när det gäller andra för alla ska vara exakt likadana
Hon vaknar ju inte tidigare frivilligt, hon försöker ju göra en förändring genom att försöka gå upp tidigare.
Varför? Kan man inte lika gärna arbeta på kvällen i så fall om man inte vaknar tidigare naturligt? Dygnet har bara 24 timmar oavsett hur du väljer att disponera dem.
Och jag blir tyvärr inte imponerad av människor som arbetar bort hela sina liv. Det är inte livskvalité för mig längre.
Man måste väl inte fokusera för mycket på jobb bara för att man stiger upp tidigt? Personligen tycker jag det är skönare att få undan sina måsten tidigare på dagen så är man ledig sedan. Kan njuta av ledigheten bättre så än att veta att jag har mina måsten framför sig. Då är jag ju stressad trots att jag är ledig och återhämtningen blir inte lika bra.
Ida:
Jag resonerar precis som du! ???
Jag skrev nyss ett liknande inlägg om det, och sen såg jag vad du skrivit!
#själsfrände
Jag tror Elaine vill få mer tid med barnen. Hon brukar skriva om det. Då kan det där vara en fiffig lösning. Gå upp tidigt och göra måsten, köra en jobbdag och sedan somna ihop med ungarna. Slippa ligga och vänta på att de ska somna för att sedan masa sig upp och fixa och dona hemma. Smart. Om hon mår bra av den dygnsrytmen alltså men det vet man nog bara om man prövat under ett par månader.
Du behöver inte vara imponerad, jag jobbar natt. När jag har lediga dgr älskar jag att gå upp tidigt. Kl 04.30-05, dricker morgonkaffe i lugn och ro, sen promenad med min gamla vovve. Alla sysslor är klara kl 09, sen umgås med familj, vänner och bara ta dagen som den kommer. Självklart 3 promenade till under dagen. För mig passar det utmärkt, sen film el bok vid 20.30, tills sömnen infinner sig. Så förbannat skönt att vi alla är olika, och gör som det passar oss.
Om du jobbar natt är det en helt annan sak i mitt tycke och jag förstår att det kan vara behjälpligt att försöka hålla en dygnsrytm så mycket det går.
Härligt att du hittat något som funkat för dig, det är ju lite poängen med mitt inlägg. Varför kriga mot sin kropp bara för att det någon annan gör kanske inte är rätt för en själv. 🙂
Ja, herregud, går man inte upp senaste 04:30 så är man en sån som åker snålskjuts på andra, lat och inte ett dugg framgångsrik.
Maken till verklighetsfrånvänt inlägg,- finns väl tusentals människor som måste gå upp allt från 04:30 till 06.30 för att arbeta ihop till sin inkomst. Du har ingen aning om hur mycket eller lite folk kämpar, att dra slutsatsen att bara några går upp 04:30 är mer framgångsrika är ju så dumt så klockorna stannar.
Jag kan älska att gå upp tidigt för att åka på tävling tex och möta soluppgången i bilen på väg någonstans. Kke för att det händer relativt sällan.
I min vardag går jag som tidigast upp 09.30 och är enbart morgonpigg när jag ska göra något kul som att resa eller dylikt.
Verkligen älskar att hå hemma och pyssla med tvn på fram till 2-3 på natten
Jag är inte alls morgonpigg men upplever att de som är uppe tidigt alltid ska säga typ jag var här kl 7, så nu får jag gå! Som om det är någon cred. För övrigt kan jag informera er morgonpigga att gymmet även är tomt på kvällarna ibland särskilt på sommaren! Fredagar och lördagkvällar.
Alla är olika men måsten är ju bara påhittat egentligen, som ni andra skriver just sånt som ger en negativ effekt och kan leda till utbrändhet.
Hoppas att Elaine tänker att hon gör det för att hon vill och mår bra av det, istället för att ha det som ett måste. Låter inte bra.
Min kropp mår som jetlag nu fast andra varianten där den är seg och jättetrött och inte superpigg. Drömt mardrömmar om ormar i sängen i natt (ormfobi) och riktigt känner hur kroppen och hjärnan kämpar – en vecka sen semester tack och lov.
Jag kan se det så att eftersom jag ofta är först på jobbet vet många inte när jag har kommit och då jag går hem tidigast så kan folk tro jag är lat. Antagligen därför folk påpekar att de kommit tidigt, så att folk inte tror man jobbar kortare än alla andra 🙂 jag går absolut inte och tänker att jag är bättre än andra bara för att jag är först på jobbet.
Ida, det är ju också ett negativt tankesätt som gör att du jobbar gratis i slutändan och tappar din återhämtning. Kommer jag 9 så är jag ju kvar senare och får lugnet sent. Tycker att resultatet är det viktiga inte timmarna ”face time” då du är på plats. Du ska ju leverera det du gör. I vissa yrken är det ju dock vettigt att vara på plats kontorstid om kollegorna också är det.
Jag känner att ja men jag litar ju på att du gör det du ska, och varför vara tidig om du ändå går sent? Då kan du väl ta en promenad eller träna eller måla eller läsa eller dricka te/kaffe eller äta frukost och sen komma klockan 8? 🙂
Alltså, jag har flextid, stämplar ut och in och får komma och gå som jag vill så länge jag jobbar mina 40h i veckan. Kommer jag tidigt får jag alltså gå tidigt också, och jag jobbar bättre tidigt på morgonen än sent på eftermiddagen. Menar att då de andra ser mig gå hem tidigt kan jag ibland känna att de tror jag jobbar mindre, de kom ju själva senare så de har inte sett att jag kommit tidigt. Så därför dina kolleger känner att de vill säga att de kom redan sju så inte de stämplas som lata 🙂
Mm det har jag också och jag tycker som sagt att vi inte ska bidra till det. Alla ansvarar för sitt. 🙂
Till S: haha men va? Varför ska man för sakens skull syssla med annat bara för att komma in till jobbet tidigast 8? Jag är också ofta på plats runt 7 för att kunna gå vid 15:30. Tycker det är mycket härligare att ha så mycket tid på eftermiddagen.
Förstod det som att du var där tidigt men det var kanske bara ett exempel ser jag nu 🙂
Jag är en sådan som vaknar av mig själv senaste 05 och är absolut mest effektiv mellan 05.00 och 10.00. Jag ser mig verkligen inte som någon übermänniska men lika stressande eller onödigt som de som inte funkar som jag tycker att jag är, lika mycket kryper det i mig av människor som sover fram till 11 på dagen och som liksom aldrig tar tag i saker.
Jag gör allt direkt, så är det gjort. Skjuter inte upp saker och älskar att planera. För vissa är JAG skitstörig men det är ju för att vi är olika. Jag får nästan stressklåda av de som inte är som jag. 🙂
Jag är som du. Jag fick en välbehagskänsla av att läsa om dina tankar kring detta. Vi är i alla fall två.
Vi är tre!
Fyra! ?
Fem! ?
”Vem lyfter på kattens svans om inte katten själv?”
Gammalt finskt talesätt som passar så bra här, märker jag.
Det där ”aldrig tar tag i saker” känns lite nedsättande. Det handlar ju inte om några slackers utan om människor som ”tar tag i sajer” vid en annan tidpunkt.
Med att aldrig ta tag i saker så menar jag personer som skjuter upp saker till allra sista stunden, eller som kanske egentligen hoppas på att någon annan ska göra det åt dem. Det var inte nedlåtande menat, jag lever med en sambo som är sådan och jag älskar honom oerhört, men jag blir gaaaaaalen på att han inte gör saker med en gång. 🙂
Han blir å andra sidan galen på mig om han skulle råka nämner att vi borde röja i garaget någon gång och jag står och stampar i hallen en sekund senare och säger ”då gör vi det nu direkt då så är det gjort, kom igen dååå”.
Det var alltså bara en illustration av hur olika människor fungerar.
Jag ser inte honom som en sämre människa för att han sover flera timmar längre på morgnarna eller är seg med att komma igång med och slutföra uppgifter och han älskar mig just som jag är, dock kan man ju ändå bli stressad av någon som har en annan rytm än vad man själv har.
Sedan kan vi ofta skratta åt dessa olikheter också, just för att vi är så väl medvetna om vårt eget beteende och har hängt ihop i många år.
Jag är en obotligt sjusovare (just nu ligger jag i sängen). Jag har måsten och givetvis saker att ”ta tag i”. Att jag går upp senare än du betyder inte att jag inte gör det jag måste. Varför tror du det?
Men det skrev hon väl inte heller, nu tog du åt dig i onödan. Hon syftade på väl på de människor som faktiskt sover bort halva dagen och inte tar tag i saker (Jag känner några sådana personer i min vänkrets) sen klagar dom över att livet är pissigt eller vad det nu är. I stället för att faktiskt ta ansvar och göra rätt för sig. Om du nu är sjusovare men ändå lyckas göra det du ska. Kudos to you! Det är väl bara bra om det fungerar för dig.
Jag tycker det var ganska precis det hon skrev, jag använde bara mig själv som exempel. Men förhoppningsvis har jag fel!
Du har inte funderat på potentiella anledningar att de aldrig tar tag i saker och sover bort halva dagen?
Precis. Det brukade jag göra när jag deprimerad.
Håller med dig, Lisa.
Jag vaknar helst inte innan 10 och ligger då i sängen till typ 12, men det betyder inte att jag inte gör något på dagarna. När alla andra ligger i soffan på kvällen eller kanske till och med sover så fixar jag allt jag behöver fixa. Är mest effektiv och kreativ i mitt plugg på kvällarna/nätterna, till exempel. Jag älskar också att planera och förstår inte vad det har att göra med vilken tid jag vaknar/kliver upp, som att man bara kan vara en planerande människa som tar tag i saker om man kliver upp tidigt?
Att se det som att folk som sover längre ”inte tar tag i saker” är sjukligt nedlåtande. Som att ditt sätt att leva är det perfekta och alla som inte lever som du är liiiiiite sämre människor.
Det finns onekligen ett ideal kring att vara morgonpigg, men det är en kvarlämning från bondesamhället. Jag tror att det finns forskning som visar att de allra flesta inte är morgonpigga och sitt mest effektiva jag på morgonen. Ur den synvinkeln är det inte ett ideal att hålla fast vid, men hela samhället är ju byggt kring det så det kommer säkerligen hänga kvar ändå.
det sjukaste när jag gick i skola utomlands och läraren bestämde sig för att ha provet första lektionen klockan 8 så att ”våra hjärnor fortfarande var pigga”. min hjärna har inte kommit igång innan 10. problemet var ju inte provet i sig, även fast det sög, utan resonemanget. liksom hur kort tid på dagen är våra hjärnor pigga om man måste göra provet vid 8? varför går vi inte i skolan mellan 4-12 om våra hjärnor fungerar bäst under de tiderna?!?
Lisa, det skrev jag inget om, var fick du det ifrån? Antingen har du har tolkat mitt inlägg fel eller så trampade jag på en öm tå.
Ordagrant så står det ”som liksom aldrig tar tag i saker”.
Det är inte samma sak som att de som har svårt/inte lust/annan anledning att ta tag i saker inte får sakerna gjorda och det står det som sagt inte heller.
För övrigt handlade inlägget om hur mina tider och vanor ser ut och hur jag påverkas av de som är motsatsen till vad jag är, inte vad de egentligen får uträttat en normal dag. Det kan jag ju rimligtvis inte ha en susning om.
”Vem lyfter på kattens svans om inte katten själv?”
Gammalt finskt talesätt som passar så bra här, märker jag.
Nej, jag blir inte imponerad men tycker att det är bra för er som är morgonpigga då! Jag har alltid haft problem med sömnen men det blev bättre för ett par år sedan när jag gick på yoga. Kunde somna så fort jag lade mig i sängen. Däremot har jag och är fortfarande inte en morgonmänniska, hatar att stiga upp tidigt på morgonen.
Förr kunde jag skita i att sova på nätterna eller sov 3h, under skoltiden. När helgerna sedan kom sov jag till 12-17 på eftermiddagarna. Ansåg att det inte fanns något att göra de tidiga timmarna om dagarna. Tack & lov sover jag aldrig så längre.
Haha. Jag går upp 6.30, stressar till jobb pga börjar 7, och går och lägger mig absolut senast 21.30. Jag tycker om att sova. Och är lite utarbetad. Hade inte varit en människa om jag inte fick sova så mycket som jag gör just nu.
Min klocka ringer alltid 06.20. Ibland kan jag stänga av den en helgdag om jag känner att jag vill ta igen sömn…
men jag tycker detta är skönt. att komma upp tidigt. Fixa lite med hushållet innan resten av la familia vaknar… jag har lugn o ro och älskar att dricka kaffe, se solen komma fram och höra absolut tystnad.
Iofs kanske detta inte är tidigt för många men jag är hemmafru och har inga jobbtider att passa. Skönt med rutin på tid på annat sätt.
Ja men då gör du det för att du vill det och för att du mår bra av din stund för dig själv, lugn och ro. Det är inte ett måste eller borde för dig, vilket ju var det som Alexander Pärleros och Elaine uttryckte det som. Ett måste är ju inget positivt utan något som du just gör för att du ska eller borde och det är inte självvalt på samma sätt. Jag uppskattar också tidiga morgnar om jag inte måste stressa till jobbet men jag går upp tidigt just pga jobbet. Måste få in pengar och jobbar på kontor haha. 🙂
Sant?
Kommer ihåg när jag var liten och förstod inte varför min mamma gick upp 2 timmar innan hon behövde gå hemifrån. Där satt hon i köket och lyssnade på radion, löste korsord och drack kaffe i lugn och ro. Nu när jag har mer år på nacken plus barn har jag blivit likadan! Går upp innan alla så jag kan sitta och dricka kaffe i lugn och ro ? älskar att gå upp tidigt under vintern när det är kolsvart ut och sitta i morgonrock! Jämfört med min pappa som skulle kunna sova hela dagen men han är också en nattmänniska 😉
Har inte Alexander ett ”vanligt” jobb också? Alltså en anställning. Så är väl dit han går resten av dagen kanske
Jag finner det oerhört konstigt och faktiskt en smula roande att det anses vara ståndaktigt och bra att gå upp i ottan. Jag vet inte, – är det bättre att städa/tvätta/jobba/motionera på morgonen istället för eftermiddag/kväll? Visst kan jag älska tidiga sommarmorgonar, är inte alls lika trött som på vintern men samtidigt är det så skönt att få sova. Att gå upp sådär vid 05 bara av princip känner jag inte ett dugg för.
Jag har läst att det är lättare att hålla en träningsrutin t ex, om man tränar på morgonen jmf med kvällen. Resonemanget är att annars dyker det gärna upp saker under dagen som man prioriterar högre, eller att man bara blir sittandes i soffan istället för att träna. Mer tid att komma på undanflykter helt enkelt 🙂 Och det låter som ett rimligt resonemang i mina öron. Sen är det inte bättre att träna kl. 6 än kl 10, men just att man får det gjort är poängen.
Men då låter det ju bara som det gamla vanliga argumentet att en väljer vad en vill prioritera. Det vill säga, att oavsett när personen stiger upp så blir ju det som görs först klart… och senare saker som kommer skjuts upp.
…träningsrutin kan jag väl se poängen i då. Men jag upplever att morgonpigga människor inte främst sysslar med träning, utan själva grejen att minsann vara uppe tidigt är något fint och märkvärdigt.
Haha hjälp…vilken konstig slutsats?
Nej? Vet mängder av människor som inte tränar på morgonen men ändå går upp skittidigt och sedan gärna vill berätta om det.
Är det lika knäppt att gå upp tidigt som att vara vaken länge?
Nja, jag tränar 12 på natten varje kväll och har gjort det i år. Min högsta prio på dagen, skumt nog
Har aldrig förstått de där (gamla?) värderingarna att saker som görs tidigt på morgonen eller förmiddagen är mer värda än de som görs sent på kvällen. Dessutom är det väl ganska utvärderat och konstaterat att människor har olika dygnsrytm och sömnbehov.
Skulle på allvar tappa livsglädjen om jag var tvungen att tvinga mig att gå upp tidigt på morgonen dag efter dag.
Jag förstår hur de tänker. Vissa är funtade så att de får en enorm tillfredställelse i att ligga ”före” schemat hela tiden. Jag går t. ex. Igång på att göra saker som måste göras på sjukt oväntade tider. Typ på natten eller skittidigt på morgonen. Kanske till och med innan jag klätt på mig och borstat tänderna. Då blir det liksom bonus på gratis tid … möjligt att jag är sjuk i huvudet men jag försöker i alla fall inte pracka på detta på någon annan. Folk är ju olika.
Haha, jag är också en sådan som gör saker när andan faller på. Kan lätt ställa mig och dammsuga mitt i natten – har en ultrasilent dammsugare, om man har den på lägsta sugkraften hörs den inte i en annan lägenhet. Jag är också en sådan som kan avbryta min dammsugning för att diska. Jag har dock inte märkt någon större skillnad på diskens renhet 05 jämfört 21.
Haha jag är precis likadan! Ibland får jag infall (t.ex diska 4 på natten eller dammsuga/skura golv precis när jag ska sova) och då gör jag det ??
Det finns kvällsmänniskor och det finns morgonmänniskor. När man är som mest effektiv på dagen varierar, varför tvinga sig till något som INTE funkar för just dig? Däremot verkar dessa morgonmänniskor bedriva någon propaganda att man är liiiiite bättre och effektivare som människa, ju tidigare man går upp. Att dra in på sömnen funkar ju heller inte för de flesta, efter som nästan alla behöver 7-8 timmars sömn för att må bra. Däremot är det väl ett vanligt ”effektivitetstips” att göra det man måste eller prioriterar mest, så tidigt på dagen (alltså efter att man gått upp, om det så är kl 04.30 eller 10), för då blir det verkligen gjort istället för att kompromissas bort när man är trött/stressad senare på dagen.
Vissa är helt enkelt mer effektiva under dagens tidigare timmar. Min fästman och jag är båda ”framgångsrika”. Han vaknar kl. 05 eftersom att han jobbar bäst på morgonen. Jag däremot tar gärna sovmorgon (när jag kan), eftersom jag jobbar bäst under eftermiddagen.
Kul för Elaine att hon provar sig fram! Kanske hon kommer på att morgontimmarna faktiskt är då hon är som mest effektiv (utan att må dåligt eller vara överdrivit trött efterföljande)?
Blir det inte svårt att typ hinna umgås om man har så olika dygnsrytm?
Frågar för att jag har en liknande situation hemma, och kan känna mig taskig typ när jag väljer att jobba timmar när min sambo är hemma och vice versa.
Jo! På vardagarna kan vi ibland ses mellan kl. 18-20 (eller ibland till kl. 21), sedan är han helt däckad i sängen.
Ps. Om jag ska vara helt ärlig, kan jag ibland tycka att det är ganska skönt. Jag älskar att umgås med mig själv och trivs mycket bra även utan honom. ☺️
Jag gick upp kl 3 i morse, är inte alls imponerad av mig själv.
Igår var det 3.25, var inte imponerad då heller.
Lever den gamla myten om att det är bättre att gå upp tidigt fortfarande kvar?
https://www.expressen.se/halsoliv/halsa/somn/trott-pa-myterna-om-morgonmanniskor
De som går upp tidigt och har fixat en massa redan före kl 9 har inte fått nåt försprång, de ligger efter – kvällsmänniskorna har redan fixat allt det där kvällen innan!
Min morfar klagade alltid på oss barnbarn när vi var där att vi ”sov bort hela dagen”. Han gick upp före fan och började sin dag. Men han sov ju också i soffan sen från 18-nyheterna och fram tills han bytte till sängen. Vet inte varför morgonen ska vara sämre att ”sova bort” än kvällen!?
Så länge jag sköter mitt jobb, mitt hem, mig själv så anser jag att jag får sova precis hur mycket och när jag vill där emellan.
Han gick upp före fan <3 bästa jag hört
Ha ha! Det kan man säga är djävligt tidigt! ?
Okristligt t.o.m…? 0:)
Ja, för ”den som sover syndar inte”! ?
Önskar jag kunde gilla två gånger.
Det där är det bästa uttrycket jag har hört
När jag jobbar måste jag gå upp 05 om jag cyklar, och typ 04:40 om jag går… Jag hatar varenda morgon. Jag saknar mitt jobb där jag började 09 eller 10. Jag hatar att gå upp tidigt. Jag är en kvällsmänniska, jag får all energi 20-23, det är helt omöjligt att sova, trots trött på kvällen.
I hear you!
En gång i världen hade jag ett sommarjobb som började kl. 05.30. Att cykla var det enda alternativet att ta sig dit på den tiden av dygnet. Jag fick åka hemifrån vid 05, försökte sova till sista möjliga stund vilket var typ 04.40. Jag är en kvällsmänniska och det var omöjligt för mig att somna innan kl. 23 (vilket är annars för tidigt för mig). Sen vaknade jag tusen gånger under natten och var rädd att försova mig. Den mest horribla sommaren i mitt liv. Men jag lärde min läxa att inte jobba på ställen som har såna arbetstider.
Imponerad? Njae, inte direkt.
Jag skulle dock gärna vara piggare än jag är när jag går upp på morgnarna, när jag jobbar så går jag upp mellan 02-04 beroende på pass och är alltid dödstrött. Visserligen blir det bättre när man väl kommer till jobbet och jag sover alltid på rasten så när jag kommer hem är jag oftast människa igen. Vilket dock blir till ett problem när jag ska sova eftersom jag då inte kan somna förrän tidigast 22=brukar snitta 4-5 timmar/natt.
Kommer tillbaka från semestern på måndag, börjar 03.05, tjohoo, grattis till mig..
Undrar vad som är ”måsten”-menas det ens arbete eller just ”hemma-arbete” som tvätt/handling/städ? För fritidsintressen som träning/hobby är väl inte ”måsten”? Det gör man väl för att fylla på med energi o för att det är skoj?
Spännande ifall han menar jobb-för som 3-skiftarbetare (som jag är på IVA)-skulle jag då vara sämre på mina arbetsuppgifter på ett kvällspass då jag fått sova till typ 10 på morgonen innan jag börjar kl 13.30 än på ett morgonpass då jag går upp 04.45? Eller räknas jag som bäst på mitt arbete när jag är där hela långa natten (för att jag då inte ens sovit ngt alls innan jag går på kl 21.15)och håller igång till 07.30 morgonen därpå??
Spännande resonemang.
Man i slutändan-folk får göra som de vill. Såklart.
Jag ser inte något imponerande med det. Vi fungerar alla olika och har olika behov, men jag är en typisk morgon människa och fungerar bäst så, jag ÄLSKAR tidiga mornar, för mig stämmer det att ”morgon stund har guld i mun”. Kliver upp 04.15 – 04.30. Jag brukar ta det lugnt och njuta av kaffet och tystnaden till kl 05.00 – 05.30 och sen startar jag dagen.
Jag är en av människorna som kliver upp 4.30… men det är inte för att jag ska känna mig duktig eller någon annan ska tycka jag är duktig. Det är enbart för att jag ska hinna träna på morgonen, innan barnen vaknar och innan jobb. På så vis får jag ägna mina kvällar efter jobbet till att vara med barn och make. Jag kan inte se en bättre lösning med småbarn och har levt så här i 4 års tid. Då blir det liksom värt att somna kl 21. För jag har i alla fall prioriterat tiden med familjen och det är viktigast för mig.
Läste en artikel om kanadensisk bloggare och författare för ett tag sedan som körde samma rutin – hon la sig kl. 21 och gick upp kl. 4.30. Hon sa i intervjun att det är endast tidigt på morgonen där ingen vill något. Inga barn som ska ha frukost, ingen som ringer, ingen hund som måste rastas. Inga måsten alls – då har hon tid och lugn och ro att skriva. Det lät vettigt och fungerade för henne, jag har faser där jag jobbar på ett liknande sätt. Dessutom har vi alla olika topp-tider på dygnet. Jag har mest energi på morgonen och sedan någon timme på kvällen. Mellan 12 och 17 är jag inte produktiv alls. Givetvis kan jag jobba då, men får inte mycket gjort, det har alltid varit så för mig.
Det är inte så ofta någon vill ha mat, ett telefonsamtal eller rastning av hund 00,30 heller. Då kan man sova till 9 på morgonen istället.
1. Det är ytterst få som är väldigt produktiva kl. 0.30 efter att ha varit uppe hela dagen, hjärnan måste ju hinna bearbeta en massa sinnesintryck.
2. Svårt att sova till kl. 9 om ens make ska till jobbet, barnen ska till skolan och så har man själv ett samtal med en kund kl. 8:45 på morgonen.
😉
Sömnforskare säger att man är antingen morgon eller kvällsmänniska och det kan vara svårt ändra på eftersom det sitter i våra gener. Själv är jag morgonmänniska och sambon är tvärtom. Hatar när jag vaknar 7 en Lördag (efter 6 tim sömn) och måste vänta till 12-13 på att han ska vakna, för mej har ju halva dagen redan gått då. Blir skitirri ibland men det hjälper ju inte.
Gör dina grejer på morgonen! Åk och tvätta bilen, packa med en termos och dra en promenad i skogen, med förmiddagskaffe i en skogsglänta etc, kom hem lagom till lunch (han har missat sin chans till frukost, ni ska äta lunch då) och fortsätt dagen tillsammans. Winwin
Innan barnfasen så var jag nattmänniska så jobbade jag inte natt så satt jag uppe och spelade, när jag väl hade morgon pass så försökte jag alltid ställa om mig så gott jag kunde men har aldrig varit en morgon människa.
Nu när jag har barn….. Är jag fortfarande ingen morgon människa haha.
Men som alla föräldrar vet, när ungen ska till föris eller skola, då får man dra ungen ur sängen medans man halsar kaffe och försöker planera upp allt som skall göras innan man måste iväg.
Men när ungen är ledig kan jag fasiken lova att denne går upp senast 7 på morgonen och man måste kravla sig upp.
Slut när man somnar och slut när man går upp hahaha. Men ändå det bästa som finns !
Jag stiger upp när sonen vill upp (14mån). Ibland men sällan vaknar jag före honom och njuter av den lilla egentiden jag får med morgonen. Så skönt när resten av ”världen” sover, älskar det.
Min mamma har gått upp runt 4 varje arbetsdag i hela mitt liv typ, självvalt, så för mig är det normalt 😛 haha. Är själv betydligt mer morgonmänniska än kvällsmänniska, är trött på kvällen oavsett om jag gått upp tidigt eller ej så då är jag rätt värdelös.
Jag stiger upp mellan 06.30 och 07.15 varje dag året om, inte för att jag måste, utan jag vaknar av mig själv då. Och jag tycker personligen att det är så jä*la skönt att få undan alla ”måsten” (tvätt, disk, städning osv) så fort som möjligt, men inte för att jag vill känna mig ”duktig”, utan för att det är så skönt sen att känna att resten av dagen är fri från tråkiga göromål, så om jag känner mig trött senare tex, eller bara får lust till det, så kan jag göra vad jag vill, koppla av i soffan, dricka kaffe, kolla serier m.m utan att känna att jag ”måste” eller ”borde” göra nåt annat istället.
Jag försöker av samma anledning klara av handling och andra ärenden så långt det är möjligt under förmiddagar. Detta kan en del tycka är provocerande, men jag gör det verkligen enbart för att jag själv känner att jag vill och orkar, och dömer ingen annan efter hur deras dygnsrytm och dagsupplägg ser ut. ???
Jag frilansar och sätter aldrig klockan längre om jag inte har en tidig call time, läkarbesök eller annat viktigt på förmiddagen. Vaknar utvilad av mig själv mellan 8 och 10, så antar att det är då min naturliga väckarklocka ringer. Är verkligen ingen sån som ”får allt gjort” så fort jag stiger upp, men har ofta to do-listor för att sparka mig själv i röven och få saker gjorda under dagen. Lägger mig mellan 22-23 och pillar med telefonen eller läser, släcker efter 45-60 min och somnar snabbt. Mår så mycket bättre nu än i gymnasiet när jag gick i skolan 8/10-15/17:30 och jobbade 7-15 varannan helg.
Jag stiger upp mellan 06.30 och 07.15 varje dag, inte för att jag måste, utan jag vaknar av mig själv då. Och jag tycker personligen att det är så jä*la skönt att få undan alla ”måsten” (tvätt, disk, städning osv) så fort som möjligt, men inte för att jag vill känna mig ”duktig”, utan för att det är så skönt sen att känna att resten av dagen är fri från tråkiga göromål, så om jag känner mig trött senare tex, eller bara får lust till det, så kan jag bara koppla av i soffan, dricka kaffe, kolla serier m.m utan att känna att jag ”måste” eller ”borde” göra nåt annat istället.
Jag försöker av samma anledning klara av handling och andra ärenden så långt det är möjligt under förmiddagar. Detta kan en del tycka är provocerande, men jag gör det verkligen enbart för att jag själv känner att jag vill och orkar, och dömer ingen annan efter hur deras dygnsrytm och dagsupplägg ser ut. ???
Förstår inte vad ”måsten” är i sammanhanget och inte heller varför vad det nu är måste göras före kl 9. Består inte livet av allt man gör? Inklusive ”måsten”? Vad är det han ska göra med alla andra timmar då? Har kollegor på jobbet som måste upp 4.30 varje morgon pga deras faktiska arbetstider och det är det första de säger när de slutar/säger upp sig, att det tillslut är slitsamt att leva så.
Det är oerhört slitsamt. Min man som klev upp klockan fem i 15 års tid känner sig som en ny människa nu. Det bästa är att vi har kvällarna tillsammans på ett helt nytt sätt nu när han slipper gå och lägga sig samtidigt som Sveriges alla småbarn ?
Men vilka måsten kan man göra kl 04.30? Du kan ju inte handla för butikerna är stängda, eller han kanske shoppar mathem då? Jobb är ju också svårt att göra. Jag har ett väldigt fritt jobb men det kräver ändå kontakt med människor och andra som arbetar och då är ju kontorstider väldigt praktiskt.
Har pendlat i en månad nu och längtar till det är över. Jag har klivit upp 04.45 i fyra veckor och inte fan har jag vant mig vid det. Känner mig inte alls så effektiv som när jag klev upp 07.
Tycker man skall avliva den där myten om att man så effektiv så tidigt på morgonen. Blir bara trött på människor som skryter om att de inte behöver mycket sömn.
Städa, diska, tvätta, göra mat, träna, jobba osv
Om man är egen företagare kan man jobba då och t.ex beta av mailkorg m.m 🙂 Jag går också upp tidigt för att hinna jobba ett par timmar innan telefonen börjar ringa
Men största anledningen för mig är att då kan jag hämta på förskolan tidigt
Så himla förlegat att det skulle vara mer status i att vara morgonmänniska än kvällsmänniska. Smartast är man om man använder de timmarna man är som mest effektivast att då jobba bort alla måsten. Vissa är det kl 5 på morgonen, vissa 5 på kvällen och vissa 5 på natten. Varför man är mer cool för att de effektiva timmarna är kl 5 på morgonen är en förlegad tanke. Känns som att det härstammar från gubbarna på 1800-talet. Skolan har samma förlegade tankesätt. Alla ska vara i skolan kl 8 så som det alltid varit, istället för att man skapar fler flexibla timmar för att Anpassa skolgången efter när individen är som mest effektiv. Inte alls imponerad av Alexander Pärleros, bara förvånad hur man kan gå upp så tidigt och vara effektiv. Jag hade gått i sömnmössan vid den tiden.
Nej, för det är så tidigt så det blir som skiftarbete och det är mkt ohälsomsamt.
Jag blir absolut inte imponerad. Blir fan utbränd av att bara tänka på dessa människor.
Jag är både kvällsmänniska och morgonmänniska men en av de får ju ge vika för den andra pga att jag behöver min sömn. Just nu somnar jag någon gång mellan 00:30 och 2:30, och vaknar runt 10. Jag trivs även med att vakna 5 och sova vid 23. Men sommarkvällar och sommarnätter vill jag njuta av
Jag går upp 6:30 och sminkar mig i lugn och ro medan jag dricker lite kaffe och lyssnar på ljudbok. Så skönt att ta det lugnt på morgonen! Finns vissa kärringar på jobbet om suckar och stönar över att jag ”ooorkar” sminka mig tidigt på morgonen. Haha! Ja och? Jag tycker det är kul och avslappnande. 🙂
De är bara avundsjuka. Själv kan jag inte sminka mig. Tar en halvtimme sen kliar jag ihjäl mig. Så skit i dem. Trivs du så gör du.
Vad vet du om deras sovvanor?
Konstiga kollegor.
6:30 är väl en normal tid på morgonen när stora delar av den kvinnliga svenska befolkningen kliver upp och gör sig i ordning? Vilket för många inkluderar att sminka sig.
Jag tycker att den typen av inställning är något folk levde efter under 80-talet.
Jag jobbar natt, det bästa som finns. Jag älskar att sova till typ 16.00 på eftermiddag även om jag har ledigt. Bara tanken på att behöva gå upp 04.30 gör mig trött. Usch! Hade aldrig pallat.
Hmm vintertid kan jag sova dygnet runt och sommartid kan jag vara vaken typ dygnet runt. Måste vara en förklädd björn eller något. Är det ljust ute anser min kropp att man är vaken och är det mörkt ska man sova. Det viktiga är väl inte när man gör sina måsten utan att man gör dem så de inte växer en över huvudet?
Själv gör jag gärna måsten först så man kan ha trevligt sen. För de blir inte i min värld roligare för att jag skjuter upp dem till ett annat tillfälle…….
Nypuritanism. Nej tack.
Jag älskar morgonstunden! Går upp runt 5 varje morgon, tar en PW eller rider hästen, dricker kaffe, väcker familjen och så är det dags för att åka till jobbet.
Jag går upp klockan 5 ungefär varje morgon förutom helger. Pluggar på distans och kommer igång bättre ju tidigare jag börjar då det inte finns så mycket distraktioner runt en, händer inte mycket på morgonkvisten. Lämnar barn till förskola och går hem och fortsätter. Jag gör det inte för att impa på någon, tycker inte det är speciellt beundrasvärt heller, jag gör det helt enkelt för att kunna hämta tidigare från förskolan och därmed få mer kvalitetstid 🙂
Jag går och lägger mig när jag är trött… går upp när jag vaknar. Kan variera i tid… men klockan sju är på tok för tidigt. Sen dricker jag kaffe i två timmar. Därefter såsar jag runt i morgonrocken till tolv.
”Måsten” har jag glömt vad det betydde.
Jag fullkomligt älskar att vara pensionär!
Jävla lyxlirare! Skönt att det kommer två vilda och morgontidiga barnbarn och hälsar på snart! Hehe..
❤️❤️❤️
När jag är ledig länge så blir min dygnsrytm naturligt så att jag vaknar av mig själv typ halv nio och somnar snabbt o fort vid halv två. 7 timmars sömn minst.
Men jag har ju ett kontorsjobb som chef och då behöver jag ju vara på jobbet när andra jobbar typ. Går upp kl 6. Barnens skola börjar 0800. Men jag har ett tricks som ingen vet om. På förmiddagarna 8-11 när jag är trött o seg o hjärnan dimmig då har jag den typ av möten där andra styr: de ska informera mig om saker, jag ska lyssna, jag behöver på sin höjd anteckna. Sen äter jag rejäl lunch. Efter det är jag som piggast. Då har jag 3-4 timmar då saker blir gjorda i tur och ordning. Jag får aldrig ”paltkoma” efter lunch utan kan bara gneta på. Sen går jag hem och gör allt det där man måste. Kl 20-22 kan jag sen jobva vidare om det behövs, då har jag en pigg period igen och kan tänka strategist tex eller beta av mail eller så (och lägga alla mail i utkorgen o skicka dan efter, inte maila medarbetare på kvällarna,)
Sen måste jag sova och eftersom jag 8nte följer min naturliga dygnsrytm så tar det lång tid tyvärr, – men i det stora hela har jag lyckats anpassa min arbetsdag efter att jag inte är på topp i de morgonpiggas värld.
Jag lägger mig vid ca 21, sover max 3h och går upp vid 4-tiden. Jag är ingen supermänniska, får bara ingen hjälp av psykiatrin. Nu har jag sovit 1 h på 3 dygn och visst, asbra att få saker gjorda tidigt men hjärnan äter bokstavligt talat upp sig själv såhär. Terrorister på Guantanamo Bay torteras på detta sätt, men jag måste tydligen ”stå ut” enligt psykiatrin. Och sen undrar folk varför somliga går bananas med yxor på stan för att få hjälp…
Älskade vän, lider med dig. 🙁 Så var det för mig precis innan jag blev utbränd. Använde mig av sömnmedel (histaminblockerare tror jag det var) och de var ganska bra. Nu önskar jag att jag hade ngt uppiggande på grund av att jag sover bort halva dagen typ. Har du provat mediciner? 🙁 <3
Tacka vet jag att sova! ?
Han går upp tidigt så han kan träna… Fattar inte hur han, Per ”jag läser inte böcker men vill gärna att folk köper och läser min” Holknekt, etc. kan ses som ”inspiratörer”.
Jag går upp 04.30 när jag fått för mig att det är en bra idé att vara på jobbet klockan 6. Visst är det skönt att gå hem 15, men på kvällen går jag runt i någon sorts dimma och svarar goddag yxskaft på tilltal. Har aldrig varit och kommer aldrig bli morgonmänniska, men tro det eller ej, oftast hinns alla måsten med ändå. (Jag skriver ”oftast” och ”måsten” pga. att jag är föräldraledig med femmånadersknodd och även har en treåring, för tillfället är det inte så många kritiska deadlines ändå.)
Önskar innerligt att jag fungerade så! Är i stort sett alltid trött. Extremt morgon trött, ibland seg hela dagen på jobbet men svårt att sova på kvällen då jag är en kvällsperson. Om jag går upp vid 6 och är vid jobbet kl 7.30, känner jag mig väldigt duktigt. Händer kanske 2ggr under jobbveckan. Mån-tis gick ok men ons-fre var katastrof på morgonen. Så trött så jag vet inte vad. Går och lägger mig runt 22.15 men somnar typ aldrig före 23.30. Det är verkligen jobbigt att vara så trött, önskar att jag fungerade mer som de flesta i min omgivning gör. Men har haft svåra sömnsvårigheter i snart 13 år (är en ok period nu) samt lidit av utmattningssyndrom + depression i flera omgångar (äter medicin för det) så i det stora hela nöjer jag mig med att jag klarar av ett heltidsarbete
Jag är rätt morgonpigg och självvaknar alltid innan alarmet ringer (hatar alarm och kroppen känner väl av att det är på gång eller något…) och min interna klocka står på typ 05.50 just nu. En vanlig morgon kan jag då ligga och fundera på livet i typ en halvtimme, åla mig upp och äta frukost, sitta på bussen i typ 20 min och promenera istället för att ta tunnelbanan då jag når Stockholm och måste byta färdmedel och ändå vara på jobbet runt 8. Har flextider på jobbet vilket är jätteskönt, om jag vill glida in vid 10 går det också bra bara jag stannar lite längre. Föredrar att vara på jobbet tidigt och åka hem lite tidigare så jag kan laga mat i lugn och ro och sen gå och lägga mig runt 22-23 beroende på hur trött jag är.
På lediga dagar drar jag mig till kanske 8 i senaste fall, men jag ÄLSKAR att vara uppe tidigt och beta av alla tråkiga måsten så tidigt som möjligt så jag kan spendera resten av dagen med att göra precis vad jag vill!