Öppet spår

601 kommentarer

jag oxh min kille ska dra utomlands är det tänkt. Men tips på vart? Han har aldrig varit utomlands. Gärna inte spendera en hel förmögenhet. Såklart varierar priserna pga säsong/efterfrågan osv men har ni erfarenhet av nåt ställe där ni inte betala sådär jääättemkt? Sol o bad/stad spelar ingen roll.
Någon med erfarenhet av att köpa resor från tex Lets deal?

Någon av de grekiska öarna är magiskt just nu, kan inte bli fel

Håller med om att Grekland är fantastiskt och ett bra första resmål. Lätt att hitta resor, trevlig folk, god mat och lagom exotiskt. Tycker dock man ska välja någon av de mindre öarna, inte Kreta eller Rhodos. Tips är t.ex. Samos, Mykonos och Paros. Även Kroatien (Split eller Korcula) eller Italien (Rom eller Florens) är superfint och lätt att resa till på lite olika budget.

Polen! Flyg med tex Wizzair (billigt om ni bara ska ha med 8 kg handbagage). För sol/strand rekommenderar jag Gdansk/Gdynia/Sopot dvs ”Trestad”, för upplevelser och mer party Warszawa, för upplevelse och mer mys/historikfaktor Krakow. Det är varmt som f*** oavsett så här årstid så har man svårt med värme och behöver svalka (som jag) så skulle jag köra på G/G/S eller Warszawa med najsa ställen utmed vattnet.

Swinoujscie i Polen rekommenderas! En badort med magiska sandstränder och fantastiska hotell och billig öl ?

Kroatien, Prag, Island, Irland, Skottland, Portugal (Azorerna), Abisko/Hemavan (fjällvandring, går att köra dagsturer och bo på hotell, hello midnattssol), Öland, Gotland, Falsterbo, Köpenhamn, Barcelona, Bali/Gili, Nya Zeeland, både södra och norra, gå från att åka skidor till att sola i tropikerna på en och samma dag, det landet är helt magiskt och har alla klimat inom köravstånd från varandra. Får, kor, underbara vidder. Cairns/Adelaide/Melbourne/Sydney (Australien). Och så Norge förstås! Med en tjock börs till hands! Och justeja, Tokyo också. Och Hongkong och Singapore!!! Hawaii. Alooooha ??

Australien är ju verkligen ett jättebra tips för någon som letar efter lite billigare semester. Ja vi fattar att du rest mycket. Chilla.

Förlåt men vilka dåliga förslag. Eller alltså, 30 olika resmål varav flera kostar typ 50 tusen pga avstånd.
Som ett förslag så säger jag någonstans på jorden. Finns skitmycket bra resmål på den här planeten!

Portugal. Kostar ungefär lika mycket som i Sverige. Om ni vill ha stadsliv bo då i Lissabon, annars går det bra att pendla från mindre strandorter i närheten.

Eller Gdansk i Polen. Aldrig varit där men hört av några att det ska vara jättevackert och billigt. Ligger vid kusten också.

Kroatien!

Fantastiskt vackert och billigt.

//Moa

Varför är du anonym nu för tiden moa?

Budapest!

@ Anonym 20.17

Budapest är fantastiskt fint men fy f*n vilken dålig luft. Avgaserna låg som ett lock över hela staden.

Det var ungefär den här tiden på året som var där. Väldigt varmt och bara bassängbad att tillgå.

//Moa

Samos var mitt favoritresmål och många har Kroatien som de åker tillbaka till igen och igen.

Kroatien, Turkiet (hela antalya/alanyakusten), Grekland o dess öar, men helst inte nån av de billiga festcharteröarna då de är rätt sunkiga, Montenegro (sveti Stefan ?), Spanien (costa del sol), Barcelona (både strand o stad).

Samos var grymt fint men tror jag for dit för ung. Perfekt dock för ett par!

Ica ger 600:- Rabatt per person, coop ger 600:- rabatt hos Tui och vissa LO förbund/fack ger rabatt hos Apollo.

Ving har mycket billiga resor i augusti.

Tack för alla som tog sig tid att svara! Sätter mig imorgon bitti och ska kolla varenda förslag ❤

Ja gör det! Jag längtar tillbaka till Grekland (varit där 4 gånger och i många andra länder) men alla dessa resmål som de andra skrev här ovanför brukar vara omtyckta. ?

Grekland alla gånger! Korfu är underbart, likaså Santorini. Billigt och är enkelt att resa till med tex Apollo.

Letsdeal resor har också bra deals. Oftast sista minuten till bra priser.

Mallorca – köp billig flygbiljett, hyr en bil och bo i nåt fint hus (Airbnb).

Montenegro ❤️

Grekland!!!

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Svenska låtar ni känner något extra för? En av mina är Kom änglar med Winnerbäck och Lisa Ekdahl (Finns på Youtube)

Snart skiner Poseidon?

Och typ alla av Håkan Hellström

Himlen är oskyldigt blå med Ted Gärdestad
Utan dina andetag med Kent

Ted ❤️

Vi hade båda dessa låtar på min mammas begravning,såå fina <3

Rötter av Lasse Tennander
OH dear ❤️

Ja den är fantastisk!

Jaa?? älskar den! Och ”Anna och mej” Lalla Hansson

”Kärleksvisan” Sarah Dawn Finer och……..
”Ju mer dom spottar” Kapten Röd??

”Die Mauer” Ebba Grön
” Men bara om min älskade väntar” Nationalteatern

800 grader Ebba Grön!

Eldkvarn: Kälekens tunga
Peter LeMarc: Sången de spelar när filmen är slut.
Joakim Thåström: Märk hur vår skugga.

//Moa

Vandraren
?

Gillar också den.

Lol

Älskar den haha 😀

Norlie KKV – Din idiot

Kapten Röd – 1 000 000 nollor

Ha fy fasiken så bitter jag verkar nu ??

Kapten Röd – Trasig

❤❤❤

Norlie och kkv – din idiot och ingen annan rört mig som du ❤

Nationalteatern – Sent en lördag kväll

Innan jag kände dig – Melissa Horn

Oscar Danielsson med Besvärjelse ❤️

Större med Molly Sanden.

”För alltid”
Sara Löfgren.
Om du har barn – beskriver kärleken perfekT.

Typ allt med Little Jinder! T.ex Puzzel, Sommarnatt, Vem har cigg?, Ångrar allt och Jag måste sluta leva som jag lever för evigt ?

Efter en flaska med rom – Loke Nyberg

”Jag fick låna en ängel” Shirley Clamp

Ghost Division

Sabaton ❤️

Så skimrande var aldrig havet – Sven-Bertil Taube. Detta är för att innan min farfar dog lyssnade han på denna låt på sitt äldreboende. I slutet var han ganska dement och visste inte tid och rum men det sista han sa till mig var att detta är en av de finaste sångerna han vet.
Denna spelades senare på hans begravning.

Om du lämnade mig nu – Lars Winnerbäck & miss Li. Helt enkelt en bra break-up låt 🙂

Lyssnade på Markoolio med ungarna igår. Vilken skatt!

teddybjörnen fredriksson hahahah. grät alltid till den när jag var liten och kan fortfarande fälla en tår när jag hör den.

Din tid kommer- Håkan Hellström
För kärlekens skull- Ted Gärdestad
Där jag hänger min hatt- Norlie & KKV
Hela huset- Veronica Maggio

Så mycket minnen knutna till ovanstående låtar. Älskar dom alla.

Någon med erfarenheter av ECT/elbehandling? Vill höra allt, effekt, biverkningar, hur upplevde anhöriga eventuella biverkningar/effekter, gur många ”doser” osv.

Min mormor fick ECT-behandl, med mycket gott resultat. Kommer inte ihåg hur många, det var under en längre period där hon var inlagd på psyk första tiden. Hon upplevde inte några särskilda biverkn, mer än efter första omgångarna, då hon blev nästintill manisk, euforisk.. Hon hade en väldigt djup/svår/lång depression(obviosly), vi trodde att hon höll på att bli dement, liknande symtom. Hon blev hjälpt ur det mörkaste mörka med ECT, har fler i min närhet som blivit hjälpta av den behandlingsmetoden.

Tack för ditt svar!

Jag har varit deprimerad fyra gånger. Depressionerna blir både längre och djupare för varje gång. Sist var det tal om ECT, men jag vägrade trots att personalen pratade om hur god och snabb effekt det hade. Jag var så rädd för biverkningar, främst minnesbesvär och personlighetsförändringar.

Risken finns ju att jag drabbas igen av en djup depression. Jag vill läsa på och höra andras erfarenheter så jag eventuellt kan överväga den behandlingen vid en ny depression.

Min syster fick ECT med mycket bra resultat, hon blev stabilare, fick inte lika djupa och destruktiva skov och var inte deprimerad under en längre tid . Sen försvann sjukdomsinsikten under en bra period och hon fick för sig att hon klarade sig utan all vård. Bättre nu men tyvärr medicinerar hon ”bara” och minns inte ECT:n så bra som vi i familjen.

Är på modd modd modd modd.

So you know 🙂

Jag väntar! 🙂

Jag fick en lång behandling av ect för några år sedan. Den största och värsta biverkningen var minnesförlust. Jag minns nästan ingenting från den perioden förutom små fragment. Och det var över tre månaders tid jag fick behandlingen. Men det är ju självklart värt det om man blir bättre. Jag mådde så fruktansvärt dåligt under den perioden och enligt mina läkare svarade jag mycket bra på behandlingen

Som ovan skriver hjälper det en ut ur det mörkaste mörka, men sen återstår mycket och hårt jobb

Absolut, det är bara början så att säga, dock mkt effektivt i vissa fall.

Så upplevde jag det med mormor, hon fick säkert vissa biverkn, men ”ingenting” i jämförelse med hur dåligt hon mådde i sin depression. Den yngre av de jag känner (som fått ect?) upplevde oxå en viss minnesförlust, men tyckte det var värt det.

Jag är rädd för minnesförlusten. Jag har två barn och jag är så rädd att jag ska glömma deras uppväxt..

Å andra sidan är depressionen ju skadlig den med. Och visst har jag minnesluckor trots att jag inte fått ECT eller varit neddrogad. Halva år 2010 är exempelvis en enda dimma. År 2015/16 likaså.. och det är ”bara” pga depressionen.

Usch, verkligen tufft för dig❣️ Minnesförlusten ter sig säkert olika, den jag känner glömde inte långa perioder tillbaks i tiden, utan mer kring tiden behandl pågick.
Mormor var såå sjuk, paranoid och mkt glömsk av depressionen, skötte inte sig själv eller hemmet. Där fanns det inget att förlora. Förstår att du vill läsa på, håller tummarna för att du ska få må bra❤️

Tror barnets uppskattar att du mår bra istället för minnesförlust. Vet att vissa har smått minnesförlust från när de vaknade från ECT och kände sig lite småtrötta. Jag hoppas du tar emot all hjälp du kan få, du förtjänar att må bra ❤️

En nära vän till mig har fått ECT-behandling på grund av svår anorexia och depression. Det hjälpte henne att ta sig ur det allra mörkaste för att efteråt vara mottaglig för behandling. Hon hade god effekt av ECT och har efteråt sagt att det räddade livet på henne. Hon hade återkommande psykisk ohälsa. Självklart är behandlingsresultatet individuellt men jag vill ge dig ”våra” erfarenheter. Min vän drabbades av minnesförluster under den tiden behandlingen pågick men inte mer än så. Även vid svår ångest och depression kan du drabbas av minnesförlust. Jag har haft två stora depressioner i mitt liv och vid den senaste tappade jag sex månaders minnen, jag minns ingenting (och detta var utan ECT). Mitt råd är att väga fördelar och nackdelar och ta det beslutet som gynnar dig på lång sikt.
Lycka till och hoppas du kan få bra snart ❤️

Jag har fått ect och det har funkat jättebra! Kortvarigt hade jag svårt med minnet, inte långtidsminnet men typ vad jag ätit dagen innan o om saker hänt igår eller förrgår. Mitt tips är att skriva dagbok under tiden du får behandling och att skriva i din kalender sådant som är viktigt. Jag fick senast behandling i februari o har inga som helst problem med minnet nu. Dock minns jag inte sjukhusvistelse så himla detaljerat. Du har dessutom rätt att avbryta behandlingen, dessutom tror jag inte du får så väldigt många behandlingar när det är nytt. Varning för att man dok kan få ont i käkmusklerna, berätta om alla eventuelle biverkningar för personalen. Jag får behandling i Gbg o där är dom oooootroligt snälla o lyhörda anpassar väldigt mycket, jag vill tex andas syrgas en längre stund innan, dom får inte röra mig mer än nödvändigt, och jag vill aldrig ha bål i handen utan i armen. Dom tittar noga på hur mycket man krampar, jag kan få o t av första behandlingen i käkarna o lite träningsvärk i musklerna men då har jag oftast krampat mer än jag behöver o då har jag fått mildare behandling resten av gångerna tycker du ska ge det en chans helt klart. O googla inte för mycket, finns nån grupp som kommer upp när man googlar som baaaaaaara pratar skit om behandlingen o visar skräckexempel. Du kan säkert få mer info av dom som kommer utföra behandlingen

Anhöriga kunde säga att jag kunde upprepa mig, typ berätta något som jag berättat dagen innan. Jag bad dom att säga till när det hände för då kunde jag försöka minnas när jag sagt det sist.

Har aldrig skrivit här innan men känner mig tvungen nu. Jag har fått ECT i några omgångar och jag har tappat 10 års minnen. Alla minnen med min man, mina graviditeter och mina förlossningar. Barnens uppväxt. Allt är borta. Alla minnen jag har är sådant jag fått återberättat för mig. Det är alltså inte fragment som försvunnit utan 10 hela år. Det var det inte värt, rekommenderar det absolut inte för någon. Läkarna säger att det är så himla bra men jag vet många många fler som fått det som jag. Jag har dessutom svårt att skapa nya minnen. Jag har blivit hjärnskada helt enkelt.

Det hände mig också, jag glömde bort nästan hela tonårstiden pga ECT. VET att det fanns där före, efter avslutad behandling kom det aldrig tillbaka. Känner mig som en halv människa utan minnen. Men det påverkade inte förmågan att skapa nya minnen för mig i alla fall. Inte värt det alls men jag var så deprimerad att jag inte brydde mig då om eventuella bieffekter.

Jag har fått ect och hade aldrig valt det igen! Jag blev tyvärr inte bättre (enligt både mig själv och läkarna samt övrig vårdpersonal) men fick omfattande minnesluckor. Omedelbart efteråt var jag som en grönsak men kunde använda kroppen som vanligt. På längre sikt drabbades jag av att långtidsminnet påverkades. Hittade t ex inte hem till min syster när jag skulle dit någon månad efter behandlingarna(!) Flera års minnen är borta för alltid (nu var det snart fyra år sedan jag fick behandlingarna). Jag personligen tycker att det är vidrigt att jag träffat människor, gjort saker och haft samtal som jag inte minns men blir påmind om när andra pratar om dem. Jag orkar inte förklara att jag fått ect utan får bara hålla god min och försöka fråga någon jag litar på som också var med vid det aktuell tillfället vad som hände. Det är som en gigantisk minneslucka (tänk som efter en fylla spm spårat ur totalt) som varar i flera år. Det är för mig en förlust av kontroll och personlighet som jag fortfarande gråter över varje gång jag träffar någon och den personen pratar om något jag inte har en aning om att jag upplevt.

Jag vill samtidigt säga att jag vet samtidigt att många blir hjälpta. Jag är ingen konspirationsteoretiker (finns gott om sådana när det gäller ect) men min upplevelse var helt klart att vården tonade ned alla biverkningar. Mitt tips till dig är att iallafall inte acceptera långa behandlingsserier, blir du inte bättre av ect tämligen omgående bör behandlingen utvärderas.

Fick ect-behandling för några år sedan, det skakade verkligen om i skallen minst sagt. Hade planerad serie om 10 tillfällen men vi slutade efter 6 eftersom jag närmast blev manisk istället för deprimerad. För mig var det otroligt effektivt för att snabbt bryta depressionen, det gjorde dock att jag körde igång för snabbt igen och 6 månader senare var jag ordentligt deppig igen. Så min erfarenhet är att det kan va en quick fix men i sig inget som hjälper på längre sikt. Var ordentligt dimmig efter behandlingarna, upplever mitt minne som sämre nu men vet inte om det beror på ect eller år av depression. Direkt efter kände jag mig mycket förvirrad, typ känslan när man har ett ord på tungan men inte kan komma på det, varje gång man kommer nära försvinner det. Så kände jag mycket efter, men med allt möjligt, saker om mig själv osv. Vet inte om jag gjort det igen, känns redan som jag glömt mycket.

Vad är viktigast i livet (ditt eget eller livet i sig)?

Motivera.

Mitt eget!

Mitt eget enbart därför att jag är den viktigaste för mig.

Det är bra, det är så man ska känna 🙂 Då klarar man de fleata situationerna

Så känner nog jag med.

Jo alltså, inser att frågan kanske var luddig. Vad är viktigast i livet?

Att ha hälsan och vänner ❤️

Att vara tillfreds med sig själv. Relationen till sig själv är det absolut enda i livet som varar tills det är slut, allting annat runt om kommer att förändras

Amen. Blir mörkrädd av de som säger att deras kärleksparter är det viktigaste i livet. Bara att kolla på skilsmässostatistiken eller valfritt Öppet spår för att inse att de flesta kärleksrelationer inte håller livet ut. Jag kanske är cynisk men det känns sunt att trivas med sig själv och vara självständig med om/när det värsta händer och din parter lämnar dig/dör/är otrogen osv. Barn är en annan sak, att de känns viktigast kan till och med jag som inte har några förstå.

Har ibland reflekterat över det där. Stunder när jag varit som lyckligast. Inte sällan innehåller dem en man. Jag gillar det inte…

Perfekta låten ”dead – madison beer” ?

Mitt hem och min man. Mitt hem är min trygghet och tillsammans med mannen som alltid är min fasta punkt i livet. ?

❤️?

Att vara trygg och tillfreds skulle jag nog säga.

Svårt att känna sig trygg, med tanke på hur samhället ser ut idag ?

Lite fel smiley va

Att få vara lycklig och frisk. Och att resa.

Min man! Han är min bästa vän, min logiska ”halva”, mitt lugn, min trygghet som jag aldrig fått eller haft som barn eller i tidigare förhållanden.
Vi firar sex år i veckan som kommer och kärleken jag känner till denna människa är helt sjuk.
Vi jobbar på barn/ivf så nästa år ”hoppas” jag att han fått sjunka ner ett trappsteg. ?

Åååhhhh. Så fint. ❤️

Kan verkligen relatera. Jag har varit tillsammans med min man i 17 år (är 34), och han har gett mig den villkorslösa kärleken jag aldrig fick som barn. Jag älskar honom djupt, och jag är så tacksam.

Att kunna känna tacksamhet för de små sakerna.

håller med. har tusen frågor till dig men vet inte vart man ska ställa dom? byta e-mail? kärlek 🙂

Min mamma och min framtid och vetskapen om att jag gör något bra som kan förändra andras liv.

Skrev för ett tag sen men hamnade då långt ner i öppet spår, så försöker igen 🙂

Fyller 30 i vinter och har tänkt att fira med min vänner. Bor dock för trångt för att ha hemmafest och vill inte hyra en klassisk festlokal där det krävs stelt mingel innan salongsberusningen slår till.
Ös på med tips!
Barer som går att abonnera, hotellrum där det är ok att festa, chambre separees som går att göra festliga, ett ”vardagsrum” som går att hyra en kväll, evenemang som är kul att besöka som ett gäng

Kan tillägga att jag bor i Stockholm och tänker mig en budget på högst 15000kr

Det äe
Väl bara att ringa eunt till de barer du är intresserad av.
Du vill inte ha ”stelt” mingel, utan en suparfest då eller? Måste det vara peivat, annars är väl en VIP-del rolig på ett kul showställe?
Ska de komma berusade? Eller hur har du tänkt?

Chambre separée på Nybrogatan38. Hyran ingår om notan uppgår till 4′ (om de inte ändrat pris, men däromkring iaf). Mysigt, man kan välja egen musik och runt stort bord. Beror på hur många ni är dock? Tror vi var typ 13 där sist iaf.

Grodan har också chambre separée.

Hade sagt ”hyr bastuflotte” om det varit sommar.

Boka en juniorsvit el dylikt på Berns annars och beställ catering dit? Nära till nattklubb sen iaf.

Eller fråga ngn vän som fyller nära tidsmässigt om ni ska ha fest ihop och var hemma hos nämnd vän? 🙂

Jag körde min 30-årsfest i ett separat rum på Häktet på Söder, tror rummet heter ölbaren. Jag beställde aperol spritz till alla (15 pers), några vinflaskor och chark och ostbrickor som snacks och tror jag betalde typ 7000kr. Så fick alla beställa själva i baren efter det. Tror det får plats runt 25-30pers som mest i det rummet, men ring och fråga!

Tillägg: Det är musik och ett charmigt hyfsat litet rum, jag tyckte inte alls det var stelt i början av kvällen 🙂

Var utomlands i solen i en vecka, slarvade med huvudbonad, och nu är min hårbotten så torr. Flagnar jättemycket kombinerat med sårskorpor eller liknande i hårbotten. Jobbigt och vet inte riktigt hur jag ska behandla det. Är man torr på kroppen i övrigt är det ju bara att smörja in, men nu är det ju hårbotten som är torr… Tips?

Head and shoulders har för extra torr hårbotten. Jag blev helad efter en tvätt ?

Head and shoulders innehållet en massa skräp. Smörj in med aloe vera-gel (utan alkohol, ex. Vera). Jag hade även i fil blandat med olivolja som satt i en timme innan jag tvättade ut det. Urtekram har bra och milda schampon för torr hårbotten. Undvik att färga/bleka håret samt hårspray och andra produkter som innehåller alkohol.

Bryr mig inte om vad det innehåller alls, mig hjälpte det efter en gång och jag slapp min idiottorra och flagiga och även såriga hårbotten

skönt då behöver du aldrig använda det igen.

Head and shoulders innehåller även ämnen som gör att mjäll försvinner tillfälligt, för att sedan komma tillbaka.

De är så deras business fungerar 😉

Snälla läs innehållet och hör av dig sen hur du tycker om de.

Det finns en hårbottengel från Aco som är bra. Köps på apotek.

Olja, olja, olja innan tvätt. Och tvätta sällan, låt det bli fett, det är bara bra för din hårbotten just nu

Ja fuktgele från apoteket. Kan användas i torrt eller blött hår.

Selsun schampoo brukar sjukvården rekommendera. ?

Kokosolja i hårbotten typ två timmar innan varje gång du ska tvätta det. Jag gjorde det i ca 2 veckor sen var min hårbotten som ny. Efter så använde jag apotekets parfymfria schampoo för torr hårbotten

Kokosolja som du packar in ordentligt, lägger plast över och sedan handduk så värmen hålls in ordentligt. DEtta är suveränt att göra inför varje hårtvätt för de har då skyddat mitt hår för uttorkning av schamponering.

Annars har jag hört att raps/olivolja ska vara bra, samt avokado och aloe vera.

Peg Parnevik har en voice over i kören. Hur mkt sjunger hon eg själv?

Inte mkt tror jag.

Nej, hon är ju upptagen med att visa tuttarna på insta var och varannan dag…

Haha, det är verkligen sant. Tycker Peg har förändrats väldigt, väldigt mycket. Osäkert om det är till det positiva…

Osmaklig kommentar.

Kommit igång med poddlyssnande och vill ha att lyssna på vägen till jobbet och sen på semestern. Vilka är er bästa podd-tips? (engelska och svenska funkar) 🙂 Gillar bra röster/programledare (haha har slutat om jag inte gillat de jag hört), fakta, ekonomi, mord/mysterium, böcker, matlagning, samhälle och resor.
Ta hand om er i värmen!

David Batra, p3 dokumentär (vissa p1 och p4 också), spår, en mörk historia, rättegångspodden, i brottets spår, p3 dystopia, serial

Spöktimmen, En mörk historia, Spår, Rättegångspodden, Vad blir det för mord, Mord mot mord, P3 dokumentär, Fördomspodden.

kropp och själ i p1, psyket i p3 (avslutat nu men finns gamla avsnitt) samt monkey mindset är mina favoriter!

Morgonpasset, p3 dokumentär, sommarpraten, spår, rättegångspodden…

P3 dokumentär, verkligheten i p3, serial killers och disgraceland

Du gillar fakta? No such thing as a fish är given i sådana fall!

Mina absoluta favoriter just nu: Someone knows Something, In the Dark och Missing and Murdered. Samtliga True Crime-dokumentärer, men vad jag upplever – gjorda på ett respektfullt sätt, långsamt berättade och fördjupning av personer och miljöer. Rekommenderas verkligen!

The last podcast on the left! Älskar den, så spännande, välgjord och rolig! Handlar om seriemördare och sekter och konspirationsteorier

P1 P3 och P4 dokumentär, finns mycket att ösa ur där.

Jag blev tipsad om My dad wrote a porno för några veckor sen (när jag skulle gå Fotrallyt) och den har tagit över mitt liv sen dess. Det är ju det roligaste jag har hört i hela mitt liv. Skrattar mig harmynt varenda avsnitt!

Hur gick det gör dig i rallyt? Hur länge orkade du?

Jajust! Hur gick det??

11 timmar och tre minuter gick jag. Lite besviken att jag inte orkade längre men samtidigt jättenöjd eftersom det var mitt första och det var så svårt att föreställa sig hur det skulle bli och kännas. 🙂 Jag siktar på att göra om och göra rätt nästa år.

Det är ju inte alls illa!! Impad! Såg ett tv-program om fotrallyt, aldrig hört om det tidigare. Är det så att man måste hålla 5km/timme?

Man går i snitt 5 kilometer. Ibland går det lite fortare och ibland lite långsammaste. Beroende på var man går, om det är trafikerat eller inte. 🙂

P3 Historia! ❤️

Här är ett gäng olika som du kan testa: Billgren Wood, Dilemma, Forni & Hamilton, Veckans bläcka, Freakshow, Fördomspodden, Mitt i livet, Relationspodden, Pappapodden med Nisse och Manne, Plånboken, Redgert & Dietz, Röse & McAllister, Självklart, Skäringer & Mannheimer, Spår, Svenska mordhistorier, Rättegångspodden, Säker Stil, Tom & Petter, Träningspodden, Tvillingpodden, Värvet, Wahlgren & Wistam, Allt du velat veta på fem minuter, Anja & Alex, En mörk historia, Fyra meter, Första glaset, Ihop med Josefin, Kropp & Själ, Lillelördag, Misslyckade brott, Mordpodden, Fallen jag aldrig glömmer med Hasse Aro, Ekonomi på riktigt med Charlie & Mathias, Morgonpasset, Kvällspasset…..?

Creepypodden med Jack Werner!!

Casefile, My favorite murder, Answer me this (stort arkiv – tror den har funnits i 10 år nu), Criminal, Serial säsong 1, Dirty John

This american life är så bra! Den har två avknoppningspoddar som heter Serial och S-town som också är grymma.

Wow, tack för alla svar! Har screenshotat alla tips och söker febrilt i podd-appen 😀

Godkväll!
I torsdags kom ju antagningsbeskeden till högskolan. Kom ni in på det ni ville och vad är det isåfall?

Själv blev jag reserv på mitt förstahandsval men kom in på mitt andraval så skulle gärna också vilja höra lite solskenshistorier om er som varit reserver men kommit in ändå. Jag är reserv 17 av ~100 antagna.

Jag var reserv 49 och kom in för ett par år sen.
Nu kom jag in på mitt förstahandsval, yay!

Men åh vad kul! Grattis! Vad är det du ska plugga?

Min sambo kom in på sin reserv, för många år sedan.
I år skrev han 1.9 på högskoleprovet och kom in överallt 😛 *stolt*

Godkväll själv Emma!

Jag har både sökt information på nätet för ett år sedan och hört att många kom in, trots att de var runt 20 i reserv. Det beror förstås på hur många som väljer andra utbildningar istället men du kan absolut ha chans att komma in, ja. Det kan hända mycket under dessa veckor. Jag håller tummarna! ?

Hur ser man vilken reservplats man har?

Jag var reserv, kommer inte ihåg vilket nummer men runt 10:e kanske. Jag åkte dit första dagen och fick plats! Har även hört att detta funkat för andra. Om du har möjlighet så åk dit på inskrivningen, kan vara så att de hellre ger platsen till någon som är där än att sätta sig och ringa runt till folk i turordning. Stort lycka till, håller tummarna för dig! Och kommer du inte in i år kan du alltid tacka ja till andrahandsvalet och försöka igen nästa gång ?

Jag hade bara sökt en kurs inom mitt program, och kom in, vilket inte är förvånande.

Min kompis var reserv 56 förra året, och kom in på sitt första val. Jag håller tummarna! 🙂

Jag kom in på mitt förstahandsval tack vare högskoleprovet. Har dock medelvärde där så inget att skryta om men glad att jag har det! Ska läsa webbprogrammering på LNU.

Tänk att många tackar nej och hoppar av även en bit in i programmet första terminen så plats 17 är inte illa! Ska hålla tummarna för dig 🙂

Hamna på 1a reserv. Men osäker på om jag är redo att plugga. Men fick tips från syv igår. Åk till uppropet även om du står som reserv, de finns folk som ej kommer och då får reserver som är där platserna 🙂

Alltså.. Bellas Instastories
Pay extra for some magic?
Betala extra för att låta Sally ”vinna” ?

Såg det! Även om man som barn alltid ville vinna så tror jag detta är en enorm björntjänst att man tror man bara hämtar ut det man vill överallt… synd om barnen som kommer få rubbad verklighetsuppfattning

Jag tyckte det var gulligt gjort, har alltid velat vinna på ett sånt hjul och aldrig gjort det. Någon gång hade vart kul att vinna även om det skulle vara fusk.

Dock håller jag med er om att man absolut inte ska låta barn vinna varje gång, det är viktigt att lära sig att man inte alltid får det man önskar.

Jag är en sådan som vinner hela tiden – det är sjukt jobbigt att släpa på! Och choklad blir vidrigt och oärligt efter en stund.

Haha men varför spelar du då?

Idag åkte barnen och jag till Gröna Lund. Imorgon ska dom till O så jag ville göra något roligt. Det var en varm dag men inte så mycket folk där. Vi åkte massor och spelade lite spel. Sally är galen i pandor och hon fick vinna en jätte-panda till hennes förtjusning. Det går ju att betala för största vinsten, älskar genvägar i livet. Hennes egna ord från bloggen. 😀
Älskar genvägar i livet hmmm undrar om hon köpte sitt gymnasiebetyg körkort vad mer:P Allt kan köpas för Bella med pengar 😀

Nja vi har ju sett hur det går när man inte kan köpa allt för pengar, typ körkort och utbildningen i Zürich. Gick ju sådär…

600-800kr för en NALLEBJÖRN är helt sjukt i mina öron. Det är ungefär så mycket det kostar att köpa förstaprisvinst på Grönan.
Läskigt att ha en sådan syn på pengar som Blondinbella verkar ha.

Min kille har adhd.
Han är godhjärtad, rolig och omtänksam.

Men… så även OTROLIGT jobbig ibland!

Pratar om allt, helst hela tiden, detaljerat!

Min familj/vänner tycker ibland det är jobbigt att han pratar och kräver så mycket uppmärksamhet.

Häver ur sig klumpiga saker som får mig att skämmas! (Dock ber han alltid både mig och den som fått kommentaren om ursäkt, om denna tagit illa upp)

Han vill vara omtyckt av alla och därför gör han allt för att hjälpa till med saker.
Han fokuserar så mycket på andras problem att han själv blir helt slut.

Vet egentligen inte vad jag vill med detta inlägg.. kanske bara höra om någon känner igen sig?

Min mans lillebror är sådan, dock utan adhd. Det kan vara jobbigt och pinsamt, men vi har lärt oss att han inte menar något illa och vi försöker vara noga med att säga till när han säger sårande saker. Mycket svårt för mig som är konflikträdd och har GAD, men man får lära sig.

Fysisk träning och avslappning? Det hjälper många! Kan han prata och skriva av sig innan och eller tänka tyst för sig själv: dags att låta de andra få säga sitt också. Det kan gå att träna bort detta. Jag har läst en hel del om ADHD, så jag förstår problematiken, men just hård fysisk träning innan kan ha bra effekt.

Jag har själv ADD och är tyvärr inte helt perfekt. Att ha en diagnos är ingen ursäkt för att bete sig skevt. Men det blir ju också lätt hänt att man ser det som att person med diagnos alltid beter sig skevt till skillnad från en ”normal” person som ja… bara liksom är normal.
Alla kommer med laster. Så jag vill bara hojta att en ”normal” partner är ingen garanti till att slippa otroligt jobbiga moment.
Jag har gått runt i min relation med en supertyngd av att inte vara tillräcklig och att jag behöver ändras. Det är OTROLIGT jobbigt. Om du har fått lyckan i att hitta en person som är godhjärtad och tänker på andra före sig själv så låter det ju helt underbart.
Jag vet inte vad jag ville komma med det här heller. Men jag förstår din frustration lite för väl, då den har fått mig att känna mig så kass. Det viktiga är ju i slutändan att man är en fin person som vill väl och att det måste få betyda något trots att man snubblar så mycket medans man försöker.

Min sambo med! Jag saknar hur han var innan han började medicinera. Adhd’n är tuff men vad ”medicinerna” gjort med hans hjärna är hemskt!! Jag älskar honom men känner knappt igen honom längre. Han är gränspsykotisk och har samlat på sig en handfull diagnoser till pga detta amfetaminskit! Så varning på den. Orkar du hänga med i hans adhd-tempo och vara honom lojal så kan det dock vara underbart. Folk bryr sig så mycket om hur ”man ska” vara…

Alltså Bellas instastory idag – köpte hon upp alla nummer på lottohjulet så att Sally skull vinna? :S

wow kollade nu.. förmodligen…

Har gjort samma sak.. drog lotter efter lotter och vann aldrig så då köpte jag allt så min dotter fick vinna.. hade nog fasen stått där än idag annars. Otur i spel & kärlek ?

Vad skulle ni göra?

… 1: Om absolut ingen fick reda på det?

… 2: Vilken är er största hemlighet?

… 3: Vilken är er högsta önskan?

Och / eller berätta någonting annat.

Jag har just badat ute i perfekt temperatur och i en vacker solnedgång. Hoppas ni mår lika bra!

Rånat ett företag jag inte gillar på typ 100 miljoner via någon väg via nätet. Alltså inte pickadoll och skidluva.

Att jag dödat ett barn.

Flyttat till USA och bara njuta av ett behagligt lugnt liv, lite i skymundan men ändå med närheten till allt USA har att erbjuda.

dödat ett barn?

Abort eller olycka låter det som. Men lät lite dramatiskt

Nej mer eller mindre medvetet låtit bli att rädda livet på ett barn.

Glömde mitt nick ☝?

Oj, hur?

Herregud. Varför? Mår, på riktigt, fysiskt illa av att läsa din kommentar och hoppas verkligen, verkligen, att du bara hittar på.

Tyvärr inte, dock var detta 30 år sedan. Min stora hemlighet i livet

Hade du anledning att låta bli

Men va..??

Vad hände och varför räddade du inte?

Jag födde ett barn som jag inte ville ha och lämnade det därför att dö. Visst fanns det omständigheter osv men faktum är att detta var den väg jag valde och gjorde och det får jag ha på mitt samvete.

❤️

En gång hittade jag en bok på en loppis. Den hette Hemligheter och varje sida innehöll en hemlighet som folk hade skickat in anonymt till författaren. Det här var över 20 år sedan jag läste den men jag minns och tänker än idag på en helt tom sida förutom en mening som löd ”I sold my baby.”

Jag tror att jag kommer att minnas din kommentar på samma sätt.

Jag vill också lägga till att jag inte alls dömer dig.

Hur lämnade du barnet att dö, Vad var dödsorsaken? Hur gammalt var barnet?

Dödsorsaken torde bli nedkylning och varför jag ej räddade det var för att jag inte ville ha barnet. Barnet var nyfött

Hur länge lämnade du barnet i kylan? Hur gick dina tankar när du visste att barnet var hjälplöst? Har du barn idag? Jag har så mycket frågor ?

Varför det?

För att jag var egoistisk.

Vill du berätta vad som hände?

Vill gärna veta mer om du vill utveckla.

varför ville du inte ha det? Förtjänade det att dö en ensam och plågsam död för det? Någon annan hade kunnat älska det.

Svårt när det ej går att svara på kommentarer då det ej finns svarsknappar under vissa.

Jag har ett vuxet barn idag. Barnet lämnades i tre dygn i vatten och tog aldrig ett andetag i luften.
Mina tankar har aldrig gått på något sätt, jag gjorde ett val där och då och har aldrig ältat det efter det. Jag var i en situation där det för mig handlade om att fortsätta det liv jag hade.
Korta svar, kallsinnig osv.. ja men det är då jag har hanterat det för att det ej skulle påverka resten av mitt liv.
Jag gjorde som jag gjorde, medvetet och det får jag leva med dock har jag även valt att det ej skulle förstöra min framtid och har därför ej grävt ner mig i alka om, var, hur och varför, ibland måste gjort få vara gjort då det ej ändå går att göra ogjort i efterhand.

FYFAN.

Men… vad hände sen? Anmälde du att du dödat ditt barn? Vad gjorde du med kroppen? Vad sade du människor som kanske undrade vart ditt barn tog vägen? Fanns där någon pappa med i bilden?

Det va bland det sjukaste jag läst. Du kunde ju för allt i världen adopterat bort barnet istället för att låta det dö. Hoppas innerligt att du bara trollar.

Fanns ingen pappa med i bilden och ingen visste att jag var gravid. Dock hade jag i 8 månaden ringt och bokat en tid hos mvc och meddelat att jag hade en långt framskriden graviditet. Då jag ringde och avbokade tiden för att jag ej längre behövde komma dit blev det poliser mm inblandat och barnet hämtades och obducerades och senare begravdes. Åtalet mot mig lades ner då jag ansågs otillräcklig vid förlossningens tidpunkt.

Hur funkade förlossningen? Jag gissar på att du födde ensam hemma i badkaret och lät bebisen ligga kvar i vattnet tills polis kom och hämta?

Alltså det låter väldigt osannolikt tycker jag… hoppas du driver bara.

Jag är inte lättkänslig, men shit… Hur har du mått efteråt (tänker år) och hur mår du idag? Är det något som tär dig?

Blir jättekonstigt att svara när fältet krymper utan att kunna svara under rätt kommentarer.
Nä jag mår inte dåligt över det och har inte gjort heller. Det är mer som att det inte hänt.
Ibland läser man ju rubriker om nyfödda som slängts och hittas och då inser man att man är en av dessa men inte i övrigt.
Jag är ganska krass, jag kan inget göra åt det och inget blir bättre över att jag går och ältar eller mår dåligt över det.
Jag gick vidare i livet och är från den dagen i stort en mönstermedborgare med extremt skötsamt välpolerat liv.

Fanns ingen tanke att lämna barnet på en plats så ngn kunde ta hand om det el att adoptera bort det?

Herregud, din brist på empati är det mest skrämmande.

Svar till A, nej. Trots att jag visste att jag var långt gången i graviditeten så blev jag ändå överrumplad när det väl satte igång och jag ville bara bort från hela situationen

Anonym 00.50 brist på empati… barnet hade inte levt för att jag skrivit mina kommentarer med mer empatiska ord. Det hade mer bara varit för att få sympati från er vilket jag inte är ute efter alls. Jag vet precis vad jag gjort och även att det inget går att göra åt idag 30 år senare.

Dreamy,
Nej, barnet hade såklart inte levt idag ändå men med bristen på empati förmodar jag menas med att du inte ångrar dig, att du inte har tänkt eller inte tänker på det och att du levt vidare som en ”mönstermedborgare”. Man kan tänka på något och känna ånger och sorg, även om man gjorde något som man i stunden bara ville få gjort och dessutom leva ett bra liv senare.. Det utesluter inte någonting.

1 – sluta betala hyra och elräkning

2 – jag hade ett förhållande med en gift man 2014-2016, och har nu ett sådant med en annan gift man

3 – jag vill flytta till Bali och bli deras Yoga Girl och typ reset myself. Jag ångrar ingenting jag gjort, men vissa saker skulle jag göra annorlunda om jag fick börja om. Jag kan säga att de gifta männen skulle jag göra om.

4 – jag har själv blivit bedragen

1) Hacka Apple och bli mångmiljonär
2) En som jag trodde älskade mig förstörde hela livet för mig och det tynger ner mig varje dag
3) Att min mamma blir frisk, att jag får jobb och att jag träffar en kille som älskar mig för den jag är.

hela livet? <3

1 Sno min chefs dagskassa
2 jag kysste en annan man på fyllan en gång
3 att jag kan få äga ett radhus en dag

1. Kallblodigt mord av några jag har på min lista.
2. Jag vet vilka och hur Örebrorånet gick till samt att jag planerar hämnden på mannen som förgrep sig på mig när jag var 7.
3. Att paradiset är verkligt och att jag får en VIP-billjett dit.

Vilket örebrorån?

Guldrånet i Örebro.

Inte 2017 utan transportrånet typ för…10 år sedan? Äsch minns inte men känner grabbarna och vet hur det gick till. De delade på 3 miljoner. De har även rånat guld.

Grattis. Osmart.

* mörda pappan till mina äldsta barn
* Hemligt så klart
* Att alla respekterar varandras olikheter

Om du vart åtalad och dyl så är det ju ingen hemlighet?

Tips på att bli av med sockerberoende?
Jag äter godis/socker/läsk VARJE dag, flera gånger om dagen. Jag äter strösocker eller sirap direkt ur paketen om jag inte har godis hemma. Så äckligt egentligen men vad ska man göra…
Jag har försökt och försökt och försökt men trillar snabbt tillbaka igen.

Funderat på om man skulle testa fasta. Har sett att Bodystore säljer färdiga paket med olika juicer och örtte som man ska ta i fem dagar (tex denna https://www.bodystore.com/5-dagars-fasta), kan det vara något?

Jag har lite övervikt, BMI 27, men trivs helt okej med min kropp. Sockerberoendet är det värsta. Äter bra i övrigt och får mig vardagsmotion + aktivt arbete. Fastan är alltså inte i syfte till viktminskning.

Söker annars tips på hur man blir kvitt detta beroende.

Fasta i syfte till att ”reboota” kroppen och körs total avhållsamhet från socker. Känns som att det är lättare om man har sina exakta grejer i ett paket och ett spikat schema, än att bara tänka ät inte det och ät inte det.

Om ni förstår hur jag menar.

Är också sockerberoende. Äter varje dag och det är inga ”två rutor choklad” vi snackar om. Är också så jävulskt trött på det. Inte heller för viktens skull, har BMI 21 men för att man jagar socker hela tiden, för att jag får lätt panik om jag inte får mitt socker och att när jag tänker på ett liv utan socker ser jag ett liv utan glädje. Låter så sjukt när man skriver det men det ÄR så!! Försökt komma ur det i åratal men det går fan inte.

Oj vad svårt.. Nr 1 borde ju vara att ta bort allting så du inte har det hemma, inte ens strösocker. Köp melon, mango, vindruvor och andra söta frukter som kanske stillar det mest akuta? Tror att du måste lida ett tag för att bli av med det. Du kommer nog få abstinens. Vad är det de säger, 3 veckor va innan det blir lättare?

Jag fick brutal magkatarr och var tvungen att sluta cold tukey med socker. Jobbigt i typ en vecka, sen inga problem. Lycka till

skulle verkligen inte rekommendera fasta. det gör bara socker (och mat)-suget större. skitråkigt tips (men det som fungerar bäst) är väl att aldrig gå hungrig. ät mycket mat och ofta. och snåla inte på kolhydraterna! och kanske slänga ut sockret och sirapen under de två första veckorna för att inte frestas.

men ps glöm inte att lite socker är ju inte nån fara. men ja, häller du i dig sirap förstp3 jag ju att det är ett påfrestande beroende

Alltså fasta känns som att det skulle trigga mer. Spara undan pengar för något skoj för varje dag/vecka du inte äter socker?

Rekommenderar boken sockerbomben 3.0, många praktiska och konkreta tips där de likställer det vid att förbereda och hantera det som ett kemiskt beroende (berätta för omgivning, total avhållsamhet, förstå att det är en drog, tömma skafferi etc)

Köp aldrig något med socker. Har du ingenting med socker i hemma blir det betydligt svårare att äta något med socker i.

Så ingen frukt eller liknande öht? Eller menar du en viss sockertyp?

Enklast är väl att välja bort alla sötsaker över huvud taget. Man överlever fint utan att äta frukt.

Ät bär i stället för frukt. De är mindre söta men ändå goda?

Kör Kostrådgivare Ulrikas 5 dagars jucing! Jag blev av med sockerberoendet och Cola beroendet! Kör detoxen den är grym!!!

Borsta tänderna när du blir sötsugen samt drick två stora glas vatten! O försök att göra något när suget är illa typ gå ut o gå eller läs en bok

Inte fasta! Kommer funka i början men sen kommer kroppen skrika så mycket efter energi att du faller tillbaka, och då kommer förmodligen beroendet eskalera ännu mer.

Det som funkat för mig är att fokusera på att äta mycket bra mat. Gärna mat med mycket protein och fett. Om man äter för mycket snabba kolhydrater tar energin snabbt slut och man vill fylla på med mer snabb energi (socker…). Men man ska såklart inte utesluta kolhydrater! Utan bara se till att man får en bra bas med långsamma kolhydrater, fett, protein.

Om du inte redan gör matlådor, gör det. Så att du inte äter socker för att snabbt få energi när du inte har något tillgängligt att äta. Ät regelbundet och hyfsat ofta.

Det som har funkat för mig också är att jag fått äta gott en dag i veckan. Kan vara både en fördel och en nackdel. Fördelen är att man blir mer motiverad att äta bra i veckorna och längtar till den dagen (jag brukar ha lördag) och att man inte behöver känna att man ”aldrig mer får äta gott”. Nackdelen är att man kan falla tillbaka lite i suget dagen efter den dagen. Men tycker oftast att det suget försvinner igen efter en dag men bra och mycket mat. Men det är nog olika om det är något som funkar för en!

Lång text. Men detta förhållningssätt har funkar bra för mig. Men är absolut inger proffs på kost!

Jag åt efter 5:2, 500 kalorier 2 dagar i veckan och vanligt resten. Mitt sockerbehov försvann.

Själv lyckades jag genom att följa Sarah Wilsons 8-veckors detox program I Quit Sugar (tyvärr finns inte hemsidan kvar för att hon valde att stänga ner, http://www.sarahwilson.com/2018/02/long-letter-business/) men man kan köpa hennes böcker som har recept, fakta och tips på hur man ska gå tillväga. Och man kan hitta alla recept på en annan hemsida nu https://recipes.28bysamwood.com/
Hur som helst så tycker jag hennes syn på socker var väldigt vettig – det handlade inte om att gå ner i vikt utan leva ett mer hälsosamt liv utan socker.

Under detoxen ska man t.ex inte äta mycket frukt och dricka frukt juice, men bär går bra och visst är inte hallon och blåbär så sjukt gott?! Ett annat tips var att inte var rädd för att äta mat med hög fetthalt (bra fett) tex välj fet yoghurt istället för mager. Man känner sig mättare efteråt.

Hur som helst, efter de 8 veckorna mådde jag mycket bättre och har fortsatt leva ett mer eller mindre sockerfritt liv. Amen.

Är du verkligen sockerberoende hjälper inte fasta. Läs boken Sockerbomben 3.0, ät LCHF och gå/ring till FAA (food addicts anonymous).

MVH /Sockerfri i två år

Min katt har varit borta i fem dagar.
Hon kommer vanligtvis hem varenda kväll. Är pissorolig och vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Har barn och massa folk på besök, vilket hon inte riktigt uppskattar så kan hända att hon håller sig borta av den anledningen.

Finns det något man kan göra för att ”locka hem” henne typ? Någon som har koll? Saknar henne så mycket ?

Ja fram med kattmatsburkarna. Locka med något hon gillar. Veva på konseröppnaren lycka till.

Brukar du ha kattgodis? Skaka på påsen

Hon äter ingenting förutom torrfoder. Har blötmat och massa godis hemma, men det nosar hon bara på alternativt leker med, så tror inte hon blir så lockad av det…

Hört att man ska ställa ut kattens kattlåda, men kommer inte ihåg varför. Hoppas hon kommer hem snart!❤️

Åh, nu när du säger det så har jag för mig att jag läst det också någon gång. Får testa det. Tack ❤

Vet inte hur du bor men be grannar att kolla sina förråd så hon inte är instängd någonstans.
Gå ut sent på kvällen, när det är folktomt ute, och locka, ha med nån burk med torrfoder som du kan skramla med.

Bor mitt ute i skogen, finns inga grannar här och tror risken att hon blivit instängd är ganska liten.
Ropar typ hela tiden, dygnet runt.

Ida ha hopp de kan vara ute på äventyr extra länge på sommaren! Håller tummarna!

Jag menar verkligen inte att låta som en idiot nu, men finns det någon möjlighet för dig att be dina gäster åka hem? Om det är av den anledningen katten håller sig borta så kommer den ju tillbaka då. Usch, förstår att du oroar dig, jag hade gått upp i atomer av oro.

Jag tänkte likadant, om jag ska vara ärlig.

De bor fyra timmar bort, så det skulle inte vara ett alternativ. Hon är ju dock inne nu, och de åker hem imorgon. Så slutet gott, allting gott, antar jag!!!

Tänker i samma bana. En sur och stressad katt kan vara väldigt uthållig i sin protest.

Ååååååh hon kom hem nu!!!!!!
Hon vågade knappt gå in och känns rätt stressad, så antar att hon hållit sig undan pga barnen. Men är SÅ GLAD ??? lilla vännen

Åhhhh Ida, tjohoo nu blir jag rörd!! Jaaa, så bra!

Härligt!!! Min katt vaktar som en hök för jag ser efter grannkatten. Jag är ju hennes slav.

ÅHH vad bra Ida!!!! Hälsningar den andra Ida som du hälsat på lite mer norrut! (Ändå kul att vi stöter på varandra här)

Hahah men guuu HEJ IDA ❤ vad random att du hänger här haha. MEN KUL!!!!

Sötnos, pälskling, osv. Sååå bra ju

Jag jobbar just nu i vården. Är usk. Har ingen annan utbildning. Jag har varit sjukskriven i ca 2 år och nu äntligen har jag fått en diagnos. Jag kan alltså inte leva ett vanligt liv då mitt hjärta rusar när jag står upp och en hel del mer. Iaf, jag älskar mitt jobb men kommer inte kunna gå tillbaks då jag inte kan jobba lika mkt och inte under stressande förhållanden. Så nu, jag behöver hjälp. Jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv. Vad jag vill plugga till eller jobba med. Har ni några förslag? 🙂 Inte för fysiskt krävande, ej stressigt. Snälla hjälp ??

Om du gillar vårdyrket så kanske medicinsk sekreterare skulle vara något? Yrkesutbildning på 2 år om jag inte minns fel. Har ingen koll på hur stressigt deras arbete är dock, men arbetet är ju inte så fysiskt i alla fall. 🙂

Dietist kanske. Kan du inte göra något test på vad du kan jobba med.

Jag har faktiskt varit inne på medicinsk sekreterare och kollat utbildningen.
Det måste inte vara inom vården, tycker om att hjälpa och känner att det är meningsfullt men vill också testa mina vingar nu när man får ”chansen”
(Försöker se det positiva i denna sjukdom…) Förhoppningsvis kan det leda till något bättre men jag är helt blank och önskar att testa på olika yrken men vet inte hur en ska gå till väga. Tack för att ni tar er tid att svara. Jag blir så glad 🙂

Utbilda dig till någon form av samtalsterapeut? Finns både på högskola men också lite enklare utbildningar. Du kan uju bli allt ifrån psykolgo (lång och tuff utbildning) till samtalsterapeut, KBT osv.
Då kan du driva eget så småningom. Ingen stress, du sitter still och du hjälper folk.

Fast vara terapeut är ju jättestressigt.

Utbilda dig inte till medicinsk sekreterare. Jag har jobbat som det i 10 år. Dålig lön, dålig lön, dålig lön. Punkt.

Har du nåt annat förslag? Jag känner mig helt vilsen.. ?

Biomedicinsk analytiker? Dock 3 årig utbildning men du kanske är taggad på plugg☺️

Jag blev också tvungen att skola om mig pga medicinska skäl. Jobbar på rättspsyk igen (över sommaren bara) och påminns om varför jag älskar det – men även om varför jag inte klarar av det. Gör en lista med alla saker du tycker är roliga och sen letar du utbildningar efter det. Man kan alltid ändra sig även om man påbörjar en utbildning 🙂 YH-utbildningar är bra då man har mycket kontakt med arbetslivet.

Jag är höggravid med mitt andra barn som är beräknat om 12 dagar och det ska vara 30 grader i en vecka till. Vet inte varför jag skriver det men är helt slut. Tillägas bör att alla fläktar är slutsålda i stan.

Åh, härda ut Kajsa!

Klart du skriver det, det skulle jag också ha behövt dela med andra. Jag gick över tiden med mitt första barn, men det andra kom beräknat datum så nu räknar vi ner, okej?! 12, 11, osv. Kämpa!

Och att ha syskon till sitt eller sina barn är fantastiskt! ?

Vad är era bästa tips/strategier för att må bra? Jag har efter många återkommande depressioner äntligen börjat se ljuset och faktiskt inse att jag inte behöver må så skitigt i perioder! Så för att undvika den nedåtgående spiralen har jag börjat meditera, träna mer, läsa böcker och minska användandet av sociala medier.

har ni några andra strategier?

Träna, säga nej när man känner att man egentligen inte vill göra saker, ta dagarna som de kommer

Min ångest triggas jättemycket av socker. Jag övar även på att säga nej till saker. Lycka till!

Min med, och koffein och nikotin. Tyvärr beroende av båda (Kaffe, snus) men håller det på minimum

Rutiner! Mat och sömn på fasta tidpunkter. Det är det bästa för mitt välmående, märker på en gång om jag svajat med maten eller sovit för lite.

I mitt fall drog jag ned på arbetstiden för att få mer tid till att träna, vilket är helt livsnödvändigt för att jag inte ska gå under. Därtill behöver jag en hel del tid för mig själv så jag passar på att träna på nätterna så ofta jag kan. För de flesta är just natträningen säkert ett uruselt tips så det gäller nog att hitta de sakerna som passar en själv. Fundera på vad det är som höjer livskvalitén och utgå från det. Och så gäller det såklart att inte vara rädd för att våga ändra på det som man ogillar.

Jag gjorde samma sak som du. Gick ner i arbetstid för att få ett fungerande liv, ha tid för mig själv, via avslappning och träning. Slippa se tvätt, disk, städ, handling och middagsgörande som ett måste, slippa se det komma före avslappningen och träningen jag behövde så myckeg för att må bra. Bästa beslutet jag tagit.

Klokt beslut! Bara nyfiken: var det svårt för arbetsgivaren att acceptera att du ville gå ner i arbetstid? Vette fan hur det skulle landa hos min och är lite rädd för att det skulle bli ???.

Jag hade som krav att få jobba deltid redan när jag började på mitt jobb, och det har aldrig varit några problem. Efter att ha harvat runt på skitjobb så är jag oerhört tacksam över att äntligen ha fått börja hos en arbetsgivare som faktiskt verkar bry sig om att vi anställda mår bra. Kan tänka mig att det är lite jobbigare att gå ned i tid när du jobbat heltid, men rimligtvis borde det gå att förhandla om precis som när det gäller lönen. Sälj in dig själv bra när och om du väl tar samtalet med chefen!

O gud jag trodde jg var den enda som tränade nätter. Har hållt på så i två år och hela min inställning till mat (hade ätstörningar förr) har förändrats otroligt. Hjärnan mår så bra och kroppen har förändrats något otroligt. Älskar timmarna på gymmet på natten, det är som terapi. Dock farligt att vara kvinna o träna sent på natten, så tack o lov för tjejrum efter att ha blivit utsatt. Så jag håller med iaf att träning är galet bra terapi. Och frisk luft, låter jätte dumt men det funkar verkligen, o glad musik, roliga program osv.. har själv varit med om depression och det var hemskt, dock gick mitt över och det känns så långt bort när allt ”hålla igång”. Kram

Yoga, läsa på om mindfullness, skogspromenader, hitta intressen och verkligen lära känna och acceptera sig själv och utifrån vad DU gillar skapa en värdefull vardag.

Någon personlig utvecklings-föreläsare säger att det i grunden finns tre saker för att undvika just depression, som skulle göra att många slipper medicinera: Motion, ha något att se fram emot och känna att ens vardag är värdefull. Sen jag kom igång med arbetsträning har jag verkligen förstått vikten av det sistnämnda.

Ang. sociala medier har jag avföljt och slutat läsa alla perfekta-fejkade-fasad-konton med influencer-kroppar gjorda på låtsasätande av pasta. Sen basala saker som minska på socker och alkohol då det påverkar kemiska balansen i hjärnan, se till att äta varierat, reflektera över ens relationer utifall någon tar mer än den ger och sådana saker.

Härligt att höra att du börjar se ljuset ❤️

Jag har sträckt en muskel i nacken och kan typ inte vrida på nacken. Nån som har bra husmorstips? ?

Värme kanske? Sån vetekudde som man kan lägga över nacken för att slappna av

Håll dig varm! Halsduk och värmekudde!

Ställ dig mot en hård vägg, kakel i tex dusch är bra. Stå med rak rygg och sträck ena armen så långt ner på sidan som du kan. Armen ska vara rak. Luta sedan huvudet åt motsatt axel (sträcker du ner högra armen, luta huvudet åt vänster). Stretcha. Gör samma sak på båda sidorna. Gör så en stund. Det ska inte göra ont, så stanna där du känner att det tar emot

Sov utan kudde i natt!

Tack för tips, ska testa genast ?

Precis samma sak hände mig förra veckan, det var jobbigt och gjorde jäkla ont. Men jag körde med vetekudde och lite mjuk stretching samt sov på en tunn kudde under ett par-tre dagar sedan gick det över. Lycka till!

Jag är en väldigt dålig människa. Förr i tiden var jag moralisk och tyckte om människor, men nuförtiden är jag intolerant och väldigt självisk. Det är dock inte sådan person jag vill vara och jag vill bli en mer ”glad” människa. Någon som kan ge mig tips på vad jag ska göra för att uppnå det?

Ex. på varför jag är en bitch:
– Jag har väldigt kort tålamod med min familj och ofta gör en blondinbella och vänder på klacken när de är jobbiga eller tråkiga.
– Jag tål inte när andra är outbildade inom vissa ämnen men låtsas vara experter på det. Då kan jag bli väldigt elak och nästan hoppa på någon. Sist gång när en släkting till mig hade fått för sig att ”alla människor är egentligen glutenintoleranta” och yada yada. Det är inte helt rimligt att reagera så starkt på sådant här, och jag vill helst kunna låta sådana dumma påstående bara passera mig utan att jag känner mig tvingad att hålla en föreläsning för mindre kunniga.
– Jag kan vara helt ensam många många månader, utan att träffa någon. Varken familj eller vänner. Jag har vänner som jag inte orkat träffa på drygt ett år men jag blir förvånad när de på grund av detta inte längre vill vara vänner.
– Jag är snål, och hatar att dela med mig eller låna ut saker.
– Jag har dessutom bacillskräck och folk i omgivningen blir arga när jag vägrar dela drickor med dem ex.
– Jag hatar att vara trevlig mot människor jag inte känner, och jag absolut hatar kallprat.

Jag har ingen empatistörning, vill jag bara tillägga.

Depression? ångestrelaterade problem? blir tyvärr likadan när jag mår dåligt…

Jag är nog inte deprimerad just nu, har mått sämre tidigare liksom. Angående ångest så får jag panik på grund av bacillskräcken och ibland vid sociala sammanhang.

Hur mår du? Hur är din självkänsla? Är du nöjd med ditt liv? Har du en värdefull vardag? Är du där du vill vara?

Du verkar ju iaf ha insikt och förstå att det ligger hos dig, kanske kbt/terapi för att hitta orsaken? Jag var väldigt mycket sån när jag mådde som sämst, var som minst nöjd med livet och hade kass självkänsla.

Min självkänsla är nog inte så bra, och att jag inte är där jag vill vara i livet just nu är något som verkligen förstör hela min livslust. Jag känner mig så efter karriärs-och studiemässigt, vilket leder till att jag blir otroligt avundsjuk på andra som ligger före mig. Även om dessa är människor jag egentligen bryr mig om.

Det kanske hade hjälpt med terapi, men hur berättar man sådant här för en psykolog? Hen kommer ju tro att jag är ett psyko :/

Nej, en psykolog/terapeut kommer inte tycka att du är ett psyko. Däremot kan du få hjälp med att hitta orsakerna till ditt beteende och kanske reda ut mer hur du mår och varför.
Du får också nyttiga verktyg att arbeta med och ofta så kan man bli lite lättad när de förklarar att man inte alls alltid behöver vara så glad, kvittrande och tycka om allt och alla.
Det kan ibland räcka med att någon förklarar för en att man är mänsklig och inte behöver vara så hård mot sig själv.

Försök hitta den formen av samtalsterapi som funkar bsät för dig. Det kanske är KBT eller samtalsterapi? Ge det tid och våga välja bort när du känner att det inte ger dig något.

Fast nej, hen kommer inte tro att du är psyko. Tror det är jättevanligt att bete sig som du när man mår som du (kolla bara på negativa hatkommentarer på nätet, hur bra tror du dem mår?)

En psykolog/terapeut dömer inte och du verkar ändå ödmjuk inför hur du beter dig, något psykon inte är ?. Du har ju insikt och det är ett stort första steg, se det som att du har mycket i livet som du behöver hjälp att strukturera. Du vet ju dessutom att moralen och den bra människan finns där i dig, den du är just nu är uppenbarligen inte ditt riktiga jag och då behöver du hjälp att hitta tillbaka till det. Och döm inte dig själv för hårt, det är inte så jävla lätt att vara en bra medmänniska när man mår psykiskt dåligt, inte är nöjd, inte känner sig bra etc. Det går ju åt så mycket energi att känna negativa saker.

Jag kände så med en viss bloggare i höstas. Störde mig på ALLT hon sa, gjorde, skrev. Helt från ingenstans från att ha gillat henne. Tog upp det med terapeuten och efter en timmes grävande insåg jag att det handlade om att jag så gärna vill ha Svensson-livet med bra man, barn, hus och jobb jag trivs med. Alltså inte avundsjuk på hennes influencer-liv utan att hon har de grundstenarna. När jag väl erkänt för mig själv att det var avundsjuka som grundade irritationen så var det så mycket lättare och jag slutade störa mig på henne.

Kanske hjälper det om du förklarar för dem du får ”utbrott” på så att de har mer förståelse? Iaf de som står dig nära, de märker ju garanterat att du inte är dig själv.

Men professionell vård är ändå mitt bästa tips, tror alla skulle må bra av det i olika perioder i livet. Och återigen, du verkar ha både insikt och ödmjukhet, det är ibte så jävla vanligt. Tycker folk överlag är rätt duktiga på att skylla på allt och alla andra. Du vill ju åtminstone ta ansvar över ditt liv, så var inte för hård mot dig själv ❤️.

Jag är fan likadan. Skäms otroligt mycket över det.

JA, skammen som kommer efteråt är hemsk. Och jag blir så avundsjuk på människor som verkar vara gladare och snällare än mig, att jag undermedvetet börjar avsky dessa.

Jag är precis lika eller var eller håller på och jobbar på det. Och skammen gör att allt bara blir till en loop då det byggs på traven över känslan av personligt misslyckande. Som i sig leder till bitterhet som i sig leder till att förbli en bitch.
Det som hjälper mig är att säga att det egentligen är ok att vara bitch. Herregud jag får väl ha en period i mitt liv när jag inte är så jävla trevlig. Det är ju inte som att jag ska stycka en kniv i någon eller bryta annan lag. Det känns som en allmän typisk kvinnofälla att man ska gå under för att man inte är en trevlig och omtyckt person.
Det är SVÅRT att känna glädje för andra och med andra när ens eget liv inte känns bra. Alltså personer som mår bra i sitt liv har lättare att vara glada för andra. Därför är det inget jag kräver av mig själv när jag mår dåligt.
Jag är säker på att du inte är en dålig människa, då hade du inte ens reflekterat över ditt beteende. Och att vara bitch är totally fine. Jag gilllar dig till exempel redan.

Du låter som en typisk introvert.
Det är absolut inget fel på det, men om du mår dåligt så bör du såklart söka hjälp! ?

Jag har inte alltid varit sådan, jag förändrades från pigg och glad till en avundsjuk surpuppa på 2 år, och jag hatar det jag blivit.

Känner så igen mig! Allt förutom bacillskräcken typ. Är lättretlig och har inget tålamod. Var inte heller så här förut. Vet inte heller hur jag ska ta mig ur det.

Nä snälla dra inte alla introverter över en kam! Jag är introvert och mår typ illa av vad denna person skriver. Har aldrig, även när jag har anledning känt behov av att vara otrevlig, hata nån, eller vara avundsjuk.

Du kanske borde ta hjälp av en terapeut för det är inte nice att vara en elak människa alls. Varken mot dig själv, eller andra, att du är otrevlig mot okända gör ju bara stt du sänder negativ energi till denna andra. Jag tycker man har ett ansvar till ex mot kollegor att inte ge dem negativ energi, då du helt enkelt inte har den rätten, så får du tänka med andra okända människor. Och du vill väl heller inte att någon är otrevlig mot dig? Finns inget finare än trevliga människor.

Jag är exakt likadan!!

Till Anonym kl. 20:25:

I perioder har många fullt upp med sig själva, så är det väl för dig nu men det går över vartefter. ”Begrunda livet-perioder”. Det kan även vara så att du är djupt besviken på folk och därför inte orkar ge dem en chans och att de som nu ”kommer ivägen” får sig en dos av det missnöjet.

Är det så konstigt egentligen? Livet går upp och det går ner och så går det upp igen och är ner-perioderna långa så är det inte lika lätt att vara generös.

Försök att skratta åt det. Se på dig själv utifrån och acceptera att det blev så här, men försök att ändra på det steg för steg. Var tålmodig med dig själv. Alla har perioder då livet liksom går bakåt. Man utvecklas mindre än annars. Men sen… så vänder det och då uppskattar vi livet desto mer.

Min man vill lämna mig. Jag är helt förstörd.
Han säger så när vi bråkar men jag känner av det mer och mer nu. Vet ej vad jag ska göra. Mår så dåligt. Ser ingen kärlek längre ifrån han bara hat. Har känt av det väldigt länge nu. Det enda jag vill är att han ska älska mig och se mig.

Familjeterapi? Kram!

Har gjort det gav inget var helt värdelöst.

Blue,

Det kan vara hans sätt att få ut sin stora frustration då ni antagligen har kört fast i kommunikationen. Ni kan gå promenader ihop och prata ut, ni kanske kan läsa eller lyssna på en bok om kommunikation.

Jag tror att många skulle hålla ihop längre om de visste att deras partner visar sin kärlek på sitt sätt. En del visar det genom att säga fina saker, andra hjälper den andre med saker, en tredje kramas mycket. Och när man har varit tillsammans ett bra tag så tror man att man vet hur den andre reagerar, uttrycker sig och liknande, när det istället är så att vi utvecklas ju fler år som går och då behöver mötas i den förändring som sker.

Man mognar delvis, men vid stressiga perioder så kan vi människor t.ex bli mer egoistiska. Ingen vill vara så i ett förhållande, men ibland är det för mycket motgångar under samma period och då är det dessvärre ofta förhållandet (där partnern känner sig trygg) som får ta det.

Så Blue, det kanske är hans sätt att få ur sig den frustrationen över att ni inte når varandra lika bra längre i er kommunikation. Han kanske säger så, men egentligen inte menar det men har nog vant sig vid att ta till de orden för att han bara inte orkar diskutera mer.

Om kommunikationen haltar i förhållandet så blir man oerhört trött. Då tappas kärlekskänslorna bort för ett tag och det kan se ut som hat, trots att han kanske mest är uppgiven. Finns det någon att bolla med för dig? Någon som kan ”tolka” åt dig vad han kanske kan mena? Känner med dig!

Han är så elak så orkar inte. Jag gör allt han säger men jag är lixom mänsklig ingen robot. Han vet att orden sårar. Om man inte menar det säger man väl det inte. Man tror jo på det till slut.
Jag försöker anpassa och allt detta men han vill aldrig prata han säger att det går aldrig prata med mig. För jag bara tjatar osv enligt honom. Jag kanske ska ge upp. Det tydligen det han vill.

Det låter som att han är väldigt missnöjd med livet och att det går ut över dig. Det kan ju inte jag veta om det stämmer, men han känns inte så nöjd. Det går ofta ut över partnern. Finns det någon som kan medla? T.ex hans föräldrar och eller syskon eller någon vän till honom som han respekterar och brukar lyssna på? Kan de föra fram hur du känner

Han trivs inte på sitt jobb både ägare och chef är hemska men jag tycker inte det ska gå ut över mig. Han har ingen han kan prata med. Han gick på samtal me. det hjälpte inte eftersom han ej ändrat på sig. Jag säger att om han inte trivs är det att se till att byta jobb hur jobbigt det än må va men då bara säger han att det inte bara byta och att arbetgivarem skulle göra det svårare för honom. Han säger att han är misanöjd med sitt liv men han påstår ju oxå att det mitt fel allt är mitt fel.

Blue,

Jag misstänkte att det var något liknande som du får ”ta”. Sådant kan ta så mycket energi för er båda.

Kan det vara så att ni kan ge varandra mer utrymme i någon form? Om du går iväg just på promenad ibland, eller att ni är i varsitt rum vissa stunder. Han kanske mår så dåligt att han behöver tänka själv/ ha det tyst omkring sig eller liknande. Du ska inte behöva ta för stor hänsyn, men jag försöker tänka ut något som kan hjälpa er. Kram

Varför stannar du? Lämna själv så får du svar pä om han menar allvar

Varför ska jag lämna? Älskar ju honom. Darför stannar jag kvar. Darför kämpar jat förr att ha oss kvar.
Jag vill att vi ska fortsätta vara oss.
Och hur ska jag lämna. Det inte bara lämma. Man måsta hitta lgh man måste ha en viss i inkomst till lgh hyresvärden måste godkänna osv. det inte det lättaste.

Det är lättare att kommunicera när man rör sig framåt – när man åker bil, eller går promenad. Då är man på samma ”våglängd”. Så ta en biltur och ta upp det här ämnet om att du tror han vill lämna dig på riktigt. Se vad han svarar. Oftast överreagerar man ju. Kram och lycka till ❤️

Han vill inte gå nån promenad han vill inte prata han vill ingenting jag får höra att när jag pratar är det gnäll bråk tjat. Han vill inte ens ägna 30 mins promenad bara han och jag.

Fråga honom rakt ut om det är det han verkligen vill. Vill han egentligen inte vara där är det bättre att bespara sig ännu mer smärta och låta honom gå. Man vill inte ha någon ”forcerad kärlek” och du vill ju säkert inte att han är med dig för han tycker synd om dig? Det låter hemskt men om han bara säger det när han är arg och sedan inte mer nämner det kanske det bara är något han säger när han är arg, vi är många som säger massa skit (jag sa nyss till min sambo att jag vill göra slut för han köpte fel choklad, så han gick o köpte rätt, moget, jag vet), men som sagt jag tror verkligen det är bäst att du ställer frågan helt öppet när allt är lugnt igen mellan er.

Grejem är att han säger ännu mer saker som inte är så trevliga utöver att han vill lämna. Jag frågadr honom i onsdags kväll rakt ut och han svarade mig och då hade vi vart i bråk. Som han anser att jag orsakat och alltså rätten att säga detta. Jag säger varför säga dessa tomma ord om du inte menar det. Men hans svar är alltid jag skiter i vilket så jag antar att han skiter i att han säger saker som han kanske inte menar men jag tro han menar det.

Blue, för att lyckas få en annan person med sig i det man vill så behöver man själv må bra. Mitt bästa tips är (om du har möjlighet) att gå och prata under promenader med en kompis. <3

Alltså gå och prata och prata med din kompis tills det känns lättare.

Då kanske det blir mindre laddat när du sedan pratar med honom. Det är lätt att man blir så stressad av situationen att han triggas igång av ett visst tonfall hos dig. (Du ska inte ändra på dig, men detta är en positiv effekt av långpromenader och att ha fått prata av sig)

Dvs om du istället stärker upp dig på något sätt, så är det lättare att mötas i det. Och det gör mycket för stresskänsligheten också. Det som då kan bli en positiv effekt är kanske att du kan vara tyst när du väntar på svar från honom eller liknande. Eftersom han verkar vara stressad och missnöjd med mycket, så kan det bästa vara om man ger den personen utrymme att t.ex få vara tyst en stund innan han svarar på frågor. Bara en tanke. Kram

Vet ej. Hur jag än gör blir han ju sur.
Finns tyvärr ingen jag kan prata med.

Har inga kompisar.

Åh. Jag tycker så synd om dig, Blue. Det kanske är en av anledningarna till att det är lättare för honom att säga hårda saker.

Finns det något sätt du skulle kunna stärka upp dig på? Kör du bil själv ibland? Då kan man försöka prata med sig själv, det låter helt galet men det kan reda ut tankarna och göra situationen lättare. Känner med dig så enormt!!

Har ingen bil. Har körkort men ingen bil har inte satt mig i en bil sen jag fick körkortet. Jag gillar att promenera så det hjälper väl en del att rensa tankar. Har ganska låg självkänsla/ självförtoende aå inte så där jätte brq på stärka upp mig i nåt.

Och du kan skriva av dig till dig själv (som en dagbok) Om du är rädd för att han kan råka se, så radera direkt.

Har gjort detfler e gånger.
Ham bruka inte läsa dom eller bry sig.
Gar inte skrivit på ett tag.

Hej igen, jag tycker helt enkelt det låter som att han inte har någon respekt för dig, som du säger, han säger fler otrevliga saker. Jag vet inte om han då förolämpar dig, eller vad det är han säger, men kombinerat med din låga självkänsla antar jag att han inte säger något snällt som gjort att den ökat? menar att om han varit snäll mot dig hade antingen din självkänsla gått upp, men det låter lite som att den består pga det som inte är så trevligt som du får höra.

Jag förstår att du kämpar. Men glöm inte att i en relation ska TVÅ kämpa, du kan inte kämpa för er båda när han går emot dig. Jag vet ju inte vad ert bråk handlar om, men om du inte gjort något fel, och gjort allt du kan låter han väldigt elak i sitt sätt, och jag lovar dig, att i slutändan är sånt aldrig värt det. Ibland gör det ont att se sanningen, men hur mycket man än älskar någon måste man se sanningen i ögat när man själv mår dåligt pga någon annans beteende. Önskar dig verkligen all lycka o styrka och hoppas du inte tar illa upp av något jag skrivit då jag med varje ord menat väl.

Sen eftersom du själv skriver att du har dålig självkänsla, vad skulle du gjort om din självkänsla var på topp? Kan du försöka tänka dig in i en situation där din självkänsla och självsäkerhet och styrka är på topp, att du känner dig mäktig i dig själv, och att du plötsligt befinner dig i samma situation som nu? Tänk på hur du hade hanterat hela situationen i det fallet, och låt det vägleda dig. Låt ditt starkare jag vägleda dig.

Blue,
Vilken svår och ledsam sits du är i.
Det känns lite som allt är dit fel – enligt dig själv. Har han fått dig att tänka så?
Tyckte du också att familjerådgivningen inte gav resultat? Fick du något gehör för dina känslor av familjerådgivaren?
Eller känner du att hans version stämmer? Har du en annan version som bara avfärdas?
Du kanske har rätt?
Har du någon klok vännina som kan hjälpa dig att reda ut dina tankar och situation?
❤️

Alltr mitt fel. Det har jsg fått höra och det är tyvärr det jqg tror fast jag vet innerst inne u mig själv nånstans att der inte är.
Jag tyclre inte familjerådgivningen gav nåt.
Allt jag sa sa han emot att det inte stämde fixk det stt bli att det blev så pga att jag gjore si o så. Sen kommer hab och påstår att familjerådgivare. Håller med honom om allt att jag inte fattar det. Det är säkert mitt fel nåt jag säger eller nåt jag gör som jag egentligen inte ska fast jag inte vet om det. Har tyvärr inga vänner.

Blue,

Kan du gå i terapi själv under en period och eller försöka hitta en familjeterapeut som gör att det känns värt det. En del känner att de undrar varför de inte gick tidigate, när de inser hur mycket en viss samtalsstödperson kan hjälpa den/ dem.

Fast jag förstår att även det känns lite sisådär nu, även det. Men det finns extra bra samtalspartners så.

Det låter inte som du kan nå honom, då är den första vägen att stärka upp sig själv genom att arbeta med självkänslan och liknande. För att sedan förhoppningsvis hitta nya vägar att nå honom. ?

Hej igen, Biue!

Jag skrev de flesta av svaren till dig. Känner med dig! Kram <3

Omg vad segt – har lovat barnen att fiska vid midnatt…så himla segt att vänta, funderar på att säga att klockan är 00.00 snart?

Varför vid midnatt? ?

Kräftor?

Vi ska fiska gös – är inte så insatt men grannen kom igår som är storfiskare och sa ”gös fiskar man vid midnatt” så barnen tog fasta på det?
Tänker dock att d blir ett roligt minne och hoppas i smyg att vi inte får ngn äcklig fisk?

Klarar du ens av fiske?
Mänskligheten är verkligen förstörd…

Haha, va?!?

Förresten – ngn som minns hur man lekte RödaVitaRosen?

Ser på Kalle Blomqvist…

Vad ska jag göra?
Jag är så himla olycklig.. Jag och sambon har varit tillsammans i 11 år, två barn på 5 och 3 år tillsammans. Men jag står knappt ut längre, han vill aldrig göra något, känns som jag är ensam i ett förhållande och jag är så sur hela tiden, så fort han kommer hem känner jag att jag är sur. Jag vill ha kärlek igen, få vara lycklig och känna att min partner är min bästa vän. Jag och sambon pratar knappt med varandra liksom, vi är så himla olika som personer..

Jag har ett halvår kvar i skolan, känner att jag får stå ut i typ ett år tills jag kan ta eget lån och hitta något eget tillsammans med barnen. Vet att det egentligen är skittaskigt av mig att egentligen utnyttja honom och vår ekonomiska situation när jag inte längre vill vara kvar med honom, jag vet det..

Vet ju egentligen vad jag behöver göra, men just ni behövde jag ventilera..

Se det inte som att du utnyttjar honom. Se det som att ni gemensamt ser till att barnen har någonstans att bo tills du har möjlighet att separera. Er familj är lika mycket hans ansvar som ditt. Nu får han ta ansvar för sin familj kommande året. Om du förstår hur jag menar.

Ibland måste man va egoistiskt, det är okej.

Samma här – 10år, 2 barn….vi har inte roligt längre! Pratar inte och gör inget tillsammans…han vill inte utan grejar med sitt!

Förr hade vi jättekul och hittade på saker tillsammans både med och utan barnen – idag inget alls!

Blir bara sur och grinig och trivs bäst när jag o barnen är själva…känner att mitt humör går ut över barnen.

Har ekonomi att flytta och leva själv men samtidigt känns det som ett så stort beslut och sorgligt…vi älskade (älskar?) ju varandra…

Liknande sits här. 11 år och 2 barn på 4 och 1 år tillsammans. Vi har vuxit ifrån varandra och jag känner precis igen mig i era beskrivningar.
Nu har vi bestämt oss för att separera och vi håller på att sälja huset och jag har hittat ett eget boende till mig och barnen. Tror det kommer bli det bästa för alla tillslut. Hellre att barnen har två föräldrar som är lyckliga än två olyckliga föräldrar som envisas med att hålla ihop ”för barnens skull”.?
Men det är sjukt jobbigt ändå.

Tänker i samma banor ibland och precis som du har jag dåligt samvete att jag ”utnyttjar” att det för tillfället inte finns pengar att separera. Vi har dock ett barn på 1.5 år tillsammans och endast varit tillsammans i snart 3 år.

Det enda min sambo i princip gör är att sitta vid datorn. Ett exempel är om jag är upptagen och han säger ”kan du ta blöjan?” och jag svarar ”inte just nu” hör jag honom säga ”x, mamma vill inte ha med dig att göra”. När jag ifrågasätter varför han håller på så säger han att han skämtar. Förklarat att en dag kommer vårat barn förstå vad han säger och lär inte ta det som ett skämt. Jag lagar mat, städar, tvättar, tar hand om två katter och även vårat barn – samtidigt som jag jobbar heltid. Han är föräldraledig. Jag gjorde samma sysslor nu som när jag var föräldraledig och han har mage att säga att ”känner inte att du avlastar mig tillräckligt, jag tog hand om x mer efter jobbet än du gör”. Han glömmer att det är jag som lagar mat så fort jag kliver innanför dörren..

Ska studera ett år nu. Vårat barn ska börja förskolan och jag har bestämt att sker det ingen förändring när båda arbetar/studerar ser jag inget långvarigt i detta. Men jag kommer vara egoistisk i sådana fall och försöka spara ihop pengar för att kunna skapa något bra till mig och vårat barn.

Får bloggare betalt varje gång man loggar in på bloggen eller per kommentar? Hur mycket talar vi om i pengar? Vill inte göra hens blogg

De för väl mest betalt genom samarbeten och där tror jag att typ genomsnittligt antal besökare plus engagemang spelar mest roll. Förr var det nog mer att man fick ner betalt ju mer läsare man hade medan man nu säljer samarbeten.

Tack för svar

Ligger bloggen hos en portal får större bloggare månadslön också (utöver samarbeten och adlinks).

Någon som vet om my bor i stugan på Öland varannan vecka?

Ingen aning.
Men det verkar inte så om man läser bloggen.
Hon skriver inget om det iaf.

HÖGSKOLA/UNIVERSITET
Hur gick det för er som sökt?
Jag kom in. Den här tanten ska bli socionom.

Grattis! Det är min drömutbildning, men har tänkt plugga upp mina betyg först och kanske förhoppninsvis få barn innan jag söker. Vad hade du i meritpoäng om jag får fråga! Vad vill du jobba med sen? ?

Sökte några kurser på distans men blev reserv på alla… har 13.5 eller någonting sånt i meritpoäng (22.5 är högsta man kan ha tror jag) så väldigt lågt tyvärr.

Meritvärde menar jag såklart!

Gör högskoleprovet! Kollade lite snabbt och verkar som att socionom ligger på 0.8-1.0 vilket är ungefär medelvärdet av vad folk får på HP. Med lite plugg är det inte så svårt att nå dit, en lite snabbare väg än att plugga upp betygen.

Tack snälla för ditt tips! Ska absolut göra det. Får kanske göra det ett par gånger men det går säkert fortare (och är mindre intensivt) än att plugga upp betyg!

Jag sökte på högskoleprov som jag gjorde våren – 14. Har 1.05. Skulle göra om provet i våras men kom på det för sent, anmälan var stängd.
Jag kommer att vara en av de äldsta på utbildningen. Men bättre sent än aldrig.
Vet inte riktigt vad jag ska jobba med, men vet att det inte blir med barn. Ska hålla mig inom LSS. Biståndshandläggaren eller enhetschef? Ja, vi får se.

sökte med socionom men kom inte in tyvärr! får bli till våren istället. vart ska du läsa? varför vill du läsa till socionom? Grattis <3

Jag kom också in.så himla roligt. Är dock gravid så jag kommer bara hinna plugga en termin, sedan mammaledig för att återuppta studierna efter?. Är det någon som har studerat med barn och kan berätta hur det gått, samt vad man ska tänka på?

Jag har pluggat med barn i flera år – senast med 3 barn?
Funkar finfint, man blir mer (tvingas bli) strukturerad och tar vara på tiden!
Enda minus är väl att det var roligare att plugga utan barn då man kunde hänga med på mer saker och därmed fick mer kompisar!

Grattiiiiis!! Blir alltid så glad när jag hör hur andra pluggar till socionomer och ser mig själv som världens mest entusiastiska välkomstkommitte. Såååå VÄLKOMMEN IN TILL VÄRLDENS KÄMPIGASTE JÄVLA ROLIGA JOBB!

Jag kom också in på socionomprogrammet!! Är överlycklig ☺️ Grattis till oss ??

Grattis! Det är en rolig utbildning faktiskt, och många jobbmöjligheter efteråt.

Jag blir så jävla trött. Min mamma har, under min uppväxt aldrig haft alkoholproblem. Men efter hennes och pappas skilsmässa för 8 år sedan så dricker hon så sjukt mycket. Det har eskalerat och ibland har hon druckit sig stupfull trots att hon umgås med sina barnbarn. Vi var utomlands för några veckor sedan och då drack hon från att hon vaknade till 18 när hon somnade (läs däckade). Idag ringde hon och grät. Var helt förstörd och bad mig komma. När jag kom så mindes hon inte att hon ringt. Sedan ramlade hon över vardagsrumsbordet, välte ut ett glas rödvin över sin vita soffa och kom inte upp. Jag är så knäckt! Har försökt prata med henne om hennes drickande men det går liksom inte fram. Jag vet inte vad jag ska göra.

Svårt. Hon måste inse att hon har problem. Men du måste också ta hand om dig och din familj. Sätt gränser och låt hennes drickande få konsekvenser för henne själv. Låter hårt, men ibland är det enda vägen. Tex låt henne inte umgås med barnbarnen, ställ inte upp på saker hon ber om när hon är berusad osv.

Usch vad jobbigt! Det låter inte ok att hon dricker sig stupfull framför barnen. Själv skulle jag säga att hon inte får träffa dem igen förens du ser att hon tar sina problem på allvar och söker hjälp.

Sätt gränser, ställ krav att hon inte får dig i h barnbarnen om hon inte säker hjälp och var konsekvent i det även om jag förstår att det är skitsvårt men jag vet också hur lätt det är för närstående att bli medberoende (tips: medberoendepodden).

Alkoholism är trots allt en sjukdom (ja, jag vet att alla i det här kommentarsfältet inte håller med men fattar inte hur ni kan säga emot forskning om en fysisk hjärnsjukdom. Min beroendehjärna ser helt enkelt inte ut som din friska hjärna) och din mamma behöver med största sannolikhet professionell vård. Det är tyvärr inte så lätt som att bara bestämma sig för att sluta, äve om en liten procent såklart klarar det.

Du har också rätt att söka vård för att få hjälp hur du ska hantera hennes alkoholproblem, kansle kan du erbjuda dig att du följer med på ett förutsättningslöst möte på beroendeenheten? Beroende är ett kognitivt funktionshinder, att be en beroende sluta dricka är som att be någon med adhd att koncentrera sig, jävligt svårt utan rätt verktyg.

Googla medberoende, nätet är fullt med bra råd men man måste ha i åtanke att det är en lång väg till nykterhet och ett nytt liv att lära sig att leva (är just nu i identitetskris deluxe trots att jag varit drogfri ett år, just för att knarkande Cecilia så länge varit jag och nu när jag är så jävla duktig och allt går så bra så spyr jag på mig själv och det stämmer inte alls med min självbild, trots att jag bearbetat akitwn ur allt senaste året).

Så, ställ krav men döm henne inte. Missbruk är jävligt komplext och innebär ofta typ noll sjukdomsinsikt men du måste samtidigt skydda dig och barnen i första hand. Många blir arga när det ställs krav, exempelvis inte träffa barnbarn men du måste ju sätta dem i första rum.

Även Missbruksbloggen på youtube med Alexander Rask visar bra hur det är att leva närstående till en missbrukare. Det är en överjävlig sjukdom men utvecklas nästan bara av folk som mår dåligt, vill fly från något, varit med om trauma etc vilket för att det är mer än bara beroendet i sig som behöver bearbetas.

Hoppas det blir bättre ❤️

Vet exakt hur det känns, men här är det pappa.. Av tidigare erfarenhet vet jag att den som dricker för mkt måste inse det och vilja göra något åt det. Och väl där ställde jag ett ultimatum (säger man ställde?). Det var det svåraste jag gjort. När det gäller pappa är det svårare, han tycker att han får bestämma själv, och såklart får han det, och jag har inte styrkan att säga att då är du on your own. Det är ett skit! Han fick sig en tankeställare härom året när han söp sig riktigt sjuk, men nu kör han på igen.. Hoppas du når fram så småningom?

Helt ärligt nu det är ingen idé att prata med morsan om drickandet för hon kommer inte lyssna. Jag lovar att det enda hon gör är att ljuger, hittar på och skyddar sitt beroende. Säg åt henne att det finns hjälp att få, ge henne information om hur man får hjälpen sen ligger bollen hos henne.

Man kan inte hjälpa en missbrukare som inte vill ha hjälp (jag kommer från ett alkoholisthem där det förekom mycket alkohol och droger)

Svarade men den ligger i modd.. Hang in there!

Fy fan så jobbigt.
Har samma erfarenhet tyvärr.

Vill bara säga att du inte är ensam ❤️❤️ Kram

Detta kanske låter fruktansvärt hemskt o elakt men kanske ta en bild eller filma när det är så illa o låt henne titta på det i nyktert(om det går) tillstånd. Eller förbjud henne att träffa barnbarnen om hon inte söker hjälp

Det har fungerat på en kändis som inte bor ”här”, ja. Utmärkt till och med. Han är nykter idag och det är hans dotter väldigt glad över.

Ta hand om dig själv i detta ? Läs på om medberoende och stötta din mamma när hon gör rätt saker, stötta inte hennes missbruk. Låt sdg inte dras med ner. Erbjud dig att gå med till socialtjänstens vuxenenhet för att söka stöd och behandling. Skydda dina barn och dig själv från henne, det är inga roliga minnen att ha av sin mormor när hon är full och ångestfylld. Hon kommer tacka dig för att du satt gränser när hon är i tillfrisknande.

Jag håller med Vuxet barn.

Tror camcam sagt att hon inte vill ha dessa diskussioner här

Nej, för du behöver inte gå ner i vikt. Ändra träningsform istället och forma kroppen

Gör en enkel googling. Många som blir triggade av dessa frågor vilket du förmodligen vet.

Det är inte ok att man inte kan ställa enkla frågor utan att vissa anser sig bli triggade och ska bli skyddade. Om man är så känslig bör man nog inte bege sig ut på nätet….

Fast vissa ämnen är mer vanliga att trigga än andra exempelvis ätstörningar,självskadebeteende osv. Varför tror du att media inte rapporterar om självmord? Är det jobbigt att vara lite medmänsklig och ta diskussionen kring bantning någon annanstans?

Men Camcam har undanbett gå ner i vikt frågor. Är väl bara att respektera

Fast som tillfrisknande ätsörd söker jag inte efter den informationen och har tagit borr allt som kan trigga mig, och jag vet att många andra gör samma sak. Ja, ads på facebook och ätstördmedia som Aftonbladet är omöjligt att undvika, men en lär sig att inte titta på det. Det här är CamCams blogg och forum, och p.g.a. triggers vill hon inte ha vissa diskussioner. Är det så svårt att acceptera? Gå in på pro ana, familjeliv eller liknande om ni vill diskutera sådant. Eller gå med i sådana grupper.

Tycker de låter väldigt normalt med hur du väger nu kontra längd. Men jag laddade ner lifesum. La in målvikt och fick då kalorier jag bör äta per dag. Om du tränar kan du såklart lägga på mer kalorier. Funkade för mig.
Men alla hittar ju också sina sätt, jag kan ex inte svälta mig o äta för lite då lagrar min kropp. Jag måste äta ofta och lite och träna. Lycka till.

Laddade också ner den appen 2012. Slutade med 5 år av anorexi, bulimi och depression. Appen funkar för vissa men är också en av de vanligaste startskotten för ätstörningar. Var försiktig.

Men du är ju normalviktig väl? Mitt enda tips är att inte banta om du är normalviktig, jag gjorde så och jag gick bara upp i vikt efter varje viktnedgång, så att jag tillslut blev överviktig af hehe.

Vad tror ni om ett förhållande där man som personer är OTROLIGT lika? Jag och min kille är inte ying och yang, vi är båda två yang. Jag har funderat mycket över det på sistone. Jag tycker oftast inte att vi kan komplettera varann så bra, då vi är alldeles för lika. Det är bra mellan oss, men oftast drabbas vi av små konflikter på grund av våra personligheter.

Så kära bloggbevakisar, vad har ni för erfarenhet av två väldigt lika personligheter som blir ett par?

Är det inte lite ovanligt att hitta någon så lik en själv och ha ett förhållande med denne? Jag har inte någon erfarenhet av det, men kan tro att era egenskaper (både bra och dåliga) kan krocka med varandra istället för komplettera varandra?
Men se det positiva då? Om ni är så lika, dra nytta av allt du redan vet genom dig själv. Hur härligt är det inte att ha massa saker gemensamt!
Jag och min man är nästan varandras motsatser, både bra och dåligt. Han är lugn, jag är energisk. Han planerar inte mycket utan tar det lite som det kommer och jag är extrem och vill planera år i förväg. Typ. Jag drar med honom i mitt tempo, han lugnar ner mig när det blir för mycket.
Att drabbas av små konflikter är ni nog inte ensamma om, oavsett hur mycket ying och yang eller yang yang man är i ett förhållande. Det gäller att låta de vara små och inte låta något ligga otalt.

Vilket roligt inlägg ? det beror på om du anser dessa egenskaper som ni båda har är positiva eller negativa? Jag skulle personligen aldrig vilja ha en man som är som mig då jag tycker jag har väldigt många dåliga egenskaper, men hade jag sett dessa som positiva för ett förhållande hade jag varit glad, så det beror liksom på hur du ser på dessa egenskaper själv. Småbråk kommer alltid finnas, vare sig ni är lika eller olika. 🙂

Har ingen kille men jag vill ju ha nån som är som mig, jag funkar inte med olikheter. Konstigt nog funkar det med tjejkompisar, vissa likheter behöver man ju men jag behöver inte ha samma intressen som tjejkompisar.
Vill och behöver ha en kille som delar mina intressen och värderingar. Och humor.

Räcker att jag tittar på mina föräldrar, många gånger undrar jag hur de kunnat hålla ihop i nästan 30 år, så olika som de är. De har dock fått kompromissa väldigt mycket och uppenbarligen funkar det för dem.

Samma här. Jag vill hitta en som är som jag. En som älskar hundar och djur. En som älskar att skratta och vara sarkastisk. En som älskar sin familj och som trivs mer hemma än ute. Undrar om jag kan klona mig själv?

Tycker det är fint att vara lika! Det är inte alltid positivt eller nödvändigt att vara olika i ett förhållande :p

Min kille och jag är lite lika och lite olika. Båda välutbildade, gillar äventyr tex flytta utomlands och resa. Men jag är mycket mer aktiv, sover mindre, tränar, vill gärna hitta på saker, min kille vill gärna sitta hemma och spela playstation, eller laga mat. Jag vill helst ut och gå, se saker, besöka ställen i vår stad, liksom utflykter. Jag älskar också att debattera, politik, vetenskap, feminism, allt möjligt. Ofta börjar jag berätta om en frågeställning eller något argument, min kille lyssnar snällt… Men svarar inte igen!! Åh, jag blir så galen. Vill utmanas och debattera och argumentera!! Haha, utan att det blir ett gräl såklart, bara gärna behöva tänka till om mina egna argument och om jag verkligen tycker som jag tycker.

Så jag tror inte det är negativt att vara lika som par 🙂 Kan ju försöka hitta några vänner (antigen du själv, eller ett annat par) som är olika er för att se hur det går 😉

Jag skrev igår men kom då in så sent så jag testar idag igen. Skulle behöva någon annans syn på detta..

Jag fick nyligen veta att jag är gravid, med mitt andra barn. Är tillsammans med en person som inte vill ha fler barn, alltså verkligen inte. Min spontana tanke den här gången var att inte behålla för jag kände att det är så sjukt svårt att få det att gå ihop med barn och studier (jag har tre terminer kvar på min utbildning just nu). Jag har redan haft två terminer med pusslande av barn. Men det har funkat, har fått hjälp med barnvakt, barnet har fått följa med till skolan och så. Frågan är dock hur det skulle funka med två, jag vill inte ta någon paus utan bli klar så i så fall skulle det innebära två terminer att ta med barn till skolan etc. Min stora skulle i så fall gå på förskola och jag vet att jag skulle kunna få hjälp med barnvakt vid tentor och så. Jag har gått från att ha varit helt säker på att inte behålla till att bli mer och mer osäker. Jag tänker att det kanske inte är så omöjligt med två barn trots att man pluggar. Vet att jobb efter utbildningen inte kommer vara några problem och jag kommer ha en rätt bra lön. Jag har boende så det behöver jag inte oroa mig över. Jag har tagit hand om mitt nuvarande barn i stort sätt själv och fått det att funka med studierna. Lär inte bli mindre själv denna gång ifall jag väljer att behålla. Det skulle skilja ungefär två år mellan barnen.

Är det någon som har varit typ själv och pluggat heltid med två små barn, går det? Är det värt att tänka mer på sig själv än på den andra personer i ett sådant läge? Jag vet hans ståndpunkt och den kommer inte att ändras. Jag vet att det är en fördel om båda är överens men jag vill inte fatta ett beslut för någon annans skull som jag sedan kommer ångra resten av mitt liv.

Hej A!

jag har försökt svara på din kommentar ända sedan den syntes, men mobilen krånglar. Jag försökte även svara igår, men då syntes det inte förrän idag så då såg du nog inte det.

Jag skulle förstås ha pratat med min respektive om saken, men att det kan ge mycket mer energi än vad det tar att få ett barn till anser i alla fall jag. Stor kram till dig <3

Jag ska läsa din text igen och svara efter det. ?

Till A igen,

Jag har aldrig gjort abort själv, men hört av andra och läst om andra som har gjort det. En del har tyckt att det var okej, andra tog det betydligt hårdare. Speciellt om de kände sig pressade av sin partner att fatta det beslutet. En del mådde även sämre än de hade räknat med, då det är mycket känslor och funderingar som kan vara tuffa att ta.

Några läsare skriver nedanför sina olika erfarenheter om det. Detta är inte säkert att din partner dels ens kan föreställa sig och oavsett vilket så bör han få det berättat. Att många älskar sina barn i magen omedelbart.

Om du fortfarande vill behålla barnet när du har tänkt lite till och om han då ändå vill stå fast vid det han idag anser, så kan det vara bra att få någon att förklara det jag nyss skrev för honom. En barnmorska eller någon annan inom sjukvården.

Förklara ändå gärna för honom att du förstår hans ståndpunkt, men att det är en helt annan sak nu när du väntar erat barn. Kram

Nu hamnade mitt långa svar i modd. Några läsare skriver om abort här nedan, det kanske kan hjälpa dig. Jag hann bara läsa lite, men sammanfattningen är att det är olika för olika personer hur man tar det. Hoppas mitt svar syns snart och läs gärna svaret jag skrev igår. Kram

Eller det kanske inte är så bra att läsa om du ändå är alltmer säker på att du vill behålla det, men din man behöver förstå att oavsett vad han hade tänkt sig så är det din kropp och du som – om du avbryter graviditeten ofrivilligt – får leva med det som ofta är betydligt lättare att ”glömma” för den som står bredvid. Om du förstår hur jag menar <3

Jag har en 1.5åring och en nyfödd nu. Rekommenderar ingen att göra det på egen hand och definitivt inte med heltidsstudier. Kan tänka mig att det är lättare om storasyskonet är äldre. Med det sagt så ska du inte låta någon berätta för dig hur du ska göra, men ärligt talat så tror jag inte att det är en bra idé att du ska förutsätta att du kan fortsätta studera direkt. Framförallt inte om du saknar avlastning hemma.

Och ta med barnen till skolan?
Nä snälla gör inte det.
När jag läste på Högskolan var det en som fick barn strax innan terminstart. Hon tyckte att bebis kunde vara med. Men det funkade inte så värst bra. Bebis orolig i vagnen, hon lyfte upp o ammade osv.
Men det störde kolossalt mycket på föreläsningarna.. så hon insåg att hon fick vara hemma istället

https://youtu.be/SOTCkNZFZKw
Joakim Lundell skäller ut influenserna

Era erfarenheter av abort? Väntetid, hur ni gick till äga, hur ni mådde, bemötande… ?

jag gjorde abort förra sommaren, ringde kliniken och fick tid några dagar senare, då kollade de dock bara hur långt gången jag var (7,5 v) och ställde lite frågor och så och sen fick jag en ny tid lite mer än en vecka senare, fick med mig tabletter hem på onsdagen och gjorde abort på fredagen (alltså v 9) med strikta klockslag för när tabletterna skulle tas och att jag inte fick vara ensam osv. tog ca 1 h innan tabletterna började verka och sedan bara forsade det, satt på toaletten med en hink framför mig och spydde samtidigt och en sambo som stod bredvid och inte visste vart han skulle ta vägen. det är något av det värsta och jobbigaste jag har gjort men i samma sekund som det var ”över” så mådde jag fysiskt bättre direkt då jag inte fått i mig mat och spytt konstant i 2 veckor innan. tyvärr hamnade jag i en depression därefter som höll i sig i ca 5 månader och jag har fortfarande inte kommit över aborten i sig men är nöjd med vården i sig men tror inte att jag förstod vidden av hur det verkligen går till rent praktiskt innan jag faktiskt var med om det, skulle aldrig någonsin göra om det tror jag.

Har exakt samma erfarenhet. Skulle aldrig göra en abort igen. Så sjukt att man kan göra medicinsk abort hemma, värsta jag varit med om. Kräktes, kissade, bajsade och sprutade blod samtidigt. Sorry för detaljer. Aldrig mer!
Nu fem år senare är jag gravid i vecka sju och lycklig. Ska äntligen få en bebis ❤️

Kolla familjeliv, där finns det många trådar om folks erfarenheter. Jag har själv inte gjort frivillig abort men fick två missfall som inte kom ut. Första gången tog jag tabletterna (medicinsk abort) men de fungerade inte (jag blödde klumpar i flera veckor men allt kom inte ut ändå så jag behövde skrapad) och andra gången fick jag skrapning direkt. Men jag har vänner som tagit tabletterna och det gick hur lätt som helst. Skrapning gör de ju på sjukhuset men om du väljer tabletter kan du välja att göra det hemma eller på sjukhuset och då skulle jag rekommendera sjukhuset för då kollar de att allt är ute innan du går hem. Lycka till!

Jag gjorde en abort förra året. Ringde till bm och pratade med henne, fick frågan om jag ville prata med en kurator (var inte säker på om jag ville göra en abort). Fick sedan en tid två veckor efter, var då i vecka 6. Dom kollade hur långt gången jag var sen fick jag ta de första tabletterna, hade lite ont efter några timmar och fick bruna flytningar. Två dagar senare tog jag de andra tabletterna, jag valde att göra aborten hemma. Tog två timmar ungefär sen började jag blöda. Blödde ganska mycket och hade ont men klarade mig på alvedon och gick runt och rörde gansks mycket på mig. (hade fått starkare tabletter mot smärtan med mig hem). Blödde i två dagar ungefär ganska mycket sen ebbade det ut på typ två veckor. Blev bra bemött av min ”kontaktperson” på barnmorskemottagningen. Psykiskt var det värre än fysiskt tyckte jag, även om jag visste att jag hade valt rätt. Pratade med en kurator en gång efteråt och sedan var jag på kontroll och fick ta ett graviditetstest för att se så att allt hade kommit ut.

Min abort var det värsta jag gjort i hela mitt liv. Var såpass ung att jag ännu gick på umo, och där var de inte allt för sugna på att hjälpa mig fatta ett beslut som var rätt för mig utan la orden i mun på mig och föste mig i abort-riktningen. Kände aldrig att jag fick en chans till ett eget beslut. Efter många veckors ångest gjordes aborten i v. 13 (har jag för mig). Blev så illa bemött på sjukhuset, misstrodd och felbehandlad pga ”alla med adhd beter sig så” (när jag fick en kraftfull panikångestattack innan sövning). De sövde mig under tvångshållning, efter att de tvingat mig ligga naken och blottat medan personalen förberedde sig. (Filten åkte ner på golvet. De sparkade under den under sängen och gav mig ingen ny).
När jag ett par år senare födde mitt första barn fick jag gå i terapi, hos aurora och fick även träffa makalösa barnmorskor på förlossningen som iallafall gav mig ett uns tro på vården tillbaka. Jag vågar inte gå till läkaren själv efter detta. Min man får alltid gå med.

Fy fan. Vilket jävlig situation för dig att behöva gå igenom. Hoppas du mår bra nu. ❤️

Jag fick ett mkt bra bemötande av vårdpersonalen (inte av mannen i fråga trots att vi var gifta). Jag gick igenom det själv på sjukhus. Ångrar mig inte en sekund. Aldrig gjort.

Jag har gjort både kirurgisk och medicinsk och föredrar kirurgisk.
Min medicinsk som jag gjorde hemma gjordes i v6+0, kändes som mensvärk och jag blödde i 1v. Gjort 3 kirurgiska där jag blödde 3dagar efteråt. Jag har aldrig mått psykiskt dåligt av en abort förutom en som gjorde i senare skede, runt v12-13 men inte så illa så jag hamnade i en depression..

Lycka till ❤️

Kontakt med vården som hjälpte mig på bästa sätt. Gjorde medicinsk hemma (v7) och hade som vanlig mens och mensvärk. Ångrade mig efter ca 2månader. Gick upp ca 12kg av både hormoner och sorg. Samlar idag mod till mig att ta kontakt med vården för att tala ut med kurator. Detta var min andra abort och jag ångrar den väldigt mycket. Den första har jag inga känslor till. Olika upplevelser och olika utfall.

Brukar inte störa mig men såg Isabella Löwengrips instastory från gröna Lund. Hon verkar vara så tillgjord. Iklädd vit dress högklackat och handväska stod hon och klappade händerna när dottern vann på lotteri. Hela hennes kropps språk är så stelt och tillgjort hon verkar inte avslappnad alls med barnen. Tycker det är sorgligt. Vad tycker ni?

Hahaahah såg det också precis. Så jävla töntig. Vit tajt klänning med LV-väska och klackar. Får panik ?

Eller hur att hon inte ser det själv att det ser komiskt/sorgligt ut. Med de kläderna kan hon ju knappt ge barnen en kram utan att smutsa ner sig. Tror hon blivit hemmablind. Det är som hon är ute med två kollegor fast det är hennes barn hon är ute med

Nu såg jag inte klippet kommer kika sen. Men hon kanske vill hitta en karl som är snygg rik rikare än de hon haft 😀

Vann? Bella har ju själv skrivit att hon betalade till sig ”vinsten”?

Jag ska börja plugga till hösten och är orolig att jag inte kommer lyckas skaffa mig vänner. Har någon liknande oro? Hur var det för er när ni började plugga?

För mig tog det tid att hitta mitt gäng. Var inte rädd för att prova att hänga med lite olika människor. Känn inte att du måste fortsätta hänga med någon du börjat hänga med, utan gå på magkänslan. Jag minns inte exakt, men det tog kanske en månad eller så innan jag kände att det var rätt! Så stressa inte! Lycka till 🙂

Är det någonstans du kommer få vänner så är det i plugget!
I alla fall om det är i en större stad.? ?

Stockholm! Hoppas det går bra.

Kände också så båda gångerna jag har pluggat men vet du vad? Fick vänner första dagen bägge gångerna. Och jag är absolut ingen social person person som går fram till folk och börjar prata. Ska ni ha någon inspark? Var med på så mycket du vill/orkar, var trevlig och var dig själv så kommer det säkert gå alldeles utmärkt!

För mig gick det jättebra, hittade ganska snabbt ett gäng hyfsat likasinnade. 🙂 Var bara trevlig och dig själv så löser det sig garanterat. Fråga om ni kan plugga tillsammans, om de vill följa med och äta eller vad som helst. Lycka till med studierna 🙂

När jag började plugga i höstas så var jag helt hundra på att jag inte skulle hitta någon vän, och ställde in mig mentalt på att bara härda ut och att jag inte är där för att skaffa vänner så att jag inte skulle tycka det var för jobbigt att vara ensam. Första två veckorna hade jag ingen speciell som jag umgicks med, men så hittade jag ett gäng som jag idag genuint tycker om SÅ mycket och som jag kan vara mig själv till hundra med, och det trodde jag ALDRIG kunde hända. Det klickade inte till hundra direkt mellan alla oss men det växte fram en jättefin vänskap! Så det finns hopp trots oro och man ska nog inte förvänta sig att få bästisar första dagen liksom.

Ska vara toastmadame om en vecka(omg) och behöver alla tips och råd ni har!? Nervös är bara förnamnet

Fejktelegram brukar gå hem.

Det kommer gå bra! Ett tips är att ha en ringklocka, tuta eller visselpipa så du lätt kan få gästernas uppmärksamhet. Eller på middagen kan du såklart använda musik för att få uppmärksamhet. Maila ut till talarna att de ska hålla sig kort (3-5min per tal) för ingen orkar lyssna på långa tal. Lycka till!

Se till att du fått tydliga instruktioner i vad som förväntas av dig. Är det ett bröllop eller vad för typ av fest är det?

Var väl förberedd, öva om du ska hålla tal. Hitta ett litet tema, en röd tråd som går igenom allt du gör.

Jag tex, såg till att ha snygga kort där jag hade all stödtext, en vacker gammal klocka, som matchade med korten, som jag ringde i när det var dags för tal eller något annat. Jag såg till att få in mycket humor i allt jag gjorde, men det var också ett önskemål från brudparet. Våga improvisera om något går på tok.

Om det är någon middag så se till att skapa en bra kontakt med hovmästare och serveringspersonal innan allt börjar och dubbelkolla att ni har samma tider att följa. Tänker du festa så håll igen lite tills du genomfört det viktigaste så du inte blir för ”nervösfull” och gör bort dig 😉

En heldag i Stockholm med en 1-åring och en 3-åring , Skansen eller Junibacken? Eller nåt annat?

Var på junibacken med min 3 åring och 1åring för 2 veckor sen de älskade det
3 åringe. tyckte om pippi Långstrump teatern. Och både tyckte om tåget.
Ni kanske kan ta aquaria innan junibacken det gjorde vi.

Det är inte meningen att viktnedgång ska gå snabbt, det är inte hälsosamt.
Kost och motion. Rör på dig och är hälsosamt. Om du inte går ner mer i vikt trots att du förbränner lika mycket som du äter så ska du nog inte pressa kroppen mer.
Allt handlar inte om kilon!

Någon som gjort en ADHD-utredning som vuxen? När i processen görs urinprov? (Stockholm om det spelar någon roll)

Rädd för att något ska synas eller haha

det är det första som görs annars drar inte utredningen igång, så var det för mig i alla fall.

Tack för svar!

Varför gör man urinprov? vid adhd-utredning? (Nyfiken!) Drogtest eller vadå?

Det är väl bland annatdroger de kollar efter.. antar jag. Man får i alla fallninte göra utredningen om någon slags drog finns kvar i kroppen

Ett drogtest iprincip, ja. Mest för att en utredning inte kan göras på ett rättvist sätt om man är påverkad av någon substans

Okej, men varför gör man inte det före alla utredningar gällande psykiska diagnoser?

Stämmer att det är det första som görs, är nog så för alla psykiska utredningar

Någon mer som nyss såg Dolph Lundgren mansreada i Sommarkrysset? OMG! Till och med sambon här reagerade.

Haha jag! Oh herre man måste ju vara vig för att kunna spreada så långt utåt! ?

Assyrier, syrianer och keldaner – finns ni här? Håller ni med om att ni är samma folk från början som pratar samma språk fast med olika dialekter, eller inte?

Är jätteintresserad.

Samma folk, olika språk.

Dom här små ätriga bananflugorna som dyker ner i vinglaset .. min fråga till er. Tror ni dom dör av drunkning eller alkoholförgiftning i glaset?

Drunkning är mitt bet. Men det är en bra fråga faktiskt!

prova med ättika och de kommer försvinna alltså ställ ett glas framme med ättika i så ser du hur de dör om du inte gillar dem.

Har någon en jobbig svärmor (eller svärfar, svåger, svägerska)…? Kan du berätta om något hen har gjort och hur du hanterade det? Jag känner lite att ingen kan ha en jobbigare svärmor än jag, och behöver pepp för att lyckas stå ut med henne under 2 veckor semester… ?

Dra på ditt mest fejkade leende och var så där jobbigt tillmötesgående (även om det lyser igenom av falskhet), då kan ingen komma och säga att du är en sån himla otrevlig surtrut.
Var söt som honung och ta dina chanser att fly iväg ensam då och då, uträtta ärenden eller liknande. Good luck!

Ja ska verkligen försöka!! Jag är mitt i en depression just nu så har inte så mycket ork till att låtsas vara trevlig, så lär bli många toalettbesök under middagarna ? Min sambo är i alla fall förvarnad att jag kommer dra mig undan. Svårare att förklara för henne…

Min svärmor är rätt jobbig. Fruktansvärt egocentrisk. Gläds absolut inte åt någon annans framgångar. Lyssnar inte när man pratar frågar sen ”varför sa ingen det till mig?” fast man redan gjort det. Pga dåliga lyssnandet säger hon jämt fel saker vidare till andra.. Förväntar sig jämt att folk ska ställa upp på dem men suckar stönar om du själv vill ha hjälp med ex barnen i en timme. Lyssnar knappt när barnen pratar med henne heller. Står knappt ut så har långsamt börjat sluta svara när hon ringer osv..

Nä fy! Min svärmor vill i alla fall alla väl. Det är väl det jag får trösta mig med när hon börjar härja, att hon tjatar och är jobbig och fäller kommentarer för att hon egentligen vill vara snäll. Hon fattar bara inte att det inte riktigt uppfattas som snällt (utan bara jobbigt/kritiskt) när hon säger till sin son hur han ska hålla sitt eget barn…

Min är bedrövligt jobbig. Klarar av de fem första minutrarna, sen börjar jag djupandas. Saker hon gör (svärmor) är att prata med alla som att de är mindre vetande. Ger gärna samma (oombedda) tips och råd 10-15 ggr under en kväll. Går helt sjukt långsamt och pratar hela hela hela tiden, det går alltså inte att titta på ett TV-program. Hur jag hanterar det?
1. Det gör jag inte. Väser ur mig till min man så fort jag får chansen.
2. Gör ärenden. Ofta ganska många.
3. Tränar, tar promenader.
4. Får en himla huvudvärk och måste lägga mig och vila.
5. Ber henne fixa grejer år mig. Hon är nämligen väldigt hjälpsam. Problemet är bara att detta kan slå tillbaka, det kan resultera i tips och råd och ett himla återberättande om hur hon redda upp det jag bad om, t ex fixa en potatisgratäng.

Peppen jag kan ge är vetskapen om att du inte är ensam. Ta med böcker och passa på och vila och läs. Fundera på om du verkligen ska semestra två veckor med henna nästa år? Här har vi kommit överens om att max tre dagar är rimligt att tro att det ska fungera för mig att vi är för nära inpå varandra.

Lycka till!

Men gud, låter prick som min!! Dessa jäkla råd hela tiden och att ALDRIG få se ett TV-program utan hennes babbel… ? Tack för alla tips! ❤️ Ska printa denna kommentar och gå tillbaka till när det blir som värst.

Ja förra gjorde vi samma semester ihop men bodde i SAMMA lägenhet. I år var mitt krav att vi skulle hyra egen lägenhet om vi skulle följa med, men känner redan nu att nästa år får det bli max en vecka plus egen lägenhet. Har haft ångest och gråtit varje dag inför den här semestern och så ska det ju inte va!

Men herre gud, varför åker du ens på semester med din svärmor då??? Du och din man (med barn?) kan väl åka till en egen destination

Allt detta gnäll på svärföräldrar och speciellt svärmor, är ni så perfekta svärdöttrar själva? Det passar säkert när svärmor hjälper till med barnbarn i tid och otid, men hur hon än gör så är det fel.
En vacker dag är ni själva svärföräldrar, hoppas ni får känna på hur det känns att aldrig göra rätt trots att ni slår knut på er själva.

Är du säker på att svärmor egentligen vill ha er där 2 veckor? Hon kanske ställer upp för att hon tror att det är ni som vill. Hon hade nog säkert velat ha lite avkoppling på sommaren precis som du önskar, fråga henne vad hon önskar så kanske du kan höra vad hon tycker.

Vi svärmödrar har faktiskt ett eget liv med egna vänninor och tycker om det ni yngre kvinnor gillar, vi är inte en egen ras.

Hälsningar från en svärmor som har en trevlig svärdotter, men vill ha lagom dos av henne.

Tänkte att du var en svärmor redan innan du skrev att du var svärmor, får lite #inteallamän-feeling så säger #inteallasvärmödrar. ?

Eller kände du dig lite träffad? ?

Alltså, jag älskar min svärmor. Hon är världens snällaste på alla sätt. Men hon har svårt med gränser och förstår inte när hon passerar dem (trots att både jag, hennes barn, hennes andra svärbarn OCH hennes man säger till). Jag tror alldeles säkert att hon tycker om mig och vill ha oss där. Jag tycker om henne och vill vara där – men i lagom dos. Hade jag fått bestämma hade vi ätit kanske 2-3 middagar ihop, gjort någon utflykt tillsammans och sen är det bra så. Men hon vill göra allt med oss. Jag har frågat så oroa dig inte. Alla svärmödrar är inte likadana vet du, vissa vill umgås mer med familjen än väninnor 😉

Var skrev jag att jag hellre umgås med väninnor?

Jag skrev att svärdöttrar tror att svärmödrar inte har ett eget liv.
Jag umgås väldigt mycket med min familj, och det gör jag för att vi alla trivs med det. Vi lägger upp planer på hur vi bäst kan umgås och gör det på allas villkor. Dessutom har jag uppfostrat flera barn, och blir ofta rådfrågad av både mina barn och mina svärdöttrar/svärsöner.

Men jag är så trött på att det pratas så mycket skit om svärmödrar, vi gör vårt bästa precis som ni.

Fast har jag skrivit att jag tror att hon inte har ett eget liv? ? Fattar inte varför du blir så kränkt faktiskt? Trampade jag på en öm tå kanske? ? Jag pratar inte om svärmödrar generellt – jag frågade om jobbiga svärmödrar. Är väl medveten om att det finns svärdöttrar/svärmödrar som har superfin relation och jag avundas dem. Men som med alla människor man själv inte väljer går man inte ihop med alla. Jag har valt hennes son, inte henne. Men jag vill lyckas stå ut med henne och frågade om råd och pepp från någon i samma sits.

Uppenbarligen är inte du i samma sits så tack för ditt svar men det gav mig ingenting.

Till ?.,

Jag hat haft det som du och har det toppen idag på den fronten. Stor skillnad – stor! Så det är bra att du försöker ta hjälp här! Vilket jag tycker att du nästan enbart fick! Kram

Nån som vill göra barn?

Fyfan va osexigt. ”göra barn” isch..

Vet du hur barn blir till?

Storken. Säger mamma

Storken va?

Berätta gärna!

Jag vill.

Nej usch för barn!
Däremot funderar jag starkt på att starta ett katthem.

Kattungar?

Deal!

Du låter söt

?

Hur överlever ni den här värmen? Jag har svårt att andas, kan inte äta, seg… Sjöarna runt om är uppe i så höga temperaturer nu så går knappt att svalka sig. Min lösning just nu är att jag vänt på dygnet lite, går upp vid 13-14 tiden så kan jag äta ordentligt sent på kvällen när det, ibland, är lite svalare. Kan ju inte vara ensam om att tycka att det är jobbigt?

Nej fy fan detta är en pina. Gillar det INTE. Men så får man väl inte säga i detta sköna sommarsverige för då är man inte klok, haha! Man ska älska värmen, inte klaga och bara uppskatta detta eftersom vi har typ 9 månader med regn resten av året.. Puhuhu! Carpe sommaren för bövelen, hur svettig den än må va!

Jag gillar sommaren, men det här är extremt

Sorry gav inget svar på hur jag överlever.. Om jag inte ska ut och svalka mig på playan så är faktiskt det bästa att bara stänga in sig. Dra för persienner och stäng värmen ute, det är dödsdömt att öppna fönster när det är som varmast. Dra på en fläkt eller så. Det funkar för mig. Inte så optimalt för att fånga sommaren, men man gör vad som är nödvändigt. 🙂

Jag gör det haha, har två fläktar igång hela dagarna

Är skitless på värmen. Min gräns är passerad sen många grader sen. Har inga tips. Känns som att ha en hjälm på huvudet och jag dricker på tok för mycket Treo. Endast på natten panikkänslorna mildras. Förutom min egen känslighet så ställer detta väder till så mycket bekymmer.

Ja, så är det för mig. Jag gillar sommaren men är över 25 grader dagligen utan vind och varit så läääääänge. Jag hade det där åskvädret som drog förbi för några dagar sen men det har bara blivit varmare efter. Maten är mitt stora problem, kan bara äta melon och kall gröt typ

Skogsbränder i mina trakter och jag tänker på brandmännen. Så otroligt tåliga de är.

Åh fy, är en här med men så pass långt ifrån att jag inte behöver oroa mig så mycket

Införskaffa en fläkt, ät en massa glass, duscha ofta, dryck kalla drycker, hmmm kommer inte på något mer 😀 😉

Sorry.
ÄLSKAR DET!!!!!
Tänk på hela hösten, vintern , våren och all usla sommar under alla du kommer ihåg. Varför klaga?

*alla år

För att alla inte känner som du uppenbarligen.

För att man kanske tänker längre än näsan räcker och inte bara på sitt eget välbefinnande?
Den här värmen och torkan är katastrofal på väldigt många sätt!
Fan att man ens ska behöva förklara sånt här!!

Bor i norra norrbotten, somararna brukar vara regniga eller kalla med 10 grader och moln. ”Sommar” mellan slutet av juni till mitten av augusti med fortsatt snöfall i början på juni. Och -30-40 under de kallare vinterdagarna. Så JAG ÄR SVIN GLAD att det är närmare 30 plus. Tönk så bra ni har det som bor där nere och har riktig sommar så länge!

Suck…

Jag har hittat en knöl i bröstet och den gör ont vid beröring så antagligen ingenting farligt alls. Väntat en vecka men den försvinner inte så måste gå till en doktor. Pga blivit våldtagen för många år sen har jag väldigt svårt för att klä av mig inför andra och känna tillit. Hela situationen gör så jag mår illa..

Jag ska hålla mina tummar för dig att det inte är något allvarligt. Om du tycker det känns lite bättre om det är en kvinnlig läkare som du träffar så har du rätt att få det.

Ta med dig en vän eller familjemedlem!

Till Studenten.

Om du klarar detta så ring och säg som det är. Att du vill kolla upp det, men att det lär bli tufft för dig pga vissa omständigheter.

Ta på dig en blus/skjorta med knappar hela vägen och en bh som knäpps upp i fram så kanske du könner sug något mindre avklädd.

Lycka till, hoppas att knölen är ofarlig!

Tack för era tips! Vet att jag är normalviktig och inte behöver gå ner i vikt men just jag själv känner mig inte bekväm i kroppen som den är nu. Lifesum har jag haft innan men ska absolut ladda ner igen!

Har inte intentionen att trigga någon annan men en allmän fråga om tips bör ju vara tillåten, kan tycka att den som triggas lätt kanske inte borde hänga på öppet spår.

Vad är det du inte är nöjd med? Varför vill du gå ner i vikt? Vad är det vågen säger dig som ger dig njutning?

Och varför ska människor(framförallt unga kvinnor) låta bli att ta del i det nya samhället för att vissa människor vill leva kvar i det gamla? Varför är din hets och osunda ideal viktigare än ”sjukas” friskhet?

Det är inte enstaka kvinnor som lider av samhällets krav/ideal längre, det är merparten. Och även om du inte förstår det själv, så verkar du vara en av dom❤️ Dom där kilona behöver inte bort när du redan är så liten som du är. Du är värdefull och vacker. Vad skulle hända om du tränade och vågen visade mer än nu? Kasta vågen, den betyder ingenting. Men det gör du.

Jag vill känna mig bekväm i min egen kropp och det gör jag inte nu, bad om tips för viktnedgång då jag själv tycker det är ett smidigt redskap för att se resultat. Hade jag velat bygga muskler vilket jag kanske kommer senare hade jag inte haft vikt som fokus.
Som sagt så vet jag att jag är normalviktig och inte behöver gå ner i vikt, inget livsviktigt alls men något jag själv vill göra.

Inte heller min intention att ”hetsa” någon och det tycker jag inte heller att jag gör genom att ställa en fråga. Ser mig inte som viktigare än någon men tycker att det finns en gräns där man får ha lite personligt ansvar för sina egna känslor och tankar också

Nu är det ju inte du som bestämmer vilka som är välkomna på bloggbevakning och inte utan camcam. Då hon har sagt att hon inte vill ha diskussioner kring att gå ner i vikt så är det väl rätt tydligt vad hon tycker i frågan.

Och Camcam har också möjligheten att radera min kommentar om hon tycker den är tillräckligt opassande. Jag vet inte om hennes preferenser i kommentarsfältet annat än att sköta sig.

Var på väg att skriva mina tips till dig men då blir jag nog lynchad 🙁 Men bodybuilding.com ger dig super info vilket ditt mål än är, kram.

Tack, ska kolla in det! ❤️

Sindys senaste inlägg på instagram där hon skriver om att hon vill ha mer blåbär är väl en drogreferens? Eller är jag helt ute och cyklar? Googlar man så kommer benso upp.

Inte konstigt att de som behöver medicin som till exempel Xanor och så vidare inte finns på grund av alla jävla missbrukare.

Efter att ha läst dina kommentarer ett tag får jag uppfattningen att du både är empatisk, sympatisk, förstående, ödmjuk och en rätt nice tjej.

Eller inte, mer att du är en av dem som sprider negativ stämning i det här kommentarsfältet.

Typiska fördomar om kosovoalbaner eller bara albaner? Absolut bara nyfiken inget illa menat!

*Nationalromantiker så de blir blå, inget är bättre än det albanska, varken väder himmel skog eller bönor.
*Slår Italienarnas aldrig-klippa-navelsträngen med hästlängder. MAMMA!
*Gifter sig bara med andra albaner, speciellt kvinnorna, helst uppvuxna på samma gata. Hävdar trots detta att det är tabu att vara med någon inom släkten, och alla har 500 kusiner. Rimmar illa?
*Ungefär samma jämlikhetstänk som Sverige på 50talet.
*Avgudar USA och allt amerikanskt, typ Armani
*Kan alltid alltid hitta en historisk koppling till albanien på ett eller annat sätt, i alla lägen. Sniffar reda på alla nyheter där albaner omnämnts positivt. Negativt existerar inte.
*Kämpat nåt så inihelvete för ett eget självständigt land, trots detta bor de flesta albaner inte där.
The list goes on.

Kaxiga haha

Det här med att skaffa sig bra vänner?
Har få vänner just nu, och ingen av de känner jag mig nära, gillar de inte ens särskilt mycket. Ska börja universitetet till hösten och ser så himla mycket framemot att träffa nytt folk och skaffa mig nya vänner men är rädd för att samma sak ska hända igen, har nämligen väldigt svårt att öppna upp mig för folk.
Anser mig själv vara en väldigt glad och social person utåt sett men mår väldigt dåligt och önskar verkligen jag kunde få en vän som uppskattar alla mina sidor, som inte bara avfärdar mitt mående(vilket mina nuvarande vänner gör pga att jag ofta visar upp en bild av mig själv som är väldigt glad och rolig, som liksom skojar väldigt mycket) och som jag kan prata ytliga saker med och ha jättekul med men som jag också kan prata om djupa saker. Menar inte ens att vi måste prata om mig när jag menar djupa saker, utan det kan vara allt från politik till true crime vilken jag är väldigt intresserad av men med mina nuvarande vänner pratar vi mest om typ smink och vad vi ska dricka nästa utgång. Vilket jag hatar och är så trött på.

Hur vågar man visa båda sina sidor, för vet att min överhypeade, glada, sociala och roliga sida kommer ta över extremt mycket när jag ska träffa helt främmande människor. Vill liksom inte bara locka till mig folk som lever för att festa typ för jag gör verkligen inte det och vill våga öppna upp en sida av mig som jag aldrig visar men hur gör man liksom?

Du låter typ precis som jag. Började på universitetet i våras och har väl blivit lite polare med de flesta men ingen man umgås eller pratar med nu under sommaren t.ex. Jag kan dock säga att jag hatar dessa ”grupper” som ALLTID bildas i klasser, det är så tröttsamt och enligt mig 13-åringar som gör.

Jag är alltid rak nuförtiden, jag orkar inte hålla på och låtsas vara någon jag inte är och hålla på och anpassa mina intressen eller humör beroende på vem jag är med. Och för mig hjälpte det enormt mycket. Har du en dålig dag och någon frågar hur det är – var ärlig. Jag tror att fler än vad man tror är trötta på att inte kunna vara upfront med varandra och skita i alla normer.

Känns som att det kanske blev lite negativt nu ? men jag tror på dig och att det kommer gå bra för dig i höst om du försöker släppa på ”spärrarna” lite.

Håller på att planera en resa till Los Angeles och behöver lite tips.
Vi kommer vara borta i tre veckor och det är jag, sambon, 16-årig son och 13-årig dotter som reser.
Tänker hyra hus/lägenhet via Airbnb, Homeaway eller liknande.
Vi vill bo lite utanför LA, gärna nära stranden. Dock inget flådigt ställe pga kan inte betala hur mycket som helst.

Har ni några förslag på var vi ska bo?
Något vi inte ska missa?

monica.nyhus på instagram var nyligen där. Kanske nåt tips. Om jag hade möjlighet att åka dit så skulle jag strossa i Beverly Hills malibu beach de som är känt från Tv 😀

Kolla vad Airbnb kostar i Manhattan Beach, Redondo Beach, Hermosa Beach och Long Beach. Helt OK att bo där och fina sandstränder. (Jag bodde i Long Beach i flera år).
Om ni hyr bil (bil är nästan en nödvändighet i CA) så kan ni köra överallt. Om ni bor i Long Beach tar det typ 40 minuter att köra in till Los Angeles (beroende på trafiken förstås) och ca 2-3 timmar att köra till San Diego. Stanna i Carlsbad om ni åker till San Diego. Ni kan även köra till Las Vegas (tar ca 5 timmar att köra från Los Angeles området) och bo på nåt av dom billigare hotellen (tex Stratosphere eller Circus Circus)…..finns mycket kul att se i Vegas även för tonåringar. Gå till Fremont Street på kvällen. Massor av gratis underhållning. Det är varmt i Vegas på sommaren men även varmt i Los Angeles.
Personligen gillar jag Universal Studios mycket mer än Disneyland…..ganska så dyrt dock.
Kör norr på Highway 101 till Santa Barbara (eller längre).

Tack för bra tips!

Ska kolla upp de ställen du nämner, det låter jättebra.

I övrigt verkar du vara tankeläsare. ? Vi har pratat om Universal framför Disney och tänkt oss en tripp till Las Vegas.

Återigen, tack för bra tips!

Inte i Hollywood iaf. Otryggt. Gillar inte LA alls. Provat två gånger och nej.

Min mens har alltid varit likadan. Dag 1-2 mycket mens, dag 3-4/5 lite mindre innan den slutar. För ca två veckor sen tog jag ett dagen efter piller (vi använder kondom men den gick sönder). Fick mens i tisdags morse och jag blöder fortfarande lika mycket. Börjar bli orolig att något är fel..

Mensen kan bli konstig av akut-p-piller så inget konstigt ?

Är det någon som kan rekommendera en bra psykolog i Stockholm. Jätte viktigt att han/hon är legitimerad. Den jag har gått hos sporadiskt ska gå i pension och jag fastnade inte för någon av hennes rekommendationer. Tar tacksamt emot tips ❤️

C/
http://lindstrandpsykologi.se/

Den här psykologen ska vara bra enligt mina vänner.

Jag har en pojkvän som väljer bort mig hela tiden.. t.ex. igår skulle vi äta tapas han går istället ut med sina vänner, idag skulle vi bada han ligger kvar i sängen hela dagen. Visst jag påpekar ingenting längre då jag vill att han ska komma på det själv. Han är vaken heeela natten efter en ute kväll samt heeela dagen efter, är det nåt han tar som gör att han kan hålla sig vaken så Länge? Jag vet att han brukar kokain och röker på, vilket jag accepterade i unga dar men absolut inte längre. Samma sak där så har jag inre sagt nåt om det att jag inte gillar det så där kan jag ibte säga nåt.

Jag känner mig så ensam med den här killen, mina kompisar tycker jag förtjänar bättre. Blir avundsjuk på andra par som har det så bra tillsammans, dock är jag själv ibte en jättekärleksfullperson själv.

Hela dagen idag har han frågat om han får ta sprit av mig vilket han absolut inte får. Varje dag efter jobbet kommer han hem och sover i soffan. Pratar aldrig och endast sover eller är med vänner. Vi Åker på resor tillsammans och då är han den killen kag blev kär i men fortfarande för trött. Vill hellre ligga på stranden och sova bort en hel dag än att hitta på roliga saker.

Vet inte vart jag vill med detta, men hade ni accepterat erött beteende där pojkvännen är ute till kl 07:00( bor inte i Sthlm så han är på efterfest) sen kommer hem och är vaken till sent dagen efter, sover hela vardagarna och skiter i våra planer. Är det jag som överdriver tänker att han inte ör En person som planerar. Har försökt prata med honom men då beter han sig som ett barn som kommer och pussar på mig o säger hur mkt ha än älskar mig för att jag ska bli glad? Blir glad för stunden oxh får lite skuldkänslor men ilskan kommer tillbaka några dager efter..

Jag E en väldigt ensam person då alla vänner har pojkvänner. Den här sommaren är min värsta då jag är ensam kvar i stan. Hänger endast med min mamma vilket är ok. Är rädd att det är avundsjuka på pojkvännen som har så mkt vänner som gör att jag känner såhär.

Säkert jätteosammanhängande text med massa stavfel men men nån kanske kan hjälpa

Jag ska hjälpa dig:

1. Dumpa honom.
2. Se ovan

Låter som ett skitkasst förhållande och en skitkass pojkvän, hatar egentligen när folk skriver såhär men; DUMPA! Du överdriver inte öht, snarare tvärtom!

Det låter som att du förtjänar bättre. Mycket bättre. Din snubbe är en bebis som inte tar hänsyn till dig eller era gemensamma planer. Han verkar inte ha så mycket empati eller förståelse för dina känslor.
Du behöver stå på dig göra det som gör dig lycklig. På riktigt, lyssna på dina känslor för de försöker tala om något för dig. Visa lite självrespekt och fatta ett beslut som gynnar DIG.

Håller med de andra. Skrapa ihop energi innan den tar slut och dumpa honom. Du kommer aldrig må bra i en osund relation. Att vara singel blir en lättnad jämfört med all inre stress du står ut med nu. Se det som en framtida investering.

Nej, hade inte tålt ett sånt förhållande i en timme. Vilken skit. Säger som resten – dumpa.

Läs det du skrivit här.
Tänk sen om en kär vän hade skrivit detta. Att det var hennes pojkvän och liv som beskrivs. Hur hade du tänkt då?
Du vet.
Det är inte bra, det är inte rätt, det är ingen framtid.
❤️

Dumpa rövhålet det är inte nån du behöver överhuvudtaget.

Jag hade en pojkvän som hela tiden prioriterade vänner och familjen framför mig och att göra slut med honom är ta det fan det bästa jag gjort för min egen självkänsla. Du vill inte vara med någon som inte vill vara med dig. Punkt.

Sen är det mest största sannolikhet så att din kille tar droger. På det du beskriver så låter det som amfetamin. Har en kompis som tar det och han kan vara vaken dygn i streck

Mina kommentarer syns inte!

Hej, jag ligger hemma och gråter sönder! ? Min sambo har fått för sig att jag har varit otrogen från ingenstans , han vägrar att prata med mig, ska säga att jag skulle aldrig vara otrogen emot honom. Nu skrev han för en stund sedan att han inte vet om han kommer hem efter jobbet. Vet inte vad jag ska göra! ???

Det låter som en feg ursäkt från honom för att göra slut.. Vad grundar han det på??

Han gillar inte att jag är ute och festar,
Igår var jag ute och då fick han för sig att jag varit otrogen bara för att jag var på efterfest… ?

Hans svartsjuka låter oroväckande tycker jag. Ta hand om dig!

Tack! ❤️ Så jävla jobbigt, tror inte att han kommer komma hem… Nu skrev han att du kan ju flytta till ditt ex …

Du ska bli arg på honom!! Du har inte gjort något fel! Det är han som gör fel

Tack! ❤️ Så jävla jobbigt, när han vägrar att lyssna! ?

Han försöker flytta sina problem till dig.
Ta inte denna skit.
Snälla ta inte denna skit. Den är inte din.
Ta inte skit, ok?

Han vill kontrollera dig, få dig osäker och att du ska göra allt för att behålla honom. Det handlar i slutändan om hans osäkerhet och han klarar bara av det om du är mer rädd att förlora honom än tvärtom. Det finns bara en sak att göra, gå inte igång på hans spel utan säg lugnt och sansat att han är irrationell och att han är välkommen att höra av sig när han är villig att prata som en vuxen. Att du inte tänker ta ansvar för hans hjärnspöken för det är ett problem som ligger hos honom själv. Att du vet var du står, vem du är och vad du har gjort och att aldrig kommer att acceptera att han försöker få dig att tro något annat. Du är stark, kom ihåg vem du är!

Har inte haft sex på över 1 år med min man… är det orimligt att tro att det kan bli bättre?

Varför ha en man om man inte har sex?

Har ni pratat om det? Har det fasats ut eller stannade det av pga nåt har hänt? Ibland behöver man bara bestämma sig för att ligga för att hitta tillbaka till rytmen. Föreslå att ni ska prova att ha sex 1-2 gånger i veckan från och med nu i två månader, bestäm dagar om det behövs. Efter det kan ni se om det känns bra eller om ni inte vill fortsätta ligga, i så fall känns det som ni behöver ta beslut om er framtid.

Det är så skönt att läsa på Öppet spår. Man inser liksom att man inte är ensam om sina problem, att ganska få har ett perfekt liv jämt, att höra folks innersta tankar som man aldrig får ta del av irl. Så befriande.

annamatkovich I got this luxury prosecco in mine winebox from @vinoteket and this prosecco has been voted to be the worlds best prosecco . Are you a prosecco lover? If you are, try this one [reed more on my blog, link in profile]
(insta)
Har även blogg och lovordar detta vin allt för lite Gratis vin och samarbete tja det struntar hon i som kritiserar andra bloggare för att slarva med.
Så lågt att göra reklam för alkohol :/

Har sommarvikariat som undersköterska, får fan spunk på samordnarna som lagt schema.. Den här veckan har jag tre (!) delade turer (7.30-13 16.00-21.30).
Imorgon har jag min tredje delade.
Måndag: 06.45-14.30
Tisdag: 14.30-21.45
Onsdag: Ledig
Torsdag: Var dum och tog extra tur, 16.30-20.30
Fredag 16.00-21.30
Lördag: 06.45-14.30
Söndag: 07.00-14.00 15.45-21.00

Jag kommer fan va utarbetad innan jag börjar skolan 20 augusti.. ? Ledig nästa måndag, jobbar tisdag-torsdag sen ledig hela helgen (supa).

Helt obegripligt att det fortfarande finns delade turer. Var jobbar du? Boende? Sjukhus? Hemtjänst?

Vad gör man under den lediga tiden vid delade turer? Tänker att man hinner väl knappt åka hem… har ni typ rum ni vilar i? Låter verkligen hemskt 🙁 önskar dig massa energi och att veckan passerar fort

Bröt foten förra månaden och jag är så imponerad av alla trevliga sjuksköterskor/undersköterskor. Blev typ tårögd en dag över hur omhändertagen jag blev av både manliga och kvinnliga sköterskor, pratade om allt mellan himmel o jord o kändes som att man känt dem i tusen år o inte ett par timmar. Vilket jobb ni gör ?

Är det någon här som har Sjögrens syndrom och kan berätta något om det? Jag har så torra ögon att det skär i ögonen och är så extremt trött. Jag har varit hos ögonläkare och får prova några specialdroppar men jag vet inte om Google är min vän här då jag bara blir supernojig när jag inser att väldigt mycket stämmer in på Sjögrens.

Är det någon som har tips på ”må bra böcker”? Alltså inte bara en mysig roman utan böcker med insmygda tips om hur man flrändrar sittning liv till det bättre? Likt boken ”livet börjar när du inser att du bara har ett”

Yogagirls bok kanske? Eller Mannen som sålde sin Ferrari? Eller Eat Pray Love?

The power of now!!!

Lyckofällan av Russ Harris, byggd på ACT.

Vad gör man när man upptäcker att orsaken att man inte tror på äkta kärlek längre och har fått mig att må dåligt i flera år och sluta älska min man på samma sätt när jag fick reda på hans lögner har flyttat 300 m ifrån oss och man inte har någon möjlighet att flytta.. Mammaledig med 2 veckor gammal bebis och inget jobb att gå tillbaka till så ett nytt lånelöfte från en bank är ju omöjligt.
Fyfan för livet.

Vad ska jag se på netflix? Gärna dokumentär eller feelgood-film!

Jag sträckkollar serien Brooklyn nine-nine! Den är kul 🙂

The Looming Tower. Miniserie om händelserna som ledde fram till 9/11.

Är småsur på min sambo. Vi hälsar på hans familj och har bilat hit. 6 timmar tar det och jag kör hela vägen (han har inget körkort, håller på och ska ta det, får ej övningsköra med mig pga att jag har fortkörningsböter heheheheh..).

Iaf min sambo sover nån timme i bilen på vägen = är såklart jättepigg när vi kommer fram. Jag som kört i sex timmar (med en paus) är sjukt trött och skulle vilja powernapa en halvtimme på hotellet. Nej då ska vi direkt till hans familj och träffa alla och hänga från typ 12-22.

Han är jättefin egentligen men det här stör mig så jävla mycket. Jag blir fan trött av att köra i sex timmar, jag behöver få vila lite innan vi ska hänga med massa folk i flera timmar. Slutar bara med att jag blir så trött att jag kan somna gåendes vilket är sjukt obehagligt och ändå inte orkar socialisera med folket.

Tala om det för han då?? Du behöver en tupplur damnit!

Jag sa det!! Typ ”jag är lite trött jag skulle behöva vila lite innan vi går dit” men nä jag klarar mig det blir så sent om jag ska sova också enligt honom.

Jag måste i princip säga ”jag är så jävla trött så jag orkar inte åka till din familj nu om jag inte tar en liten jävla powernap först” för att han ska fatta.

Jag tycker att efter 6 timmar i bil borde liksom vara självklart att jag ska vila. Var jättetrött idag med och sa att jag måste verkligen sova en stund på dagen. Han blev irriterad och först när jag nästan ramlar ihop (blir jag jättetrött kollapsar jag, typ som att svimma antar jag) och är kritvit i ansiktet så fattar han att jag måste sova. Blir så irriterad, det ska väl för fan räcka att jag säger att jag behöver sova eller äta eller vad det nu är.

Mitt svar försvann men jag har gjort det. Ingen respons. Han fattar bara om jag antingen ramlar ihop av trötthet eller om jag blir arg.

Fan va trögt… Ska det behöva vara så. Förstår din frustration!!

Igenkänning på det från en tidigare relation. Dåvarande pojkvän hade ett otroligt naivt beteende, som i vissa fall kunde vara väldigt avväpnande och charmerande, men i andra fall frustrerande. Detta då han var totalt oförmögen att förstå hur andra upplevde saker, om inte han upplevde samma sak.

Har inget råd att ge mer än att hoppas på han får kk snart så han får känna på det. 🙂

Alltså hahahaha…förkorta körkort till kk?

https://nyheter24.se/nyheter/udda/810254-1-sms-korkort-twitter-roligt

Är ni samma person??

Jo men så är det. Samma när vi skulle åka hem från stranden igår. Kände att min tampong var på g att börja läcka men hotellet ligger fem min bort så tänkte att det går. Alternativet var att byta på stranden och det ville jag inte.

Nä då ska vi åka och titta på en ointressant sak med hans föräldrar. Jag säger att jag vill verkligen åka till hotellet. Varför då???? Jo men jag vill det. Jaha varför (surt). FÖR ATT MIN TAMPONG KOMMER BÖRJA LÄCKA SNART OCH JAG VILL INTE BLÖDA NER MITT ENDA PAR SHORTS SOM JAG TOG MED MIG ELLER BILSÄTET HELLER. Först då var det okej att åka dit. Varför kan han inte bara acceptera om jag säger att jag vill åka förbi hotellet? Varför ska jag behöva motivera det liksom. Åh blir så jävla sur. Ska ta upp det imorgon, att det ständiga ifrågasättandet börjar gå mig på nerverna.

Oj jag förstår dig verkligen, känns lite egoistiskt av honom att göra så så jag tycker absolut du ska prata med honom om det.

Äsch det behöver inte bli en grej, säg till familjen att du behöver vila lite efter en lång resa, be att få låna nåt sovrum och sov! Din kille var väl bara ivrig att träffa familjen, du kan joina efter din nap ?

Ta ett annat färdmedel? Buss, tåg ?

Handlar om nåt äckligt.

Alltså blev så störd idag när jag var på stranden med vänner. Innan man kommer dit går man på en skogsstig där en trädststam fallit över vägen. Precis framför stammen rakt på stigen hade någon bajsat och kissat FÄRSKT. Någon hade alltså suttit på stammen och gjort detta mitt på dagen mitt på en stig. Tänk om vi kommit nån minut tidigare. Bakom oss hördes ett högt rop från en man som trampat i det. Jag blev så paff.

Var ju inte alls lustigt men ändå blev jag full i skratt, sorry.
Bara att konstatera att gränsen för vad som anses socialt acceptabelt kan vara väldigt varierande beroende av en persons status.

Haha ja såhär i efterhand är det rätt kul faktiskt. ”Vad i… Ahhhh!!” Stackars man dock.

Usch! Om läget är akut kan man väl lägga korvarna mer diskret. Samt täcka över med mossa, pinnar eller vad som helst. Tänker på Lisa som brukar skriva att hennes hund käkar mänsklig avföring. Nu får jag en inre bild som inte är trevlig 🙂 Ska aldrig mer pussa en hund.

Återigen problem med stavning i Universums värld. Skosprayen stavas Shoes pray.

Hej!

Tänkte be om tips ?
Har diskuterat med en manlig bekant om hur tjejer känner sig rädda när de är ute och går på kvällen.
Och han kan inte förstå, och tycker att killar har det minst lika jobbigt för att killar kan också bli påhoppade och nedslagna när de är ute själva.
Och oj vad hemskt att alla tjejer tror att killar ute är våldtäktsmän.
Jag försökte förklara att varje man man ser ute är en potentiell våldtäktsman för jag känner honom inte och vet inte vem det är, och risken är för stor att ta.
Länkade honom Egoinas inlägg om det och ändå är han oförstående. (Inte alla män ju)

Har ni något tips på argumentations-teknik på ämnet? Bra poänger? Jämförelser?
Det är svårt att få fram poängen så han förstår.

Visst, jag kan tänka mig att vissa män är rädda för att bli rånade/nedslagna.
Men jag skulle hellre bli nedslagen än våldtagen och mördad.
Jag är liksom rädd för mitt liv när jag går ute själv. Han är rädd om sin plånbok. ?

Jag är inte den som kommer med de argument du är ute efter men vill bara säga att fan vad irriterad jag blev på den här mannen bara genom att läsa ditt inlägg. Så stört att med alla tidningsartiklar och statistik inte fatta hur utsatta vi kvinnor är! Tål inte såna män.

Inte värt att lägga energi på sådant. Sedan har majoriteten av män som misshandlats i offentliga miljöer inte blivit påhoppade av random folk, utan det handlar om bråk som spårar ur. Lite skillnad.

Har haft samma problem med killar (pojkvänner och vänner) förr. Det enda som funkade var att VARJE gång jag var rädd, tex skulle hem till min kille på natten, ut och gå med hunden ensam på kvällen, ensam i ett tågset med någon man… ALLA situationer, så ringde jag till min kille/vän! Tex smsade först ”jag är rädd så ringer dig nu!!” också håller jag en ”vanlig” konversation med killen för att liksom kunna säga till om något händer. Annars om jag var ute och gick på nattklubb eller festade eller ute på kvällen tillsammans med killen så gjorde jag honom också uppmärksam på alla situationer som jag tyckte var hotfulla eller otäcka (tex det var en full kille på tjejtoan så jag vågade inte gå in där). Dessutom om jag hade vart ute själv med en kompis eller något och någon kille hade ropat till oss eller närmat sig oss, eller om något mer allvarligt hände, så berättade jag alltid det så snart jag var hemma i säkerhet.

Kort sagt, berätta, varenda gång(!!) något händer. Förklara varför en situation var otäck eller hotfull. Till sist har alla killarna liksom fattat att det sker KONSTANT och inte kan jämföras med att de kanske är 5 killar i en grupp som kommer upp och slåss med några utanför en nattklubb liksom. Man är ofta mycket mer utsatt som tjej, då män ofta går efter en ensam tjej istället för när killar utsätts för våld så är det liksom oftast i en grupp…

Nu behöver jag hjälp .

Jag och min bästa kompis hade planerat att åka ut till mina föräldrars landställe imorgon. Istället väljer hon att åka till nån jävla snubbe hon pratat med i en dag.
Nu ska vi till stockholm fredag-söndag och jag är så sugen på att avboka bara för hon avbokar det jag sett fram emot så mycket. Det är förövrigt jag som står för hela resan med hotell och mat och allt.

Sen är jag så irriterad över att jag får betala ALLT vi ska göra. Hon har pengar men väljer att lägga dom på annat. Jag har köpt födelsedagspresenter åt henne men själv kommer jag inte få nånting nu på tisdag. Lika så betalar jag alltid mat och utgångar för ”hon har inte råd”. Men hon har råd att tatuera sig för flera tusen varje månad :)))) hon hör även bara av sig när hon behöver nånting men när jag hör av mig så iggar hon.

Dumpa eller vad ska jag göra?

Du ska säga allt du precis skrev här, direkt till henne.

Dumpa.

Påminner om min fd bästa vän. Rekommenderar att du lägger relationen på hennes nivå. Alltså ställer hon in i sista sekunden så känn dig fri att göra samma, samt sluta betala för henne. säger hon att hon saknar pengar så lägg fan inte ut. Lägg dina pengar på annat. Funkar inte det så dumpa, folk förändras oftast inte för någon och din tid är värd mer än att gå runt och va irriterad

Om du känner att du har något roligt ihop med henne och att det finns andra sidor du gillar hos henne, så tycker jag du ska ta upp det med henne innan du säger upp bekantskapen. Det beteende du beskriver är inte okej, men hon kanske ändå kan få en ’varning’ först (förutsatt att du inte vill bli av med henne?).
Angående resan till Stockholm- vill DU åka? Om ja, ställ inte in.
Om nej, ställ in.

Ska ta upp detta med henne för jag vill verkligen ha kvar henne som vän men orkar inte med vissa saker. Och ja, jag ska sluta betala allting.

Angående stockholmsresan så ja jag vill absolut åka men vet inte om jag vill åka med just henne :/ Allt ska ske på hennes villkor, vad hon vill göra och allt. Jag ville till grönan men då fick jag åka själv…..

Pausa? Så att hon slutar att ta dig för given och att du får känna efter lite hur du ska säga hur DU behöver ha det?

Dumpa om tålamodet är slut (fullt förståeligt……)!!! Om tålamod finns: var brutalt ärlig, säg det du skrivit här. Beroende på hennes reaktion kan du sen bestämma om du vill ha en sådan relation eller inte.

Vänta, allt är på hennes villkor, men DU betalar resan, och så kickar hon dig o era planer för nån snubbe hon knappt känner? Skriver som nån annan där uppe a -dumpa. Du är ingens sponsor, hur dåligt någon än har det är det liksom i slutändan inte ditt ansvar, speciellt när personen uppenbarligen gör allt på sina villkor. Jag hade typ skämts om min vän betalade allt men skulle i så fall i all fall ha respekt nog att inte strunta i något som var viktigt för vännen. Tycker du verkar vara en bra vän iaf, men det känns som att du kanske borde åka till Sthlm med nån annan 🙂

Bara jag som reagerar på att hajen lagt upp en bild med samma haj som BB från gröna lund? Varför står det inget om det i bloggen?

Hm…. inte slut mellan dem ändå? Klicketiklickbait;)

Samma tröja som han som sitter i båten Gillis sätter sig i på bloggen också

kan ju varit där bara som kompis

Han syns fö på andra bilden i hennes blogginlägg, sitter bakom Gillis. Kan absolut inte tro att detta skulle vara ngt ”misstag” utan snarare strategiskt planerat, annars skulle hon aldrig ha godkänt hans instainlägg (hon har snarare förmodligen regisserat det). Vad ska hon launcha härnäst?

Jag har en fråga som är personlig. Står inte ut längre med att hålla detta inom mig. Är det någon som i vuxen ålder har en förälder som tycker mycket mer om ens syskon, och som visar det tydligt?
Min pappa avgudar min syster, min systers ord är lag, hon är Gud för honom. Han älskar väl mig också, men skillnaden är så tydlig. Ett exempel kan vara att jag och min syster med pojkvänner hälsar på föräldrarna, och pappa tex bara frågar henne vad hon vill göra när vi är där, vad hon vill ha för mat osv, men inte mig. Han visar intresse för hennes liv men mig frågar han inget alls. Vi kanske går på stan och då går vi till de affärer min syster vill, och mina föräldrar följer henne hela tiden. De går tom ut från affären när min syster med pojkvän tittat klart och väntar inte på mig även om jag tittar på något, jag får skynda efter för att inte tappa bort dem. Säger jag här vill jag gå in och inte min syster hört så ignorerar de mig bara och fortsätter gå. (Min syster hade stannat om hon hört). Om jag och min syster hamnar i en diskussion så tar han alltid min systers parti oavsett vad det handlar om, även om han inte ens hört vad vi pratar om. Han kan precis ha kommit in i rummet men ändå säga nedlåtande till mig, sluta tjata nu, med dryg röst som om jag vore jobbigaste människan i världen.

Allt min syster säger är han väldigt intresserad av och håller med om, medan han sällan ens lyssnar på mig. När vi är där på besök så ska jag och pojkvännen anpassa dagarna efter vad min syster vill göra och när. Jag kan föreslå något att göra och då säger de; vi får se vad din syster tänkt att vi ska göra. På morgonen kanske jag frågar om vi inte ska bowla och då säger han typiskt något som, sluta tjata nu eller nej det vill jag inte. Kommer min syster och säger det bara en liten stund senare så är det självklart att vi ska göra det, vad roligt. Min syster kan vara 1,5-2 timmar i badrummet på morgonen utan att det kommenteras. När det sedan är min tur kan pappa om jag inte går in omedelbart säga irriterat; gå in nu då vi har inte hela dan på oss.

Jag förväntas även hjälpa till med matlagning och jag kan ha maten klar men har min syster då bestämt att hon tex vill ut och springa, då ska vi vänta med att äta tills hon sprungit och sedan duschat. Fast jag kanske lagat mat i 1-2 timmar. Säger jag ifrån nån gång så kan de säga nämen är du avundsjuk och hånskratta som om det jag sagt är helt absurt. Är jag för känslig?

Nej du är inte för känslig! 🙁

Gud vad elakt 🙁 du är inte känslig alls? Har du pratat med dina föräldrar om detta? Med din syster? För att liksom höra hur hon upplever det så hon liksom kan ”stå på din sida”? Är du beredd att ta lite avstånd från din familj ifall du mår dåligt och kanske träffa dem mer sällan? Gud så svårt, jag har inga bra råd, men det enda jag kan säga är att du överdriver inte ens 1%. Kram

Skulle inte vara något frågetecken?utan !

Jag blir tårögd av att läsa hur du behandlas. Kan inte hitta något vettigt råd, men dina känslor är helt klart befogade. Låter som ett hopplöst jobb att få dina föräldrar att förstå så du lär ha fokus på dig själv. Ta hjälp utifrån så du kan ha en plan. Blev visst ett råd ändå. Har blivit dåligt behandlad av en förälder. Efter många år fick jag nog och avslutade all kontakt. Kram <3

Klen tröst nu men min morsa är likadan emot storebror. Hon avgudar honom (min mamma är ensam och vi har aldrig levt med pappa) gör allt tillsammans. Dom ses flera gånger i veckan och pratar om allt.
De känner varann såååå bra. Jag och min andra bror är helt utanför deras lilla bubbla. När vi ses (typ en gång i månaden) är det stelt, jobbigt men sen när storebror också är där då jävlar ska hon vara glad och trevlig och öppen. Herregud.

I alla fall, det har slutat med att jag och min lillebror inte umgås med dem längre utan bara när man ”måste”. Typ jul, födelsedagar för våra barn och sånt.
Men då är det så grupperat, min mamma och storebror i ett hörn och jag med lillebror i ett annat. Vi har bestämt att vill dom inte vara med oss så fine, men då kan de inte heller komma springandes sen när de märker att vi inte finns kvar i deras liv.

Jag och lillebror har en underbar relation och han är min go to person istället för mamma som är totalt hjärndöd.

Nej du är inte känslig… det är precis samma sak i min familj fast 2 av mina 3 äldsta systrar är dom som avgudas. De bryr sig inget om mitt eller min äldsta systers liv och det är som att mina mellersta systrar är ”mallen” på hur man ska leva livet. Jag följer inte den ”mallen” och jag vägrar följa den så jag får alltid höra ”men varför gör du sådär, din syster hade gjort såhär och det är mycket bättre” och det är så JÄVLA irriterande. Ingen märker detta heller förutom min äldsta syster och jag då och detta gör att jag inte delar med mig av mitt liv till dom så de vet exempelvis inte att jag har gift mig och är gravid. Har inga planer att berätta för dem heller. ”:-)”.

Hej ET,

Om du bara visste hur vanligt det är att det är så som du beskriver. Men blod är inte tjockare än vatten, så det viktigaste är att tänka att du är värd att bli behandlad såå mycket bättre.??

Tack för alla svar! Känns skönt att höra att jag inte är överkänslig. Man blir osäker när man känner sig mindre värd.

Ja, alltså det är helt sjukt hur en del människor gör mot sina närstående, för att de tror att ”de alltid” ska finnas där ändå. Riktigt illa!! Så när du inte blir respekterad, sträck på dig och tänk att du är så värd att bli det och att det får stå för den eller de andra. Det ligger utanför dig. Ta inte in det, låt det inte komma åt dig. Skratta inom dig och tänk okej nu är det dags igen – patetiskt!

Eller ännu hellre – sätt ned foten rejält. Det hade jag gjort. Lätt att säga, svårare att göra men med alltmer vana så blir det lättare. Du är värd att respekteras och bli lika bra behandlad och bli lyssnad på. <3

Blondinbella varit på Gröna Lund med barnenn idag. Skeiver på bloggen att hon köpt en haj balong till Gillis. Hampus posar på insta med en haj ballong . Hmmmm …

Bella har också köpt vinsterna till Gillis och Sally. De har alltså inte vunnit dom.

Varför beter sig Knivmicke som att det endast är ena pojken som är hans son…?

Vad syftar du på? Om du menar senaste instagraminlägget där han skrev ”min son” så var det en TB, troligtvis från när han bara hade en son.

Till ET! Hoppas du ser min kommentar. Ta ingen skit!! Kram

Tips på bra tatuerare i Skåne? Vill ha minimalism och tunna linjer