Öppet Spår – Pääääris Edition!!!

492 kommentarer

Är 45 år, med ett vuxet barn. Social, alltid glad, käck och omtyckt av de flesta. Tar inte åt mig av småsaker och har därför inte mycket att grubbla över i onödan. Har ett galet trivsamt liv, på riktigt.
Lägger mycket fritid på njutningsfulla saker, allt från svampplock till levande ljus, tjocka böcker och chips. Shopping i NY eller London osv.
Älskar massor och även hatar en del.
Fick idag frågan vad som gör mig illa berörd och insåg att psykopat troligen ligger nära tillhands om en beskrivning av mig skulle krävas.
Jag bryr mig verkligen bara om mig själv, mitt barn och djur.
Blir inte ett dugg illa till mods av folkmord, våld och annan död som samhället är fyllt av dagligen.

Shit tänk om jag verkligen är psykopat

Tycker det låter härligt att inte ta åt sig av saker och bara njuta av det du gillar i livet!
Själv nojjar jag och oroar mig över saker (lider troligen av OCD och har allvarlig rädsla för sjukdomar), så önskar jag var mer som du! Känner en psykopat och tror han lever ett härligt liv han.

Kan tillägga att jag inte heller bryr mig om bilder på terroroffer, svält, naturkatastrofer i andra länder. Säkert för att jag har tillräckligt att oroa mig över med mig själv, men när jag tänker fler har jag aldrig brytt mig om sånt heller…

Åh, jag bryr mig om sånt för mycket. Har ångest över världens problem 24/7. Njut av att må bra!

/en deppig

Hade du varit psykopat hade du med största sannolikhet inte brytt dig om djur eller barn.

Kanske någon empatistörning? Usch, vad hårt det lät. Grejen är väl att en inte brukar ha någon sjukdomsinsikt, inte ens reflektera över att något är fel med en vid psykopati/socipopati eller knappt vid narccissisism?

Vad för typ av sjukdomar är du rädd för?! Vanliga förkylningar/influensor/magsjukor eller mer allvarliga sjukdomar som cancer osv?

Ja men dom som råkar ut för en psykopat kan få ett helvete!

Fast att du ens nämner detta om psykopat är kanske det bästa tecknet på att du inte är det? Skulle du vara medveten om det i sådana fall? Vet inte, det vet säkert andra här inne för nu var det ett tag sedan jag läste om psykopater.

Men att du kan stänga av. (Vilket jag också till viss del har tränat upp.) Det är om det är på rätt sätt det göra – en styrka. Om du tvärtom tar in allt brus mår man snart mycket dåligt.

Om man ser en olycka och inte hjälper till utan filmar osv. Eller om man inte har civilkurage på andra sätt heller. Om man är känslomässigt iskall om någon håller på att förblöda. Det är illa, men att ha förmågan att stänga av – det är en försvarsmekanism för vi utsätts för så många nya intryck numera att våra hjärnor inte klarar allt för mycket.

Nu fastnade jag. Så titta här om en stund.

??

tror inte du är psykopat, bara självupptagen o okänslig. Dvs du lever ett bra liv.

och Göteborgare #käck

Ja ? mitt i prick

Man har inte den där självinsikten som psykopat.

Ja du låter iaf inte som en empatisk person…

Jag tror att de flesta är som du men ingen erkänner det. Jag har märkt att det är väldigt få människor som verkligen bryr sig om andra. När det kommer till kritan bryr sig människor bara om sig själva. Åtminstone i Sverige. Allt handlar om självutveckling, ”lär dig att säga nej” osv., men det är ytterst sällan jag ser att någon som gör någonting för någon annan utan att vinna på det själv, eller gör någonting för någon annan och faktiskt offrar något. Det är en deprimerande insikt.

Tyvärr har du nog rätt, Lily och det viktiga då är att inte ta det personligt. Speciellt att lära barnen det för det är en konst i vissa lägen.

Man kan inte orka bry sig om allt! Fullt naturligt att bara bry sig om sin närmsta familj.

Vill svara kort. Du är ingen psykopat. Du lever livet & försöker bry dig om det som du står för & är viktigt för just dig. Sunt. Lite egoist bör man vara. Vem tackar en för att hela tiden tänka på andra bry sig om & må dåligt för saker man egentligen inte kan påverka.
Jag har gjort det alldeles för länge. Idag är jag nästan ett vrak. Jag har levt m en psykopat i 10 års tid, en kvinnomisshandlare & spelmissbrukare , idag är jag äntligen fri. Men kommer ta lång tid att bearbeta & hitta mig själv igen. Allt skulle varit så lätt om jag inte hade två små barn att våra bry mig om älska villkorslöst & kämpa för dras barndom & att jag ska ha ensam vårdnad om dem då deras pappa är allt annat än snäll ….
Så NEJ du är ingen psykopat , psykopater & narcissister har inte förmågan att se eller vill se hur dem är mot andra. Man kan aldrig förländta en psykopat hur gärna man en vill.
Blev viss ett långt svar…
Ha en fin lördag & var snäll mot dig själv /Magdi

Ja, men lagom långt och ett mycket bra svar skulle jag säga.

En fråga. Trodde andra att han ”var så treeeevlig?” Och sa de: ”Hur kunde du lämna honom. Du får aldrig någon lika bra igen?”

Folk vet ju sällan att en del har två sidor.

Styrkekram till dig och fyll alltid på med kraft så att du orkar fortsätta kämpa. Ge aldrig upp. Var ärlig mot andra och förklara för dem hur mycket ork detta tar.

Jag har inte varit i din sits, men har väl haft några ”exemplar” till ex som jag är väldigt glad att inte längre ha intill mig. Däremot mår de bra idag. Jag var för mjuk mot dem (då). Idag hade det varit en annan sak, men nu har jag ett fantastiskt liv så jag klagar inte (och de har det lika bra)

Magdi, svar finns till dig i modd.

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Någon som har lyssnat på H&A:s podd idag? Där de pratar om det ”drev” Amanda utsattes för av Elaine Eksvärd?!?!?

Jag lyssnade och fick en helt annan bild av dessa två än vad som skrivits av andra. Jag tycker de verkar helt normalt mänskliga.

Många här vet inte ens vilka de är, men tror på allt de läser här och på instagram utan att bilda sig en egen uppfattning. Det är ganska skrämmande att folk på sociala medier verkar på något sätt må bra av att haka på det andra skriver och vara en del av drev, utan att vara helt insatta. De triggar varandra till att skriva värre och värre saker. Detta förekommer ganska ofta på CW:s instagram. Tonen där är ofta obehaglig, och allt är väldigt svartvitt.

Ja, jag var en av dem. Har inte hakat på ngt drev eller skrivit/gjort något men märkt att jag successivt haft en negativare bild av dem efter att ha läst kommentarerna här. Sen lyssnade jag på Hannah i Framgångspodden och fick mig en riktig uppfattning utifrån mig själv. Men är glad att jag blev medveten om det så jag kan vara noggrannare med att se till att mina åsikter är mina åsikter.

Fan otäckt att en tillåter sig att skapa åsikter utifrån vad andra tycker ju, antar att det handlar dels om ens självkänsla. Finns ju många intressanta studier på hur starkt grupptryck faktiskt är.

Jag har lyssnat. Tycker ändå till en viss del att dom har rätt. Elaine skapar ofta ”drev” mot människor, som får ta emot enormt mycket hat pga henne och det hon skriver. Det handlar inte bara om det hon skriver om dom, hon håller sig ändå på en lagom nivå, utan att folk inte fattar gränsen för vad dom kan skriva till folk, som dom skriver pga det Elaine skriver om dom. Förstår att dom blir upprörda när dom får dödshot pga något som till en viss del är väldigt överdrivet.

Jag lyssnade på det, tyckte det var märkligt att Amanda drog in Cissi Wallin i det, eller jag kanske missat nåt? Förstår att det är svinjobbigt att få många kritiska kommentarer, men kan inte låta bli att tycka det är lite dumdristigt att ge sig in i debatten och skämta vidare när man vet att den är så infekterad, när man har så många följare som A torde man förutse att det lär uppröra en del. Tänkte också på att de kritiserade Elaine för att argumentera med mycket fokus på känslor, tycker de är rätt bra på det själva också, inte minst i sponsorinslag. De gav även kritik av att Elaine tagit det personligt när A:s kommentar inte var riktad mot henne, när de pratade om det tänkte jag på när de kritiserade Yogagirl pga hur hon planerade sin förlossning, så det är ju något de själva också gör ibland.

Årsdagen av Kim Walls bortgång idag. Kan inte fatta hur snabbt tiden har gått. Nu börjar överklagan om en knapp månad. Fy vad jobbigt för familjen att dras igenom hela skiten igen. Läste förresten han hade fått en omgång i fängelset. Kan inte säga att jag tycker synd om honom.

Samma sak hände Rakhmat Akilov förra veckan. Inget jag låg sömnlös över …

Jag lyssnade på Ingrids sommartal och började storgråta.

Grät hela tiden , när jag hörde hennes sommarprat , och en timma efter , så fruktansvärt !

Lyssnar nu efter läst era kommentarer ?

Okej. På en skala hur lycklig man är, är jag äntligen, äntligen på 10 av 10 där jag ofta var förr. Därför att alla bitar klaffar till slut.

Var på lyckoskalan ligger ni? Varför?

Åh vad härligt! Njuta av det! Själv är jag nog på 3 av 10… om ens det. 🙁

Ja, tack snälla! 3 av 10 är lågt, men då kan det ju nästan bara bli bättre. Jag tycker att livet är så, det går upp och ned och upp och sen kan det liksom fastna på ”ned”, men sen så har man desto mer att glädjas åt och kan ta in det bättre när det till sluuuut börjar gå bättre igen.

Så hoppas, hoppas att det blir en högre siffra snart. Du är värd att få vara lycklig!

Tack så mycket för dina snälla ord! Det gjorde mig på riktigt rörd. Det har varit precis som du skriver lite för mycket ner nu ett tag. Vissa dagar vaknar jag och är reda att förändra saker som jag vet bara gör mig mer deprimerad, men vissa dagar orkar jag bara jobba och sen se på tv. Tack igen snälla du!?

Nu är det min tur att blinka bort tårarna. Såå snällt skriver, tusen tack!! ??

Försök att vara mot dig själv så som du skulle ha bett en vän vara mot sig själv – förstående, tålmodig, omtänksam, tillåtande, osv. Tillåt dig VILA. Alltså vila på riktigt utan dåligt samvete. Peppa dig till att orka saker däremellan. Så att du kan sova godare. Och sen igen när du är trött igen – vila!

Fastnade i modd. Så läs gärna här sedan.

Nog en 5a, Tråkigt när man inte vet varför man är olycklig 🙁

Fast jag tror att det inte alltid går att veta varför man periodvis inte kan glädjas på samma sätt som under andra perioder. Många har verktygen, men det är trots det svårt att använda dem i perioder.

Som t ex detta med självkänsla. Ja, vi duger utan prestation, även de dagar vi inte orkar vara så glada inför andra, osv, men trots att vi har läst mycket om det så kan det vara svårt ändånibland att använda de tipsen.

0/10 och tror jag går sönder snart

Vad är problemen?

Åh, stackars dig, Anonym 20:11❤️Vill du skriva om det, eller bara låta det vara? Jag är kvar

?❤️

Fina, fina 🙁 20:11

Önskar jag kunde hjälpa dig. Känn det! ?

Kanske också 3? Har nog ett helt ok liv egentligen men kan inte känna glädje alls längre. Tror jag varit deppig/mkt oro och ångest så länge att jag stängt av. Och man vänjer sig nog vid att inte vara glad hur sjukt det än låter. Hade gärna kommit ur det men det känns omöjligt..

Åh nej, känner igen mig så mycket i det du skriver. Börjar lätt gråta när jag tänker tillbaka på hur livet var innan. Hur glad och lycklig jag var och skrattade ofta och mycket. Vad annorlunda allt kan bli. Och ändå kämpar jag på och jobbar heltid år ut och år in, på ett jobb jag nu hatar för jag egentligen mår så dåligt, bara att jag håller uppe en fasad. Undrar ibland när den ska fallera helt…

Åh, Anonym 20:18. Ska hålla tummarna för att det vänder för dig! Kram!!

Tack snälla du! Det måste vända nån gång ju.

Anonym 20:54

Ja, det är de alltför långa jobbiga perioderna som blir alltför ansträngande. Vill dig så väl!

Precis, Anonym 20:12,

Att ha det bra och att känna att man mår bra är två skilda saker. ?

Just nu skulle jag nog säga 10. Jag mår bra! Jag är frisk. Jag har fast jobb (ett bra jobb). Det suger inte att gå och jobba, har inte söndagsångest och inte någon ångest för att semestern tog slut förra veckan. Det är ju toppenbra!
Mitt förhållande är stadigt och som nygift känns det toppen. Det känns verkligen som han och jag tills döden skiljer oss åt och trots en väldigt stillsam semester som har innefattat en flytt så har vi hållit sams och varit glada. Det ser jag som ett gott tecken.
Jag har verkligen ingenting att beklaga mig över, det känns så skönt.

Såklart finns det en hel del jag vill ha ”mer” av, men det får jag väl jobba för isåfall! Jag vill resa lite och upptäcka världen lite så det kommer så småningom!

Jag försöker verkligen tänka att är det något i mitt liv jag är missnöjd med så ska jag försöka göra något åt det, och jag tycker det har gått ganska bra ändå. Man är sin egen lyckas smed, typ. Vilken dålig klishè men va fan något måste jag ju göra jag kan inte bara sitta och känna mig eländig utan att finna svar och lösningar. 🙂

Jättefint och bra ju. Att kunna glädjas åt det fina man har! ?

Kanske 7-8 av 10. Jag har det jättebra, men är inte mitt bästa jag just nu.

Vad bra ändå. Hög siffra ju. Kram

Jag skulle säga 7-8 ungefär? Och då är jag ändå deprimerad, men min familj gör mig så himla lycklig!

Ja, Maggan. Nu mår ju jag rakt igenom bra, men under de perioderna förut då jag inte hade det lika bra, då kom alltid familjen och gjorde mig så lycklig, lycklig!! Låter så fint när du skriver så.?

9 av 10, har inställningen att det alltid kan bli lite bättre ?

2/10. Har exakt allt. Lyxig lägenhet med min make, en fantastisk son, föräldrar som älskar oss och skämmer bort oss, stort sommarhus, bra sex, diamanter och presenter och blommor ofta, kärlek i överflöd… jag har banne mig till och med en snäll och mjuk liten katt. Och fast välbetalt jobb. Men FAN vad jag är olycklig. Dricker en flaska vin varje kväll.

Du lever en lögn, kanske?

Åh, stackars dig! Ibland är det så att allt det där som borde göra oss lyckliga ändå inte ”når oss”. Vi är medvetna om hur bra vi har det, men ändå så infinner sig inte den totala lyckan som den borde göra.

Finns det något sätt för dig att hitta den känslan? Lyckan alltså. Stäng igen korken på flaskan och stick ut och spring istället eller något annat. Eller häll ut innehållet i vasken och försök att tänka nu jäklar ska jag vända detta. Vin? Det ger ingen lycka. Möjligtvis tillfälligt.

På Tv4 Nyhetsmorgon var det väl sa läkaren att alkohol och depression kunde höra ihop. Minns inte vad de skrev och jag menar inget illa alls, men många tänker att alkohol gör oss glada, men… ja. Minns inte hur de sa. Men jag hoppas du får må bättre. Att du kan ta in allt det fina du har och om möjligt så försök hitta den lilla vassa stenen i skon som skaver. Kram till dig!

Och jag menar absolut, absolut inget illa med det. Jag tänkte mer att det kan ju göra stor skillnad om man inte dricker det där vinet. Många mår ju så oerhört mycket bättre då. Kram

Depression bryr sig inte om alla de saker du räknar upp som bra i ditt liv. Depression skiter totalt i det. Alkohol för ofta o mkt och depression är lite som hönan eller ägget. Vilket var först?
Du måste söka hjälp om du inte vill förlora det fina i ditt liv. Det är jobbigt att söka hjälp men ännu jobbigare när fasaden rämnar.
❤️

”en snäll och mjuk liten katt”

♡♡♡

för att du lever med en man

Materiella saker och pengar ger oftast inte lycka, kanske ska du ta mannen och barnen och resa bort ett tag, ro om varandra och få tid att tänka över vad du behöver för att må bra!

Ja, inställningen kan man ofta komma långt med om och när det går att påverka den.

9 av 10. Jag vet vad som händer i världen, men undviker att grotta in mig i det… för jag kan inget göra åt det. Läs klimatupplysningen.se för att få lite perspektiv på alla domedagsprofetior.
För att det ska bli en tia… börja hurtbulla mig igen.

Det låter jättebra och klokt! (Jag såg din kommentar först nu)

Det som påverkade mig att inte ta in nyheter och liknande var en tjej som berättade hur mycket det hämmade henne att hon inte hade som ett filter mot nyheter och liknande. Det var både lärorikt och sorgligt att se hur mycket det kunde förstöra för en människa.

Så efter det så har jag som ett extra bra filter. Jag tänkte ”man kan inte ta in allt, det är inte bra för oss” när jag såg nyheter då. Numera går det av sig självt. Samma med klimatförändringar. Jag har läst på och jag klarar av att stänga av även sådant.

Då ska jag gå in på klimatupplysningen, tack för tipset!

Jag svarade igår, men det syns senare ?

Skulle nog säga 8. Mår forfarande lite dåligt över ett uppbrott i början av sommaren (då låg jag nog under 5 ett tag) men har fantasiska vänner och familj, har haft tur med ett bra jobb och härliga kollegor i sommar, flyttar snart utomlands och har massor av roliga saker planerade innan det. Så, förutom att jag förmodligen aldrig kommer hitta någon så bra som den jag lämnade (frivilligt tyvärr) så är livet ganska bra just nu.

Det låter sammantaget väldigt bra. Ibland kan vi distrahera oss med saker att se fram emot osv. Då kan vi hålla lyckan på en högre nivå, än om vi fastnade i det som tyngde oss. ?

2/10 på morgonen, och typ 5 /10 på kvällen. har sånt ångest och framförallt på morgonen. men börjar komma ur detta ”skov” för denna gång. Har verkligen ALLT. familj, kärlek, pengar, utbildning. men fick svår ångest efter mina graviditeter. ångest som jag inte får bukt på helt. och det är ångest över småsaker som förstoras upp. får katastroftankar. rädd att skada/såra andra eller göra bort mig genom att t ex ljuga (läs: inte tala om hela sanningen), skvallra om andra… kan inte ljuga eller skvallra om andra , inte ens hemma med min man. är konflikträdd. någon som känner igen sig? om någon hör av sig och vill hitta på något, så säjer jag alltid ja trots att jag får ångest över att träffas i dåliga perioder., för säjer jag nej får jag också ångest. Det märkliga med mig, är att om någon behandlar mig illa, så rör det mig inte., utan det värsta tänkbara är om någon skulle bli besviken på mig för något dumt jag har gjort.

Har du kollat sköldkörteln (man ber om provtagning på Vc) Många mår sämre på morgonen osv. Googla på underfunktion av sköldkörteln om du vill.

Annars kan det ju vara pga för lite frisk luft, dagsljus, sämre sömn än du har ”vant” dig vid, osv.

jag har kollat sånt och har bra värden. Men är ganska säker att det är hormonellt ändå. förmodligen i samband med graviditet, stress, sömn… att det gjort obalans i serotonin, dopamin med mera.. och tar sertralin nu.

Men känns ändå om att min personlighet är en perfekt måltavla för att få ångest 😛 just den där moraliska ångesten av att alltid göra rätt för sig. En del har typ rädsla för att bli smittad och sjuk-ångest. jag har mer ”politisk korrekt” och moralisk ångest. får inte göra fel mot någon. hävdar inte mina åsikter, rädd att någon ska bli stött eller bara tycka jag är dum. rädd vad andra ska tycka om mig. Jag skulle t ex aldrig vilja vara känd, önskar jag var helt anonym här i världen, bortsätt från de närmaste.

jag kan också vara så ibland och jag var tveklöst sådan förr. I alla fall att det tog och tar emot i vissa situationer att säga ifrån, inte behöva vara så korrekt, osv. Att göra alla till lags är en omöjlighet, men jag kämpade hårt för det förr tills folk sa åt mig att det är kanske bra för andra, men inte för mig. (Jo, delvis jag fick mycket beröm och få fick även jag positiv energi och i mitt nuvarande jobb och i tidigare arbeten så har jag haft stor nytta av det.

Jag kan säga ifrån och på ett bra sätt, men sedan processar hjärnan det lite för ofta och mycket mer eller mindre beronde på hur pass bra min självkänsla är under den perioden.

Ja hormonerna kan ställa till det. Tack för ditt svar!

Har ett barn som är allvarligt sjuk och som jag inte vet hur länge jag får pussa på, ändå mår jag inte 0. Varför? Jag har fått perspektiv på livet och kommer garanterat i perioder efter hennes bortgång må 0 men när man inser hur mycket sämre jag kan komma att må senare ser jag till att inte göra det nu. Förstår heller inte vad jag klagade över innan detta? Söndagsångest? Vafan byt jobb, livet är för kort.

Helt tagen av din kommentar (kl 08:44) inte minst när du ”inte vet hur länge jag får pussa på”. Det var starkt att läsa och tårarna bränner.

Det finns säkert inget som tröstar i din verkliga mardröm, men en sak kan jag skriva. Det finns människor som går genom livet utan att känna kärlek. Det finns de som inte ger så mycket avtryck. Men du känner stark kärlek till din dotter och hon ger ett stort och fint avtryck. Att ha henne den tid du har henne till låns är så värdefullt för att hon är just den hon är.

Känner med dig mer än ord kan beskriva. ❤️ Har själv nyligen förlorat en som var så oerhört viktig för mig, men klarade det så mycket bättre än jag trodde för att jag tänkte så som jag just beskrev.

Tack! Så fint av dig att ta din tid till att kommentera ❤️❤️❤️ Och du har så rätt men det förstår jag först nu.
Jag vet att det låter konstigt men jag njuter extra av solen, blåsten och regnet, det goda vinet eller bara att få vara nära. I det sorliga vinner vi så himla mycket. Även om jag är så arg på livet därimellan.
Kram till dig

Åh, ❤️❤️❤️ jag såg detta först nu. Tusen tack!!

Fast jag förstår dig. Dels pga det jag skrev om förut, men även för att en mamma i en liknande situation som du beskrev att vissa stunder var oerhört tunga och ilskan var då stor, men andra så såg hon allt i ett nytt ljus! Hon satte värde på helt andra saker än vad andra gör sa hon.

Och hon sa att när andra är besvikna på för mycket disk- och tvätthögar, så tänker hon att det inte direkt är där hennes fokus ligger. Alls. Det kanske delvis var det, men inte längre.

Och jag tycker ungefär likadant. Jag och hon tycker att det är en ynnest att ha disk- och tvätthögar att ta tag i. Dels som ”terapi” men även för att då behövs vi, då har vi några att pyssla om. Så livsperspektivet är delvis till det bättre om än på vissa sätt förändrat på ett mindre behahligt sätt.

En sak som hon nämnde var att hon och andra var ledsna på olika sätt i det och att just det kunde ge en tung känsla. Hon kom närmare vissa, men hon var helt oförberedd på att det även kunde bli svårt att se hur olika de tog det som hon tog på ett visst sätt.

Det finns en mycket bra bok som heter Sorgbearbetning (Svenska institutet för Sorgbearbetning) Den hjälper vid sjukdom, skilsmässa, uppsägning på ett jobb och mycket annat.

På Youtube finns del 1 och 2 Sorgbearbetning av Malin Berghagen (Rix Fm står det och det är med författaren också)

Känner med dig. ❤️

❤️Här är länkarna till det jag nämnde här ovanför om boken om Sorg, Malin Berghagen osv. Jag har inte hört mer än lite, men följer Malin på Instagram. Jag ska också lyssna, men i kväll.

https://youtu.be/50wDCpz8Afw

https://youtu.be/qlYkuQi_1ks

Jag hittade även del 3 och 4 och Anders som Malin Berghagen pratar med vet jag inte om han är författaren, men jag har lyssnat en bit och det är mycket bra. ❤️?

Här är länkarna till program 3 och 4:

https://youtu.be/yGOMifmCyso

https://youtu.be/PNOiaIl7oe4

Svar hamnade i modd till dig …

Ja när man sitter i din situation så får man distans och en annan syn på omvärlden. Lyckan går inte att köpa och att vara frisk är ingen självklarhet.
Kramar❤

Hoppas ni alla har en trevlig kväll! ? Sitter själv och väntar på mannen som är och handlar smash till mig ? Våga älska SMASH!

Självklart! Såå gott!

Aldrig smakat, men borde nog!

Vad är smash?? Något gott?! 😀

Smash är snacks som är söta, salta och spröda. Ungefär (?) chips doppade i choklad. De började säljas även i Sverige för ett tag sedan. Innan dess fanns de i Norge och ev. fler länder.

Ja, de är jättegoda! Vi köpte dem i Norge förr.

Står de bland chipsen eller kakorna eller godiset? :p

Godiset

Älskar smash!! Blev presenterad för detta yummie guilty pleasure på arbetet (arbetar för ett norskt flygbolag) och är numera fast i Smash beroendet ?

Ajdå?

Okej. Nu ska ni få veta min mörkaste hemlighet. Jag är gift sedan 5 år. Varit tillsammans med min man i 10 år. För 4 år sedan började vi umgås med ett annat par. De är nu separerade. Jag och mannen från det andra förhållandet har alltid klickat. Den sista tiden har jag börjat tänka mer och mer på honom. Vi umgås mycket med honom då våra barn är bästa kompisar. Jag får fjärilar i magen och kommer på mig själv att tänka på honom titt som tätt. Vad ska jag göra? Han kommer med kommentarer som får mig att tro att han känner lika som jag.

Han kanske bara gillar att flirta? Är du beredd att chansa och riskera ditt nuvarande liv för lite pirr i trosan?

Eller så separerade han pga. Sickan. Vem vet?

Du ska sluta umgås med honom helt och sen fundera på vad det är för fel med ditt förhållande som gör att du vill söka bekräftelse hos andra? Vill du förstöra livet för era barn för en tillfällig förälskelse? Sluta drömma och återvänd till verkligheten.

Jag vet vad som är ”fel” i vårt förhållande och gör allt i min makt för att Vi ska få rätt på det. Men samtidigt så är jag tveksam till hur mkt min man egentligen vill ändra. Den andra mannen Har det som saknas hos min man. Men självklart har han också brister, ingen är perfekt. Skulle aldrig göra ngt med honom så länge jag och min man är gifta. För barnens skull vill jag såklart hålla ihop med deras får, men jag vill också att de har en lycklig mamma…

Varför frågar du vad du ska göra då om du redan vet att du inte ska göra något ?

För att jag förmodligen hoppas på att någon ska säga det jag innerst inne vet, men som jag knappt inte vågar erkänna för mig själv..

Du låter dålig både för dig själv och för din partner.

Jag gjorde slut med min exman för att jag kände saker för en annan man. Det är inte rätt om man är kär i någon annan. Vill man ha någon annan är inte ens liv rätt som det är. Är du verkligen kär i den här andra mannen så kör på. Lämna din man. För du kommer alltid undra vad som kunde ha blivit, och det kommer komma andra situationer där vill ha någon annan.

Om du känner att du hellre vill vara med den andra mannen och det är värt att försöka så gör det, självklart är en separation tufft för barnen men som du säger har de nog hellre en lycklig mamma än en som är olycklig i sin relation

Känner igen mig. Jag har en man som jag varit ihop med i sex år (gift i två år). För ett år sedan började han hänga med en ny kompis via träningen och det verkligen bara klickade till. På en sekund var jag kär och kompisen berättade för min man att de inte kunde hänga lika mycket hos oss pga han var kär i mig och det blev så svårt. Min man tog inte illa upp utav kompisen bekännelse, men vi minskade kontakten ett tag.

För mig var det aldrig någon tvekan. Jag vill vara med min man – punkt. Jag kände starkt för kompisen, men det är med min man jag vill leva mitt liv. Det var härligt att vara extra kär (Min man visste att jag gillade kompisen, men jag delade aldrig de riktiga känslorna för någon), men nu när känslorna har svalnat är jag så tacksam att jag aldrig agerade på dem.

Vad glad jag blev av att läsa din kommentar. Känns som det är allt för sällan en läser om någon som haft känslor men agerat som du. Får mig att återfå tron på äkta kärlek igen.

Jag har lite samma issue.. jag har vart tillsammans med min kille i sju år, och har fått kontakt med en kille från mitt förflutna. Jag var så kär i den här killen, och han vill ha mig med. Men jag vet inte om det någonsin kan bli seriöst mellan oss då jag var gift med hans systers bästa vän innan. Han familj kommer aldrig acceptera att det är jag. Det är viktigt för honom. Jag älskar min kille, han är världens bästa man, men vi ligger aldrig längre, trots barn-längtan hos båda..

monogami är ett jäkla påhitt

???

Säg det till svanarna. ?

Hur kan man som förälder, favorisera ett av sina barn?
Min äldre bror har alltid varit favoriten hos mamma och jag mår så himla dåligt. Känner mig inte tillräcklig, varken hemma, skolan eller på jobbet…

Nä, hur man än känner för sina barn så tycker jag att man har en skyldighet att inte visa det om man älskar ena barnet mer/mindre. Det är inte roligt nånstans att tom känna sig dålig på grund av ens föräldrar liksom.

Du ska inte må dåligt över detta, det är inte okej att hylla det ena barnet över det andra och det är inte ditt fel! Fokusera på att umgås med människor som ser hur fantastisk du är istället!

Jag känner så med dig! Vet precis hur du känner. Jag är dock äldst men lillebror är hela mammas värld.. Om jag mår dåligt och vill prata med henne så lyssnar hon inte. Hon vänder alla samtal så att dem handlar om honom. Han har alltid fått mer hjälp osv. Jag förväntas klara mig själv. Kärlek till dig❤

Jag vet hur du känner. Min pappa har alltid favoriserat min syster. Än idag när jag är närmare 30 så kan jag ibland känna mig som ett litet barn igen som bara vill bli sedd och känna att jag är viktig för honom. Men andra stunder är jag mest arg över att han kan strunta så i ett av sina barn. Mesta tiden skiter jag helt i honom. Det går i perioder.

Är du nära din bror och kan prata med honom? Jag tänker att det är viktigt (har varit för mig i alla fall) att inte låta föräldern förstöra relationen till syskonet. Men jag kan inte tala för dig där.

Kan dess känslor grunda sig i något annat? :/ Vad får dig och tro att det är så att din mamma älskar ditt syskon mer?
Min syster har flertal gr uttryckt sig på samma sätt och att hon tror att mamma älskar mig mer. Jag har pratat med min mamma
Om detta och egentligen handlar det om att jag fick mycket mer uppmärksamhet när
Vi var små pga jag var det barnet med ”mest problem” jag blev sexuellt utnyttjad av en släkting som 7 årig, och detta resulterade i diverse problem och psykisk ohälsa… min lillasyster hamnade nog lite i skuggan pga rättegång psykologer och sånt som gjorde att fokus hamnade på mig hela tiden.. dessutom inte lätt och få det och gå ihop när min mamma var ensamstående, sjukskriven och kroniskt deprimmerad.. det märks verkligen att det har haft så stor påverkan på min lillasyster. Jag känner nästan skam över och ha tagit ifrån henne möjligheten till ett .. bättre liv? En hel förälder? Uppmärksamhet? Så jag känner med dig och hoppas att du kan bygga en bättre relation till din mamma och prata om detta.. så hoppas jag din mamma validerar och respekterar dina känslor i det hela.. ❤️

Fint skrivet. Vill inte förminska känslan av att vara förbisedd, men tänker direkt ur en förälders perspektiv. Mina två barn är sååååå olika, har helt olika behov och uttrycker dessa på olika sätt. Tänker ofta på om de upplever, eller kommer se tillbaka på, detta som orättvisa och förfördelning. Att behandla dem likt hade _inte_ varit rättvist.

Då är nog jag det med. Helt övertygad över att jag skulle kunna mörda utan ånger och det enda som kan få mig att gråta eller bli galen är när djur lider. Bilder på svältande barn eller annat är inget jag bryr mig om. Vi är nog fler än vi tror ?

Skulle vara till svar på översta kommentaren från ”en tänkbar galning”

Fyfan vad läskigt. ”Mörda utan ånger”, brrr ryser bara jag läser detta.

Skulle jag med kunna. Anders Eklund, Terroristen osv. Hade inte ångrat en sekund att bli av med sådana äckliga as från jorden.

Hur ser era erfarenheter av nätdejting ut ? Är det idag lika vanligt som att faktiskt enligt gamla skolan träffa någon på det gamla sättet, dvs via bekanta, vänner arbete, etc..? Och hur avslutar man när det inte känns rätt? För avsluta tycker jag man ska göra snyggt, inte genom att fasa ut sig själv.

Menar du appar? Det tror jag är jättevanligt. Jag har dejtat massor genom Happn, tycker det är så bra.

Avsluta när? Efter en dejt säger man att det inte klickade men det var trevligt och lycka till. Avsluta när man dejtat ett tag spelar det väl ingen roll hur man träffats? Då är det bara en enorm fördel att inte ha någon connection via jobb och vänner, man säger vad man ska säga på ett schysst sätt och sen slipper man se hen igen 🙂

Hej! Jag tror det är jättevanligt och skulle verkligen rekommendera det då det är svårt ibland att komma utanför sin sociala umgängeskrets även i små städer ibland 🙂 Mina föräldrar träffades online och börja maila på 80-talet, ena bodde i Europa och andra i Asien. Jag flyttade ensam till ett litet land sena tonåren, började använda dejtingsidor/appar när jag kände att jag var redo för nått mer seriöst och tröttnat på att träffa fyllon som bara ville ligga på krogen. Klart att det fanns lika många idioter online också, men tycker alltid det är lättare att sålla ut the good guys 🙂 Om du märker att någon inte är din typ så är det inte svårare än så att sluta svara på dennes meddelanden. Gått på många dejter med män jag träffat online, ibland känner man snabbt att det inte är rätt, då ses man bara inte igen och hör inte av sig efter dejten (ofta ”mutual”, kan inte komma på svenska ordet?). Ibland kanske man dejtar lite till, sen kanske man inser att man vill olika saker. Jag träffade min nuvarande man och pappan till mina 2 barn online, vi pratade dygnet runt i 3 veckor innan vi äntligen sågs och första dejten varade i 2 dygn (utan sex!!! ?) och sen dess har vi alltid suttit ihop. Vi hade aldrig träffats om det inte vore för den appen, även om vi båda var svenskar som bodde utomlands. Inga gemensamma vänner, hängde på helt olika områden av staden och jobbade inom två helt olika branscher. I början tyckte jag att det var pinsamt att vi träffades via en dejtingapp, men efter att han friade och vi gifte oss, köpte hus, fått barn etc så har jag med tiden älskat det faktumet att appen förde oss samman ?? Han stod ut från alla andra i appen för att även om han såg mina profilbilder så gav han mig aldrig komplimanger (förrän vi sågs IRL) och han flirtade aldrig eller snackade sex/kärlek. Han ställde intressanta frågor om allt mellan himmel och jord, som ”anonyma” människor (i början) så vågade jag också vara mig själv mer och säga ärligt vad jag tyckte och tänkte. Det stärkte mig att han alltid respekterat mina åsikter även om de varit olika hans och det har stärkt vår relation att vi typ blev bästisar på nolltid och alltid varit sen dess, han är min livspartner i ALLT! ❤️ Dejtingappar kan ha sånt stigma, men jag säger kööör! Vad fan spelar det för roll hur man träffades om allt annat blev superromantiskt sen efteråt ?

Jag var med på Mötesplatsen. Tog 6 månader av många knäppisar men sen hittade jag mitt livs kärlek. Gifta i 2 år precis. 🙂 Känner många som hittat rätt där.

Vår kvällsrutin är åt helvete. Ungen lägger sig vid ett på natten vid det här laget. Hon ska börja skolan nu, det är upp sju på morgonen som gäller.
Hjälp.
Hjälp?!

Regler.. Sätt ner foten.

Åh nej!? Men tror du inte att det löser sig på måndag när hon måste gå upp 7 och då bara sovit några timmar så kommer hon vara så trött på måndag kväll att hon somnar i tid då? Tror det löser sig. Ha en skön fredagkväll!☺️

Men alltså… denna sommar är så för många. Vi har bästa rutinerna egentligen, men vad händer? Kokhett! Åska! Hällregn, med betoning på häll. Haha. Alltså. Det ordnar sig.

Det finns en familj som gör så att de inte ens tar den där halvtimmen dag för dag att komma i säng lite tidigare på dagarna innan skolan börjar. De kör den brutala varianten att när skolan väl börjar, då är barnen så trötta av de alltför få timmarna sömn de första dagarna. Det fungerar för dem. Låter obehagligt, men ja.

Höstarna brukar vara svalare och är mörkare på kvällarna. Då är det behagligare att sova. Då får ni förhoppningsvis ordning på det! ?

Äsch – det löser sig när hon måste upp, ngn jobbig morgon och sen är hon i rutin igen?

Men har ni sett Ellen Bergström i fångarna på fortet?dummare tjej får man fan leta efter?

Vart ska man resa som ensam ung tjej som behöver komma bort från kaoset här hemma?
Tänker mig en fyradagarsweekend, gärna till ett ställe där det finns mycket historia och mycket vackra platser att se.

Krakow, Prag, Berlin??

Israel är underbart. Tryggt att resa där som ensam tjej också är min uppfattning.

Om man inte är palestinier då.

Israel säger jag också! Så fint ❤️

Ja Israel är jättefint❤️ I tel aviv finns en massa att göra

Jag känner en tjej som arbetade som resesäljare. Hon hade rest till oerhört många platser och sa att Prag är den vackraste platsen hon har varit på.

Har*

Budapest! Jättefint ,prisvärt och nära!
Jag bara älskar den staden

Aten. Fantastisk stad med mycket historia

Wien! Jättevacker stad med fantastisk arkitektur och massor att se och göra.

Jag är i Krakow nu. Här finns allt från historia, gallerior, sevärdheter, caféer, klubbar, restauranger och andra sköna platser. Har sett många sitta solo i parker och på uteställen. Billigt också??

Budapest är en av mina absoluta favoritstäder och första gången jag besökte staden var det på en soloresa. Krakow var också bra som soloresa 🙂

Dublin. Alla dagar i veckan ❤

Hej Öppet Spår!
Jag har under över ett års tid haft en otroligt nära och tight relation till en vän till mig. Jag är själv gay och hon lever tillsammans med sin familj (barn och manlig sambo). Hon har under flera tillfällen sagt att hon är kär i mig, gjort några ”halvsexuella-inviter” till mig, vilket jag alltid har ”tackat nej till”. Jag har ALDRIG bemött hennes ”kärleksförklaringar” utan endast lyssnat när hon berättat för mig. Hon har kanske erkänt sin kärlek till mig vid 4-5 tillfällen. Men för några dagar sedan var jag med henne och hennes sambo + vänner ut och festa. Då frågar hon mig om jag är kär i henne och förklarar att det absolut inte skulle gå för hon är ju sambo och straight… Jag blev chockad och svarade att jag inte var kär i henne. Chockad över att hon vänder på pannkakan och ”ger” mig hennes känslor som hon över ett års tid har pratat om. Hur fan ska jag tolka detta beteende? Känner mig fan jättebesviken på henne som stod som ett jävla frågetecken och menade att det skulle vara omöjligt för henne om jag nu vore kär i henne…

Vad fan menar hon?

Hon kanske känner sig dum för det hon sagt och försöker ”sätta sig över dig” genom att säga detta inför dig och sambon. Tycker du ska prata med henne och fråga vad som pågår

Hon menar nog att hon har fått ”kalla fötter” och har insett att hon gör fel både mot dig och mot honom. Men mest av allt har hon kanske börjat tänka lite väl mycket på sig själv. Dvs nu minsann känner hon så här och då ska hon ta ett stort suddigummit och radera det hon sagt till dig, så att hon kan leva så som hon tidigare har gjort.

För att hon inte ska få dåligt samvete så stänger hon av och blir känslomässigt kall mot dig, så att du inte ska hindra hennes plan att leva så som innan även i tanke och ord då hennes man var enbart den som gällde.

Och kvar står du där. Skulden la hon över på dig. Den oskyldige. Så gör folk ibland om man tillåter det. Jag skulle säga till henne exakt vad som sker. Exakt vad du tänker. Låt inte hennes tanke-elvisp ta över. Hon ska vara rädd om dig oavsett vart hennes tankar tar henne.

Tycker jag.

Hon sa aldrig detta framför hennes sambo (det var mer privat, även om det var folk runt omkring). Jag höll på att sätta vinet i halsen när hon sa det. Jag känner mig så jäkla lurad. Speciellt när hon endast en vecka tidigare har bjudit in till sexuell relation….

Tycker du ska låta henne vara. Ta avstånd och tänk på att hon har sambo och barn och i slutändan är det dom som blir påverkade och utsatta. Om du vill ha kvar henne som vän bör du lägga i backen och vårda den relationen istället.

JA jag tror också att det är bäst. Jag kommer faktiskt ta avstånd nu. Jag känner bara att det var ett så JÄKLA konstigt beteende och nästan psykopatiskt att projicera detta på mig. När jag ALDRIG någonsin har sagt något som skulle kunna få henne att tro att jag är kär i henne. Hon har själv suttit vid X antal tillfällen och sagt att hon har det så jobbigt för att hon är kär i mig………jag smäller av

Helt rätt att ta avstånd, inte okej att bete sig så som vän!

akta dig för heterokvinnor som eg är lesbiska men som lever med män

M: jag älskar allt du skriver!!

Gud vad bra formulerat!!

Förstod inte heller något ?

Det var till anonym 20.49 alltså….

I carried a watermelon

* I carried a watermelon

Aa fast hens nick är i plural

Kollar Orange från början och kan tyvärr inte ge ett bra svar just nu ?

Idag frågade jag Martin Melin, kandidat nr 12 på Liberalernas lista till Riksdagen, om det stämde att han hade gjort reklam för Bobby Oduncus hår och bantningspiller…. en timme senare var jag blockad.
En ev blivande riksdagsledamot kan inte bete sig som en tonåring.. Han ber om vårt förtroende att leda Sverige , hur naivt är inte det..

Vad förväntar du dig? Han är liberal. Har inte alla muffins i korgen så att säga….

Men lol. Vilken kommentar.

Men du måste ha frågat något annat eller kommenterat hans insta tidigare med något som han inte tyckte om? Annars så är han verkligen en fjortis. Han har i princip bara positiva kommentarer så han kanske är en riktigt Anna Book när det gäller blockfingret.

Jag gillar Liberalerna, men Martin Melin…. NÄEEE. Vad gör han ens för partiet?

Undra om My kommer hänga varannan vecka på Öland nu när sonen börjar i skolan?

Gissar att hon inte ens har kvar stugan. Frågan är vad det är för fastighet hon äger?

My står skriven på samma adress som Jonas. I Täby.

Kyckling med gorgonzolasås ???

Kyckling ok. Det andra…Fy fan. Rys. Så jävla äckligt. Borde förbjudas. Sanitär olägenhet. JA JAG ÄR ALLVARLIG.
??

Haha den var ljuvlig, flöt ut som en tallrik kräm i soffan. När maten var slut ?

Folk kommer nog tro jag är helt galen men jaja. Förra veckan när jag var påväg hem från min träning så slog en blixt ner framför mig vilket gjort mig livrädd. Igår var det världens oväder i Helsingborg och jag låg i ren panik och visste inte vad jag skulle ta vägen. Huuur ska jag på något sätt sluta vara så rädd och i panik så fort det är oväder?

Nej, vi tror inte att du är galen. Alls. Jag har inte varit åskrädd alls tidigare under mitt liv. Är det inte nu heller, men var det lite förra sommaren. Då tog jag ”makten” över oron och bara kände okej, spara kraften och orken till OM det händer något. Lätt att säga och tidvis svårt att göra. Så försök tänk att rent procentuellt bör du slippa att åskan slår ner framför dig.

Tillägg. Tips! En del använder hörselkåpor och eller har musik i öronen.

Lightning map app. Så ser man att det är mindre nära än man tror.

Det hände mig förra helgen. Jag ser i ögonvrån när jag precis gått ut på altanen en blixt precis bredvid mig som åker diagonalt, hinner inte ens reagera innan åskan dundrar och det kändes som att jag fick små elstötar i mig. Igår började åskan dundra och blixtra när jag va ute och sprang i skogen och jag började få panik, måla upp katostrofbilder i huvet och inte veta vart jag skulle springa.

Men för att till slut lugna mig påminde jag mig om atr jag inte va rädd innan, den känslan jag hade då, tänkte att om det va så nära första gången på 30 år, så är det inte så troligt att det sker igen.

Jag lurade mig själv till trygghet tror jag, sista meterna hem så kändes det bättre.

Men det va fruktansvärt när det hände och känner verkligen med dig❤️ Kan tyvärr inte ge dig något annat råd?

Du är inte galen! Jag var med om att blixten slog ner bredvid mig för mer än 5 år sedan och får fortfarande panik om jag är ute och det bara råkar kännas som om det ens ska bli åska.
Minns fortfarande smällen och trycket från blixten. Antar att det psykiskt blir en nära döden upplevelse och därför väcker det sån panik.
Jag brukar försöka hålla koll på hur nära blixtoväder är och håller mig inne när det är åska. Vet inte om rädslan någonsin försvinner men tänker att det är okej att bestämt vilja vara inomhus när det åskar. Kämpar mest med att inte lägga över paniken och rädslan på mina barn så att de är lika rädda som jag mem det är svårt.

Ryanair med prioritet och 2 kabinväskor. Stora väskan får väga 10kg, men är det nån som vet vad lilla väskan får väga?
Står bara att den får vara max 35x20x20.
Ska flyga till Paris på onsdag. Hoppas bara att de inte fortsätter strejka….

Åkte med Ryanair från Skavsta till London i juni och de vägde inga väskor!

De har ingen vikt på lilla väskan mer än måttet. Men de brukar inte väga väskorna i normala fall.

Känner mig lite halvt ensam och ledsam ikväll. När andra planerar utgång och umgänge med vänner sitter jag hemma och har absolut inga planer, äter snabbwok från Ica och slötittar på tv. Tyvärr blivit rätt så många sådana här kvällar på sistone.

Likadant här. Vissa dagar är bättre än andra men ikväll hade jag så nära till gråt men gör allt för att inte brista ut.

Samma här :/

Hur kommer det sig? Hur gammal är du? Har det alltid varit såhär eller har något hänt?

Om kommentaren är riktad till mig – i stort sätt ja. Är 22 år. Har aldrig egentligen varit bra på att umgås med folk, eller rättare sagt skapa relationer som gör att någon faktiskt hör av sig en fredagskväll och undrar om man vill hänga med på något. Har mig själv att skylla, men trist är det!

Ok. Vet precis hur det är, så har det alltid varit för mig också. Och när vänner kommer för nära så skapar jag distans, vet inte varför… och då rinner det ut i sanden 🙁

Jag är tyvärr för evigt dömd som den tjejen som gärna umgås med andra, men som ingen har behov av att umgås med. Ingen saknar mig om jag inte är där. Jag har aldrig egentligen tillhört ett ”gäng” sedan jag gick på mellanstadiet, och det räknas knappast. har svårt att få vänner helt enkelt, men vill inget hellre än att ha vinkvällar med en massa tjat, shoppingturer och en och en annan roadtrip!

Prova någon vän-app kanske? 🙂

det är anknytningen som är störd

Vars bor du någonstan? 🙂

Jönköping för tillfället! 🙂

Hög igenkänningsfaktor på detta! Och alla andra har typ tusen vänner och gäng dom umgås med och det är liksom självklart för dom att gå ut/hitta på grejer på helgerna.

Bor också i Jönköping, skulle vara kul med fler vänner då större delen av mitt kompisgäng precis flyttade till Stockholm efter avslutade studier! Hur gammal är du?

Samma här. Fick barn vid 21 och då ville alla festa vidare och hade inte tid eller tog hänsyn för något familjeliv. De slutade fråga mig om jag ville joina på saker ”för hon har väl ändå ingen barnvakt” trots att jag hade kunnat få barnvakt när jag ville. Nu är jag 27, med två barn och har ingen vän förutom en barndomsvän som ser det som sin plikt att besöka mig en gång var tredje månad. Suger.

Ååhhh! Fick också barn vid 21, först ut i kompisgänget. Förlorade alla som stod mig nära, vi levde så olika liv. Partylivet byttes mot mammalivet och man var inte lika rolig. Nu är barnen större, har 3 st, och vännerna börjar saknas! Var bor du?

Är det bara jag som 35 åring som följer youtubers och gillar att kolla på vloggar?? Typ Therese Lindgren, Louise Jorge, Bianca Ingrosso m.fl. Är alla deras andra följare typ 12 år??

Jag gör det. Det är så avkopplande!

Jag med – är 36 år…

Jag med??‍♀️ Har följt många vloggare i några år nu men börjar tröttna liiite så nu följer jag bara mina absoluta favoriter haha, och jag är 24 ?

jag med!! 39-årig trebarnsmor?. Diggar ffa margaux och kollar även jocke o jonna?

Sticker till Kanarieöarna på söndag!!??
Vilket är erat bästa tips på utflykter, vad man måste packa ner osv osv
(Reser medbarn)

Vilken ö?

Gran Canaria , glömde skriva det…

Härligt! Åker ni charter? Vilka åker ni med? Båtutflykter är att rekommendera. Tänker att de flesta utflykter är ganska mycket buss, hur gamla är barnen? Har bott och jobbat på GC, vart ska ni bo?

någon som vet varför knivmicke kallas sig just så ? Lite.. töntigt sådär

Han har en kniv på picken.

Just när ja inte trodde han kunde vara löjligare..
Det är med skräckblandad förtjusning man följer dessa människor .
Undra om Micke , sindy och Annika växer upp ngn gång och inser hur fan dom ser ut

Vart jobbar han förresten ?

Sindy och Micke är helknäppa men förstår inte varför alla drar in Annika i det här? Visst hon har uppenbarligen inte så bra omdöme när det kommer till val av partner men annars har hon väl inte gjort någon något illa (dvs hänga ut eller sprida hämndporr som de andra två)

Hon har ju själv valt att bli en av dom.
Och dom där ansiktstatueringarna.. hennes föräldrar måste vara stolta:/

Men sure, ja kan lämna henne utanför

M

Men herregud hade jag tatuerat ansiktet hade mina föräldrar ändå varit stolta, de lägger ingen värdering i mitt utseende? Skärp dig. Låt folk se ut hur dom vill.

Så att han ska kunna säga ”ska sticka kniven in i dig”….

Kan endast tänkta på Björn Gustavsson som norsk maffian då hahah https://www.youtube.com/watch?v=FkWIfrww8v4

Blev nyss 30 och saknar så jävla mycket att ha vänner i livet. Riktiga vänner, på djupet alltså.

Har en del kompisar. Men de är lite urspridda över landet. Och inga jag direkt umgås med mer än någon kort fika. Känns bara så tomt o tråkigt livet. Har haft flera nära vänner. Sedan skoltiden som jag växt upp med, men de har försvunnit för 10 år sedan. Har gjort allt möjligt för att lära känna nya utan att ha lyckats något vidare. Känns som det måste vara något fel på mig? O att jag är ensam om detta. Har barn o en man. O trivs med livet förutom denna biten som bara gör mig så sorgsen..

Vi är många i samma sits. Tänk om vi kunde ses allihop! 🙂

Skriver under på den!

Nej det är inga fel på dig, känner likadant. Det är så sjukt svårt att hitta nya vänner ”på djupet”. På något vis känns det som alla är så upptagna med sitt egna att de orkar eller vill inte engagera sig i någon annan. Jag vet inte men det är den känslan jag får. Blir snart 30 här och många vänner har fallit bort med åren. De flesta har fallit bort för att JAG har slutat att ta initiativen hela tiden till att behålla vänskap, boka upp, initiera träffar, höra av mig osv.. Det känns tråkigt. Önskar bara lite mer av det här ”ge och ta” i en vänskap.

Känner igen mig i det du skriver.
Var bor du?

Stämmer precis in på mig oxå! Sambo och barn men inga riktiga vänner… tror inte jag är så intressant att umgås med heller för att jag är föräldraledig så allt i mitt liv just ju nu handlar om barnen.

Åh samma här! Blir sällan bjuden på grejer, nu har jag iof en 5-månaders bebis, så svårt att komma ifrån.
Samtidigt känns dom ”gamla” vännerna så… främmande. Dom krökar på på helgerna medan en annan sitter hemma med 2 barn. Är 34.
Fast å andra sidan saknar jag verkligen inte det livet, men saknar ändå att vara en i ”gänget”. (Förutom deras jävla rökning, så himla äckligt)

Jag har inte heller så mycket vänner. Har 2 som jag faktiskt vill umgås med..

Här är en till! ? känns på nåt vis ändå fint att vi inte är ensamma i vår ensamhet ? Har min familj, man och två barn som jag såklart är tacksam för ❤ En av mina stora önskningar är dock att ha en vän att kunna ringa, ta en fika med eller vad som helst.

Tack för era svar! Vi är nog så många fler än vi tror som känner oss ensamma. För min del så känns det som ett stort misslyckande i livet att inte ha några nära vänner. O som ett misslyckande att de jag haft inte längre vill ha mig i sina liv. Jag borde lixom ha fixat det vid 30 års ålder.. det är svårt att ens prata om.

Bor i Nyköping. Vart bor ni? ?

Vi borde fixa en träff allihopa. Vad säger ni? Kanske börja med att fixa en sluten grupp på fb o pratas vid mer där? ? kan fixa en grupp där under dagen. Om alla har fb?

Det låter som en väldigt bra idé.
Skriv i kvällens öppet spår vad du döper gruppen till så alla vi kan se ?

Åh vad kul! Jag har inte facebook men kan skaffa en för detta syfte 🙂

Kul att ni är på!!
Har ni något namnförslag på gruppen?
Skriver i öppet spår ikväll så alla ser!

För några veckor sedan skrev jag en OT-kommentar där jag skrev att jag hade kysst en annan kille än min pojkvän på fyllan, och fick (såklart) många reaktioner och svar på min kommentar. De flesta gjorde ont, men jag förstår att de kom fram trots att jag bad folk att vara snälla då jag var i totalt upplösningstillstånd. Jag hade antagligen reagerat likadant om jag hade läst kommentaren bara en dag innan jag var otrogen. Det är en vidrig handling som det inte finns några ursäkter för.

Men; jag ville bara ägna den här kommentaren åt att tacka er som kommenterade snällt och uppmuntrande. Som sa att det går att lösa, om båda vill jobba på det och förstår att det kommer att ta lång tid. Jag vill tacka, och berätta att jag och min kille fortfarande är ihop och båda två ser en framtid med varandra. Den närmaste framtiden kommer vara tuff och påfrestande men det är värt den ljusa, varma kärleksfulla framtiden som ligger ännu längre fram. Jag har slutat dricka, vi båda går till kuratorer och om knappt två veckor ska vi gå till en samtalsterapeut tillsammans. Vi har en lika öppen dialog som tidigare och kommunicerar våra känslor och tankar varje dag. Känslorna och tilliten går upp och ner, men det har varit många fina dagar redan och jag är så oändligt tacksam för att han gav mig en andra chans. Jag ger inte upp, och vi kommer fixa det här.

Era kommentarer hjälpte verkligen när allt kändes som mörkast och jag var hundraprocentigt säker på att han skulle lämna mig. Tack ❤

Jag har en leverfläck på min underläpp som stör mig som faaasen!
Har ni något tips på en heltäckande läpprodukt (spelar ingen roll om det är läppstift, penna etc) som håller åtminstone någorlunda länge?
Jag ska alltså inte använda det på hela läpparna utan bara på fläcken. Har testat massa olika produkter men inget som håller.

Gå och ta bort den med fraktioner laser

Ni singlar som bor själva, utan barn, hur mycket lägger ni på mat i månaden? Har så svårt att hålla mig till en budget. Förra månaden fick jag slänga mycket pga mögel.

10-11 tusen, älskar mat och äter mycket ute med. Bor i storstad

Skulle gissa att jag ligger runt 5000 ungefär. Men så äter jag väldigt mycket också. Varför måste du slänga så mycket? Köp bara det du vet att du kommer äta?

Det är det jag trott jag gjort haha. Min kyl är liten så jag vill ha lite av allt där i, men det blir aldrig av att jag lagar vissa av rätterna jag är sugen på.

Kanske 2000, äter typ aldrig ute och köper både budgetprodukter och dyrare varumärken

Har en överföring på 2000 och det räcker oftast. Storhandla varannan vecka ca 700 per gång, däremellan några småhandlingar av mjölk, grönsaker och frukt, sen ett par uteluncher. Jag gillar att handla billigt och mycket kampanj dock, och planerar efter vad jag har hemma. Hatar att slänga mat av både ekonomiska och miljö/moraliska skäl, hör ”barnen i Afrika” i bakhuvudet varje gång nåt går i soporna så jag är nog bra på att shamea mig själv också 🙁

Varför köper du mat du inte äter? Handla lite grönt och mat åt gången

Jag läste ”Ni sniglar” och skrattade orimligt högt

Nordic Tech house verkar ha sålt av ett bolag, att döma av Bellas blogg och Instagram. Har någon luskat ut vilket?

Wavey?

Wavy gick Bella in i själv via Löwengrip Invest.
Dessutom är det förmodligen en flopp som ingen vill köpa.

Kommer väl på breakit på måndag ?

Jag köpte en ny iPhone för ett tag sedan och började använda den utan att föra över innehållet från min gamla iPhone.
Nu vill jag göra den överföringen, men vet någon om det är möjligt att göra det utan att innehållet på den nya skriva över?
Har googlat runt men hittar inget

Varför har du inte allt i molnet?

Och ja det går på flera sätt. Men ring appelsuport så hjälper de dig. ?

Bästa tipsen för att få bort bananflugor?!?!?!??!?! Please

Häll kokande vatten i avloppet, tar död på ägg. Gör en fälla med t.ex äppelcidervinäger och diskmedel, gärna i en röd skål. Töm skräp, återvinning, panta.

Häll kokande vatten i diskhon på kvällen, några droppar diskmedel i silen. Har hört att de frodas i hon. Men sen gör jag små fällor till dom för att dränka dom. Vinäger, lite vatten, droppe diskmedel (för att förstöra ytspänningen) sen plastfilm tight över skålen med blandningen och skär ett snitt så det blir en liten springa så de flyger in där och fastnar och sen drunknar.

Släng bananerna.

satt ut ett glas med vinäger + lite vatten och några droppar diskmedel innan jag skulle åka bort, när jag kom hem så låg det ett helt gäng döda bananflugor i glaset.

1 del vinäger, 1/2 del honung, 1-2 droppar diskmedel. Blanda i ett glas och ställ på diskbänken eller närmast där de flesta flugorna håller till.

Glöm inte att rensa från matrester. Låt inte frukt ligga framme, särskilt inte övermogen frukt. Låt inte disktrasan bli ”gammal” och inpyrd.

Jag provade det med mina bananflugor. Dom gick inte självmant i glaset utan hängde bara på kanten. Så jag fick putta dem dit. Ganska värdelöst.

Kan annars tipsa om att öppna en flaska Xider Passionsfrukt och låta den stå öppen.
Upptäckte alldeles nyss att jag glömt bort en sådan, halvfull, flaska och i den låg det en del bananflugor?

Idag gjorde jag någonting jag aldrig gjort tidigare

Skickade ett sms till min storebror som avslutades med att jag älskar honom.

Åh vad fint Nora! Du är bäst! Alltid så snäll och vettig här inne!

Men shit vad snälla ni är! ❤️ Tusen tack! ?❤️
Mitt mål är också att skriva det till min pappa. Vad modiga vi är som vågar skriva det! ? Hurra för oss!

Jag har aldrig fått höra det från mina föräldrar, så att börja med att skriva det till min storebror som blir gammal (hihi, vi driver med honom om det såklart) är en bra början!

Kram på er! ❤️

Kram tillbaka!

Fint av dig!

Åhh vad fint ? skulle jag med vilja göra till min bror om han inte haft oförståndet att gifta sig med en kärring hela släkten inte tål ? därav vi aldrig ses

Haha min bror blev nyligen ihop med en brud som jag inte tål riktigt heller, något med henne som liksom säger att nja… men nu ska dom flytta ner till Sthlm tillsammans ? Men jag tänker hälsa på dom ändå jag! ? Gå på Grönan Woho!

Åhhh ? jag gjorde samma sak fast till min pappa förra veckan ☺️

E, Gu va grym du är! Modig! ? Jag ska försöka göra det till min pappa jag med!

Jag älskar verkligen min pojkvän som jag träffat i ett år.
Han har tre tonåringar med en annan kvinna.
Jag har inga barn.

Men det är otroligt jobbigt att vara ihop med någon som har barn. I alla fall då ett av barnen är otroligt aggressiv, otrevlig, högljudd, egoistisk, dum på sina syskon och allmänt ohyfsad. Hon har en diagnos, men det går inte att skylla på det även om jag vet att det bidrar såklart.

Vi vill flytta ihop och så småningom skaffa ett gemensamt barn.
Men hur ska jag orka med att bo under samma tak som barnet (varannan vecka)

De andra två har jag inga problem med. De kan vara jobbiga som tonåringar är, men inte i närheten av sitt syskon.

Åh! Jag önskar i smyg att hon inte fanns.

OBS: jag är en bra bonusmorsa som ofta pratar med henne och ger henne kärlek. Så ni vet.

Har ni kontakt med bup eller liknande? Sök professionell hjälp på hur ni ska hantera det.

Japp, kontakt med bup, men tycker att hon skulle behöva mer hjälp.

Det är just dom som behöver mest kärlek….❤️
Antingen får du bita ihop, ge henne all kärlek hon behöver och komma ihåg att tonåren inte är för alltid. Hon kommer växa upp en dag också.
Eller så får du helt enkelt lämna.

Jag försöker ge henne all omsorg och kärlek jag har. Men det är svårt när hon är den mest egoistiska människa jag träffat.

Men självklart tycker jag om henne också.

Varför är det självklart att du tycker om henne? Det är långt ifrån självklart att tycka om andras barn oavsett vilken situation.

Precis som att det är lika självklart för barn som inte självklart tycker om förälderns nya..

är du insatt i hennes diagnos? hur ser anpassningarna i familjen ut? det är klart att barn med funktionsnedsättningar är mer krävande än andra barn men ibland ingår de ju i paketet så att säga. sen kan du önska att hon inte fanns hur mkt som helst men det gör hon ju. jag får uppfattningen att du inte riktigt fattat hennes diagnos utifrån hur du beskriver henne, det där är beskrivningar andra som inte har barn med svårigheter brukar beskriva barn med diagnos, kanske måste du gå in i det djupare, få förståelse på djupet? för mig är det en sorg att min son har en funktionsnedsättning men hur stor den är går i vågor och den är aldrig större än att det alla gånger är värt det. men det är ett ständigt pågående projekt och jag tänker att du inte haft så mkt tid att bearbeta? om du nu ska in som en vuxen i den familjekonstellationen menar jag

Jag är ganska så insatt. Läser mycket om den.
Ska även gå en slags kurs om just den.

Hej Bonusmorsan,

Jag tror att det som inte gör saken bättre kan vara att det kan vara så att hon har känselspröten ute och faktiskt märker av att du känner ungefär så där. Försök att ge dig själv space om det är möjligt, dvs att du får ”ta rejäla och djupa” andetag emellan. Försök tänk på hur du tilltalar henne, vad du säger, med vilket tonfall osv.

Då kanske hon till slut mår lite bättre och det kan påverka hela familjen och situationen till det bättre. Om du har känt dig oönskad själv i något sammanhang så vet du att sådant är ganska lätt att känna på sig. Känslosmitta helt enkelt. Bra att du vågar och orkar sätta ord på det, det kan hjälpa både dig och henne. Hoppas att du orkar kämpa.

Jag är nog faktiskt för mesig när det gäller henne. Höjer aldrig rösten, och stryker henne alltid medhårs så att hon inte ska slå sönder saker, kalla mig fula ord eller kasta något på mig (ett betende hon har mot de andra familjemedlemmarna)

Hennes pappa säger att hon märker detta och därför manipulerar mig med att be om tex en cola när jag ska åka och handla. För hon vet att jag inte ”vågar” säga nej till henne.

Det är supersvårt.

Jag förstår! Det är en svår situation och du verkar tänka rätt med det mesta. Kram

Jag jobbar med en tjej med diagnos, i början strök jag också alltid henne medhårs för att jag inte orkade med konflikter och att hon skulle sparka och slå mig. Tillslut började jag sätta gränser och riva i, nu är hon en helt annan unge och får inte alls samma utbrott när hon vet vad som ”gäller”

Jag tycker inte att det låter som att du är redo för att bo tillsammans med henne. Jag hade väntat längre, eller lämnat och hoppas hitta en man utan barn.

Ditt egna barn du funderar på att skaffa har alltså ett halvsyskon du önskar inte fanns.

Tycker att du själv, med en enkel formulering, talat om vad som är rimligt just nu. (Så tillvida du inte tycker det du beskriver är en optimal grundförutsättning till en fungerande familj)

Jag tror att det är svårt för andra som inte har ett sånt barn i sin närhet att förstå.

När vi äter middag och hon får ett utbrott så de andra barnen blir arga och besvikna för att stämningen är förstörd.
När vi är någonstans och har kul men hon får för sig att hon vill hem och därför måste alla åka.
När hon kallar sina syskon könsord och hotar med våld.
När hon har sönder saker.

När såna situationer ofta uppstår händer det att jag tänker ”livet vore enklare om hon inte fanns”
Dock önskar jag såklart inte livet ur henne.

Det förstår jag att du inte gör, du verkar vara en bra analyserande och reflekterande person. Men fundera lite över om tiden är mogen för dej, syskonet samt det ofödda barnet så som situationen ser ut nu.
Mina och Dina barn är väl så komplicerat när allting är tip top, kan bar tänka hur det kan bli när grundförutsättningarna är som du beskriver dem.
Lycka till med ditt beslut.

Du kan ju heller inte bestämma eller veta vem det ofödda barnet blir.. låter som om du ser det ’svåra’ barnet som ormen i paradiset. Kanske är det detta som är ’ditt’ barn…

Men varför ska du då skaffa ett syskon till det här barnet? Ditt (ert) barn kommer ju för alltid vara bunden till det här knepiga syskonet. Om du tycker att det är jobbigt nu, vad kommer det inte bli sen?

men det måste gå att få en rimligare situation? eller acceptera att en del saker inte funkar? hur ser pappan på det? det låter fruktansvärt. min lillebror var väldigt utåtagerande i tonåren (bättre nu med det men fortfarande mkt som inte funkar, hinkvis med diagnoser.) och hela vår familj gick på knäna trots att vi syskon inte längre bodde hemma.
hon måste ju också må dåligt av det här. jag förstår att du ser henne som det som förstör men jag tror att du måste bort från den inställningen. den leder ingen vart. vad går att ändra för att förutsättningarna ska bli bättre?

Du kan vara en faktor. Bonusföräldrar är inte omtyckt av alla barn som partnern har. Spelar ingen roll hur mycket kärlek du påstår dig ge.
Jag har haft flera olika ”styv/bonusmammor” i mitt liv som försökt ”köpa mig” med kärlek av olika saker. Därav har jag varit ”elak” och vad man nu vill påstå.

Jag ska till Älmhult med jobbet. Tips på något man inte får missa att se? Tips på matställen?

Ikea
??

?

Brasseriet är väl enda vettiga stället. Bor ju bara 8000 i Älmhult så det kryllar ju inte direkt av spännande platser att upptäcka. Ikeas museum är kanske också värt att besöka. Är det en fin kväll kan det vara mysigt att åka ut till bökhult (ja, så heter det :))

Aha tack för tips ?
Bökhult ?

CamCam är jag i modd?

Hm. Måste varit nåt ord som fastnade …

Hej allihop, önskar lite råd!
Min sambo fyller 31 om några dagar och jag vet inte vad jag ska köpa, några förslag? (Han har själv inga förslag alls.)
Jag pluggar och har inte överdrivet mkt pengar så resor och sånt går bort, men nåt annat för max 1000 kr! Tack på förhand?

Bjud ut honom på en mysig restaurang vettja

Vad har han för intressen? Gillar han ex öl, så köp olika ölsorter i en korg och sen lsop om massage eller ngt annat intimt?

scum-manifestet av Valerie Solanas

Återigen: I love u M!

HÄLSOÅNGEST – HUR HJÄLPA?
Min partner sen knappt ett år tillbaka plågas av hälsoångest efter att ha varit allvarligt sjuk för åtta år sedan. Hen går nu en kbt-behandling som framförallt handlar om att exponera sig för sådant man är rädd för, och mår därför bara sämre för tillfället. Jag känner och kan ”min egen ångest” men tycker att hälsoångest och sjukdomsrädsla är svår att bemöta/hantera. Att älta det man tycker är jobbigt (nojor för olika sjukdomar) måste ju stjälpa mer än hjälpa tänker jag. Min partner har svårt att förmedla vad jag kan göra för hen; får mest svar att det finns inget jag kan göra, och jag förstår ju vad hen menar. MEN…någon här som har eller haft hälsoångest? Eller någon med en närstående som är drabbad av det? Hur upplever ni det? Har det blivit bättre? Hur i så fall? Och vad kan en närstående göra/inte göra?

Tack <3

Hej Ebba!

Jag ”fick” hälsoångest för 4 år sen. Jag har aldrig varit allvarligt sjuk som din partner men jag förstår hens känsla. Jag har inte gått någon behandling utan jag har lärt mig att leva med hälsoångesten och hur jag ska hantera den på egen hand. Att din partner går en kbt-behandling är jättebra!
Det är som du säger inte lätt att hjälpa någon med hälsoångest då dem klassiska hjälpmedlen mot ångest inte riktigt fungerar. Men det går att möta ångesten, för mig handlade det om att våga ta i hand på folk. Hälsoångest är inte verklig, det är egentligen bara hjärnspöken som känns så himla verkliga. Så för mig har det hjälpt att meditera (vara i nuet, skilja på vad som är mina riktiga känslor och vad som är den där jobbiga rösten i huvudet som aldrig är tyst och bara klankar ner på en). Även att gå promenader, njuta av att jag kan gå och röra på mig och njuta av att känna mina lungor fyllas av frisk luft. Det har även hjälpt att googla hälsoångest och läsa om det, för då blir jag påmind om att min rädsla inte är verklighet och att jag inte är ensam om att känna såhär.

Jag hade en pojkvän när min hälsoångest var som värst. Kan väl inte säga att han var det bästa stödet, han tyckte bara att jag oroade mig för mycket och att det inte är någon idé att jag tänker på det när jag inte ens har fått tillbaka provsvaren. Det är ett exempel på vad du INTE bör säga. Men från mitt perspektiv så var en stor rädsla för mig att ”dra ner” de jag älskade in i skiten, jag var ju övertygad om att jag skulle dö långsamt. Jag började stänga av och ta avstånd från min familj så att de inte skulle bry sig lika mycket om jag skulle bli sjuk (jag ville inte att de skulle bli ledsna). Jag vet inte om det är så din partner gör men om hen börjar ta avstånd från dig så kan det vara anledningen. Visa att du är där och alltid kommer finnas där.

Hoppas det hjälpte dig! Jättebra att du försöker förstå och hitta sätt att stötta din partner!

Hej Jennie! TACK för ditt svar. Kunde inte skriva mer igår pga svajig uppkoppling. Uppskattar verkligen att du tog dig tid att svara på utförligt. Min partner jobbar mycket med mindfulness och meditation som ingår i behandlingen. Skönt på nåt sätt att höra att även det är något du upplevt har hjälpt. Min partner är inte riktigt där än, utan allt känns just nu värre för hen, men det blir lättare för mig som närstående att peppa hen att fortsätta när jag hör att andra blivit hjälpta av samma metod. Kanske är jättesvårt att förklara, men han du berätta vad du gör när du börjar tänka tankar som triggar hälsoångesten?

Det är också bra att höra från någon med erfarenhet vad som INTE är bra att göra som närstående. Min partner tar inte avstånd från mig, vad jag tänkt på. Däremot vill hen inte prata så mycket om vad som pågår inuti hen. Jag förstår ju att det är svårt att prata om, och kanske till och med gör själva ångesten värre – därför är det värdefullt att få höra från andra med samma erfarenhet med med mer distans till mig.

Tack igen för svar!

Hej!
Jag har haft svår hälsoångest och det är verkligen ett helvete på jorden att vara i. Jag gick i kbt för specifikt hälsoångest och det var det bästa som någonsin hänt mig! Men det tog såklart tid, ett år gick jag.
Jag tror det är svårt som närstående att hjälpa. Man vill ju gärna hjälpa genom att lugna sin älskade med att säga att den inte är sjuk, googla symptom och motbevisa etc men det är ju just det beteendet som ökar på ångesten, att försöka bekräfta att de tankar man tänker inte stämmer ger kroppen en tro om att det är en logisk rädsla. Så kbtn går ju ut på att man ska lära sig att stanna i sin ångest och inse att den går över av sig själv utan att man själv hittar sätt att dämpa den (typ gå till läkaren och få bekräftat att man inte har den allvarliga sjukdom man har).

Min man hade inte kunnat hjälpa mig, bara professionell hjälp funkade, men det var viktigt för mig att han inte förminskade min ångest eller skrattade åt min oro som säkert lät orimlig i hans öron. När min man år senare drabbades av precis samma grej (sjukt!) så försökte jag tänka på att inte förminska hans rädslor och att försöka bryta riktigt jobbiga ångestkvällar genom att göra något som fick honom på andra tankar (istället för att lugna honom med att han inte hade en viss sjukdom han just den kvällen trodde han hade).
Men viktigast av allt: pushade honom till kbt ganska omgående istället för att lida av det i flera år som jag gjorde innan jag fattade att jag behövde hjälp.

Ledsen, inser att jag inte ger så konkreta råd men pusha honom att ge kbtn tid och att inte ge sig förrän han känner att det ger verkan!

Hej Hanna! TACK för ditt svar som innehåller massa värdefull information. Har ju förstått att det, som partner, är lätt att förvärra tillståndet för den med hälsoångest – även om man TROR att man gör det bättre.

Jag förstår att jag inte kan rädda min partner. Men det är just de små sakerna, som kan förvärra respektive underlätta behandlingen, jag är ute efter. Tack för att du delar med dig om erfarenheterna med din partner!

Min partner går en tidsbegränsad kbt-behandling på 4 månader. Nu är hen halvvägs och mår sämre än på länge. Det går väldigt mycket upp och ner vilket jag förstår med tanke på att behandlingen framförallt går ut på att exponera sig för det som ger ångest och med meditationsövningar som verktyg försöka rida ut ångesten. Hen mår sämre nu eftersom hen utsätter sig för ångestframkallande ”material” varje dag..och jag upplever att hen tvivlar på om det kommer bli bättre.

Får jag be dig utveckla lite vad för typ av behandling du gick? Samtal varje vecka? Fick du konkreta övningar och verktyg? Upplevde du kraftiga svackor under behandlingens gång? Gick du till någon i stockholm?

Tack igen <3

Hej!
Lider av detta och har kört KBT i omgångar. Min hälsoångest utlöstes av ett riktigt (allvarligt, kroniskt) sjukdomsbesked som jag googlat mig fram till. Fick en bekräftelse på min oro…. I samma veva fick jag mitt första barn och då utvidgades min hälsoångest även till barnet.

Jag önskar att jag kunde ge något magiskt råd. Det bästa jag kan föreslå är att bekräfta ångesten (”jag förstår att det känns förjävligt”) men inte gå in i symtom (”Nä detvär nog ingen fara…. ”) osv. Ha tålamod och försök att inte bli irriterad. Ställ krav på att din sambo arbetar aktivt med sin hälsoångest. T ex genom att inte googla symtom.

Önskar verkligen ingen detta helvete till psykisk ohälsa! Hoppas att ni hittar lindring! Lycka till!

Jag äter Sertralin mot min hälsoånges, det hjälper en del.

Så fruktansvärt mörkrädd när min man är bortrest. Har haft inbrott i bil och förrådet ute (självklart när mannen varit på resa). Många av grannarna har haft inbrott och en del på natten när de varit hemma.

Kan inte så lätt bo hos en kompis då jag har 3 barn. Har redan skal-larm, men tycker inte det hjälper så mycket.

Tips???

Samma känsla som du,när jag har larmat för kvällen och hundarna vrålskäller på något utanför då är man fan inte kaxig…Där jag bor kommer dom gärna med kalashnikov,så jag brukar faktiskt ta ett glas vin och bara tro att dom inte hälsar på mig inatt?

Usch Kalashnikovs låter värre. Var bor du?
För mig är det fjärde natten nu, jag kommer vara helt knäckt när min man kommer hem.

Dricker inte gärna ens ett glas när jag är själv med barnen…

Tänker att vi har grannar med större hus och finare bilar. Lyssnar på podd när jag ska sova.

I Frankrike i en gated community,men inte hjälper det,ju finare bilar/hus desto mer inbrott.Här tog polisen ett gäng förra veckan från Bulgarien som nästan hade ihjäl en gammal tant för att hon inte-i paniken,kom ihåg koden till safen.Fan blir så trött och rädd.Förstår att du inte tar ett glas med barnen hemma.?

What? Var i Frankrike?

Bodde 7 år i 93, aldrig rädd…

När jag bode i hus med exet och han var borta så körde jag alltid in bilen i garaget för att minska ”lockelse” till brott. Jag tände alla utelampor och ställde ut hans gamla hunds vattenskål (hunden är död men det kan ju inte alla galningar veta) för att visa att där bodde hund.
Sen drog jag för gardiner och låste innerdörren till groventrén om någon skulle få för sig att komma den vägen.
Jag hade också kontakt med grannarna och sa som det var, att jag var rädd och var ensam hemma.

Till sist så skaffade jag en pistol, helt olagligt, men ärligt talat så sket jag i det. Var han borta flera dagar låste jag även ut ett av hans jaktgevär och laddade det och hade det gömt ute i huset.
Jag har kvar pistolen idag och kör jag tex till otrygga områden så har jag den under sätet.

Jag råder INGEN att bryta mot lagen och skaffa vapen, jag talar bara om vad jag gjorde för att känna mig lite tryggare 🙂

Hm. Tror inte vapen är något för mig.

Men skönt att jag inte är själv med känslan av panik.

Vill ju vara en sån som klarar allt själv.

Vapen skulle jag aldrig våga med kidsen.

Funderar på utomhuskameror.

Känns bättre att veta att jag inte är ensam iaf. ?

Om det stämmer så är det många, många galningar där ute som utforskar sina tänkta områden före de begår brott.

T.ex en bekant berättade en jul att han hade varit ute och gått, sett en lapp på vägen och tagit upp den och då hade någon skrivit ner vilka hus som hade larm, hund, ingenting osv, har t.o.m för mig han berättade att de hade skrivit ner antingen om det var bilmärken eller antalet bilar som fanns på varje gatunummer. De har nog mer koll än man tror..

Förlåt, ville inte göra någon otrygg, men jag reagerade bara på det med att göra saker ”tjuvskrämmande”.

Håller alla tummar för att ingenting händer såklart?

Jag har säkerhetsdörr och pepparsprej(sån olaglig) har faktiskt också blivit genomsökt av polis med den och mellan kvinna och ”kvinna”(jag e hen) va det lugnt.

Är du född med två kön?

Skaffa hund.

Jag är mycket lugnare sedan vi installerade larm utomhus också!

Hej, jag har skickat in en egen vårdansökan till psyketrain då mitt mående gått rent ut sagt åt helvete pga depression, självmordstankar till och från, ångest och ångestattacker. Jag känner hela tiden att det är något fel på mig och jag orkar inte känna så längre.

Dock är jag livrädd då jag hört att dom skickar en anmälan till soc ifall man har barn, vilket jag har. Nu är jag livrädd att soc ska ta vårt barn. Jag bor tillsammans med barnets far och vi har varit tillsammans i 5 år, sonen är 3. Jag skulle aldrig någonsin göra något som skadar min son eller utsätter han för fara. Men jag är ändå rädd att dom ska ta vårt barn… för det enda jag vill är att få hjälp att ta mig ur detta så jag orkar vara en ännu bättre mamma, sambo och vän. Kommer dom ta mitt barn..?

Nej de kommer inte ta ditt barn!
Bra att du sökt hjälp! Önskar dig all lycka.

Kan inte svara på om de gör en orosanmälan vid psykisk ohälsa, men jag kan berätta hur det gick för mig..

Jag sökte hjälp för ett långvarigt beroende/missbruk och då gjorde de såklart en orosanmälan. Blev kallad till möten och en utredning gjordes gällande mina barn. Utredningen avslutades utan åtgärd då jag redan på egen hand sökt den hjälp som fanns (för mig och barnen).

Att du söker hjälp för dåligt mående kommer de garanterat se som att du tar ditt föräldra-ansvar. (Om de nu mot förmodan blir någon anmälan)

Tänk inte sådär. Tänk istället att du är en bra mamma som tar ansvar för din hälsa för barnets skull!

Jag har jobbat inom psykiatrin! Det görs bara orosanmälan till socialen om man har missbruk eller barnen på annat sätt far illa, tex att du inte lagar mat till dem eller skriker på dem pga ditt mående. Och även vid en orosanmälan så är målet absolut inte att ta dina barn utan i så fall att ge sig stöd. På din beskrivning så ser jag inget som skulle orsaka orosanmälan. Så ta det lugnt, sök hjälp, barnen kommer vara tacksamma du säker hjälp.

Någon här som lider av misofoni?

Jag tror typ jag har det. Har myyycket svårt att höra folk äta/tugga sin mat. Får ha höja volymen på tv:n när jag och sambon äter för jag får spel annars, ibland får jag gå därifrån. Har allmänt svårt för höga ljud, får panik/spel av även det

Japp, klarar inte av när folk smaskar eller värst av allt – drar på snoret. Blir så fruktansvärt irriterad inombords och måste ”härma” personens ljud. Har haft det sedan jag var ca 10 år. Tips är att skaffa brusreducerade hörlurar, skönt när en åker kollektivt. Vet att det är orimligt att bli irriterad på personer jag älskar pga ljud de kanske inte ens kan hjälpa, men det är så svårt..

Är det någon här som är prepper? Jag har blivit så sjukt fascinerad över det! Om någon är det, vad prepper ni för och hur ”långt” går ni?

En prepper light här (har varken bunker eller vapen). Preppar mest för sämre tider och dåligt väder. Har mat för ett par månader och runt 100 liter vatten i lägenheten. Gillar livsstilen. ”Hope for the best, prepare for the worst.”

Det finns en brittisk TV-serie som heter ”Survivors” (2008-2010) med Julie Graham i huvudrollen, den kan antagligen ge dig lite uppslag och väcka en del tankar. Lycka till!

Tack! Har börjat lite lätt med mat och vatten med tanke på risk för insnöad eller strömavbrott.

Jag och min man är. Vi har mat och vatten för ett par veckor. Hamstrar antibiotika. Vattenreningstabletter etc. Vi har en plan för hur och var vi ska ta vägen. En väska med prylar för att klara postapokalypsen. En bok med instruktioner för enkla konstruktioner av kyl osv. Skämdes över våra förberedelser ändå fram till Om kriget eller krisen kommer låg på hallmattan.

Vilka bra tips! Får jag fråga var ni hittat instruktionsboken? Och hur hamstrar ni antibiotika? Det är ju inte så lättillgängligt, menar jag.

Preppers long-term survival guide av Jim Cobb!
Vi sparar tabletter som blir över efter en kur. Min man åkte på en rätt aggressiv hudinfektion och fick stark antibiotika men tog endast några dagar så det blev medicin över.

Om ni avslutar antibiotikabehandling innan tabletterna är slut finns stor risk att antibiotikaresistensen ökar, det brukar alla läkare informera om innan påbörjad kur. Utvecklas en resistens så kommer inga sparade tabletter hjälpa er tyvärr..

Snälla du, ni måste ta HELA kuren! Att dutta sådär gör bara att antibiotikaresistens ökar. 🙁

Om ni vill spara antibiotika gör sähär: innan en semesterresa uppsöka vårdcentralen, säg att du starkt misstänker det är halsfluss på gång och för säkerhets skull om den bryter ut vill du ha med medicin utomlands. Jag har vänner som gjort såhär (för att de på riktigt trodde halsfluss var på väg alltså!). Spara sedan hela förpackningen till framtida kris. Mycket bättre än att inte ta hela kuren.

Är väl medveten om detta. Men säger läkaren att en ska ta 3 dagar och om symtomen är borta sluta men om symtomen är kvar fortsätta kuren ut så lyssnar jag på det.

Spännande! Tack för att du delar med dig. Jag har börjat med mat och vatten. Planerar också att köpa antibiotika när jag åker till Thailand till vintern. Känns som en bra sak att ha!

Ni vet att antibiotika har bäst före-datum va? Och att det finns olika sorter som bitr på olika baktrier? Bara dumt att hamstra det….

Åh jag med! Jag har småbörjat med att typ köpa ett extra paket bönor/havregryn/krossade tomater varje gång jag handlar ? och så plockar jag mycket bär från skogen och frukt från trädgårdar (som jag får ta ur) och lägger i jordkällare. Jag har börjat göra ett litet förråd i klädkammaren ? längre än så har jag inte kommit.

Glöm inte vatten! Man kan klara sig i veckor utan mat, men bara ett par dagar utan rent vatten. Insåg det när jag läste Lars Wilderängs ”Stjärnklart”. Den boken är en riktig tankeställare.

Tack!

Jag köper också lite extra varje gång jag handlar nu för att få ett litet extra förråd. Har också bunkrat lite vatten (men skulle behöva mer).

Jag preppar främst för matbrist, men även för ökat krigshot (efter det att msb gav ut broschyren i våras).

Jag tänker nog främst längre strömavbrott men också väder och naturkatastrofer. Så spännande att läsa om allas förberedelser och tankar om framtiden dock!

Min prepping är att alltid ha rakblad hemma. När zombiesarna kommer tänker jag fan inte springa bara för att bli uppäten.

Tips gällande att plugga på distans? Ska börja plugga i höst men är orolig för att jag endast kommer skjuta upp uppgifterna och inte ta tag i det jag borde göra.

Jag har pluggat på distans och för min del tog jag uppgifterna på större allvar eftersom man har möten över deras intranät och även här diskussioner med sina kurskamrater den vägen. Så jag tror du kommer klara det alldeles utmärkt!

Jag började plugga på distans till barnskötare i våras, kände precis som du men det har gått så bra! Mitt tips är att redan i förväg sätta bestämda tider för plugg. Jag lämnar barnen på dagis 8, sen har jag en timme att plocka undan, göra mig ordning, koka kaffe, slänga i en tvätt osv… men 9 ska jag vara igång! Sen tar jag lunch vid 11 och fortsätter till 14/15 beroende på om jag blir klar med uppgiften. Sätt ett schema och se det som ett jobb så kommer det gå bra! Lycka till ???

Ett tips är att göra ett schema över när du ska arbeta med tex uppgifterna. Sätt ut timmar där du ska arbeta med uppgifterna och inget annat och sedan belöna dig själv när du har gjort uppgifter för att hålla motivationen uppe (tex göra något som man tycker är roligt eller så, brukar själv belöna mig själv genom att jag får spela dator lite, eller sätta mig på balkongen och njuta av en kopp te).

Lycka till med plugget och hoppas att det kommer gå bra för dig ? vad ska du plugga?

Challizz, någon? Hennes inlägg om att vi borde få ha med oss husdjur till skyddsrum om kriget kommer, för ”när bomberna börjar falla är väl pälsdjursallergi det minsta problemet”, obs parafras. KOMMER FRÅN TJEJEN som själv är känslig för allt och alltid ska ha hjälp med allt. Hon tar taxi till skolan för hon har social fobi och kan inte åka kommunalt, hon har egen bil men någon diagnos som gör att hon bara kan åka 10 min åt gången så hon använder den aldrig. Är det inte taxi är det färdtjänsten, som hon använder bl a för att plocka upp kompisar som ska besöka henne. Hon kan inte promenera för det är så mycket våldsbrott i hennes område. Och skolan, hon gick en kurs men nu vill inte kommunen längre bekosta det TROTS att hon sätter så höga mål och är så ambitiös. Fast vänta, hon kan ju bara plugga ett par timmar i veckan eftersom hon är sjukskriven på heltid. Och kommunens betalda utbildnignsplatser går till folk som inte har gymnasieutbildning eller inte kan svenska, vilket är skandal för de är ju inte lika drivna som Challizz.

För att återgå till inledningen, är hon själv dödligt allergisk mot getingar så intressant att hon har så lite till övers för pälsdjursallergiker. Hon har på kommunens bekostnad haft både anticimex och kommunens BI-TILLSYNSMAN hos sig för att utvärdera getingsituationen på balkongen. Ridå.

Hej challiz ?

Bra försök. Har man följt challizz så vet man att hon aldrig skulle skriva en sån kommentar själv. Hon har inte den insikten att ”driva” med sig själv och sina problem. Hon påstår ju däremot att det finns en pågående polisutredning mot bloggbevakning och kommentarer om henne här inne.

Som svar på mickans kommentar så är det ju roligt att hon förminskar andras allergier och problem men går direkt till attack när någon ifrågasätter hennes. Challizz är mitt guilty pleasure.

Är det någon här som använt sig av kundkraft? Erfarenheter av detta? Är inte så insatt i eltermer och priser men hörde en reklam om kundkraft och tyckte det lät rätt bra.

Jag vill höra era mirakelhistorier!
Berätta om när det hände något du aaaldrig trodde var möjligt, helt oväntat. En händelse som fick dig att sväva på moln av lycka!
Kan handla om vad som helst, litet som stort.
Hoppas på lite mirakel i mitt liv och alltid kul att höra andras berättelser!

Inget mirakel men jag hittar ofta pengar utomhus. En gång för ett par år sedan fick jag 7000 insatt på mitt konto. Kunde inte se ifrån vem bara vilken bank de kom ifrån.

Mamma fick 14 900 000 insatt förra året ? drogs tillbaka efter två dygn tyvärr ??

Vet inte om det är ett mirakel, men himla gulligt, kom att tänka på pga dig som hittar pengar: var i en storstad med man och son, då ca 10 år. Sonen hittar ett par sneakers i en specialbutik som han såååå gärna vill ha. Hans pappa och jag tycker de är i dyraste laget och att vi måste fundera lite. Vi går ut, och efter 200 meter hittar lillkillen 200 kronor på marken – vi går direkt tillbaka och köper skorna såklart! Så lycklig unge!

Kan bara minnas ett verkligt mirakel. Tyskland – Sverige 4-4 i Berlin efter att tyskarna hade ledningen med 4-0 efter 60 minuter.

Ja gud vilken match! Minns den som om det var igår?

När jag sökte och kom till första intervju till ett tv-program och sen fick komma på slutcasting, det var overkligt. Vad som sen fick mig att tappa huvudet helt och hållet var när jag gick vidare till programmet! JAG! Av alla människor, helt galet. Undrar fortfarande vad de såg i mig eller vad man ska säga men har accepterat faktum att jag är en tillräcklig galenpanna för att ha passat i deras tv. 🙂 😉

Men hallå nu blir jag ju nyfiken! ?

Inget mirakel men en ganska rolig story som innefattar den här bloggens kommentarsfält. Förra sommaren var jag tillsammans med en kille som inte var särskilt bra för mig. Jag var ensam och ganska destruktiv och stannade kvar i relationen. Var en dag inne i kommentarsfältet här på bloggen och någon skrev att den ville att vi andra skulle ställa frågor om framtiden så att hen fick spå oss. Jag frågade ”kan jag lita på min framtida sambo”. För killen hade precis frågat om vi kunde flytta ihop men jag kände att jag inte kunde lita på honom. Fick ett svar i stil med ”Ja det kan du, han bryr sig om dig och ger goda råd som du ska lyssna på”. (Har kvar screen shot) Jag tyckte det lät så osannolikt och långt ifrån hur den där killen var att jag avfärdade ”spådomen” som blaj.

Plot twist! Vi blev aldrig sambos, jag gjorde slut kort därefter pga fick nog av idioten. Träffade dock senare det året min nuvarande kille som också är min sambo. Han är världens mest pålitliga och omtänksamma människa. Han har varit ett sånt sjukt bra stöd för mig när jag velat hitta tillbaka till ett stabilt liv och gett mig massor av bra råd som jag tagit till mig. Så jag tror fan den där spådomen var sann! Väljer att tro det i alla fall :))

Vore förresten kul om någon spådomsperson gav sig tillkänna här igen så att man fick ställa fler frågor 😉

Ehhh…?

Fantastiskt bra!

Jag fick en spådom om min kille, tre år innan vi träffades, som stämde på pricken! (Om man nu tror på sådant. ?)

Frågade vem min framtida livspartner var och tjejen sa att det skulle vara en kille som var kompis med en kompis till mig. Jag skulle ha träffat på killen en gång tidigare, så när vi träffades igen skulle jag veta vem han var och då skulle vi inleda en relation.

Är några år (och pojkvänner) senare ute och reser med vänner. Under en utekväll pratar jag med en kompis till en kompis, dock utan intresse. Han reser vidare åt ett håll och vi åt ett annat. Några månader senare flyttar vi in i samma stad, träffas igen och blir tillsammans. 7 år senare nu, han ligger och snarkar brevid mig och jag är vaken pga 5 dagar över BF och skitless på att vara preggo. ?

Grattis och snart är det daaaags! ??

Hej. Jag tror att det var jag som spådde dig! Jag spår i kort. Lär mig fortfarande men spår aldrig på riktigt. Det blev läskigt efter ett tag. Började höra viskningar i huvudet när jag spådde någon -som alltid slog in. Vissa saker var hemska (dödsfall tex). Nu har jag funnit Allah ige och håller mig borta från Satans frestelser.
Tur att det slutade bra för dig 🙂

Min tjejkompis kille/vän (Vet ej riktigt vad de har för relation) har skaffat ett vapen för ” hennes säkerhet” som han försöker övertala henne om.. Hon ringde mig idag och berättade detta, väldigt upprörd och ganska skakis på rösten. Vi pratade om att han verkar (mest jag) hamnat i en psykos eller annat instabilt psykiskt tillstånd.
Hon har sina hundar och hästar där och vägrar lämna dem. Hans bror hör till ett välkänt gäng med våld inblandat.
Nu har hon blivit isolerad av den här killen som ser till att alla hennes ”behov” blir uppfyllda och avskärmat henne från tidigare relationer förutom djuren osv… Hon skulle aldrig lämna sina djur och har inte råd med dem ensam och JAG anser att han har skapat sitt eget fängelse åt henne. För han tar hand om allt, ekonomiskt osv så hon vågar inte ens försöka lämna. Vägrar överge djuren.
Vad kan jag göra? Hon begär inte min hjälp men jag ser henne försvinna mer och mer för varje gång jag ser henne. Vill inget mer än att endast hjälpa!
Polisen har varit ute ett par gånger men då spelar hon bara glad och trygg gårdschef typ.

Svårt för dig att göra nåt om hon inte vill ta emot hjälpen/inte vaknar upp och själv inse sin situation. Låter dock inte bra, tror inte att det kommer att sluta bra tyvärr.

Mardröm att bli ekonomiskt beroende av någon annan. Min självständighet är oerhört viktig för mig, vill alltid kunna dra om jag vill.

Någon med erfarenhet av grovt bipolär förälder? … vad gör man?

Man gör så gott man kan men ser till att ta hand om sig själv i första hand

Började nytt jobb för några månader sedan, jag anställdes samtidigt som min (enda) kollega. Vi jobbar i team, alltså är vi tillsammans hela arbetsdagen. Vi har liknande utbildning och erfarenhet. Hen går mig på nerverna! Bland annat så känner jag ofta att hen syftar på att hen är mer kompetent än mig genom att prata som om hen är så speciell och nästan ”utvald”. Hen kan berätta låååånga historier jag inte bryr mig ett smack om (och ej är relevant för arbetet i sig), hen verkar inte heller märka att jag är ointresserad trots att jag svarar kort, kanske kollar telefonen osv. Jag kan inte ens kolla mina mail utan att hen frågar: har du fått något spännande?! Vissa arbetsuppgifter kräver inte att vi båda är med, ändå när jag är påväg ut är hen snabb med att alltid hänga med. Som att hen är rädd att jag ska göra något ”bra” utan att hen är med? Konstant tävling och jag försöker bara skaka av mig personen. Jag vill så gärna prata med min chef om detta då chefen är lite kamratlig och inte så ”chefaktig”, tänker att chefen är den enda som kan se till att vi får lite olika uppdrag i tjänsten. Jobbet i sig kräver inte oss båda hela tiden, just nu kväver hen mig.
Vad tycker ni, ska jag prata med chefen om detta, eller ta det med personen? Anledningen till att jag inte pratat med hen själv är för att det är så skört när vi dels är nya, dels måste spendera mycket tid ihop.

Är i en liknande sits och undrar samma! ?

Skönt att inte vara ensam A2. Hen verkar inte ha dåligt självförtroende eller självkänsla, annars hade det känts som en rimlig förklaring till beteendet. Hen är egoistisk och kör sitt race, dock utan att visa på någon grandios personlighet i övrigt. Innan semestern höll jag ihop och var tyst, nu har jag lite energi och har därför börjat hinta men hen flinar mest och fortsätter. Är för feg för att konfrontera på ett allvarligt vis, mest för att jag inte är bra på att ge dålig kritik på ett snyggt sätt.

Åh, känner igen mig! Hade en liknande arbetssituation tidigare, det slutade dock med att jag sa upp mig under en föräldraledighet när jag sökte och sen erbjöds ett annat jobb.

Jag är absolut ingen expert men har tagit med mig lite saker som jag hunnit reflektera över. Hade en chef som jag kände förtroende för och som var i min ålder, hon blev liksom min ventil där jag kunde säga vad jag tyckte om situationen men inget hände som förändrade vår arbetssituation.

Min nuvarande chef är istället en sån som tydligt markerat att problem/meningsskiljaktigheter mellan kollegor i första hand ska lösas mellan kollegorna, i andra hand via chef.

Hade samma sak hänt igen hade jag nog fortfarande vänt mig till chef i första hand för att söka stöd i en lösning. Men jag skulle också verkligen funderat över någon typ av målbild och lösningar/förslag på saker att prova för att se om det går att hitta ett arbetssätt där man kan jobba självständigt men ändå vara två när det behövs. För att bli drivande och inte hamna i ett läge där man bara ventrilerar utan att hitta nya arbetssätt.

Hoppas det ordnar sig oavsett hur du väljer att hantera det!

Ouch, känns tungt detta! Tycker också att det ska lösas kollegor emellan egentligen. I omvänd situation hade jag föredragit att kollegan pratade med mig istället för någon annan, men vad gör en om personen inte verkar vara mottaglig lixom. Har att klura på! Tack för ditt svar J, uppskattas!

Om du tänker realistisk nu. Vad tycker du att din chef ska göra? Samtala med personen? Då är det bara andrahandsinformation och inte ens något som berör chefen.
Jag tycker du ska prata med personen själv först och säga vad du tycker. Om det inte har förbättrats, gå till chefen efter det och säg att du försökt själv att prata med personen.
Blir bara så trött på folk som ska gå bakom ryggen på folk, gnälla för allt och alla utan att ta det med personen själv. Ha lite courage!

Ser att Catrin är inne och kommenterar på Jeanette, Frank Anderssons x, sida med igenkänning av svikande fäder… Har hennes barns fäder svikit barnen, är det inte hon som sett till det isf?

Hallå, hörrni, jag är så glad just nu! Jag har precis flyttat till Stockholm (förstahandskontrakt!), börjar plugga i september, har en amazing KK tio minuter bort, och jag lyckades hyra ut min lägenhet i min forna hemstad omgående (tack, gode gud för att jag slapp dubbla hyror). Jag skrev en kommentar här i april om att livet var skit: jag hade precis blivit sjukskriven, mitt jobb dödade mig, och mitt förhållande var allt annat än bra, så att vara där jag är just nu känns som en jävla blessing. Vet inte vilket mervärde min kommentar för med sig till andra, men jag vill bara säga att tjoho-tjohohej vad livet kan vara härligt!

Blev så glad av din kommentar ❤️

Snälla alla allvetande bloggbevakare! Letar så jag håller på att bli galen efter en film som jag såg en trailer på för några veckor sen eller så, trodde det var på Netflix, men nu hittar jag den inte, så var nog nån annanstans.
Om jag minns rätt så handlade det om ett föräldrapar vars son dött och kom tillbaka, de kunde se honom men inte röra honom, mer minns jag inte, men tyckte den verkade spännande och bra. Är det någon som har nån idé om vilken film det är jag menar? Tror det är en rätt ny film…

Tänker du på Before I wake?

Nej, men tack förslag ❤

Oj såg nu att du redan fått det som förslag 🙂

Before I Wake?

Jag tror det kan vara ”Before I Wake”, och den finns på Netflix isåfall! 🙂

Tyvärr, inte den

sorry missade svaren!

The other side of the door? The returned?

Never mind, jag kom på det själv: ”The Keeping Hours”, 2017, så inte sååå ny som jag trodde. Verkar bra hittills iallafall ?

Jag fyller snart 25 och har varit singel hela livet. Har träffat en hel del killar men så fort det rör sig mot att bli seriöst springer jag åt andra hållet. Vad är fel på mig? Hur ska jag kunna ha ett förhållande när jag blir så rädd för närhet? Endast en kille har jag känt att jag hade kunnat ta det till förhållandenivå med men han ville inte ha mig. Vi började som en kk-relation och sågs regelbundet i över ett år. När jag berättade vad jag kände fick jah nobben. Behöver jag bara vänta på ”den rätta”? Är trött på det jävla väntandet nu. Vill känna närhet och trygghet på det sättet alla andra gör. Någon annan med liknande erfarenhet? Så trött nu.

Tror inte det är nåt fel på dig alls! Du kanske bara inte känt tillräckligt starkt för någon av dom? Det kan vara surt att vänta men det är iaf tusen gånger bättre än att vara i en dålig relation som inte är rätt för en. Många som ”nöjer” sig för att dom inte orkar vänta längre.
Har också varit singel hela livet och dom enda jag velat ha har varit killar där läget varit hopplöst. Och även då har jag fått lite panik över tanken på nåt seriöst. Var dock kär på riktigt en gång för många år sen och då kände jag inga tvivel. Han ville ju dock såklart inte ha mig. ?

Vill se en bra film NU. Kidnappnings drama..eller måt barn som försvinner .nåt spännande FÖRSLAG? ???
.

Sett The Call?

Sett bra film precis min stil. Tack

Room. Men den har du säkert redan sett om du gillar den typen av film.

Har inte sett jag är sånt it pucko så jag kan bara se filmer på Youtube där måste jag betala för att se den. Kan inte sånt (som sagt it pucko) kanske inte änns heter it så puckad är jag.

Jaha finns det mycket hela filmer på youtube? De gånger ha sökt får jag bara fram nån konstig piratfilmad kopia med lite för hög hastighet på ljudet för att inte bli borttagen typ.

Det finns en hel del vanliga och bra filmer på youtube

Kan du se på Youtube så borde du kunna klura ut t ex Netflix och liknande tjänster, så värt det, typ 100 kr/månad, se hur mycket film du vill ?

Room. Köp näsdukar.

The prisoners. Fantastisk film. 2,5h lång men värd varenda minut ♥️??

Någon tandsköterska här?
Hade tänkt söka in till utbildningen nu.
Svår utbildning? Bra jobb?

Är snart klar med utbildningen så kan inte uttala mig om hur det är att jobba som det, men helt ärligt så har utbildningen varit enkel. Lite för snälla lärare haha.. Vilket är skönt för stunden men gör att man pluggar för lite. Men det är en kul utbildning, intressant och även om det känns fett läskigt att man snart ska kunna en massa och faktiskt börja jobba så tror jag att man kommer kunna mer än man tror när det väl gäller. Det dåliga är väl lönen.

Nån som sett Mamma mia – here we go again? (andra filmen)? Såg den häromdagen och spelar låtarna på repeat. 🙂

Två gånger. Låtarna spelas både i min Spotify och i skallen. 😉

Ja, och jag blev besviken. Visst är den bra, men lite för melankolisk för min smak. Och vad tusan gjorde Cher där? Kändes lite som att de bara vill mjölka ut konceptet.

Är jag onormal som 59 år och sitter och läser här , och tycker det är väldigt intressant ?

Såklart inte!!

Jag är 29 och hänger här. Hur gamla är ni andra? Är övertygad om att det är en stooor spridning på åldrarna.

38år ung.

26. ?

Jag är 40 1/2 år ?
Hänger här ofta, men kommenterar väldigt sällan.

28!

22 ✌?

42

26?

23 🙂

38 år

18!

35

Nope, jag är 50 ??

35!

Jag är 62

47

I hela mitt liv har jag varit den där som hamnar utanför. Alltid varit tredje hjulet, den som är ensam på rasterna, den man helst inte sätter sig bredvid om man inte behöver på jobbfesterna. Är alltid ensam. Upplever att tom mima föräldrar hellre umgås med sina andra barn än hittar på något med mig. Själv upplever jag mig som en trevlig och rolig person som gärna diskuterar livets stora frågor. Socialt kompetent men kanske inte alltid den mest lättsamma personen då jag sällan flamsar med eller pratar om ytliga saker.
Varför tycks vissa personer alltid bli ensamma?. Måste vara något med gruppdynamik eller mänskliga inre instinkter. Jag har som sagt alltid varit den ensamma tjejen såväl på dagis som nu i arbetslivet.

Först vill jag säga att jag tycker oerhört synd om dig som ska behöva gå ensam genom livet, jag har ingen lösning på det.
Men jag tror att anledningen kanske är att du inte följer de sociala koderna som finns. Hur vi interagerar, bemöter och speglar varandra. Man kan ju gå på djupet rent psykologiskt gällande detta men det saknar jag kunskap för att kunna göra, men jag tror att du kanske inte är så enkel att läsa av?
Vi läser ju av människor (och övriga djur) på fler sätt än bara ord. Handlingar, kroppsspråk, utstrålning osv spelar jättestor roll och ofta tycker man om någon som kopierar ens rörelsemönster (subtilt såklart). Vi tycker om att få komplimanger, beröm och att känna att personen vi möter hör och ser oss genom att konversera och använda sitt kroppsspråk.
Vi föredrar nog ofta en glad och ”sprallig” person framför någon som alltid är allvarlig och väljer tunga samtalsämnen.

Jag är inte heller någon sprallig person och är egentligen otroligt osäker, men jag har fejkat mig till ett kroppsspråk och sätt att bemöta och socialisera. Det funkar ibland men en del ser ju igenom det och de personerna blir ju jag aldrig vän med.

Har du frågat dina föräldrar varför du väljs bort?

Någon tjej här inne som bor i Växjö? 🙂 Jag är 22 år och vill gääärna träffa lite nytt folk! Intressekoll bara

Jag är 24 och bor ett par mil utanför Växjö. 😡 Vill också träffa nya människor!

Haha, vafan kom den arga emojin ifrån : x

Kul! Maila gärna mig på cc-m@live.se så kan vi höras vidare! 😀

Växjö ja ?

Kul! Maila gärna mig på cc-m@live.se så kan vi höras vidare! 😀

Alltså helt ärligt; är det NÅGON som köper Katrins chunky müsli för 99kr? 99(!!!) kr?? Det är helt vansinnigt.

Jag står och dricker vin, firar helg, kokar äppelmos (som den kärring jag är) och dricker prosecco, vet ni hur gott det luktar?! Ni som vet, vet. Som man säger. Muuuums!

Äpplemos! Inte äppelmos??

Nej SLUTA don!! Det heter ju äppel! Inte äpple! Blir allergisk mot de som skriver äpple. :’D Är det något dialektalt eller varför säger vissa äpple eller äppel?

Hahaha? jag vet inte, tror det är dialektalt (västkusten, en kompis i Stockholm säger äppel-mos/paj/juice etc) men är inte säker?????

Eller ja.. Ett äpple. Säger jag såklart. Är det i mosvariant så säger jag äppelMOS. Konstigt!

Äppel päppel
(Fö vill autokorrekt ändra det till äppelkaka!)

Vin OCH prosecco?

Det här kommer låta knäppt – men jag är ”rädd” för att använda sociala medier. Jag har Facebook och efter påtryckningar skaffade jag även Snapchat, men jag använder det ALDRIG. Jag vill använda det, men bryr mig alldeles för mycket om vad folk tycker och har aldrig varit ett fan av hetsen kring sociala medier. Ville väl bara skriva av mig om mina egentligen icke existerande problem!

Men du måste inte ha sociala medier!! Jag har inga själv och har aldrig haft men funkar hur bra som helst ändå:) Har kontakt med vänner via Skype, WhatsApp och vanliga samtal och sms.

Jag har tagit bort Facebook och Snapchat och folk tittar på mig som om jag är dum i huvudet hehe, skit i vad andra tycker! Gör inget du inte själv vill, slutar aldrig bra.

Har känt mig ensam de senaste dagarna, försöker nu dra mig tillbaka från sociala medier, inte skriva med nån, för att det känns som att jag är för social. Det känns som att jag är för på men om jag är för på, kan man väl säga det rakt ut? Är det nån mer som har det som jag? Ärlighet skulle hjälpa mig enormt så nästa gång ska jag säga vad jag känner. För att nu har jag en tyngd på mina axlar då jag är beroende av det sociala, vill absolut inte vara för på eller bli irriterande. (missförstå mig inte, jag älskar också att vara ensam). Kan även tillägga att jag är gul, för ni som har läst omgiven av idoter och vi gula måste få vara sociala och känslan av att iaf va omtyckt…
Väldigt diffus kommentar.. Ville bara skriva av mig när jag läser det här kommentarsfältet och har Norlie & KKV på högsta volym. Kan även tillägga att jag nyligen fått mitt hjärta krossat och förväntat mig mer support från mina vänner men jag alltid är den som frågar hur den andra mår men inte får frågan tillbaka.

Anledningen till att jag drar mig tillbaka är för att jag orkar inte se ”öppnad” en gång till

Va lite i din sits för ett år sedan, mitt tips fungerar verkligen! Snapa/messa bara vänner som du vet ger dig lika mycket tillbaka, och jag tog helt bort min instagram vilket var det bästa beslut jag någonsin tagit❤️ Det är lätt att vara kritisk mot sig själv, är expert på det själv. Bara du inte hör av dig gång på gång till människor som inte svarar så är det ingen fara!

Det känns som jag har varit gravid i 3 år nu. Och som om jag kommer vars gravid i resten av mitt liv. Insåg nyligen att jag har mått dåligt hela min grav, inte fysiskt – psykiskt. Riktigt starka ångestkänslor och ingen ork m.m.. har trott att det är hormoner och bara accepterat att det är såhär jag ska må ett tag till(förevigt typ) men ju mer tiden går ju mer inser jag att det här förmodligen är något mer. Jag har inte gått ut på en månad,jag vill inte visa mig ute, vill absolut inte träffa eller prata med någon. Är arg eller ledsen dagligen. Kort stubin.. Ingenting gör mig glad. I korta stunder kan jag tänka på att jag ska få en egen liten bebis. Men den glada tanken försvinner snabbt och ersätts av oro och ångest..
Jag tror att jag har en graviditetsdepression. Och jag blir så arg att BM inte Frågar eller informerar om detta, man ska bara skita regnbågar och vara tacksam. Jag har försökt pratat om detta men allt är ”grsviditetsrelaterat, hormoner, förändringar” etc etc… och ingen tar mig på allvar.

Haha behövde ventilera…

Jag har också mått väldigt dåligt under denna graviditeten (v 39 nu så snaaaart över för min del..). Min bm var dock snabb på att ta tag i mig, kanske pga tidigare psykiska besvär, så jag fick en remiss till psykolog på mvc. Försök stå på dig. Säg att du behöver hjälp. Det finns fin hjälp att få ♡

Menskoppshjälp!
Någon som har tips, snälla?!
Köpte en monthlycup, storlek normal eftersom jag fått barn, men jag får absolut inte till det. Ringen vecklas ut men den blir lixom platt och känns alldeles för stor. Försökt ha den längre in också men det blir verkligen inte bra!

Någon som vet vilken som är minsta/mjukaste menskoppen? Min tapp sitter långt in tror jag, svårt att nå den med fingret. Och jag är ganska trång. Så tänker att en mindre storlek kanske kan funka?

Släpp lite på vacuumet genom att föra ett finger på sidan så vecklas koppen ut till rätt form för mig iaf.

Det har jag testat och det går inte. Testat vicka, vrida, olika vikningar in etc, men den känns lixom alldeles för stor..

Jag hade precis samma problem, köpte en menskopp i stl normal eftersom jag också fått barn men tyckte den var hemsk, gjorde superont att få ur och in och ratade den fort. SÅ besviken pga läst hur mkt alla hyllar den.

Men efter ett tag gav jag det ett nytt försök genom att köpa minsta storleken och den funkade på direkten! ÄLSKAR den, är så glad att jag gav det ett försök till. Nu minns jag tyvärr inte märke eller stl så kanske inte är mkt till hjälp mer än att säga att det absolut kan vara så att den lilla storleken är bäst för dig trots att du fött barn 🙂

Tack för ditt svar! Tror då helt enkelt att jag testar beställa samma sort fast i mindre storlek, får börja där först 🙂

Jag är så svartsjuk på en kvinna som också träffar min kk. Vi har alltid träffat andra, varit öppna med det och okej med det. Han och jag bor lååångt ifrån varandra och kan bara ses ett par gånger per år. De bor nära varandra och umgås rätt mycket. När jag träffade honom förra veckan tog jag mod till mig och berättade för honom hur jag känner och att jag är orolig för att han ska välja bort mig för henne. Han sa till mig att han vill fortsätta träffa mig som vi gjort senaste åren och att jag måste lita på honom när han säger det.

Jag försöker att tro på honom men ibland kommer känslorna över mig och jag blir så osäker. Jag försöker att inte snoka på hennes Facebook och instagram då jag vet att det bara får mig att må dåligt och jämföra mig med henne menjag kan inte sluta. Jag vet att han träffar andra kvinnor ibland också (och jag träffar andra män) men jag har aldrig varit så här svartsjuk på någon förut. Jag är inte den svartsjuka typen.

Vad gör ni när ni sköljs över av svartsjuka? Hur slutar jag snoka på hennes sociala medier?

förr i tiden hade jag påbörjat en tävling i mitt huvud. Gjort vad som helst för att bli snyggare, tränat, ansträngt mig mer, försökt ”outdo
Her”

Det är INTE hälsosamt, men osäkerhet är verkligen en bitch. Nu?
Ingenting. Funderat över hur den relationen med
KK:n påverkar mig och varför jag egentligen vill ha den typen av relation när jag förtjänar och uppenbarligen vill ha uppskattning mer än delad uppmärksamhet…
visst är det nice med
KK-förhållande men när dem slutar kännas bra så är de inget och behålla… ❤️❤️❤️❤️

Ja visst, jag håller med dig. Saken är ju den att allt känns toppen mesta delen av tiden men ibland kommer svartsjukan över mig. Det är de stunderna jag behöver tips på hur man tänker bort den.

Men herregud fixa ditt liv i balans kvinna.

Va? Känns som att du tolkade min kommentar utifrån dig själv. Hoppas att du kan finna den balans du själv saknar.

Känns som du vill ha honom bara för dig själv, och då kanske ni faktiskt inte bara är kk’s enligt dig utan att det kanske utvecklats känslor som du kanske inte helt är medveten om! Skulle antingen avbryta kontakten med honom (säkert skitsvårt eftersom du verkar fäst) eller bara säga att du vill ha honom för dig själv! Enklast är alltid att vara ärlig, känns som du plågar dig själv när du istället bara kan vara mer ärlig. Lycka till❤️

Nej jag vill inte ha honom för mig själv. Jag trivs inte i exklusiva förhållanden. Jag har aldrig varit svartsjuk på någon av kvinnorna han träffat innan den här. Jag tror att svartsjukan bottnar i att jag är rädd att han ska sluta träffa mig på grund av henne. Vore jag bara 100% säker på att han vill fortsätta ses så skulle det inte kännas jobbigt att han träffade henne också. Jag försöker lita på honom när han säger att det är vad han vill, men jag vet att de träffas ofta och något inom mig får mig att tvivla på vad han vill.

Men jag förstår ju att jag inte kan göra mer än att tro på vad han säger. Att berätta för honom att jag är svartsjuk på henne och rädd att han inte vill träffas var jobbigt men samtidigt är det lättare bara att han vet hur jag känner. Vet inte vad jag vill ha för råd egentligen. Är inte van att känna så här och ville väl mer ha konkreta råd på vad ni gör i stunderna när svartsjukan kommer.

Bianca Ingrosso vs Blondinbella – har Bianca en livvakt? Hon har ju ändå drygt 780k följare mot Bellas 400-nånting? Och som gräddet på moset så är Benjamin med på WOW och tsm med Bianca når de 1 miljon följare (insta). Jag bara undrar, de har ju pratat SÅ mycket om WOW och hur de ska dit osv och nu verkar det som att de är där..som privatpersoner…och bara är dom de är?! Hur går det ihop om man är mer känd än Bella?? ?

Någon som har sin jobbtelefon som sin privata? Alltså en tele för allt. Finns det några nackdelar? Förutom att man inte kan låta bli att kolla jobbmailen. Känns det konstigt att ha privata bilder, info och appar på en telefon man lånar av företaget? Om man inte tycker det och har ett ok abonnemang från jobbet, varför ens ha separata? Vad säger ni?

Jag hade det i massa år innan. Gratis mobil med obegränsad surf och samtal, kalasbra! Bara jobbigt att ha två ju! Sen bytte jag jobb då hade jag en i början men inte nu. I samband med gdpr så får de anställda med mobil hos oss inte ha några appar mer än en speciell app och de får inte surfa på några sidor som inte är jobbrelaterade. Då vet jag många som blev sura och skaffade egna också.

Jag som hänger mycket på olika dejting- och sexsidor och sexchattar i både text och video med min särbo skulle aldrig ha jobbtelefonen som privat. Vet inte hur mycket som är ok att göra privat om man har ”gemensam” telefon, men vill inte riskera ett jobbigt möte med chefen…

Jag har privat mob och har haft det i över 20 år, har ett jobb som innebär mycket telefonsamtal, både från kollegor och kunder och det fungerar ju inte på ledigheter. Dessutom är det en säkerhetsrisk att ladda ned appar på företagets telefon, får jag virus i telefon kan företagets interna nätverk bli smittat.
Och, sist men inte minst, det är företaget som äger innehållet i sina telefoner.

Jag har haft min jobbtelefon som privat i många år. Superbra! Enda nackdelen är att inte kunna rösta med mobilen i olika tävlingar etc. Skulle aldrig orka hålla på med två mobiler.

Jag har läst om många bebisar som amningsvägrar vid 4 månader. Nu kanske jag bara inbillar mig för att jag läst så himla mycket men det känns som om min son börjat bråka lite… vad gör jag om han vägrar ta bröstet? Jag ammar med amningsnapp.

Är det någon som är utbildad kommunikatör här? Tog examen i juni i år, och finner det oerhört svårt att hitta jobb. Vad söker rekryterare egentligen? Till råga på allt så ingick aldrig photoshop och liknande designprogram i min utbildning (mer skriftfokuserat). Känner mig hopplös ?

Det kryllar ju av jobb för kommunikatörer!

Nej det gör det inte. Är kommunikatör men fick aldrig något jobb så nu byter jag planhalva.

Då har det överproducerats kommunikatörer.

Kan man nog säga.

Det är en extremt svår bransch. Arbetsgivarna söker en robot som ska vara nyutexaminerad men ha minst tre års arbetslivserfarenhet. Jag är kommunikatör och fick enbart ett jobb som varade i tre månader och inget mer och jag tog min examen för två år sedan. Kämpa på och försök så gott du kan och förhoppningsvis löser det sig för dig! Annars kanske du se om volontärbyrån behöver någon volontär inom just kommunikatör så du får upp din erfarenhet lite?

Angående WayOutWest:
Varför är inte Forni inbjuden??
Är det för att hon lider av samma sorts tant komplex som blondinbella och mogi och därför inte blir inkluderad i ungdomliga events?

Funderade med på det. Min första tanke var att hon kanske är gravid men jag försöker bli bättre på att inte spekulera i sånt. Vilket jag förstörde nu..

Varför är inte Forni på Way out West som varje respektabel bloggare bör va på??

God afton/natt. Är det pga min iPhone som jag inte kan zooma in vissa bloggares sidor? Är så ledsen över att inte kunna se detaljer som jag skulle vara intresserad av. Har ett förstoringsglas men lämnar hellre dessa bloggare olästa och koncentrerar mig på dem som öppet visar sitt liv även ”förstorat”. ?

Fick nyligen veta att en person jag gått ut med några gånger är gift och jag misstänker även att personen har barn (trots att personen nekar) Självklart (för mig) avbröt jag kontakten men kan inte låta bli att tänka på denne persons partner. En del av mig vill avslöja allt anonymt för partnern medans en del av mig vill låta bli då jag inte vet vad de inblandade är kapabla till. Vad tror ni att ni hade ni gjort i denna situation?

Vill du avbryta kontakten med honom så gör det. Jag skulle däremot inte lägga mig i deras relation då jag inte har en aning om vad de har kommit överens om eller, som du säger, är kapabla till. Låt honom sköta sin relation och håll dig undan trubbel. ☺?

Presenttips till någon som älskar att sticka? Fanns roliga tröjor med typ ”I knit so I don’t kill people” men hittade inga i Sverige. Andra förslag?

Jag älskar att sticka. Jag skulle vilja ha en ”stickskål” (googla för massor av bilder). De är ofta dyra (med mina mått) men är en fin present.

Tack vilket bra tips! ❤️

Vad jobbar ni med? Vilken månadslön har ni?

Sjuksköterska, har mellan 33-35 K innan skatt beroende på hur mkt helger och kvällar jag jobbat.

Vad göra åt mannens familj som aldrig tvättar händerna? Och nu menar jag verkligen ALDRIG, inte ens efter toabesök. Jag har bacillskräck och tycker att det är sjukt äckligt. När de är på besök kan jag inte slappna av, jag tänker bara på deras brist på hygien. Inte ens svärmor tvättar sina händer någonsin, men leker gärna med kidsen och deras gosedjur och grejer. Funderar på att sätta upp en lapp på toa, men tror egentligen inte att det hjälper. Och ta upp saken med dem går inte, de är lättkränkta vet jag av erfarenhet… Mannen säger bara att det är såna de är och vill inte heller ta upp det med dem.

Som jag ser det har du två val. Antingen struntar du i att de kanske blir kränkta och säger att deras snuskigheter inte är okej, eller så sätter du hårt mot hårt. Bajsa dig själv i näven och nyp dem sedan sådär hjärtligt men obehagligt i kinderna så får vi se vilka som skrattar efter det.

Alltså det där är min mardröm!!!! Hur kan folk inte tvätta händerna?! Jag har haft några såna på besök, min sambos vän och en av mina. Det ÄR svårt och nästan socialt förbjudet (?) att säga till men då jag blev både förskräckt och kan vara impulsiv sa jag till. Den ena gången ”snälla kan du tvätta händerna” och andra gick jag fram med en flaska handsprit och sa ”här sträck fram händerna” Alltså det blir ju lite pinsam stämning men är ändå glad att jag gjorde det. Ännu svårare med hans familj tänker jag. Jag skulle sagt typ ”Barnen har dragit hem så mycket baciller på senaste tiden och förskola/skola har skickat hem brev att det är så viktigt att tvätta händerna så nu försöker vi göra det lite extra. Det är ju så onödigt att behöva vabba ofta.”

Det är ett bra tips tycker jag! Dessutom be din man säga det så slipper du vara den som kommer med pekpinnar. Mycket enklare för honom att säga det till sin egen familj. Säg som Ebba skrev nåt i stil med ”Dagis har sagt att man ska vara noga med handhygien nu för det går så mycket på dagis. Så vi har börjat med att vi alltid tvättar händerna när man kommer hem och när man varit på toa, så om ni också kan göra det tack” och sen ett överdrivet leende och putta in dem i badrummet. Jag säger alltid till folk som kommer hem hit att de ska tvätta händerna först. Men min sambo får säga det till ”sin” vänner/släktingar. Tycker det är så skumt att folk inte gör det, usch!

Får ta mod till mig nästa gång kanske. Bättre att stå ut med att vara ”fin i kanten” än att gå runt och må dåligt och städa i smyg. Och så blir det nog en lapp ändå!
Tack för svaret!

Jag förstår dig! Hade fått panik. Var nyligen hos en killkompis som oftast brukar komma över till mig på middag. Men nu gick jag över till honom. Blev så sjukt äcklad av att han gick på toa och inte tvättade händerna, sedan slickade fingrarna flera gånger medan han lagade mat! Fick lite kräkkänslor men vågade inte säga någonting för jag är en mes. 🙁

Åh fy!!! Jag hade nog inte kunnat äta maten!

Hur kan man inte tvätta händerna? Sen vet du väl inte om de gör det efter toabesök antar jag? Men kanske inte är troligt om de inte tvättar händerna i övrigt.

Usch hellre en gång för mycket alltså…

Gästhandduken är lika ren och fin när de åker som när de kom, och ljudet av toaletten som spolar följs alltid av att de kommer ut på en gång. Ibland har jag valt att tro att de först tvättar händerna och sedan spolar, bara för att lugna mig själv lite. ?

Ok ja då finns det ingen tvekan. Uschana mig!

Svarade men verkar inte kommit fram? 🙁