Öppet Spår

476 kommentarer

Om vi bortser från boskap och valpar/kattungar osv som så småningom ska säljas, vid vilket antal tycker ni att någon har många (eller för många) djur?

Beror på hur de bor… Mammas och pappas granne har tre katter i lägenhet, och en annan har två huskies i en lägenhet – de har många djur. Hade de hus skulle jag nog tycka att fem var många.

Innan moralpanik på hundarna: hon är mammaledig och är ute på promenader flera timmar om dagen.

Så länge djuren mår bra och man inte överskrider gränsen för hur många djur man får ha så är det ju lite svårt att säga. Tycker att en bekant med en hund och två katter har för många djur då katterna är själva från tidig morgon till sen kväll. Men samtidigt har jag själv tre stora hundar och tre katter och tycker inte alls att det är för många, men då ser mitt liv och familjesituation väldigt olik ut mot hennes…

Jag och min familj har väl ett 20-30-tal djur totalt just nu. Har haft både fler och mindre. Trevlig blandning av hundar, katter, fåglar, hästar, kaniner, katter osv. Men då ska tilläggas att vi bor på en egen gård med stora marker och att en eller flera i familjen alltid är hemma. Kräver MYCKET tid, engagemang och kärlek så det är absolut inget man ska skaffa ”bara för att” — det går liksom inte att köpa fem hästar för dom ”är söta” och tro att dom motionerar och sköter sig själva sen… Djurens välmående går ALLTID först, oavsett väder, säsong och veckodag.

Går väl inte att säga antal. Det blir för många när ägaren inte kan ta hand om djuren som de förtjänar. En som har stor gård med en hund ute dygnet runt i en bur på gården, då är det en hund för mycket. En lägenhet på 2 rok men med kärleksfull ägare som ger närhet och uppmärksamhet, kanske 2-3 djur max.

Allt beror ju på hur man tar hand om dom. Jag har många katter och dom lever som kungar och drottningar, kan gå ut om dom vill i en stor park med knappt nå folk. Klart det provocerar att inte göra samma livsval som andra, men livet är för kort för att bry sig. Jag älskar mitt liv med mina kattet! ?

Bättre livskamrater finns inte.

Någon som kollar tennis? Us open går ju nu!!!

Omg finns det fler tennisfolk här??? Jag är tennisnörd utan dess like

Den finaste komplimang jag har fått är:

”Det hade inte spelat någon roll hur du hade sett ut. Jag hade velat ha dig ändå eftersom du har så fin personlighet!”

Vilken är den finaste komplimang ni har fått?

Inte finaste, men den satte sig. Hade en mattelärare som verkligen avskydde mig i grundskolan. Mötte honom senare i livet då han kom som kund till mig, han kollade mig i ögon och sa : Det blev folk av dig också, jag är stolt över dig

Haha kändes rätt skönt faktiskt

”Det vart folk av dig” från en lärare som avskydde dig är väl ingen komplimang?!

Det beror på hur det sägs.

När jag stod i kassan på jobbet stod en mamma där med sin dotter (4 år ca) som blygt höll fast hennes mammas ben. Sen helt plötsligt tittade hon på mig och sa ”vad vacker du är”.
?❤️

Kanske inte en komplimang på det sättet men jag blev oerhört glad haha. Jag köpte av misstag två glassar (min syster ville inte ha en, jag hade hört fel) och kände inte för att äta båda två. Jag gav den till en liten pojke på 6 år och när hans mamma sa ”Vad säger man?” så kollade han mig allvarligt i ögonen och sa ”Jag älskar dig” 🙂

Haha minns det fortfarande, efter typ 10 år!

Alltså ?❤️

Påminner om när jag klippte en underbar kille med Downs syndrome, han hade hittat en historia tidning på salongen som han så gärna ville ta med hem. Jag sa okej du får den. Då fick jag en kram och han sa ”jag ÄLSKAR dig”. Blev så varm i kroppen, att något så litet kan betyda så mycket.
Eller en liten pojke jag klippte, 4-5 år. Tittade mig i ögonen när jag klippte hans lugg och sa ”gud vad du har fint smink, du är så vacker”. Blev helt chockad. Så fin kille

För ca 2 år sen var min dotter runt halvåret så jag var mammaledig och vi skulle hämta ut paket. Var massa kö så vi stod och väntade. Har dottern i vagnen och bredvid oss står en flicka i kanske 8 -årsåldern med sin mamma. Mamman är runt 40 och jag är 25. Dottern pekar på mig och viskar (högt) ”är det där en mamma?” Hennes mamma svarar ja och då säger tjejen ”åh vad fiiiin hon är” haha det var gulligt ? Tänker att hon tyckte att jag såg ung och fräsch ut ?

”Dina ben är inte alls tjocka. Det är de finaste benen jag har sett” det kanske inte är en speciell kommentar men jag har inga smala modellben och har alltid haft komplex för mina ben och den kommentaren betydde väldigt mycket.

Långt från den bästa, men helt klart minnesvärd.

Jag var 16 år och hade precis börjat gymnasiet. En kille i min klass går fram till mig i kön i matsalen och säger: ” Jag tycker synd om dig. Du är så vacker att du inte kommer att bli tagen seriöst i framtiden”

Hahah kul ? Hur blev det då? Blir du tagen seriöst nu? ?

Haha Ja det tycker jag att jag blir! Har väl antagligen blivit fulare med åren. Eller så hade han helt enkelt fel 😉

Åh har fått så många fina under min tid som barnskötare men en som verkligen satte sig var när vi åt lunch.
Barn: ”Får jag ge dig en puss?”
Jag: ”Nä jag smakar nog inte så gott” (det gick många sjukdomar så undvek sådan kontakt då)
Barn: ”Nä Malin, du smakar kärlek och jordgubbar”

Alltså då dog jag ❤️

Jag gick på stan en dag och var väl inte på världens bästa humör..
En kvinna med två barn går förbi och jag fortsätter mot nästa butik.
Kvinnan springer efter mig och säger ”ursäkta mig, men min dotter på 4 år tycker du är det vackraste hon sett☺️”

Blev så glad och tackade så mycket. Den där lilla flickan med hennes kommentar gav mig energi en lång tid framöver?

”Det gör inget att du faktiskt ser ut som du gör, mamma. *tröstande klapp på axeln* det är insidan som räknas.”
Sagt till en gråtande hormonell och höggravid kvinna med självförtroendet på botten..

Visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Ändock det finaste någon sagt till mig.

Kanske inte den finaste, men definitivt den konstigaste: ”du har så fina ådror” – sjuksköterska som precis tagit blodprov på mig.

Jag brukar också få komplimanger för mina fina ådror. Jag är jättestolt över mina ådror!

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Jag börjar nytt jobb på måndag och är redan nervös! Några tips första dagen?

Grattis till nytt jobb. Tänk att du har ngt somgjorde att de anställde dig. Det jag brukar ogilla med nys kollegor är de som bara klagar på vårt jobb. Lycka till!

Var dig själv :)! Ha sköna skor, ha med en deo i väskan och ett tuggummin. Är frukost! Var trevlig 🙂

jag börjar också nytt jobb, lite små nervös

Jag börjar också nytt jobb på måndag, är riktigt nervös – tycker inte om att vara ”ny” och känna pressen att lära känna alla.. Vad börjar ni jobba med?

Jag har jobbat en vecka på mitt nya jobb. (Känns riktigt bra hittills.) Var dig själv, det finns en (eller flera) anledningar till att just du fick jobbet.
Hälsa och var öppen mot alla, le. (Samt tidigare bra tips: ta med deo, tuggummi och ät frukost!)

Det kommer att gå super! Lycka till!

De enda gångerna Läckberg nämner Martin (Melin) på Instagram, är när hon höjer någon annan – som häromdan, när hon lovordade Christina – med rätta – men tycker det är onödigt att ta med Martin i det, om att Christina hjälper honom nu iom valet, när han inte nämns annars..

Men vad har vi med det att göra.

Har också regerat på det där..

Hon har även tagit upp Martins pappa vid något tillfälle och beskrivit hur underbar han är som person och farfar.

Tror det blev känsligt när Simon kom in i bilden… ??‍♀️

Paulas möhippa såg ut att vara skitkul 🙂 kollade någon på hennes story?

Jag har kollat, men tyckte det mest verkade vara ”bara” fest.
Ingen aktivitet?

Låter skönt!

Verkligen!

Jag har längtat hela augusti efter skolstart. Skolan börjar på måndag och allt jag känner är stress. Vill bara tatuera mig och ligga på soffan med böcker och serier.

Vad ska du studera till?

Jag börjar år två på statsvetarprogrammet ? är sjukt nöjd med mitt val och älskar det, så jag vet inte vad problemet är.

Hoppas att allt släpper redan första dagen. Stort lycka till ?

Tack ?

jag har precis blivit medlem i viktväktarna. väger 90 kg och är 1.57. inte small alltså. har ni några erfarenheter om viktväktarna?

Heja dig!

tack;)

Var det inte Camcam som sa att vi inte skulle diskutera sånt som viktnedgång här? Jag fick mig en rejäl känga när jag gjorde det (kände inte till regeln).

Får vi prata om att smala sänder ut osunda ideal osv får vi väl prata viktnedgång? De diskussionerna slutar ju typ likadant i alla fall 🙂

Tycker jag med men när jag blev utskälld och fick höra att Camcam inte vill att vi diskuterar bantning, trodde jag det gällde alla här.

Ja. Det funkade fint att gå ner men klarade inte att hålla vikten. Sen blir man beroende av deras material eftersom de har ett eget system, det är synd. Så jag klarade det inte på egen hand sedan. Tycker det är bättre att ha kalorikoll.

Spar pengar i h äta sallad, ta bort ris potatis mm och rör på dig.

Ja för sallad och grönsaker är så billigt. Hahaha. Den billigaste maten är den vidrigaste.

Som vadå? Rotsaker, kål, linser och bönor? Älskar det och det kostar ca gratis!

Du har helt rätt i att linser och bönor är billigt vilket är så bra! Jag uppfattar dock att många färska grönsaker är dyra, även kål och rotsaker om man inte köper importerade oekologiska produkter självklart.

Börjar du äta nyttigt sluta med kött kommer dina smaklökar ändras. Köper man grönsaker efter säsong är det riktigt billigt!

Började för 3 veckor sen, gått ner 1.5 kg än så länge 🙂 vill gå ner 11 kg totalt! Funkat bra hittills med maten tycker jag, lättare/bättre än jag trodde!

Hej Eva, Viktväktarna är nog enligt mig den enda vettiga lösningen på att gå ner i vikt. Är själv med, startvikt 101 kg är nu nere på 85,2 på drygt tre månader.

Nån mer som sprang tjejmilen idag? Första 10k för min del och sjukt stolt!

Grattis!! Grymt jobbat 🙂 Sprang inte, men min första mil var också tjejmilen för några år sedan!

Jag är imponerad av alla som springer så långt! Jag har aldrig lyckats få igång ngn löpträning…

Jag gjorde! Det gick skiiit, men det var kul!

Om det blir ett fullskaligt raskrig mellan alla hundar i världen, vilken ras tror ni då skulle vinna?

Boxer

Motivera!

De är avlade för att ta björnar. Kan andas samtidigt som den håller fast med bettet (trubbnos), sjukt envis och stark.

Jag gillar hur du tänker, men tror du de är tillräckligt många?

Ja de skylla ta flock för flock

Men tänk till exempel Schäfer med sitt taktiska kunnande. De är ju ofta(re) skolade av polis eller till och med militär. De är dessutom enligt mina uppgifter över dubbelt så många. Tror du inte de skulle kunna utgöra ett hot?

Eller varför inte Labrador Retriever, som är allra flest? De gillar dessutom vatten, vilket måste vara en enorm fördel när det trots allt är ett världskrig vi har att göra med.

Retrivrarna är småkorkade, supersnälla och superfega. De skulle möjligen de skulle adopteras av vinnarrasen och hållas som slavar, Alternativt fly och förskansa sig i ödemarken och gömma sig ledda av typ en skitsmart chihuahua.

Men Milly, det här handlar ju trots allt om deras överlevnad. Tror du inte att de hade kunnat tagga till då, utan att tvingas förlita sig på att någon annan hund förråder sin egen ras och byter sida?

Problemet är att de är så för korkade och rädda, de skulle helt enkelt frysa till och gömma sig i närmaste håla och ligga där och gny.

Är inte det en användbar taktik då? De gömmer sig till allt eventuellt motstånd redan minimerats p.g.a. krig mot alla andra raser. Sedan kommer de fram och rensar upp det som finns kvar?

De kommer inte rensa upp, de kommer möjligtvis komma fram när allt lugnat sig och bli förslavade.

Någon terrier

Hahahaha

Raser med kamplust, tex bullhundar som har ett effektivare sätt att använda sin kropp för att tackla och fälla motståndet

Det där är den konstigaste frågan jag hört.

Kan ställa en ännu konstigare fråga om du vill, så är frågan ovan inte konstigast längre?

Jag tänker att kanske går Pudlarna ihop med tex en kampigare ras som Rottis eller amstaff eller något, kanske cane corso, så man får både intelligens och muskelstyrka… ??

Tänker kanske att små ettriga hundraser borde ha en bra chans. Får för mig att de är lite sluga, kan gömma sig enklare, kräver minde föda… Kanske chihuahuorna tar över världen ?

Schäfer, definitivt. Den rakryggade brukssorten! Tyska motorer är bäst.

Jag tror på blandraser aka gatukorsningar. Make love not war…

Men dessa får, för att undvika krigsbrott, enbart slåss tillsammans med hundar av samma blandras. Tror du verkligen att de skulle få ihop en tillräcklig hundarmé?

Mäh. SAMMA blandras blir ju knepigt. Har hundkriget rasbiologer på plats eller? Kommer de skälla ut en korsning för att den inte är renrasig blandras?

I det teoretiska universum där hundraskriget utspelar sig finns det naturligtvis ett regelverk för att stoppa sådant beteende. Visst kan enskilda hundar säkert byta sida (vet dock inte varför de skulle göra det…), men ett storskaligt rasförräderi hade kostat oerhört för hundarna även om de skulle vinna kriget. Inga fler hundkex. Inga promenader i skogen utan koppel. Allt roligt dras in p.g.a. deras beteende under kriget.

Jaha då hade jag skickat in katter istället. De skulle rensa upp bland de dumma nazihundarna. De skulle inte heller bry sig om någon så töntig belöning/straff som ett jäkla kex. De skulle inte slicka röv.

Men katterna deltar ju inte ens i kriget? De kan möjligtvis användas under kontroll av någon hundras för att distrahera motståndet, men hur troligt är det att katterna går med på det?

De kan delta om de vill. Och de vill de. De är en specialstyrka. Ingen hund kontrollerar en katt. Ingen.

Men varför skulle de vilja delta i hundangelägenheter?

För att utrota alla hundar som kommer och jagar dem när de i lugn och ro vill spatsera genom en trädgård.

Men skulle ett gäng katter ha möjligheten att vinna ett krig mot hundar ens? Tänk på att även katterna tillhör olika raser.

De vill delta för att hundangelägenheter är allas angelägenheter. Speciellt katters. För de är smartare och gillar inte flåsande svansviftare som gör allt för ett litet kex.

Har du ens sett en katt någon gång? De skiter ju i allt… De vill bara söndra och härska i sin egen lilla sfär.

Japp söndra o härska – så vinner man krig!
I rest my case. ?

Två stora rottis-hannar, varav den ene har lite aggressiva tendenser, blev totaldominerade av min katt. Katten satt uppe på köks-ön som en härskande enväldig Drottning medan hundarna nedanför, hukande strök längs med väggen, strykrädda och med flackande, nervösa och undergivna blickar. De vågade inte ens titta upp mot katten. 🙂

Min poäng är att katterna kommer skita i att hundarna krigar. De kommer bara bry sig om sig själva. Måhända att de efter krigets slut kommer ha mest makt, men här var faktiskt frågan vilken hundras som skulle vinna, inte vilken hundras som skulle vara sist kvar innan katterna tar över.

Det låter som om Derek kunde ställt den frågan ? …om någon nu sett den fantastiska serien!

Min syster har en korsning mellan dvärgpudel, lhasa apso och shih tzu. Hon har snett underbett och når inte ens upp till hasorna på dom andra hundarna.

Hon.
Ensam.

Irländskvarghund alt. skotskhjorthund, alltså stor vinthundsras! men det finns ju inte så många av dem som t.ex schäfrar…

Haha jag läste kvarghund ?

-Jack Russel! De är ena envetna, egotrippade, överenergiska, kaxiga och bitska små evighetsmaskiner.

O helt underbara!! Vinner lätt

Förmodligen, min mamma har en sådan jävel. Han är 13 år och dement och inkontinent men kan fortfarande leka aktivt i typ 3 timmar och verkar överleva allt. (Jag hatar inte djur men hatar den hunden)

Jack Russell. Min lilla är ett monster blandat med en maskin typ.

Taxar. Envisa jävlar som jagar vildsvin hur lätt som helst. Läskiga!!

Håller med. Taxar kan vara de envisaste, tjurigaste och drygaste hundarna jag stött på.

Älskar dem.

Hur kommer man över någon som krossade ens hjärta och man tvingas träffa varje dag?

Man tänker på allt man hatar med personen och tänker på det konstant när man ser den 🙂

Jag befinner mig i samma situation. Av egen erfarenhet känner jag att tid läker sår, vilket bara kändes som en klyscha i början. Prata med vänner är viktigt, och om man som jag på något sätt skäms, och inte tycker om att belasta omgivningen men min bitterhet, så kan man ju gå i terapi.
Jag tror att du kan fokusera på annat och att minnet av hen bleknar när du börjar träffa nya! När du hittat någon som inte är en heartbreaker och behandlar dig med värdighet och respekt som du förtjänar kommer du nog bara se händelser som en lärdom om hur livet inte skall se ut.
Varför tvingas du träffa personen varje dag om jag får fråga?

Samma jobb…

Åh jobbigt.. Tänkte först ”då kan man byta jobb” men no way att du skall behöva det pga hen. Bästa hämnden är att du är lycklig och visar att du klarar dig utan honom. Som dem andra sade, fokusera på det du hatar med honom. Skriv ner det i mobilen och påminn dig själv om det när det behövs!

Problemet kanske är att om hon just blivit hjärtekrossad av personen så kanske det inte är så mycket man hatar med personen? Om den nu i te gjorde det på ett riktigt vidrigt sätt.

Svårt att hata, men personen har kanske sidor som iallafall är lite irriterande. Som att lukta äckligt i munnen, slänga kalsongerna på golvet, tugga högt, inte diska, komma sent, säga oförskämda saker när hen är arg, fisa äckligt, snarka, dålig musiksmak, tråkig osv osv. Alltid något!

Varför använder du ”hen” när du ändå skriver som om det handlar om en snubbe?

Jag kom på att hon inte hade skrivit något om det och inkluderade alla sen istället. Så vem som helst kan ju besitta dem typen av irriterande egenskaper. Jag är kvinna och det händer att jag lånar min lovers kalsonger för dem sitter jävligt gött!

Man börjar göra saker som gör en glad och mår bra av. Träffar vänner, skaffar en hobby, tränar m.m. När du mår tillräckligt bra kommer du kunna träffa personen utan att må dåligt.

Åk iväg på en social solsemester och kom tillbaka till jobbet fylld med energi, snygg solbränna och med distans till honom.

Är det fler här som är skörstarka?

Hur visar det sig? Hur gör ni för att må så bra som möjligt i det?

Visserligen från en kristen tidning.
https://www.dagen.se/kultur/att-vara-starkskor-fyller-en-funktion-1.111418

Jag! Eller högkänslig eller vad det nu kallas. Jag tänker ofta på citatet: It’s both a blessing and a curse to feel everything so very deeply.

Försöker alltså ta tröst av de positiva aspekterna. Vissa dagar bryter jag samman istället och ältar och grubblar i oändligheten och ger mig själv stress eller till och med panik. Mitt bästa stöd är utan tvekan min sambo. Han vet att jag känner allt så stark (inte hela tiden eller om allt naturligtvis) och att jag kan bubbla över när jag blir exalterad men att jag någon annan dag istället kan vara superlåg eller börja gråta lätt osv. Har funderat på om cyklotymi kan vara applicerbart, men tror faktiskt att högkänslig förklarar min situation bättre. Tror dessutom vi är många som har det så här!

Någon som gjort en tvt-operation och i så fall hur gick ni tillväga, sökte ni hjälp via vårdcentral eller gyn? Tacksam för svar ❤️

Har arbetat som op-ssk på gynoperation och där utfördes TVT-operationer. Patienten får spinalbedövning och lugnande men sövs inte då hon måste kunna hosta på uppmaning under operationen. Man sätter in ett tunt nät-band som lyfter upp urinröret. Patienten ombeds hosta och då skvätter det alltid ut mer eller mindre urin. Sedan justeras bandet tills det inte kommer något när patienten hostar. ”Bandet” växer in i vävnaden inne i kroppen med tiden. Operationen hjälper väldigt många och själva operationen går relativt snabbt. Om du bor i en större stad kan du söka direkt till gynmottagningen på sjukhuset. TVT görs vid ansträngningsinkontinens, om det läcker när man hostar, nyser, skrattar osv.

Tack snälla för svar, jag bor i en större stad och har problem med ansträngningsinkontinens tyvärr. Ska ta tag och söka hjälp. Lätttare när jag vet var jag ska vända mig. ??

Kolla in invent medics nya produkt arcamea. Hjälper mot ansträgningskontinens utan operation

Måste själv ta tag i att söka! Så jääääävla trött nu på att inte kunna slappna av och släppa helt vid träning och sex! ??

Va på loppisen som några bloggare hade idag (Nicole falciani, Hanna Friberg, Annica Englund, Lovisa Wallin osv) och den var verkligen pinsam.

Det var super slitna saker för 100 spänn och uppåt men höjden av fräckhet var alla NAKD plagg och sånt de får gratis som de ändå vill ha 200 spänn per plagg för.. Som de tjänar på sina läsare och inte kan ge tillbaka ens lite rimliga priser?

Fick de sålt mkt? Många där?

Huvudsaken är väl inte vad de fått grejerna för utan vad de är värda? Och vad folk är beredda att ge för dem. Många gånger får de ju saker istället för ”lön” Tycker man det är dyrt så är det ju bara att inte köpa.

”Stora” profiler får inte saker i utbyte mot arbete, de får ALLTID betalt och mycket betalt också. Det var typ 2005 som bloggare fick betalt i mobilskal och sånt.. Sen försöker väll företag utnyttja mindre profiler?

Må så vara, men de har fått grejerna som del av samarbete och då är det väl fritt fram att göra vad man vill med dem

Det är ju såklart inte kriminellt att sälja de på loppis…men det ser ju lite konstigt ut.

Man blir inte riktigt av att skänka bort saker! Klart man ska ta betalt oavsett om det är en gåva eller inte.

Säger inte att man ska skänka bort, men de tar helt klart överpriser och när man köat 45 min så vill många köpa bara för att de har tagit tiden att komma in…

Haha klart de tar överpriser om folk också betalar överpriserna!? Ingen tvingar någon att köpa något till ett högre pris än dess värde…

Min kommentar handlade mest om att det är ett fult beteende. Majoriteten av personerna som kommer är barn och att ge rimliga priser är inte så mycket begärt. Det är deras följare som de tjänar pengar på?

Det ser ju inte så jättesnyggt ut att ta hutlöst betalt för nåt man fått gratis, nej. Hoppas ingen betalade:)

Inte gratis mot reklam DVD betalning…

Det förstod jag därför åkte jag inte dit.

Tror verkligen det blir svårt ifall du varken har mua- eller hud-utbildning tyvärr! Har sett en ansökning men då var det extraarbete på 3h i veckan endast där de inte hade de kraven :/

min vän är i ett destruktivt förhållande med en kille. Har varit det i 6ish år. Hon har från tidigare psykiska problem ( ångest, depression etc. ) som blivit värre pga detta.

Är jag en dålig vän som bryter kontakten med henne?

Varje gång hon gråter/klagar om allt till mig om detta börjar vi bråka och hon hata mig eftersom jag säger att hon borde lämna och inte se bakåt.
Har hjälpt henne flytta 3 ggr under dessa år, men hon flyttar tillbaka efter 1 vecka/ 1 månad. Hon kommer med svar som att hon inte är arg längre på han och därför far tillbaka. Här i veckan skadade hon sig själv så att hon blev medvetslös. ( skar sig djupt )

Det är så tungt för mig som inte kan göra nått mer, jag har gjort allt jag kan för henne, men inget ändras. För hon vill inte.

Åh så svårt, lider med dig. Tyvärr är det väl så att om hennes situation påverkar din egen psykiska hälsa så gör du rätt i att bryta (men förklara för henne varför du bryter isf). Alternativet är ju att du hittar ett sätt att distansera dig emotionellt från vad som händer henne och fortsätter vara vän men jag fattar att det kanske inte alls går.

Nej det är du inte…däremot kan du anmäla detta till polis eller socialtjänst! Du har gjort tillräckligt, (har varit i liknande situation). Kram!

Du får väl säga som det är till henne, att om hon väljer att stanna hos honom så kan hon inte räkna med ditt stöd. Men att du finns där den dagen hon lämnar honom på riktigt.
Annars kanske ett sista försök att kanske prata med hennes familj om att göra något.
Och om det finns belägg för det kontakta polis eller annat utomstående.

Jag har en vän som jag ganska nyligen bröt med pga hon har ett förhållande (och ett barn) med en pundare. Hon vägrar inse och jag orkar inte längre.
Saknar henne och hennes dotter varje dag dock.
Men hon påverkade mitt mående och våran relation blev extremt lidande.
Hon var och kommer alltid vara min nummer 1 men jag är viktigare.

Tack för alla svar ❤
varje gång jag tagit upp det med henne har hon flippar och skrikit allt möjligt som ingen människa borde få höra, och att jag är en dålig vän som bara vill lämna henne som alla andra.
Hennes båda föräldrar är på min sida och polisen var inblandad en gång men hon ville inte göra anmälan. Jag älskar henne mer än allt annat och vill ju bara hennes bästa. Jag är rädd att han kommer slå ihjäl henne. Och jag har erbjudit henne att få bo hos mig eftersom hon vägrar flytta hem till sina föräldrar ( en annan ursäkt varför hon int vill lämna han)

Jag har varit på båda sidorna, dvs både varit i en destruktiv relation med en man OCH stått som åskådare till en väninna i samma sits. Mäns misshandel av kvinnor i nära relationer, är mycket vanligare än vad någon vill tro. Mitt bästa råd är att säga till henne att du finns där när hon behöver hjälp (för det kommer hon att behöva) men att du just nu inte orkar med att se henne bli behandlad som skit av sin sambo. Att lämna de här kvinnorna ensamma med männen, är precis vad de elaka jävla männen vill (isolera kvinnorna) och det är inte att rekommendera eftersom kvinnorna behöver UTVÄGAR när de själva till slut inser att de måste fly för sina liv.

Jag tror på att hålla mer distans än att bryta. Dvs försök hålla dig lite på avstånd när olika saker händer henne och hålla dig mer ”neutral” när ni pratar. Visa intresse och erbjuda stöd men inte åka med i hennes berg- och dalbana, med andra ord bråka inte tillbaka utan låt henne prata av sig och fråga om hon själv har tänkt på en lösning på problemet. Du finns kvar för att ta hennes hand när hon sträcker ut den. Inom din vän pågår säkert mycket jobbigt psykiskt och jag tycker personligen att om man är riktiga vänner så bryter man inte såtillvida man själv inte blivit allvarligt skadad av vännen. Istället för att fokusera på hennes förhållande och vara osams om det kanske du kan försöka hitta på positiva saker bara ni två, ut och ha roligt så hon får andra inputs – att det finns ett kul och fint liv utanför det destruktiva förhållandet. Kan du stötta henne med kontakt inom vården, typ psykolog. Att hon söker och du kanske rent praktiskt kan följa henne dit så det blir av. Du får kanske acceptera att en förändring kanske inte kommer nu med en gång, men tappar hon kontakten med omvärlden , sina gamla vänner osv så ökar ju risken dag för dag att hon inte lämnar det destruktiva förhållandet. För att det är det enda som finns kvar. I sista änden är bara han som finns där.**

Jag bröt med min fd bästa vän efter 20 års vänskap pga hennes man och då var det inte i närheten av det du beskriver. Hans äckliga sexkommentarer, frågor, beteende mot henne och alltid något drama gjorde att jag helt ärligt inte orkade befinna mig i dessa negativa situationer, speciellt inte när hon själv alltid försvarade honom trots att jag inte sagt ett ord utan bara var där och såg allt hon sedan försökte ”släta ut” framför ögonen på mig.
Har faktiskt inte ångrat mig en enda sekund. Jag VET att jag inte är en dålig vän, men man kan inte sätta andra före sig på bekostnad av ens eget välmående. Eftersom du verkar ha varit där såpass och till och med ber om råd här visar ju bara hur mycket du bryr dig men inte orkar mer längre, så det är inte själviskt av dig att ta avstånd.

Men nu när jag tänker efter håller jag med att om hon blir misshandlad, att ta distans men säga att du finns där när hon vill ta hjälp. I mitt fall var ingen misshandel involverad, utan det var bara en skitstövel och allt gick ut över mig varje gång jag och min vän sågs.

Tunga saker har hänt. Mår sämre än vanligt i min depression och ångest. Skrivit till alla nära vad som hänt och att jag är jätteledsen.
Får bara hjärta tillbaks, om ens det. Ingen ringer eller finns där på ett sätt som jag hade funnits för dem.

Någon som kan förstå den innerliga besvikelsen? Och ensamheten? <3

Vad har hänt? 🙁

Men att ingen hör av sej. hur kalla kan en del vara. Kram till dej och kämpa på. ?

Det är svårt att säga något utan att veta något om din situation eller dina näras situation. Jag kan bara relatera till mig själv, jag hade en vän som alltid var deprimerad, av och till sjukskriven, alltid var det något fel, alltid var det någon som gjort eller sagt något som gjorde att hon ville ha stöd, pratar ut, ventilera sin ångets och depression. Efter några år gled allt fler av henne vänner ifrån henne, ingen orkade vara hennes terapeut under flera år samtidigt som hon aldrig verkade förstå att hon behövde ändra sitt brukar, sin attityd, söka riktig hjälp och försöka undvika att lägga alla sina problem på sina vänner. När jag för några år sedan gick igen en tuff tid med sjukdom och dödsfall i familjen kunde jag helt enkelt inte ställa upp längre. Hon orkade uppenbarligen inte vara ett stöd för mig men ville (krävde nästan) att jag skulle lyssna på henne. Så jag skrev ett mail om att jag hade nog med min egen situation och jag inte orkade handskas med en annans persons problem samtidigt. Då slutade hon höra av sig och vi har inte hörts sen dess.

Vad jag vill ha sagt att i bland måste man se till sig själv och se vilka krav man lagt på sina nära.

’Alla bara tänker på sig, det är bara jag som tänker på mig.’

Jag förstår dig, ibland då min depression varit värre får jag också för mig att ingen bryr sig. Ibland har jag ”testat” det också, inte hört av mig till någon, och då har det faktiskt kunnat gå veckor innan någon hör av sig, om de hör av sig. Och ja, det känns förjävligt. Men som någon annan skrev, ibland orkar man inte. Ger du något tillbaka till dina vänner eller tar du bara deras energi? Det som hjälpte mig komma ur de mörka tankarna om mina vänner (det blev en ond cirkel till slut) var att ha ett ordentligt samtal med min närmaste vän där vi diskuterade våra roller i vår relation och jag berättade hur jag känner och hon berättade sin synvinkel. Efter detta har jag känt mig tryggare i den kompisrelationen, och jag känner att det räcker. Jag försöker också att inte ”belasta” mina vänner med för mycket mörker, jag sparar det till min terapeut. Hoppas du hittar en lösning på dina problem!

Tack. Ger lite insikt och goda råd. Problemet innan har varit det motsatta. Har hållit allt för mig själv och gjort allt för att ”vara som vanligt”.

Gått i terapi länge och utmaning har varit just att dela med sig mer till vänner. Kanske därför det svider extra, när jag väl gör det känns det som ingen finns där ändå.

Vissa saker kan man inte förvänta sig att anhöriga och vänner ska orka lyssna på. Sök professionell hjälp!

För ett tag sedan var det hitta vänner inlägg där folk skrev typ jag bor i Umeå och någon annan skrev jag bor i Borås osv och så svarade andra på det. Vad hände sedan? Hur fick folk kontakt och kom vidare?

Okej fick igår reda på att vi ska ha nån slags kickoff med jobbet snart. Jag jobbar en jour då och nu sa chefen att jag måste ta semester lr byta bort mina pass.

Ursäkta. Semester har jag för att jag vill inte för att någon tvingar mig för att göra en kickoff.

Får man verkligen säga lr göra så?!
Har inte hunnit ringa och kolla med facket än. Jobbar på privat företag om det skulle spela någon roll.

Är det obligatorisk närvaro? Isåfall faller det ju inom din arbetstid. Om det är frivilligt och du vill följa med och det infaller på din schemalagda tid så får du ju lösa det på något vis, antingen genom att ansöka om ledighet eller byta ditt pass.

Finns inget behov av att ringa facket, din arbetsgivare kan aldrig tvinga dig ta semester eller obetalt ledigt för arbetsrelaterade aktiviteter. Det faller inom arbetstiden. Stå på dig.

Ah tack! Vet ej om det är obligatoriskt.
Vet heller inte hur alla andra får göra om dem får sätta upp hela dagen som Xtra timmar lr det bara blir deras lediga gratis dag för en kickoff.
Jag var på ett annat möte på en ledig dag då fick jag sätta upp allt som xtra timmar.

Jag ska plugga folkhögskola på gymnasienivå på distans med start på måndag! Någon annan som pluggat folkhögskola på distans som tyckt det varit bra? Har pluggat folkhögskola innan fast i klassrum men orkade inte med mina klasskompisar. Omotiverade personer direkt från gymnasiet som bara satt av tiden och tävlade i att ställa dumma frågor typ. Distans borde passa bättre känns det som, men är så nervös. Någon med erfarenhet?

Jag läste inte folkhögskola via distans, men har läst på distans i alla fall. För mig fungerade det jättebra, kunde själv bestämma vilka tider jag skulle göra vad, bortsett från de muntliga proven som var fasta tider. Nackdelen är väl kanske att man inte får den sociala biten, men det kan man ju få på annat håll. Lycka till med studierna! 🙂

Japp. Pluggat tandsköterskelinjen distans och det funkade otroligt bra!

”Helgknarkar” ni? Har förstått att det är mycket vanligare än jag trott, att bruka droger på ledig tid med ha ett fungerande liv med jobb, familj osv. Ni som gör, vet er partner om ex?

Japp!

Vill du berätta mer? Den info du vill bjuda på alltså 🙂

Jag gör. Har ingen partner som jag behöver redovisa det för. Mina kompisar som jag helgknarkar med vet såklart om det, övriga får vara lyckligt ovetandes. Har ett högst fungerande liv med välbetalt jobb osv.

Väldigt vanligt, de flesta jag känner (olika kretsar) gör eller har gjort i många år.

Brukade cannabis i många år (18-25år), hela vänskretsen gjorde/gör det. Jag slutade pga panikångest, går inte så bra ihop ? Var oftast sitta hemma, röka, äta massa gott och soffhäng med tv eller sällskapsspel som gällde. Ingen av oss drack alkohol eller festade

Nä. Kanske är jag konservativ men jag tycker inte att man ska ta droger oavsett hur bra man fungerar resten av veckan. Förstår inte varför man vill riskera sitt liv/hälsa på det viset.

för att man vill ha kul?

Ja, så mycket begriper jag ju, men jag fattar inte hur det kan vara värt riskerna. Obs. Jag dömer ingen men jag tycker inte att det ska vara nåt som anses helt normalt

För vissa människor är världen tråkig. För att orka me livet behöver man stänga ner och leva i en berusad värld.
Otroligt vanligt att personer med högt IQ använder droger.
Sen finns det dom dom tycker det är kul oxå.
Jag måste tyvärr berätta för dig att vi alla ska dö nångång.
Vad är det för skillnad på en matmissbrukare och en droganvändare?
Ingen, båda kommer dö.

Röker grönt ibland. Dock tycker jag inte det är knark men men. Får ett scysstare rus än av alkohol och föredrar det framför alkoholruset som man bara blir dum och kissnödig av…

Jag gjorde innan jag fick barn. Tog ecstasy ibland, kokain ibland och testade även svamp och lite annat. Blandade dock aldrig droger och tog aldrig 2 dagar i rad. En gång hade jag skevat på mdma kristaller hela natten innan ett jobbpass på cafe. Kan säga att den dagen blev det många fel i kassan, även chefen undrade om jag var sjuk för jag betedde mej helt segt och förvirrat. Efter den gången tog jag aldrig något dagen innan jobb.

Varit med om samma. Bodde i ett engelsktalande land och dagen efter jag hade tagit mdma och kokain var jag helt sänkt. Kunde knappt prata engelska och fattade inte mina arbetsuppgifter trots att det var ett asenkeöt städjobb. Då blev jag lite skraj faktiskt! Men jävlar vilka roliga minnen!

Usch, ”dont use drugs” säger jag bara…

Japp, men anser mig hålla mig på mattan. Alltid skött jobb, lyckats spara pengar och resa. Berättade alltid för min expojkvän. Tagit rätt många olika droger förutom opiater (bara tram), hatar verkligen att röka på och gillar CS.

Någon gång ibland. Kanske en gång i månaden i snitt på ett år. Bara på fest eller festival och aldrig psykadeliska grejor. MDMA eller ecstacy. Inget sug eller beroende annars och absolut inget okontrollerat. Min partner och vissa vänner vet och tar också ibland.

Förut instagrammade jag massor. Minst ett inlägg om dagen. Nu typ 10 bilder senaste halvåret. Funderat att börja igen men med ett lite bloggaktigt sätt, då jag har så mycket jag vill få ur mig etc. Tror ni man finner sådant intressant? Jag börjar trötta på selfies med typ ett hjärta. Tycker det känns lite narcisssistiskt nästan.

Är det intressant/roligt, kommer människor att hitta dig. Gör det för din egen skull och inte för att bli någon form av stor influencer.

Nej gud jösses himmel och pannkaka. Men vill liksom inte skriva för döva öron. Och mina vänner har uppskattat när jag gjort liknande förut. ?

Det är så vansinnigt med härlig svamp i skogen iår! Plockar nästan varje dag, Karl-Johan, kantareller, fårticka… mums!

Men hört det finns jätte lite kantareller. Suck.

Var i landet?

Västernorrland

Försöker hitta kantareller i Jämtland, hittar ingenting ?

Mitt ex gjorde alltså slut med mig i juni. Sommaren har gått bra. Drinkar, fint väder, strandhäng, god mat, kompisar, drama på jobbet, ett fling, Paris… Det gick bra. Sedan gjorde min bästis kille slut med henne, och nu saknar jag mitt ex mer än någonsin. Det känns som om han gjorde slut igår. Kärlek är sämst.

Tur att hösten är den mysigaste årstiden att dejta på och att den bara har börjat! Sen är det jul och det är ju nice, sen är det sommar, det har gått ett år och då han är glömd 🙂

Haha, tack ?

Men jag vill inte dejta. Eller bli kär. Ever again. Så patetisk, jag tror att det är min bff som gör mig såhär igen…

Det kommer att komma en dag när du säger ”vilken j-a tur att det blev som det blev för annars hade det ju inte blivit så här”.

Usch vet hur det känns ? Men försök se det positiva – nu kan du och din bästis göra massa roliga äventyr tillsammans! Åk på en resa eller gör andra kul grejer 🙂

Jag har ett dilemma… Jag har precis tackat ja till ett jobb. Men nu börjar jag tveka, jag älskar det jobb jag har nu. Dock så verkar inte fast tjänst existera där och just nu är vi mitt uppe i en förhandling om vi ska få stanna på det företag vi är inhyrda hos. Väldigt ostabilt med andra ord. Det nya jobbet är mer seriöst och mer i lön. Jag känner mig så förvirrad? ska jag välja ett jobb jag tycker är kul men ingen säkerhet eller ett jobb som ger mer säkerhet men kanske inte är lika kul?

Jag tycker att du ska ta de mer seriösa. Det blir ju vad du gör det till. ☺️

Det nya jobbet valde jag som är i en liknade situation.
Hade världens bästa kollegor och bra tjänst men kände att jag för min egen skull ej ska vara underbetald och kunna få möjlighet att utvecklas mer samt att det borde finnas roliga arbetskamrater där också såvida de inte ljugit om företagskulturen.
Jag börjar nu på måndag så vi får hoppas att jag hade rätt ?

Redan trött
På svamp som inte är kantarell!!

Hur kan pizzan smaka skit
Så jag spottar ut den, när jag varit noga med att prova att det inte är gallsopp?

Tips på att se skillnad på stensopp och gallsopp? Internetsidorna som kommer upp säger mig ingenting, bilderna säger mig ganska mycket, men det hjälper tydligen inte?

Jag har själv börjat plocka stensopp iår och lärde mig att de smakar någon sorts nöt (hasselnöt?) när de inte är tillagade.

Jag har precis börjat på ett nytt jobb som jag verkligen gillar, bra kollegor, BRA lön men tiderna varierar från 4 på morgonen till 23.

Detta gör att min sambo tvivlar på om vi borde skaffa barn o framtiden då jag kommer jobba sent. Har jobbat till 23 varje kväll hela sommaren då det var ett vikariat som nu blivit förlängt.

Äntligen har jag ett jobb jag trivs med och en bra lön som dessutom är dubbla hans.

Hur får jag honom att förstå att skaffa barn är man två som gör, så att dela på ansvaret ska vara lika självklart

Förlåt men om han ej har den insikten, är det någon man vill skaffa barn med?

Fattar du inte själv att han vill dela ansvar på barnet, om du har varierande tider kommer han få ta hand om barnet mestadels. Säg till honom att du kommer finnas där lika mycket som han kommer. Inte svårare än så.,

Min kompis mamma jobbade som sjuksköterska två veckor nattskift, två veckor dagsskift när vi var små (fram tills gymnasiet). En annan kompis hade en pappa som jobbade som lastbilschaufför och var borta två veckor åt gången… När man blir föräldrar så är man ett team, man får det att funka. Dessutom så har du säkert jobbat på ditt jobb ett tag när ni väl får barn, så då kan du kanske bestämma lite mer över tiderna så att ni kan ta hand om barnet mer 50/50. Det löser sig alltid!

Vickan: De flesta män räknar med att kvinnan, mamman, ska ta det mesta av ansvaret för barnen och de förväntar sig inte att bli lämnade ensamma med barnen i ”för många” timmar eller att detta blir vardag för dem. Många pappor tycker fortfarande att de bara ska agera som ”barnvakt” åt sina barn och de ser det som att de gör mamman en tjänst då. Din sambo ser nog alltså scenariot framför sig att han kommer bli lämnad ensam med barnet hela kvällarna och det tycker han antagligen inte passar sig för en man. Det är ju ditt jobb. Se det som en varningssignal.

100 tusen kronor att ha som buffert för att kunna plocka pengar ifrån vid mammaledighet. Är det tillräckligt? för mycket? Tänker att plocka vid behov så vi kan leva ungefär som vi gör idag. Resor, konsumtion m.m.

Beror ju på hur ni spenderar idag, hur många FL-dagar du planerar att ta ut och om du får tillägg från din arbetsgivare.
Jag gjorde av med 20 000 kr från sparkontot med första barnet men det blir betydligt mer nu med tvåan.

Tänkte ta ut 4 dagar isåfall! Räknar med att 20 tusen bara går till vagn och andra behövliga saker innan barnet kommit. Jag kanske tänker att det kostar mer än vad det gör med barn? Eller är jag realistisk ?

? va?! Har 18…

Tips på roliga kvällskurser man kan gå på i Stockholmsområdet mottages tacksamt.

Jag ska gå en nybörjarkurs i mountainbikecykling genom friluftsfrämjandet i höst.

Mumin med mera: Tove Janssons författarskap, 7.5 hp

Mumin ❤️?

Jag vill hitta fellow realityserienerds!!!

1. Vilka kollar på Unga mammor? Vad tycker ni? Någon favorit?
2. Följer någon 90 day fiancé på TLC? :’)))

90 days-serierna är ett guilty pleasure. Härligt att se kärlek, fascinerande att se de som inte har självinsikt. Och så dessa självcentrerade amerikaner som ser sin kultur som överlägsen.

Jag såg en bit av den nya säsongen häromdagen… Och de tre paren jag såg kändes ju ytterst dysfunktionella 😮
Killarna gav mig riktiga krypningar… Och man undrar ju om de i produktionen inte bara vill gå in och avbryta och tala folk tillrätta ibland… Iofs så säljer det ju 😮

Jag har sett lite på nr 2… Följde någon säsong för ett par säsonger sedan. Härligt att se de som älskar varandra, men så jobbigt att se de där det uppenbarligenr en som har ”makten” och utnyttjar den andre…

1. Jag kollar på Unga mammor, jag tycker att nya säsongen är den tråkigaste hittills, de pratar om saker de redan pratat om i tidigare säsonger osv. Gillar mest Julia och Natalie, resten som jag gillade har slutet. Tycker mindre om den nya mamman Sofie(?), spolar över när hon är med. Vilka tycker du om?

Haha ÄLSKAR typ allt på TLC och ölskar reality-serier. (Har dock inte tv eller tillgång till denna briljanta kanal själv så kollar när jag kommer åt).

90 days serien är så intressant – och hemsk ibland!! Herregud, vissa familjer är så sjukt misstänksamma och rasistiska och jag vet inte allt, mot deraas barns partner bara för att de inte är amerikaner.

Sen say yes to the dress – älskar jag!! Plus alla de där realityserierna där man följer ovanliga familjer. Vet inte om de går löngre men jag gillade verkligen ”Little people, big world” och den där spralliga charmiga tjocka tjejen som jag glömt namnet på (??!) vars föräldrar är så oroliga över henne och hennes vikt. Sen ”teen moms”, ”Sister wifes” och den där superkristna amerikanska familjen med typ 20 barn. Ser allt sånt när jag får chansen!!

Alla säsonger (16 säsonger av say yes to the dress!!) finns på dplay för en månadskostnad liknande Netflix. Jag lever life sen jag skaffade dplay!

Godaste vegofärsen? Märke alltså

Anammas formbara färs är toppen!

Anammas formbara färs till biffar och annat formbart samt tacos och anammans färs i ”kött”färssås. Gillar att den smular sig mer i såsen än den formbara

Om du inte är vegan så skulle jag säga Quorn. Anamma och all annan sojafärs färgar av sig och gör all mat 50 shades of brun. Om man bara bryr sig om smaken eller om maten redan ska vara brun så funkar soja lika bra.

Jag skulle aldrig rekommendera någon quorn

Kicks ägs av Åhléns så det kanske kan vara en ingång.

Är det någon här inne som vet ( vi är ju så många)
Finns det någonstans här i Sverige där man kan köpa Tim tam. Australisk choklad ”godis”

Tyvärr inte… Men säg till om du hittar något ställe! Kom på att engelska matbutiken vid Medborgarplatsen kanske har det men det lär vara sviiiindyrt precis som allt de säljer.

Kollade och jo, English shop säljer dem men för 62 kr paketet…

Tack för svar. Lite väl häftigt pris. Nog för att Tim tam är gott men inte för det priset 🙂

Du kan säkert beställa online 🙂 det finns fler och fler onlineaffärer som säljer utländskt godis! Kolla amazon också.

Ja jag får sätta mig och kolla runt. 🙂

ICA har en snarlik kaka. Minns inte vad den heter nu, men det är deras egna märke och kostar typ 12 spänn.

Haha ska jag skicka?

Jag har en hemlighet som jag lovat mig själv att inte berätta för min sambos skull. Men det är så jävla kul och sjukt så nu känner jag att jag vill dela med mig av detta för jag kan inte lista ut hur detta gick till.
Han har haft inspark på skolan nu. Det har inneburit MYCKET fylla och sen hemkomst. I veckan kom han hem full som en kastrull kl 6. Han skulle tvunget lyssna högt på Melissa Horn som han aldrig lyssnar på annars, och åt en macka med bacon och biff fastän han är vegan. Gick på toa, kräktes och stannade där ett tag, sen gick han och lade sig.

När jag vaknade och skulle gå på toaletten, så tappade jag fattningen helt. Ingenting var anmärkningsvärt, tills jag såg att det låg en stor ihoprullad hårtuss av mitt bruna hår på badrumsmattan. Innan jag skulle plocka upp och slänga den så råkade jag trampa på den. Och det var inte hår. Det var bajs.

Så – HUR lyckas man bajsa på badrumsmattan?? Hur hamnade det är? En liten korv på typ 5-7cm som inte var utsmetad som om den kom från ett papper. Ge mig svar någon!!
Sambon har inget minne av det såklart.

Enkelt. Han spydde och behövde skita samtidigt. Sen var han superfull så han glömde nog korven i samma ögonblick som den lämnade chokladstjärnan

Där har du det! Med tanke på avståndet till toaletten så känns det rimligt. Jag är tacksam att han inte trampade i den själv, gick runt och lade sig i sängen. Isåfall hade jag undrat om han var 30 eller 3.

ursäkta men HAHAHAHHHA, ligger hemma sjuk och detta gav mig ett välbehövligt skratt <3

Fy fan vad osexigt med vuxna som inte kan hantera alkohol!

Håller med!

Jag kan säga att han inte har fått ligga sedan dess.

Men fy fan
Nog för att man kan bli tokfull men man vet väl förihelvete (!!) var man bajsar ändå!!

HAHAHAHA! Tack för att du delar <3

Låter som att han skulle behöva se över sitt sätt att dricka alkohol. Kan tyvärr inte se det roliga i sånt här.

Reflekterar då och då över mitt liv såsom det var när jag var 19-24 typ och inser hur desperat jag var efter killar uppmärksamhet. Gjorde vad som helst för att bli sedd med allt vad det innebär. Inser såhär på äldre dagar (30 snart) hur sorgligt det var på sätt och vis. Att jag kunde hoppa i säng med en kille för att han gav mig uppmärksamhet som jag älskade. Men vad fick jag ut av det egentligen? Saker jag tänker på.

Same!

Samma här. Träffade sedan mitt livs kärlek som har lärt mig att älska mig själv och bygga upp en grundläggande självkänsla. Mina föräldrar misslyckades FATALT med det under min barndom. Jag är så ledsen över hur jag behandlade mig själv under åren jag betedde mig så. Jag gav mig själv till vem som helst för att kunna må bättre. Det räckte med ”jag tycker inte att du är jättetjock” eller liknande kommentarer som antydde att jag inte var det värsta personen vilat ögonen på. Önskar så innerligt att någon skulle ha fått mig att känna att jag dög till något under mina tonår och tidiga 20. Hade sparat mig mycket lidande.

Kan erkänna att när jag ser en stabil tjej i den åldern som verkar trygg och lycklig så kan jag få ont i magen av avundsjuka. Väldigt småsint och pinsamt, men så är det. Har inte slutit fred med mig själv än. Allt jag kan göra nu är att ge mina barn en bättre chans att älska sig själva och leva ut sin potential. Hoppas att du också gör det om du har/vill ha barn ❤️

Vilket/ vilka är era finaste minnen i livet? Sådant som ni kommer att återberätta även när ni blir riktigt gamla?

Min resa till Edinburgh en sommar ensam. Reste runt tills jag kände för att åka hem. Såg så mycket fint och träffade så många fina människor.

En av de finaste är när mitt livs stora kärlek hade gjort slut med mig, det var september och jag var i en ny stad. Jag tog på mig löpskorna, musik i öronen och gav mig ut för att rensa tankarna (och sluta gråta). Det var krispigt, friskt och löv i alla dess vackra färger. Jag kände mig stark, helt ensam och ett stort hopp inför framtiden. För om jag klarade av detta på egen hand, vad skulle jag då inte klara av?
Sen är två andra när jag fick upp mina barn på bröstet. Känslan av att hålla mina barn i mina armar, känna den mjuka huden på den lilla, lilla kroppen och se hur de försökte fokusera blicken på mig.

Kanske när vi var på bröllopsresa och hamnade mitt i ett oväder. Det öööööööste verkligen ner och vi småjoggade hem, helt genomblöta och gapskrattande.

1. Mina barns födelse
2. Att jag fanns där 24/7 till sista andetaget när min pappa behövde oss, vård och kärlek sin sista tid i livet
3. Min bröllopsdag

Tar in offerter på hemstädning. Första offerten är på 200 kr/h från IB Rent. Men då tar de betalt för att köra från och till kontoret samt kilometerpris på 4,50 kr. Det blir 30 km tur och retur, bor på landet. Totalt blir det i runda slängar 220 kr bara att de ska sig hit och hem. Är det skäligt?

Jag tänker att de borde lägga en tur i samma geografiska område och därmed lurar de mig på restiden? Vad har andra på bloggen för priser? Kan tillägga att jag städade idag ”ihop” med min 1,5 åring och jag kan konstatera att jag ogillar att städa!

Efter Rut tror jag att jag betalar 185kr/timmen. Ingen framkörningsavgift, men då bor jag rätt centralt så de kanske har andra i närheten som de passar på att städa hos samtidigt. Är för övrigt så nöjd med vår städfirma! Hade en annan tidigare som var billigare per timme men där städningen aldrig var bra och där jag sällan fick svar från ägaren när jag försökte ha en dialog kring vad jag inte var nöjd med. Personen hade dessutom längre tid på sig än vad nuvarande städerska har, och ändå gör nuvarande ett så mycket bättre jobb.

Där ser man! Jag är rätt så säker på att det var 200 kr/h efter rut. Jag bara funderar på att de borde ju ha uppdrag i grannbyarna..och att de lägger väl städdagarna i samma område på samma dag för att maximera antalet kunder?

Fick precis mail från ett annat företag med 315 kr/h innan rut samt 4 mil*18,50 kr. Låter ju bättre!

Jag har Albert städ (Göteborgs område) 179kr/h, inga framförkningsavgifter. Är mycket nöjd med städet!

Ni som separerat som sambos – hur gjorde ni med delningen av möbler, och andra inventarier m.m.?

Var och en tog med sig det man hade med sig in i hushållet. Därefter delade vi upp gemensamt köpta saker utefter ungefärligt lika värde.

Så gjorde vi också.

Camcam, mina kommentarer hamnar ofta i modd utan synbar anledning. Du kollade upp min IP häromdagen och den var inte satt i modd men problemet verkar kvarstå. Det är helt slumpmässigt, vissa hamnar i modd, en annan två minuter senare hamnar inte i modd. Det verkar vara något annat som strular?

Den helande inte i modd men kommentaren för två minuter sedan hamnade i modd ..

Om du skriver ’för fort’ hamnar du i modd.

Vad ångrar ni mest av allt?

Jag börjar med att jag ångrar att jag var så arg och dum mot min mammas sambo när jag var tonåring.

Betalade en kompis hyra under ett års tid och fick veta senare att en del gått till hennes missbruk (visste inte om hennes missbruk då). Ångrar inte att jag gav henne pengarna, men ångrar att jag inte betalade fakturorna själv

Försök inte ångra saker, ger en bara ångest. Lär er bara av misstagen ❤️

Fast det är klart att jag ångrar? Bidrog till att förstöra hennes liv. Är väl en bra sak att ångra?

Nej det gjorde hon helt själv, du visste inte då och att du vet nu ändrar inte det!

Fast jag ångrar det ändå. Hade varit enkelt att bara ta fakturan och betala. Jag mår inte dåligt över att ångra det, så varför försöker ni ursäkta det? ?

Samma här, ångrar att jag var elak mot folk helt utan anledning i den åldern.

Jag ångrar att jag har förlåtit så många jävla AS i mitt liv. Ödslat värdefull tid av mitt liv på skitstövlar. Fuck it – nu förlåter jag INGENTING.

Jag ångrar att jag övertänker bort en del av mitt liv. Eller att jag gjorde det i perioder förut. Så otroligt onödigt och så mycket bortkastad tid i ett i övrigt på många sätt så lyckligt liv.

Jag ångrar även att jag har oroat mig för mycket, inte unnat mig vila tillräckligt mycket, varit alltför ansvarsfull, tagit på mig andras stress och att jag… ångrade ett slut på en vänskap som det inte fanns något hopp om att fortsätta med. Allt bara periodvis, jag är ofta väldigt stark så att sådana här saker inte ”kommer åt mig”.

Jag går aldrig och ångrar saker, men ville skriva ned vad jag kunde ha gjort annorlunda.

Jag ångrat att jag behöll mitt barn. Ungen är härlig, men nu är hen fast med en idiot till pappa hela sitt liv och jag med ett as att försöka föra saklig dialog med.

Jag börjar jobba på ett nytt jobb på tisdag och jag måste berätta att jag har en 2 veckors resa inbokad i december. Hur tar man upp det? Har aldrig behövt göra det förut så är lite nervös.

vid något tillfälle där ni går igenom praktikaliteter kan du ju säga: tråkigt att behöva ansöka om ledigt första dagen men det är som så att jag har en sedan länge inplanerad resa i december. hoppas det inte ställer till några problem.

Ansök om ledighet. Blir du inte beviljad så vet jag inte vad du ska göra ☺️ Tyvärr ingen rättighet när men har jobb

Sjukanmäl dig den veckan ?

Det var ett dåligt tips.

Det var ju två veckor
Och det känns ändå inte okej att göra så! Dessutom kanske det går bra om hon frågar!

Inte direkt ett bra intryck på nya jobbet om det kommer fram sen

Ansök om ledighet vid första möjligheten som passar.
Normalt får man någon genomgång, rundvandring som avslutas med ”har du några frågor”. Perfekt läge.

Jag är chef, självklart fattar man att folk har ett privatliv. Speciellt om resan bokades när du inte jobbade där, fullt förståeligt.

Kan vara värre i en bransch som lever på julhandeln, min gör det inte.

Tack så mycket för tipset ska göra så 🙂

Vad gör ni för att må bättre när ni känner er nere?

Löser korsord/sudoku… Är som att hjärnan släpper det dåliga

Tar en lång promenad

Jag brukar prata med en nära vän eller min man. Vet att det kan vara svårt om man inte riktigt kan sätta fingret på vad det är som är fel, men då brukar jag bara säga ”jag känner mig lite nere idag men vet inte varför.” Brukar få stöd då som hjälper mig att komma ur det.

Om du inte vill dela med dig av det till en vän eller någon annan så skulle jag tipsa om att skäm bort dig själv lite. Gör något som du verkligen tycker om. Ta ett bad, läs en bok, kolla på en kul film, ät ditt favoritgodis. En annan sak som hjälper mig är att gå på en promenad eller jogga med musik i öronen.

Jag hoppas att du mår bättre snart ❤️

Titta på ytliga serier brukar hjälpa mig för stunden.

Spelar spindelharpan eller UNO på ipaden 🙂

MINDFULNESS!!! Botade min 8 år långa depression och ångest på några dagar!

Vad gjorde du?

Meditation! Ladda ner mindfulness-appen, och gör kom igång-testen. Var nyfiken och accepterande, ha tålamod. Det är det bästa jag gjort.

Kört Yoga, börjat med träning, ändrade hela min kost.

Sätter mig i min mans knä och så googlar vi söta djur tillsammans.
Jag lider av ångest och depression, så mina dåliga dagar är rätt…dåliga.

Det var det bästa jag hört. Nånsin! ❤️❤️❤️

Jag stänger in mig. Lägger ifrån telefon och lägger mig i soffan. Sen ligger jag där och mår dåligt tills jag blir trött på mig själv och tar tag i Livet igen

Städar och dansar. 🙂

Går in på youtube och sätter på några riktiga guilty pleasure låtar och låtsas att jag faktiskt kan sjunga och dansa, fast bara om jag är ensam

Pratar med min sambo, går ut på en långpromenad med en bra podd, klappar min katt eller kollar på Helen Torsgården på Youtube.

Lyssnar på en hemsk mordpodd för att inse att det kunde varit värre. Mycket värre.

Vad tycker ni generellt är maximal ”okej” åldersskillnad i ett par? Är det någon här inne som är tillsammans med någon som är mer än 10 år äldre/yngre? Berätta gärna!

Min kille är 13 år äldre än mig. Jag är 29 och han är 42. Funkar helt utan problem. Men då är vi båda trygga i oss själva och i vår relation och tar inte åt oss de gånger folk har någon åsikt om det.

Beror väl på i vilket åldersspannet man är. 15 och 25 tex skiljer dig ju mkt mognadsmässigt men 40-50 inte skiljer sig mognadsmässigt. Min kille är 5 år äldre än mig och vi träffades när jag var 17, märks inte av nu men han var ju redo för barn när jag inte var det tex.

Jag känner inte att jag har någon. Har ju sett par som verkar rätt för varandra som har en massa år emellan…
Sen vad man själv skulle leta efter så kanske 10 år… Men man vet ju aldrig vad som händer!!

Jag tycker inte att det spelar någon roll så länge båda är vuxna. Visst det kanske uppstår problem om man är i olika stadier i livet men det kan man ju vara trots att man är i samma ålder.

Tillsammans med en 14 år äldre man sen 2 år tillbaka, jag är 24.. funkar bra för oss. Har även dejtat mycket äldre män (upp till 21 år äldre) skulle säga att det är väldigt personbaserat hur bra det fungerar, men generellt är det enklare att ha förhållande med någon som är på ungefär samma plats i livet/har liknande intressen/bra personkemi. Dvs det kan tendera att bli svårare att få det att fungera när det blir allt för stor åldersskillnad. + båda parterna behöver vara över minst 20 i min åsikt, då det skiljer sig mer ju yngre den ena parten är.

Upp till 24 år äldre*

Är tillsammans med en man som är 11 år äldre, vi har varit tillsammans i 7 år och det funkar jättebra!

Känns tråkigt att vi andra inte ska kunna fortsätta diskussionen i politik-tråden. Går det inte bara att blocka de som störde?

Ja, det är tråkigt. Gillar alla vettiga kommentarer

Samma här. Känns skönt att kunna prata över gränserna också. I tråden igår så var i princip alla väldigt respektfulla.

Jättetrist men det är nog svårt att blocka alla SD:arna. De lobbar i mängder och för fullt nu på alla sociala medier inför valet.

Det var inte SD:arna som störde dock? Utan de som kommenterade rasist så fort någon skrev något bra om SD.

SD är ett rasistiskt parti.

Nej.

Inte en enda dålig kommentar var det från någon från SD. Läste du ens kommentarsfältet

Precis… De var ju de eller den som var emot som inte kunde uppföra sig!
Sen är SD bra på att lobba på nätet ja. Och efter att ha läst här inne så tror man ju att typ 90 procent kommer rösta SD 😮

Det är alltid SD:are som inte kan uppföra sig.

Om jag inte minns fel var det en ”LK” som förpestade kommentarsfältet fullständigt. De som sade sig vara SD:are skrev artigt, trevligt eller neutralt och sakligt.

Nej. R. Står ju till och med i inlägget, Camcam gjorde bra som tog bort möjligheten för personen att hänga här

Inte den här gången. Rätt sällan faktiskt i diskussioner. Att berätta vad man röstar på och varför är inte att uppföra sig dåligt. Att inte kunna svara den personen med ens egna åsikter utan komma med person påhopp istället är däremot dåligt uppförande. Jag vill veta mer om S, MP och KD och har frågor, tyvärr förstörs chanserna av personer som inte kan bete sig vuxet bara för att någon annan har en åsikt de inte gillar

Så var det ju INTE i detta fallet!

Hur såg de finaste blommor ni fått ut?

Flera blommor är okej att nämna. För min del: en vit magnolia, en blandbukett och en rosbukett.

Jag är en sån där evig, frivillig och lycklig singel utan barn och alla tjatar på mig att jag nån gång borde träffa ”en karl!” så att jag slapp vara så ”ensam”. 🙂 Med ”alla” menar jag heterofolk.

Jag skulle behöva hjälp med argument för varför jag inte ska skaffa en hund, istället för en man? En hund är trogen och lojal, ger dygnet-runt-sällskap (kan ta med den på jobbet), är kärleksfull och uppmärksam, alltid glad, kan följa med på mina resor, är lydig och gör som man säger, är mer lättfostrad än en man, behöver inte min kropp för sex, älskar mig ALLTID precis som jag är och hur jag än ser ut, kan beskydda mig från män, nöjer sig med bara lite mat, vatten och promenader, vilka i sin tur kommer att leda till mer motion för mig, husdjur gör bevisligen människor lyckligare…osv, osv….

Finns det öht någon anledning till varför jag skulle välja en MAN istället för en HUND…?
Obs! Jag trollar inte – jag är dödligt allvarlig.

Skaffa en hund för tusan! och en (eller flera) kk som du träffar när lusten faller på.

Ja, eller hur…? Det måste ju vara det bästa alternativet med en hund? Ånej – jag gillar inte ha sex med nån, så KK behövs ej.

Men dåså! Kör på hunden! Själv är jag tvärtom, ingen hund helst men gärna någon kk? Älskar friheten av att leva ensam! Njut!

Som världens hundälskare ser jag bara fördelar med en hund! Den är lojal och den älskar dig villkorslöst. Den viftar på svansen när du kommer hem och hoppar på dig (som är deras sätt att visa sin kärlek) och den går efter dig överallt. Den skyddar dig när du är ute och den bidrar till ökad motion och social förmåga (alla hundägare du kommer möta och prata med). Du kommer ut och får se nya miljöer och du får dig många skratt när hunden bestämmer sig för att hitta på bus. Den finns alltid hos dig när du kommer hem och det spelar ingen roll om du är rosenrasande eller helt förtvivlad- den älskar dig oavsett.

Mvh/ tjejen som är 31 år och singel medan hennes klasskamrater i samma ålder eller ännu yngre både är gifta och har minst 3 barn

folk som lever i heterorelationer är extremt olyckliga, därför pallar de inte med att andra lever sina liv på ett sätt som gör dem lyckliga

Det kan väl ändå inte stämma? Mina klasskamrater verkar väldigt lyckliga och har ju varit med sina respektive i minst tio år och jag har svårt att tro att de är olyckliga när de har hängt med varandra så länge.

Att någon varit tillsammans länge är absolut ingen garanti för lycka.

Obs, säger inte att det gäller dina vänner eller alls generellt. Bara att det inte är någon garanti alls ☺

Särskilt heterokvinnor i relationer med män, verkar rätt olyckliga….? Jag tror att jag blir mycket lyckligare med en hund så tack för stödet, alla goa människor. <3
* jävligt trött på tjatet om att jag ska anpassa mig efter heterofolket*

Kommentaren ovan är alltså från mig, Challe.

Finns ju forskning som visar att kvinnor generellt blir lyckligare efter skilsmässan medan männen blir olyckligare. (Generellt alltså. Inte alla.)

Då kanske jag kan slappna av lite ändå ❤ jag är nog den i min klass som är singel och ogift haha och jag känner bara: älskade frihet! *springer hem och pussar på min hund*

Haha knappast. Jag upplever att samkönade par har ups and downs precis som alla andra som lever i nära relationer. Det förekommer svartsjuka, uppslitande separationer, otrohet och upplevd orättvis fördelning av hushållsarbete även i dessa relationer. Att vara olycklig/lycklig i en relation handlar om så mycket annat än huruvida man har samma eller olika kön.

Fast nu var det ju nån som kommenterade häromdagen att det finns forskning som visar att heterokvinnor blir lyckligare när de skiljer sig/separerar, medan heteromännen blir olyckligare. Heteromän blir också lyckligare och friskare av äktenskap medan det är tvärtom för heterokvinnor.

Haha jag kommenterade precis samma som dig precis ovanför?

Haha, jag såg det. 🙂

Må så vara, har inte tagit del av den forskningen men min kommentar var ett svar på 21:54 som skrev ”folk som lever i heterorelationer är extremt olyckliga, därför pallar de inte med att andra lever sina liv på ett sätt som gör dem lyckliga”

Och DET tror jag nämligen inte stämmer.

Är man nöjd och lycklig med sina egna val så kan man också glädjas åt andras val.

Jag är superallergisk, så en hund skulle döda mig på en kvart.

Det kan vissa män också göra. 🙁

Adoptera en från Hundar utan hem, så har du ett ÄNNU bättre argument till att välja hund före man ☺️

Tumme upp! Tack för tipset!

Hundar är så grisiga, ville bara poängtera det ? och det allra värsta är ägarna som lämnar kvar äckliga bajskorvar efter de grisiga hundarna där ute. Fyf*n, oftast små barn som råkar trampa på det. Idioti

detsamma gäller för män, grisiga och pinkar överallt

Du är förmodligen grisigare än min hund 🙂

Men de som inte plockar upp efter sina hundar är bara lata och ansvarslösa idioter.

Däremot trampar mina barn oftare i kattskit på till exempel lekplatser, än hundskit på våra promenader. Det luktar dessutom 15 gånger värre.

Lämna honom?

Ihop m min kille sedan 1 år, vi bor hos honom. Älskar honom för hans ärlighet, att han står upp för sig själv & att han är så trygg i sig själv.

Känns dock som att vi vill leva så olika liv. Han älskar att sitta vid datorn och har inga problem med att vara själv, medan jag gärna vill hitta på saker & behöver närhet. Hans datorspelande har jag inga problem med i sig, men nu börjar jag reagera på att det tar tid från oss.

Det är jag som anpassar mig efter honom och när han vill umgås, medan (ofta) när jag frågar om vi ska umgås blir det nej. Han har knappt något intresse av att hänga ihop med vänner eller familj, varken min eller hans, medan det är viktigt för mig. I helgen gjorde han mig väldigt ledsen när han ställde in våra planer med min släkt (som jag sett fram emot väldigt mycket) i sista sekund.

Han är otroligt principfast och har berättat om hur vänner & exflickvänner klagat på hans datorspelande och hur han inte vill ändra på sig för någon annan, så jag känner väl att det är lönlöst att försöka förändra honom där.

Känner ofta ångest över att åka hem efter jobbet när jag vet att jag kommer sitta ensam i soffan och då är jag ändå ofta iväg med vänner/på träning i veckorna också. jag pallar inte känslan av att HAN inte vill vara med mig lika mycket som jag vill umgås med honom. Jag vill ju inte säga åt honom att umgås mer om han inte vill det själv, jag vill ju att han ska vilja vara med mig också. Kan tillägga att han pluggar distans och därmed sitter hemma vid datorn hela dagarna själv, och att han väljer att fortsätta göra det även när jag kommit hem känns ju halvkul.

Kontentan är att jag känner att vi är så pass olika i vad vi vill, men att vi har så kul när vi väl umgås. Är det värt att stanna? Har någon varit i likande sits? <3

Har du läst Carin Holmbergs bok ”Det kallas kärlek”? Där beskrivs just detta fenomen som uppstår mellan heteropar så du är absolut inte ensam om detta.

Jag har inte läst den men tusen tack för tipset! ❤️ Känner mig så vilsen i detta och vill därför gärna ha all input jag kan få.

Jag hade nog brutit upp.. Jag förstår inte vitsen med att vara tillsammans med någon om man knappt vill umgås med hen?

Inte jag heller… fjärde kvällen av sex som han väljer datorn framför mig.

japp dags att göra slut
och det kommer vara det bästa du någonsin gjort

Har väl haft typ samma känslor som du med min datorspelande pojkvän som hellre sitter hemma (oftast) än att hitta på saker. Har insett att det i vårat fall inte är personligt mot mig. Han är introvert som laddar upp energi/kopplar av/varvar ner genom att vara ensam och ibland spela. Jag är extrovert och får energi av andra och av att hitta på aktiva saker. Lika jobbigt som jag kan tycka det är att sitta hemma ensam en hel kväll så skulle han ogilla att åka runt och hälsa på folk eller hitta på något aktivt som en energikälla.

Där har vi efter 9 år tillsammans lärt oss att kompromissa. Ibland är vi hemma och han kan spela en hel kväll och ibland umgås vi med familj och vänner osv. Känner jag mig för rastlös så hittar jag på något på egen hand. Men vi har som sagt lärt känna varandra under några år och jag vet att jag inte ska ta det personligt om han vill vara ensam en kväll. Sen kan jag väl tipsa om att hitta något gemensamt intresse, det gör att vi gör våran egen grej ibland också. Lycka till!

Kan tillägga att jag har intressen jag utövar utan honom varje vecka och har alltid haft.. det är ganska tidskrävande intressen till och från så jag får säkert mitt utlopp därigenom.

Tack för att du orkade svara, vet varken in eller ut just nu. Har också insett att han är introvert och att jag inte ska ta just det personligt, men känner mig helt enkelt inte prioriterad, och det är det som gör lite ont.

Tänker bara hur det blir om/när vi skaffa barn…ska han ha samma attityd till sin egentid då med? Han har varit/vill vara egenföretagare pga svårt att anpassa sig/ta order från andra. Tvivlar inte på att han kommer att ta ansvar, men ett barn kommer ju inte ta hänsyn till hans behov av att bestämma sin egen tid.

Ida2: Han kommer inte att ändra sig, även om han påstår det när/om du vill lämna honom. Kvinnor gör ofta misstaget att tro det…. Du har alltså bara att välja mellan att stå ut med honom eller att lämna honom. Jag hade lämnat.

Tack. Så många som säger detta, inklusive min bästa vän och min mamma så jag borde väl fatta…de har inte träffat honom fler gånger än vad som går att räkna på en hand under den tid vi varit ihop, vet inte om det säger allt eller inget

Ida 2: Det säger allt. Mamma och bästa väninnan ska man alltid lyssna på – de vet och ser saker utifrån som man ofta själv missar. Du kommer bli mycket lyckligare och gladare i sinnet när du slipper honom. Låt honom umgås med datorn ifred, dvs lämna honom och så kan du istället umgås med människor som uppskattar ditt sällskap på riktigt. Hans tidigare flickvänner har ju inte heller stått ut så varför skulle du göra det? Livet är för kort att ödsla tid på sådana killar.

Det ska man inte alls, ibland kan mammor/bästa vänninor svara för att de svartsjukt bevakar sina egna intresse;, dvs relationen till dig som har en tendens att ändras iom samboskap.

Det är bara män som tror att till och med mammor skulle kunna vara svartsjuka på deras döttrars pojkvänner. 🙂 Vanligt att män skyller på andra kvinnors ”svartsjuka” när de har betett sig som svin.

Har varit ihop med en precis likadan kille och gjorde slut – efter väldigt många år. Kände i efterhand att jag borde gjort det för länge sedan.

Så sjukt att man stannar, hade min bästa vän förklarat samma situation hade mitt svar (antagligen) varit ett glasklart dumpa. Men allt det fina vi ändå har kommer ändå ivägen, jag antar att det är det som har satt spärrar

Kolla in kontot mansbebisar på ig, många som har liknande problem och där det tyvärr inte blir bättre efter barn

Emma, tack för tipset om mansbebisarna! 🙂 Jag har läst hela natten och skrattat så jag har ont i magen.

Min partner e så fast med sin mobil, och samma med att umgås med familj. Om hens familj inte gillade mig (o jag dem) vet jag inte hur vääldigt sällan vi hade sett varann. Hen vill sällan göra saker, är hellre ute med vänner osv. Ja nu kanske folk här som läser tänker varför jag ens e kvar o jag tycker detta är extremt jobbigt. Men har man barn tillsammans så är det inte så lätt (i alla fall för mig) att packa väskan. För är gräset så mycket grönare på andra sidan?

nån som lyssnat på senaste avsnittet av lilla drevet? jag lyssnade och fick sån sjuk klimatångest och började gråta. så sorgligt att våra barn inte har någon framtid typ.. jo jag vet det finns hopp osv. hur hanterar ni klimatångest? utan att ge upp eller låtsas som inget

Jag började precis gråta för att min distansis skickade ett gulligt sms till mig (har inte hört av honom sen i fredags och har därför så klart inbillat mig att han har slutat älska mig, och självklart gråtit över det också). Fan alltså, jag hatar att en man har sån makt över mina känslor.

Känner igen känslan! Can’t live with them, can’t live without them

boktips: scum-manifesto av Valerie Solanas
i själva verket är det mannen som är i totalt beroende av dig

Åh, har tänkt läsa den länge. Får nog bli av nu då?❤

det kommer att förändra ditt liv ?

Anonym 21:56. Du började gråta för att en hanne skickade ett ”gulligt” sms till dig….? Men seriöst – skärp till dig. 😉 <3

Kondylom kompisar!
Har en liten vårta i underlivet, högst troligt kondylom. Den är inget som stör så mycket egentligen utan den skulle väl kunna sitta där tills den försvinner, men vet någon något som fungerar för att ta bort den utan att behöva kontakta vårdcentral?
Har fast partner och den är som sagt inget som stör nån av oss, men jag är ju såklart helst vårtfri 😉
Tack på förhand! ?

Gå till vårdcentral!
Varför vill du inte?
Om du tycker det är pinsamt, så är det inte det för personalen. Detta är vardagsmat för dem.

Det viktigaste är att be om råd från kunnig hjälp och inte massa vetebättremänniskor i ett kommentatorsfält.

Du vill inte vara den som sen upptäcker att det är något värre än vad du trodde från början och behandlingen sätts in för sent.

Nej, egentligen tycker jag inte att det är pinsamt. Jag smittade en partner vars oskuld jag tog för typ åtta år sen utan att ha några symptom alls, men då sa dom på ungdomsmottagningen att det var ofarligt. Har även kollat 1177 och förstått att om man inte har något besvär så är det ingen fara. Den ska även försvinna av sig själv men det kan ta år(!), och det var därför jag undrade om någon hade något tips på vad man kan göra själv om det finns något.
Dyker det upp fler däremot tänker jag kolla upp det, men den här lilla ensamma kompisen har jag haft ett tag så tänkte bara kolla om man kunde påskynda processen själv 🙂
Tack för svaret dock!

Du skrev ”troligen”, då antog jag att den inte var diagnostiserad.

Är du tillräcklig osäker för att ställa frågor här så sök vård och ställ dina frågor till dem, speciellt om du inte tycker det är pinsamt. Varför vill du inte gå dit?

Vet att det inte är svaret du vill höra men det är det enda vettiga alternativet i min värld för att veta säkert.

Jag vet inte varför jag inte vill gå, lathet antagligen. Men jag tar nog ditt råd och går iväg 🙂
Tack så mycket för att du tog dig tid att svara, Micke ❤️

Hur smittar kondylom? Kan det ligga i kroppen utan att bryta ut under en längre tid?

Smittar genom sex när man har utbrott. Man kan ha viruset utan att någonsin få vårtor

Klassas det som förlossningsdepression om man blir deprimerad 5 mån efter förlossning, och dessutom har bipolär sjukdom? Dvs man har redan sedan tidigare problem med återkommande depressioner (och mani/hypomani). Eller räknas det som ett vanligt depressionsskov i grundsjukdomen? Depressionen hade ju kunnat kommit ändå oavsett graviditet/förlossning.

Såg precis nyheten att författaren Margot Sandemo är död. Åh vad jag minns ”Sagan om Isfolket” som jag PLÖJDE som en tok. Alla 47 böckerna. Tyckte att de var SÅ BRA!! Blir faktiskt sugen på att läsa om dem.

Läste också det nyss. 🙁
Den bokserien var en trogen följeslagare och kompis under tonåren och tidiga 20-årsåldern för mig. Läste sönder några av favoriterna. ?

Nää vad ledsamt. Älskade också de böckerna så mycket! Förstod aldrig att de var ”ful-litteratur” när jag var ung.

Förstår precis vad du menar men vill tillägga att jag faktiskt inte alls gillar det här med fin vs ful litteratur. Jag tycker att huvudsaken är ATT man läser, inte VAD man läser. För mig var kiosklitteraturen inkörsporten till tyngre litteratur och jag är idag en riktigt allätare som glatt kastar mig över alla typer av böcker.

Tilläggas bör att ungdomar läser allt färre böcker och det märks så tydligt om man ser till deras – ofta -usla språkkunskaper.

Läser dom nu. Åh nej RIP!

Jag är namngiven efter två karaktärer i Isfolket (för- och mellannamn). Kommer sörja Margit nästan som en familjemedlem. Hon var en pionjär inom sin genre (paranormal romance) och förtjänar all respekt för det, oavsett om hennes verk räknas som fin- eller fullitteratur. Margit ❤

Har precis packat en Ikeakasse med det nödvändigaste, kommer med all säkerhet flytta från min sambo hem till mina föräldrar imorgon. Allt pga min sambos extremt manipulativa kompis…

Finns det någon här inne som upplevt att ens förhållande förstörts pga vänner? Behöver lite pepp och hjälp, ni brukar alltid vara så fina mot varandra här inne!

Hur har hans kompis påverkat ert förhållande?
?

Med risk för att detta kan bli ett långt och osammanhängande svar;

Jag vill inte avslöja för mycket. Men han (vännen) är inte guds bästa barn, om vi säger så… till saken hör att han idag skickade han ett mess till min sambo som sa iprincip ”din flickvän vinner, vi behöver inte höras mer” från ingenstans. Detta är inget jag är förvånad över, det har hänt innan. har dock varit väldigt klar med min partner att jag inte vill/kan styra vem han umgås med men att jag vill inte träffa denne vän. Dom har alltså umgåtts utan mig, vilket jag varit tydlig med är ok. Har aldrig sett det som en tävling om vem min sambo tillhör.

Detta är, som sagt, något som inte är ovanligt och har hänt innan. Jag vet hur mycket min sambos vänner betyder för honom, och jag känner att jag förstör hans vänskaper och att det är jag som bör ta ett steg bakåt. Är det fel tänkt av mig?

Detta tär fruktansvärt mycket på mig, för jag känner verkligen att han är den man jag vill ha en framtid med… men vill samtidigt inte vara den som förstör en vänskap ?

Det är ganska svårt att förstå din situation men du säger både att ditt förhållande förstörs av din sambos extremt manipulativa kompis och att du är den som förstör en vänskap så det är knepigt komma med råd. Men jag tänker att du säkert är stressad över situationen eftersom du tänker ta en ICA kasse och gå 🙂 Så mitt bästa tips är nog att ta ett djupt andetag och några dagars paus och tänka över situationen? Men inte göra något förhastat?

Shit, vad mycket svar det blir från mig idag. men såg ditt svar nu, Anonym 23:23 ?
Förstår verkligen att jag var lite otydlig! Det jag menade var att jag har inte gjort något för att förstöra deras vänskap, eftersom de fortfarande umgås och jag inte sagt något om det. Men det KÄNNS som jag gjort det, eftersom han skrev SMS;et, fast jag inte borde känna så. Förstår du hur jag menar?
Jag ska prata med min sambo och försöka att inte dra några förhastade slutsatser, han är en väldigt förstående och sympatiskt människa så han borde förstå mig. Stor kram till dig!

Ja, i början av ett tidigare förhållande så var två av mitt Ex. kompisar inte alls snälla mot mig. Den kvällen var inte rolig, men sedan efteråt sa jag till min dåvarande pojkvän att:

”du får gärna vara kompis med dem, men jag vill inte umgås med dem mer.” Det slapp jag. Det hjälpte!

Till anonym 22:26: vad skönt för dig!! Det uppstod inga problem efter det? Några vänner som fortfarande var otrevliga, alltså?

Jo en gång till på en fest, (första och sista gången jag träffade dem efter den gång jag beskrev förut, dvs andra gången) då de försökte få en annan tjej intresserad av min dåvarande pojkvän. De lyckades inte, men jag var inte intresserad av att träffa dem mer och då var förtroendekapitalet helt borta för dem för min del, så aldrig mer… sa jag.

Det var bra killar på många sätt (dock inte deras beteende mot mig) men jag hade tagit deras bästa kompis ifrån dem helt. Så såg de på saken. Så var det inte, men de ville att han skulle fortsätta vara singel.

Det som hjälpte mig var att jag slapp dem sedan (hade glömt det andra tillfället när jag skrev här ovanför.)

JAAAAA, har varit med om liknande! Har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. Åh hade jättegärna delat historier men blir lite personligt att skriva ut det. Jag mådde riktigt, riktigt dåligt över min sambos kompis beteende. För att göra lång historia kort så är de inte kompisar längre.

Prata med din omgivning (om du inte redan gjort det). Om flera personer håller med om att kompisen är knepig/elak, så ge din sambo ett ultimatum. Om det inte hjälper att din sambo pratar med kompisen, så får din sambo välja: kompisen eller du. Om din sambo väljer kompisen, good for you! Då slipper du ha en sambo som inte bryr sig om dina känslor. Lätt att säga, men låt dig inte bli nedtryckt. Kram!

Tack fina du! Känner mig som världens sämsta människa utan direkt anledning, vet ju att jag inte gjort något fel egentligen, och det gör min sambo också, garanterat. Får nog ta mig ett ordentligt snack med honom om vad han prioriterar i livet! Han är alldeles för snäll för sitt eget bästa ibland… ?? tack för peppen, nu ska jag ta mig ett glas vin, kolla på Charlies änglar och försöka koppla bort allt!

Fina NI bör jag ju säga givetvis! Bara att höra att folk bryr sig gör mycket ?

Du är inte världens sämsta människa! Förminska inte dig själv, att andra behandlar en fel betyder inte att man själv gjort fel. Vissa bara är så… Min sambo är också för snäll för sitt eget bästa, och i den där långa historien som gjorde ingick många ordentliga snack (samt några timmars parterapi) innan han verkligen fattade och tog tag i saken. Hade han inte gjort det hade jag gjort slut, men han vaknade i sista minuten. Vänta dock inte till sista minuten, du ska inte behöva må dåligt någon minut alls liksom. Stå upp för ditt värde!

* … och i den långa historien som jag gjorde kort, ingick många ….

Kram igen!

Till ? igen.

Alltså. Nu är inte du jag, men jag behöver ha det lugnt och så förutsägbart som möjligt när jag är i ett förhållande.

Så jag hade inte orkar med det som du beskriver. Jag skulle inte tänka så mycket på vad ”man borde” klara av/ tåla osv. Utan tänka: vad behöver jag.

Det är faktiskt okej att tänka på sig själv i viktiga frågor i förhållandet. Det gör oftast partnern och då kan man mötas en bit på vägen. Dvs du behöver få må riktigt bra och ja, det behöver andra också, men nu är det dig själv och dina känslor som du behöver vara varsam med. Kram till dig!!

? du har ett svar som fastnade i modd. Läs här imorgon, tack!

Men sammanfattningen är att du faktiskt även bör ta hänsyn till dina egna behov och känslor och inte lyssna pä den inre rösten som säger vad du ”borde tåla”.

Tack snälla ni! Hoppas av hela mitt hjärta att det hör löser sig, tar till mig era ord/pepp ?

Tack ? själv för feedback! Jag håller tummarna! Det ”hörs” att du behöver prata med honom och att han då verkligen behöver ta till sig det du säger. Förklara för honom hur oerhört viktigt detta är för dig och att gränsen är nådd.

För vi tror ofta att den andre har förstått, när den kanske inte har tagit in allvaret i det. Lycka till! <3

Bara en rolig och sjukt pinsam händelse såhär på kvällskvisten?

På min dotters förskola hade det börjat en pojk som är adopterad från Kina – en kväll pratade vi lite om det (vi lever i en otroligt homogen ort) att man kan vara från olika länder och se olika ut, att man kan ha svenska föräldrar och då är man adopterad eller så bor man med sina biologiska föräldrar i Sverige men är född i ett annat land osv…

Dagen efter åkte vi buss och i stan går det på en medelålders man från just Kina varpå min unge skriker ”Mamma, titta- där är en såndär kines som vi pratade om igår!!!”

???

Haha! ?

När jag sålde min förra bil till ett äldre par så sa min son högt: ” vad är det där för en gammal gubbe?” ?

Tur att de flesta barn inte lägger någon värdering i vad de säger i alla fall.

När jag var i tonåren och tyckte allt var pinsamt skrek min lilla kusin ”LINDA, VARFÖR ÄR TANTEN I RULLSTOL SÅ HIMLA TJOCK?!” och pekade på en stackars dam. Jag ville DÖ.
Idag jobbar jag med barn och hör cirka tusen roliga grejer om dagen, men tar det lite mera jämnmod 🙂

När jag var liten, typ 4 kanske, såg jag en mycket gammal tant och sa högt: ”Titta mamma, en liten häxa!”

Min brorson och jag var på stan när en färdtjänstbil kom och stannade nära oss. De tog ut en mycket gammal och ganska blek kvinna i rullstol varpå brorsonen pekar och ropar högt ”oj kolla, hon är DÖD!!!”

Jag växte upp i en inskränkt liten by där alla var blonda och blåögda. När en mörkhyad man knackade på och ville sälja böcker utbrast min syster som då var typ 3år: ”Mamma mamma det står en man på trappan, och han är helt svart i ansiktet!!” skämskudde på den

Haha. Jag kläckte ur mig att alla negrer kommer från negreria när jag var 4-5år bland massa svarta. Mamma är fortfarande arg på mig för det ??

Haha, tacka vet jag utvecklingen! Och att jag inte har barn.

det där var en riktigt onödig kommentar.

Jag har extremt svårt att bli kär, har nästan aldrig varit det. Vet inte vad det är för fel på mig. Börjar trötta på att leva själv men vad ska jag göra åt det när det handlar om känslor jag inte kan få fram? Gissar att det delvis handlar om att jag har svårt att tro att någon skulle kunna älska mig. Någon som känner igen sig eller har tips på vad man kan göra åt det?

Jag känner igen mig. Om någon tycker om mig så utgår jag från att den bara gör det för att den inte kan få någon annan bättre (och då kommer att lämna mig så fort någon bättre dyker upp), eller för att den är helt dum i huvudet. Jag blir därför aldrig kär eftersom det självklart måste vara något fel på personen som påstår sig tycka om mig. Jag fattar ju att det är något jag skulle behöva jobba med, kanske har något att göra med min pappa som svek mig mycket under uppväxten, vad vet jag. Några tips har jag inte men jag känner i alla fall igen mig??

Ja, jag tror också att det har med min uppväxt att göra. Precis som svaret nedan har jag otrygg-undvikande anknytning och har gått i mycket terapi. Tycker att jag har bearbetat en del men känslorna kommer ändå inte. När jag var yngre blev jag nästan arg när någon frågade om jag hade pojkvän, kändes som att dom drev med mig, att det var uppenbart för alla att ingen kunde vilja ha mig. Nu har jag förstått att det inte är ett så stort fel på mig att alla kan se det, men känner mig ändå rutten inuti så har väl därför svårt att släppa människor nära.

Tack för ditt svar och hoppas att det löser sig för dig, för oss!

det kallas otrygg-undvikande anknytning

Jag är helt galet förälskad i en kille men han bor i London och jag bor i Stockholm. Jag är alltid väldigt oromantiskt och blir aldrig intresserad av killar men av någon anledning varken kan eller vill jag släppa honom. Snälla ge mig lite input. Säg att jag ska jaga honom, säg att det går att lösa! Släpper jag honom nu får jag kanske aldrig chansen igen. Vi har setts två somrar och det har varit helt overkligt. Han är 30 och jag 26. Har funderat på att ta ett studieår i London nästa år, men det är ju ett tag kvar…

tryggt att vara förälskad på avstånd

Våga välja kärleken!! Ett distansförhållande kanske fungerar utmärkt för er två och ni är endast 2,5h från varandra så det går att förhoppningsvis träffas ❤️

Tack<3 Jag skrev faktiskt till honom nu och blottade mig totalt. Gah vilken hemsk känsla, men vet att jag skulle ångra mig om jag inte sa något alls. Håll tummarna för mig att han vågar känna likadant!

varför inte fortsätta höras och ses och ta en dag i taget? kanske kan du ta sabbatsår där eller så kommer han till sverige såsmåningom…

Har haft distansförhållande mellan Stockholm och London i 3 år nu, i januari får vi äntligen flytta ihop! Det är lite pusslande men det går ganska smidigt med flygandet och vi har kunnat ses 1-3 ggr/månad. Våga satsa på kärleken! Kommer aldrig släppa min engelsman ❤️

Åh, tack för svaret. Vad underbart för er att äntligen få flytta ihop. Jag skrev precis till honom med hjärtat i handen, känns galet jobbigt men helt rätt. <3

Jag säger också våga satsa. När jag och min pojkvän träffades bodde vi väldigt långt ifrån varandra. Vi tog oss igenom två års distansförhållande, det blev många tårar men vi lärde också känna varandra otroligt bra eftersom vi pratade så mycket på telefon/Skype. Idag bor vi ihop och i november får vi en bebis ❤️ och hur det än blir för er så slipper du undra eller ångra dig för att du inte tog chansen. Önskar dig all lycka!

Räck upp en hand ni som också ofta har ångest ?‍♀️

Ni som inte har ångest särskilt ofta får gärna svara med en glad smiley ?

Min ångest blir bara värre med åren. För 10 år sen hade jag inte alls. Jag trot att min ångest triggades igång efter att min mamma gick bort.
Plötsligt hade det värsta tänkbara drabbat mig!
Nuförtiden tänker jag alltid att det värsta kommer ske, det händer flera ggr per dag.. t ex att om inte mina barn går att få tag på så måste något allvarligt hänt. Får ont i magen om jag hör en ambulans.
Vill knappt åka bil om olyckan skulle vara framme osv

Ni med ångest. Har ni alltid haft eller upplever ni också att en livshändelse triggat igång ångesten?

Hej hej ??‍♀️

Min ångest har gradvis vuxit sig starkare. Hade ångest redan som barn, som då yttrade sig med ont i magen. När jag gick på lekis (året före 1:a klass) fick personalen ofta ringa mina föräldrar och be dem hämta mig. Hade sömnsvårigheter och städade/organiserade ofta mitt rum nattetid för att få kontroll över ångesten (rent rum = organiserat = kontrollerat = ångesten kan kontrolleras). Idag, snart 30 år har jag fortfarande ångest. Har bland annat diagnoserna GAD (generaliserad ångest) och tvångssyndrom.

Man vill ju kunna säga ”det blir bättre med åren”, tyvärr stämmer det inte in för mig.

❤️

Kram till dig!

Jag hoppas att du en dag känner dig bättre. Att vi båda blir av med ångest.

Fast nu förstör droger faktiskt liv. Man kan inte likställa att vara emot en normalisering av droger med att vara homofob.

Fler som saknar skoltiden (alltså typ gymnasiet) galet mycket? Var 5 år sedan jag tog studenten, tiden går rasande fort men i princip varje vecka tänker jag tillbaka på tiden hur mycket jag saknar livet man hade då etc. Alltså lektioner, lära sig något, alla klasskompisar, alla fyllor, etc etc.. även utseendefixeringen (rätt outfit,rätt smink) och allt jävla DRAMA! varför tog man så mycket för givet ?

Fler som känner likadant?

Saknar gymnasiet på så vis att jag hade gjort om allt. Bytt program först och främst.
Men mest saknar jag nian.

Nej, fy. Läxor, lära sig saker man inte är intresserad av, massa pendlande… Gillar att vara fri på ledig tid, läsa och fördjupa mig i de ämnen som faktiskt intresserar mig och kunna göra vad jag vill med livet utan tvång att befinna mig på en viss plats måndag-fredag

Saknar främst den där veckan eller veckorna innan sommarlovet när allt var grönt, värmen började komma och man var klar med allt skolarbete så man gick mest runt i skolan med sina kompisar och kände att livet just då var helt utan problem. Man stod inför den stora friheten som ett sommarlov innebar… Den känslan kommer man aldrig kunna få igen när man jobbar.

Precis så. Så fint skrivet!

Hej alla fina! Jag ska på en arbetsintervju på måndag för en beteendevetartjänst. Jag har haft många jobb men alla har jag fått via kontakter så aldrig varit på en arbetsintervju. Är väldigt nervös och vill jättegära få denna tjänst. Så kanske lite tips och råd från er skulle kunna hjälpa mig, speciellt ni som är beteendevetare:) fast all tips och råd uppskattas…

Försök att vara dig själv helt och hållet, det kan du lyckas bäst med om du tränar innan, gör något avslappnande (yoga, varmt bad, avslappningsmusik)

Stå för att du har någon eller några brister, det visar att du är ärlig så svara inte alltför positivt på sådana frågor. De vill ha anställda som är genuina. Försök att ha roligt när du är där och försök att visa både sin seriösa, men även i andra fall lättsamma sida. De vill ha en kollega att skratta med på fikarasterna, men även se att du kan ge patienterna det lugn och den trygghet de behöver.

Var ärlig med hur gärna du vill ha denna tjänst! Många söker jobb för att ta sig ifrån något, förklara att du vill till detta för att det verkligen intresserar dig och att du tänker att det lär ge dig mycket positiv energi att arbeta just där.

Och sist men inte minst: läs på om företaget så att de ser att du verkligen bryr dig och glöm inte att le! Lycka till!

Titta här imorgon, tack! Då har du ett svar från mig. ⭐️

Jag skickar nämligen för snabbt ibland

Samma fråga som i politik spåret för den är intressant, men den har inte med aktuell politik att göra: Vilka vanliga personer i samhället finns det som påverkat politiken? Jag tänker genast på Astrid Lindgren, har vi fler?

En gång för alla: Carin Olsson (parisinfourmonths) HUR lyckas hon bli inbjuden på nästintill kungliga event? Hon har ingen utbildning och har inget fast jobb, samt hennes statistik är oerhört låg (ca 5000 likes per bild!!) vad och hur gör människan??? Otligt lyxli och ingen blondin Bella är ens i närheten av de briljanter Carin får varje månad. Bara intresserad om nån är insatt

Min kompis ska börja sälja Nuskin. Hon har gått på möten och hon är så peppad! Men jag som hudvårdsnörd har så svårt att känna nån glädje i detta. Är det inte som typ pyramidspelsliknande försäljning? Hon är lite vilsen i livet just nu och jag känner att hon kommer bli utnyttjad.

Ska jag säga det eller bara stötta?

Du kanske kan göra ett mellanting. Berätta om din oro, men säg även att vi kan väl läsa på och verkar det okej så är det klart att jag stöttar dig.

Nuskin är pyramid-verksamhet precis som t.ex Forever Living och liknande. Det är nästan alltid en man som sitter på toppen av berget och tjänar multi medan kvinnor sitter nere i pyramiden och håvar in pengar åt männen till en mycket liten ersättning.

Någon mer som jobbar natt? Ni som jobbat flera år märker ni något negativt med det? Tänker på hälsan.

Aldrig trivts så bra som jag gör nu i arbetslivet, jobbar 10h per natt så blir långa pass men när många lediga dagar på det också. Jobbar i snitt 3-4 nätter i veckan och resten heeelt ledig. Underbart har så mycket tid till annat…

Jag har bara testat det förr och med olika skift, men de som arbetar natt tycker att det är ”mysigt och givande” bara de har lyckats sova tillräckligt innan. De vill jobba natt ännu mer än de gör idag. De vill ha den speciella stämningen och det finns så som du också beskriver, fler fördelar med att arbeta på nätterna.

Nackdelarna är att det sliter på kroppen, men jag tänker att det gör ett dagjobb också om man t ex vantrivs.

Bläddrade precis igenom bilderna från Ivyrevels efterfest på Kenzas blogg. Jag förstår verkligen inte det här tillgjorda med att posera med utsträckta ben över andra i soffan och att räcka ut tungan mot allt och alla medan man smilar upp sig och kisar med ögonen. Fattar verkligen inte grejen. Allt känns så fruktansvärt tillgjort, men antar att det är så idag, speciellt ibland influencers.

Då är jag tjej och 22 år.

I’m with you. Kolla bara alla bilder på Tunis. Ser verkligen superkonstig ut på alla sina bilder på IG. Kisande ögon o stel mun.

Resultatet när tv-kanalen al-Arabiya kör en poll om vems ansvar att taharrush förekommer (sexuella trakasserier):

Regression i samhällsmoralen: 34%
Svag lagstiftning: 21%
Kvinnans klädsel: 36%
Mannens beteende: 9%

https://twitter.com/ChristerSfeir/status/1035144278933217280/photo/1

Förmidligen främst män som svarat

Arabiska män.

Vad innebär en gamer wife?? Alltså en flickvän fast bara online och inte irl? Confused since en snubbe snackade om ”tjejen” som inte var en flickvän bara en gamer wife xD

Hej, hoppas någon är vaken! ? Vet fan inte vart jag ska ta vägen, min sambo var på väg att hoppa ut från 6:e våningen nyss, tur att jag vaknade till! ? Vad hade hänt annars? Legat och hållt om honom och nu har han somnat, men vad gör jag nu? ?

Någon form av psykakut? Vanlig akut. Ring dit och kolla, de borde veta vad du skall göra

Ringer psykakuten såklart! NU

Jag förstår att du är omskakad! <3

Om detta berodde på hans alkoholvanor bör de ses över omedelbart! Om det beror på att han har det för stressigt med jobbet eller att något annat / några andra pressar honom så bör ni fundera kring det. Samtalsterapi är viktigt, även för dig om möjligt, alternativt att ni pratar med någon som kan finnas där som stort stöd för er.

Du kommer antagligen känna en ”jour-känsla” nu, så ta extra stor hänsyn både till dig och honom. Pressa er inte med annat nu, låt detta ta tid och fokus. Jag har inte varit med om samma sak, bara läst om det och pratat med de som har varit med om liknande saker.

Berätta för honom hur det kändes att vara med om detta. En del människor förtränger svåra saker. Du behöver förklara hur detta påverkade dig. Kram

Elin, svar väntar i modd. <3

Sök till psykiatrisk akut eller mobilt team oavsett. Även om det känns bättre nu på morgonen. Med såna impulser har man allvarliga problem som behövs professionell hjälp för att ta sig ur. Jag har själv varit där.

Lycka till <3

Måste säga hur ledsen jag blev när jag läste kommentarsfältet i föregående inlägg som handlar om politik. Att så många här inne är SD-vänliga och normaliserar ett parti som gång på gång påvisar sin framlingsfientlighet. Järnrörsskandalen där två toppolitiker inom SD utförde ett hatbrott där de skrek rasistiska och otroligt sexitistiska kommentarer och partiet ansåg inte att de borde lämnat partiet i efterhand. SD vill alltså satsa 1 miljard kronor av våra skattepengar på återvandring! Ska vi skicka hem de människor som bott här i tiotals år och ser Sverige som sitt hem? Ska vi skicka hem folk som kommer från länder där det är krig och de riskerar att dö om de åker tillbaka?

De senaste åren har hatbrotten ökat i Sverige, FN skrev nyligen en rapport där de uttrycker sin oro över den ökade rasismen i Sverige. Och det finns så så många som inte ser sambandet mellan detta och SDs framgångar i politiken. Jag håller också med om att intergationspoltitken har skötts otroligt dåligt och att det lett till problem, jag förstår att det är upprörande att vi tar emot tusentals flyktingar medan andra EU länder vägrar avbelasta oss och själva tar emot ett par stycken. Men varför ska alla svara så extremt på sitt missnöje? De flesta partierna vill ta tag i dessa frågor, inte bara SD! Så glad jag skumme bli om folk kanske kunde ta sig en titt på alla partiprogram och göra ordentlig research så alla genomskådar SD och finne ett parti som faller de någorlunda i smaken men har humana människovärden!

Puss och kram på er!! ?

Ett betydligt värre järnrörsbrott utfördes av afrikanen Doudou Ahoka, googla gärna. Det där känslopjosket som du kolporterar biter inte längre. Vinden har vänt. Svensken vill ha tillbaka sitt land.

JAMEN verkligen, blir också chockad över hur många tydligen tänker. Och klimatpolitiken????? Hur kan man rösta på ett parti som inte ta klimatfrågor på allvar??? Det övergår mitt förstånd helt!

Men SD:arna är bara troll. SD är ju ökända för sin aggressiva lobbying på nätet – de anlitar snubbar för att sitta och spamma kommentarsfält överallt med invandrar, feminist- och kvinnohat. Det har pågått i flera år. Det är uppenbart att de nu, inför valet, lägger extra krut på att försöka få det att framstå som att många kvinnor kommer att rösta på SD, just för att väldigt få kvinnor gör det. Det är bara spam.

Jag tror faktiskt inte att den ökade rasismen i Sverige kan skyllas enbart på SD:s politiska framgångar. Det där har legat och jäst i många år framförallt ute i landet i små städer och orter. De övriga politiska partierna har bäddat för det med sin totalt misslyckade integrationspolitik. Skillnaden är att det nu är tillåtet för människor att säga vad de tycker på annat sätt. Jämför bara med senaste valet där SD var paria.
Ett problem är den enorma skillnaden mellan att leva i en av Sveriges större städer och en liten stad i t ex södra Sverige.
Både när det gäller resurser, sociala problem och vilka människor som bor där. Exakt det som hände i USA är också på väg att hända i Sverige. Massor av människor som är grymt missnöjda och har fått ett sätt att visa det på. Genom att rösta på SD.
Rasist-skrikarna skadar bara ännu mer med sina provokationer. De fixar snart fler SD-väljare än vad SD själva gör. Fråga varför någon tänker rösta på SD, lyssna på deras argument och ta en sansad diskussion därifrån. Tips för de som vill göra något vettigt i frågan och kanske få en presumtiv SD-röstare att tänka om. Innan söndag…

An: Vet inte hur det kommer sig att du tror att folk inte har lyssnat (eller förstått?) vad SD står för eller varför du utgår ifrån att ”rasist-skrikarna” skulle vara dåligt pålästa? Det är de absolut inte, enligt min erfarenhet. Snarare har det visat sig att SD-väljare är lågutbildade, ofta unga och arga män som hatar invandrare, feminister och kvinnor. Jag delar inte din uppfattning om att rasistiska SD kommer att vinna väljare på att normalt folk sätter ner foten och visar sin avsky mot manspartiet och dess rasistiska och kvinnofientliga åsikter. Tvärtom – vi måste istället upplysa lågutbildade SD-väljare om vad partiet står för, eftersom SD:s har varit rätt framgångsrika i sin propaganda och hjärntvätt gentemot befolkningen och vissa är mer lättpåverkade än andra. På nätet har SD och högern härjat runt i många år (läs tex på om Altright-rörelsen) och ganska fritt fått sprida sin rasistiska, antifeministiska och kvinnohatiska dynga i olika forum. Bra att CamCam satte ned foten och stängde kommentarsfältet.

Jag har aldrig påstått att rasist-skrikare är dåligt pålästa. Det jag skrev var att jag tycker det är fel metod för att försöka få folk att låta bli att rösta på SD.
Dessutom har du missuppfattat min uppfattning. Med en sansad diskussion för att få en presumtiv SD-röstare att tänka om menar jag givetvis att upplysa vad partiet står för etc. Vad trodde du?

Så tröttsamt detta när man gör ett inlägg i en fråga som handlar om SD och deras väljare etc och genast får ett inlägg tillbaka från någon som skriver om vad den personen utan någon som helst kännedom anser är MIN uppfattning. DET VAR INTE MIG DET HANDLADE OM. Höj diskussionen tack.

Jag instämmer alltså inte i din åsikt, att det skulle vara fel metod för normalt folk att skarpt sätta ned foten mot rasisterna och kvinnohatarna i SD. De godas tystnad får snarare ondskan att gro. Jag instämmer inte heller i att diskussionen skulle vara mer ”sansad” från rasisternas håll än från antirasisternas – tvärtom faktiskt. SD:s väljare är främst lågutbildade, arga misogyna män från arbetarklassen, ofta ute från landsbygden precis som du skrev i din kommentar tidigare och de behöver istället upplysas, samt avprogrammeras från SD:s och högerns mycket aggressiva propaganda. Men vi får enas om att vara oense kring hur man bäst går till motattack mot rasistiska och kvinnofientliga SD. 🙂

Att SD är rasistiska och kvinnofientliga är vi i allafall överens om ? Bra nog

Massor med högutbildade röstar SD, särskilt inom finans. Vänta bara en vecka så ska ni få se …

Hahaha! Jag är kvinna och läser den här bloggen varje dag och röstar SD. Ni kommer få en chock 9e september.

Nej, du är inte kvinna. Ni bluffmakare inom SD avslöjar er alltid genom språket.

Hahaha! Hur skriver jag som en man då?

Jag är också kvinna, 28årig småbarnsförälder, Utbildad. Men har turen att få vara hemma med mina barn, ägna mig åt hobbys och intressen. Jag lagar mer än gärna mat (ett av mina intressen). Jag har aldrig känt mig så fri och lycklig som jag gör nu. Jag röstar SD för att deras värderingar passar mig.

Då kanske jag kan få ställa lite frågor, saker jag funderat på men inte haft någon att fråga om? Jag har ju såklart förstått att de flesta som röstar på SD gör det, åtminstone delvis, av anledningar som har med migration och integration att göra. Men i övrigt då? Hur ser en SD-väljare på miljöfrågor, jämställdhet, fördelningspolitik med mera? Vad är det i SD-programmet som ni ser som goda förslag?
För mig, som inte alls delar SD:s ståndpunkter och är rätt orolig inför valet, vore det spännande att få ett verkligt samtal om detta, utan invektiv. Jag behöver bredda min förståelse.

Morrn morrn!!

Godmorgon Aniita! Hoppas att du får en fin söndag!

Tack. Detsamma!!!!! 🙂

Tack snälla!! ?