Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!
Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts…
Ps. Inlägget EFTER detta kommer vara specifikt för politik så här innan valet.
Risken finns att det ballar ur helt men försök fokusera på vad ni VILL/SKA rösta på istället för att försöka sänka andra partier. Funkar det inte så kommer jag stänga inlägget.
Förra veckan funkade det inte – men jag ger det en chans till.
Föregående inlägg 
Vad tänker ni om åldersdiskrimering? Åt båda håll? Både för unga, medelålders och äldre. Har ni själva upplevt det?
Har ni haft någon ålderskris?
Svar nej på båda, kvinna på 43 år
Samma här! Tack för svar! ?
Yes, oändligt tröttsamt. När jag började jobba som privatrådgivare vid 22års ålder var det många män som hukade sig ned o sa med lillagumman-rösten ”finns det möjligtvis någon äldre rådgivare att prata med”
Som tur är hade jag redan då skinn på näsan och svarade oftast ”du är här för att du själv inte har tillräcklig kunskap, vi sätter oss ned och pratar så ska vi se hur det går. Är du inte nöjd lan du få prata med någon som är äldre”
Och så visade jag vad ja kunde. Ingen bad om en ny rådgivare därefter tack och lov
Tröttsamt folk.
Så otroligt bra svarat av dig! ?
Jag hann inte skriva klart förut. Vill tillägga till dig, V…
… att jag tycker att det låter så oerhört respektlöst av dem. I förrgår såg och hörde jag en man som betedde sig på ett liknande sätt mot en tjej som arbetar i en butik. Han gav sig inte och sa dryga oförskämda saker till henne. Det märktes så väl att han ansåg att var av lägre rang än han.
Om jag inte stod i den andra kassan med många varor att själv betala, så hade jag velat säga något. Inte något drygt, men något som skulle göra det lättare för tjejen och något som skulle få honom att tänka till. Jag gör sådant ibland, men ingen blir sur för jag säger någonting vänligt i stil med:
”Ja fast vet ni, när jag tittade där borta så såg inte jag heller… , ” osv, eller någonting sådant för att få henne att känna sig lite mera sedd och att hon får tillbaka ”makten” lite genom att jag bekräftar att det är som hon försöker få fram.
Att *hon var av lägre rang… jag missade ordet hon
Tack för svar. Män kan va sånna översittare, tänker att man alltid måste stå på sig så de lär sig någongång.
Eftersom ja fortfarande jobbar på vank stöter ja på sånna män flertal gånger per år, nu kör jag ”men lilla vännen, lyssna här” till dem istället. Då blir det inte så kul haha.
Tack själv för din feedback, V.
Det finns förstås mängder av män som är respektfulla, men de som inte är det så som du beskrev behöver skärpa till sig. Shape up!
Jag minns en man som alltid hade krävt av alla att han skulle få Vip-behandling för att han minsann var Direktöööör. Eh?!
Jag behandlar alla likadant, dvs lika vänligt så att de får den respekt de förtjänar. Så även honom, men när han trodde att han skulle få förmåner pga sin position så kunde han inte ha mer fel. Men jag gjorde ju inte som han ville fullt ut och då försökte han använda härskarteknik.
Och då (nu minns jag det) sa han också något om ”har du inte din chef här, jag vill att du tar hit din chef. Var är HAN?”
Haha.
Då sa jag: ”Jag ska gärna ta hit HENNE, men hon kommer att säga likadant som jag. Min uträkning är korrekt.”
Och så kom hon och var precis som jag mot honom: respektfull, men vi tog inte emot det dåliga beteendet. Vi var korrekta och rättvisa mot honom, men VIP? Haha. Näe.
Detta hände för länge sedan, därför hade jag glömt bort det och ju fler som försökte stressa mig (alla var såå snälla, men vissa hade bråttom, så bråttom) desto mer lugn blev jag. En sak i taget, tänkte jag.
Ha en riktigt fin söndag, V!
Mycket klokt svar??
Ja, tyvärr upplevet det en hel del som kvinna och ung chef i en verksamhet där det finns många män.
Men värst av allt är kvinnor som inte stöder andra kvinnor.
ja de kvinnorna är verkligen de värsta i hela världen
Håller med dig Kanina 🙂
Jag är ständigt med om något konstigt.. På alla arbetsplatser. De kvinnor som är i min ålder (jag är 26 år) tycker inte om mig, pratar knappt med mig, fryser ut mig ur gemenskapen osv. Kvinnor som är äldre, typ 10-20 år äldre, är däremot supertrevliga och vill ha in mig i gemenskapen. Är kvinnorna yngre är det samma sak. Vad i hela friden beror detta på..? Jag behandlar alla likadant, med respekt och värme. Det är bara de äldre som svarar på det. Mitt stora mysterium.
Tror att vi äldre slutar att konkurrera,som yngre gör. Många yngre jämför sig mycket mer,därför är det skönt att slippa sånt..
Kanske ligger något i det? Äldre kvinnor kanske inte är lika ”hotade” av en? Tråkigt hursomhelst 🙁
Fast kan det vara så ”Blomkålsbukett” och Kanina att det helt enkelt är just de åldrarna på just de individerna. För de två kvinnor som har varit i särklass mest så mot mig, var 15-20 år äldre än jag. Vad de gjorde vill ni inte veta, speciellt inte den ena. Både gjorde mig minst sagt stressad och den ena gjorde en så oförlåtlig sak att om jag berättade så skulle ni få haksläpp.
Men karma… Ja, jag skriver inte mer än så. Jag betedde mig aldrig illa mot dem tillbaka (undvek dem dock minst sagt) men ja.
Så orättvist på alla sätt. Du borde få den respekt du förtjänar!!
Nej men kanske borde? Kvinna, 35 singel och inga barn ?
Nej, nej det borde du inte ha! (Ålderskris)
Jag gick på en stresshanteringskurs en gång där en kvinna övertänkte detta med ålder.
Hon hade ålderskris gånger tusen. Jag sa att alla åldrar är de bästa, försök att tänka bort det där, osv. Vi gick väldigt bra ihop, både kursledaren och vi kursdeltagare så hon tog till sig mina/ våra ord bra och vartefter så tänkte hon bort det med åldern.
Jag har ingen ålderskris (33 på legget (nej inget körkort ens, katastrof) men mentalt så känner jag mig inte gammal så de räddar mig. Jag är en sån som svär för ofta (framför mitt barn), har olika strumpor och kaos rätt ofta… men jag har iaf ett stort hjärta och är för de mesta snäll, så nej jag orkar ingen kris.. räcker med att jag nyss lärt mig att koka ris liksom, bland annat.
Bra tänkt på alla sätt, Carro!
Nope aldrig , kvinna 45
Jättebra! En man som är närmare 100 år säger att ålder bara är en siffra. Han har ingen åldersnoja (varför skulle jag, säger han som dessutom är kärnfrisk)
Jag bor för tillfället i en mindre ort (ursp från Sthlm) och sökte lite extrajobb (fattig student). Jag hörde av mig till rektorn på en högstadieskola och frågade om en tjänst var tillsatt och fick svaret att tjänsten var tillsatt.
Jag bad min bästa vän med ett svenskt namn skicka samma fråga och hon fick svaret att ”tjänsten är tillsatt, men vi kan fixa med anställning ändå”
Jag har inte ett svenskt namn och blev faktiskt lite ledsen, men försöker inbilla mig att det inte är namndiskriminering i mindre orter. Vill inte genreralisera, men blev sjukt sårad då jag snart har dubbelexamen och inte får någon chans!:(
Seriöst? 🙁
Jaa!!! Ringde tom rektorns chef .. men rektorn kom på en dålig bortförklaring och hens chef tog hens parti!
Har någon tips på hur man ska få jobb i mindre orter när folk där inte klassar mig som ”svensk” pga mitt namn? Hur tar man död på fördomar? Är det ens möjligt??
Hmm.. Jag har ett svenskklingande efternamn. Dock hade jag inte så mycket arbetslivserfarenhet i början och visste att många arbetsgivare bara skulle kolla på mitt CV istället för att läsa vad jag skrivit, hur jag brann för yrket osv. Löste de så att jag såg till att träffa dem som jag sökte jobbet hos (inte helt lätt men det gick, jag var jobbig haha). På det sättet fick de en annan bild av mig och såg bortom det att jag inte hade så mycket erfarenhet. Märkte stor skillnad. Utifrån hur du skriver tycker jag du verkar trevlig, så kör på det och motbevisa dem vetja 🙂
Tack för tipset! Nu jäklar???
Nu skrev vi ungefär samtidigt till Larae, Anonym 23:08…
… och dessutom hade vi delvis samma tips: att försöka få träffa de ev. framtida arbetsgivarna på plats. Bra tänkt och skrivet, Anonym och jag tänkte också skriva som du: att Larae verkar trevlig, så kör bara!!
Ska göra mitt bästa! Uppdatering kommer nästa vecka?? Tack fö era fina ord! (Det är skönt att få pepp ibland)
Bra jobbat, Larae! Tänk att det står ”utanför dig” eller hur man uttrycker det. Rektorns beteende har inget med dig att göra, det för stå för hen. Låt dig inte hämmas av det, utan kör, bara kör!
Okej, ja tack! Gärna uppdatering nästa helg. Ha oss i tankarna och tänk att vi håller tummarna för dig.
Mitt tips Larae är att (om möjligt)
… besöka de arbetsplatser du kan tänka dig att söka jobb hos. Det är mycket lättare att avfärda någon i telefonen.
Du har större chans att få ett bra intryck när de träffar dig, ja den som söker vakansen. Om du har eller kan hitta på ett smeknamn som kan underlätta för dig när du tar dem i handen för att hälsa, så kanske det är en tanke.
En tanke som for genom mitt huvud nu är om du kan ta med bästa vännen och sedan inte avslöja först vem av er som söker tjänsten, för då blir det svårare för dem att säga ifrån direkt för att de kanske vill få chansen att henne. (Kanske naivt av mig, jag bara brainstormar lite, men får de träffa dig så blir nog allt lättare)
Är hon också ursprungligen från Stockholm? För om du t ex bor i Norrbotten så skämtas det ju t.o.m om ”08:or”. Den generaliseringen görs självklart långifrån inte jämt av de som bor i Norrbotten, men den förekommer. Oavsett vilket. Det är år 2018. Utvecklingen borde gå framåt… inte bakåt. Jag har inte något emot någon, så jag hoppas att ingen blir sur av det jag skriver. Inte ens den där rektorn för hen vet ju inte om vad vi skriver här 🙂
Förstår att du blev oerhört sårad, Larae! Jag önskar att fler hade träffat så pass många människor som jag har gjort. Vi är alla både mer lika och olika än vad folk tror. I mitt arbete får jag alltid fin respekt av alla, oavsett vilka de är. Jag menar det, alla! Så jag önskar att du får en liknande tjänst vartefter så att du slipper detta någon mer gång. <3
Jag kan nämna två exempel. Jag satt på kontoret och in kom en tjej som hade varit rent elak några år innan. En annan dag kom en medelålders kvinna som hade behandlat mig mycket orättvist tidigare.
Dvs två personer som jag för ovanlighetens skull inte gärna ville ha som kunder. Jag som tyckte och tycker så mycket om kundkontakt. De går rakt in och sätter sig hos mig (den senare några veckor efter den första) och så var de… smöriga. De gjorde sig till och var så otroligt vänliga.
Jag var självklart professionell. Lika vänlig tillbaka, men det jag tänkte var: nu passar det. De behandlade mig äntligen respektfullt och så bör du också bli behandlad.
Vad är det värsta ni gjort mot någon annan?
Är ihop med min sambo pga ingen annanstans att ta vägen. Ljuger om att jag älskar honom och att jag förlåtit hans otrohet. Äcklas dagligen av mig själv 🙂
Svår situation och inte ditt fel! Hoppas du hittar eget boende eller plats att ta vägen snart.
Tack <3
Legat med en kille som jag visste en tjej jag kände var väldigt intresserad av och hade haft en flört med (var ej en nära vän men ändå). Himla onödig grej och skämdes massor efteråt för det. Var dock typ 10 år sen nu!
Har antagligen gjort annat som andra kanske skulle tycka var värre än det, men detta var vad jag kom på nu spontant.
Har gjort samma. Killen min bästa vän var kär i. Han var kär i mig, inte i henne. Jag har ingen ursäkt. En sjukt dålig moral, extrem attraktion och en dragning till the dark side maybe. Vi var fina flickor han var en mörkhårig moped-förare med trasiga jeans och skinnjacka och kindben dom gjorde ont att titta på. En blick, sen var jag körd, gick över minor för att bli hans.
Hade en period när jag var gift när jag var med andra män, ibland flera samma vecka. Tyckte om sexet, spänningen och att bli så åtrådd pga min kropp. Inte okej, givetvis. Jag ljög för min man och var livrädd att bli påkommen. Jag slutade sen. Idag skäms jag så mycket att jag inte vågat berätta det för nån. Ska tilläggas att min man lämnade mig ett par år senare pga en annan kvinna. Och hela historien kring det uppbrottet är att han var otrogen. Jag har aldrig vågat berätta att jag faktiskt var först med att bedra vårt äktenskap. Han vet än idag inget.
När jag var yngre…. hade med mig en kille till en stuga me familjen. Va dock inte kär i honom, han va väldigt kär i mig. Jag hamnade på stan o familjen hitta mig med en kille.. en annan. Gjorde ju inget ”sånt”, lånade en strumpa bara. Men hela tiden där i stugan betedde jag mig skit, har fortfarande dåligt samvete när jag tänker på de. Så fick jag tungpiercingar i present, råkade svälja dom.. eh.. haha men de va ju inte medvetet.
När jag var yngre…. hade med mig en kille till en stuga me familjen. Va dock inte kär i honom, han va väldigt kär i mig. Jag hamnade på stan o familjen hitta mig med en kille.. en annan. Gjorde ju inget ”sånt”, lånade en strumpa bara. Men hela tiden där i stugan betedde jag mig skit, har fortfarande dåligt samvete när jag tänker på de. Så fick jag tungpiercingar i present, råkade svälja dom.. eh.. haha men de va ju inte medvetet.
Snott en kille från min bästa vän. Han var hennes första kärlek men han var intresserad av mig, så jag låg med honom och efter det var det vi. Karma came for me dock, men usch. Jag var sexton år gammal.
Snott en annan kille från samma bästa vän, en kille jag lämnade för killen i förra stycket. Han var också kär i mig. Blev kär i mig. Det blev de alla och jag hade för roligt för att tänka efter, före. Jag älskade killar. Älskade att flirta med dem. Och de föll som furor allihop.
Min bästis tog resten av kompisgänget (mina tre bästisar) och drog. Hon vägrade prata med mig någonsin igen. Det gjorde ingen. Killen var otrogen. Lämnade mig. Jag tog tillbaka honom, skrattade när han ringde upp tjejen han varit otrogen med och gjorde slut i telefonen medan hon vrålgrinade.
Min bästis var förälskad i mig fick jag veta sex år senare. Fastän hon och jag var straighta. Och mitt svek satte sig så jävla hårt när jag dels inte visste om att hon var kär i mig och dels snodde killen hon också på något sätt samtidigt var kär i.
Jag är inte de bästa av människor, har heller ingen ursäkt till att jag var ett svin.
För jag var ett svin.
Och killen som var otrogen mot mig lever ofrivilligt ensam därför att han kommer älska mig så länge han lever. Det är elva år sen allt det här hände. Nu vet ni. The truth will set you free säger dem. ?
Oj. Du måste vara hela världens sex och kärleksgudinna!
Så. Nöjd?
Nope.
Vi var barn allihop men vi lekte med sånt vi inte borde. Vi levde som att det inte fanns en regnig morgondag. Vi sårade mer än vi helade. Som sagt, jag har ingen ursäkt, jag levde livet och gjorde det som hjärtat sade åt mig att göra. Och jag ångrar så djupt att jag miste tre bästa kompisar på grund av att jag blev kär i fel kille, men jag ångrar inte det år vi fick tillsammans han och jag. Det lärde mig massor. Om mig själv, om kärlek, om livet. Om ödmjukhet, om att vi inte är oförstörbara. Om respekt gentemot mig själv och andra. Jag fick igen mitt svek med råge och är glad att det är tio, elva år sen nu. Visare, klokare, allihop. Tack och lov för det.
Men ibland tror du dig vara Samantha Jones och ger dig själv en redig klapp på axeln.
Vad annars ska jag göra? Trycka ner mig själv? Bättre att ta lärdom av det som hänt med högt hållet huvud, ja jag gjorde någonting puckat men varför beat yourself up för det? Inget av det (jag skrev som svar på frågan) drabbar min vardag idag. Resa sig upp, skrapa bort dammet, ta lärdom och gå vidare. Det är livet. Jag trycker inte ner mitt vuxna jag för fel jag begick när jag gick i högstadiet.
??????
Du låter så desperat
Busringde till en handikappad tjej i klassen när vi gick i 4:an. Hon stammade vanligtvis, men stammade ännu mer ett tag efter det. Skäms fortfarande, även om det var för över halva mitt liv sedan
Dumpade en kille genom att flytta till en annan stad…
Börjat träffa en sjukt blyg kille, alltså väldigt blyg. Jag kan redan nu gissa att han aldrig kommer våga ta första steget till något mer för han vågar typ inte (vi båda är oskulder alltså). Hur ska då jag göra eftersom jag också är rätt blyg när det kommer till sådant? Vet att han gillar mig och jag gillar honom men förstår inte hur vi ska ta det vidare till att kunna ligga eftersom vi båda tycker det är lite jobbigt att vara den som tar första steget. Någon som har råd?
Det kommer komma ett naturligt tillfälle. Vet inte hur gamla ni är, men ett glas vin brukar hjälpa för att få till en första kyss, när man är blyg. Men bara 1! Kanske två?
Man ska inte behöva ta till alkohol bara för att våga ha sex. Då är man inte redo.
Jag tycker du har fått en fantastiskt chans att spela självsäker. Det kan vara väldigt gott för självförtroendet att få testa på att vara den drivande någon gång när man är så blyg som du beskriver att du är. Jag tycker du ska fake it til you make it, testa att ta första steget, ta för dig och lev ut allt det du har drömt om. Gör det till något roligt!!?
Någon som har 16-18 månader skillnad på era barn? Hur klarade sig kroppen efter två graviditeter så tätt inpå?
17 månader emellan. Dom är 8&7år nu. Min kropp mår bra. Det var inga konstigheter. Fått fler barn sen också. ☺️
Den klarade sig väl ganska bra, men har en del ländryggsbesvär (får t ex lätt ryggskott) pga utslitna ligament. Men det kunde varit värre, är glad att jag inte har urininkontinens!
Rent utseendemässigt tycker jag inte den har påverkats mer än vad den hade gjort av naturligt åldrande. Jag har fått lite bredare höfter trots att vikten är densamma som innan barnen, men det är ingenting andra märker utan något man man själv noterar. Och jag bryr mig inte om det heller. Men som sagt, den svaga ryggen är kännbar emellanåt…
Har 18 månader mellan mina. Eller blev gravid aug/sep -15 missfall i vecka 10. Gravid igen i feb-16 och sonen född i december -16. Gravid igen sep-17 och lillebror född juni-18. Kroppen tog helt klar stryk och fick tex foglossning redan i vecka 14. Gick dock upp mindre, mindre mage men fick ett stor barn. Amningen funkade super denna gång från start, vände vikten redan på tredje dygnet. Gick ner alla grav.kilon på två veckor och fortsatte med 4 till av bara farten. Jobbigt jo. Skulle göra om det med en ny kull men nu vill jag stärka kroppen ett år eller så
Jag har 16 månader mellan mina. Andra förlossningen tog 48 minuter och kroppen ”återställer” sig på en gång men för min del beror både det ena och andra på goda gener då det vara likadant för mamma och systrar (snabba förlossningar och återställd kropp) till och med mina bröst ser likadan ut som innan amning av två barn (obs hade lite häng innan barn pga tja tyngdlag i guess)
Bästa jag gjort ,att kunna ge mina barn syskon så tätt in på.
Här 18mån mellan mina. Det är drygt tre månader sen yngsta föddes. Det jag känt tydligast är att bäckenbotten har tagit lite stryk. Det tryckte nedåt tidigare med andra och jag hade problem att hålla tätt vid ex nysningar tidigare i graviditeten.
11 månader mellan barnen – kroppen klarade sig förvånansvärt fint!
Men glöm inte knipövningar, behövs ännu mer/fler med täta graviditeter!
Har 16 månader mellan mina 2 första och sen 17 månader mellan tvåan och trean. Att ha två tätt var inga problem för min kropp, men tre täta funkade inte. Mina magmuskler ville inte gå ihop utan jag hade en delning på 1 dm (och allt som följer med det) efter ett år trots fokuserad träning för att få ihop det. Förutom magmusklerna inga andra problem. Brösten är samma, huden är samma, enda är väl att jag tappat rätt mycket muskler.
Vill även säga att jag varmt rekommenderar det. De leker så bra tillsammans nu. Underbart att se.
Vad är era bästa tips när man åkt på en lindrig urinvägsinfektion? Känns så himla jobbigt att inte ”få ut” något fastän man är jättekissig…. :'(
Ringa till kry och få recept, sedan åka direkt till kvällsöppet apotek och sedan må bra dagen efter!
Men om man ringer kry för urinvägsinfektion skrivs det ut antibiotika utan att man behöver lämna prov?
Ja, du beskriver symptomen och känslan.
Är det verkligen så himla bra? Tänk om det visar sig vara en könssjukdom istället? Är väl bättre att lämna ett prov först. Dessutom behöver man inte alltid antibiotika, det händer att UVI:n går över av sig själv om man dricker en massa vatten tex. Funkar naturligtvis inte för alla, talar från egen erfarenhet, men nog kan någon hålla med mig..?
Bra?! Du menar dåligt hoppas jag. Ta antibiotika i onödan är dåligt från kroppen men bra dör bakterier som ’lär sig’ hantera antibiotikan. Därför antibiotikaresistensen ökar ich snart kommer det blir en ännu större problem.
Antibiotika förskrivningen har ökad med väldigt mpnga procent sedan Kry startades.
Tranbärsjuice och citronvatten
Nej det är bevisat att det inte fungerar
Tror det är olika för olika personer. För mig funkar det inte, men för min mamma däremot. Citron gör kisset basiskt vilket bakterier inte gillar. Socker gör kisset surt, vilket de däremot älskar.
Mitt tips är dock att dricka ca 2 l vatten/dag för att verkligen skölja ur alla bakterier som ev. finns där, samt Roselle te, dvs te gjort på hibiskusblommor! 🙂 Dricker en kopp om dagen. Finns att köpa i välsorterade tebutiker eller affärer som säljer mat från tex. Mellanöstern.
Mvh,
Någon som har väldigt lätt för att åka på UVI och således har testat alla huskurer som finns
Tranbärsjuice har funkat för att få bort den värsta första smärtan för mig, men skulle inte använda bara det!
Risken är att man bara tar bort symptomen – svidet när man kissar – men att infektionen är kvar och riskerar då att det går uppåt mot njurarna. Been there, Done that twice – never again.
Drick massa tranbärsdricka och citronvatten
Tranbärsjuice och citronvatten i mängder! Försök ”hålla dig” från att få på toa för du vet att det inte kommer komma något. Jag satte på mig binda en gång när jag hade urinvägsinfektion och inte fick sova på natten. Med bindan på kunde det komma några droppar utan att det gjorde något. Hoppas mina tips hjälper!
Drick mycket vatten! Citronvatten eller tranbärsjuice kan fungera för vissa, men vanligt vatten går bra.
Håll underlivet varmt; tex ha en varm kudde mellan benen, värmedyna eller blås med en hårtork mellan benen.
Duscha varmt, sitt på golvet i duschen om du inte har ett badkar. Sitt med benen i kors och spola vatten ned mot underlivet. Med hjälp av benen samlas vattnet som en liten pool vid underlivet.
Försök hålla dig och kissa på bestämda tider. Ex, försök håll dig i 1h även om det är jobbigt. Ju mer du kan kissa ut per gång, desto bättre. Dvs, gå inte var 10:e minut och pressa ut en droppe – även fast det känns som att blåsan ska sprängas.
Drick varmt, gärna te.
Försök undvika socker, det sägs att bakterierna lättare frodas av sockret. Därför ska du tex undvika sötad tranbärsjuice osv.
Jag har själv haft frekventa uvi:er så jag har testat ovanstående många gånger och för mig brukar det fungera någorlunda. Jag är även sjuksköterska och brukar rekommendera patienter att testa ovanstående tips. Om det är i början av en uvi som inte riktigt fått fäste så har jag kunnat bli av med infektionen själv, ibland har dock antibiotika varit nödvändigt.
Som någon tidigare kommenterat så bör du lämna urinprov för odling om antibiotika ska föreskrivas. Dels så man verkligen vet att det är UVI, dels för att se vilka bakterier som orsakat UVIn. Om du däremot haft uvi flera gånger så kan man ibland skriva ut ett recept utan urinodling.
Håll ut och kämpa på! Man får tycka det är pest och pina (och gråta på toa) trots att det är en så lätt åkomma som uvi.
Drick skit mycket så du kissar ut bakterierna
Så länge det är lindrigt tycker jag det ibland går att bota med mycket vätska, värme, kanske lite vinäger. Men blir det värre skulle jag söka vård och ta antibiotika.
Hinner inte läsa de andras svar, du som kallar dig ”Självömkande anonym”, men tranbärsjuicen bör inte innehålla socker/ för mycket socker. Det ska finnas en koncentrerad som är bra och som enligt en jag känner (som har återkommande urinvägsinfektioner) fungerar.
RFSU har receptfri medicin mot uvi – har funkat för mig!
Drick JÄTTEmycket så du får kissa ordentligt och inte bara småskvättar. Stå upp och kissa i duschen eller sitt på toalettstolen med ansiktet mot väggen så att du verkligen lyckas kissa ut precis allt.
Klädtips , Tack ! Hittar inget i butikerna , vad gäller nu i höst ?
Jag tänkte precis samma sak för ungefär 2 veckor sedan, handlade massa stickade och sköna tröjor och klänningar från zalando! Älskar stickat till hösten speciellt stora och tjocka tröjor ?
Själv köper jag sällan kläder på hösten då jag tycker att de brukar vara så tråkiga och bara i massa mörka färger.
Själv älskar jag hösten 🙂 Stövlar, kappor, sjalar, stickade tröjor.. Samt att jag som blekfis ser bäst ut på vintern hehe. Man kan dra på med mer smink också 🙂
Jag har inget emot hösten i sig 🙂 bara att jag tycker det säljs tråkigs kläder och att jag inte alls passar i färgskalan som brukar komma nu med vinrött, mossgrönt m.m.
Du måste inte klä dig i mossgrönt, vinrött, brunt och svart. Kolla efter ljusa färger som du gillar, lite svårare men visst finns det! Jag brukar köra på ljusa jeans på vintern fast alla säger åt mig att det bara är till för våren och sommaren, sånt kan man strunta i 🙂
Fast jag upplever det ytterst svårt att hitta på hösten. Blir inte alls inspirerad av att gå in i klädaffärer såhär års. Jag handlar på vår och sommaren helt enkelt och så har jag det året om 🙂
Tips innan du går loss i butikerna, kolla på The True cost på Netflix och gör sedan medvetna val ❤️
Jag kan tipsa om ngr superfina stickade tröjor som jag hittade på Arket! Så fina, mjuka och fluffiga!
Vill se någon spännande eller känslofylld film ikväll. Tips tack
Har du sett ”Me Before you”? Har nog aldrig gråtit så mycket till en film innan?
Känslofylld film: En oväntad vänskap
Den är SÅ bra!!
Vad döljer du för mig
The blind side?
A walk to remember ????
About Time!!!
The Mighty var av ngn anledning den film som dök upp i mitt huvud… Uj vad jag grät till den när jag såg den första gången, samma med Niceville.
Jag gråter iofs till typ alla filmer konstigt nog, för i ”verkliga livet” gråter jag ytterst sällan.
Hachiko – En vän för livet. Var länge sen jag såg den men var helt svullen i ansiktet efter alla tårar
Schampoo hjälp!
Jag kan få flottigt hår efter 1 dag!! Blir fan galen! Har provat både Maria Nilas heal och Maria åkerberg! Vad är bäst?? Help a girl out
När jag använde Maria Nila så upplevde jag att håret blev flottigt direkt och att det kändes som att det blev kvar rester av schampoot i håret, oavsett hur länge och noga jag sköljde ur det. Det som har funkat bäst för mig är faktiskt ”budgetprodukter” och märket Ogx. Redken funkar i perioder.
Samma här, men jag använder torrschampo för att slippa tvätta håret varenda jävla dag.
Kerastase är fantastiskt bra! Det har gjort underverk med mitt hår, det kostar lite mer men det är värt de ?
Du verkar ju gilla ekoreko TS 😉 Testat bruns?
water only
alt raka av håret
Kerastase ha en grön flaska med silverkork, den torkar upp från hårbotten. Super verkligen
För mig funkar vanligt jäkla head and shoulders bäst. Men det allra viktigaste – tvätta inte håret!! Stå ut med att det är flottigt, dränk det i torrschampo eller göm dig hemma på helgerna. Snart kommer du märka att håret inte blir fett förrän efter två dagar, sedan tre dagar och så vidare. Mitt hår klarar sig hyfsat i en vecka om jag skulle vilja nu 🙂 jätteskönt att inte behöva tvätta håret varje gång man duschar!
Fast nej, det funkar tyvärr inte för alla. Dels beror det på kost, hustyp osv.
Avvänj håret så att du inte behöver tvätta så ofta! Nu i helgen har jag hårtvättningspaus så det kommer vara tre dagar mellan mina tvättar. Håret är riktigt äckligt nu men mitt hårbotten behöver vila! Och sedan borde det inte bli flottigt lika fort igen.
Maria nila är det sämsta shampoo jag testat, det om något GÖR håret fett!
Davines!
Urtekram! Finns i vissa matvarubutiker, annars säljer apotea.se produkterna till ett bra pris. Fri frakt! ??
Jag får flottigt hår pga en torr hårbotten. Jag har ett schampoo som är för torr hårbotten, SP hyderate tror jag att de heter!
Jag shamponerar håret två gånger i duschen, för att vara säker på att allt är rent. Sedan tvättar jag inte håret ofta för att låta håret vänja sig att inte behöva återfukta sig aka flott.
Tips är att ha håret i inbakad fläta när håret är flott 🙂
Kerastase har ett schampo för fet botten men torra längder. Ska vara mycket bra!
Sen är det aldrig bra att tvätta håret för ofta, det rubbar din balans i håret och därmed blir det mer och fortare fett. Men jag vet av erfarenhet att det inte hjälper alla. En del har en naturligt fetare botten oavsett hur mycket man försöker avvänja. Hoppas du hittar något som passar!
/ Frisör
Johanna, jag tycker att Morranoil schampo och balsam (och håroljan) är jättebra, men med tanke på det du skriver så kan jag hellre rekommendera Eleni Chris (även det köpt hos min frisör). Både schampo och balsam. Kostar en del, men är drygt, väldoftande och gör att det ser ut som om jag kommer direkt från frisören. Speciellt om jag använder Maroccan oil i topparna.
Alltså. Varför lyckades jag stava Moroccanoil fel på båda ställena? Jag älskar även de produkterna, men om du köper det schampot bör du ta en enkronas storlek även till mycket hår (så som jag har).
Jag kör änglamarks schampoo. Med det blir inte mitt hår fett på en gång som förut, tvättade varje dag men nu varannan ibland, speciellt på helgen för att vila håret var tredje dag. Har dock kort hår så behöver ofta blöta det varje dag (annars står det år alla håll och kanter), men nu räcker det att bara blöta det då 🙂
När du är hos frisören (och de har stort utbud så se inte bara rekommenderar ett märke) fråga personen vad de tror skulle passa bäst för ditt hår.
Själv kör jag på budget nu medans jag studerar, men tvättar håret 2ggr/veckan. Fick själv flottigt hår efter en dag men det var för att jag tvättade håret varannan dag.
I helgen kör Bella omkring i sin drömbil, en Bentley som dessutom matchar henne perfekt. Verkar dock vara avställd för trafik, den är väl inte lovlig att köra?
Det är förmodligen en demobil och de brukar vara avställda. Bilhandlarna har gröna tillfälliga skyltar som de brukar hänga på bilar som provkörs. Först när man sålt bilen så brukar den besiktigas om det behövs, registreras på ägaren och ställas på.
Avställda bilar har ingen försäkring. Kan betyda katastrof om det skulle ske en olycka
Försäkring spelar ingen roll på en avställd bil. Avställd = körförbud
Helt fel.
Det är givetvis andra regler för bilhandlare. Varför inte läsa på lite innan du skriver?
Nu har du fel. Självklart är den försäkrad.
Bilhandlare har en kombinerad försäkring som täcker alla bilar de har i lager. Det är därför de hänger på en grön registreringsskylt, precis som Anton skrev.
Vill bara skriva av mig lite och hoppas att någon orkar läsa, mår så fruktansvärt dåligt just nu.
I början av sommaren träffade jag en kille som jag blev stört kär i. Vi började träffas flera gånger i veckan och hade det bra. Tiden gick och han sa att han älskar mig för första gången. Vi blev ett par och allt har varit som en dröm.
Innan vi träffades så tog han droger och söp sig full flera dagar i veckan, men han slutade pga att han träffade mig. Under dom här 2-3 månaderna har han hållt sig borta från allt, fram tills igår. Hans kompis fyllde år och dom skulle fira med att gå ut på krogen, men han sa att han inte skulle dricka pga tidigare missbruk. Självklart så söp han sig packad, och kunde inte ens besvära sig med att skriva något till mig. Idag fortsatte han supa och har alltså suttit hela dagen i en lägenhet med några kompisar och supit sig full. Nu svarar han knappt mig alls. Han skrev dessutom förut att han har problem och att han inte kan sluta dricka.
Mitt hjärta är helt förstört. Trodde verkligen att det vi hade var något äkta, men han kastar bort det på att supa. Vet inte vad jag ska göra just nu, tårarna tar aldrig slut.
alkoholism är en sjukdom
Han kastar inte bort det ni har. Han är sjuk i missbruk. Och tyvärr kan man inte sluta för någon annans skull bara sin egen. Och det kräver stenhårt arbete från hans sida.
När han är klar med denna ”runda” och sovit sig frisk, prata då med honom lugnt och sansat inga anklagelser, det får motsatt effekt. Se om han är villig/mogen att söka hjälp. Är han det inte, så lär detta hända igen och igen. Är han redo för hjälp så stötta och heja på honom men aldrig på bekostnad av dig själv.
Hoppas det löser sig till det bästa❤
Ni kan säkert ha något äkta, trots att han börjat dricka igen. Men ta hjälp av någon professionell! Ingen här inne kan ge dig, eller framför allt honom, den hjälp ni behöver.
Jättetråkigt!
Kan han inte sluta dricka låter det som att han skulle behöva söka proffesionell hjälp för att kunna få ett fungerande liv i framtiden.
Vet att alkolism är en sjukdom, min pappa var alkolist och om exakt en vecka är det 2 år sen han dog. Jag vet att jag inte kan förändra honom, och att han behöver hjälp. Jag har pratat med honom flera gånger om det här, och har aldrig anklagat honom/skällt på honom. Har förklarat för honom att jag älskar honom otroligt mycket, men att han behöver hjälp och att jag inte kan rädda honom. Jag hoppas att han får den hjälp han behöver, han är bara 22 år och jag är 21. Han har så mycket att leva för och så många som bryr sig, och jag hoppas att han förstår det.
Hoppas verkligen att det ordnar sig för er! ?
Jag har samma historia, i ett år lovade han efter varje gång att det var sista och att han skulle förändras men likväl hittade jag honom med ångest och bakfylla. Jag slutade helt enkelt att göra det bekvämt för honom på hans bakfylla, hade han sagt eller gjort något fick han höra det. Hade han sårat mig berättade jag det. Han ville inte höra och sa att han bara fick ångest men jag sa att han inte kan säga så och lämna mig ensam med alla konsekvenser som han har orsakat. Han fick helt enkelt vara delaktig. Det gjorde ont i mig och jag ville bara bädda ner honom, se en film och glömma allt men jag visste att det underlättade enbart för honom att kunna fortsätta. Han slutade så småningom och jag var stenhård, inte så att jag lade mer på honom än vad han hade gjort men jag lät honom inte komma undan. Det är 5 år sen sist och jag har slutat leta efter tecken, lukta på honom och börjat lita på honom. Säg att du älskar honom, finns där för honom men att du inte kommer att hjälpa honom att dricka. Det viktigaste är dock att du förstår att det inte är DU som ska rädda honom, det är inget du kan göra utan enbart låta bli att vara medberoende. Han måste göra jobbet själv.
Vad tycker ni om att enbart ta emot varor gällande bloggsamarbete? Är ju big no no. Men om man planerat att köpa en giraff (som exempel) och du blir kontaktad av AB giraffus som bjuder ut en giraff i utbyt mot ett inlägg. Tar ni det då, eller kräver ni betalt med risk för ett nej och står då utan både pengar och giraffen.
Är väl ett dilemma för speciellt småbloggare att man enbart blir bjuden på produkter. Nej produkterna kommer inte betala min hyra, men jag behöver inte betala för produkten jag kanske vill ha, och bloggen är endå inte leverbrödet.
Vad ska jag göra med giraffen?
Ja vad ska man göra ta giraffen och köra?
Trodde giraffer var standard som alla ville ha ??
Jodå, det kan det säkert vara. Men mitt eventuella användningsområde för giraffen kan påverka mitt beslut. Om jag tänker använda giraffen som ren levande prydnad hemma så känner jag att jag behöver kräva pengar också. Det är dyrt att ha en giraff som bara står där och ser lång ut. Jag måste ju ha mat till den och antagligen köpa ut grannen på våningen ovanför så jag kan slå ut taket så giraffen får sträcka på sig.
Om jag däremot har tillgång till ett högt stall i hyfsat central miljö så jag kan hyra ut ridturer på giraffen så är pengarna inte lika viktiga. Då blir ju min giraff en egen liten industri där jag kan tjäna mig en hacka. Möjligen att jag bara skulle behöva kräva lite basföda till giraffen innan giraffridningen är helt på benen.
Men om du kan hyra in giraffen på Skansen då? Alt köpa blondinbellas hus? Tror giraffen gillar att vara ute
Är det jag eller Skansen som kommer betala för giraffen?
Giraffen betalar för sig själv!
Fast Victor, giraffen i all ära,
men det finns ingen anledning för dig att för den ansvarer bära. Men visst, en giraff eller två är ju inte lika trist som att behöva bygga in i huset en hiss.
Om du jämför med den kostnaden för hissen känns det kanske t o m billigt med att ha en giraff, så att den slipper dissen
Av dig som ändå inte vet var du ska göra av den, vänta förresten den säger man väl inte utan hen, eller jag menar giraff-en
Nej skämt åsido. Kan du inte köpa en etagevåning, du kanske kan sälja en värdefull målning?
Så att du har råd att få stå där på övervåningen och klappa på giraffen, det är den väl ändå värd, den / hen.
(Bland det roligaste jag läst och nej jag dricker aldrig alkohol, jag är nykter som alltid. Jag fick bara feeling för att rimma lite sorry)
*det ansvaret bära skulle det stå.
Victor, skriv alltid sådana här saker som vi får tänka till om. Giraff som giraff, eller alltså du kan skriva om vad som helst men du får gärna uppdatera oss om giraffen.
Jag känner mig tveksam till om jag kommer införskaffa en giraff, men lovar att säga till om det händer! Om det blir en giraff ska den i alla fall heta Staffan, för Staffan är en giraff ’an.
Ja det låter bra, Staffan är ändå ett fint namn när du ändå lyckades haffa’n.
Nej tack, jag hade tagit emot giraffen och begärt betalt för inlägget. Betalt hade jag tagit i förhållande till hur stort konto jag har. Aldrig endast tagit emot giraffen alltså.
Brukar antingen tacka nej eller så ge dem ett pris (tex 100€) men då får man alltid ett nej tack. 90% är det grejer man klarar sig utan men ibland kommer ha begäret
Meeen. Satt på modd nu. Är det giraffen måntro?
Vad jobbigt det är för ögonen att läsa era kommentarer med det stora röda namnen och sen liten svart text. Inte ert fel utan ett designfel. Typ.
Giraffer har ju ett rätt högt värde, ett par hundra tusen kanske är rimligt att anta att den är värd. Och eftersom värdet på gåvor för utförd tjänst utgör skattepliktig förvärvsinkomst så kommer då stå där med både en jobbig giraff och tusentals kronor i skatt att betala. ??
Förlåt Maria, jag trodde det var Victors tråd men det var så roligt skrivet av honom så när jag läste kommentarerna nerifrån och upp så började jag svara på Victors kommentar. Trådkapning eller heter det giraff-kapning.
Oops. Lite sömnig. Min nick här var ju ??
Jag har så liten blogg att jag skulle ta emot produkten gratis utan att begära pengar också. Om bloggen börjar växa så skulle jag nog börja ta betalt också. Men nu just är den för liten för det ?
Angående att försöka bli gravid: vi har bestämt nu att det är dags att börja försöka snart!! Känns pirrigt, roligt, läskigt och overkligt. Är ju inte ens säker att det kommer gå direkt eller ens första året men börjar tänka massor redan nu, typ som hur kommer livet bli, kommer man kunna fortsätta resa, osv. Tvivlar absolut inte, men det känns som ett enormt stort steg och jag är inställd på att livet kommer att förändras, känns som inställningen ”barnen hänger på oss” är omöjlig, iaf första tiden? Eller? I övrigt lever vi stabilt, vi är gifta, bor i hus, har fasta jobb osv så på pappret ser ju allt ”perfekt” ut. Vi har båda precis fyllt 30 också vilket gör att vi insett att vi inte kan vänta hur länge som helst till. Har en miljon känslor i kroppen just nu!!!
Vi har två barn under två år. Nu har vi inte rest så mycket innan barn heller men annars har de fått hänga med på det vi vill göra. Klart man lite anpassar sina aktiviteter och naturpromenad är bättre än rockonsert men vi har aldrig kännt oss begränsade.
Tvärtom! ”Barnet hänger bara på” funkar allra bäst den första tiden (första halvåret). Ungen sover mest och äter bara bröstmjölk/ersättning så man behöver inte fixa med mat liksom.
Håller verkligen med. Ju större de blir desto svårare blir det att göra egna saker. Men sen kommer en gräns och de kan hänga på igen.
Ju fler personer i en familj desto fler saker att ta hänsyn till. När man är singel kan man göra vad man vill, när man är sambo måste man kompromissa lite, när man har barn måste man kompromissa lite till. Man kan inte bara göra vuxensaker, äta vuxenmat och åka på vuxensemester. Det blir nämligen inte roligt för någon i familjen. Men man behöver inte bara göra barnsaker heller. Barnen kommer kunna hänga på er ett tag, sen måste ni hänga på barnen en stund. En halvtimme i antikaffär mot en halvtimme i lekpark.
Den här diskussion för några dar sen om husdjur som sover i sängen, typ 200 kommentar och INGEN tar upp det man egentligen vill veta. Hur fanken har man ett sexliv med massa katter och hundar i sängen? Stänger man ute dem tillfälligt? Blir det aldrig spontansex då? Morgonsex? Har man smygsex med dem i sängen/rummet? Blir husdjuren ledsna om man sjasar ut dem? De lär ju tror att de gjort något dumt.
Enlighten me!
sover man med kläder på förresten? Creepy att skeda naken med ett djur :///
Varför skulle man vilja sova naken? Brrr pyjamas med mina lurvbollar ?
Jag sover alltid naken. Hatar att ha på mig kläder som fastnar i täcke och lakan. Sen är det bra att lufta fiffi också.
Haha detta fick mig att minnas när jag hade kattunge, hade sex med nya pojkvännen som var över mig. Kisen dängde till hans kulor med tassen ? Dinglade väl roligt. Efter det inga andra levande varelser i samma rum.
Gud vad jag skrattade åt det där!!
hahahahhahahhahaha!!!!!!!!!!!!!!
Jag bryr mig inte alls om katten är i sängen, det är ju min katt. Min kk brukar lyfta ner henne eller knuffa bort henne. Spontansex går superbra. Och med en bitkatt (alltså tror att tår och fötter är djur) går det inte att sova utan täcke, så att sova naken med en katt i sängen går alldeles utmärkt 🙂
Hahahah bra fråga! Har inte djur själv men min första pojkvän hade en Golden som fick stängas ut ur sovrummet när vi skulle ligga. Vi hade sex i sovrummet endast. En annan pojkvän hade en katt men vi brydde oss inte om ifall han var i samma rum som oss när vi låg. Minns dock en gång när jag var on top och fick ögonkontakt med kissen, guud vad hon dömde mig, jag bara vet det haha.
Och ja, hunden blev ledsen när han blev utsjasad! Han krafsade på dörren och gnällde. Jag som älskarälskarälskar hundar hade svårt att stänga ute det i början men tillslut vande jag mig 😛
Skrev ”hon” på katten, det var en hane 🙂 Stig hette han.
Haha mina djur ligger bara och sover och bryr sig inte, det är dock en aning jobbigt när katten vaknar och börjar glo på oss
Katterna sticker iväg självmant men jag minns när jag passade grannens katt och när vi vara klara med våra aktiviteter märkte vi att den satt på nattduksbordet och stirrade på oss, det blev lite skumt när jag sen var hos grannen och visste vad den stackars katten hade sett. Minns även när jag var barn och hunden ville följa med på toaletten när jag gjorde nr2, ett av mina konstigaste ögonblick att göra det samtidigt som man har ögonkontakt med hunden.
HAHAHA!!!
Har förövrigt inget svar på dina frågor, tyckte bara att din kommentar var sjukt rolig.
Dom flyttar nog spontant på sig när det guppar för mycket i sängen ?
Vilket är erat eller era bästa semesterminnen? ?
Alla resor utomlands. Tex Sicilien där vi blev inbjudna till en familj i deras hus. Värmen och bada i havet och varma sommarkvällar.
Jag förstår dig, Sicilien är ett favoritresmål för många, Anonym 20:38.
Jag har inte varit där, men det ser helt fantastiskt ut!
Tog ut min p-stav för 3 dagar sen eftersom jag småblödde varje dag. Vet någon när blödningarna bör sluta?
Fråga Gyn kanske..?
Det är väldigt olika, men det tar ju ett tag för kroppen att vänja om sig. 🙂
Med min första p-stav småblödde ( ett trosskydd om dagen) jag varje dag i ca 5-6 månader, störde inte eftersom det var så lite, sen var jag fri från mens resten av tiden som den satt inne. ?
Men nu hade hon ju tagit ut den.
Jag har också sluppit mens när jag haft p-stav. Bästa grejen ju!
Jag har inte blött alls när jag tagit ut staven. Inte hört tals om att man gör det heller, men så kanske det är. Bäst är nog att fråga gyn.
Okej, kort bakgrund först;
Jag är 34 år, högutbildad men tillfälligt arbetslös, tidigare utbränd i fyra omgångar, lider av kronisk spänningshuvudvärk sedan tre år (huvudvärk varje sekund), har sedan länge ångestproblematik och är väldigt stresskänslig, har även de senaste månaderna tagit hand om min mamma som har dödlig hjärntumör.
Nu till min fundering:
Jag har blivit gravid med min pojkvän sedan tre månader trots mini-piller. Vi har bestämt oss för att behålla barnet så vi känner att vi är rätt för varandra. Men jag mår så jävla dåligt. Jag är sur och irriterad på honom jämt, vilket ger mig skuldkänslor vilket får mig att må ännu sämre.. dålig cykel. Jag bara gråter och har sådan ångest och panik. Känner mig dålig och svag som inte bara är lycklig över graviditeten. Mår illa hela tiden, huvudvärken är tusen resor värre. Vissa stunder undrar jag hur jag ska palla. Känner mig fången i min egen kropp och vill bara fly.
Jag har sökt samtalskontakt och äter antidepressiva sedan innan. Men jag ser inte hur det ska hjälpa mig… är på riktigt jävligt orolig. Någon som känner igen sig eller har råd att ge?
Hej!
Jag blev gravid efter att ha varit tillsammans med min sambo i ca 5 månader. Var sjukskriven under graviditeten en period pga utmattning. Fick superbra hjälp via vårdcentralen av en läkare som verkligen lyssnade och fick via läkaren psykologkontakt. Gick i KBT-grupp i 10 veckor och det var väldigt nyttigt. Jag är 2 år senare fortfarande stresskänslig och behöver anpassa vissa saker samt säga ifrån när det blir för mycket. Min sambo har dessvärre svårt att fatta det här ibland upplever jag det som då jag drar det tyngsta lasset hemma. Jag har dessutom valt att byta inriktning och pluggar nu till något helt annat än det jag jobbat med. Vet inte om det har med att jag är hjärntrött men tog lång tid för mig att knyta an till mitt barn – nu såhär 1.5 år senare kan jag känna ordentligt.
Mitt råd är: 1. Boka tid hos sjukgymnast och se om du kan få hjälp med spänningshuvudvärken (kan komma från andra delar av kroppen och kan ibland hjälpas med triggerpunkter och/eller TENS). 2. Påbörja samtalskontakt som du nu sök. 3. Var öppen och kommunicera med din kille hur du känner och mår. Är han inte ett rötägg (som min sambo är oftast) kommer han ha förståelse.
Hoppas det löser sig och att du får hjälp!
Jag tror du lider av de första gravidhormonerna. Det lugnar ner sig sen.Värsta tiden tyckte jag var de första 3 mån ,illamående gråtanfall ilska osv..sen kommer en lugn och avspänd period.. Lycka till ! Försök att inte grubbla och oroa för mycket.
Du skall inte behöva må sådär. Jag tycker du skall vända dig till din vårdcentral för att prova nya antidepressiva tills du hittar några som funkar, och begära att få prata med en psykolog. Du är inte dålig eller dum som mår dåligt över graviditeten, allas helvete är deras eget helvete, och hormonerna gör ju inte att livet känns lättare. Dåligt samvete det sista vi kvinnor behöver efter allt vi skall behöva utstå. Du förtjänar att må bra och all stöd som vården kan erbjuda!
Måste bara fråga , vilka mini piller tog du? Började med miniP för 3 veckor sen och har fått höra senaste dagarna att det är väldigt många som blir gravida ändå ?
Byt antidepressiva!
Nu har Knivis gjort slut med Annika igen… hoppas hon flyr.
Men jag måste säga att hans tatueringar blivit bättre på sistone!
Hur vet du det? Han har kvar bilderna på henne (det brukar ju alltid raderas friskt, typ med en gång…) och hon likaså.
Han har tagit bort Annika i taggningarna och skrivit ♥️Fuck off♥️ där Annikas namn tidigare stod.
I sin story skriver han ”bitch I want to break yo face” och krossad hjärt-emoji…………….. fy fan
Men de gör han var och varannan dag. Börjar tro att det är någon blondinbelliansk strategi för att hålla följarna intresserade.
Jag såg den senaste tiden han skulle ha gjort på henne… Kändes ju så mycket som en helt annan stil och skicklighet, så funderade på om det verkligen var han som hade gjort den 😮
Hur ser ni på att klängighet i relationer? Personligen har jag aldrig varit mycket för närhet, tyckt att par som kysstes öppet var jobbigt och har knappt sagt ”jag älskar dig” ens till mina föräldrar. Hatade att röra vid folk, när vänner ville sitta nära när vi kollade på film m.m. så drog jag mig undan. Nu har jag pojkvän sedan ett år tillbaka och jag klarar mig inte utan hans närhet! Jag är verkligen besatt, hans värme och beröring (absolut inte enbart sexuellt) är något jag behöver för att överleva känns det som. Men allt det andra hänger kvar på samma sätt. Är det fler som är som jag?
Och typ på samma spår, hur mycket ömhet tycker ni man ska ha i relationer? Har vissa vänner som tycker att det är jätteromantiskt och underbart att ha med sin pojkvän på precis allt (ett exempel är vännen som tyckte det lät perfekt när en bekant som jobbar som bartender hade pojkvännen i baren VARJE jobbpass), även träffar med vänner, och andra som verkligen avskyr att visa offentlig ömhet och tycker att ens partner typ är något väldigt privat. Vad är för mycket? Var går gränsen liksom?
Jag är privat av mig och jag kan tycka det är mysigt med beröring. Men att ha en snubbe som vill slicka mig i örat in public? Nej tack.
Jag och min man är likadana. Hålla handen och kramas, absolut. Både min man och jag har jobb som gör att vi båda är igenkända i staden där vi bor och jag vill framstå som proffsig. ?
Jag är nog som dig. Jag har ett hårt skal, vem som helst kan inte krama mig, får inte krama mig.
Men så finns det de som lyckas ta sig innanför muren och då vill jag sällan släppa personen, det är ju mysigt med rätt person!
Man får väl hitta sin egen gräns känner jag 🙂 alla har ju så olika behov av närhet mm.
Har någon här steriliserat sig?
Jag är 26 år och har haft tanken i huvudet i många år. Än har jag inte berättat om det för någon i min närhet. Jag har aldrig gillat barn eller tanken på att ha egna, tanken på det har bara gett mig obehag. Det finns så mycket jag vill göra i mitt liv vad gäller karriär, resmål och så vidare – ett barn passar inte in i det livet och jag vill inte ge upp något för ett barns skull. Enda gångerna jag faktiskt tänkt att jag hade kunnat tänka mig barn är när jag har varit tillsammans med någon, men då har det bara varit för att han ska tycka om mig, och inte lämna mig för någon som faktiskt skulle ge honom barn. Det är alltså inte för min egen skull jag övervägt att skaffa barn. Jag mår fysiskt illa och blir yr när jag läser om graviditet och förlossning. Skulle faktiskt gå så långt att säga att det är en fobi för mig. Allt med att något växer i magen skrämmer mig något otroligt. I’m not fit for a mother med andra ord.
Jag skulle vilja höra om någon genomgått en sådan operation?
Har tid för op den 14 e ?
Hur gammal är du? Vad har du fått för bemötande hittills? 🙂
Jag har steriliserat mig!
Jag är 27 år och har två barn. Första föddes vaginalt och andra via kejsarsnitt (snittet var planerat men det blev akut snitt då bebisen ville ut tidigare). Ingen ifrågasatte mitt val, hade stålsatt mig för att bli ifrågasatt från alla men det var inga konstigheter från varken BM eller någon av läkarna.
Vid ett planerat läkarbesök där vi gick igenom kejsarsnittet (kring v 30) så fick jag skriva på ett intyg där jag är införstådd med att sterilisering är oåterkalleligt och att jag fått info om andra p-medel osv. Detta intyg har läkarna med sig vid operationen.
Steriliseringen gjordes smidigt samtidigt som snittet. Det höll nästan på att glömmas då snittet blev akut och personalen blev lite stressad, men jag ropade till alla ”glöm inte steriliserigen!!!!!” ?
Snittet tog kanske 15-20 min längre då äggledarna klipptes av totalt (livmoder och äggstockar kvar = mens och hormonerna fungerar precis som vanligt, inget tidigare klimakterium alltså).
Det har nu gått 5 mån sedan snittet/sterilisering. Mensen har kommit igång och kroppen mår som vanligt. Känns jätteskönt att slippa tänka på preventivmedel!
Beslutet var helt och hållet mitt eget. Jag har en kronisk sjukdom och jag vill/vågar inte skaffa fler barn pga det. Jag är väldigt glad över mina två barn och jag tror inte jag kommer ångra detta beslut. Och skulle man göra det, ja, då får man bekosta graviditeten med IVF (man måste betala allt själv om man är steriliserad och sedan vill skaffa barn).
Ring din kvinnoklinik och boka tid, du behöver nog inte gå via VC eller din barnmorska på din VC-mottagning.
Wow vad många likheter vi har! Jag har också två barn som föddes på liknande sätt: den första vaginalt och nästa blev akutsnittad då han ville ut några veckor före det planerade snittet). Man avrådde mig från att skaffa fler barn pga högriskgraviditet så när jag läser det du skriver önskar jag att man hade informerat mig om möjligheten att bli steriliserad samtidigt som snittet. Istället har jag fått böka med olika p-medel och metoder eftersom man även avråder mig från hormonella preventivmedel. Hade varit fantastiskt om de hade passat på att knipsa lite medan de ändå var därinne och bökade. Så synd.
Tack för ditt svar! Jag tänker att jag låter det gå ett år från och med nu. Under det året ska jag verkligen väga för- och nackdelar även om jag sen jag var barn själv vetat om att jag inte vill ha egna barn.
Ska höra av mig till dem oavsett 🙂
Det låter jättebra!
Jag vet inte hur lång väntetid det brukar vara, men inom ett år bör du ha fått operationen gjord. Så ett års fundering och max ett års väntetid utöver det.
Kostnaden skiljer sig också mellan landstingen. I mitt fall behövde jag inte betala något extra då steriliserigen gjordes samtidigt som snittet, det var bara den vanliga patientavgiften som jag betalade. Googla vad som gäller i ditt landsting, annars kan du ringa KK eller VC/BM och fråga. I vilket fall som helst så är ju sterilisering bara en engångsgrej, så om det kostar en 3000 kr så är det ju inte mycket pengar sett till en hel livstid (plus att tex p piller och likande kostar ju också en massa pengar som du isåfall ”sparar in”).
Kan inte uttala mig specifikt om läketid, men då sterilisering normalt sett görs via titthål så bör läketiden vara ganska kort. Ca 10 dagar tog det för mig att känna mig någorlunda stark och rörlig efter ett kejsarsnitt, såklart är det individuellt men tror inte att man bör ha ont så länge efter titthålskirurgi.
Lycka till med vad du än beslutar dig för!
Barn är fantastiskt för mig och i mitt liv, andra vill vara barnfria eller bara ”låna” syskonbarnen nångång ibland – det är okej det med! Skulle någon ifrågasätta ditt liv utan barn, ja då får det vara deras bekymmer och inte ditt.
Ha en tevlig lördagkväll!
Hej! Lite sen på bollen här men ville ändå dela med mig 🙂
Jag är 27 år och har inga barn och jag steriliserade mig i februari. Gick till vårdcentralen i december, fick remiss till Gyn i januari och i början av februari gjorde jag operationen. Det kostade inte mer än själva läkarbesöket, tror det var 300 kr (bor i Stockholm innerstad). Operationen gick fort, min sambo hämtade mig två timmar senare och de enda biverkningarna jag fick var en otrolig smärta, som träningsvärk, i hela kroppen dagen efter. Det beror på att de blåser upp magen under op så att allt pressas ihop, därav ”värken”, absolut inget farligt. Opererade mig på en måndag och jobbade hemma resten av veckan då jag tyckte att det var obehagligt att ha tighta kläder på magen (jobbar på ett kontor med klädkod så fina kläder är ett måste vilket var lite svårt just då hehe). De gick in på tre ställen i magen men det syns knappt idag. Bästa jag gjort, slutat med mini-piller och mår så. himla. bra!!!! Jag har sambo sen 5,5 år och vi båda var bestämda från dag ett att här blir inga barn gjorda haha. Vill leva livet!
Hej Öppet Spår!
I veckan kuggade jag min första uppkörning och det känns SÅ tungt. Jag har haft en lång och kämpig utbildning och jag trodde verkligen att jag skulle klara det. Utöver det misstaget (ett) jag gjorde körde jag bätte än någonsin & jag fick full pott på resten. Jag tycker, rent intellektuellt, att min utbildningskontrollant gjorde rätt men mentalt känns det förkrossande. Så! Vilka är era bästa tips för att gå vidare och få tillräckligt med självförtroende & kraft att se framåt mot min nästa uppkörning om 2 veckor? Kram ❤️
På’t igen bara! Kan trösta dig med att min mans mest motorintresserade kompis (som också har finaste bilarna av alla i deras bekantskapskrets), som kör perfekt (mjukt, säkert, tryggt och världsvant) äääälskar att dra sin bästa paradhistoria om hur han kuggade gång på gång och fick köra upp FYRA gånger innan han lyckades ta körkortet! Han har vänt det misslyckandet (ta det inte bokstavligt) till något han glatt bjuder på och ser som ett roligt minne att dela med sig av.
Tänk på det och lycka till på nästa uppkörning!
Tack Madelon för ditt svar! ❤️ Jag tror att det är så, att jag satt för mkt press och prestige i att klara det på första. Jag har också folk omkring mig (naturbegåvning, en som fortfarande 5 år senare är en direkt fara i trafiken & en som är så osäker att h’n aldrig kör) som klarade det på första. Tack så mycket!!!
Tack för ditt svar! (Vet inte om mitt första fastnat nånstans…) Det hjälper otroligt mkt att få höra sånt här. Jag är omgiven med människor som klarat det på första (naturbegåvning, en som efter 5 år fortfarande knappt kan reglerna, en som är så osäker att h*n inte kör alls) så därför tog jag nog det hårt. Tack för din input, historia och pepp! ❤️
Det ligger ett svar (eller två?) till dig och skvalpar någonstans i cyberspace. ❤️
Jag lyckades på tredje uppkörningen. Jag var beredd på det,så många som missar första uppkörningen. Lycka till !
Tack för ditt svar!
Tror nog att det är en del av min besvikelse, att jag trodde jag var ensam att misslyckas. Får jag fråga; hade du samma problem på uppkörning 2 eller vad var det som krånglade/blev fel där? Är rädd att mina nerver ska ta över denna gång eftersom jag var så lugn/metodisk/självsäker nästa gång.
Nä det var olika problem på två uppkörningarna. Han tyckte jag var för försiktig. Båda gångerna var det bagateller tycker jag,men men..Jag tror det är olika hur petiga dom är. Hände inga stora misstag eller nån krock. Bara en subjektiv känsla om jag var mogen för körkort. Jag var lycklig när jag klarade på tredje försöket..
Tack för ditt svar! Det jag är nevös över är att jag ska fucka upp delar jag kunde denna gång nästa runda pga nerver. ? En jag känner fick sitt körkort trots samma miss jag gjorde, men samtidigt håller jag med inspektörens bedömning när han förklarade.
Jag kuggade två gånger trots att jag kände mig så redo. Var förstörd första gången så min körlärare frågade om han skulle skjutsa hem mig haha. Men det är bara att köra på igen, jag var sjukt nervös de två första gångerna vilket gjorde att det blev massa fel. Tredje gången berättade jag inte för någon att jag skulle köra upp och då kände jag mindre press och klarade det. Tror det har att göra med at jag gjorde ett lite misstag precis i början av uppkörningen så jag kände att ”nu är det kört” så blev jag mer avslappnad och körde mycket bättre. Kämpa på, tillslut klarar du det och det är så jävla värt det!
Tack! ❤️❤️❤️ Det var ytterligare en jobbig grej; att ringa/smsa alla jag berättat för och säga att det inte gick. Tror jag håller nästa datum för mig själv, kanske tar bort pressen lite.
Skrev ett svar men det verkar ha försvunnit, hoppas det kommer upp 🙂
Skrev iallafall att jag klarade på tredje försöket trots att jag körde bra, jag var bara så nervös när jag körde upp. Sista gången berättade jag inte för någon att jag skulle köra upp och kände mindre press då. Tillslut går det för dig också och det är så värt det!
Jag kuggade 4 gånger innan jag äntligen klarade det för drygt tre veckor sedan.
Ge inte upp! Tänk inte på ditt misslyckande, lägg det bakom dig och fokusera framåt. Mina första tre uppkörningar var jag inte redo och kan se det nu. Fjärde gången gjorde jag som du, ett dumt misstag, och efter det gick det galant. Du grejar det nästa gång! Om du endast gjorde ett misstag KAN du ju köra, då är det nerver som spökar. Så på det igen bara och lita på att du kan.
Jag vet att det känns sämst att kugga, även om alla säger att det inte är hela världen (och det är det verkligen inte heller). Lycka till på nästa uppkörning! ?
Tack Ida för ditt svar! ❤️ Hur gjorde du för att ladda om? Kände du dig redo inför dina uppkörningar? Jag hoppas att jag klarar av allt nästa gång och inte gör dumma misstag på saker jag anser mig vara duktig på bara för att jag är nervös. Min körlärare sa inför provet att de inte kommer kugga mig på ett misstag, men tydligt så var det inte så för mig. ?
Jag minskade pressen genom att inte berätta om nästa uppkörning för fler personer än som ”måste” veta (chef, kollegor pga uppkörning under jobbtid). Kan ärligt säga att jag inte var redo mina första uppkörningar, medan jag var det de två sista.
Får man fråga vad du kuggade på? Jag gjorde misstaget att ställa mig med hjulen över en stopplinje innan rödljus (dock att jag stannade för rött!) och även om ingen trafik påverkades och ingen annan var där är det ju ett trafikregelbrott. Surt som fan, jag kunde ju regeln och kan köra och därför kunde jag ändå tro på mig själv nästa gång.
Heja dig! Du grejar det här 🙂
Hur hittar man kantareller i skogen? Lövskog? Barrskog? Under löv? Bakom stenar?
Tänk om du skrivit hur hittar man troll i skogen. ?
Trollen finns inte i skogen, de finns i valfri forumsektion på Flashback!
I mossa/gräs, gärna där solen kan träffa marken mellan träden. Dom brukar gilla att gömma sig bland ormbunkar. Växer i blandskog men är en pina att leta efter där björk finns pga de gula bladen. Och så helst inte i närheten av blåbärsris.
Tack för bra tips! Det ska jag ta med mig ?
Vem eller vilka trivs ni bäst att vara med?
Mig själv! Jag är verkligen helt fantastisk. Finns ingen som mig ?
Jag är inne på samma bana. Jag är mitt eget bästa sällskap.
Med folk som delar min humor. Helt klart. Spelar ingen större roll om vi är nära vänner eller precis har mötts, om vi kommunicerar och skojar på samma vis/nivå så blir det automatiskt trivselgrad 100.
Pappa, resten av familjen, en del släktingar, goda vänner. I den ordningen?
Mamma ❤️ Och min sambo!
Min katt helst. Bara vi två, då är livet bäst ?
Hej hej hej!! Tack till er som hjälpte mig igår i öppet spår med tips hur man ska klä sig som på 80-talet. Ni hjälpte så mycket att min grupp vann bästa utklädnad!!! <33 🙂
Vad kul 😀 Hur klädde ni er då, du fick ju rätt många råd?
Hej! Vi bar mycket neonfärgade kläder med pannband, svettband och halsband i alla former och färger. Många hade även våfflat/ fixat håret. Kan ju säga att vi stack ut bland alla andra 😀
Tänk om jag fått vara med i juryn 🙂
// Född -70
Hej, hej, hej själv Petra! Jag var en av de som svarade. Grattis!!
Har haft en så mysig lördag. Träffade en vän som jag inte träffat på ett halvår, av förklarliga skäl.
Men så gick vi på en lång promenad, tog en lunch, fortsatte gå. Det började ösregna så vi tog skydd under ett träd. Kände plötsligt en arm runt min midja, intensiva ögon som iakttog mig, själv vågade jag inte möta hans blick, haha. Kort därefter pussade han mig på kinden. Sen kysstes vi på riktigt en stund. Omvärlden försvann lite och det kändes lite som en film?
Kände för att skriva av mig. Vissa saker har jag en tendens att inte vilja berätta för nästa vännerna, konstigt nog.
Hur har ni haft det idag??
Så fint. ??
Upp och ner. Både bra och dåligt. Just idag misströstar jag på mänskligheten. Tycker respekt verkar vara ett bortglömt fenomen sedan ett bra tag. Tolerans för olika är låg.
Så sant. Känner samma. Girighet och respektlöshet överallt. Yta, perfektion, folk har slutat bry sig om det som är viktigt på riktigt, det som borde vara viktigt.
Jaså, nåt speciellt som fått dig att inse detta?
Jag kan delvis hålla med, men lyckligtvis omger jag mig med människor som respekterar mig och mina åsikter, så i min närhet är det inte så, däremot upplever jag att det är så i samhället överlag?
Nej inget speciellt idag. Bara mer mottaglig just nu med all turbulens i media, på stan mm. När alla ropar om medmänsklighet så ser jag samma människor agera minst efter sina egna uppmaningar. Och om inte ens de som säger sig stå för solidaritet gör det hur ska vi då ens ha en chans att få ett samhälle för alla?
Men ja, tur man har nära och kära som väger upp.
Angående medmänskligheten, där håller jag med dig helt och hållet. Resten, det är säkert som du säger, men jag har stängt av och är inte mottaglig för medias skriverier, folks texter på sociala medier osv så jag ser inte det 🙂
Åhhhh Don ?
Vad fint!
Jag mår bättre idag. Vaknade upp med röd flagg så nu kan jag äta rosenrot igen, få ökad ork och energi och minskad risk för ångest. Har börjat med omega 3 också, allt för min hälsa, för att må bra på insidan för det gör jag inte riktigt så pass som jag skulle vilja. Jag vill hitta mitt hem, min plats på jorden. Jag hoppas jag finner den snart, eller den inre friden, visshet i att ett hem inte behöver vara en fysisk plats utan där själen andas och får ro.
Jaa men det var ganska fint. Han märkte att jag behövde slappna av och lät mig göra det i min egen takt, så det var skönt att han inte pressade mig till något.
Skönt att höra att du är på bättre humör idag! Du är värd att ta hand om dig själv, så det där gör du helt rätt i, inre hälsa. Vad fint påkommit av dig också, det där stämmer verkligen, hem behöver inte alls vara en fysisk plats, instämmer helt. Du finner den tids nog, that’s for sure?
Hoppas fler läser det du skrev, så att de som inte känner sig på topp kan inspireras av dina kloka ord om att ta hand om och hitta sig själv 🙂
Kloka fina du, tack för det. ?
Skönt att höra. Det är så härligt när det känns så naturligt, inte tillgjort på något sätt utan rakt, autentiskt, äkta. En arm runt midjan i ösregnet utan löften eller tvång. Bara där. Tillsammans. Just nu. Det är du värd. Det är vi alla värda.
Också glad att du mår bättre idag. ?
Tack.? Skönt att ventilera lite här emellanåt. Ha en fin dag!
Åh, vad härligt! ?
Sådär, försöker att inte bry mig om killen jag gillar. Han har inte hört av sig idag, och jag jag har hört av mig först de två senaste dagarna, och vill ju då ge honom lite space p.g.a. har haft en dålig magkänsla hela veckan. Vilket iofs kan bero på mens, stressad inför valet och stress över jobb+skola… Så jag har begravt mig i skolarbete ?
Håller tummarna för att allt blir som du verkligen vill ha det. Men skynda långsamt. Inte länge sedan du blev sårad. ?
Jaa men faktiskt. Jag hade inte väntat mig detta efter 6 månader från varandra, särskilt inte då sist verkligen bara var vänskaplig 🙂
Men nej! Den där känslan, åh vad jag känner med dig. Hoppas han inser att han saknar dig och hör av sig, annars kan han dra, för palla att bara en hör av sig. Jag håller tummarna för att det går vägen?
Ååå, känns som jag följt ditt dejtande ett tag (på håll i ett kommentarsfält ?) nu Don. Glad blir jag av att läsa iaf ❤️
Haha gullis❤ detta var ingen dejt dock, det bara råkade bli som det blev 🙂
Jag tror jag har en livskris. Är 38 år och har jobbet inom samma bransch i 14.5 år, varav de senaste 5 åren som chef över ett 80-tal personal. Jag tjänar bra, trivs hyfsat men det är något som skaver.
Har man och barn, kanske inte så mycket vänner men rätt nöjd med livet ändå.
Ändå så känns det fel. Jag har börjat få både åldersnoja och dödsångest. Börja känna mig sliten och trött. Men framförallt så vill jag byta bana yrkesmässigt.
Dock vet jag inte till vad och det är nog det som skaver.
Kontaktade en psykolog förra veckan men avbokade tiden. Jag kan liksom inte sätta fingret på vad det är, än mindre formulera det till någon okänd.
Kanske finns det någon här som känner igen sig och kan ge några sunda råd. ?
Så är livet. Men prata om det kan ge mycket. Lycka till.
Tips på bra coach: http://www.vadvilldubli.se
Du behöver inte kunna formulera ”the issue” innan du träffar psykologen – psykologen kan hjälpandet med det! Våga gå och prata med någon!! Och det är helt okej att känna sig lost.. ta lite extra semester/ ledigt och ägna dig åt sig själv och fundera ?
Tack. Det låter så enkelt när du skriver det ? Någonstans vet jag att det är så.
Andlighet saknas? Har du tänkt på vad som händer efter döden?
Jag tror, Kanina, att om man har det så intensivt som du verkar ha det så glömmer man bort återhämtningen. Du kanske både tränar t ex gymnastik och yoga, badar bastu ibland och liknande. Men när allt bara snurrar på så märker många inte ens att sömnen blir lidande. Du kanske sover gott, men alltför få timmar.
Eller så får du till många timmar, men vaknar för tidigt, eller somnar försent. Eller kanske vaknar mitt i natten och inte kan somna om på två-tre timmar. Drömmer du dessutom mardrömmar och eller börjar grubbla direkt när du vaknar, så är du antagligen ändå trött.
När det gäller åldersnoja så ja. Den är så onödig. Att vara 38 är det nya 28, eller 18 om vi ska tro tidningarna. Nej men en 50-åring förr satt med hatt och käpp och blev firad, läste och såg jag på ett foto i en tidning som menade att vi är 10-20 år yngre än de t ex 50-åringar som fanns då (när vi är /blir 50 år (som exempel för att de använde det exemplet.)
Lev här och nu och försök vara rädd om din hälsa allt som det bara går. Det skapar en (något så när) känsla av kontroll. Kram
Du skulle även kunna skriva och prata av dig, för då kan svaren komma av ”sig självt”. Om du åker bil till och från jobbet, så prata högt för dig själv. Jag har bara gjort det ett par gånger, men jag fick jättebra ”svar”. Alltså både skämtsamt och allvarligt skrivet.
Jag pratar inte av mig tillräcklig ibland och idag gjorde jag just det som jag beskrev här ovanför. Du kan köra en monolog utan avbrott och ingen hör dig. Perfekt!
Om du känner att du vill göra en stor förändring, t ex med att byta jobb eller liknande, så försök att prioritera det som känns viktigast, så att tankarna inte bara far runt. Strukturera upp det; skriv ev. ned hur ett drömjobb skulle vara och om du ändå väljer att stanna kvar där du är, vad skulle kunna göra dig mer nöjd där du är?
Jag hittade ”kärnan” idag just efter bilturen. Och sedan när jag stod och handdiskade så tänkte jag: varför har jag inte berättat tidigare för den personen vad som är viktigt, vad som är kärnan.
Så försök att tänka så och om du är så trött nu så är det kanske inte nu som du ska söka andra jobb. Lär dig allt om vilka tjänster och utbildningar som det finns, läs på om vilka jobb folk trivs bäst. Kolla upp statistik om löner på nätet.
Det kan bli så att du stannar där du är. OM du gör det så försök tänk mer på dig själv. Få plats mer med dig själv och fundera på vad du behöver. Ibland ”talar” kroppen till oss. Känner vi oss slitna så behöver vi vila både kroppsligen och rent psykologiskt.
Om du övertänker allt oftare så säg högt (eller tyst inom dig) Sluta!
Kram
Det kan även vara så att något eller någon stör dig så pass mycket att det blir som en tagg som ständigt skaver. Om man har en rosentagg i skon eller skoskav så vill man befria sig från det så fort som det är möjligt.
Samma sak gäller det eller den som gör att det skaver. Du har säkert svaren själv, även om det inte känns så innan du har lyssnat inåt.
Livskris stod det väl, inte ålderskris sorry men ändå. Ålder är bara, bara en siffra. Kronologisk ålder är en sak, biologisk en annan.
Vad tycker ni om paradise Hotel i år. Ur dåligt tycker jag. Tycker en del verkar uppgjort och dom valt lite för tråkiga människor. barnsliga är många av dom också.
Tycker det har varit helt okej hittills. Men kan nästan inte titta för att jag blir så arg av att se Mattias Coleman. Han vill bestämma allt för att han tror så bra om sig själv, fastän han bara framstår som korkad och osympatisk ?
Jag klarar inte av Marcelo. Jag vet att han brer på såklart, men jag tycker att han är så vidrig…
Dennis är söt! Han försökte verkligen vara en badboy men han verkar supergullig ju, haha.
Lite kul att tjejerna styr i år! Så ja, jag kollar på PH i år. My guilty pleasure 😉
Ja hans s k dikt var ju inte bra.
Jag har ju bara sett ett par säsonger… Och känner som du att i de senaste så känns allt bara uppgjort från produktionen. Folk som åker ut får komma tillbaka för att de ”gör bra tv”, det smyger sig alltid in någon immunitet i rätt ögonblick m.m.
De borde ju ta in Arvid igen, han var en stark karaktär!
Jag har inte sett ngt på årets, så vet tyvärr inte vem det är.
Spyr av att se Mattias, tycker det är sjukt tydligt hur manipulativ, kontrollerande, oberäknelig och (för sig själv) beräknande han är. Tvivlar för en gångs skull inte ett dugg på Paow uthängning av ex när det gäller honom, tycker han uppfyller kraven på en sådan typ av man. Visst, jag är säkert färgad av hennes uthängning men ändå… det är något med honom som är så tydligt.
Och Marcelo? Nä… vet inte om jag är för gammal eller blivit bitter feminist men hans kvinnosyn är så jävla vidrig
Under inläggen har det pratats rätt mycket om högkänslighet, men nån annan som mig som är mer åt motsattsen och verkligen inte förstår känslor? Alexitymi? Känner mig så galet ensam i att inte förstå mig på känslor
Autistisk? Sociopat?
Nä men det låter som ett lätt autismdrag faktiskt. Det finns olika grader. Vad är det du har svårt med, sociala koder? Kärlek?
Alltså, jag menade inte att låta dryg med mitt ”sociopat”. Förlåt! Svårt att visa att man skämtar i text.
Fast v, du är verkligen långtifrån ensam. Knepet är nog att inte få dåligt samvete för det. Försök se fördelarna med det, att inte ta in allt ”brus” är en fantastiskt bra egenskap idag. Att kunna stänga av skulle nog alla behöva ibland och för mig som är högkänslig har jag fått träna upp den sidan (att inte ta in det som sägs på nyheterna eller i den ibland otäcka reklamen)
Och V, det finns mycket på nätet och i böcker om detta. Ring till biblioteket eller fråga på plats. Eller Googla dig fram. Kram
Och be folk vara mer tydliga mot dig. Säg: ”Hur menar du då?” Eller: ”Sorry om jag inte förstår, men är du sarkastisk eller hur tänkte du nu?”
Vi kan inte vara bäst på allt. Ha förståelse för dig själv och träna, träna, träna på det sociala samspelet.
Många säger inte rakt ut vad de menar, känner och tycker. De är otydliga. Att du behöver tydlighet är inget konstigt, det skulle vi alla behöva mer av. Tänk så mycket mindre energi det skulle gå åt då.
Säg den enkla meningen: ”Hur menar du nu?”
Om de då säger det förstår du väl? Så säger du: ”Jag kan mycket, men just sådant här kan bli svårt för mig, var gärna övertydlig mot mig tack!”
Stå upp för att du är den du är, men underlätta för dig själv genom att försöka lära dig mer och träna upp detta. Kram
Vad tycker ni om att ha sex med andra när man är i ett förhållande?
Alltså när den man lever med vet om det. Och tycker att det är okej.
Jag har en pojkvän som jag älskar och ser en framtid med.
Vi har det bra på alla plan.
För inte så längesen var vi ute med kompisar och bekanta, varav en tjej jag hånglat med när jag var singel.
Den här kvällen hamnade jag och hon där igen, plus att vi hade lite petting (fuuult ord)
Första gången jag hade sånt sex med en tjej. (Riktigt trevligt må jag säga!)
Efteråt fick jag panik!
Va fan hade jag gjort mot min kille?
Men han blev inte det minsta sur utan tyckte att det var helt okej.
Han visste att jag alltid haft ett gott öga till just denna tjej och han blir inte svartsjuk så länge det är en tjej.
Killar däremot skulle han aldrig acceptera. Det blir liksom ett hot på ett helt annat vis.
Nu till min fråga: är det någon som ibland ligger med tjejer och har ett förhållande med en kille samtidigt?
Tror ni att jag inte är riktigt kär i min kille pga detta??!
Det borde jag väl veta själv såklart, och jag är ju jättekär.
Men jag är lite förvirrad och är nyfiken på om någon annan varit med om detta?
Går det verkligen att helt skilja på sex och kärlek?!
han verkar riktigt osympatisk din kille
Kan du utveckla?
Killar däremot skulle han aldrig acceptera. Det blir liksom ett hot på ett helt annat vis.
Är väl bra att han är tydlig med var han drar sin gräns. Öppen kommunikation kring gränser behövs i fler föehållanden. Sen upp till henne om hon kan tänka sig att hålla sig inom dessa gränser eller inte.
väldigt patriarkalt och snubbigt sätt att tänka kring relationer
män är ett hot
kvinnor räknas inte ens
Det hade inte gjort någon skillnad om det var en kille eller tjej, rak kommunikation och ärlighet är att föredra oavsett kön, och det är ett nyckelbegrepp i alla relationer. Tror jag även du fattar.
Du har lämnat väldigt tråkiga och passivt aggressiva kommentarer ikväll Bibbi. Både här och på Öppet Spår politik. Vad är grejen?
du är inte jätterolig själv anonym
Ok, det är din åsikt. Men hans flickvän får ju ta egen ställning till hans gränser. Tycker ändå det är bättre att tala om vad man accepterar att den andra gör i stället för att anta att den andra har koll bara.
Precis så tänker jag också. Tack
Varför tycker du det?
Jag tror han hoppas på att få ha en trekant 🙂
Det kanske han får också ?
Jag har pojkvän och ligger ibland med tjejer. Han vet om det och uppmuntrar mig till det om jag gillar det. Det funkar för oss. Jag är kär i honom och ingen annan men ibland vill jag ha lite tjejsex bara?skulle aldrig ligga med en tjej om han skulle ändra sig och inte längre tycka att det var ok.
Precis så tänker jag också.
Om han skulle vilja att jag slutar med det så är det helt okej.
Tack för din input.
Haha, vill du ligga med mig och min potentiella kille/kk? ? mina regler för trekant är att han inte får röra den andra tjejen nämligen ? är halvt seriöst
Är du inte säker på om han är din kille eller kk? ?
Vill du alltså ligga med en tjej och han ska titta på?
That’s ok with me.
Haha, det är lite komplicerat/många jobbiga känslor inblandade ?
Ungefär så, ja!
Här är en som haft sån trekant förut. Är du seriös på riktigt så kan vi byta kontaktuppgifter.
Är det så jobbigt att ha hus som ”alla” säger?
Jag är så sugen på att köpa hus men känns som att alla runtom kring mig försöker få mig att tappa den drömmen.. Visst är det bekvämt med lägenhet, men är det så jobbigt med hus? Ska tillägga att jag är 23 år 🙂
Jag är 24 och äger 2 hus. Det ÄR jobbigt och det är jäkligt dyrt (rustar upp båda) men samtidigt är det sååå värt det. Testa! det går ju alltid att sälja vidare och flytta till lägenhet igen om man skulle bli överväldigad.
Har varit husägare i snart fyra år. Bor i Norrbotten med långa och kalla vintrar. Dvs mycket snöskottning! Huset drar mycket på vintern då vi har kallt = DYRT!! Man får räkna med att man har mer kryp inomhus jämfört med i lägenhet. Vi har mycket spindlar i huset – ingen av oss är rädda, men lite äckligt är det allt.. ? Vi hade strul med en vattenläcka i taket, jobbigt att ringa efter hantverkare. Dvs ingen hyresvärd som kunde fixa det åt en.
Men såklart. Skönt med egen tomt, möjlighet att renovera och dona på själv utan att fråga om lov, inga störande grannar vägg-i-vägg. Allt du lägger på ditt hus går till din egen ficka, ingen hyra som går till någon annan.
Frihetskänslan är bäst.
Ökat ansvar gällande allt är sämst.
Ibland vill man bara flytta till lägenhet, men oftast känns ett hus bara rätt.
Det beror ju på vilket hus du köper. Alltså, om du köper ett hus som är 100 år är det såklart oftast mycket mer att göra på det, än om du köper nyproduktion (generellt sett). Räkna ändå med att mycket tid kommer att gå till att hålla t ex trädgården i skick på vår, sommar, höst, och snöskottning på vintern. Man måste alltid underhålla ett hus, ha koll på allt (ALLT!) så det inte händer något, blir några skador osv. Räkna också med att ganska mycket pengar kommer att gå till huset, sånt du inte visste om innan (uppvärmning, installationer, byta ut sånt som går sönder, underhålla fasad, tak, fönster, osv, det är alltid nåt…). Men är man med på det så är det verkligen värt det, det är en helt annan känsla att bio i hus än i lägenhet. Så kolla upp allt kring husköp ordentligt, och om det fortfarande känns rätt så kör!
Nä. Jag känner att folk överdriver. Man måste inte hålla på greja hela tiden om man inte vill. Visst behöver ett hus (särskilt äldre) underhållas, men där kan man ju göra ett ryck emellanåt (några är emellan) istället för att hålla på ska tiden. I trädgården sätter man ambitionsnivån själv. Man kan lägga hur mycket tid som helst med planteringar, beskära träd m.m. eller så klipper man bara gräset en gång i veckan. Sen måste man givetvis ha lite övergripande koll att allt funkar i huset, men det är ju inte direkt så att man behöver ”gå ronden” flera ggr om dan, man märker ju snabbt om det är nått.
Jag gillar inte när folk säger att det är så mycket jobb att ha hus. Man skrämmer ju bort de som funderar på att köpa hus för första gången. Det finns ju även många olika typer av hus. Vet man med sig att man inte tycker det är så kul att lägga sin tid på att fixa hemma kanske man ska köpa ett nyare hus med liten trädgård hellre än ett gammalt hus med stor trädgård. Det finns hus för alla!
Blir galen. Runt 2002 såg jag en film (miniserie?) på tv. Minns varken kanal eller vad filmen hette och knappt vad den handlade om men jag gör ett försök ändå och hoppas på att någon vet då jag vill tro att den var bra men kan ju missminna mig om det också. Hur som helst, det var en historisk film. Stora klänningar osv, en man som var poet eller författare, tror även han var blind? En flicka som flyttade till något gods där hon hade sex med författaren(?) i en lada bland halmbalar. Minns några som sprang igenom en skog… Och möjligtvis att någon (kanske författaren) hängde sig i ett träd i slutet av filmen?
Någon som har någon som helst aning? /desperat
John Milton vägen blind engelsk författare. Kan det ha varit en serie om honom kanske, då du sa den var historisk? 🙂
Var en* inte vägen!!! Lol
Ska genast kolla upp det! Tack för tipset?
Hjälp! Tappat galet mycket hår! Håret är väldigt tunt (skalpen lyser igenom mitt tunna hår) och har på två ställen tappat håret nästan helt och hållet! Har ungefär axellångt hår och det är svårt att dölja detta nu.
Jag har mått väldigt dåligt/varit stressad och ångestfylld, plus att jag även varit fysiskt sjuk (hade en svår infektion i våras/somras som krävde mycket läkemedel och lång sjukhusvistelse) som säkert orsakat mitt usla hår idag.
Vad ska jag göra? Försöka klippa håret till en ”döljande frisyr” eller klippa av allt?
Det är ju bara hår, är inte så ytlig att håret är mitt allt.. men det känns jättetråkigt. ☹️
Kan det vara en bieffekt av någon av läkemedlena?
Känner du dig mindre stressad/ångestfylld nu? Håret kanske kommer tillbaka litegrann isåfall?
Kör snagg säger jag ??
Ledsen att höra att du har mått dåligt ❤️❤️
Äter inga läkemedel nu, men fick ju alla möjliga läkemedel under en lång period i våras när jag var sjuk.
Stressen och ångesten har kommit de senaste månaderna (efter att jag blev frisk), så jag tror det är en kombination av infektionen jag hade i våras plus mitt dåliga psykiska mående jag har idag.
Håret började jag tappa för någon månad sedan.
Klippa håret i en page kan du göra, strax nedanför käkbenet. Kamma sidbena, det ger enligt mig illusionen av fylligare hår 🙂
Jag tappade extremt mycket hår pga stress i våras. Gick för att kolla mina värden också och det visade sig att jag hade väldig brist på järn, b12 och folsyra (har precis övergått till en vegansk kost också). Har ätit tillskott i ca en månad och det märks inte så mycket än, men jag har hört att det kan ta uppemot 6 mån innan det blir ”normalt” igen. Så mitt tips är att gå och checka dina blodvärden! Lycka till!
Tillägg: Ett av symptomen på järnbrist är just håravfall. Det är väldigt, väldigt vanligt med järnbrist hos kvinnor för övrigt.
Tack för tipsen!
Ena kala fläcken sitter nästan mitt på huvudet, är tveksam om en kort page kan dölja det … har gått med breda hårband för att dölja det värsta.
Stackare. Det måste vara väldigt jobbigt. Kan du kamma över håret över fläcken? Ännu ett tillägg: Alopecia är en autoimmun sjukdom som kan ligga latent och bryta ut vid svår stress, trauma osv. Kolla upp om du har det i släkten. Kala fläckar i myntstorlek är ett tecken på just alopecia.
Svårt att kamma över det på ett bra sätt, har försökt hårband men tycker inte det blir riktigt bra.. ska kolla upp mer om alopecia, tack för din kommentar!
Så lite så!
Hej, det finns vissa som får fläckvis alopecia av stark stress, har du träffat en läkare angående det? Angående det mer ytliga så finns det saker du kan göra om du vill och kan lägga pengar på det. Det finns något som heter hairtalk som har produkter som hjälper människor med håravfall av olika anledningar, du kan få hela hairwear och väldigt tunna slingor som inte tynger eller sliter på ditt hår. Du kan sätta om det många gånger under tiden ditt hår växer. Jag hoppas att du får möjlighet att återhämta din kropp och må bra snart igen.
Författaren undrar: Hur hade ni reagerat om någon ni kände, lagt delar av en bok i eran brevlåda – där ni är med?
Hade gärna fått en heads up innan. Annrs lite skumt skulle jag tycka.
Personen ifråga visste om att den är med i boken. Så jag la den i brevlådan eftersom vi inte ses för tillfället, haha.
Har du inte hört något från personen sedan du lade boken i brevlådan, och undrar nu om hen kan ha tagit illa upp?
Exakt… haha. Jag har inte hört nått, och vet inte om personen läst… heller. Personen har läst en annan bok jag skrivit (om mig i karaktärsform)… och nu blev de så att den här personen är med i fortsättningen på första boken… ganska mycket, dessutom. Men det sa jag, och det verkade personen vara okej med, eller sa tom att bara du tar ett annat namn… vilket jag såklart redan gjort, hänger ju inte ut folk med namn liksom..
Ja då förstår jag att du undrar. Hur lång tid har det gått sen personen fick den? Även om man inte haft tid att läsa den så vore det ju rimligt att skicka ett kort meddelande att man fått boken och ser fram att läsa den om ett tag, men kommer inte hinna just nu.
Fredags… men tyvärr är de annat med så kontakten mellan oss verkar typ över.. o de är inte pga boken. Så nu blev de lite jobbigt.
Beror väl kanske på om det är en smickrande beskrivning av en i boken eller inte? Om det är författaren som lägger boken i brevlådan så bör hen nog lägga med ett brev och tacka för inspirationen. Om boken bara läggs i brevlådan utan någon kommentar låter det rätt creepy.
Personen ifråga känner mig, händelserna är verklighetsbaserade men skulle inte kalla de till den personens nackdel. Jag skrev också ett brev såklart : )
Ja i så fall skulle jag bara tycka det är kul. Min sambo är med i ett kort stycke i en novell, vilket han fick reda på några år efteråt. Han blev mäkta stolt!
aha vad roligt : )
Ja alltså man reagerar såklart olika, det förstår jag.
Jag hade blivit skitarg om nån hade med mig i en bok utan att kolla med mig innan. Spelar ingen roll om det är smickrande, det är respektlöst oavsett!
Fast…1 & 2:
1: Det är med annat namn.
2: Jag tog upp det för o kolla om de va okej när boken var i princip klar.
Oh well, jag har inte haft några problem med det ännu iaf, att nån inte skulle tycka de va okej.
Ok? Du frågade ju hur vi skulle reagera..?! Jag skulle reagera så om jag fick en bok i brevlådan där jag var med, spelar ingen roll om det var med ett annat namn.
Nu verkar du ha kollat med personen först om det var ok, och det var det, och då fattar jag inte riktigt vad du är ute efter..?
Jag undrade bara hur ni skulle reagera, ja. Och jag respekterar givetvis ditt svar! Ja alltså personen vet ju inte vad som står, jag sa bara – du är med (till två personer) och båda var okej med det. Jag var bara nyfiken i allmänhet vad folk tyckte här : )
Fick jag veta att jag var med i någons bok skulle jag bara bli glad att jag fått ett exemplar. Skulle nästan kräva att få ett. 🙂
Jo men jag har gett bort till folk som är med : )
Jag ska börja gymma på måndag, eller ja, börja träna p.g.a. har inte tränat sedan jag var 20, är 24 nu.
Hur börjar en att gymma? Alltså, hur ska jag träna för att få mitt huvud att fatta att jag inte är på elitnivå längre? Och vad hinner en med på en timme? Vad ska en börja med? Hur trappar jag upp ju längre tiden går? Help 🙂
De flesta gym har en gratis timme med en PT som ingår i medlemsskapet, för att man ska komma igång. Det hjälpte mig 🙂
Jag ska träna på företagets egna gym, visserligen tillsammans med någon annan, men ej tillgång till sådant 🙂
Hade jag varit du hade jag börjat med att bara ta ett pass där jag lär mig orientera mig på gymmet igen. Testa maskinerna lite och se vad som är vad. Därefter kör du hel- eller halvkropps-pass. Jag vet inte hur mycket du hade tänkt träna, men du borde komma igång hyfsat bra på typ 2-3 veckor bara på att väcka kopplingen mellan musklerna och hjärnan igen. Testa lägg på 2,5 kg i veckan eller något liknande och se hur snabbt det börjar bli jävligt tungt. Är det något särskilt du vill fokusera på att bli svinstark i så kan du testa dig på ett Smolov-schema. Det är fullständigt genomvidrigt, men du slipper oroa dig för hur mycket du ska trappa upp för det bestäms av träningsprogrammet.
Tack! ?
Haha, precis dessa frågor satt jag och funderade på tidigare i veckan! Jag är också 24, men har inte tränat på gym (eller ja, inte tränat alls egentligen) sedan jag var 20/21. Jag har funderat på att köpa gymkort sedan i vintras men jag har bara skjutit på det. Jag tycker det känns lite lätt skräckinjagande att börja om från noll igen, plus att jag inte har en aning om hur jag ska träna längre… Hoppas läsa lite tips här!
Jag började gymma för snart två veckor sen.
Jag hade min kompis med som gymmat lite tidigare. Vi körde 20 min uppvärmning, 5 min rodd och sen körde vi såna gym maskiner (fuck heter det ?) där man tränar armar och ben osv. Men första veckan träna jag bara måndagen för jag ville inte köra all in så jag lessnar men då var det sjukt längesen jag sportade (ridning) också 🙂 Den här veckan har jag tränat två ggr så jag kommer trappa upp det.
Lycka till med träningen ?
Måste man verkligen ta bort tandsten innan man bleker tänderna?
Har inte varit hos tandläkaren på minst 5 år, så jag har säkert en massa tandsten. Men tröskeln att gå dit och plåga sig är hög…
Ni som blekt tänderna, hur har ni gjort?
Nej och du borde ta bort tandsten för att slippa tandlossning. Sagt i all välmening av den med tandfickor pga tandsten som jag sket i.
Ja! Annars kan du ju inte bleka hela tanden, tandstenen är i vägen vid kanterna. Så mycket finare resultat att först rensa hos tandläkare 🙂
För bästa resultat vill du väl att tänderna är i toppskick? Hoppas du gör det på salong också.
Jag blekte tänderna hos min tandläkare, betalade ca 3 000 spänn för en skena (men den kan användas om och om igen) samt blekmedel. De kontrollerade tänderna först och lagade hål. Du ska absolut INTE bleka tänder om du har hål. Det är bäst att låta din tandläkare kolla dina tänder så att det är grönt ljus för tandblekning.
Tänderna växer inte ut, så ta hand om dem 🙂
Ta bort!!! Du fattar inte hur vidrigt du luktar om du har tandsten.
Man behöver inte alls lukta illa.
Tandsten är sjukt äckligt, ta bort!!!
Känner mig så otroligt nöjd med livet just nu. Jag har ju mina kattern (är ju crazy cat lady) som är helt underbara. Plugget går bra. Börjat gymma och tycker det är skönt.
Ikväll var jag dessutom på dejt och vi hade det jättetrevligt. Inget ligg eller hångel (som det ofta blivit med andra män första dejten) utan bara närhet och skrattat massor. Och det känns så bra. Att han dessutom märker skillnad när jag ätit mat är ju typ tragiskt då jag blir lite nere utan mat, men lite gulligt också tycker iaf jag. Och imorgon ska vi på bio ^^
Förlåt, känns som at jag skryter men känns jävligt bra bara.
Ha en super bra kväll/natt alla ❤️
Be inte om ursäkt. Du ger mig hopp om att inte alla som är okända förmig är arga och bittra på samhället och livet ?
Precis, TrH. Jag tror att det är bra om allt fler försöker börja slappna av lite. Och då menar jag inte att vara elak mot de som är bittra. Utan att om vi slappnar av lite mer, så går alltmer lite eller mycket bättre.
Be inte om ursäkt, sådana historier värmer bara 🙂
Världen behöver mer kärlek och mindre hat! ❤️ Så ”skryt” så mycket du vill 🙂
Jag skrev i förrgår i Öppet spår att du verkar vara så snäll och bra! Du är värd att få må bra, Nora och jag blir glad av att höra att du har det bra!
Har sett hela säsong 5 av Younger ikväll – Charles är den snyggaste mannen jag sett…
Vad är grejen med knivmicke? Ena stunden står det annika på hans instagram, andra stunden fuck off, nu står det Sofia . Herregud.
Nu står det Lil Pump ?
Jag tog min första IVF spruta ikväll. Det var mycket mindre läskigt än vad jag trodde! Någon som vill peppa med berättelser om hur det tog sig på första IVF-försöket eller bidra med annat solsken? Längtar SÅ mycket efter vår bebis ✨
Åh! Jag tog min första spruta i fredags. Det tog mig 15 min innan jag kunde sticka mig själv ?
Lycka till med allt ?
Haha jag vågade iof inte ta den själv! 😛 min man gjorde det medan jag tittade bort, men den gjorde inte ont! Det hade jag nog ändå trott. Modigt av dig att våga sticka dig själv! Och lycka till du med! 🙂
Någon som har tips på present till namngivelse för min gudson? Gärna något man kan ge samma av varje år (jag fick tex en kopp varje år så har nu en hel servis) eller vad som helst!
Barnkammarboken, nån träleksak, matservis, nalle, sparbössa med en peng i
En bitcoin. Sedan får han ingen mer present i hela livet eftersom han redan fått en dyr sak.
Mina barn fick ett bankkonto öppnat av deras gudmor. När hon öppnade kontot satte hon in vars 1000 kr och därefter 200 kr varje årsdag.
Anitha Clemence 40-årsfest.
Ganska ”uppeppad” på hennes insta va..?
Blev så förvånad då det var en dagfest, i princip bara kändisgäster (har hon INGA vanlisar som kompisar?).
Förvånad över hennes otroligt märkliga styling/outfit (tycker hon ofta är grymt stilsäker).
Verkade liksom inte heller blivit nåt vidare ”drag”, men svårt såklart uppfatta på några instaklipp.
Jag gillar Anitha och så, och trodde denna fest hon pratat om ett tag skulle va nåt annat bara.
Funderar bara på om nån annan tänkte lite samma.
Ja, jag blev lite förvånad. Känns som att det måste ha blivit tråkigt för gästerna att sitta vid långbord hela festen medan Anitha uppträder för dem. Inte så uppsluppet direkt. Och klart typ kl 18?