Jag är skeptisk till AirPods

Omg det var länge sedan jag kände mig så exalterad. Jag lyssnar ju på musik ca 24/7 och det är en mindre dröm att slippa sladdar.
Och ljudet. Ljudet är så bra så att det känns som att musiken spelas inuti mitt huvud.
Även bonuspoäng på att när man tar ur en pod för att exempelvis beställa en kaffe på seven eleven så stängs musiken av tills man sätter i den igen.

Jag vet att många (stockholmare) tycker dom är lökiga men jag fattar inte hur dom menar? Om sextiotalet hade designat framtiden hade det ju sett ut såhär. I det finns inget negativt.//Sandra Beijer

Trådlösa minihörlurar? Ska det va nått, verkligen?
Jag hade förmodligen tappat bort minst en det första dygnet, alternativt glömt bort att ladda dem, alternativt tappat en i samband med att jag kliver på bussen och fått se den överkörd.
Jag misstänker alltså starkt att mitt inre motstånd för dessa små öronploppar bygger på en självkännedom jag inte kan förneka. Kanske om man kunde fästa dem med häftmassa i öronhåret?
Kanske att jag skulle våga mig på ett par då…
Fast det är ju rätt praktiskt att telefon och hörlurar sitter ihop med en sladd. Mycket enklare att lokalisera dem båda i djupet av en mörk väska exempelvis.

AirPods? Vilken ringhörna står ni i? 
Jag är fortfarande lite sugen på de där ”trådlösa” hörlurarna som man var tvungna att stoppa in freestyle-batterier I för att de skulle funka.
Bara faktumet att jag fortfarande kallar dem för ”freetyle-batterier” avslöjar att jag är på tok för gammal för nymodigheter som AirPods.
Ridå.