Öppet spår

Öppet Spår

September 15, 2018, 20:00   625 Kommentarer

Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!

Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts…

625 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Först

      :/

      Vart började det där med först? Vill minnas att det var på Alex Schulmans blogg på Stureplan, någon som vet om det stämmer?

        Nej det stämmer inte. Varenda unge i hela usa skriver first på alla konton överallt. Av någon anledning.

          Men de skriver ju LB hela tiden också.. vad betyder det ens??

            Like back

        haha eh… ”first” har skrivits på youtube sen videor började bli virala iaf. grejen med att vara först på en post som kommer få mycket uppmärksamhet är en allmän internetgrej och jag skulle gissa att det är därför personen skriver först även på detta inlägg. aldrig hört talas om detta och schulman i samma sammanhang men jag läser ej hans blogg

    När grät ni till en film senast? Vilken film? Jag grät till en scen i Utøya 22 juli, tyckte inte filmen var så hemsk/sorglig som folk sagt att den var tills den scenen kom (Observera att jag skrev filmen, vad som hände i verkligheten är självklart både hemskt och sorgligt)

      Modern Family, när Hailey erkände att hon inte kommit in på ngn högskola än och var rädd för att göra sin familj besviken. Vet ej varför jag blev så träffad av den scenen.

      Lejonkungen, när Simba’s pappa dör, det är den värsta filmscen jag vet och jag hatar Scar nåt så innerligt. Älskar filmen men hatet till Scar gör att jag verkligen inte kan se den?

        Simbas*

        Den scenen, Micke och molle samt när Bambis mamma dör har jag gråtit till måååånga gånger

          Kan bara tänka på chandler i vänner när du skriver om bambus mamma. I avsnittet där chandker erkänner att han inte kan gråta. Då nämna just bambis mamma som exempel på när alla gråter och chandler säger ” ja det var ju väldigt sorgligt när de slutade måla rådjuret” ?

          Ja asså jag får så ont i själen av när Mufasa dör och tanten lämnar Micke ????

        Ja, men scenen när Simba vandrar ut i öknen själv, den är fruktansvärd. Annars grät jag floder till filmen Marley, som är en komedi om en familj med en hund. Men åren går och vovven dör, det var för mycket.

          Åh herre ! Såg den i djurslaong på färjan till Gotland. När eftertexterna rullade så var stämningen väldigt annorlunda än normalt… men den ör så fin den filmen:)

          Ja omg Marley och jag ?????

      Den filmen var så obehaglig att se. Enda filmen jag på riktigt övervägt att lämna biografen innan den var slut, jag mådde fysiskt illa av att se den. Var så fruktansvärt illa berörd efteråt. Väldigt bra gjort när en film kan beröra så.

        Jag tyckte verkligen inte det, hände inte speciellt mycket förutom en scen som sagt som påverkade mig. Men jag gillar skräck och har sett väldigt väldigt mycket inom den genren så när de i recensioner jag läste innan målade upp det som skräck så hade jag väl kanske lite andra förväntningar.. Men alla påverkas olika 🙂

        Visste med mig att jag inte skulle orka så jag har inte ens prövat att se den.

          Det värsta var liksom att må så dåligt av att se filmen och då tänka att det inte är i närheten av vad de ska ha känt. Den var i realtid och höll på lika länge som i verkligheten. Efter 20 minuter kom jag på mig själv med att hålla andan och kollade på klockan och tänkte ”tar det inte slut snart??” vilket förmodligen var exakt vad de också tänkte…

      Vänner, OBS serie ingen film. Men ”I got off the plane..” fått tårarna att spruta till världens fulgråt – Every.Single.Time???

        Haha tror aldrig jag gråtit till vänner

        Eller sista avsnittet någonsin när de lämnar nycklarna i lägenheten och allt är över… :'(

        ÅÅÅH… gråter ALLTID när alla sitter o kollar på videon från deras prom o när Ross gör sig iordning för att ställa upp som Rachels dejt o när man ser besvikelsen i hans ögon när hennes riktiga dejt dyker upp…… o när Rachel sen går fram till Ross o kysser honom. DÖR.VARJE.GÅNG?

      Sista avsnittet av The Vampire Diaries haha. Otroligt sorgligt omen fint. Men hon väljer fel och jag kan inte släppa det. Ännu värre blev det när kom ut att det skulle bli det andra alternativet om skådisen som spelar Elena inte valde att lämna serien i säsong sex. Supertöntig serie som jag slutade kolla för flera år sedan, men var tvungen att se sista avsnittet och stör mig SÅ på hur det blev ?

        Åh, usch ja! Jag slutade kolla på serien i mitten på säsong 6 eller något sånt, och i förra veckan hamnade jag av en slump bland gamla youtubeklipp från serien och kände mig tvungen att ta reda på hur serien faktiskt slutade… Önskar att jag inte hade gjort det, tyckte inte om slutet alls 🙁

          Eller hur! Stelena forever. Avskyr överlag hur det allllltid är en good guy som typ gör EN dålig grej och blir hatad, medan the bad guy gör en enda bra grej och blir förlåten allt…

      Jag har slutar att titta på filmer som gör mig ledsen och nedstämd. Världen är full nog av tråkigheter och värre som krig eller mer bagatellartat, politiskt käbbel att när jag väl ser en film vill jag att det ska vara feel good och med ett happy ending.

      Sen kan det ju vara en film dom har lite av allt som ”Slum dog millionaire”. Det ser jag också gärna.

      Så om det fälls en tår vid en film är det för att jag blir rörd och tycker det är något fint och varmt som visas.

      Men sist jag fällde en tår av ledsamhet var näst senaste (<-?) Star Wars-filmen när huvudpersonerna sprängdes upp med planeten så att de kunde slutföra sitt uppdrag.

        Den engelska patienten. Sett den många gånger. Den är så bra.

          Jag gråter bara jag hör musiken…!

        Yes, samma här! Vägrar kolla på sånt som gör mig ledsen eller rädd (skräckis). Så onödigt.

      Blood father, grät på slutet ☹

      Infinity war – ”im not feel so good”

        Och när han ber om ursäkt..!! Omg. Hela biosalongen var knäpptyst vid den scenen. Kommer antagligen gråta när captain america dör i nästa film.. och om dom har ihjäl thor, åh herregud

          Vadå när han dör? Hur kan du skriva en sån sak. Breaks my heart. Hur vet du det?

      My girl ? ”he was gonna be an acrobat” ?

        Ja herregud vad jag grät till den som barn!! ”He cant see without his glasses” ???

      Hold the door,
      Hold the door,
      Hold door, hold door,
      Hold the door, hold door,
      Hodor, Hodor, ho… Dor.

      ??????

        Det var så hemskt ?? Hodor ❤️

      Tittade på Project runway idag, säsong 8, när Michael Costello åker ur precis före Fashion week och han gråter så mycket, de andra tröstar honom och säger att han är en bra designer, då säger han att han är nöjd med sig själv, men han är rädd att hans föräldrar inte kommer vara stolta över honom. Jag stortjöt resten av avsnittet :'(

      Hachiko. Har försökt se den flera gånger men måste alltid stänga av, jag gråter så jag inte får luft. Sååå sorglig?

        JA!!! Kommer aldrig se om den!

        Som barn grät jag hejdlöst till Lassie och ET.

        Den går bara inte att se… Blev helt tårögd av att se statyn i Tokyo ?

      Ingen film men serien river på Netflix med älskade Stellan Skarsgård. Har nog aldrig gråtit så mycket till något

      Inte senast, men grät hejdlöst i White Collar när Mozzie till slut ser ner på Neal och gråter i sista avsnittet.
      Det där med Hodor i Game of thrones ?

      The great Gatsby, sjukt oväntat men gråter varje gång jag ser den

    Jag vill veeerkligen veta hur Hannalicious är som person. Kan ni berätta allt ni hört/varit med om? Jag är på lite skvallerhumör så om ni vet något smaskigt om det gänget hon umgås med får ni gärna dela med er??

      Mycket droger

    Vad ska man säga/göra om man misstänker att ens vän är bulimiker? Jag är inte säker på att hon är men hon går alltid på toa efter varje måltid och kommer tillbaka med röda ögon, ser nästan ut som att hon gråtit. Jag hörde en gång att hon gjorde kräkljud men hörde inget mer.

      Åh vad svårt.
      Jag vet själv som anorektiker med kompensatoriska kräkningar att det oftast inte hjälper att ”bara” fråga. Har man problem så ljuger man och säger nej.
      Prata med personer i hennes omgivning, kanske hjälper om man är fler som tar upp det, kanske gärna nära inpå, att en frågar varje dag? Kan inte he något bättre tips. Men man kan också ringa till ätstörningskliniker och be om råd!
      Lycka till <3

        Tack för svaret! Ja, det känns verkligen svårt att fråga rakt ut, så det blir nog att prata med hennes familj i första hand. Tack för tipset om att ringa till ätstörningskliniker, visste inte att man kunde ringa dem för råd!

      Fråga henne. Prata om det. Finns tyvärr ingen annan genväg. Hon kommer förmodligen ljuga men med det du säger så verkar det ju som att du har rätt. Lycka till,
      försök att inte pressa henne på svar men visa att du bryr dig om henne <3

        Tack <3 Jag vet inte om jag vill fråga henne rakt ut, men jag ska såklart försöka. Kommer absolut inte pressa henne, hon har mått dåligt angående utseende rätt länge tyvärr.

          Kan svara lite mer utförligt nu när jag är vid datorn.. Nej, jag förstår att det är svårt att säga till. Det är ju det man minst vill göra. Jag har själv varit din vän och när mina vänner berättade för mig blev jag såå arg på dem. De gick även till kuratorn/skolsystern och berättade om mina problem och jag blev såå arg på att de la mig i! Alltså verkligen så arg. Och ledsen. Ville ju inte att någon skulle göra att jag inte längre kunde banta och spy. Men såhär i efterhand är jag såklart glad att de sa till. Desto längre det går utan att nån lägger sig i/man är sjuk, desto längre tid och svårare blir det ju att bli frisk.
          Så vill du inte säga till din vän, prata med någon vuxen. Eller liksom ”ta henne på bar gärning” så hon inte har något val än att säg som det är. Hon kanske hatar dig då men kommer tacka dig senare när hon är bättre och friskare. Lycka till igen<3

        Nja. Ring först kliniker som du fick rådet om ovan. Att fråga henne rent ut och ställa henne mot väggen kan förvärra saken.

        Gå i så fall hellre omvägar och låt henne veta på en massa olika vis och vid en massa olika tillfällen att hon kan prata med dig om allt och att du kommer finnas där utan att dömma och lyssna på vad hon än vill säga dig.

        Hoppas du har fel ??

      Prata med henne. Går ni i skolan? Isåfl tar du kontakt med sjuksköterska eller kurator. Du är anonym. Man gör inte sin vän en tjänst om man håller tyst, även om hon blir arg just då

      Hade bulimi i 9 år. Det enda jag önskade i början var att någon skulle se mig. Se att jag mådde dåligt.

      Senare har det tagit över hela dig och psyket, så kanske hade blivit arg och stött bort en vän som påpekat mitt beteende. Men innerst inne blivit ”glad” .. Mitt tips är att våga fråga, förklara att du inte dömer henne utan vill hjälpa. Och våga fråga igen om hon förnekar första gången.

      <3

    Någon mer som kollar på fälttävlan i VM? ?

      ?

        Wiie! Heja Louise! Behövs verkligen för laget nu.

      Jag är på kräftskiva nu tyvärr men kollade på dressyren igår. Gud vad jag älskar Charlotte dujardins ridstil. Där ser det verkligen ut som att hon kan läsa hästens tankar.
      Hur är fälttävlan? Vad tävlar de idag?

        Jag har suttit klistrad vid dressyren båda dagarna trots att jag gått upp 02.30 till jobbet. Har varit minst sagt trött så att säga.
        Har alltid älskat Charlottes ridstil och Valegro var ju en helt fantastisk häst, saknar honom!
        Blev även glatt överraskad av Patrik Kittels häst, så jäkla härlig och fräsch!

        Idag är det fältritten!

          Vad har du för jobb? ?

            Lokförare, går på morgongrupp ?

      Japp! Suttit sedan starten och smaskat på chips, choklad och cola. Gammal hoppryttare själv.

        Kul med lite hästfolk här!
        På ponny tävlade jag både dressyr och hoppning men sen var det bara dressyr på storhäst innan jag la av.

      Ja ?

      Brukade rida o tävla när jag var yngre och gillade också o kolla på OS VM o så t. Men nu får jag ont i magen, tycker typ det är djurplågeri?! Hur kan det vara lagligt? Det är ju typ som ryska cirkusbjörnar! Stackars hästar !

        Om du jämför det med ryska cirkusbjörnar undrar jag hur du behandlade dina hästar?

          jag menar typ tävlingshästar på elitnivå. speciellt dressyr? så jävla sadistiskt att tvinga hästar att bete sig på det sättet

            Dessa hästar har det 100 gånger bättre än många övergödda hobbyhästar som motionsrids 30 minuter fyra dagar i veckan i en djup paddock.

              Ja för det ena gör ju det andra bättre

            Jag har också börjat tycka synd om hästar på elitnivå, speciellt dressyrhästar. Rollkur, sporrarna som ständigt borras in i deras sidor och annat skit, usch.

        Fast alltså, nej. Tycker du att hästarna ser ut att må dåligt eller inte tycka om det dem gör?

          öh ja..? det är inte direkt deras naturliga beteende att hoppa över 2 m höga hinder eller att typ gå i passage o piaf med en människa på ryggen och en bit metall i käften

            Please. Nu hoppar de ju inte 2 meter höga hinder för det första. För det andra så gillar t ex dressyrhästar på den här nivån att arbeta. De hade aldrig kommit upp i den nivån annars. De har hästskötare, veterinärer och andra personer som har full koll på deras bästa.

              om dom älskar att arbeta varför går dom inte runt i hagen o gör skänkelvikningar och trampar under sig och passage osv..?

                Fast det gör dom ju? Iaf t ex passage vid upphetsning, även om den inte är under samling.
                Dessutom är det ju en förutsättning att gilla att arbeta för att LÄRA sig något. Kan inte förstå på vilket sätt en häst skulle må dåligt av lära sig en sluta eller skänkelvikning.

                  Du förstår inte det? ?

                  tycker du också det är rätt med elefanter på cirkus?

                  tycker du också det är rätt med elefanter på cirkus?!

                  Anonym 21.26
                  Nej, jag gör faktiskt inte det. Är hästen vältränad så skadar det den inte överhuvudtaget. Snälla berätta på vilket sätt det skadar hästen?

                  Ellabella.
                  För det är ju samma sak? Det är ju åter igen en helt annan fråga.
                  Nej, jag tycker inte elefanter hör hemma på cirkus.

                  Antar att ni tycker det är helt fruktansvärt att lära t ex hundar olika saker också?

                  Nu måste jag sova så, agree to disagree.

          jobbade ett tag i ett tävlingsstall, hästarna var så värdefulla (flera miljoner) att de inte ens fick gå ut i hagen för då kunde de skada sig. vi badade o schamponerade dem varje dag så de skulle vara rena, men då fick dom mugg istället

            Det kan jag dock tycka är en annan fråga. Jag tycker absolut att det är fel att hästarna inte ska få komma ut. Kolla på Peder Fredricson, det går att ha fantastiska och väldigt värdefulla hästar som ändå får gå ute en hage.

      Djurplågeri!!! Hoppas det förbjuds. Vidrigt.

        Okej. ?

      Läste fittävlan ?? tror nog jag måste sova

      Tävlade mycket fälttävlan på ponny och får såna jäkla flashbacks, det är sån sjuk adrenalinkick när man ger allt i terrängen och man är som ett med hästen ❤️

    Alltsåååå. Är så jäkla lack. Sambon är ute med några kollegor och fiskar, de åkte vid 8 i morse, och jag har inte hört ett enda ord på hela dagen, vilket inte alls är likt honom. Skrev för 3 timmar sedan och frågade när de skulle komma hem, vilket han läste men inte svarade på. Skrev sedan för en halvtimme sedan och frågade varför han inte hör av sig. Då svarade han att han inte ville vara otrevlig. Alltså. What?

      Skaffa ett koppel kanske om du vill veta var han är hela tiden? Nej men, han var väl mitt upp i något med sina kollegor och ville, som han sa, inte vara otrevlig mot dem?

        Fast hur trevlig var du mot Vic. nu?

        Hon ville ha stöd av oss, men det är hennes sambo med vänner som är viktigare. Är det korrekt uppfattat? Närå, men hon blev tillfälligt irriterad på honom, det kan väl de flesta bli på sin partner.

      När min sambo är ute och fiskar hör jag sällan något från honom. Möjligen att jag får ett ”det går bra” eller ”det är dött” när jag skickar och frågar hur det går. De är ju oftast ganska upptagna med fiskandet och umgänget liksom.

        Detsamma när min sambo fiskar. Fiske är ju ett tillfälle att koppla av, inte sitta i telefoner, umgås. Det är lite som meditation för han och hans vänner. Jag utgår från att de hör av sig om något händer bara.

          Samma här när jag själv eller någon i familjen är ute i sjön. Jag stänger av ljudet helt

          Exakt, lika för min sambo och kompisar. Man säger ”skitfiske” och ser till att man inte råkat smyga ner en banan i deras packning innan de åker och sen får man veta mer när de kommer hem liksom. Tycker det brukar vara roligt att få veta efter typ 4-6 timmar om de har bra fiske men får jag inget svar är det inget mer med det.
          Jag har ju inte alls tålamodet att sitta i en båt en hel dag men för grabbarna här hemma är det avslappnande, då vill de inte sitta och greja med telefonen.

      Jag hade också blivit lack.

        Varför? Du vet var din partner är, vad han gör och med vilka. Vad hade du blivit lack över?

          Anonym 21:17;

          Jag tror att jag hade blivit det, ja. Det kan vara jättebra att vara ifrån varandra ibland, men jag tänker så här. Hon skriver och frågar när han ska komma hem. Han vet kanske inte, men då kan han ändå bara skriva två meningar: ”Jag vet inte. Jag älskar dig!”

          Då känner hon (TS) sig antagligen lugn.

          Jag skrev i sympati med henne. Ibland är det lätt att vara ifrån sin partner, ibland inte.

          Hur tänker du att jag borde ha skrivit istället? Eller snarare, berätta gärna din åsikt.

            Min åsikt? Jag hade inte ens frågat. Jag hade eventuellt skrivit ett sms någon gång under dagen likt – Hoppas ni har det kul ❤️

            Varför hålla på och höra av sig med frågor när ens partner är iväg med folk? Han kommer väl hem när han kommer hem oavsett.

              Anonym 21:32

              Fast vi är ju alla olika.

              Jag vet en tjej som ville att hennes pojkvän skulle komma hem varje kväll, trots att han reste i tjänsten. Andra klarar sig veckor utan varandra. En del har distansförhållanden.

                Men herregud – Han fiskade med sina kollegor.
                Hur sjutton hade ni klarat att leva om mobilnätet togs ner? Eller innan vi hade mobiler? Bad ni era partners stå vid en viss telekiosk en viss tid så ni kunde ringa? ?? ? Jag saknar den tiden. Man blev glad på riktigt av att ses och hade något att berätta, för man hade inte redan tagit allt som hänt på sms under dagen

                  Ditt svar är både intressant och roligt även om jag förstår att du nu blir lack på oss som inte alltid känner som du,

                  men jag anser fortfarande att trådstartaren fick bli lack på sin pojkvän om hon blev det. Det är tillåtet att ha känslor!

                  Tiden med enbart telefonkiosker och sladdtelefoner vill vi inte ha tillbaka, samtidigt som det kunde ha sin charm. En kombination kan väl däremot fungera.

                  Tack för din åsikt och tack för att jag också fick tycka till, för det fick jag väl? Eller blev du lack nu? 🙂

                  Nej, jag skämtar. Fick fina bilder av telefonkiosker i solnedgångar huvudet (det finns några kvar dessutom, men det var besvärligt när telefonkortet var slut…)

                  Ha en bra söndag

              Jag svarade Anonym 21:32

              Men det syns senare.

      Gör nåt kul istället för att ödsla tid på att va arg på honom. Antagligen vad han gör

      Jag tyckte att det var jobbigt när min sambo festade till 8 på morgonen utan att höra av sig förut. Ett tips är att ha det så ett tag, för då blir man härdad och tycker allt annat är småproblem 🙂

        Aldrig, vissa kvinnor har krav på sina män.

          Japp, det är därför jag skrev ”förut”

          ”Du får inte ha roligt med dina vänner! Du ska vara hemma 23.00 senast. Du MÅSTE svara när jag hör av mig” Och så undrar folk varför deras män är otrogna eller dumpar dem ?

            ”Du får inte knarka bort ditt liv” var mitt krav. Då blev det visst inte lika kul att vara uppe till 8 längre. Win!

              Knark vs kille som är ute med kollegor och fiskar. Nästan samma sak ?

                Haha inte riktigt, men ibland vill man kanske höra att man har det ganska bra som man har det, och att det kunde vara värre. Tycker det låter fantastiskt att ha en partner med en så rimlig och hälsosam hobby

                  Man får vad man väljer!

      Brukar han vara bra på att höra av sig annars? I så fall förstår jag att du blir lack.

      Det är så olika mellan människor vilket behov man har av att kommunicera via telefonen när man inte är i samma rum. Om jag har en dag ute i naturen med vänner eller ensam skulle jag uppleva sms och samtal med andra som jobbigt och distraherande. Är man i naturen behöver man inget och ingen annan liksom, då är land ätt uppfylld av det. Sedan vore det snyggare om din sambo bara skickade ett sms och förklarade att han gärna vill ägna sig åt sina vänner och att ni kan prata när ni ses.

      Varför är det så viktigt att han hör av sig? Du vet ju vart han är och vad han gör samt med vilka. Själv tycker jag det är trevligt att slippa se röken av mobiler när man lyckats komma iväg med vänner och gör något speciellt.

        Eller hur! Han verkar vara en bra vän till sina kollegor dessutom som skippar mobilen och ger dem uppmärksamhet

          Ja visst. Finns inget störigare när man har en dag med vänner och hela tiden är det någons partner som ska ringa och smsa och kräva uppmärksamhet.

          Vadå skippar mobilen? Han läste men svarade inte

            Ja, han läste väl för att se så det inte var något som hänt, såg att det inte var det och la ner den i fickan igen. Han skippade att sitta med mobilen och svara och grejer

              Det tar typ 3 sek att svara? Om man ändå kollar, varför inte bara svara då.

                Han var med kompisar och fiskade?!?? Herregud. I ena handen hade han ett fiskespö,med andra handen lirkade han upp mobilen för att kolla, kompisen är mitt uppe i ett samtal med honom, han tänker att han svarar sen när han vet när de kommer hem. Inte vet jag, hon får väl fråga honom om det. Tyder väl på en vettig människa som inte sitter i mobilen när han umgås?

                  Jag som svarade är en annan anonym, men som känner att det är ett himla vakande över partners så fort de gör någit utan den andra. Sorry om jag kapade er diskussion.

                För att han inte ville? Fisk på kroken, kladdiga fingrar från tidigare fångst, mitt uppe i samtal med vän? Varför måste man svara?

                  Ja, hare gudrun – är folk så här mobilskadade?! Förr var det ’ses om en vecka’ utan möjlighet att utbyta hjärtemojis, det gick bra!

                  00:13 Precis! Folk är ju helt galna idag. Jag mår nästan dåligt bara av tanken att eventuellt möta en person som tycker att jag ska svara konstant. Usch, hade dumpat rätt snabbt. Jag kollar inte ens av min mobil så ofta och är jag med vänner så är det de jag är med – inte mobilen

                  Håller med, varför måste man svara? Tänker att det kan vara friskt för båda att kunna ha olika intressen på var sitt håll utan att behöva uppdatera varje halvtimme. Att vara så beroende av en annan person tyder på allt annat än en kärleksfull relation.

      Vic,

      Hoppas att du känner att jag förstår hur du menar och kanske ännu viktigare – hur du känner.

      Nu handlar inte detta om svartsjuka, men åsikterna brukar skilja mycket även när någon skriver om det.

      Och när det gäller svartsjuka så är det så individuellt. En del slipper vara svartsjuka, andra är det fast de gör allt för att inte känna så, osv. Det är väl ingen som vill vara svartsjuk och det är ingen som vill bli fundersam när partnern inte hör av sig så som det skulle kännas bra att den gjorde.

      Men känslor är inte alltid så lätt att styra. Personen kanske är nykär, har haft det tufft förr eller nu, partnern kan ha gjort saker som gör en person osäker och mycket annat. Känslor är känslor, de går inte alltid att styra över.

        Svartsjuka är inget man slipper eller inte slipper, svartsjuka grundar sig i ens självkänsla.

        En harmonisk person som är trygg i sig själv är inte lika benägen att känna svartsjuka. Helt enkelt pga för att en person med bra självkänsla inte får automatiska tankar om att partnern skulle kunna vara otrogen etc.

        Google is your friend, svartsjuk är inget man slumpvis blir. Det är sig själv och relationens förutsättningar en måste jobba på.

          Det har du rätt i, förlåt! Det du skriver är helt korrekt och så som jag skulle ha kunnat skrivit om jag inte var så sömnig igår när jag försökte skriva lite. Tack! Då ska jag söka noggrant på Google nästa gång, nej då men tänka till lite innan jag skriver.

      Pröva att gömma bananer i hans packning nästa gång. ?

        Vad har jag missat kring att packa ner bananer?

          Åhh Nej, då lär hon definitivt inte få svar. INGA BANANER PÅ FISKETUREN! ??

            Haha eller så får hon en vansinnig man ringandes. Hon kan ju skriva ring mig på bananen ❤️. ?

          https://m.youtube.com/watch?v=eZxew2iiURs
          Det vet alla seriösa sportfiskare och deras partner.

      Vic, ta inte åt dig när folk ska vara ”roliga” på din bekostnad med detta.

      De vet ingenting om varför det känns viktigt för dig och inte heller varför du skulle tycka att det skulle kännas bra.

        Vem gör sig rolig? Uppenbarligen håller de flesta inte med vic om att det var något konstigt eller något att bli irriterad över.

        Ingen gör sig rolig på hennes bekostnad. Men hon framstår som kontrollerande och löjlig.

          Vadå löjlig, jag svarar om min kille undrar när jag ska komma hem så han slipper bli orolig. Almän hyffs. Ibland står t.o.m mat på bordet, fatta vad jag kunde missat.

            Är ni säker på att det inte är en tjej ni är ihop med?

              Jag är ihop med en feministisk man, som fattar att inte hans kvinna ska laga mat varje dag och va den enda som bryr sig om förhållandet.

            Men nu visste hon ju att han var iväg och fiskade?!

              Han kan ha krockat på vägen, båten kan gå sönder osv. Jag älskar min kille och vill inte göra honom orolig. Fast vi har också förlorat många vi älskat.

        Hon får tydligen inte bli irriterad på partnern som fiskar, men ni får bli irriterade på henne för att hon beskrev att hon blev lack?! Är det rätt uppfattat?

        Skämt åsido.

        Nu fick ni som inte tyckte som hon olika känslor pga det och fick ur er det. Hon fick ur sig sina känslor. Ni kanske inte vill att era partners ska fråga er vad ni gör när ni är iväg och ni gör inte det själva heller (sms:ar).

        Okej, det är lika okej som att vilja ha ett sms om att ”allt är bra jag vet inte när vi kommer hem”.

        Vi är olika, känner på olika sätt. En del biter ihop och mår dåligt till slut, andra är mer känslostyrda, en tredje kan vara helt befriad från oro över vad partnern gör.

        Oavsett vilket är det bra att vi får känna och tycka olika här inne.

        Ha en bra söndag!

      Jag skulle också bli skitlack. 1. Han hör inte av sig på hela dagen = inga problem så länge han inte lovat att göra det samt att du lika gärna kan höra av dig. 2. Du skrev och frågade och han läste men svarade inte (3 timmar sedan) = det handlar inte om att du har ett kontrollbehov eller MÅSTE veta vad han gör, det kan ju vara så simpelt som att du Tänkt äta och då kan det ju vara bra att veta om han kommer inom en halvtimme så ni kan äta tillsammans eller om han kommer senare så att du ska köpa en pizza typ. Om han har läst det kan han ju bara svara typ ett klockslag eller ”vet ej , hör av mig ?” 3. Du frågar varför han inte svarar och Han säger att han inte vill vara otrevlig = BULLSHIT, att en gång på en hel dag svara i telefon eller på sms/chatten när ens sambo ringer är inte det minsta otrevligt, han ljuger helt klart eller så är Hans kollegor dumma i huvudet. Hoppas detta var en engångsföreteelse och att han ber om ursäkt ❤️

    Tips på hur man kan lyckas få en lägenhet i Göteborg?

      vinn på lotto

      Min kompis ringde runt till alla hyresvärdar hon kunde hitta.

      Man köper en bostadsrätt eller ett kontrakt.

        Hur köper man kontrakt?

          Man hostar upp 2-3 hundra tusen och skriver sig på adressen ihop med lägenhetsinnehavaren under ett år och håller tummarna

      Nope. Vinn som sagt på lotto. Mvh/ för alltid boende med föräldrarna

      Leta upp nummer till privata hyresvärdar, gärna mindre företag. Ring runt 8-9 varje måndag morgon och fråga om de har något att hyra ut. Annars är det bostadsrätt som gäller eller att ha kontakter tyvärr.

      Stort lycka till ❤️

      Hm, funkar inte att länka, men om du googlar lista över privata hyresvärdar Göteborg, kan du få upp det. Kostar 399 kr, men om den är så omfattande som jag hört, är det värt priset. Annars leta själv på alla privata och ringa ofta och höra hur det går, för att hamna högt i ”listan”

      Fundera inte ens på att köpa ett kontrakt, du förlorar bara pengar OCH bostaden. Lycka till!

    Jag har så mycket ångest ikväll. Någon som har egna erfarenheter/tips på hur man kan hålla det i chack? 🙁

      Ja. Nyp dej hårt mellan tummen och pekfingret. Och håll kvar. Finns ett ställe där som är känsligt. Du kan ringa en stödlinje. Kramis.

      Ta en promenad, iallafall i 15 minuter. Det brukar faktiskt hjälpa en aning. Brukar gå runt kvarteret

      Jag brukade alltid lägga mig platt på golvet, på en matta. Gärna bakom något, typ soffan och lyssna på mina favoritlåtar och bara ”vara” i det. Gråta, tänka. Efter ett tag så kom jag ur det. Ibland tog det timmar, ibland trettio minuter.

      Ut å gå och lyssna på nått bra som får dig att tänka på annat. Yoga om du inte vill/kan gå ut. Jag känner iaf att min ångest ofta är någon form av känsla av att jag är på en plats men vill vara på en annan och rörelse lugnar den känslan då det lurar hjärnan att man är på väg.

      Duscha länge och ha hemmaspa, tänd ljus och distrahera dig med en bra podd eller film. Skriv dagbok, meditera eller hör av dig till en person du vet bryr sig. Kolla roliga klipp på Youtube, tänk på fina minnen och saker du ser fram emot. Tänk på att det går över och att du inte är ensam!

      Tack! Ska gå ut och gå en sväng… ??

      Att inte streta emot känslan utan snarare försöka acceptera att ”okej nu har jag jättemycket ångest”. Meditation med andningsövningar har hjälpt mig så mycket, finns massa bra appar för det. T.ex ”insight timer”- sök på ”andrum” med Henrik Kok. Lycka till❤️

        Något som funkade för mig var att lära mig vad som händer fysiskt i kroppen vid ångest, ex via 1177. Det hjälpte mig att acceptera ångesten som du pratar om.

      För mig funkar att andas in fyra sekunder, hålla andan sju och andas ut under åtta. Upprepa några gånger så brukar det kännas bättre. Inte helt bra, men bättre!

      Jag har tyckt att det som min psykolog sa om ångest lindrar: det är inte farligt och det går över. Han sa det så enkelt och oproblematiserade liksom så när jag får mycket ångest försöker jag bara landa i den och tänka ”this too shall pass” .

    För alla er som inte har nåt att göra ikväll och gillar läskiga poddar så som Creepypodden och Spöktimmen kan jag rekommendera Folktropodden! Bara två avsnitt hittills men de är obehagliga!? Suttit och googlat Skinwalkers i flera timmar. Så jäkla läskiga varelser. Nån annan som är besatt av monster som Skinwalkers och Getmannen?

      Getmannen? Nä jag har klarat mej.

        Vidga dina trånga vyer lite ?

      Jag!! Har läst massor om skinwalker ranch senaste tiden. Så sjukt ställe ? får ta och kolla in de avsnittet! Jag har också snöat in mig helt på slenderman. Såg dokumentären Beware of slenderman på hbo, kan verkligen rekommendera den. Tyvärr var nya filmen om slenderman kass enligt mig ?

        Vaaa neeej, jag hade höga förhoppningar om den nya filmen 🙁

          Det hade jag också, var sååå besviken ?

        Ghost adventures besöker Skinwalker canyon i ett avsnitt (vet inte om det är samma ställe). Finns på youtube.

      Tack för tipset, ska jag lyssna in!

      Men jaaaa!! Lyssnade på Getmannen (tredje avsnittet om getmannen på Creepypodden igår).. och alltså jag vågar knappt blunda. Just när de är i stugan och han säger ”han är inne”.. alltså gåshud! Jag älskar sånt där, men är så oroligt mörkrädd, och Creepypodden hjälper knappast. Så måste nog prova ditt tips också. 😀

        Hahah inte ett dugg läskigt ju!
        Kolla in Lazy Masquerade på Youtube. Där kan man snacka läskiga stories. Fyfan!! ?

          Nej alltså kolla vågar jag inte.. då blir det helt plötsligt ännu mera verkligt. Big no no!

          Jag är sååå sugen på att se nya DET, men har sett den gamla och hatar numera clowner mer än något..

            IT var inte läskig för fem öre, och då är jag ändå harig.

              Håller helt med. Väldigt överskattad och inte det minsta läskig.

              Inte? Men den där Skarsgård är ju lite creepy som han är, tänk då som clown..

              Men då kanske man skulle våga sig på den då! ??

      Jag var så besviken på creepypodden. Är generellt lättskrämd speciellt när det kommer till det övernaturliga. Men creepypodden kändes mest som spökhistorier mellan barn och de skrämde inte upp mig det minsta. Kanske bra iofs så att jag sover gott om nätterna ?

        Har du gett det en ärlig chans? Vissa avsnitt kan jag hålla med om, de leverar inte alltid. Men vissa är så obehagliga tycker jag.

        Nattjobb – de är lite småobehagliga, alla om getmannen, sen finns det ett avsnitt som handlar om när andra människor ”bor” hos folk, fast man inte vet om det. Typ i garderoben.. ?? ångest!

          Ja jag lyssnade på massor av avsnitt. Typ en hel säsong minst.

            Aja ja då kan man inte begära mera.
            Om du gillar att läsa så finns det ett förlag som heter swedishzombie, där finns det mycket bra skräcklitteratur. ?

              Tack för tips. Ska kolla in ??

                Gört! Kan också rekommendera Färjan av Mats Strandberg.

                Kommer aldrig mera åka båt, men det var det värt! ??

                  Haha ok? will do?

                  Åh och jag klarade inte ens av att läsa ut Färjan för att jag tyckte den var såååå dålig och inte ett dugg läskig!

        En anonym skribent har skrivit två av de bästa berättelserna i Creepypodden! Dessa skulle jag ge en chans iallafall! Särskilt om man uppskattar svensk folktro, mörka gamla skogar och så vidare. ”Gåvan” och ”Kalvstigssamlingen” + en till okej som heter ”Gröntjärn”. Går att googla i vilka avsnitt de dyker upp 🙂 Annars är creepypodden väldigt svajig tycker jag, med stundtals urusla avsnitt

    Någon som har tips på bra campingplatser i södra och mellersta Sverige för familj med ett barn som är 10 år?

      Sudersand Resort på Fårö om ni vill ha en fantastisk strand, bra lekplats, äventyrsgolf och tillgång till pool.

        Låter kul! Det ska jag kolla ? Tack!

      Hallandskusten, särskilt runt Falkenberg 🙂

        Ja Halland är fint! Falkenberg ska jag googla på, tack för tips! ?

    det är så mycket prat i lägenheter (gäster, inte mina) och jag kan inte filtrera ut något vad jag ska höra eller inte (kan inte konsertera mig på en diskussion så lyssnar på alla samtidigt) så det känns som om mitt huvud ska explodera. har rymt till sovrummet men det hjälper föga för allt hörs ändå. att tv’n är på på hög volym gör ju inte det hela bättre.

      Gå ut på en promenad. Det brukar kunna fungera när det blir för mycket ljud.

        bor på ett ställe där det inte är tryggt att gå ut ensam på natten 🙁

          Klockan är 20.00……….

            fortfarande på ett otryggt ställe 🙂

              I vilket land då?

                Naiv much?

          Ok. Öronproppar?

    Känner mig så ensam… Är i ett annat land och längtar bara hem. Killen har inte hört av sig till mig på hela dagen heller, så har värsta mardrömsscenarierna i huvudet…

      Sluta ha mardrömsscenarion i huvudet och hör av dig till honom. Då slipper du tänka på det.
      Kolla på din favoritfilm kanske, eller hitta en pod och lyssna på alla avsnitt.

      Jag har bra erfarenhet av Mirena hormonspiral. Innan isättning var jag hos barnmorskan på gynundersökning för att kolls hur livmodern låg, om jag kunde ha spiral eller inte osv. Var väldigt tryggt att få ha gjort det mötet innan. Sedan skedde själva isättningen två veckor efter, med samma barnmorska. Det gjorde ont, men efter att ha fått ligga hos dem i ett vilorum 30 min med värmekudde kunde jag åka hem. Sen mensvärk 2-3 veckor, värst var det första veckan när det verkligen krampade. Nu, två år senare gör det inte ont alls, jag är mig själv, blöder inte (ibland en dag varannan månad) och har sexlusten kvar! Så det kan allt bli bra med ☺️ Kram!

      Hör av dig till dem som känns mest hemma för dig och förklara hur du känner. Skit i pojkvännen om han ändå inte svarar, det gör han såsmåningom ändå

    Hej hörrni!
    Jag satte in en hormonspiral igår (Kyleena) och det var den jäääävligaste smärtan jag varit med om i hela mitt liv hittills, är det någon som känner igen sig det?
    Hur som helst, sen jag satte in den igår så har jag haft som ”värkar” som kommer regelbundet ungefär var femte minut och håller i sig olika länge. Barnmorskan sa det kunde kännas som mensvärk efteråt men detta känns inte som mensvärk utan det gör snarare ont där spiralen sitter… Ska det göra ont där? Någon som känner igen sig?
    Kom gärna med era erfarenheter! Skulle uppskattas jättemycket!
    Kram

      Har mer haft molande men mycket smärta första timmarna. Första de satte, (mirena) var svår få i så det gjorde dödsont. De insåg sen att livmodern satt i bakvägg. Andra de satt var lättare. Inte skönt men inte dödsont.

        Hmm kanske att min livmoder också sitter i bakvägg då… men min barnmorska nämnde ingenting om det 🙁
        Hon sa att jag var superlätt att sätta in en spiral på! Trots det gjorde det så förbannat ont haha…

      Jag hade värkar varje månad från min spiral, men ingen mens på 18 månader. Sen fick jag nog av värkarna och bokade tid för uttagning. Håll ut, förhoppningsvis blir det bättre.

        Åh men fy, låter inte kul! Hoppas mitt ger med sig så småningom…

      De fick ge upp när de försökte sätta in spiral på mig, det gick liksom inte. Sen svimmade jag efteråt!

        Fy vad jobbigt! 🙁

      Jag har haft som mensvärk två första veckorna efter insättning. Satte in för 3,5 vecka sen. Har haft sjuka humörsvängningar och blött konstant i två veckor sen dess. Så jävla sämst. Men ska i alla fall hålla ut några månader och se om det blir bättre, annars åker skiten ut. Tyckte dock att det inte gjorde ett dugg ont att sätta in den, kändes knappt. Mår du bra i övrigt? Feber? Sjukdomskänsla? Tänker så det inte är infektion.

        Har du satt in hormon eller koppar?
        Hormon har jag och efter ett år var mensen helt borta. Innan dess en del i början lite hux flux och sen kanske varannan månad. Nu 3 år in det bästa jag kunde gjort.

        Fyyyfan vad drygt… Hoppas det vänder för dig och blir bättre!
        Och alltså jag satte som sagt in den igår och jag fick min mens igår och nu idag är mensen som bortblåst :O
        Jag som annars blöder typ 7 dagar… så vet inte om spiralen tog bort min mens direkt eller vad som händer haha…
        Och i övrigt så är jag typ dödsförkyld just nu så jag vet inte om jag har feber av spiralen eller förkylningen men jag tror det är av förkylningen eftersom jag hade feber dagarna innan jag satte in spiralen också..

      Undrar mest varför tjejer gör såhär mot sig själva? Finns det någon kille som hade stått ut med allt vad hormonella p-medel innebär?

        Jag håller verkligen med dig Alexandra…
        Jag berättade för min sambo om vilken sjuk smärta jag upplevt vid insättningen och han svarade ”ja, jag hade förmodligen själv inte klarat det, och nog ingen annan kille heller.”
        Det är så så orättvist och jag blir lagom provocerad över allt vi tjejer behöver stå ut med :))

        Somliga gör det av medicinska skäl, är inte enbart för att inte bli gravid. 🙂

          Absolut kan det vara så men jag tror majoriteten använder det som preventivmedel och majoriteten får också biverkningar i större eller mindre omfattning.

            Långt ifrån majoriteten använder det endast som preventivmedel. Många med kraftiga blödningar eller jobbig mensvärk/pms använder det som medicinsk hjälp. Betydligt större andel än vad man pratar om. Hormoner är generellt inget farligt och skulle man sluta sprida den myten så skulle fler med problematisk mens kunna bli hjälpta.

            Ja, jag vet vad jag pratar om från lång arbetslivserfarenhet.

              Varför minimerar du folks erfarenheter av biverkningar?

        För mig var alternativet att blöda som en slaktad ko sju dagar varje månad. Med hormonella p-medel slipper jag vara ett vandrande blodbad under mensen så jag gör gladeligen det här mot mig själv. För så är det faktiskt, det är för min skull jag stoppar i mig hormoner.

          Håller med dig också… jag blöder 2-3 veckor i månaden med mensvärk så jag spyr 🙁
          Så hoppas ändå spiralen ska hjälpa mig och att smärtan att sätta in den var/är värt det…

      Jag satte in en spiral i maj 2017, tog ut den typ exakt 6 månader senare! I början var det inget, Jo lite sjukt o små blödningar, men sedan.. jag blev ett monster med den.. bara skrek här hemma trots att ingen gjort nåt fel ens.. huvudet var i ett moln hela tiden och jag var arg, argare än någonsin.. 3 veckor efter jag tog ut den börja jag känna mig normal igen, nu snart ett år senare så wow! Vill ha nån preventivmedel men har inte hittat rätta, vi kör gummi men gillar inte det.. it’s a mood-killer..

        Men gud.. låter ju hemskt! 🙁
        Hoppas det fungerar bättre för mig.. satte in den FRÄMST för att jag blöder totalt 2-3 veckor i månaden och har mensvärk jag kräks av.. sen såklart för att inte bli preggo. Håller med om att kondom är en mood-killer hehe

          Ja… kondom är såå tråkigt. Tar ner hela sexet.

          Det kommer säkert hjälpa. Min bm sa att hon hade satt in en maaaassa kyleena under de åren den funnits och inte behövt ta ut en enda. Jag trivdes jättebra med mina p-piller jag hade innan graviditeten men då jag fick kraftig migrän med aura så fick jag inte fortsätta med dem. Så jag håller tummarna för att våra spiraler ska göra oss gott i både humör och minskade blödningar. Men ja, det är egentligen sjukt vad man ska behöva stå ut med som kvinna.

            Det låter lovande att din bm sa sådär!
            Och ja, jag håller också tummarna för oss… måtte detta funka annars vet jag inte vad haha.

      satte in Kyleena i oktober förra året, hade molnande värk första timmarna. Gjorde också rätt ont att sätta in min spiral, en anningens bakåtlutad livmoder + en livmoder som inte riktigt ville var ingen bra kombo. Men nu har jag mens i princip som vanligt, hoppat en månad hittills. Blöder mindre och har mindre mensvärk, super! Minus min första mens med spiralen – vaknade kallsvettig på natten och var illamående av smärta. Tack så var det bara första mensen.
      Men, om man får en infektion är extrema smärtor och feber tecken på det, och nåt mer. Kom inte ihåg exakt vad barnmorksan sa, mer än att om jag får de symtomen ska jag ringa gynakuten typ.

        Låter ju ändå bra!
        Ja lite svårt att avgöra nu när jag är så förkyld om jag skulle få en infektion då jag redan har feber av min förkylning.
        Menmen, det ska nog vara lugnt.

      Jag har bra erfarenhet av Mirena hormonspiral. Innan isättning var jag hos barnmorskan på gynundersökning för att kolls hur livmodern låg, om jag kunde ha spiral eller inte osv. Var väldigt tryggt att få ha gjort det mötet innan. Sedan skedde själva isättningen två veckor efter, med samma barnmorska. Det gjorde ont, men efter att ha fått ligga hos dem i ett vilorum 30 min med värmekudde kunde jag åka hem. Sen mensvärk 2-3 veckor, värst var det första veckan när det verkligen krampade. Nu, två år senare gör det inte ont alls, jag är mig själv, blöder inte (ibland en dag varannan månad) och har sexlusten kvar! Så det kan allt bli bra med ☺️ Kram

        Tack så mycket för att du ville dela med dig!
        Skönt att allt funkat bra för dig! 🙂
        Kram <3

        Jag har ungefär samma erfarenhet. Gjorde ont vid isättning och någon vecka därefter. Mensen var oregelbunden under ca ett år men mindre blödningar vid varje tillfälle. Nu vet jag inte längre om jag har mens eller ägglossning kommer lite flytningar då och då ibland röd/bruna.

          Tack för ditt svar! <3

    Hur ska man få neandertalare att fatta städvinken? Är det tillräckligt om jag bokar städfirma och lägger fakturan på köksbordet så resten av de två herrarna i vårt studentiska boende fattar galoppen? Om jag inte dammsuger eller skurar gör ingen det. Dammet ligger tjockt på tevebänken och elementen är dammiga som fan. Jag har slutat tömma diskmaskinenen för länge sen så disken står ren i flera dagar. Så fort jag städat klart kryper herre nummer ett (ej min man för min man sköter sig någorlunda ibland…) ut ur sitt rum och frågar om han ska hjälpa till med nåt. NÄR JAG FUCKING REDAN ÄR KLAR. Sedan kommer det ”men jag brukar hjälpa till ibland” (dvs aldrig) och ”om det bara bott män här i huset hade det inte funnits så mycket disk att plocka ur maskinen”. Vad är bästa tipset att få dem, alltså männen, att städa ORDENTLIGT?

      Jag är ledsen men mil erfarenhet är att män som inte städar aldrig ändrar sig!
      Eller be om ”lön”, en hög summa och se hur de reagerar!

        *min

        Åh fy fasen…. Jag fattar inte hur de inte kan seeee att det behöver städas. Man kliver liksom på sjutton döda knäckebröd varje gång man går in i köket men ingen drar fram dammsugaren.

        Herre nummer ett skurade dock en kvadratmeter här om veckan men lämnade kvar den äckliga sörjan i botten så allt möglade. Jag fick rengöra den. Slänga den. Köpa ny. Ingen har rört den sedan dess och jaha, där ligger en bit tacoköttfärs sen tacokvällen – 74.

          Men har ni någon gång diskuterat vilken nivå av rent och ordning nu vill ha hemma? Det kan ju variera vad man tycker är ok. Jag menar, det jag tycker är acceptabelt är för någon annan vidrigt. Därför tänker jag att ni kanske behöver definiera och komma överens om vad som är städat osv

            Absolut det har vi och vi ligger på samma nivå. I teorin iaf… Herre nummer ett skyller på att han är trött och har så mycket med jobbet/fritidssysselsättningar att han inte har tid. Han somnar så fort han kommer hem och sover till sju åtta och är vaken resten av natten så han vill inte städa när vi sover, och sen ”jobbar han ju på dagarna”.

            Då brukar jag säga att jag är kvinna och min plats i livet är fan inte som hembiträde åt vuxna människor.

            Jävla…. Pant… Skalle……………. Vad lack jag blir.

              Får jag fråga varför du bor med honom?

                Vi hyr ett rum i ett stort hus som varit fd studentbostad. Han bor i ett av de andra sovrummen på samma våning längre bort i korridoren.

                  Eller ja vi får ju använda hela huset och resten av rummen också då vi är de enda som bor här, så man kan väl säga att vi hyr ett vanligt större hus tillsammans med herre nummer ett.

              Och i detta vill du skaffa barn

                Huset kommer att hyras av enbart oss efter jul 🙂

                Det kommer att bli värre efter barn. Mycket värre.

      Förutom att boka en enkelbiljett till Giliöarna ?

      Jag hade slutat städa helt. Hade det blivit för grisigt hade jag flyttat ut.

      Nej inte vet jag. Men jag vägrar vara mamma åt vuxna människor. Då bor jag hellre ensam.

        Jag har slutat men det kliar i själen av att vandra över knäckebrödskyrkogården varje dag. De gör ändå ingenting. Främst den ena. Min man torkar iaf av diskbänken och tömmer diskmaskinen. Inte tillräckligt, men alltid något…

      Kanske ett städschema? Tex nån diskar, nån dammsuger, nån dammtorkar osv. Så roterar ni på uppgifterna från varje vecka. Blir det inte gjort så ta inte tag i de andras uppgifter själv, förhoppningsvis lär de sig av att det tex inte finns någon ren disk

        Tack, smart!
        För det är inte riktigt kul eller rättvist att en gör 5%, en gör 85% och en gör 10. Alltså jag vägrar ha det så.

      dumpa dem

      Urk!! Kryper i kroppen på mig av att höra detta!! Så sämst och respektlöst av den. Hatar att man tvingas in i rollen som tjatig morsa/bitch!!!

        Amen! ?????

        Herre nummer ett har också blivit dumpad av sin sambo. Hemskt att säga men jag förstår nästan varför ”känslorna dog” från hennes sida.

          Varför bor han hos er? Han kan väl lösa boende själv alternativt ansöka hos socialtjänsten om akut boende i form av vandrarhem, om han saknar pengar.

            Andrahand, både vi och han. Hyr praktiskt taget ett helt hus för ingen summa alls. Jag ska prata med honom när han kommer hem imorgon, trots att jag vet att han kommer säga att det är jag som stökar ner 🙂

      Redan att man har attityden att man ”hjälper till” är ett stort problem om man inte inser att det är en gemensam sak och ingen hjälper någon. Det är allas ansvar. Inte ens som då och skulle ”få hjälp” ?‍♀️?

        Men exakt, vi bor ju här alla tre. Och här finns en hall och ett kök och ett vardagsrum och två badrum vi alla använder oss av. Tar seriöst tio minuter att dammsuga allt och att torka av handfat och toalett nån gång i veckan? Tio minuter där också.

        Men jag är ju den enda kvinnan och därför anser männen att de ”hjälper till” när de gör hushållsarbete, men när jag gör det så säger de ingenting.

        Min egen man, sambo, är bara lat när det kommer till hushållsarbete och menar det inte som något negativt, det där att han inte självmant drar fram dammsugaren. Men lite bebistendenser tycker jag ändå att där finns, och lite respektlöshet också… Jag menar det är inte särskilt svårt att plugga i kontakten och dra ett ordentligt varv med dammsugaren – men nu harvar de omkring på samma kvadratmeter för att det var just där de spillde några makaroner, istället för att fortsätta med resten av köket som tar två och en halv minut längre.

          Lite bebistendenser? Rätt mycket låter det som. De har inte mindre tid än dig eller är mer trötta än dig. De antyder att deras tid är viktigare än din, därför kan du lägga din tid och energi på att städa, så att de kan lägga sin tid och energi på annat.

          Fy fan vad trött jag blir på att höra om kvinna efter kvinna efter kvinna som lever med bebisar till män. Allvarligt, hur vore det om de växte upp? Själv anser jag att min tid och energi ska gå till annat än att uppfostra män. Fundera på vad din tid och energi ska gå till.

            Tack för din kommentar. Så bra ?

            Lever med bebisar och klagar, skaffar barn med mansbebusen och klagar sedan ännu mer. Tjejer har fan ingen självrespekt utan är bara mesiga våp

              Det är ju dem som ger henne någonting att klaga på. Istället för brist på självrespekt så handlar detta om att hon har ansvarskänsla, som män ofta ej är kapabla till att känna

                DE för helvete!!!!!

          Är ni bara tre och får inte ihop städningen? Jag har inte läst din blogg, men blir bekymrad för din del. Tror jag hoppar över till din blogg 🙂 Lycka till!

    Om man är riktigt dålig på allt men vill vara bra på något.. Vad ska man satsa på? Jag vet, sjukt skum fråga, men jag är snart 30 och har inga intressen eller hobbys och har inga talanger. Så sjukt trist!

      10 000 timmar. Testa

      Jag tror du bara ska bestämma dig för något och sen lägga ner jäkligt mycket tid på det. Jag har inställningen att om andra har kunnat lära sig det så varför skulle inte jag kunna lära mig. En del behöver bara längre tid.

      Hästar! Ger träning, mindfulness, frisk luft, möten med helt fantastiska djur, och så länge man inte är väldigt rädd eller allergisk är det verkligen något för alla! Många börjar rida i vuxen ålder och älskar det. Man behöver inte ha några förkunskaper eller vara i någon superform för att kunna börja!

        + att man ständigt utvecklas och bara blir bättre och bättre!
        – att det är dyrt, men att rida på ridskola är så klart mycket mycket billigare än att köpa en egen häst

        Man behöver inte vara i superform men man ska i allmänhet inte väga mer än 85 kg, vissa hästar är något mer viktbärande och kan klara lite tyngre personer än så. Men om man är nybörjare belastar man hästen mer och då ska man absolut inte vara mycket överviktig, det blir jobbigt för hästen.

          Ja, absolut det har du rätt i! Jag hoppas vuxna människor har vett nog att veta eller ta reda på om de väger för mycket för att rida 🙂

      Hmmm… jag vet många som har börjat i kör? 🙂

      Men såhär då: finns det något du tycker är roligt? Vi säger att du gillar att läsa. Har du en favoritförfattare? Varifrån kommer hen? Okej, då testar du en nybörjarkurs/A-kurs i det språk som denne har som modersmål.
      Så gjorde jag, och upptäckte att jag älskar grammatik, och nu har jag en magisterexamen i franska, har pluggar lingvistik i Frankrike och har hittat det jag vill pyssla med i resten av mitt liv 🙂
      Det jag vill säga är egentligen, saker som man tycker om kan leda till något även om man inte tror det. Ansök till en universitetskurs som verkar kul bara – vill du inte bara tjänstledig för studier så finns det distanskurser, eller välj att läsa på typ 25%.

    Fler hästmänniskor/ryttare här? ???
    Någon som vill ge sina bästa tips på lyckade galoppfattningar? Har låsningar i ena höften (som ej går att få bort) så ena sidan är supersvår. Tips tips tips!

      Försök stretcha, det hjälper mig när jag är stel i höfterna (vet inte hur mycket det hjälper dig dock). Jag har skiiiitsvårt för galoppfattningar också. När jag ska fatta galopp brukar jag tänka på att såklart ha en energisk och balanserad skritt eller trav, ta lite halvhalter på yttertygeln. Tänk bara att sitta i sadeln men inte för tungt, släpp fram inre höften, det brukar hjälpa med att titta utåt, då hamnar den inre höften i rätt position 🙂 Det här har hjälpt mig att fatta galopp bättre!

        Tack så mycket! Det där med att titta ut läste jag faktiskt på ett annat ställe idag också. Bra tips, ska prova nästa gång!

      Har samma problem! På min sjukt pigga gamla, pensionerade tävlingsponny (som jag har haft i 10 år) räcker det med att vinkla ut tån bara (på insidan), men det beror ju på hur utbildad/känslig hästen är. Andra hästar behöver betydligt större hjälper och då kan det vara svårt.

      Försök om möjligt (om du är rutinerad nog) modifiera hjälpen så att den ger mindre belastning åt din höft samt förstärk med rösten, var noga med tajmingen med ytter bak och lätta i innerhanden. Har sett att vissa ryttare lägger sin vikt på hästens bog och viker sig i sidan, vilket inte är bra. Tänk att hästen ska ”öppna upp” i galoppen! Och ta hjälp av tränare och säga att du vill träna just detta specifika problem.

      Vet inte om detta är så hjälpsamt… Lycka till i vart fall!

        Tack för tips! Jo, jag har ridit nog många år för att inse hur otroligt lite jag kan 😉 Men just det där med fattningar har jag så svårt för, min kropp vill inte! Är lite irriterande när den svårigheten inte står i proportion till min övriga prestation så att säga. Men som du skriver är ju bra förberedelse för fattningen a och o!

          Ja, verkligen! Har själv ridit och tävlat i hela mitt liv men känns som jag fortfarande gör samma galoppfattningar som jag gjorde på b-ponny :/

    Alltså. Vet att detta är ett himla lyxproblem men är mitt uppe i att fixa till och flytta in i min lägenhet. Golvet är slipat, väggarna är målade… Har börjat leta efter möbler och jag har en väldigt specifik stil. Dessutom är jag en perfektionist utan dess like (på gott och ont). Detta är min första lägenhet och har planerat och letat möbler länge, och är rätt så säker på vad jag vill ha. Min familj tjatar hela tiden på mig om att inte ha bråttom och tycker jag ska vänta. Det är det de säger hela tiden, att jag inte ska förhasta något och varje gång jag för något på tal om lägenheten så tycker de jag ”stressar”. Men jag vill inget hellre än att flytta in i en lägenhet som känns som ett hem så fort som möjligt!

    Jag antar att jag bara behövde skriva av mig…

      Buhu

        Varför skriver du ”?” Buhu?

      Förstår inte problemet. Det är väl din lägenhet som du flyttar in i? Stressa på och köp vad du vill. De ska ju inte bo där.

      Det förstår jag att du vill, Anonym 20:21 Det hade jag också velat!

      Så länge du har en säng kan du ju flytta in och sen ta den tid du vill att köpa resten av sakerna.

    Alltså tjejer…. hur osjälvständiga och hysteriska är ni inte som gnäller för att inte er partner hört av sig på en dag när de är iväg på något.
    Måste man höra av sig när man är iväg och har roligt? Tycker det är jättebra att man fokuserar på umgänge fullt ut istället för att sitta med telefonen i handen.
    Han kommer väl hem när han kommer hem och ör klar med det de gör. Skyll inte på att det kan ha hänt något det är ju bara DN ursäkt för att nu vill kontrollera er partner så han inte råkar ha för kul och glömma av att tänka på er tjejer.
    Vad tusan skaffa like ryggrad och sysselsätt er själva och ha kul på egen hand

      Jag håller helt med!!

      Men vissa blir liksom en enda individ så fort de blir ihop och kan inte göra nåt utan den andra. Därför vill de kontrollera exakt vad den andra gör också när den råkar vara iväg. Och ja, händer något så hör väl hen eller hens kompisar av sig.

      Haha jag håller helt med 🙂 Jag sitter mest och skakar på huvudet när folk lägger sånna kommentarer. Funderar på hur dessa människor ens behåller en partner, jag skulle bli tokig om min tjej blev sur för att jag inte svarade på en dag när hon vet att jag är iväg och gör något

        Och det värsta är att de uppmuntrar varandras beteende med ”hur kan han inte höra av sig??? Vilket svin!” eller tycker att de är lite gulligt omtänksamma när de egentligen bara inte har något eget liv.

          Män är ju dock exakt likadana? När jag var på fkn ELLE-galan och hade the time of my life så ringde min kille för att kolla hur det var. Well, obv askul och tänkte ca 0 sekunder på honom. Händer mina tjejkompisar ofta också, så fort vi ses bara vi messar allas pojkvänner ”när ska du komma hem?? saknar diiiig” etc… Så tröttsamt.

            Visst är de det! De är inte ett dugg bättre (använde bara han som exempel i min kommentar). Skulle min partner bete sig så när jag är upptagen med något så skulle jag bli så sjukt irriterad. Vad hände med självständigheten? Ger man upp den per automatik när man hittar en partner?

              Det verkar så. Tycker det är sjukt faktiskt. Att inte kunna äta middag med sina kompisar utan att telefonen plingar och man måste höra av sig till varandra. Framförallt när man bor ihop, då ses man ju när man kommer hem? Jag upplever dock till skillnad från ämnesskaparen här att killar är värre än tjejer.

            Fast hade det varit tvärtom, att era killar inte hörde av sig till er så hade ni kanske också gnällt över det?
            Jag har inget emot att min kille smsar när jag är ute och gör något, jag tycker det är mysigt att veta att han tänker på mig.
            Hade han skrivit ”kommer du inte hem snart” eller hetsat på något vis så hade jag såklart blivit irriterad, men ett kärleksfullt sms blir jag bara glad av. Sen vet både han och jag att den andre kanske inte svarar direkt pga. att man är ute och gör något.

              Han får smsa om han vill, vill han det inte så gör han det inte. Men skulle han bli arg och upprörd över att jag inte släpper allt och svarar på hans meddelande så skulle jag bli irriterad. Jag vet att han bryr sig om mig trots att han inte kollar mig stup i ett.

              Så nej, jag skulle inte gnälla om han inte hörde av sig. Han får väl roa sig i stället för att sitta hemma och undra vad jag har för mig.

        Eller hur! Hade aldrig behållt en partner som skulle ha koll och ringa hela tiden.

      Fast samtidigt som jag delvis kan förstå hur du menar, så har väl alla olika erfarenheter i sina liv.

      fast hur sitter man klistrad vid telefonen om man skickar iväg ett ”hej allt är bra med oss. sticker och fiskar nu. puss” ? är ett sms om dagen verkligen ett för stort krav om man nu bor ihop och är vana vid att veta av varandras tillstånd dagligen?
      sannolikt är det ju inte enda gången under dagen då han håller på med telefonen ändå.

      //ej samma anon

        Fast varför behövs det om hon redan vet att han åkt iväg för att fiska?

    Vill passa på att ge er blivande eller nyblivna mammor LIVETS KNEP.

    När bebisen är otröstlig eller har svårt att slappna av; Gör som Monica gör i Friends när hon ska trösta Emma. Gunga sida till sida och sjung/säg ”Oh baby baby baby”. FUNKAR VARJE GÅNG! Bebisen blir lugn som en filbunke efter några sekunder (funkar även på min snart 2-åring)! Kanske inte funkar för alla, men ett tips att prova i alla fall. 🙂

    /Mamma till 3 barn under 3 år

    Jag har ett fadderbarn på 6 år i Sydamerika. Vill ha tips på vad man kan skicka i brev till henne. Börjar få slut på fantasier. Får inte vara för stort och tungt. Inte nåt ätbart, dyrbart och inte kläder. Har skickat kritor, hårprylar, pyssel och pussel osv. (Och bilder härifrån brukar jag skicka med) Några tips?
    Vad brukar ni med fadderbarn skicka?

      Bokmärken, klistermärken, ballonger, hopprep, klippdockor (om såna fortfarande finns?).

      Jag har fadderbarn men jag får skicka kläder m.m. Kanske olika regler? Jag brukar iaf skicka böcker, kläder, väskor, skor m.m. Småsaker lägger jag i dessa paket, har aldrig skickat enbart det. Svårt ändå att hitta på presenter tycker jag.

        Nej jag får inte skicka kläder. Bra tips där. Har försökt hitta enkla barnböcker på spanska att skicka. Får leta lite mer. Nyfiken på vart du har ditt fadderbarn. Var hittar du böcker på andra språk?

        Ewa: genom vilken organisation har du ditt fadderbarn?

          Genom PlanSverige.org. Två flickor från olika familjer, 4 och 6 år i Kenya. Böcker på deras hemspråk är svårt, jag har fått av bekanta, sedan skickat svenska typ bebisböcker vilket dom tyckt var roligt. Skrattar åt våra ord osv. Jag får ibland en teckning med en katt och så står det KATT på den…haha. Givande att göra en liten skillnad iaf.

            Men… jag har också via plan och sist jag skickade en tröja fick jag tillbaka att kläder inte var tillåtet att skicka så de skulle inte bifoga den i brevet. Konstigt.

    Förlåt för lång kommentar nu men – någon annan som är typ ”rädd” för att köra bil? Alltså jag har körkort sen 2004 (är 35 år gammal) och har kört ganska mycket, och förr bodde jag på landet där jag växt upp och kunde alla vägar automatiskt, men sen 10 år tillbaka bor jag i centrala Malmö och har därför inte behövt köra bil och alltså inte gjort det och känt mig ganska lättad över det.

    Jag skulle jättejättegärna vilja ha en bil och kunna våga köra till vänner/familj som bor långt bort, men det känns typ omöjligt, bara tanken på det ger mig dödsångest. När jag hade bil var jag aldrig ”tvungen” att köra i varken riktig stadstrafik (bara småstad) eller på motorväg pga var jag bodde, och redan då undvek jag allt sånt och sa att bilen var trasig om frågan kom upp varför jag tog tåg/buss till folk och så. (Jag vågar heller inte berätta för folk att jag faktiskt är rädd för att köra, jag skyller fortfarande på diverse saker.)

    Alltså grejen är att jag kör ganska bra och tycker det kan vara mysigt, men jag litar inte på andra och inte heller på att jag har koll på allt omkring mig, eller på bilen i sig, plus att jag har GALET dåligt lokalsinne. Stadstrafik för mig känns som en dödsfälla. Motorväg är skitläskigt.

    Vet att Egoina skrivit lite om liknande känsla i sin blogg, det kanske är vanligare än man tror? För mig känns det dock ändå som om jag är typ ensam i världen om detta, typ alla kör och bryr sig inte. :/

      lika bra att låta bli att köra bil mtp miljön

      Har känt likadant, varje gång jag kört bil. Nu har jag visserligen bara haft körkort i två månader men började övningsköra för tre år sedan och har ALLTID känt motstånd/nervositet/ångest när jag sätter mig i sätet och instinktivt känt att jag inte vill. Kanske inte går att jämföra med dig som kört mer än mig men både mina föräldrar och min(a) körskollärare har sagt att jag kör bra och är trygg… alla säger att det är så kul men jag känner inte alls det :/ håller med om det du skriver lm både stadstrafik och motorväg. Motorväg i typ 100 km/h visst, väldigt säkert men OM nåt skulle bra är man ju körd i den hastigheten

        Ja men eller hur, så länge allt och alla kör som änglar är det ju lugnt att bränna på i 110km, men om en enda person i trafiken tittar ner på mobilen för länge eller om jag inte vet exakt vilken avfart jag ska ta och blir förvirrad en sekund så kan man vara mos ju. Helt sjuk tanke.

        Jag sköt upp att ta körkort tills jag var 21 pga denna känsla, och sen gick jag en intensivkurs på 14 dagar för att bara få det gjort och hade sån ångest varenda varenda dag jag var där, denna ständiga känsla av att inte ha kontroll på vad jag gör liksom. Usch! Men skönt att veta att man inte är helt ensam iallafall!

      Jag har oxå ångest när jag kör bil men tyvärr måste jag köra mycket och långt i mitt jobb.. funderar på att skola om mig pga detta men har inte hittat något jag är intresserad av som inte ger alltför dåligt betalt.

      Ut o kör på kvällarna, alternativt kör med någon bredvid som är mer erfaren tills du känner dig tryggare. Håll dig till områden du är trygg i och vidga vyerna med tiden.
      Jag var ute i trafiken sen dagen jag tog körkort, tvingade ut mig själv i Sthlms stadstrafik efter några dagar, åkte på natten innan för att kolla vägen. För ju mer man undviker att köra, desto svårare blir det. visst gör man mini-fel (ej farliga) men herregud man ser så många fel varje dag hos andra så att ens egna ”småfel” är nada.

      Men om du i fortsättningen känner så skulle jag nog säga skippa att köra bil, det är inte säkert för varken dig eller medtrafikanter att du känner så.

    Hur gör ni när barnet behöver penicillin men förskolan kan inte ge det vid rätt tidpunkt? (Ur och skurgrupp)Hur noga är det med tiderna? Behöver det vara 6 timmar mellan doserna? Om det går 9 timmar, är det för sent?

      Är inte ungen hemma omden är sjuk och går på antibiotika?

        Hon får gå på dagis med det som hon har, hon fick penicillin för att hon ska opereras snart och behöver bli friskare fort.
        Tänkt dig halsfluss, där behöver barnen bara var hemma de två första dagarna, då det fortfarande smittar, sen är det fritt fram att gå tillbaka och dom kan äta penicillinet i skolan/förskolan.

        Inte nödvändigtvis hela kuren. Har man tex antibiotika pga öroninflammation (som ju inte smittar- enbart förkylningen smittar) finns det ju ingen anledning att hålla ett friskt barn hemma över en vecka. När sjukdomen lagt sig (efter ca 3-5 dagar) kan man ju gå till förskola/skola igen, men man behöver ändå äta upp sin antibiotikakur. Det är ju inte rimligt att hålla ett friskt barn hemma bara för att ge det antibiotika en gång vid lunch. Dock får många göra så ändå. Vår förskola fick tydligen inte ge barnen medicin. Störtlöjligt om ni frågar mig. Och ja, jag jobbar själv med barn och tycker ändå det är ett superfånigt beslut.

      Jag tror de flesta förskolor har en policy uppifrån som säger att de inte får ge mediciner, personalen har inte den utbildningen och kompetensen. Man får nog anpassa sig som förälder och antingen jobba kortare dagar, vabba eller smita från jobbet och ge medicinen och sen tillbaka och jobba igen.

      Vi har åkt dit på lunchen och gett vårt barn.

        Kan tyvärr inte göra det för dom är i skogen/iväg på utflykt hela dagarna…

          Finns en anledning till varför tiderna finns. 3h extra kan räcka för att bakterierna inte försvinner helt.

      Personalen får ej ge medicin och det är nog rätt bra. Tänk om de skulle glömma eller ge fel dos. Som förälder vill man ju ha koll på vilken medicin barnet få och göra detta själv. Jag skulle ha hämtat/lämnat tidigare. Alternativt åkt dit på lunchen. Det går väl också att ta vabb för den tiden.

    Hej bästa bloggläsarkompisar! Jag väntar första barnet i december och har så svårt att få tiden att gå. Har sett allt på Netflix och HBO, kan alla promenadsträckor utantill, poddarna är jag up to date med. Lagar mar och bakar varje dag.. Vad fan ska jag fördriva tiden med i de resterande SJUTTIOFEM dagarna? ? Ni är säkert några där ute som kan relatera, vad gjorde ni?

      Jobba vore väl ett alternativ? Då går halva dagen fort

      Pussel! Sånt jävla roligt tidsfördriv!

      – Pyssel till bebisen som tex sticka eller virka något. Perfekt med lite raggsockar, mössa eller kofta till en vinterbebis. Finns också massor med gratis mönster för virkade gosedjur. Och kan du inte sticka eller virka så går det åt några dagar till att lära sig. 😉
      – Boa inför bebisen. Planera & packa bb-väskan, planera skötbord, sovplats etc. tvätta ev bebiskläder och filtar.
      – Målarböcker för vuxna
      – passa på att göra saker i hemmet som tex frosta av frysen, rensa garderoben, gör rent ugnen, tvätta fönster etc. Sånt som det inte finns tid för när bebisen väl kommit.

      Njut av egentiden. Sov äta träffa kompisar simma. Gå på bio. Hade världens bästa tid innan mitt första barn var fött.

      Skaffa katt! Supermysiga och sällskapliga men kräver inte så mycket förutom ren låda och mat 1 gång om dagen.

      Varför jobbar du inte?

        Haft foglossning nån gång?

          Men hon promenerar ju och bakar varje dag så då borde hon väl kunna jobba lite med kke

    Jag vill skaffa hund men lever ensam och arbetar heltid. Dessutom måste jag lära mig allt för har ingen erfarenhet alls av hundar. Är det ens möjligt? Någon arbetande singel som jobbar och vill dela erfarenheter?

      Jag skulle inte skaffa hund i ditt läge. Vänta tills senare i livet. Kolla om du kan bli fosterfamilj under din semester tex så du får känna på vad det innebär att ha hund först 🙂

      låter inte som rätt läge

      Som har hund alltså 😉

        Haft hundar i hela mitt liv, skulle inte skaffa en om jag var du

          Varför inte? Skulle vara hjälpsamt med mer konkret förklaring.

            Hundar är väldigt sociala varelser, de kan inte stimulera sig själva. Även om det är lagligt att lämna en hund ensam ett visst antal timmar betyder det inte att det är bra för hunden, det blir många ensamma och tråkiga timmar. Särskilt när det sker varje arbetsdag. Alternativet är hunddagis men det är dyrt. Vänta tills du har en livssituation där du eller en ev partner kan ta med sig hunden på dagarna, jobba hemma eller liknande. Man måste vara säker på att hunden man får kommer få en god omsorg och omvårdnad under 10-15 år.

              ”Alternativet är hunddagis men det är dyrt.”

              Och onaturligt för huden att tvingas hänga med hundar som inte är hundens egen flock. Många hundar mår inte bra av att vara på dagis.

      Hundvakt kanske emellan? Underbart med husdjur ju?

      Det vill jag också göra. Jobbar heltid men har olika tider olika veckor så det går inte. Vet andra som har hund i min situation men fattar inte hur de fixar det, jag kan inte se att jag får det att gå ihop. Men det är jobbigt när man verkligen vill?

        Ska du skaffa hund å låta den va ensam hela dagarna??

          Hur var det med läsförståelsen? Det skrev jag ingenstans att jag skulle göra. Jag vill, men det är en helt annan sak. Suck.

            Min kommentar var till ts, inte till dig. Vet inte varför den hamna under din kommentar

      Vill också ha hund. Ska bara köpa hus med hundgård först… ?

      Vänta med att skaffa valp till nästa sommar då du förhoppningsvis har semester. Då har du tid på dig att plugga in allt du behöver veta om din ras och hur det är att ha hund. Under sommaren har du all tid i världen för att börja lära grundläggande hundvett typ att bli rumsren.
      Att jobba heltid behöver inte vara ett problem. I princip alla människor jag känner som har hund måste ju jobba. En del har arbetsplatser där de får ha hunden med, andra bor nära och kan åka hem på lunchen för att ta en lång promenad mitt på dagen. Min svärmor har sin boxer på hunddagis.

        Tack för fina tips och pepp!

      Väldigt intressant att se vad ni läser in i det jag beskrev i min fråga. Jag sa att jag bor själv och arbetar heltid, inte att jag inte förstår att det är ett stort ansvar att ta hand om en hund. Poängen var att få höra exempel på hur andra har löst det. Jag tänker mig tex ta med mig till jobbet, gå hem på lunchen, använda hunddagis eller annan hundvakt som alternativ. Hoppades på lite hjälp på vägen och inte snabba dömanden. Fint i alla fall att ni verkar vara ansvarsfulla personer som ser efter era djur väl :). Jag får söka råd någon annanstans. Trevlig kväll!

        Förstår att du vill ha hund men att gå hem på lunchen är inte optimalt 5 dagar i veckan. Jag lämnar aldrig min mer än 2 timmar åt gången, och det händer kanske 1 gång i veckan. Vi är ändå 2 i hushållet han jobbar dag och jag måste ta kvällsjobb/helgjobb att hunden inte ska vara ensam. Kan du ta med dig hundent ull jobbet så tycker jag du ska köra!
        Dock ÄR det krävande med hund. Du kommermgra dig när vintern kommer 😉 ändå men tänk efter

        Ok jag har löst det med att kasta mig i bilen varje dag och hinner hem genom stan och gå ut 5 min på snabbkiss gör att sedan lämna en ledsen hund hemma igen för att stressa tillbaka till jobbet. Lunch hinner jag inte med utan brukar ta macka vid tiorasten istället.
        Haft hunddagis för 3900kr/ månaden med under ett år och även testat med en tjej som kom två dagar i veckan och promenerade med hunden vid lunch men det blev bara ibland tillslut blev det för hattigt med semestrar och byte av dagar och jobbigt att inte veta säkert från dag till dag. Det enda som funkade var när jag var sjukskriven efter op i fyra månader. Skulle aldrig skaffa hund idag om jag var ensam

          Tack för att du delade med dig!

        Ja sök råd av någon oansvarig så får du höra det du vill.

      Om du inte har hjälp med hunden av någon den får skapa en riktig långvarig relation med (t.ex samma dagmatte, samma hunddagis, samma vän till dig osv) skulle jag råda dig att INTE skaffa hund. Hundar är flockdjur och mår inte bra av att vara ensamma/ifrån flocken. Arbetar du heltid får hunden vara ensam alldeles för länge! En hund kan inte heller lyssna på radio, läsa en bok osv när den är ensam. Jag menar det inte på ett drygt sätt, självklart vet du vet. Jag skriver det för att verkligen understryka hur dåligt det är för en hund att vara ensam för mycket. Den har INGET att göra mer än att vänta på dig och undra när du ska komma hem. Senare i livet kanske det ser annorlunda ut och då kan du köpa en egen hund och ge er båda ett fantastiskt liv tillsammans!

      Äh va fan va tråkiga svar. Man kan vara ensamstående förälder. SJÄLVKLART kan du skaffa hund! Ditt jobb kanske tycker att det ok att hunden är med eller iallafall då och då? Finns säkerligen någon arbetslös eller sjukskriven eller pensionär i ditt område som mer än gärna rastar hunden och gosar på dagarna. Sätt upp lappar i området. Dessutom finns det ju hunddagis, eller privata företag som rastar hundar.
      Varför säga nej till en person som uppenbarligen vill ha en hund och kommer älska hunden. När det finns så många som aldrig borde få äga ens en vandrande pinne.
      Du kommer att lösa det om du vill tillräckligt mycket ♥️

        Exakt så hade jag velat svara/ tycker jag!

        Tack N för pepp! 🙂

        De dagar som hundvakten ringer och säger den inte kan på morgonen då? Ska hon stanna hemma då eller ska hunden inte få kissa på 9 timmar?

        N, det är pg av detta som blocket är fullt av omplaceringar. För att folk inte tänker innan!!!

          Verkligen! UPPENBARLIGEN är det oerhört vanligt att människor impulsköper hund för att sedan inse att de inte kan ta hand om den. Vet flera stycken bara i min närhet, så hemskt 🙁

        Finns många som inte borde vara ensamstående föräldrar. Men nu kan man ju inte omplacera barn, vilken är poppis bland de som skaffar hund utan att förstå vad det innebär

      Alltså nej. Att skaffa hund nu vore själviskt. Hunden ska också vinna på att få komma hem till nån. Om du bor ensam och jobbar heltid borde du förstå själv att det inte kommer funka för att ge hunden det den förtjänar. Att du inte gör det indikerar än mer att du inte är redo. Ett djur är ett stort hundlivslångt ansvar och inte enbart ett sällskap.

      Men alltså förlåt men om du jobbar heltid, och inte specificerat om du har någon som kan hjälpa dig, så är det klart att det inte är läge att skaffa hund! Den ska väl inte upp på blocket om ett år? Tänk på att du skaffar en levande varelse som kommer (förhoppningsvis) leva i 10-15 år, som ska ut var 4-5 timme, som behöver sällskap och kärlek. Det är inte bara att skaffa hund utan det krävs uppoffringar. Min hund gick bort för ett par månader sedan och bara att jag kan åka till stan utan att skynda hem och hela tiden tänka ”när måste han ut” är en sån grej. Så om du har nån som kan hjälpa dig på dagarna, någon hunden kan vara med och inte bara ut på en 10 min promenad och sedan inlåst igen så fine, annars nej. Eller att du kan ha den på jobbet.

      Det känns som att du ber om råd men blir sur och stött om någon tycker att du inte ska skaffa hund just nu? Det låter VERKLIGEN INTE som rätt tid för dig att skaffa hund nu, DET ÄR INTE RÄTTVIST OCH RENT AV SJÄLVISKT I DIN SITUATION!!! ?

    https://joannaswica.metromode.se/2018/09/15/vad-ar-en-influencer-vad-tjanar-du-egentligen-ar-du-kand/

    Läst detta?

    Ok Anonym och Bibbi, men tänk om det här är läget som mitt liv kommer vara resten av livet? Jag kanske alltid kommer bo själv och jag behöver sannolikt alltid jobba heltid. Jag tror att jag ändå får utgå från att det här är läget som gäller med eller utan hund.

      Kan du åka hem varje lunch? Du måste ut på morgonen, på lunchen, snabbt hem direkt efter jobbet och gå ut en längre sträcka plus aktivering. Sen är du låst resten av kvällen. Du säger att du inte har någon erfarenhet, jag skulle inte skaffa en hund i ditt läge. Kräver väldigt mycket, kan vara tufft första åren med ny hund även när man har erfarenhet (och är flera personer)

        Ok förstår din poäng tack. Dock kan jag gå hem varje lunch och har inga problem med övriga promenader + ”låsning” på kvällen då jag nästan alltid är hemma. Och resten tänker jag att man väl kan lära sig :).

          Fundera på om det är rätt gentemot hunden att vara ensam tre-fyra timmar per förmiddag och sedan igen på eftermiddagen. Fem dagar i veckan. Ska hundens liv gå ut på att vänta på att du ska komma hem? Det är faktiskt väldigt själviskt. Varför inte skaffa ett husdjur som inte har samma behov av socialt umgänge och känslomässig närhet som en hund har?

            Tja, alla hundar är inte överdrivet sociala flockdjur. Hade en terrier när jag växte upp, den var inte ensam särskilt många timmar i stöten, men hade ändå ett stort behov av ”egentid”, kan inte förklara det på annat sätt. Hunden var oerhört självständig, gillade inte direkt andra hundar och var den (av någon outgrundlig anledning) på dåligt humör när man kom hem hälsade den inte ens. Den betedde sig mer som en katt, faktiskt. Satt aldrig i ens knä, svansade aldrig efter en och ville ha uppmärksamhet. Relationen var helt på hundens villkor, och den som haft en terrier förstår precis vad jag menar…

          Men det tar tid att lära sig. Vet inte varför du ställer frågan, du verkar inte så mottaglig

          Du är så självisk så jag spyr. Ja visst kan du gå hem på lunchen för en kvart promenad för vad?! För att sedan lämna hunden ensam igen. Du verkar inte tänka på att en hund lever…. skaffa bara en nalle istället.

      det är inte rätt mot hunden att bara utgå ifrån sig själv och vad man själv vill

        Vem har sagt att jag bara utgår från vad jag själv vill? Hela poängen med frågan är ju att förstå om det är rimligt eller ej och höra andras erfarenheter.

          Och alla svaren påpekar för dig att det inte är rimligt. Ser inte hur du skulle kunna ge en hund ett 100% bra liv med din situation som den ser ut idag

          En hund är en social individ. Den har behov av olika former av aktivering och den behöver kärlek och omtanke. Den behöver även mellan 3 och 4 promenader om dagen och då pratar vi inte om promenader på tio minuter. Om du arbetar heltid så är det en arbetstid på omkring 8 timmar eller kanske mer och du kan inte lämna en hund ensam en hel dag. Det är inte snällt mot hunden och du kan inte köpa en hund bara för att du vill. Du måste tänka på allt jobb som ligger bakom – både det positiva och det negativa.

      Väldigt intressant att se vad ni läser in i det jag beskrev i min fråga. Jag sa att jag bor själv och arbetar heltid, inte att jag inte förstår att det är ett stort ansvar att ta hand om en hund. Poängen var att få höra exempel på hur andra har löst det. Jag tänker mig tex ta med mig till jobbet, gå hem på lunchen, använda hunddagis eller annan hundvakt som alternativ. Hoppades på lite hjälp på vägen och inte snabba dömanden. Fint i alla fall att ni verkar vara ansvarsfulla personer som ser efter era djur väl :). Jag får söka råd någon annanstans. Trevlig kväll!

        Äsch, ta inte åt dig för mycket. Har du någon med hund i din närhet du kan fråga? Jag menar, de allra flesta med hund måste jobba och får det att gå ihop ändå. Du har säkert någon på ditt jobb som har hund, fråga där. Vänner? Bekanta? Klart det finns lösningar som funkar för både dig och hunden. Lycka till??

          Tack!

        Då får du tänka på hur du formulerar frågan nästa gång. Trevlig kväll!

        Det var dock inte vad du skrev i din fråga. Det här känns efterkonstruerat

        Som alla trevliga surpuppor har berättat 100ggr för dig är hundar sällskapsdjur och ska helt inte vara själva särkilt mkt. Hur mkt ensamtid de klarar av beror på ras och personlighet. Vissa kan inte vara själva alls utan att bli ledsna och stressade medan andra klarar några timmar.

        Sök runt och läs på om vilken ras du tror skulle passa dig till att börja med. Utefter rasen du väljer kan du börja fundera på om du kan få din vardag att funka med en vovve.
        Får du ta med den till jobbet kanske? Finns det ett bra hunddagis i din närhet som du har råd med? Dagisen är väldigt dyra, vi snackar minst 4000kr/månad. Många dagis är bara förvaring, de får sitta i varsin Box helt själva.

        Kolla även upp möjligheten att adoptera en hund. Du har ingen erfarenhet men ibland finns det jättesnälla och lättskötta hundar att adoptera. De som sköter ”adoptionen” brukar vara väldigt måna om att hundarna ska få ett hem som passar de så ni kan diskutera din livssituation och se om ngt skulle passa.
        Lycka till, hundar är mkt jobb men ännu mer kärlek 🙂
        Ps. Är så jävla trött på hur många kommenterar här inne. Ta en kalldusch och lugna ner er. Ds

          Bra kommentar!!

          Tror absolut att du kommer klara av att ha hund. Om jag kunde, skulle jag helt klart adoptera. Ser ingen mening att köpa en valp (utöver att dom är det sötaste som finns). Många adoptivhundar önskar så lite ensamtid som möjligt så även där kan det vara lite jobbigt med logistiken men tycker att du ska kolla med hundstallet och hundarutanhem 🙂

        Jag tycker inte alls du låter lämpad att ha hund.

        MEN HERREGUD, ÄR DU PÅ RIKTIGT? VARFÖR FRÅGAR DU OM DU INTE VILL HA SVAR? Förlåt men du är OTROLIGT självisk om du skaffar hund i ditt läge. Jag vill också ha en hund så otroligt mycket, MEN, MITT LIV SER UT SOM DITT SÅ JAG FÅR HELT ENKELT ACCEPTERA DET??? VAD ÄR PROBLEMET???????? Blir helt ställd av hur du framstår alltså JIIIISUS

      Okunnigheten är hundens värsta fiende, ditt tänk att jag lär mig väl kanske funkar eller kanske inte och då blir det en hund som måste byta hem för att inte du har råd med hunddagis tex. Eller när man vill ta en semestervecka och utöver de kostnaderna behöver ha hundpensionat för 3000kr för en vecka.
      Har du jobb du får ta med hunden på går det jättebra att ha hund.
      Har du råd med hunddagis som är dyrt och du hinner lämna och hämta varje dag går det jättebra med.
      Annars skulle jag aldrig rekommendera någon som arbetar heltid och lever ensam att skaffa hund då man inte kan förlita sin tillvaro på andra som ska hjälpa till

      Jag är singel, jobbar heltid, och har 3 hundar. Har dock turen att driva egen urochskur hundrastning så mina är med mig på dagarna. En valp/unghund tycker jag inte passar om man inte har mer tid eller en långvarig dagmatte eller annan hundvakt/rastning men ex en vuxen trygg hund lider inte så mycket av att vila på dagarna, (hundar sover ca 16hdyg), om man stimulerar och aktiverar dom före och efter.
      Finns många fina hundmänniskor, pensionärer, sjukskriva, rastningsföretag, dagis, dagmatte, appar (ex dogbuddy) och facebookgrupper att leta vakter på.

      Jag har passat samma hundar i 5 år hittills. Det behöver inte vara dyrt med dogwalker, och det finns varianter som passar alla. Urochskur (som jag, i skogen 09-15), 30min promenader, mobila hunddagis som är ute x antal timmar om dagen. Osv.

      Det är svårt att vara spontan när man är hundägare, särskilt som ensamstående men det finns ingenting som slår en hunds sällskap ❤ eller 10.

        Tack! 🙂

    Överfallen och rånad ,för ett halvårsedan , nu när det börjar bli mörkare igen är jag alltid på min vakt och rädd när jag går ut . Hur komma över det ?

      Jag skulle tänka att det redan hänt. Vad är oddsen att det skulle hända dig igen?

        Tror jag absolut inte du skulle tänka OM du blivit överfallen. Man kan tänka så innan något hänt.

          Nej, jag har varit med om annat och jag tänker så. Skulle inte våga gå ut annars

      Terapi! Men försvarsspray och installera nödlarm på mobilen för trygghetens skull. Sjukt synd att det skall behövas egentligen, men jag känner mig säkrare med mitt spray när jag är ute själv i mörkret

      Samma hände mig för snart ett år sedan. Går i kbt nu, är inte färdig med min behandling men det är mycket bättre. Jag kommer nog aldrig sluta ”vara på min vakt” men nu kan jag röra mig ute relativt obesvärat och tror inte att alla jag möter är potentiella rånare. Sök hjälp, det är jobbigt att grotta ner sig i det som hände men det blir bättre!

        Man tror ju alltid ,att det händer inte mig , men det hände ! Skönt att du mår bättre !

      Låter som du har PTSD. Sök hjälp inom vården så kommer du få en terapibehandling och även medicinering om det skulle behövas ♥️

        Vad är PTSD ?

          Post traumatic stress disorder.

      Traumaterapi

    Det här med att dejta… varför får man bara en chans..!? ?

    Träffade en äldre kille från tinder. Har inte träffat äldre killar tidigare så var nervös innan och blev ganska tagen av situationen. Men vilken kille. Snygg rolig och charmig..
    Dejten vart ok, jag var lite fumlig och tillbakadragen pga av nervositeten, så min vanliga sprallighet visade sig aldrig.
    Jag messade 2 dagar efter och frågade om vi skull ses igen, han svarade att han är upptagen i helgen, men kanske en annan gång.
    Så jag bad honom välja en dag som passar bättre..
    ..Inget svar!
    Så frustrerande.. varför får man bara en chans. Och varför skulle nervositeten ta över just denna gång

      Tinder= massa fiskar i vattnet. Du var nervös och han ville väl ligga.
      JU mer han tindrar desto högre är chansen att han finner det han söker. Så varför ödsla tid på en tjej när varenda jäfvel desperat letar kärlek på tinder. Typ. Bli inte ledsen, du finner någon bättre. Tips: leta inte på tinder.

      Killen vill ju inte träffas mer fattar du inte det. Släpp och gå vidare

        Jag fattar… min fråga handlade ju om varför man bara får en chans inte huruvida snubben vill ses mer eller ej ??

          Hmm.. många av oss vet efter en träff om något är för oss eller ej, man behöver liksom inte ”bevisa” det för sig själv mer. Du är inte till för att bevisa för någon annan att du är tillräckligt bra, utan den som ser det ser det, annars är denne väl inget att ha.

    Någon som vet om man kan redigera instagraminlägg efter publicering? Jag har publicerat flera bilder i ett inlägg och vill radera den ena…

      Finns det inte en flik som heter redigera om man trycker på de tre prickarna till höger ovanför bilden?

      Det går att redigera texten men inte bilderna

      Går att radera allt du lagt upp på instagram.

      Läsförståelsen alltså.
      Det TS skriver är ju att hon publicerat ett inlägg med flera bilder i och nu vill radera en bild i den bildserien. Och nej, det går nog inte tyvärr. Tror att du får radera hela inlägget och sen lägga upp igen.

    Någon som har varit på resa med yogiaakademin och vill berätta lite om sin upplevelse?? Så sugen på resan till goa över nyår men då det kostar typ en miljard vill jag gärna ha lite recensioner innan jag bokar (som inte är en köpt berättelse från en bloggare:)) TACK!!

      Inte exakt samma men har en kompis som åkt med surfakademin och tyckte att det var helt fantasriskt! Bra blandning på gruppen, bra och seriöst upplägg mer duktiga instruktörer och lagom mkt fritid/aktiviteter. Fattar att det skiljer sig mellan dem men iom att det är samma företag (väl?) kan jag tänka mig att även yogaakademin är bra ?

    Jag har inte varit singel länge men de sista åren med min dåvarande var inte direkt kärleksfull, mer en kompisrelation. Nu längtar jag så efter att träffa rätt man. Problemet är att jag inte är direkt social av mig och vet således inte var jag ska möta denne man. Känner mig lite ångestfylld över det. Saknar att ha någon.

      Internet är lösningen för dig min vän! Pröva typ match.com eller ngt lite mer seriöst än tinder

        Jag vet men är rädd för dejtingsajter. Att liksom gå på en beskrivning och bild och inte mer.

          Fast man kan ju prata en hel del innan man träffas, då är det ju inte bara en beskrivning och en bild ? går man fram till någon på ex krogen är det ju oftast också pga utseende!

        Man kan faktiskt hitta guldkorn på tinder. Jag hittade min stora kärlek där, två dagar efter att jag laddat ner appen 🙂 <3

          Jag hittade min livs kärlek där. Det tog dock fyra år och femton dejter med olika fuckups först. Vet inte hur många killar jag swajpade, hur många timmar jag la där. Gav upp 100 gånger, grät, gick i kbt osv men sen så 🙂

            gick du i kbt pga tinder?

    Är det någon som har hundrasen shiba? Hur är den? Päls, underhållning, psyke osv? Jag och min man har ingen hund ännu och vill gärna skaffa en vovvsing. De andra raser vi fastnat för är akita och samojed men alla dessa hundar går ju under kategorin spetsar. Finns det någon hundmänniska här som kan tipsa lite om andra raser kanske? Vi bor i lägenhet bör tilläggas, jobbar båda heltid men min man har ett arbete med möjlighet att ta med hunden.

      Min föredetta kollega har en Shiba och hon säger att det ungefär är som att ha en katt. Hunden är självständig och ”klarar sig själv” dvs. ingen knähund. Jag vet dock inte hur mycket som beror på ras och hur mycket som beror på hundens personlighet.

      De bor i lägenhet och det fungerar bra, hennes man är hemmma på dagarna.

      Kan tyvärr inte dela med mig av egna erfarenheter. Hoppas ni hittar en ras som passar er!

      spetsar har väldigt lätt till skall, så kanske inte bästa hundarna att ha i lägenhet om det är lyhört. Tipsar om staffordshire bullterrier. Fantastist rolig allroundhund i bra storlek ? (obs, inte alls objektiv.. jag har 2) ?

    Jag har haft problem med afte så länge jag kan minnas och har ofta ordentliga skov. Fick för några år sedan andolex att skölja med, dock hjälper det endast på väldigt små blåsor. Har testat alla möjliga bedövningssalvor osv men hittar inget som faktiskt hjälper när det gör sådär fruktansvärt ont. Är det någon här som har ett bra tips? Just nu är det värre än någonsin så är desperat efter minsta lilla hjälp…

      Inga tips här tyvärr men har också besvär emellanåt. Särskilt om jag har en infektion i kroppen så exploderar blåsorna i munnen och jag kan knappt prata. Det är hopplöst!

      Jag kommer tyvärr inte ihåg vad det heter nu men har av tandläkare fått nått medel att pensla på blåsorna, alternativt gurgla i hela munnen om man har mycket besvär. Det hjälper inte mot det onda men jag upplevde att blåsorna läkte ut snabbare.

      Provat oralmedic? Jag testade det en gång, det gjorde ont men sen avtog smärtan i blåsan ganska fort efter.

        Testat det, smärtan från det var hemsk och inte alls värd när dom kommer tillbaka lika fort :/

          Oralmedic!!! Jag är uppväxt med aftne och då fanns inget botemedel alls trots så mycket som 10-20 blåsor samtidigt.
          Nu på äldre dar så får jag bara någon ibland och jag penslar på med topsen direkt och efter 10 minuter är blåsan helt vit och all smärta är borta och bara en krater kvar några dagar men helt utan besvär. Har det inte funkat så har du inte varit torr nog på blåsan innan du topsade eller så har du ej topsat tillräckligt pg av att du tyckte det gjorde ont. Man måste härda ut de sekunderna och verkligen gräva runt med topsen i blåsan. Detta medel är en livräddare

      Prova C vitamin brus, ta det varje dag till blåsirna försvinner. Det har hjälpt mig.

        *blåsorna

    Hej! Jag har en nära person som mår väldigt väldigt dåligt och har gjort det ett tag. Hon har fått massa hjälp från vården och det har verkat ett tag som att det har blivit bättre men nu i veckan var vi på väg att förlora henne helt så det är nog värre än någonsin just nu. Ni som har erfarenhet eller också har mått/mår så dåligt, vad kan man som anhörig göra? Det är så jobbigt att vara så hjälplös, bor dessutom i en annan stad långt bort så kan inte riktigt åka hem så ofta. Hon kommer inte vilja prata om det alls så det är inget alternativ.

    Min toalett spolar och rinner flera gånger per dag. Bor i ett område med jättehårt vatten så jag har kalkat av inuti behållaren och även kollat att allt är som det ska där. Hittar inget fel. Blir tokig. Vad mer kan jag göra förutom att köpa ny jävla toastol?????

      Spolar av sig själv? ?

      Kolla hur det ligger till med flottören. Fungerar den som den ska?

        Ja, har kollat den och den verkar ok. Kan inte se annat i alla fall.

          Kolla ändå att alla dessa led är ok även om du redan tyckt du gjort det.

          https://gds.se/badrum/toalettstol/vvs-reparation-nar-toaletten-rinner

      Kan vara spolanordningen det är fel på. Felanmäl till din fastighetsägare om du bor i hyres eller bostadsrätt

    Ni som bor ensamma, kanske nyss flyttat hemifrån, hur mycket berättar ni för era föräldrar? Alltså, berättar ni allt ni gör? Tex om ni ska till Stockholm, berättar ni det då? Jag förstår ju att man gör det, eller att man kan göra det, för det är ju ändå rätt naturligt att man berättar och pratar om vad man ska göra, men känner ni er tvungna till det eller gör ni det för att ni vill? Tänker främst på tex om ni ska resa bort, förstår om man kanske berättar att man ska en vecka till Grekland eller göra nån riktig resa liksom, men en helg i någon annan svensk stad tex, berättar ni det?

    Jag är i den situationen. Känner ibland att mina föräldrar fortfarande inte riktigt släpper taget om mig. Delvis gillar jag det, men ibland är det lite jobbigt. Jag tycker jag berättar jättemycket, de säger ”Vi vet ju inget om vad du gör, det kan ju vara bra att veta vilka du umgås med tex”. Och visst, men då får jag följdfrågor på det ”hur har du träffat dem?” Jag vet att de bara vill vara snälla och sådär, men är det vanligt att föräldrar vill ha lite koll på en trots att man inte bor hemma längre?

    Det är inget jätteproblem, absolut inte, men det vore intressant att se hur andra har det.

      Jag har definitivt så också! Men tänker att det visar på en bra relation och att föräldrarna bryr sig? Lite störigt ibland också dock när man inte vill ”förklara sig” hela tiden (hehe)

      Jag berättar allt för min mamma. Men det är för att hon är min bästa vän. Berättat så klart inte allt, men allt kring de exempel du tar upp. Berättade även för henne när jag skulle åka till min dejt som bodde i andra änden av landet. Fast vi pratar i och för sig typ 10 gånger per dag på telefon så det vore konstigt om jag inte hörde av mig på en helg. Jag kan också säga till henne om hon ställer för mycket frågor. Då säger jag åt henne.

      Min pappa pratar jag med typ en gång var tredje månad. Till honom har jag inte ens sagt att jag har pojkvän sen tre år tillbaka.

      Eh… nu vet jag inte ens om jag svarade på din fråga eller om jag svävade iväg. Nåja.

      Jag är 33 och berättar jättemycket. Men det beror väl på vad man har för relation till sina föräldrar. Vi är väldigt nära så det faller sig naturligt. Ringer när jag är sjuk, hör av mig till dem om jag haft en dålig dag på jobbet, eller när ngt kul har hänt. Jag hör inte av mig för att de inte har släppt taget (flyttade hemifrån för 14 år sedan så de har släppt taget för längesedan haha), men det är mest för att vi vill. Dagliga uppdateringar om livet liksom! Vi smsar varje dag, rings mer sällan och ses ännu mer sällan. Men just nu tycker jag att det är på en bra nivå!

      Har precis flyttat hemifrån (eller för typ 8 månader sen) och jag berättar mycket mer för min familj nu, framför allt för mamma. Skulle absolut säga om jag ska iväg på någon resa eller så men känner inte att jag vill nämna att jag ska iväg och träffa ett ex i annan stad över helgen t.ex eftersom 1. vi är dåliga på att prata känslor/relationer/sex överhuvudtaget och 2. de behöver inte veta exakt allt jag gör eller vilka jag träffar. Annars berättar jag det mesta.

      Berättar typ ingenting för mina föräldrar, skulle inte ringa upp och säga att jag ska iväg och resa. Men självklart berättar jag om tillfälle ges. Däremot är min syrra min bästa kompis så hon vet ju vad jag ska hitta på och hon har en tendens att berätta allt jag gör för mamma som sen skriver ”kul att du ska till Mallorca, vill du ha skjuts till Arlanda”. Mamma brukar vilja veta vilka jag är ute med men det svarar jag inte på. Eller säger kanske kollegor och inte mer än så. 29 bast och flyttade hemifrån när jag var 20. Tycker om att vara ifred och tycker inte mins föräldrar har så mycket med mitt liv att göra för tillfället.

      haha när jag flytta hemifrån för 7 år sen ringde min mamma typ varje dag o fråga om jag börjat röka. det hade jag inte. men efter ett par månader gick jag o köpte ett paket hahaha och försökte börja röka

      Okej, ja det låter kanske rätt normalt då att berätta saker för sina föräldrar. Det är bara att ibland känns det som att de vill veta mer än vad de borde, men jag känner igen mig i allt ni skriver, lite extra mycket i H och Anonym 21.28. Jag har en väldigt bra relation till mina föräldrar så det hela är väl sunt antar jag. Relationen är bättre till pappa dock, han är pappa och kompis och vi smsar varje dag. Mamma är mamma och vi hörs inte alls lika ofta, nån gång i veckan på sin höjd.
      Men skönt att veta att det inte är onormalt i alla fall. Jag har bara jämfört med några kompisar. Den ena, numera fd kompis, berättar i princip inget för sina föräldrar för de frågar inte och om hon berättar får hon ändå inget positivt svar tillbaka då de inte unnar henne något. En annan kompis har väl en väldigt bra relation till sina föräldrar egentligen, men de hörs kanske nån gång i veckan bara och hon berättar väl saker när de hörs, men får hon för sig att åka till tex sthlm dagen efter hon snackat med sina föräldrar så berättar hon inte det förrän senare.
      En tredje åker över hela världen utan att berätta något, trots att hon har jättebra relation till båda sina föräldrar och eftersom det är de jag har jämfört med så har det känts som att mina föräldrar vet lite för mycket. Det är dock ändå en trygghet som jag i grund och botten är glad över att jag har så det är ju inget jätteproblem, bara att ibland känns det som att de vill veta lite för mycket:)

        Alla är olika och du ska göra det som känns rätt för dig ☺ min mamma är min bästa vän och jag berättar allt för henne. Mamma är även den jag alltid umgås med och alltid går till vad det än gäller och för mig faller det helt naturligt tack vare det starka bandet vi har till varandra.

        Är det inget problem så är det väl lugnt antar jag. Min mamma har alltid varit jättenyfiken hela mitt liv och har alltid velat veta vilka jag har träffat och vad jag har gjort osv men mitt tonåriga jag sade emot och sa att hon inte behövde veta allt och hon märkte väl att jag berättade mindre och mindre ju mer hon tjatade så det har hon nästan slutat med, ibland kan hon fråga och då berättar jag om jag vill. Känner väl mest att hon kommer ändå inte komma ihåg några namn som jag berättar och hon kommer antagligen inte träffa mina vänner här så det spelar ingen roll. Istället säger jag bara att jag träffade kollegor/klasskompisar osv

          Nej men problem är det ju inte som sagt, mest att jag undrar vad som är vanligt/normalt då det jämfört med mina kompisar känns som att mina föräldrar vet lite för mycket men det verkar vara sunt och normalt att de får veta?

            Hej Don!

            Eftersom du inte verkar bekväm med exakt hur det är idag, så försök att göra så att det blir mer som det känns bra för dig!

      När jag flyttade hemifrån för många år sedan berättade jag om jag skulle göra något större typ resa eller så. Jag berättade inte om jag skulle på något mindre så som dejt eller fika med kompisar. Sen berättade jag ju småsaker om man ändå ringde och pratade men jag ringde inte extra för att berätta smågrejer.

      Ja visst är det jobbigt med föräldrar som ska veta allt?! Men sen när man pratar med folk som aldrig ens haft någon förälder som bryr sig alls så ändrar man sig och är ist glad för omtanken å ”oron”.

    Hallå! Hjälp mig med namn. Får en pojke i november och vi vet inte vad han ska heta. Namn vi tycker om:
    Love
    Frans
    Gustaf
    Axel

    Några förslag? Tankar om namnen ovan?

      Knut ❤️

        Flirtige Knut eller den närsynta bofinken Knut 🙂

      Frans! Asgulligt. Jag gillar Harry också 🙂

        Lucas
        Mark
        Henry
        Felix
        Jackson

          Nejnejnej! Inga engelska namn, de svenska namnen är finare.

        Ja, Harry! Gillar även Malte.

      Superfina klassiska namn allihopa tycker jag!

      Mm love är ingen favorit hos mig men de andra namnen är gulliga. Jag gillar även Tage och Ivar, det är mina tips.

        Åh nej, ångrar att jag sa att Love inte var någon favorit. Vill inte vara negativ. Bara det att det känns som ett sånt trendigt gulligt namn som i mina ögon är ett barn-namn. De andra namnen kan jag se även vuxna heta. Men sånt ändras ju så klart när alla Love som nu är barn växer upp till vuxna män. Så.. hoppas att du inte läste mitt svar ovan för negativt?

          Haha så känner jag för ”gulliga” namn som tindra och nova. Har svårt att se en 40-årig VD med ett sådant namn. Men som du säger, när de växt upp finns det en hel generation med namnen. 🙂

          (Och ja självklart kan de växa upp till att bli vad som helst men använder det bara som ett sätt att förställa mig en seriös vuxen).

          Alltid när jag ser namnet Love tänker jag på nån snubbe från ett barnprogram (eller sommarlovsprogram?) för en herrans massa år sen som jämt hade en tröja med texten ”I Love Love” 😀

      Kolla i släkten vad det finns för namn lite längre bakåt, kanske kan ge inspiration. Vi hade tex tankar om att använda namnet William och det fanns tre generationer bakåt (så ingen direkt koppling men ändå ”i släkten”).

      Sen kan man tänka på om namnet spelar roll i vissa sammanhang. Själv har jag alltid velat ha internationella namn dvs något som funkar på engelska. Mina föräldrar gav mig det och det har hjälpt på resor, även om stavningen sällan stämmer. ? och en bekant reser mycket till frankrike och vill istället ha namn som fungerar på franska till ev barn.

      Det viktigaste är att namnet ska kännas rätt för er och er familj. 🙂 ni har redan flera fina förslag. 🙂

      Axel! ? Så fint.

      Ludwig

      Harry
      Herman
      Melker
      Edgar
      August

      Frans ?

    Hur ligger Calle till med sin ”nedräkning” på Insta?

    Biancas naglar i senaste avsnittet av Wahlgrens… Så fina! Någon som kan ge mig en hint om nagellack i samma färg? ??

      Testa att fråga Bianca, hon kanske kan få svar från sin nagelperson 🙂

      Tänkte precis samma sak, de var verkligen en ursnygg färg!

    Jag behöver hjälp. När ska man ringa polisen när en fjortonåring inte kommer hem, och inte svarar i telefon eller på sms? Är inte barnets vårdnadshavare.

      Beror på situation. Är det en annars lydig och skötsam 14åring och det tyder på att något hänt så ring. Är det en busig, lite stökigare 14åring så kan du väl ringa, men de lär inte göra så mycket mer än be dig ringa igen senare om du inte hört något

        Ett problembarn 🙁 Är så himla orolig men vårdnadshavare vill inte göra något 🙁

          Då så. Klockan är strax 22. Det är ingen jättefara

            Tack, men hen har aldrig försvunnit tidigare utan brukar alltid svara i telefon. Men jag väntar lite till innan jag ringer.

              Jag skulle nog ut och leta själv i första hand men om det inte är möjligt så skulle jag ringa polisen, om inte annat för att rådfråga vad man kan göra. Hoppas allt löser sig❤️

      Kom 14-åringen hem sedan? <3

        Ja tack och lov!

    Härskarteknik

    Vad gör ni när folk använder härskartekniker mot er?

    Vad säger / gör de? Hur svarar ni?

    Hur är kroatien på våren? Dålig eller bra säsong att resa dit? Tänker ca april/maj.
    Var skulle ni rekommendera en veckas solresa den tiden?

      Va där precis i början på juni o vädret va ok. 25 grader men mycket regn o kalla kvällar.

    FDA (Food and dryg administration) har precis godkänt natural cyckles som antikonception. Blir spännande det här…

      Blir ju inte det minsta spännande eftersom de uppfyller kraven de fått på sig

    Choose kindness

      I choose violence!

    Någon som har något bra tips om bra gjorda tv-program/dokumentärer om historia? ? Är intresserad av att veta allt om typ pesten, olika krig, upptäcksresor osv men även hur man levde förr och hur det har sett ut i världen. Svenska eller på engelska spelar ingen roll!

      Inte riktigt det du efterfrågar men Jakten på Gud med Morgan Freeman på SVT Play. Superintressant och så snyggt produceras dokumentärserie.

      Kolla Secrets of Great British Castles på Netflix! Sträcktittade på detta för ett tag sen, massor om historia, och mycket bättre än det låter haha! (Plus för snygg manlig berättare också, om man gillar sånt :D)

      Antar att du sett Historieätarna och Bye bye Sverige? Annars kan jag tipsa om P3 historia, superintressanta dokumentärer i ämnet 🙂

      Finns på viafree intressanta dokumänterer om historia.

      Ladda ner UR Play, massvis med dokumentärer om allt möjligt. 🙂 Rekommenderar dokumentärserien ”Till fots i Himalaya”, riktigt bra!

      WWII i färg, Einsatzgruppen etc. Finns massa på Netflix, även en från 1945 som visar när dom befriade koncentrationsläger.

    Har en visdomstand som växt ut helt sedan kanske ett år tillbaka. De senaste veckorna har jag haft ont från och till, och idag är jag nu inne på ca 10:e timmen med smärta i sträck. Har SÅ ont och värkmedicin hjälper inte längre heller! Har sovit kanske 4 timmar totalt inatt för har vaknat av smärtan flera gånger.
    Ska dra ut tanden på tisdag(första lediga tiden som fanns hos tandläkaren), men det känns såå långt borta.
    Någon som har något tips om vad som skulle kunna hjälpa?? River liksom snart ut tandjäveln själv.
    Av någon anledning hjälper det lite att tugga/bita ihop så har tuggat en massa tuggummi, men kan ju inte göra det när jag ska försöka sova sen..

      Corsodyl! Finns både som gel och som munskölj. Jag gillar gelen, kleta ut det runt tanden så bedövar det lite och dödar bakterier.

        Jaa varför tänkte jag inte på det!!
        Använde munsköljen när jag blivit opererad i tandköttet för flera år sedan, hade helt glömt bort att den fanns.. ? Blir att åka till apoteket imorgon då!

      Gurgla med alkohol, typ vodka eller visky. Och vinkla ansiktet så den drabbade tanden dränks, håll kvar så länge du kan, sedan spottar du ut det.

        Nej men spotta inte ut det ?

    Någon som provat hairtalk? Värt pengarna??

      Alla dagar i veckan ??

        Sliter det på ditt egna hår? Nöjd med kvalitén ?

          Nej det sliter inte på håret, jag har haft det i tre år nu och mitt hår mår bättre än någonsin. Jag började använda mig av det när mitt hår var i så dåligt skick att det bara bröts av och nu är det ner till ryggen och så fint. Kvaliten på löshåret är jättebra och det krävs ingen styling för att det ska smälta in. Jag har bara testat just hairtalk och kan inte tala för andra märken.

      Du skojar?

        Varför skulle jag skoja? Jag har varit sjuk och tappat allt mitt hår nästan. Därför jag frågar. Tänkte ev använda tills mitt hår växt ut igen…

          Eftersom det senast idag på den här bloggen skrivits om hur fruktansvärda arbetsförhållanden de som håret kommer ifrån har.

          Bättre att investera i en peruk från en seriös perukmakare då.

          Tror vården kan hjälpa dig med en peruk om det handlar om sjukligt håravfall.

      Det är jättefina och används av många duktiga frisörer?

      Det räddade mitt hår efter flera år av andra typer av löshår. Dem ramlade sällan av, och är mycket mer ekonomiskt än andra då man återanvänder det och bara flyttar upp det när det växer ut. Jag köpte mitt på rapunzel, det lite dyrare som vart europeiskt har jag för mig. Höll i över 2 år tills mitt vanliga hår kändes tjockt igen. Kör!

      Skräp! Bellami boo-gatti är 1000 ggr bättre i den prisklassen. Hairtalks hår känns sååå billigt, tunt, o bara blää. Hade aldrig blivit känt om det inte vore för dessa influencers. Har använt extensions i tio år så jag känner igen kvalite.

    Älskar öppet spår! Bästa som hänt mina helgkvällar på länge. Faktiskt. Haha! ?

    Barn kan vara hemska! Och värre är när deras föräldrar inte inser det!
    Har en klass som nu ger sig på tredje läraren och går till rektor och pratar skit. En vikarie valde att sluta och de tror att det var de som lyckades få hen sparkad. Jag har haft dem i 3 år och det är så tufft. Känner mig mer som milutär/polis än lärare. Tufft att ständigt höra skit om sina kolleger.
    Och vi snackar mellanstadiet…

      Svenska skolan är ett skämt.

      Usch vet precis vad du pratar om. Är i chock VARJE gång jag vikarierar i mellanstadiet. Visst att det alltid funnits problem men som det ser ut idag… Det bådar inte gott inför framtiden om man säger så

      Anonym 22:14 och ni andra.

      Hur skulle ni vilja att det var istället?

      Hur kan vi nå dit?

      Hur kan göra för att få till en bättre skola?

      Eller skriv bara det ni vill om det.

        Attitydförändring för att börja med. Nu ses elever som kunder som har massa rättigheter (och inga skyldigheter), som tillåts göra vad som helst utan några påtagliga konsekvenser.

      Sverige har för slapp skolgång.

    Vilken onödig pryl har förbättrat er vardag mest?

    Min: en tre meter lång laddkabel till mobilen så att jag kan ligga hur jag vill i soffan, scrolla instagram och samtidigt ladda. Jodå, man ska unna sig!

      Det ska man! Och jag får nog säga som du, långa laddsladdar till mobilen, det är guld värt??

      En ny vitlökspress som vitlöken inte fastnar i när den skall diskas. Inte ens om man råkat glömma skölja den på en gång. Åh <3

        Vänta, va?!?? Berätta ALLT om denna magiska grej!

      Min powerbank så att mobilen laddas fortare. Där kan vi snacka ”skapat behov” för jag visste inte att jag tydligen behövde en sådan. 🙂 men nu använder jag den ofta.

    Hur gör man slut med en kompis?

      Om du har bestämt dig (inte tvekar) så kan du förklara att du anser att ni har utvecklats åt olika håll, eller liknande. Skriv en text som du kan ändra i lite innan du skickar iväg den, eller be att få träffas för att prata lite.

      Om du inte har bestämt dig helt, så fundera på om vänskapen tar mer energi än den ger. Vad vill du inte förlora av det ni har, vad skulle du helst vilja slippa? Kan detta vara en lite mer tillfällig känsla att du vill göra slut på vänskapen.

      Om du vill ”känna lite på det” innan du bestämmer dig slutgiltigt så ställ frågor till henne som t.ex: ”Vad betyder jag för dig?” Osv.

      Mitt svar hamnade i modd, T

        Tufft, TrH.

          Tufft? Att jag hamnade i modd? Jag är inte TrH och jag är inte negativ till att hamna i modd. Spelar ingen roll för mig.

            Så klart att du inte är jag.??

            Men anonym här ovan har glömt sin foliehatt ikväll. Hen har dessutom vid flera tillfällen uppvisat en konspiratorik läggning och tror att mycket och många är jag. Så du behöver inte ta det personligt. ?

              Och så klart spelar modd ofast mindre roll.

              Men i ÖS så vill man gärna låta den veta som ställt en fråga att någon sett en och dessutom svarat så att den vet att kolla igen senare. Det borde även ”anonym” förstå … ??

                Nej jag tar det inte personligt, tack! Precis, TrH.?

                Förut när jag hamnade i modd (speciellt i början) så var jag inte lika van. Nu när det händer så tänker jag, jaja lugnt, det är som det är.

                Men precis som du skriver så är det trevligt att få fortsätta diskussionen istället för att ramla ur.

                Men det är någon eller några här inne inatt som är lite på hugget. De kanske är på bättre humör imorgon.

                Tack för ditt svar, TrH!

                  ”Tack för ditt svar, TrH!”

                  Så gulligt att tacka sig själv <3

              Du inser att det är minst ett 20-tal personer som går under nicket ”anonym”?

                Du inser att det kvittar och är helt oviktigt i sammanhanget?

    Har haft en sådan stor klump i magen i tre veckor nu. Började på ett nytt jobb då efter 5 år av föräldraledighet. Har börjat jobba på en intensivvårdsavdelning för barn som bedriver otroligt avancerad sjukvård och jag känner mig livrädd varje dag när jag går till jobbet. Känner att jag tagit mig vatten över huvudet och har en stor klump i magen varje dag när jag åker iväg. Svänger i känslorna mellan att tro att jag aldrig kommer klara jobbet till att tänka att det nog kommer gå bra tillslut.

    Det är flera veckors introduktion så än har jag tid att lära men just nu känns det som att jag inte kan någonting och jag mår så dåligt av att känna så. Tänker på jobbet jämt, kan knappt sova och oroar mig för att något akut ska hända och att jag inte kommer vara till någon hjälp. Det är fruktansvärt.

    Ville bara skriva av mig.

      Förstår verkligen att det känns tufft, men du behövs och introduktionen är till för att du ska få lära dig. Försök att lägg fokus på hur mycket nytta du kommer att kunna göra och att det kommer att ordna sig. Försök att vila från tankarna genom stresshantering.

      Du är ansvarsfull och noggrann, annars hade du inte skrivit detta. Jag tror på dig! Kram

    Imorgon fyller jag år! Längtar efter att gå hem till mamma och pappa och få fika och presenter ?

      Grattis i förskott! Hoppas att du får en fin födelsedag! ??

        Tack ❤️

          ❤️tillbaka!

      Hej igen, Anna! Hoppas att din födelsedag är toppen! ????

    Ni vet känslan när man bjudit 45 pers på kräftskiva, nästan hälften inte ens svarar på evenemanget trots påminnelser, de flesta kommer ”efter middagen” (dvs inte alls), ytterligare en handfull är sjuka men glömt säga förrän man frågar samma dag och i slutändan är det typ 5 som faktiskt tänker dyka upp? Då är det helt lugnt att ställa in och äta tårta medan man tänker på hur i princip alla man känner prioriterar bort en…

      Det låter inte roligt alls. Stackars dig. Ta det inte personligt om du kan låta bli. Jag kände en tjej förr som bjöd in 20 personer på fest då och då. Hon var så taggad när hon skulle bjuda dem, men sedan blev hennes besvikelse stor för det lät ungefär så som du beskrev det.

      Att det blir så tror jag beror på att folk är så stressade idag. De bestämmer så lite över sin tid när de arbetar, att de sedan vill bestämma över varenda ledig minut och göra det som faller dem in. De kanske inte vill boka upp sig, utan ha sin fritid ouppbokad.

      Nej vad trist 🙁 Men kan det vara dålig timing? Jag är 31 och de flesta av mina vänner är inne i värsta småbarnsåren. De sover inte, minns inget, orkar inget, tar ständigt hand om sjuka barn = sociala livet är dött. Jag försöker att inte ta det personligt men klart det är tråkigt.

      Dagens samhälle… så självupptagna och tänker inte att den som bjuder in kanske blir sårad??

    Har extrem förlossningsrädsla, vågar man kolla Ellinor bjurströms förlossningsvideo? Kollade del 1 och vill kolla del 2, men inte om den är värre (vilket jag misstänker att den kan vara)

      Jag hade också det och kunde inte ens se början på förlossningsvideor precis när jag blivit gravid men jag tänkte att jag har 9 månader på mig att härda mig själv. Till slut kunde jag se en video utan att få hjärtklappning och satt mest och spolade fram till ”det intressanta”. Så ta det i små steg och är det jobbigt så pausa och fortsätt när det känns bättre. Jag har hunnit föda två barn och det är det häftigaste jag har gjort, ganska grymt för en som satt hos barnmorskan i vecka 13 och hyperventilerade på grund av att jag skulle behöva föda.

      Kolla Margaux Dietz eller Ida Wargs förlossnngsvideos, de är lugna ?

      Jag tittade på ganska många förlossningsfilmer och blev då mindre rädd för att föda för då kände jag en större kontroll och kunskap. Så för mig var det bra.

    Tips på bra kaninras och på vad man bör tänka på om man köper en kanin?

    Vill ge er alla som söker kärlek lite hopp i livet.
    Jag har alltid haft så mycket otur i kärlek, har fallit för fel idioter som behandlat mig som piss rent ut sagt. När jag gett upp på riktigt dyker han upp, från ett annat land från ingenstans. Och allt blir annorlunda.
    Nu har vi dejtat över ett år och det är, som i de flesta förhållanden, upp och ner. Senast fick jag veta att jag har en tendens att dra upp gamla ligg på fyllan och prata om det framför min kille. Han tog upp det för några dagar sen och sa att han blir ledsen när jag gör så. Vilket jag fattar. Jag kommer inte ens ihåg att jag gjort såhär. Så efter att vi diskuterat det här har han varit ganska kall och avståndstagande. Men ikväll skickade han ett röstmeddelande där han säger att han ber om ursäkt för hur han betett sig och att han älskar mig, att han vill vara med mig så himla mycket.
    Fyfan jag trodde inte att jag kunde älska och bli älskad på det här viset. Livet är inte bara piss hörni <3

      Kul att du har hittat kärlek.
      Varför super du dig till minnesluckor där du uppenbarligen sårar någon som bryr sig om dig?

        Jag har alltid haft problem med minnesluckor, fick just veta att det här är något jag gör ibland när jag är full? Det är inte som att jag fortsätter på samma sätt trots att jag vet att jag sårar min pojkvän, jag fick PRECIS veta att det här händer ibland när jag är full? Är det verkligen så jävla nödvändigt för dig att skriva en sån kommentar som bara får mig att känna mig ännu mer skit än jag redan gör?

          Förlåt då

      Grattis Hanna, du är värd att få må så här bra!! Kram

        Tack <3

          <3 tillbaka till dig! Jag fick också vänta på den rätta ett bra tag. Hade pojkvänner, men till slut kom han som var och är perfekt för mig. Kram

            Alltså jag var singel då när han stod där.

      Hade en man pratat om sina ligg framför sin tjej hade han blivit lynchad. Men bra att han är kvar o hoppas du slutar med sånt beteende 🙂

    Jag är så jävla avis på människor med pengar.
    På de med roliga jobb.
    På de med frisk kropp.
    På de som kan göra annat än harva på i ekorrhjulet.
    På de som kan se nya platser.
    På de som inte mår dåligt om de köper en ny tröja för att alla tröjor i garderoben har hål.

    Allt jag mår dåligt över har med pengar att göra. Eller inte allt men, pengar hade definitivt underlättat och fått mig att stryka många avundsjukor och dippar.
    Jag arbetar i ett låglöneyrke, är fysiskt begränsad, blir bara sämre och sämre och måste byta yrke eftersom jag presterar sämre i takt med att kroppen ger upp.

    Jag är i någon slags Livskris.
    Is this it alltså? Äta, jobba, sova, dö?
    Dag ut, dag in.
    Jobba. Stressa. Tjata på barnen. Städa. Handla. Krascha.

    Jag vill så mycket mer än det här! Kan inte acceptera att min hjärna och min kropp inte synkar. Kan inte acceptera att jag inte klarar sånt som andra människor klarar.
    Kan inte acceptera att det skriker i mig av avundsjuka när andra vinner pengar, när andra har bra lön, när andra orkar ha vänner…

    Satans jävla skit alltså.

      Nej livet går inte bara ut på detta. Människan är skapt för ett högre syfte. Varför går vi bara inte runt och sårar skadar stjäl osv om vi ändå bara ska dö utan räkenskap? Du behöver nog en andlig bit i ditt liv

    Någon som har tips på ett bra ställe/teknik som löser nya framtänder till mig??

    Slog i munnen när jag var liten och nu har jag en normallång framtand och en stubb? Har försökt vänja mig i många år men stör mig fortfarande. Så lika bra att fixa! Kämpat med tandreglering i många år också så nu är det bannemig min tur att ha fina tänder?

      I Göteborg helst kanske jag ska tillägga?

        Ett4 i Vasastan, jag fixade mina framtänder där och är så sjukt nöjd. Ingen skulle gissa att det inte är mina riktiga ??

          Ååh tack! Hur fixade du dom? Proteser?

      Vet tyvärr inte, men har haft tandställning i vuxen ålder. Såå nöjd att jag tog tag i det! Hoppas att du hittar en bra klinik!

      Har en tandläkare på Vasaplatsen, behövs inga proteser för att fixa framtänderna Om de inte är ruttna. De slipar ner ochvtill dina egna och sätter på skalfasader på dina och du får perfekta tänder. Ca 5000kr per tand och du har nya gaddar på 1-2 veckor

        Ååååh? Vill du rekommendera din klinik?

    Engla som driver bloggen Englasshowroom har en omsättning från förra året på någonstans mellan 700 tkr-999 tkr inte dåligt för en bloggare från Gimo. Fakta från allabolag.

      Men det är ju helt sjukt??? Hur?? Hon får max 4 kommentarer på sina inlägg och det är ju inte direkt något nyskapande som händer på bloggen…. wtf.

    Ska resa till Turkiet på tors med familj. Läst lite nu o är rädd funderar på o banga överdriver jag?

      Va, varför? Jag åker imorgon ?

    Åh vad det är pinsamt när stockholmare ska låtsas prata norrbottniska. Ser filmen på fyran och kryper ur skinnet. Fanns det ingen som kunde skådespela som ÄR från norrbotten? Eller spendera lite på en crash course i dialekt..

    Ahhh hatar mig själv för detta, men nu är jag tydligen en av alla som vill prata graviditet/föräldraskap. Jag och min kille sen snart sju år tillbaka har satt en tid för när vi ska börja försöka skaffa barn. Allt är stabilt, jag vill verkligen ha barn osv, MEN: samtidigt är jag livrädd. När jag tänker på hur stort ansvaret är, att man faktiskt ansvarar för att en människa faktiskt ska bli en bra, vettig och välmående person kan jag få panik. Känns som att jag kommer bli sämsta föräldern nånsin. Jag har jättedåligt tålamod, är väldigt frispråkig och kan säga jävligt olämpliga grejer, kan ibland bli sur för ingenting, hade en rätt kass barndom så är livrädd för att mitt ev barn också ska ha det osv. Hur ska jag kunna vara en bra mamma? Snälla kom med pepp (eller säg att jag inte borde skaffa barn om det är det du tänker)!

      Brottas med exakt samma tankar, skillnaden är att jag är gravid. Tröstar mig med att den som oroar sig mest över vilken slags förälder denna kommer bli kommer sannolikt bli den bästa. Du verkar vet dig extremt mycket om att inte göra om dina föräldrars fel och det säger mig att du inte heller kommer göra det.

      Men du kommer säkert göra massa småfel. Varje dag. Men vet du vad.. det är okej. Så länge du älskar, respekterar och kommunicerar med ditt barn och barnets andra förälder så kommer det gå galant. Bara genom att skriva här tog du första steget till att vara en bra mamma!

        Så fint, exakt vad min terapeut sa till mig när jag bröt ihop och var livrädd för att göra mina föräldras misstag. Alla gör fel ibland, även om man har drömmen om att vara den perfekta mamman men det är ok så länge man vågar erkänna sina misstag och prata med sina barn. Jag har två och ibland så blir jag arg men då tittar mina barn på mig och frågar om jag är arg och då säger jag tex ”ja, jag är faktiskt arg, mamma är trött och stressad” sen pratar jag med dem efter ett tag och förklarar vad som har hänt. Deg är helt ok att vara mänsklig som förälder och ingen är perfekt. Jag är övertygad om att ni båda kommer att bli fantastiska mammor.

      Tycker ärligt talat att det låter sunt, jag känner likadant inför att skaffa barn. Det ÄR ett stort ansvar, tycker alldeles för få människor verkar inse det. Men du låter väldigt mogen och medveten.

      Tack för svar båda två! Kanske är sunt, men känns ändå sjukt läskigt. Men kanske blir man aldrig helt redo? Och lycka till Yaaay, det kommer säkert gå jättebra!

      Jag läste ett citat någonstans som var typ ”Att bli förälder var som att hitta en hemlig dörr i ditt hus som alltid funnits där, men du har inte upptäckt rummet förrän nu”.

      Jag tror ingen riktigt kan förbereda sig för att bli förälder, i början känns det jättekonstigt att du har ansvar för en liten människa. Men plötsligt en dag är det så naturligt att kalla sig bebisens mamma ❤️

    Bra sidor för att streama film och serier gratis?

    Var på en fest ikväll där mitt ex och min bästavän som säger sig vara ”bra vänner” va väldigt närgångna och alltid hade armarna runt varandra osv och de två drog sedan vidare ensamma till någon annan fest. Överreagerar jag om jag tycker detta är jobbigt och respektlöst…? Var är girlcode liksom

      Nej, alltså det beror väl på men det låter inte så roligt. Säg det till dem imorgon. Märkliga saker händer ibland, men det är alltid bra att få ur sig hur det känns.

      Låter skumt. Himla fult av din kompis, om de nu inte hade nån riktigt bra kompisrelation innan. Men sitter man ens med armarna runt varandra som kompisar? Fattar inte.

    Behöver hjälp NUUU!
    Är ute på krogen och i gänget är det en skitsnygg kille. Men han snckar bara med sinkillkompis, hur ska jag fåhonom?? Tips plzz

      Gå fram och säg nåt till honom? Fråga om du får bjuda på en öl? Killar brukar generellt gilla nör man som tjej tar initiativ. Man behöver inte vara så fyndig för att få deras uppmärksamhet. Säg vad som helst. Är han inte intresserad så är han inte. Är han intresserad spelar det ingen roll vad du säger ändå. Lycka till

      Backa in i honom med röven före, exakt såhär (gärna med tillhörande kommentar):
      https://www.youtube.com/watch?v=qMkqX9gbLBM

        Vad säger han? Jag vågar inte ha tillräckligt högt ljud på och orkar inte hämta varken mina AirPods eller de andra (liiite sömnig)

        Make room for … vad? Men oavsett vilket. Backa in är ett bra tips.

      Missa inte chansen. Gå fram bara och börja prata! Om han är på väg därifrån efter en stund, så säg nej vänta. Jag vill prata/ dansa mer med dig.

    You know what to do. In och följ!
    https://www.svt.se/nyheter/lokalt/jamtland/elias-9-hanades-for-sin-lilla-youtube-kanal-da-kom-hela-twitter-till-undsattning

    Camcam kan publicera ett öppe spår från en månad tillbaka med tillhörande kommentsrer och ingen skulle märka nåt.

    ”Jag har ångest”
    ”Överreagerar jag på min sambos grisiga beteende?”
    ”Jag har inga vänner”
    ”Jag har sökt jobb”
    ”Mitt barn sover/äter inte”
    ”Jag är kär i min kollega”
    ”Hur vet jag om han är intresserad”
    ”Vad ska jag göra med mitt liv?”
    ”Vilken är er favoritlåt?”

    Ska vi spela öppet spår-bingo nästa lördag??

      Hitta på något nytt då. Vi kan spela tre i rad? Jag lägger mitt X i mitten.

        Jag fuskar och lägger O i hela övre raden! JAG VANN!!!

          Fy så ocoolt…

            Sån är jag?

              Fast då får man ju börja om. Victor får börja!

                Jag lägger mitt X i mitten!

                  Jag lägger mitt O till höger i mittenraden!

                  Då lägger jag mitt andra X längst ned till vänster.

                  Då lägger jag mitt nästa O högst upp till höger.

      Vad vill du att vi ska skriva om istället? Eller vad vill du skriva?

      Bingo är kul. Det blir bra!

        Äh jag vet faktiskt inte. Jag är väl bara trött och less och borde sova i stället.

        Men öppet spår-bingo tror jag inte är en dum idé.

          Haha. Jag är själv så trött att jag knappt kan skriva.
          Om du borde sova vet jag inte, men det ska bli skönt att få sova nu. Har varit trött en stund nu.

          Ja, vi kör på Bingo. CamCam kan säkert ordna något åt oss. Sov gott! ?

            God natt!

              God natt!

      Gnäll som ditt är ju inte heller något nytt.

        Det har du rätt i. Det får vi lägga till i bingot! 🙂

          Blir ju perfekt!

    Hej!
    Hur hade ni gjort om er sambo inte vill gifta sig och en av era största drömmar är just att gifta er? Nu tänker jag inte själva bröllopet i sig utan efter, just att vara gift, ha samma efternamn, den ekonomiska faktorn, innan man skaffar barn etc.

    Hade ni valt bort er egen dröm? Eller är det någon som haft bröllop som en sån stor dröm att det inte hade gått välja bort?
    Min sambo vet hur jag känner, men är inte alls intresserad av att vara gift. Kommer jag ångra mig om jag släpper detta? Vill inte att jag i framtiden ska se tillbaka och känna att jag missat något viktigt för mig och håller det emot honom?

      Han kanske ändrar sig vartefter?

      Ni kanske kan skriva samboavtal? Visa er kärlek på annat sätt?

      Varför vill han inte det? Jag hade valt bort personen om jag kände så. Hade inte känt mig sådär ”överälskad” som jag vill då det känns som det största i kärleken när någon vill gifta sig med en och dela allt, både i livet och på papper. Kanske låter gammalmodigt.

      Möt halvvägs. Förlova er och du tar hans efternamn?

      Jag hade försökt komma fram till en kompromiss iaf om det var jag.

    Usch jag har gjort det man inte skall göra när man har blivit satt på en ny medicin: googlat folks upplevelser! Nu sitter jag och känner obehagskänslor trots att jag ju vet att folk med normala upplevelser nästan aldrig skriver på sådana här review boards och en del är teatraliska överdrifter. Men hög feber, diarré, illamående, bortdomnade ben, extrem trötthet, kräkningar – bieffekterna låter allt annat än roliga. 🙁
    Ville bara skriva av mig. Om den här medicinen – pylera – funkar så kommer jag bli kvitt dem magsmärtor som har styrt hela mitt liv så tio dagars hemska bieffekter är i det stora hela en walk in the park. Hoppas bara att jag inte spyr framför mina studenter mitt under pågående föreläsning. Blä!

      Du fixar det! Du vet att du bara behöver försöka radera det du läst ur minnet. Stäng av allt du kan genom att distrahera tankarna. Kram

    Blondinbella har PTSD. Någon mer än jag?

      Vad har orsakat det då?

    Vad tror ni, blir det en kall eller varm vinter? Ska man investera i en fet overall eller inte?

      Kall vinter tror jag.

    Hej! Någon mer här inne som får ångest dagen efter alkohol, trots att ingenting hänt? Jag har märkt att jag ofta får ångest av alkohol, trots att jag inte druckit mig full eller gjort något dumt. Jag har bara haft en trevlig kväll med några vänner, men vaknar ändå med ångest dagen efter. ’Sa jag något dumt igår?’ ’Gjorde jag bort mig?’
    Kan alkohol ge ångest bara sådär?:(

      Alkohol Är ångestframkallande och det är inget konstigt att du får ångest dagen efter. Det är helt enkelt ett resultat av att dricka alkohol, vissa hjärnor hanterar det bättre och andra sämre. Jag får sån ångest att jag inte kan dricka längre. Det är helt enkelt inte värt det.

      Med åldern kommer ångesten. Jag får till och med hjärtklappning efter 1-2 glas vin nu för tiden. Dags att skära ned på alkoholen känner jag. Kroppen gillar inte giftet.

      Japp! Min gräns är cirka två glas vin. Tre glas om jag äter mycket till och dricker långsamt. Den där ångesten från ingenstans är hemsk. :/

    ÖPPET SPÅR:
    Hetero-förhållande sedan 2 år. Blev plötsligt förälskad i tjej på resa. Oväntat både för mig och partner då jag alltid ”varit” hetero. Så mycket större än att gå på impulser, kände att det var en identitetsfråga där jag behövde utforska detta för att hitta mig själv. Älskade och var fortfarande kär i partner. Överenskommelsen blev att jag fick utrymme att utforska det under period. När perioden var slut var jag klar över att jag var bi, men ville återgå till relationen. Partnern ville ta det långsamt pga chockad/sårad, förståeligt. Vi är dock sambos, gemensam ekonomi etc. Därför föreslog vi fortsatt öppen relation under sommaren förutsatt att vi var uppriktiga mot varandra men inte rapporterade allt i detalj. Vi är bästa vänner och har mysigt. Jag har varit öppen med att jag kan strunta i öppen relation, men partner sa att det är bäst istället för att stressa in i något även om vi egentligen vill. Under den öppna perioden var jag öppen med att jag legat med ngn under sommaren men helst ville vara med partner. Han sa hela tiden att han inte var intresserad av att ligga runt, att han skulle bo i väns lägenhet några veckor för att få andrum från oss för vårt förhållandes skull. Varje kväll kom han över till vår lägenhet, kollade på film, åt middag. Jag gjorde försök att vara intim, hålla om, prata om vårt förhållande. Han tyckte det var mysigt men var något återhållen. Frågade om han träffade andra pga isåfall skulle jag backa. Han sa hela tiden att han endast pratat med någon tjej kort men fokuserade på arbete och att må bra.

    Fick nu på omvägar höra att han legat med tjej i sin väns lägenhet en gång. Jag blev förstörd då jag var ok med det under förutsättning att vara ärliga mot varandra även om ej i detalj. Att han låtit mig gå runt och glittra, bli glad när vi håller hand och tro vi jobbar oss tillbaka, medan han haft sex med en annan tjej, kändes som ett svek där han fört mig bakom ljuset.

    Han menar att vår överenskommelse ju var att inte prata om det, att han inte sa något pga det samt att han ändå är ointresserad av denna tjej och vill se till vårt långsiktiga som par.

    Hur ska jag resonera? Att han låg med någon annan är jag ok med pga vi hade paus och det var överenskommelsen, men att han gett sken av att ett sådant upplägg inte är aktuellt, bestämt förnekat att han ska/har gjort något under perioden och sen legat med ngn men inte sagt det. What to do?

    Vi älskar varandra innerligt och jag känner honom på djupet. Han är uppriktigt chockad och trodde han följt överenskommelsen, medan jag menar att det var fel att ge sken av att inte alls träffa ngn under denna period och låta mig leva på hoppet.

      Ibland när man känner för att göra något så betyder det inte nödvändigtvis att man måste gå å göra det. Du borde hållit tillbaka de känslor du kände för tjejen å fokuserat på det som är viktigt, alltså din relation, och det du hade med din partner. Du kan skratta dig lycklig om det är så att ni hade en så fantastisk relation å han fortfarande vill vara vara med dig. Fokusera på det som är viktigt i livet. Kasta inte bort det igen!

      Det är ganska ovidkommande att han legat med en annan när det var du som hade ”avvikit” från er fantastiska relation från början.

        Jag håller med delvis, A. Det var inget jag gjorde lättvindigt. Jag tänkte länge, vi satte oss ned och pratade. Till kontexten tillhör att jag växt upp konservativt och relativt strikt hållen, så många frågor uppstod om jag alltid varit lesbisk/bi men hållit mig till det heteronormativa. Det ursäktar inget men jag tror att det är viktigt att ha i åttanke för att förstå den identitetskris som skedde i och med känslorna för tjejen. Jag tvingade inte heller honom vara kvar hos mig utan sa att du får göra slut och flytta ut om du vill, jag förstår det – men jag vill inte. Han valde att stanna kvar.

        Att han legat med en annan är inget jag motsäger mig. Det jag är sårad över är att han förnekade det och fortsatte träffa mig, vi hade sex innan och efter han låg med henne. Hade det inte varit det ärliga att säga till mig att han bejakade det öppna förhållandet så jag hade det i åttanke innan jag började bygga på vårt förhållande tanke- och känslomässigt igen, snarare än att förneka det?

        Summa summarum. Vi älskar varandra och vill leva ihop, för mig blev detta ett förtroendesvek då jag känt att även om jag sårat honom så har vi haft en stadig pelare i att vara ärliga mot varandra och ha en öppen kommunikation.

      Mariame,

      Jag skriver detta helt utan att DÖMA. Jag menar inget illa alls.

      Jag förstår både dig och honom. Det som ofta(st) händer i sådana här lägen är att partnern vill ge igen och återfå kontrollen på så sätt. Det var nog exakt det han gjorde och på det sättet.

      Det som kan läka er är att ni båda försöker se det ur den andres synvinkel ännu mer än idag, t.o.m.

      Att säga på ett sätt, men göra på ett annat kan vara hans ”hämnd” som han kanske inte ville göra mot dig, men han kanske kände att han behövde få göra för att inte känna att han mest är en bricka i det spel du spelar.

      Personligen hade jag aldrig klarat av att må bra i ett förhållande där någon behöver utforska andra och annat. Att du behövde det och att han låtsades (?) eller försökte (?) stå ut mer är en sak. Han kanske ville klara detta, men så blev det för tufft för honom.

      Det kan inte vi veta, men mitt råd är att ni börjar satsa på varandra helt. Ska ni vara tillsammans så är det ni två som gäller. Du kan ställa dig frågan till dig själv om det är okej för dig att han testar om han är bi också och hur det skulle kännas för dig? (Antagligen inte så bra)

      Det är så lätt att tänka: nu gör vi så här, det klarar våra känslor. Men sedan när verkligheten kommer ikapp så är det svårt att bli sviken och hjärnan programmeras om till att: ”Okej, nu vill jag (han) sätta reglerna en stund helt utan insyn av dig och ditt”

      M.a.o. spela ett högt spel kan man, men då blir det dessvärre ofta så att man styr förhållandet åt det håll som inte är önskvärt – för någon av er.

      Jag svarade men hamnade i modd. (För lång text antagligen)

      Jag tror att ni behöver börja om helt. Starta om från de förutsättningar ni har nu och sedan försöka förstå varandra i att är man ute på hal is med förhållandet så omvärderar även partnern (han) sin etiska kompass.

      Många förhållanden kan klara en sådan här sak om kommunikationen är god och ni är förstående mot varandra. Kram

      Två svar från mig finns i modd

      Tycker det låter som att du sårat honom ganska rejält.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.