https://www.instagram.com/p/BoWfn6PFGhe/?utm_source=ig_web_copy_link
Någon mer än jag som GLADELIGEN skulle ge sig på en svensk klassiker före att ge sig i kast med något av dessa tortyr-redskap som återfinns i valfri svensk gympasal?
Ps. Jävlar vad grym du är, Hanna!!!!! Heja!
Föregående inlägg 
Imponerande!! ???
Aldrig någonsin. Har alldeles för sorgsna minnen från mina gymnastiklektioner – som jag för det mesta undvek.
Haha nu först såg jag djävulen ja håller med om det. Fy vad många lidit av ångest att gå till gympan.
Åh jag älskade skolgympan, men skulle däremot aldrig göra en svensk klassiker pga skulle aldrig orka ?♀️?
Fast uppenbarligen är det en TJEJ-klassiker hon har gjort. Det kan de flesta orka. Vill inte tona ner hennes prestation men blir lite provocerad av alla som blandar ihop begreppen. Mvh en som gjort En Svensk Klassiker på riktigt…
Buhu buhu
Men vadå, är en ”tjej-klassiker” på låtsats?
Näe, klart den också är på riktigt, men inte lika långa lopp som En Svensk Klassiker
Du kände ett starkt behov där att förminska henne va? och på samma gång höja upp dig själv som PÅRIKTIGT presterat här..
När det är så svårt att glädjas åt att nån annan gjort nåt riktigt duktigt, utan att blanda in sig själv i allt.
Så roligt det var ?
Oj, allt det där är det jag har bra minnen till. Tyckte det var skit roligt ? Springa, orientering, bollsporter, utegympa osv är det jag har dåliga minnen till
Orientering… fy! Sinkade min grupp för att jag glodde på söta humlor istället för kontroller haha ?
Jag orienterade åt fel håll haha. Hamnade alltid någon helt annanstans.
Jag var i grupp med andra som också gillade att strosa runt mer än att orientera. Slutade med att läraren ringde hem till våra föräldrar och med ångest i rösten talade om att vi gått vilse och att de inte visste var vi var. Vi var inte alls vilse, vi var bara långsamma. Han hade ju kunnat ta rundan själv och leta oss så hade han hittat oss.
Kl 19 trillade vi in hos kompisens mamma och fick varsin varm dusch och middag.
Hatade förövrigt allt som hade med skolgympa att göra och undvek varenda gympalektion i den mån jag kunde. Ångesten från skolgympan ledde till att jag inte satte min fot på ett gym förrän jag var 35 år.
Skolorientering = sitta på en sten och äta blåbär 🙂
Vi hittade en lärarvikarie i skogen som bjöd oss på grillad korv och läsk och sen skjutsade oss i mål med sin bil. För evigt tacksam. Gissar att han kände igen traumat från sin skolorientering i våra barnblickar.
Själv har jag orienteringsdag imorrn, vill vara ”sjuk” men stor del av orienteringsbedömningen görs tyvärr då…
Jag beklagar❤
Jag minns hur mitt eget betyg i idrott sänktes, endast pga orienteringen. Rekommenderar därför att ta tag i den oavsett hur jävligt det känns!
Godis i fickorna gör allt lättare!
Tack hörni ?
oj gud orientering! Jag är totalt värdelös på att läsa kartor (och överhuvudtaget lokalisera mig någonstans) så jag parade alltid ihop mig med den tjejen som faktiskt orienterade på sin fritid. Hade jag inte gjort det hade jag antagligen fortfarande varit ute i spåret
Jösses vad jag känner igen det där. Tyvärr kunde jag dock inte para ihop mig med någon som kunde orientera så jag och mina klasskompisar hamnade överallt där vi inte skulle.
Avskydde orientering på hösten. Var med i ’Friends’ på den tiden. Framröstad av klassen.
Blev ihopparad med en osäker tjej som aldrig fann sin ”plats” i klassen. Jag ville bara få saken gjort medans hon gärna satte sig på en stubbe och öppnade upp hennes liv. Hur ledsen hon var, hur utstött hon kände sig etc. Jag tog hennes hand och sa ”du vi löser detta, du är inte mindre värd än någon annan. Glöm inte det”.
Resultatet blev Ok. Några år senare fick jag höra på håll att hon hängt sig i garderoben hos sin syster.
Såhär i efterhand tänker jag om jag kunnat hjälpa henne mer. Jag kan iallafall gå rakryggad med vetskapen om att jag var snäll mot henne & lyssnade på hennes problem på den tiden.
Men så himla onödigt att en fin tjej att några år senare ge upp hoppet. Främst
för utseendets skull!
Tänker på henne idag ännu, samt när ordet orientering kommer på tal. ?
Där vi satt bland björkar och kalla svepande vindar, sa hon någonting jag aldrig kommer glömma.
”Du är den enda som ler mot mig i korridoren och är snäll mot mig”.
Hur tar en 14-åring det? När hon är utstött i princip överallt.
Den höstliga orientering sprang hon mest bakom mig.
Hon hade hellre lusten och behovet att prata känslor. Fel plats tänkte jag, men idag bär jag med fina J i hjärtat.
Ouff helvete vad det gör ont att läsa detta. Man kommer ihåg ångesten i den åldern liksom.. Stackars fina tjej. Och vilken fin medmänniska du är ❤️ wow! Blir rörd till tårar. Så sorgligt när folk går illa.. men du gjorde det du kunde där och då, kom ihåg det! Men tillika vet jag skuldkänslorna som kommer när nåt sånthär sker. Det är fruktansvärt.
J var garanterat tacksam över din värme, din snällhet och att du hörde henne ❤️var stolt över dig själv för det!
Åh, herregud…vilka flashbacks! Hatade skolgympan, men älskar träning idag. 🙂
Samma här, konstigt.. absolut hatade skolgympan men idag gymmar jag, simmar och allt möjligt.. ?
Skolgympan var mina favorittimmar, var mobbad för att jag var en pluggis men var också duktig på all idrott så det var de enda timmar när de som mobbade mig gav mig respekt och ville ha med mig.
vad gjorde man med bommarna(?) längst ner till vänster? minns allting annat men inte det, haha.
Man hissar ner och går balans eller sätter på bomhästar
Man kan göra något som jag tror kallades engelska hoppet tänk att jag klara det. Men att gå på dom usch.
Vad gjorde man på engelska hoppet?
Man hänger ner på ena sidan med bägge armarna sen ska man hoppa över bommarna med benen.
Balanserade, hinder man skulle över eller under etc..
jaha okej 🙂 vi brukade vända på bänkarna och gå balansgång på den smala pinnen under.
Jag gjorde nog någon slags volter på dem. Älskade redskapsgymnastik. Tränar aldrig idag. Behövs inte.
under våra lektioner valde vi aldrig en och en person för att undvika att någon skulle bli vald sist och känna sig ledsen över det. förstår inte hur nån lärare kan tycka det är en bra idé.
Nä, nu är du Camilla ute och cyklar (eller springer) enl mig. ”Gladeligen” – har du tappat det? 😉
Dessa skolgympa redskap var ju kul. Hopp o skutt o klätter. Kul.
Springa? Nä fy fan. Skulle inte genomföra En svensk klassiker ens under pistolhot.
Jag är exakt likadan! Bästa gymnastiken.
Åh redskapsgymnastik! Bästa grejen på skolidrotten.?♀️
Men snälla CamCam, du MÅSTE ha en varningstext att det förekommer bilder som för vissa kan vara mycket ångestframkallande.
Ja. Här hade jag behövt en triggervarning. Är 30+ och mår så dåligt av att tänka på skolgympan. Bara tanken på att mina barn ska utsättas för det får mig att vilja gråta och kidnappa dom från svenska skolsystemet ??
Oj, får hoppas att dina barn älskar idrotten! Det gjorde jag, så fruktansvärt kul! ?
Allvar?
Jag hoppas det där var ett dåligt skämt ?… Eller? ?
Förutsatte det, men nu blev jag osäker. Måste vara skämt…??
Det mesta gick bra men inte när man skulle hoppa över den där jäkla bocken. Där blev man sittande. Bästa var när Friskis svettis en gång kom och körde ett gympapass. Då hängde alla med och tyckte det var kul. ?
Avskydde dans och Friskis och Svettis och sånt.
Ja fy fan, jag var sjuk (”sjuk”) alla gånger vi skulle dansa bugg och annan skit.
Orientering förstår jag dock inte det hemska med? Var ju asnice att bara strosa runt i skogen och snacka skit och äta godis. Och så kunde man vara ute länge och ”slippa” engelskalektionen pga ”gick vilse”.
För en klantig människa är det rena rama tortyrredskap. Åh minnena…
Minns ni det där pip-testet när man skulle springa fram och tillbaka på tid?
En mardröm ???
Minns att jag gjorde allt för att orka ett spring till efter personen som gav upp först.
Fyyyyyy. Det var bävan i flera veckor innan det där jävla beep-testet! Hatade även friidrotten (höjdhoppet allra mest). Rev alltid på låg höjd och det var så skämmigt
Älskade skolgympan, framförallt redskapsgymnastik, och det där när man hade bommar, pallar, mattor m.m. ute över hela salen och man inte fick nudda golvet. Det var gamla goda tider det.
Vi kallade det skeppsbrott.
Vi kallade det djungelkull, eller hinderbana. Eller inte nudda matk. Självklart var marken lava, även på gymnasiet.
hahaha läste djungelknull…
Hahahahahaha jag med, snacka om gymnastiska övningar där ?
Det hade vi kunnat ha på min högstadieskola. Gympaläraren åkte dit för sexuella övergrepp på elever.
Vår också! Tänk så ere samma
Min unga gympalärare blev ihop med min klasskompis medan vi fortfarande gick i skolan ? well whatever floats ur boat… I guess….
Just det, skeppsbrott hette det ja. Tack!
Vi kallade det hela havet stormar ?
Världens skojigaste????
Jag älskade gympan men så blev jag alltid vald först på allt ?
Öh ok?
Önskar att de kunde göra något åt gympan i skolan. Känns som att så många mådde dåligt av den. Om det är för att eleverna ska röra på sig så kan man väl ha typ 40 min promenad varje dag. Är man närvarande blir man godkänd.
Jag vet inte, känns bara som att man skulle kunna ändra den på nåt sätt så att den inte kopplas du till sån ångest för många.
Håller med! Tycker verkligen idrottsämnet borde innebära mer rörelse än bara en, två gånger i veckan. Obligatoriska promenader låter väldigt bra. Men ser också poängen med att lägga upp ämnet som man gör idag. Men, hur svårt är det att åtminstone ta bort alla delar där eleverna ska välja och ranka varandra? HUR kan det någonsin ha ansetts vara en god idé…
Idrottslärare och idrottslärarutbildare här. Att välja lag är förhoppningsvis inget som har förekommit på undervisningen i idrott och hälsa på många år. Ämnet ser idag helt annorlunda ut än för 10 år sedan med fokus på rörelsekvaliteter och kunskap om hälsa. Tyvärr finns det fortfarande en och annan lärare av det gamla gardet som fortfarande kör på ”som de alltid har gjort” (det är ett under att rektorn inte stoppar dem) men förhoppningsvis är de på väg bort. De studenter jag undervisar är fantastiska och har en helt annan syn på ämnet än vissa lärare på fältet har. Hoppas ni kan förstå att era dåliga upplevelser, vilka jag verkligen beklagar, inte är synonyma med all sorts idrottsundervisning! Kram på er!
Också idrottslärare och kan bara stämma in i det du skriver! Idrott är så annorlunda idag jämfört med när en själv gick i skolan. Det handlar inte om vem som springer snabbast, vem som hoppar längst, vem som är bäst på fotboll. Orientering finns kvar än men där är det ju upp till mig som lärare att göra orienteringen kul och spännande. Sen är det som ni kanske förstår svårt att få alla elever att gilla de olika momenten.
Håller med, jag tävlade på elitnivå i dressyr och spenderade minst 3h/dag i stallet fysiskt aktiv. Den där 60 min skolgympa I veckan gav varken till eller ifrån för min del. Vare sig mentalt eller fysiskt. Jag mådde inte dåligt av den, men det var trist på det där neutrala sättet. Och fysiskt så blev jag ju knappt svettig eftersom jag inte ansträngde mig särskilt hårt men hade bra kondition och var riktigt stark.
Jag hade två ponnys och tävlade också på elitnivå i dressyr på den tiden, hade IG genomgående i idrott. Uppenbarligen inte för att jag var otränad eller inte klarade av gympan, utan för att jag helt enkelt tyckte det var sjukt tråkigt och skolkade jämt. Meningslöst liksom när jag tränade flera timmar om dagen med sånt jag älskade.
Inte bara hatade jag gympan. Jag hatade även de i min klass som älskade gympan då de alltid var så bra på att tala om hur mycket man sinkade för alla genom att vara så kass på precis allt.
Jocke skriver på sin snapchat att Jonas värkar verkar vara igång!
Ok
Heja Jonas
???
Jonnas?
OJOJ JOCKE, BARA ATT SAMLA IHOP KAMERATEAMET!!
Älskade gympan! När jag började på universitetet saknade jag att ha gympa. Även om jag tränade (och tränar) på fritiden var det en annan sak att få prova på olika roliga saker på gympan med alla kompisar 🙂
Finns väl i vissa städer redskapgymnastik för vuxna. Typ som skolgympa två kvällar i veckan. Kolla om din stad har nåt
Älskade gympa och blir fortfarande lycklig att gå till gymnastiksalar. Det finns liksom förväntan i luften. Vad blir det för skoj idag? Spökboll? Hinderbana? Basket där alla glömmer trestegsregeln? Får vi ta fram repen? Kanske till och med ringarna?!
OT men har någon tips på någon bra streamingsida? vill verkligen se klart brooklyn nine nine och senaste säsongerna av modern family, netflix är så sega! tack på förhand <3
Netflix är den bästa och segheten får du ibland stå ut med. Jag ser på Netflix på min tv och den är så trög men jag ger mig inte haha. Jag känner bara till Viaplay.se och hbonordic.com och jag tror inte du kan hitta serierna du vill se på där.
Kanske finns på dreamfilmhd
nyafilmerhd 🙂
Streamtajm
Som bollrädd (och relativt osocial) är de hemska minnena snarare kopplade till all form av bollsport som man TVINGADES vara med på. Försökte komma undan med att be om att få gå ut och springa istället (alltså jag visste ju att jag bara skulle sinka det lag jag hamnade i), men oftast gick det inte så jag stod i nåt hörn med en innebandyklubba, livrädd för att nån skulle skjuta den där bollen åt mitt håll, medan de andra bara klagade för att man inte ”ansträngde sig”. För att inte tala om handboll, eller basket ? De bollarna gjorde ONT. Ångestminnen. Usch så onödigt.
Medicinbollen!!! Eller är det bara vi som var barn på 70-talet som minns den?
Isabella Löwengrip skriver att resan till Balmain-visningen i Paris var jobb. Och i kommentarerna svarar hon att även att ta en bild när hon fikar med Hampus var jobb, för allt sånt ger ju fler visningar, som leder till fler samarbeten, som leder till fler intäkter osv, osv… Men hur är egentligen reglerna för bloggares resor, hotellvistelser, kläder och restaurangbesök, som inte är gåvor eller sponsrade? Får de dra av det på sitt företag med motiveringen att de behövs för att skapa innehåll?
Då blir man ju nästan sugen på att starta en livsstilsblogg 🙂 Lyxig som tusan ska den ju vara förstås med resor till spektakulära resmål för att generera likes! Nej, skoja’ bara; jag är nöjd med mitt jobb – men lite sur över att jag som har enskild firma inte har rätt till friskvårdsbidrag. Snälla Cam-Cam, red ut vad som gäller!
Jag har förstått att det är precis så det är. Lovar att Isabella (mfl) drar av varenda restaurangbesök eftersom de motiverar det som jobbrelaterat. En kvittogranskning likt den Expressen gör bland politikerna just nu skulle vara på sin plats!
Jag undrar också över hennes ”nanny”, som hon envisas att kalla henne. Har hon arbetstillstånd? Uppfyller IL de krav som ställs enligt migrationsverket? Är hon folkbokförd, om inte har hon inga rättigheter till sociala ydelser, t.ex sjukvård, om inte hon har en försäkring. Det ska ju också skattas på hennes lön.
https://www.migrationsverket.se/Andra-aktorer/Arbetsgivare/Sarskilda-regler-for-vissa-yrken-och-lander/Au-pair.html
Jag gör en del framträdanden när jag behöver kläder och firman som sköter min ekonomi är stenhård på att jag inte får dra av för kläder. Det är knappt man får det som artist på scen ens. När det gäller mat och dryck är reglerna för representation ändrade och man får endast dra av för typ en fika. Resor kan hon säkert dra av för men mat är mer som ett traktamente och har ett fast pris på typ 160 kr per dag eller liknande. Rätta mig gärna om jag har fel.
Det problematiska är väl att bloggarens jobb är att äta eller visa upp sig i olika kläder – och fota det och skriva om det .
De visar upp en tillrättalagd vardag och till det behövs rekvisita, men samtidigt används kläderna privat, och äta måste ju alla. Det blir nästan en filosofisk fråga var gränsen mellan jobb och privatliv går i deras fall.
Just det där med kläder har jag uppfattat det som att det inte får vara kläder du skulle kunna använda privat. Juridikpodden tog upp detta en gång relaterat till artister/band, att vissa, främst dansband, har kostym (i dess bredare bemärkelse då) när de uppträder för att de ska kunna göra avdrag.
Jag vill gärna anmäla detta till Skatteverket så att det kan utredas. Hur anmäler en henne för detta?
Jag må ha hatat skolgympan med hjärta och själ, men min mamma jobbade på en annan skola och det bästa jag visste var då vi åkte dit ibland på helgerna och lekte i deras gympasal. Jag och mamma drog fram alla möjliga konstiga redskap och byggde hinderbanor som jag sedan kutade runt över så länge jag bara orkade. Helt ensam, på mina villkor, utan press, då var det hela hur kul som helst. Men vilken unge gillade inte att leka Tarzan med lianerna?!
Åh så avis. Vill också göra en svensk klassiker!?
Gör en då! Vad hindrar dig?! 😀
Gick på gymnastik i lågstadiet och följaktligen så tyckte jag betydligt bättre om redskapsgymnastiken än bollsporter och dylika dumheter.
Även orienteringen tyckte jag var värdelös då de kartorna inte såg ut som riktiga kartorna i geografin eller som jag använde mig av för att orientera mig vid långritter.
Från högstadiet tyckte jag nog mest att gymnastiken var allmänt värdelöst eftersom vi bara gjorde sådant jag var dålig på, och kände inte att det gav några vettiga kunskaper.
En av mina 8or hamnade på orienteringsdags vid en restaurang på andra sidan stan. Eleven hade gått vilse och ringt efter hjälp. Stod vid gympasalen och frös och idrottsläraren satte inne i matsalen och käka lunch… Väldigt roligt. ? eleven blev godkänd på senare orienteringsprov.
Bara jag som först trodde det var en bebis krokodil först?
Va…?
Det var ju med andan i halsen som man skulle springa fram till trampolinen och hoppa upp på eller över en plint! Livsfarligt för någon med noll kontroll på kroppen.
Tyckte redskapsgymnastik var ganska kul. Däremot bollsporter och lagsport överlag, blä. Tycker man ska ta bort betyg i idrott och istället ha obligatorisk träning som alla måste delta i men man får välja själv vad man vill göra. Först som vuxen jag tycker träning är kul, skolan förstörde ju allt det roliga i att träna.
Engla gör frön klarhet till klarhet : Veckans + ”Skalar aktivt bort sådant som stressar mig och får mig att må dåligt samt tar tid från nuet. Tex. prylar, kläder, instagram mm.” Prylar….kläder… Först en lång harang om allt som gått sönder och sen alla kläder trots ”köpstoppet” för att inte tala om ytligheterna som avverkas i inlägg i smink och naglar ??
Byt ut orienteringen till Pokémon go istället?
Seriöst tror min lärare i grundskolan godkände mig på orienteringen för att gan tyckte synd om mig som var så jäkla kass. ”Lyckas du ta två kontroller får du godkänt” det var efter han och min syster fick gå i en och en halvtimme i skogen för att hitta mig och en klasskompis som gick vilse pga annan klasskompis rekommenderade en genväg?
Kommer ihåg dom där ringarna, vi vevade upp en kille i taket när han hängde i dom när vi gick i mellanstadiet ?? Bussigt värre..
I högstadiet hatade jag skolgymnastiken, bara dåliga minnen därifrån
Just det, kinesiska muren ? de va det roligaste
Alltid hatat idrotten MEN i ettan på gymnasiet hade min gymnasieskola problem med att hitta lämpliga lokaler. De enda lokalerna som fanns var i en brandstation och med bara ett omklädningsrum vilket innebar att vi delade upp oss killar och tjejer på gympan. SÅÅÅÅÅÅÅ mycket roligare att inte ha en massa killar som är proffs på ALLA bollsporter enligt dem själva och således vägrar ge tjejerna i klassen någon plats. Dvs, om man inte tränade just den bollsporten på fritiden…….
Sen hjälpte det ju dessutom att idrotten var sista lektionen för dagen så en kunde åka hem och duscha. Shit vilka trauman idrott inneburit.
Detta gjorde mig så motiverad! Jag blev alltid vald sist och fick ofta höra från ”lagkamraterna” höga suckanden när jag hamnade på deras lag..
Läste på om tjejklassikern (vågar mig nog inte på hela klassikern” och tjejvarianten känns nog inte helt omöjlig ändå. Är inte speciellt tränad men ska nog vara möjligt att få upp konditionen så pass att det kan bli genomförbart. Fick plötsligt lite peppkänsla i kroppen!
Heja heja! Framgången sitter i att skapa en vana, hellre lite än inget. Kör hårt!
Heja! Jag håller på och utför tjejklassikern just nu och det är så kul! Man känner sig stolt efter varje tävling man utfört och klarat 🙂
Jag fastnade i en å under orienteringen i högstadiet. Säger ganska mycket om mina orienteringskunskaper känner jag :))