Visst, Calles skämt grundar sig i att han tycker att debatten om Magdalena Graafs in*ian-raljerande var fånig, men om vi ska bortse från det för en sekund så vet jag inte om jag ska skratta eller gråta här…
Jag vill alltså prata om principen här, inte ämnet per se…
Maggan skriver om cowboy-mode. Calle drar paraleller till in*ian-debatten och skämtar om att han är kränkt å sina cowboys-släktingars vägnar varpå Magdalena skämtar tillbaka om hans skämt i sin blogg.
Folk blir upprörda. Sekundärkränkta, upprörda och känner behov av att förklara för Maggan att Calle skämtar eftersom de inte själva fattar att Maggan i sin tur också skämtar.
*Swooooosh* sa det när det här gick rakt över huvudet på vissa.
Visst att humor och ironi kan vara svårt att få fram i text, men det här var väl ganska så uppenbar….tyckte i alla fall jag…
Vad tycker ni?
Är det på tok för långsökt och för mycket av en flerstegsraket för att den ska vara gångbar på sociala medier? Är det bäst att hålla det till två steg?
1. Skämt
2. Effekt i form av – förhoppningsvis – skratt
Tack för tips!
Föregående inlägg 