Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!
Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts… ?
Föregående inlägg 
Skriv ✍️ något riktigt roligt;
något komiskt ni har hört eller varit med om eller vad som helst! ????
Fråga Siri vad räven säger.
Det var ju roligt och jag testade tre gånger. Två olika alternativ fanns det. Tack!
Jag fick fyra olika
Då måste jag testa fler gånger, ju! ?
Fråga Siri vad 0 delat med 0 är.
Det var ett riktigt bra svar av pålitliga Siri! Kul ju! Tack!
Varför kan inte jag äta grus när katt Åtvidaberg?
Varför får inte min matta skina när månens matta sken?
Bra fråga, sa hon. ??
På båda?
Gjorde annat samtidigt förut, nu insåg jag vad ni skrev. Roligt!
Fråga henne vad diverse andra djur säger, håll på en stund…
Fågeln… var bra! ?
Fråga Siri om hon gillar hundar ?
Roligt ju! ?
Tre alternativ fick jag fram så här långt i alla fall. Jag kanske är lättroad, men jag skrattade åt alla tre alternativen. ?
Jag fick en ny iPhone på jobberbjudande veckan… och Siri dyker upp varje gång jag öppnar telefonen. Jag frågar då kollegan som sitter bredvid i soffan -Hur stänger man av Siri? Då får jag genast svar från telefonen och Siri på hur man gör ?
Siri kan man alltid lita på! ??
Musprutta idag på yogan. Högt.
Japp.
Ridå.
?
När min son var 4-5år började en adopterad kille på hans förskola, pojken var född i Kina och på kvällen var jag superpedagogisk och vi pratade om att en del barn föds i andra länder, att man kan se olika ut osv….jättebra fram tills dess att när sonen och jag åkte buss dagen efter och han skriker ”Titta mamma, där är en såndär kines som vi pratade så mycket om igår” när en äldre kinesisk man gick på bussen….
?
Några stockholmare blev för ett par år sen granne med mamma som bir en litet östgötskt samhälle (polismorden i Malexander).
Efter första dagen i skolan kommer den 7-åriga sonen hem och frågar varför vi pratar engelska (alltså östgötska) här…
Mvh har aldrig gillat min dialekt
?
Östgötska är ju underbart! Charmig dialekt.
God kväll!
Hoppas ni alla får en härlig lördagskväll ☺️
Själv sitter jag i soffan med min syster och njuter av ett glas rött och börjar bli lite små lullig nu ?
Detsamma?
Vad är det absolut finaste ni någonsin har varit med om i livet?
Låter lite löjligt kanske men en höjdpunkt måste varit Sam Smith’s konsert i globen.
Det låter inte konstigt. Berätta gärna om hur det kändes.
Gick in på konserten som en vuxen kvinna, kom ut från konserten som ett Sam-fjortisfan! Att se honom live är ett måste i livet.
Själv då?
Så fint!! Ska lyssna direkt.
Att få mina barn, att gifta mig, att känna den stora tacksamhet jag känner varje dag.
Tittade på Youtube. Midnight train. Såå fint, tack för tipset!
Härligt att du njuter av livet och mår bra!
Kolla på hans ”Burning”, ”Palace”, mm! Otroligt talangfull❤️
Åh! Ja tack, jag har det bra.
Jättegärna! Det ska jag absolut. Så otroligt fin musik.
JO/: kan inte annat än hålla med. Det var en fantastisk konsert ?
Verkligen!
Har sett många artister live men har aldrig fått så mycket gåshud som den kvällen?❤️!
Han ser så genomsnäll ut.
Håller verkligen med om det ☺️ hela konserten var ett rent lyckorus ?
De där goosebumps man fick när Sam kom up från golvet och började sjunga Burning..och sedan kom kören på scen också. Fantastiskt! Live musik är ju bäst!
Hade inte lyssnat på hela ”the thrill of it all”- albumet innan konserten… är fast nu! ?❤️ Albumet spelas om och om igen, i bilen, när jag pluggar, innan man ska sova osv!
Vad avis jag blev nu. Ville så gärna se honom. Sam ❤️
Hoppas du kan gå på nästa konsert när du får chansen, ett måste! ?
Åh såg Sam här i NY på Madison Square garden. Utan tvekan den finaste konsterten jag varit på!
Mina två förlossningar ❤ livets ögonblick ❤
Ja! Tänker på mina varje dag, med enorm glädje – skulle göra om det vilken dag som helst.
?
?
Att se mina barn för första gången ❤
<3
Min kille. Han må vara lite lat och bortskämd men han är även alldeles alldeles underbar. Min stolthet och trygghet. Det finaste jag har.
Så fantastiskt fint!
Min resa till norra Skottland en sommar. Speciellt en dag när jag träffade en jättefin människa. Vi spenderade hela dagen och natten tillsammans och sen åkte vi åt olika håll. Det är den absolut finaste dag jag har haft i mitt liv.
Åh så underbart! Jag har inte varit i Skottland, bara Googlat mycket på filmklipp därifrån men de som jag har hört varit där vill alltid tillbaka. Deras favoritresmål!
Du får börja kolla på ”Outlander”, utspelar sig i Skottland. Blev helt fast efter några avsnitt (även om den är helt overklig). Tänker dock alltid när det är naturscener att jag vill åka till Skottland för det verkar så otroligt vackert.
Tack snälla för tipset, det ska jag göra!
Jag såg Karl för sin kilt under en lång tid som också utspelar sig i vackra Skottland. ?
Att se mitt barn växa upp. Hon är två år nu och varenda dag blir jag vid något tillfälle golvad av kärlek till henne. Min fina lilla tjej.
Åh, ryser! Fantastiskt!
När jag plussade på gravtestet?
Åh! ?
När jag hittade ben och jerry lightglass på ica❤
Finns det? Ska köpa direkt imorgon! ??
Har bara hittat de på en enda ica hittills. Life changing!
Vilken tur du hade! Ska verkligen leta.
Skrev upp en påminnelse.?
BJ vegan ???
(Googlade!) Okej. Såg jättegott ut!
När jag och min man gifte oss på 155 meters djup i en silvergruva i skenet av massa brinnande ljus och tonerna av Yiruma – may be.
Blir gråtfärdig när jag hör den ❤
Det kan jag tänka mig och låten är så oerhört vacker!
Tack! Helt magiskt <3
<3
Att se min son (3 år snart) busa och larva sig för att få sin lillasyster (8 månader) att skratta. Det är liks gulligt varje gång, tröttnar aldrig!
K, nej sådant går inte att tröttna på. Så fint!!
Svårt att komma på finaste… men när min mamma gifte om sig med min bonuspappa efter många år som ensamstående är ett av de finaste minnena jag kommer ha i livet. Den lyckan var obeskrivlig. Blev en underbart fin dag.
Så fint!
Ett av mina finaste minnen är av en tjej som bodde på behandlingshemmet jag jobbar på. Hon kom in i köket en dag när jag jobbade och sa till mig: ”du är alltid så glad. Jag blir glad av att se dig, du lyser som en en sol”. Det är en den finaste kommentar jag någonsin har fått. Tyvärr orkade hon inte stå emot sina demoner och hon lever inte längre. Minnet av henne lever vidare i mig ❤️.
??
Vill inte vara den mamman.
MEN ATT SE MIN BEBIS LE FÖR FÖRSTA GÅNGEN ?
<3
min systers två små pojkar på 6 o 8 år<3 visst kan dom va jobbigast i världen men det glöms bort sekunden dom kommer springandes och ger mig en stoooor kram. älskar dom mer än något annat på denna jord och jag är så tacksam för dom! mina små lyckopiller<3
Lyckopiller. Så fint beskrivet!! <3
Vad är era bästa spar- och ekonomitips?
Spara det första du gör när lönen kommer och se över dina utgifter
När jag var yngre gav jag pengar till mamma varje månad som hon fick sätta på ett sparkonto. På så sätt kunde jag inte ”låna” av mig själv så då gick det bättre att spara ?
Så ett konto låst på ett visst antal uttag/år kanske?
Fundera några gånger extra över varje inköp du gör.
Planera varje månad hur mycket du ska spara. Mål att om tex 6 månader ska jag ha sparat x kronor
Mitt tips:
– Börja med att kolla exakt hur mycket du får in och ut varje månad. Alltså:
Hur mycket pengar tjänar jag? och:
Hur mycket pengar MÅSTE jag av med (räkningar)?
– Det finns massor med mallar på internet för ovan, men du kan också göra en själv i excel för att skapa överblick över det.
När du har gjort ovanstående säger vi att du exempelvis tjänar 24.000 kr efter skatt, dina fasta utgifter (hyra/bostad, lån, mobil, spotify, träningskort osv.) kan vi som ett exempel säga är på 14.000 kr. Då har du 10.000 kronor kvar att leva på.
Av dessa 10.000 kronor gör du sedan en plan:
– Hur mycket behöver jag spendera för mat? Här måste du vara strikt! Du behöver oftast inte mer än 5-600 kr per vecka om du är en person. Gör även matsäck, så du inte köper mat ute på lunchen.
– Hur mycket av dessa resterande ca 8000 kronor kan jag dra bort och fortfarande leva gott för? Låt säga du endast behöver ca 1-2000 kronor till nöjen. Då har du helt plötsligt 6000 kronor som du, så fort du får din lön, skickar över till ett sparkonto. Du rör sedan inte dessa pengar om inte det är absolut nödvändigt 🙂
Hoppas du förstår ovanstående! Jag har i alla fall hittills lyckats spara ihop ca. 100.000 kronor sedan januari med hjälp av ovan.
Gör det till en vana och en ”sport” att tänka att du är snål. Tänka: ”Nej, det är jag för ekonomisk för att köpa. Nej, det där behöver jag inte!” Ställ om tankarna så.
Snål brukar vara ett skällsord, men jag menar att du ler lite och tänker så.
dumpstra!
handla kort datum-halva priset.
blötlägg o koka egna bönor och linser istället för att köpa konserver.
cykla istället för att åka buss.
laga trasiga kläder istället för att köpa nya.
kläder bortom räddning kan man använda till att lappa andra.
baka eget bröd.
grodda groddar.
leta i varje container du ser, hittar du fina saker kan man sälja dem.
Handla med kontanter o inte kort, då tänker du till när du handlar plus att du att du ser att pengarna försvinner. Finns undersökningar som visar att hjärnan inte registrerar att du ger bort något för varor när du betalar med kort eftersom du får tillbaka kortet medans du blir av med kontanter.
Put money aside every month.
When shopping always ask yourself: Is it a need or a want?
Någon annan vuxen kvinna i 20-30 års ålder som finner det svårare att skaffa nya vänner? Kanske även gäller män. Men personligen tkr jag det är svårare att skapa kontakt utanför arbete i denna ålder. Varför vet jag ej. 🙂 kanske bara är jag…
Jag! Ingen jävel har ju tid att ses på en fika och lära känna varandra.
Sen jag blev mamma Har jag haft svårt att finna tiden. Men nu när jag kan så är de ju svårare att hitta vänskapen… Klurigt dedär. Men då är de åtminstone en människa som känner som jag iaf haha :))
Ja men folk är ju dödsjobbiga. Skaffa en (eller sju) katter istället så behöver du inga vänner ?
Tyvärr kan en inte ha ett vuxet ge och ta samtal med ett gäng katter. Än mindre ta ut dom på galej eller få tips och råd ifrån. Plus att de skulle ha ihjäl mina allergiska familjemedlemmar ganska kvickt så njaaa… Tror inte katter är svaret här haha 🙂
Håller med.. mitt problem är typ att stå ut med vänner? Inte hittat några som inte tömmer mig på energi (utom min pojkvän, som såklart visar på att alla inte är på det viset. Men inte träffat några potentiella kompisar som inte visar sig vara så)
Misstag kan alla göra men tror att vänskaps relationer är lite samma som en kärleksfull relation där båda måste jobba på sig själv och växa o utvecklas.. Ibland åt olika håll och ibland tillsammans.. Men samma här.. Less vänskap som dränerar mig.. Tål ej skitsnack så när jag hör det blir de diskussion varje gång för jag tkr en tar de med personen de ogillar eller bara släpper det… Ogillar även att vissa nedvärderar varandra och kallar vissa för förnedrande ord… Det ska va girl power och inget annat. Meeen hittar inte de ärliga och roliga brudarna att umgås med… Karlar har jag gett upp som vänner då de flesta bara vill ligga med en… Damn it… Var hittar en ens vänner i vuxen ålder som kan bete sig?!?! :)) tips mottages
Ja det är inte så lätt. Svenskar är väl överlag svåra att komma i kontakt med, men undrar om inte staden där jag bor tar priset. Usch.
Njaaa tror nog min stad är detsamma.. Men vi norrbottningar är kanske som vi är.. Men vaaaar hittas vänskapen? Har du tips? I all ärlighet testa jag badoo men de var såååå dålig idé så tog bort den… hahaha
Haha möjligt, jag vet bara att där jag kommer från är det betydligt lättare att prata och komma i kontakt med folk än vad det är här. Stor skillnad på mentaliteten och då har jag ändå bara flyttat ca 5 mil, men upplever att ju längre inåt land man kommer desto svårare är det.
Önskar jag hade tips. Jag har hittat några via min klubb, men de är 50 och äldre än min mamma, känns sådär att umgås med dem mer än att boka tider ihop för lite extraträning. Men alla rekommenderar ju det, att hitta en klubb eller förening och gå den vägen. Gymmet kanske funkar, jag vet inte men man kanske ska chansa.
Jag kom ny och helt själv till en ny stad när jag var trettio. Första vännen hittade jag på friskis och svettis. De andra via kollegor på jobbet och senare också deras vänner. Svårt och det tog ett tag. Men man måste våga ta första kontakten. Tjejen på gymmet började jag prata med då vi alltid gick på samma pass. När vi pratat lite efter passen några gånger frågade jag om hon ville ta en fika då jag tyckte hon var trevlig och jag var ny i stan. Hon blev jätteglad och vi är nära vänner nu. Våga? i värsta fall blir det bara en fika och inget mer.
Här har du en till norrlänning!??
Jag har haft samma ”problem”. I min stad är det väl lite svårt att lära känna någon om man inte vuxit upp ihop. Har lärt känna mina nuvarande vänner i grundskolan, idrottsklubben och via arbetet. Men vi jobbar så olika samt att många flyttat söderut/utomlands.
Men vad letar du för typ av vänner?
Trevlig och ärlig individ så har inte många krav heller.. Har haft vänskap genom åren och min längsta är från gymnasiet till nu (16-25) men vi har som så olika intressen och är såpass olika numer att de är mer energikrävande än givande vänskap. Sen vill jag ogärna blanda kollegor i mitt privata liv så är helst vänskap utanför jobb jag sökt och de går sådär 🙂 sen söker jag nog någon likasinnad vän som kan vara ett lugn blandat med virvelvind… Och faktiskt har intressanta saker att säga och inte bara skvaller eller skitsnack. Är väl ”bara” det… 🙂
Jag svarade på din kommentar men ser nu att den aldrig kom upp. Likasinnad själ med ett lugn, som värdesätter ärlighet och en glädjespridare, 🙂 så är ju ingen hel lång lista precis… 🙂 du då
Oops.. Nu såg jag att förra publicerades.. Tumme upp på de… Pinsamt för nu känner jag mig som en mormor
bästa sättet är ju att ha en återkommande grej som man träffar samma människor på. typ en kvällskurs eller en förening eller nåt, gå på möten osv.. tycker det är otroligt mycket lättare än att styra upp en fika eller liknande.
man kan tex gå med i ett politiskt parti eller en kyrkoförsamling eller allt åt alla osv.
Idag försvann endel kommentarer i kommentarsfältet. C skriver bland kommentarerna att det berodde på att hon ” moddat ett(!) ip-nummer. ETT!”, som att dessa kommentarer kom från en och samma person, och att de kommentarer som svarat denna person därför också försvunnit. De kommentarer jag uppmärksammade försvann var av kritisk natur (mot C) under inlägget om Mona. Andra verkar uppmärksammat att andra kommentarer som försvunnit var positiva mot Bella och kritiska mot C.
En av de kommentarerna som försvann var min, där jag svarade på en annan persons kritiska kommentar, och vi båda kommenterade om att Mona själv inte sagt något om att friskriva män från ansvar och att det blir väldigt dumt när C uttrycker sig som om det är vad Mona tycker. C skriver att de kommentarer som är borta, är borta för att de inte hade något egentligt att säga och bara var otrevliga och förpestade kommentarsfältet samt att personen spammade.
Vad tycker ni om detta?
Hur många fick kommentarer borttagna?
Vad jag minns har C tidigare skrivit ett inlägg om att hon tänker ”städa upp bland kommentarerna”, jag antog att det betydde att städa upp bland kommentarer som bara är till för att provocera och typ starta tjaffs med andra i kommentarsfälten. Men innefattar denna uppstädning även de kommentarer som vill föra fram kritik och påtala när man tycker att C själv, eller någon annan, trampar över gränsen?
Kan tillägga att jag under samma inlägg om Mona postade en annan kommentar än den som togs bort, om hur C uttryckt sig i inlägget om Bella, den kommentaren har fortfarande inte kommit upp. Den var kritisk och ifrågasättande men inte otrevligt skriven. Skrev den efter jag skrivit ett par andra kritiska kommentarer gällande att kommentera negativt om hur andra ser ut.
Inte poppis?
Nä varför ska vi ha suroroppar här som hela tiden ifrågasätter och kritiserar vad cam cam skriver på SIN blogg? Helt rätt att de som tycker illa om hur c skriver blickas eller iaf modereras
Får man skriva vad man vill på sin blogg menar du? Eller finns det en gräns?
Klart hon får skriva vad hon vill på sin blogg, skriver hon något otillåtet så lär hon ju få samtal från sin chef och inget du behöver agera moderator över då det för dig är helt frivilligt att vistas här och ingen rättighet
Varför agerar Camilla då som moderator i influencer världen? ?
Det är väldigt intressant att andra bloggare ska släppa fram kritik på sina bloggar, det ska de tåla. Man ska få lov att föra fram sin kritik till dem och också få den publicerad.
Men här gäller inte detsamma.
Bäst är ju när läsare är arga för att deras kritiska kommentar ej syns hos bloggaren och postar den här ist. Minns att det var mycket kritik mot både gabjoss och Isabella som modererade sitt kommentarsfält samt kritik mot dessie som inte svarade trevlig på kritik. Well, well, lite annat ljud i källan nu ?
Svar till anonym 23:07 : Skällan inte källan ;-P
Varför skulle hon inte få det?
Så det finns ingen gräns alltså? Helt okej att skriva ut på en blogg att man tycker någon är skitful exempelvis?
Ja! Hennes blogg, hennes val. Du får väl polisanmäla om du känner dig kränkt/sekundärkränkt ??♀️
Korrekt
Herregud jag ser dig framför mig sitta längst fram i klassen och ropa på fröken för att de andra eleverna inte är tysta
Det var över 200 personer som tyckte att Camilla gick över gränsen (som tydligen inte existerar alls) idag..
Då kanske de 200 stycken ska hitta en annan blogg att läsa som passar dom bättre. Du inräknad.
C ansåg att andra bloggare agdrar på ett sätt som är skadligt för unga. Därför startade hon denna bloggen, för att kunna kritisera det som är fel.
Flera med mig (då det ofta kommenteras) tycker att C ibland agerar på ett sätt som är skadligt. Då kritiserar vi henne.
Man ser något man anser är fel, man kritiserar. Men enligt ditt resonemang ska alla bara gå någon annanstans när de ser något de tycker är fel.
Kritiken C får handlar inte om att bloggen är tråkig, utan att hon uttrycker sig på ett sätt som inte är okej. När någon uttrycker sig på ett sätt, så säger man ifrån till den personen. Varför konstigt?
Svar till 20.56 alltså jag tänker såhär. Jag går inte hem till folk jag inte gillar lätt som en plätt. Jag går inte hem till dessa och försöker få dom att ändra sig så att de passar mig bättre.
Jag går inte heller hem till folk bara för att tala om för dem hur de ska vara.
Om jag däremot befinner mig hemma hos någon som säger något elakt till någon annan eller om någon annan som jag tycker går över gränsen, då säger jag till den personen att jag tycker att den ska sluta säga såna saker. Och fortsätter säga till personer om beteendet upprepas. Konstigt?
Och går dit dag efter dag för att läxa upp värdfolket.. klart du till slut blir portad
Jag kommenterar verkligen inte här varje dag.
Jag började läsa bloggen när den var ny och tyckte länge bara positivt om den. Men efter ett tag, nånstans efter att Camilla länge skrivit elaka inlägg om Tyra, så började min uppfattning ändras och jag började säga ifrån i kommentarsfältet när jag tyckte att inläggen gick över gränsen. Det som tog plats på denna blogg mot Tyra var ren och skär nätmobbning. Flera gånger efter har tveksamma inlägg skrivits och jag fortsätter kommentera när jag tycker det går över gränsen för jag vill inte att fler personer ska utsättas för det som Tyras, och senare till viss del Anna Book, utsattes för.
Och jag har all rätt i världen att befinna mig här och säga ifrån i kommentarerna, precis som de andra över 200 personerna som reagerade på samma sak som jag själv idag.
De där 200 andra personerna verkar då inte hålla med dig nu? Men visst du och de där 200 andra som inte syns är här som en ren protest och för att ryta till på c när hon skriver saker som passerar din gräns gör vad du tycker är rätt eller fel. Herregud vad du måste ha att göra på Flashback där 99,9% troligen tycker annorlunda än dig i det mesta och ej uttrycker sig som sig bör
Till Borttagna kommentarer och person på modd:
”Och jag har all rätt i världen att befinna mig här och säga ifrån i kommentarerna, precis som de andra över 200 personerna som reagerade på samma sak som jag själv idag.”
Var tror du att du befinner dig? Du har ingen rätt till någonting här inne om inte CamCam vill det.
Det är ingen liten personlig blogg som C driver. Det är typ Sveriges största, som enligt egen utsago går ut på att granska andra människor. Klart att en sån blogg måate kunna kritiseras och inte stå oemotsagd. C arbetar på en redaktion för en nyhetssajt, ska alla som har kritik mot liknande skribenter ”starta en egen blogg” eller ”gå någon annanstans” då?
Och varför är det en av Sveriges största? För att folk läser den. Du måste inte vara här inne om du inte vill. Men camcam bestämmer själv vad hon tillåter och inte. Och det verkar som att folk accepterar det eftersom, som du själv också säger, hon är en av Sveriges största bloggar.
Jag vet att jag inte måste vara här inne och läsa. Men om jag går in här och så löser något jag inte tycker är okej, så anser jag att jag har rätt att säga ifrån. Sen om inte C tycker att jag ska få lov att göra det, så antar jag då att hon, och även du, anser att ingen bloggare ska bli kritiserad för något på sin blogg.
Samma ska väl isf gälla för alla tänker jag.
Som sagt. Alla kommentarer som är trådade under en raderad kommentar försvinner när kommentaren över raderas.
Vill du att jag gör ett inlägg och visar med bilder?
Jag ifrågasätter inte ditt påstående om att när en första kommentar raderas, så raderas även svaren på den. Är helt med på hur det fungerar.
Det jag ifrågasätter är om moddandet/svartlistandet skett på rätt grunder samt om det verkligen bara handlar om första kommentarer från en och samma person som har försvunnit.
Vill du att jag visar med bilder hur jag menar?
Behövs inte, jag gör ändå som jag vill här inne. 🙂
Nu är jag klar med den här diskussionen men vill du fortsätta med den, gör gärna det men då på egen hand.
Ha en trevlig kväll!
Eller förresten – jo.
Gör gärna det och maila till kontakt@bloggbevakning.se
Tack för förhand! 🙂
Coola tjejen ?
Tror du detta är hovrätten? Klicka in på familjeliv och ta en flaska vin alternativt dra ur pinnen ur r*ven. Så trött på låtsaspoliser
På rätt grunder? Camcam bestämmer vad som är på rätt grunder, så det behöver du inte oroa dig för.
Bra att hon rensar. Finns dom som skriver för att vara elaka. Jag vill inte läsa dom och dom är inte värda att vara kvar. Min försvann men det var visst ett misstag. Tycker ibland här också om någon tex är ledsen och hen blir påhoppad att dom skulle tas bort. Håll god ton och ändå ha en åsikt är inte svårt.
Tips på icke perfekta influencers som har barn och bloggar ofta?
Kobranhuggertill
Förlåt. Hon är på insta. Inte blogg. Jag läste flr snabbt
Knivlisa!
Carin da Silva gillar jag!
Vanja Wikström 🙂 det är mycket fint och så men hon visar det verkliga livet med jämna mellanrum! Gillar blandningen 🙂
Spiderchick
Jag har vart tillsamman med min sambo i 4 år men jag känner mig alltid så utanför på släktträffar.
Min killes bror har barn och hans sambo och min kille mamma känns som om dom är så tajta. Bara i veckan åkte dom till Ullared mott i veckan tillsamman utan att fråga mig. Fick höra efteråt att dom vart där för det är det enda dom pratar om.
När det gäller middagar och jag jobbar senare än 17.00 (jag jobbar skift och hon 8-16 varje dag) så äter dom alltid innan pga barnet så jag får alltid äta ensam och själv på kvällen när jag kommer hem.
Dom ska såklart fira jul tillsammans då dom har barn medan vi som inte har barn firar isär och då blir jag plötsligt sämre i deras ögon. Så tråkig känsla, känns som allt jag gör jämfört med brorns sambo är dåligt. Dom har förövrigt varit tillsammans i 9 år.
Sen mormorn i familjen….. Min sambos mormor gnäller alltid på mina jobb jag haft under dessa 4 år. Jobbat heltid på olika företag och har äntligen fått fast tjänst men då gnälls det på dåliga arbetstider (skift som sagt) och att hennes bekanta som jobbat på samma område har ALLA fått cancer så det är inge bra. För brorns flickvän har fasta tider och hon är så mycket bättre som är äldre och bara jobbar 75% och aldrig helg.
Jag har bra kontakt med sambons mamma men funderar på att hoppa några träffar framöver för blir så ledsen i mitt hjärtat.
Hur tycker ni jag ska göra för att själv må bättre? Sitter fast på en sån här träff just nu.
Förklara för din sambo hur du känner och sluta gå på träffar som får dig att må dåligt.
Skit i de där jävla träffarna! Man MÅSTE inte gå. Gör något du tycker om istället. Det är du värd. ❤️
Den enda relationen du kan påverka är din egen, ger absolut inget att hålla på och jämföra hennes och din relation. Dessutom så kanske mamman gillar din sambos fru mer, bara för att man har två söner och de har respektive innebär det inte att man måste göra exakt lika med dessa respektive
Det låter inte alls kul.
Umgås ni ofta? Man behöver ju inte träffa sin familj (eller sin killes familj) i tid och otid. Jag träffar svärisarna på sin höjd några gånger om året, typ födelsedagar. Min man och våra barn åker dit oftare, exempelvis när jag jobbar helg. Tidigare så brukade min svärfar alltid tjata om varför jag inte har körkort (bor i en storstad och har inget behov), så då tröttnade jag. Har väldigt lite gemensamt med min svärmor även fast hon är gullig och bra på alla sätt och vis.
Man kan faktiskt tycka om människor olika mycket.
Med det sagt ska svärmor oaktat det, behandla dej med respekt som den kvinna hennes son valt att leva med.
De kanske anser sig ha roligare utan dej på sina resor, är de verkligen två personer du vill hänga med på de viset?
Du är bra och viktig precis som du är, personer som exkluderar och inte gör sig något besvär för att dölja det utan snarare markera och visar upp det är inte sällskap att eftersträva. Hoppas du kan hitta en balans i träffarna där du går ut som vinnare inombords. Kram kram
De allra, allra flesta har ju ingen bästisrelation med svärisarna! Inte så man åker på gemensamma resor, på tu man hand. Jag tycker du ska se det som att svärmor och svägerskan råkar klicka himla bra som personer, och att det inte har något med dig att göra. De flesta är som du.
Ang klagomål på var du firar jul och var du jobbar skulle jag försöka söka stöd hos sambon – känns det inte lättare om han bekräftar dina känslor, och håller med dig om att mormor lägger i näsan i blöt?
Jag har varit med om nästan samma sak. Det enda som hjälpte – efter jag hade pratat med hans mamma, som ändå inte förstod – var när jag helt enkelt slutade, jag slutade umgås med dem. Tydligen var jag inte intressant eller bra nog för dem, så då tryckte jag på stopp-knappen och beslutade mig för att inte behöva utsätta mig för dem igen. De dräner mig på energi. Jag överlever utan dem och de överlever även mycket väl utan mig, så om inte det är absolut måste, då träffar jag inte dem!
Alltså:
1) Prata med honom och sedan med hans mamma! Du skriver att ni har en bra relation. Berätta hur du känner för henne, säg det som du har skrivit till oss. Låt henne veta det här och låt henne veta det direkt från dig.
2) Om inte någonting händer: Låt bli att träffa dem om inte det är nödvändigt, exempelvis att de vill fira din sambo tillsammans med er eller något. Det kommer att spara dig så mycket energi!
Okej så min chef vill att jag ska ta över en administratörs arbetsuppgifter. Är i grunden anställd som projektledare med bra lön. Admin-personen ska sluta och chefen vill att jag ska ta de arbetsuppgifterna. Typ skriva protokoll, kalla t möten, boka mötesrum osv. Vafan! Det vill jag inte. Inte för att jag är för fin för det men för att det inte är det jobb jag sökte. Vad säger man?
Säg exakt det, att det var inte det jobb du sökte och om det är en permanent lösning, något som eventuellt kommer att få dig att söka vidare. Om det inte går att lösa det på annat sätt och du vill vara kvar så var noga med att 1) dina nuvarande arbetsuppgifter minskar med samma börda som administratörsuppgifterna kommer att ta av din tid (förutsätter att du är fullt sysselsatt idag) – klassisk fälla annars att du får mer att göra men inte mer tid att göra det på och dessutom ingen annan ekonomisk ersättning 2) eventuellt ökad lön som kompensation för att du tar på dig arbetsuppgifter som inte ingår i din roll – inte säkert att det går hem, men förhandla kan man alltid göra 3) får en bestämd datum/tid som detta gäller om det är så att chefen får det till att det är tillfällig lösning om hen är rädd för att tappa dig. Då kan du, när den bestämda tiden börjar närma sig sitt slut ta upp detta med chefen om du inte sett indikation på att arbetsuppgifterna kommer att tas över av någon annan ex. att en jobbannons gått ut eller någon annan redan börjat att ta över.
Förklara att du inte kan ha en tjänst på 200% (jag antar du jobbar 100 och den som slutar också jobbar 100) men framförallt att du inte är anställd för den tjänstens skull.
Håller verkligen med om detta! Om det gäller två heltidstjänster så är det ju orimligt att du ska ta över den andres arbetsuppgifter också! Förklara för din arbetsgivare att du dels inte är anställd för att utföra den andra personens arbetsuppgifter, och att ditt andra arbete skulle bli lidande om du tvingas utföra dubbelt arbete.
Säg ”de här arbetsuppgifterna ingår inte i min tjänst och jag kommer göra mitt jobb bättre om ni i stället anställer en ny administratör”
Camilla dissar hösten, men det gör inte jag. Välkomna över att titta på färgglada träd (i mulet väder)!
http://giraffen197.webblogg.se/2018/november/hostfarger-autumn-colours.html
Riktigt vackert!! Jag sög in de vackra färgerna så som dagsljus ungefär. Fantastiskt! Tack!
Roligt att det ger! Ha en fin helg! <3
Ja absolut, fantastiska foton och vackra färger. Detsamma, Josephine önskar jag dig! ??
Det är inte höst, det är vinter sen länge!
Eftersom du skrev så, så tittade jag efter vilken temperatur de har i Bryssel nu och det är 11-15 grader varmt. Bilderna togs där och där ser det ut att vara höst. Vackert oavsett!
*höstvärme
Nej det räknas ff som höst.
Är jag satt på modd sen förra inlägget? Svarade bara på en kommentar och skrev att inte döma kvinnor i destruktiva förhållanden för att de inte lämnar.
Nån annan som har hallux valgus? ?
Ja. ”barfotaskor” har hjälp mig, alltså skor med zero drop och bred tå
Jag. Ärvde från mamma. Hade mer komplex över det förut men orkar inte bry mig längre.
Pm det är till nån tröst, så hade min farmor det, jag sälska(de hon är död) henne något otroligt mycket. Minns att jag tänkte på formen på hennes fötter som liten och numera blir jag varm i hjärtat och tänker åhhh farmorfötter (menar inte som i gamla) utan bara att det påminner om min allra käraste farmor och jag tycker det är så vackert! ❤️ Förstår att det säkert är skitjobbigt för er men om det är till någon tröst så hade jag antagligen blivet varm i hjärtat av att se era fötter 😉
Mitt problem är inte att dom ser konstiga ut, utan att det gör ont
Jaha! Förlåt jag viste inte att det gjorde ont 🙁 stackars er, och farmor 🙁
Jag fick hallux valgus-knölar när jag var typ elva (ärftligt). Jag opererade bort dom när jag var 22-23. Det kan jag verkligen rekommendera.
Blev det bra? Jag har börjat få väldiga problem med min vänstra fot och jag har förstått att den typen av operationer inte alltid blir lyckade. Att vissa kirurger t.o.m. avråder från operation.
Ja, det blev jättebra 🙂 Jag opererade båda fötterna, med ett års mellanrum. Sjukskriven 2 veckor efter op, då låg jag mest på soffan och tryckte i mig smärtstillande. Sen fick jag ha en toffla på foten tills bandaget togs av (eftersom den såklart inte fick plats i en vanlig sko pga svullnad och bandage). Nu har det gått ca 10 år och det är skönt att inte ha ont + att jag inte får hål på skorna längre (knölarna skavde alltid hål på mina skor förut).
Var opererade du dig? Jag har läst om en klinik i Skåne någonstans (Helsingborg?) som tydligen är specialiserade. Men kan man göra det var som helst?
Jag bor i Stockholm. Jag gick till min vanliga husläkare och fick remiss till ortopeden på Sabbatsbergs sjukhus.
Capio i Lund är mkt duktiga på hallux valgus. 🙂
Opererade ena foten som 14-åring. Valde att inte göra den andra. Vet ju inte hur foten varit idag utan op, men den är inte helt bra 30 år senare, har mer smärtor och obehag i den opererade än den andra + sämre ’kontakt’ och balans trots mycket träning.
Ja, och jag har alltid blivit avrådd från att operera av alla möjliga människor med undantag ifall jag skulle få ont och inte kunna leva normalt pga smärtor. Att skippa klackar och sånt är inget större offer för mig, värre är att hitta skor som är breda nog fram (har storlek ”k”) Det senaste märket som jag har köpt nu är ”Pure wellness”, mycket sköna.
Skomärket Altra gör skor med bred tåbox och nolldropp. Drömmen för fötterna!
Jag har det, dock inte superknöligt men superont!!!! Går jag i skor utan speciella inlägg (ballerinas är döden) så gör det riktigt ont. Och sen fick jag även en 30 kilos vikt på just hallicken häromdagen. Delvist handikappad nu.
Halluxen*****
Jag! Jag har haft det så längre jag kan minnas men började få riktiga smärtor i samband med högklackat när jag var ca 17 år, är 25 år idag och var hos en ortoped förra veckan för mer eller mindre konstanta smärtor, kan knappt köra bil! Han ville inte operera mig då han tycker att jag är för ung och denna operation inte alltid blir bra, han sa att det varit en sak om jag varit 55-60 år, men att operera nu och eventuellt om-operera kan man inte göra hur många gånger som helst. Plus lång sjukskrivning efter, från 8 veckor/fot.
Han sa att jag ska börja med skoinlägg gjutna efter mina fötter som är specialanpassade för hallux valgus. Lycka till?
Ja. Hindrar enormt i valet av skor till exempel och dessutom är det i princip enbart dyra skor som funkar. Gör ont att gå ibland. Har förutom hallux valgus även fått gikt på samma fot som jag har hallux valgusen ? då var jag verkligen helt handikappad. Kunde inte ens gå mellan soffan och toaletten på en vecka, fick KRYPA. Vill operera men enligt läkaren på vårdcentralen är min stortå för rak så han skrev ingen remiss. Och egenremissen jag skickat till ortopeden valde dom att skita i.
Det som hjälpt mig till slut är såna här.
https://www.shop4body.se/p/taadelare-i-silikon-2-st?catid=108&gclid=Cj0KCQiAw5_fBRCSARIsAGodhk8zdkU6vxN9lL7nK7o-1CPV3VKt4j4hJiV206rOn_5Fd77iiQZq8QMaAv2BEALw_wcB
Tådelare i silikon. Ju bredare desto bättre.
Kunde knappt gå innan men tar numera långpromenader utan problem och kan jogga med.
Någon i området Linköping/Norrköping som kan tipsa om ett ställe att göra en analys av sin hy, samt få lite tips om produkter som passar osv? Vad jag än provar blir jag glansig i ansiktet i tid och otid, det är dags att göra något åt detta nu.
Sanna på salong egho!!
Vissa apotek gör analyser så testa det 🙂 annars kanske du kan söka efter dermatologer i Linköping/Norrköping?
Alla mina vänner är på fest medan jag sitter hemma och kollar på danska Ex on the Beach, käkar ostkrokar och gråter en skvätt.
Det är fan lite jobbigt att se allas stories. Livet år 2018 alltså.
Tips: titta inte på dem
Jag försöker låta bli men det är så svårt när de liksom finns där. Lyckas hålla mig ifrån det i typ en timme och sedan blir det att jag klickar på de små cirklarna ändå. Borde kanske avfölja.
Varför är du inte med då?
Blev inte bjuden. Simple as that.
Jag blir fan heller aldrig bjuden… Mina systrar ses alltid och har tjejmiddagar med sina vänner och halloween fester and what not. Och här sitter jag och får titta på bakom kulisserna.. Är jag så jävla tråkig brukar jag alltid fråga mig själv? Uppfattar mig inte som det… Kärlek till dig iaf❤
Men bjud in till tjejmiddag själv då?
Om det ändå vore så enkelt P. Min äldre syster har alltid vart svartsjuk på mig för att det gått bättre för mig i livet. Och hur jag vet det är för att hon fryser ut mig genom min lillasyster som ifrågasätter mig varför hon gör det varje gång vi ses (jag och lillsyrran). När vi ses så börjar den äldre provocera den mindre på sms och de slutar med att dom har smskrig när vi sitter och fikar. Den yngre har även erkänt att hon inte vågar fråga mig saker för att den äldre sprider falska påståenden om mig som hon ibland tror på. Hon har även spridit falska påståenden om min lillasyster till mig och dum som jag var gick jag på det i flera år, tills jag insåg vad hon håller på med.
Summan av kardemumman är att ja bjuder in, men får nästan alltid ett nej tack. Sist jag bjöd in den äldre systern på fika med hennes barn, då dök hon inte ens upp och hon hörde inte av sig på hela dagen. Där stog jag med fika och presenter till barnen och grät i min mans famn för jag undrade vad fan det är jag gör fel. Senare på kvällen skrev min syster ”trodde de va inställt idag” fast att jag inte hade sagt ngt om att de skulle vara inställt.
Tycker du jag ska fortsätta försöka bjuda in dom?
Du kan välja att dölja deras storys och/eller inlägg så du slipper se när de lägger upp något.
Och fråga dig själv om du vill ha vänner som exkluderar, du är värd bättre behandling.
Jag har tagit bort alla mina sociala medier pga sånt här. Jag VILL ofta stanna hemma för mig själv på helgkvällar, men kan ändå tycka det är jobbigt att se hur alla har det på sina fester. Lätt att fastna i nedstämda tankar som att alla andra har det bättre och roligare än en själv – det kanske dom har också men då behöver inte jag se det live hemifrån. Det enda som är synd är att jag inte hade lite chips.
Ja, alltså när jag har valt själv att vara hemma ”lider” jag inte av det. Men en sån här gång – när det inte är självvalt – är det riktigt jobbigt att se faktiskt. Och det är inte första gången det händer…
Jag blev avundsjuk på dina ostbågar, om det är till någon tröst….
Säker på att det är ALLA dina vänner som är på fest förresten? Bara de som uppdaterar syns ju, du och andra som käkar ostbågar märker inte varandra tänker jag.
Hahah det var magiskt gott med ostkrokar! Varit sugen på det en smärre evighet.
Njäe, inte ALLA kanske. Men de i det specifika gäng som jag umgås med mest med i alla fall + några andra klasskamrater.
Jag har slutat följa alla som får mig att må dåligt. Följer bara de vars inlägg får mig att må bra. De andra går jag aktivt in på deras konton och kollar när jag känner att jag orkar.
Har också rensat jättemycket bland konton jag följer, men har lite svårt med att sluta följa folk jag träffar pga är alldeles för konflikträdd, haha. Har dock upptäckt att man kan dölja både folks inlägg och stories på instagram, fantastisk funktion.
Samma här.
Varför frågade du inte om du kunde komma?
För att man inte vill vara den som bjuder in sig själv hela tiden.
Nån som jobbar i reception på typ SATS? Vad får ni i lön? Vad ingår i arbetet? Trivs ni?
Den jag kände förr genom jobbet trivdes varje dag.
Camcam har visst jobbat där.
Jag skulle inte rekommendera en jävel att jobba på SATS – förutom som gruppträningsinstruktör möjligtvis men inte som fast anställd. De har ett vidrigt arbetsklimat och folk går in i väggen som flugor.
Jag jobbar på annat gym ocj har 133 kr timmen
Jag jobbade i repan på SATS i fyra år när jag pluggade. På det centret var det typ bara en som hade en heltidstjänst i receptionen, alla andra jobbade extra. Det passade mig bra under min pluggtid. Men man tjänar rätt lite och det är dåligt ob. Riktigt ovärt att jobba helg skulle jag säga. Men du får träningskortet gratis i alla fall 🙂
Är det någon som vet om man kan beställa från Amazon till Sverige? När jag ska betala står det att jag måste bo i USA (eller något liknande). Jag ska ändå bara hyra en film så det är inte ens en vara…
VPN
Tack så otroligt bra!
Hur skaffar man VPN? 🙂 vad är bäst?
Fråga The Real Hmm…
Hen är expert på VPN! 🙂
Haha, nåja. ??
NordVPN är bra. Men all VPN kostar men oftast får du en fri prövotid.
Här kan ni läsa på lite beronde på vilka behov ni har.
https://vpnportalen.se/topp7?gclid=EAIaIQobChMIvb7Rv_fK3gIVB57VCh3OzwTJEAAYASAAEgJeIvD_BwE
Tror via tyska amazon?
Det har med rättigheter att göra. Amazon kan inte hyra ut filmer på andra marknader än de har rättigheter till.
Du beställer från anazon.dk (tyska) eller brittiska amazon. Har för mig frakten är lägst från tyska.
Frågan gällde film. ?
Vad jobbar ni som? Jag försöker komma på vad jag vill göra i framtiden och tycker att det är fruktansvärt jobbigt att ha noll koll som jag har nu. Jag gillar bland annat neurologi, kultur, musik, människor, astronomi och all möjlig roliga fakta. Har funderat på psykologi, etnografi och neurologi. Vett jag inte vill läsa läkare eller juridik eller ekonomi, eller kemi/biomedicin. Gillar att lära ut eller ha hyfsat ledande positioner, och det får gärna vara hyfsat bra betalt även om det inte är nödvändigt. Har ni något förslag? Plus att det alltid är kul att höra vad ni jobbar med 🙂 Tycker det är så svårt för hittar ingen program på uni som passar, så tänkte att man kanske kan börja bakifrån!
Jag har tyvärr inga förslag, men jag jobbar som skötare inom rättspsykiatri och litegrann som copywriter. Studerar just nu till digital strateg och har sökt några utbildningar (specialistundersköterska) som jag hoppas komma in på. Har iiiingen aning om vad jag vill bli när jag blir stor, haha!
Jag tog examen som medicinsk sekreterare i år. Trivs som fisken
Dålig lön?
Om d är samma som vårdadministratör så är d skitdålig lön – en som går i pension hos oss och har jobbat ”hur många år som helst” har 24.000kr på 100% före skatt!
Men d kanske inte är samma…?
Lönen är verkligen kass. Stackars hon som gick i pension, jag har 23500 efter att ha jobbat ett år, är dock inte nöjd på långa vägar.
Jag har jobbat som medicinsk sekreterare i 2 år, har 28.000kr 🙂
Varför är det så jobbigt att skriva ”de/det”? Du skriver ett d, varför?
Det är typ damma. Fast nu går vi ju yrkeshögskola i två år, mer gedigen utbildning. Jag tjänar mer som nyexaminerad än vad C skriver här under. Men det är inte stor ökning på lönerna dessvärre, det är dock brist så alla får jobb
Det var alltså jag, medsek, som svara
Trevligt jobb, men riktig skitlön.
Gymnasielärare kanske? Man får plugga länge med de ämnen som intresserar en och det är bra lön.
Jag har jobbat som lärarvikarie (upp till nian) och tycker det är fantastiskt att få chans att vara med och hjälpa dagens kids bli ansvarsfulla medborgare i det här landet. Har fått så mycket tillbaka på den lilla tid jag spenderat med dem!
Ja. Gymnasielärare! Det är jag och det är grymt. Lönerna stiger så det är bra. Jag är rätt nöjd med min lön faktiskt men det har krävts jäkligt mycket meck under de tolv åren jag är det.
Det skulle jag också vilja studera till!
Men en neurolog är en läkare, eller är jag ute och cyklar? Neurologi är väl läran om nervsystemet?
Är fysioterapeut och trivs väldigt bra med det 🙂
Läs något inom IT! Jag ångrar att jag inte gjorde det (läste ekonomi). Förknipade alltid IT med en gubbe som sitter i en källare och programmerar. Men det är inte alls så! Jobbar inom IT branschen nu och det finns SÅ många bra betalda jobb. Visste du att ingångslönen för en data scientist är 80,000kr? Det är en sån mansdominerad bransch så jag brinner verkligen för att få tjejer att bli intresserad 🙂
Alla gravida – när började man se bebiskulan på er? ??????????
V 20
Vecka 20 blev folk misstänksamma men vågade inte säga något. Vecka 25 började folk våga kommentera utan att jag sagt något först.
Första barnet i vecka 9 och andra barnet i vecka 7. Har varit skitsvårt att försöka dölja det till ultraljudet i vecka 19. Andra gången insåg vi att det inte gick så fick ”gå ut” med det i vecka 12 för det var så pass tydligt. Fick även foglossning i vecka 9 och kunde inte gå, så var enklast att berätta.
Första barnet: v 19
Andra barnet: v 14?
Jag har en riktig härlig kula, är inte gravid. Jobbigt när folk börjar fråga liksom.
Lite från vecka 20, men väldigt tydligt från vecka 30
Vecka 28 ungefär. Innan dess såg jag bara svullen ut.
Väntar mitt andra barn nu och är i vecka 21. Tycker att jag har varit svullen och har använt mamma-byxor från v12 typ med båda. Den första som ”vågat” säga något gjorde det när jag var i v18. Är 160 och väger 50-55 icke gravid.. nu från v.20 tycker jag att det bara sagt PANG och den går liksom inte att dölja längre.
Har två barn. Första barnet syntes magen kring v 15. När jag var helt naken och låg ned. Magen syntes kring v 23-25 när jag var påklädd. Kunde dölja magen med lätthet till ca v 30.
Med andra barnet så var det ungefär samma.
Vecka 20 första graviditeten och runt vecka 12 andra graviditeten! Är 15 veckor nu ?
Första vecka 21
Andra vecka 9 ?
Första: runt v. 25
Andra: v. 20
Kunde med första dock dölja det med ”rätt kläder” fram tills v.36. Med andra nu kunde jag dölja det fram till v. 26-27 iaf, är i v.35 nu.
Första barnet kring vecka 19-20 om jag minns rätt
Gravid med andra barnet nu i vecka 21 och det började synas kring vecka 15 har jag för mig =)
Fock barn nyligen. Svullen sen v13 men fick ingen riktig kula före typ v 20
Hur får man hemmagjorda popcorn att smaka som de man köper på bio (så där fluffiga och gula)? Är det stor skillnad mellan mikro och kastrull? ?
Definitivt bättre i kastrull
Mycket godare i kastrull! Hemligheten är smör. M a s s a smör. Poppa popcornen i kastrull, ställ in en oförskämd mängd smör (vi snackar typ 100g till en skål med popcorn) och smält på låg värme. Ringla över smöret på de poppade popcornen, salta, rör om och njut!
*smör in i mikron alltså, missade mikron där..
Kastrull sen smällt smör på mumma ?
Poppa dom i kokosolja på kastrullen har jag hört, har dock inte testat själv.
Tack för era grymma svar! Ska definitivt prova era tips ?
Jag som faktiskt har poppat ”biopopcorn” så poppas de i kastrull i ”maskinen” med en olja (såklart som många nämnt) sen har man ett speciellt smörsalt som man har i samtidigt som man häller i oljan. Det är smörsaltet som gör popcornen gula och mööömsiga!
Vill dock gärna veta vart man får tag på detta smörsalt och vill såklart ha sådana popcorn hemma. Äääääälska smörpopcorn!!
Det heter Flavicol och jag köper alltid hem det online. Flavicol + kokosolja är den bästa kombon för att få biopopcorn hemma, jag har experimenterat massor med det här och landat i detta.
Poppa i kastrull i majsolja + lite salt efteråt – nej, smakar inte som på bio men jättegott! (och kanske liiiite nyttigare?)
Poppa popcornkärnorna i en kastrull med massa smör i, sen öööser du på med popcorn-smör som finns att köpa på ica 🙂 https://www.google.se/search?q=popcorn+sm%C3%B6r&source=lnms&tbm=isch&sa=X&ved=0ahUKEwi3kLLz4sreAhVBiiwKHejWAE0Q_AUIDigB&biw=1689&bih=827#imgrc=RCuBiPAOSTB9nM: liknande bilden <-
men näää blev ju fel länk ser ja 🙁 Men bilden som är på tredje raden längst till vänster 😛
Finnns en lång orange påse som man kan köpa på maxi, popcorna i den smakar exakt som biopopcorn
bACHELOR
Hur många tjejer är från Lifestyle???
Vilks har suttit hemma och själva sökt?
Känns som ett helt gäng är hämtat från Stockholms uteliv.
Tits, Lips och ett fruktansvärt dåligt språk ???
Haha dom är så pinsamma allihopa. Mestadels lipfillers hårförlängningar och fula ord överallt. Men det verkar ju tydligt att den där polisen ändå mest är ute efter ”mjuka läppar”.
Förresten, fyllda läppar ser ju så sjukt skumma ut, som att de blivit stuckna av ett bi. Är de verkligen mjuka? De ser ju så ”hårda ut när läpparna är fyllda till bredden. Någon som vill berätta hur de känns?
Vad är Lifestyle?
My martens jobb lifestyle awards
Herregud vad pinsamt det programmet är! Särskilt Michaela med blått hår. *Facepalm*
Den enda som gjort läpparna och tuttarna är väl Li? ? tycker hon är så vacker iallafall, så härligt leende och lugn utstrålning.
Hon är nog min favorit, vem är er??
Hon ser ju ut som en plastdocka. Jag gillar Hedvig och Elina.
Gillar hon från dalarna, Matilda tror jag hon heter
Sen tycker jag Li är jättesöt, samt hon den ena av de ”nya” tjejerna, Karin 😀
Håller med om Li! Tycker hon verkar så genuin.
När alla är bittra för att nya kommer in visar hon runt dom.
Hon låter lugn och harmonisk:p
Tips på bra konstnärskonton på Instagram?
Drawnbyjovanna
Njaaa gillade inte. Men tack ändå! Nån mer som har tips?
Jag tyckte bilderna på hennes hemsida var fina
Daliadiary. Inget rent konstkonto, men väldigt talangfull som testar olika stilar
Worldofartists! Kontot delar olika personers konst. Gillar det för det är alltid något nytt och inte bara samma stil. Målar/ritar du?
saravideericsson
vskafandre & danmayart
Mina två favoritkonstnärer på insta. Så avundsjuk, särskilt på vskafandres bilder till boken ”Dad by my side”.
Jag ska titta på alla sedan när det fungerar igen för mig så även jag tar med mig tipsen, tack!
Kika gärna på mitt konto där jag postar bilder på min konst @michellejosefindesign ?
@Maddemarialill
sara.anstis
Jag har alltid haft en tendens att få mjäll men det brukar lösa sig om jag använder head and shoulders ett tag, men den här gången försvinner det inte. I stället har det blivit nästan som exem, kliar jättemycket och har haft torra partier som nästan inte ens är i hårbotten utan nästan i nacken och vid örat typ. Har testat Maria Nilas heal-serie, betnovat och nån hårklikräm från aco. Har testat både att tvätta ofta och mer sällan men med torrschampo (det funkar inte så bra…). Någon som har fler förslag eller kanske till och med en mirakelkur?
Låter som min psoriasis. Mest vid hårfäste och öron och nacke. Torra partier som blir som såriga eksem. Får schampo på recept och kortison att smörja med. Inget annat hjälper mig. Gå till vc och visa upp.
Låter som min sambo, han fick diagnosen mjällexsem och fick denna ordinerad av läkare: https://www.apoteket.se/produkt/fungoral-schampo-20-mg-per-ml-120-milliliter-flaska-245898/
Det är den jag (som skrev om min psoriasis ovan) får på recept av min läkare.
Den går att köpa lika bra utan recept.
Det du vill ha är ämnet ketakonazol ? om det så är fungoral eller ngt annat b-märke spelar ingen roll. Det är skitbra iaf
Jag vet, men då räknas den inte med i högkostnadsskyddet:)
Den här är SÅ bra! Guds gåva till mänskligheten 🙂 Varje gång jag börjar få mjäll eller torrhet, då använder jag detta och vips är det borta för ett bra tag!
Ps. Man kan även köpa den utan recept!
Jag har psoriasis och blev erbjuden kortisonspruta i huvudet. Det är ingen permanent lösning och det kan bli värre. Jag tackade nej men fick tips från en sjuksköterka vars son också har psoriasis. Schampo från bodyshop, Ginger Anti Dandruff Shampoo. Lilla flaskan ligger på 40 kr, värt att testa. Jag hade så illa på vintrarna att jag hade stora sårskorpor och klia så jag fick blod på fingrarna. Nu kliar det inte alls lika mycket! Psoriasisen är såklart kvar, inget du kan bota men bara att bli av med kliandet gör att jag inte blir knäpp.
Sevorex eller annat från apoteket. Fråga dom.
Testa body shops schampoo först! Är en brun flaska med ingefära på. Den är superbra
Usch för H a S hette Clerasil förut. Blir värre av det för många. Duscha inte håret i varmt vatten. Det skyddande fettet som huvet producerar försvinner då.
Nu letar vi fram fina saker som folk har sagt åt oss, ur minnet.
”Du är för smart för att jobba där…” gjorde inte ont att höra. Ni då?
När vårt barn sa ”jag älskar dig så mycket att jag vill krama dig hela tiden” när han bara var 3 år. Längsta meningen med råge och så fint att han kunde formulera sig så helt själv ??❤️
Så otroligt fint!
När läraren hade skrivit ”top of the top” på mitt rättade prov när jag fått bästa resultatet i hela skolan på provet ?
Och min lärare sa till mig när vi gick igenom nationella provet i matte att han kunde använda mitt prov som rättningsmall, att han aldrig sett så ordentliga och korrekta uträkningar rakt igenom förut. Det gav mig det självförtroendet jag behövde för att läsa vidare till ingenjör och senare doktorera. Jag trodde verkligen inte att jag var smart nog för det innan.
Så otroligt bra, Anonym!
Så underbart!!!
Anonym 21:31 var denna till
Skrev en tenta på universitetet för något år sedan och hade full pott så när som på en poäng. Läraren som var väldigt återhållsam skrev ”imponerande” på min tenta och det var nog så mycket beröm en kunde få.
Härligt! Ja, jag hade också en som var så och då fick jag tänka att om han berömde så pass mycket, då var det extra bra jobbat av mig. Men sedan när betygen skulle ges så var han desto mer generös med beröm och då tog jag verkligen åt mig positivt. Så ja. Du har rätt.
”Klarar du någon fråga utan att räcka upp handen?”
Från min mattelärare i 9an 🙂
?
När jag skrev en uppsats i psykologi och läraren letade igenom nätet för hon trodde jag plagierat då det var så bra skrivet.
?
Hej allihopa. Fick för drygt en vecka sedan reda på att jag ska bli moster för första gången. Jag är superglad för min systers skull, men blev väldigt förvånad för visste ej att hon och hennes karl försökte. (Vi pratar om typ allt)
Däremot, är jag samtidigt lite ledsen pga hennes kille. Han är en riktigt märklig person, han är ofta otrevlig mot henne och även omgivningen. Skyller på ”det är sån jag är/inte ätit/trött”. Han nedvärderar henne ofta, är inte alltid jättesnäll och kan pika rätt ordentligt och taskigt. Jag gillar honom inte jättemycket, och har väl alltid tänkt att jag är trevlig för hennes skull och pga jag inte vill behandla honom dåligt även fast han är elak.
Trodde verkligen inte att han skulle bli mannen hon skaffar barn med. Jag älskar min syster över allt annat, och är som sagt superglad över graviditeten. Känner mig såååå självisk och löjlig över att jag blir lite ledsen över att hon nu valt att han ska vara far till hennes barn, gick verkligen och väntade på att dom skulle göra slut…
Hur ska jag sluta känna såhär???
Du behöver inte sluta genast. Känn sådär en stund. Bearbeta det. Var kanske lite ledsen över det. På din kammare obs. Sen när du är klar med det kommer känslan släppa. Det är okej att känna. Tror du kommer bli en fin moster!
Tack för din kommentar.
I och med att jag inte börjat gilla denna kille på 6 år, och att han aldrig har blivit en trevligare människa, har jag så svårt att tro att det kommer gå över. Har varit på riktigt orolig över min syster, känns som att hon är kvar pga bekvämt/inte tror hon kan få bättre/ och svårt för förändringar. Min högsta, självklart hemliga, önskan är ju att hon lämnar honom men barnet kommer ju förmodligen göra det ännu svårare…
Min syster är gift och har två barn tillsamman med en man som jag avskyr. Ja, jag avskyr honom! Han är en otrevlig person. En dålig pappa och make. Jag älskar min syster och mina syskonbarn och håller därför god min. Jag önskar min syster det bästa i världen men tyvärr valde hon en man som är den värsta människa jag träffat. Jag kommer aldrig att tycka om honom (inte heller gör resten av vår familj).
Jag kommer alltid finnas för min syster och barnen ❤️ Självklart hoppas jag att hon ska se vad vi andra ser och lämna den här mannen… Men jag börjar förstå att det inte kommer hända, han har förändrat henne helt.
Jag förstår din situation och känner verkligen med dig. Det enda jag kan råda dig till är att bibehålla din relation med din syster och skapa en relation med barnet. Jag försöker träffa min syster och mina syskonbarn utan mannen så ofta det bara går. Oerhört sorgligt men tyvärr det enda sättet för att ha dem kvar i mitt liv. Jag hoppas att du hittar ett sätt att förhålla dig.
Förstår din känsla. Min systers bästa vän har under 1-2 år varit tillsammans med en misshandlare. Ja, han slår henne. Han stryper henne. Han är en vidrig person. Denna killen visste jag vem det var sedan skolåldern då vi gick i samma skola, blev uppriktigt ledsen när jag fick veta att de först och främst blev ett par. För tre veckor sedan föddes deras första dotter. Känner mig så otroligt rädd inombords för att hon valde att skaffa barn med en misshandlare. Men hon är för blind för kärleken för att förstå hennes bästa. Det är svårt att få en sådan person att lyssna på en.
https://www.expressen.se/dinapengar/qs/klockkungens-lyxliv-bor-i-sveriges-dyraste-lagenhet/
En DW klocka kostar 135 kr att tillverka och 1500 kr att köpa ?
*cries in poor*
Läste artikeln för en stund sedan, väldigt välskriven och intressant måste jag säga! Det går ingen nöd på Filip Tysander om man säger så…?
Härligt att våra kära influensers har en stor roll i det hela…???
Helt sjukt!
Känner mig uppgiven över att det verkar finnas så många människor som tycker att det är okej att vara elak mot andra. Att exempelvis skriva på nätet att någon är skitful är tydligen en helt okej sak att göra enligt kommentarer längre upp.
Sen när är det ens i närheten av okej?
Tappar ju hoppet helt om att mänskligheten när det verkar finns så många som resonerar så. Kan vi inte va lite snälla mot varandra istället?
Eller så väljer vi vilka forum vi vistas i? Tycker man klimatet inte fungerar för en så väljer man ett annat istället för att göra om ett fungerande?
Kommer aldrig inte säga ifrån när jag tycker någon blir illa behandlad. Det är väl vad man ska göra oavsett om det är ett barn eller en vuxen det gäller. Eller ser andra bara åt ett annat håll när de tycker någon blir illa behandlad?
Nu har väl alla olika definitioner av vad ”illa behandlad” innebär, men varför skulle inte jag få säga ifrån när jag tycker Det sker, bara för att nån annan inte håller med?
Människor som dig behövs! Det finns nog ingen normal människa som tycker det är helt ok att skriva elaka saker om någon annan, spec inte att kalla någon för ful. Men alternativa forum, även detta tycker jag är ett sånt då klimatet är väldigt bittert och elakt är inte en spegling av ”det normala”. Alltså snälla, folk här skyller på människor som blivit utfrysta sv sina kompisgäng o säger att det kanske är deras eget fel. När hade man sagt/tänkt så irl? Ta det som skrivs här med en stoooor nypa salt och fortsätt vara som du är 🙂
Inte ok att skriva elakt. Dom bloggare jag följer tar bort sådana. För sin egen och andras skull. Psykisk misshandel och mobbning ska inte tillåtas.
Fattar inte heller något! Man kommer ju så mycket längre på att vara snäll! Iofs lättare att se IRL, men fattarninte behovet av att vräka ur sig otrevligheter till folk på nätet!!!
Min mamma har inte råd med julklappar. Jag har sagt att hon inte behöver köpa en enda men hon känner ändå press. Har ni tips?
Detta har hänt förr. Hon klagar jämt över ekonomin men köper ändå fina saker. Då känns det inte bra att ta emot så klart men då blir hon sur för att vi är otacksamma.
Jag älskar julen men ser inte fram emot dessa onödiga bråk.
Sätt en gräns för hur mycket ni får spendera på presenter till varandra så blir det ”jämt” liksom.
Säg att du alltid älaskat hennes bondkakor/drömmar whatever och be henne att baka en burk kakor…eller bjuda dig på fläsk med löksås för det älskade du när du var liten och det är egentligen det enda du längtar efter och vill ha. Eller nåt annat barndomsaktigt som kan upplevas…
Önska dig nåt som inte kostar så mycket. Typ en hylla av spillbitar, hembakt bröd, nån spännande egenkokt marmelad, en stickling eller liknande beroende på dina och hennes intressen
Bestäm er för att köra på något julkappsspel i år? Att alla köper en eller två julklappar för max 100 kronor styck, istället för att din mamma ska känna sig tvungen att köpa dyrare julklappar.
Precis vad jag tänkte tipsa om! Vi har blivit en skitstor familj med barn och barnbarn och skulle vi köpa till alla skulle vi bli typ ruinerade! Vi brukade göra variant 1) förut men har nu gått över till variant 2) (för de vuxna, de små barnen får fortfarande julklappar som vanligt). Båda är roligast när man är några stycken, så om det ”bara” är du och din mamma i din familj så kan ni ju bjuda in vänner/grannar eller andra som ni känner att det skulle vara kul att köra det här med och ha julmys danföredan eller nåt om ni inte vill göra det på julafton:
1) Alla köper två julkappar var som får kosta max 100kr tillsammans och kör julkappsspel på det (Googla, finns massa varianter). Utöver det så lottar man så att alla som är med får en person var som man ska köpa en ”riktig” julklapp till till en bestämd summa. Vi har haft allt från max 200kr till 500kr, men vet de som kör på 50kr upp till max 1000kr också. Sätt en rimlig summa utifrån er ekonomi. Vi har valt att inte avslöja vem paketen är ifrån utan bara skrivit ”God Jul xx från Tomten” på alla och lagt i en säck och delat ut vid granen.
2) Alla köper tre julklappar var som får kosta MAX 150kr tillsammans. Viktigt att man håller sig till gränsen så att ingen känner sig dum! Jag brukar tycka det är roligt att köpa en liten sak, typ nyckelring med Ernst-citat eller liknande för 10kr, något mittemellan för 50kr typ nåt härligt spaigt från apoteket och sen en lite finare för typ 90kr. Här kan man hitta asbra julklappar på loppis/Myronas dessutom. Där kan man få riktigt fina saker utan att gå över maxbudgeten – bra för miljön också! Sen kör vi valfritt julklappsspel med det.
Hemmagjorda presentkort ger jag bort, tex att jag ska putsa deras fönster det brukar vara vääääldigt uppskattat! Eller kanske en ”prenumeration” på hembakat?
Har du barn kanske ett presentkort på barnvakt?
Fast, det handlar inte om att jag ska få julklappar. Det handlar om att min mamma köper fastän vi säger att hon inte ska göra det. Sen beklagar hon sig för att hon förköpt sig. Vi mår ju dåligt och vill inte ta emot något men då blir hon arg för det.
Jag älskar julstämningen, men jag ser inte ens fram emot att fira jul ihop. Vi träffas bara några gångef/år pga avstånd.
Någon som lever med schizofreni eller liknande diagnos? Hur ser er tillvaro ut? Och vet era anhöriga om det?
Bipolär sjukdom, har varit psykotisk vid vissa svåra skov. Symptom som kan likna schizofreni. Sambon vet litegrann, men skäms väldigt mycket trots att vi varit tillsammans i tio år. Ingen annan vet.
Hade bipolär jag med innan läkare konstaterade att jag egentligen hade schizoaffektiv depressiv typ. Har du mest manier eller depressiva skov? Kommer dina psykoser under mani eller depression (eller kanske båda?)
Har typ 2, alltså svåra depressioner och ”lättare” hypomanier – men tycker hypomanierna varit tillräckligt jobbiga ändå. Haft två eller tre hypomanier och fem depressioner. Haft psykoser vid både uppåt och nedåt-perioder, men de har varit väldigt olika varandra beroende på min sinnesstämning.
Har haft psykoser till och från sedan tonåren, ofta i samband med depression. När började ditt helvete braka ut? Var det någon speciell händelse som utlöste det eller kom det smygande med åren?
Första depressionen insjuknade jag i vid ca 12 års ålder. Men det hela eskalerade nog när jag var drygt 20 år. Var riktigt sjuk och var inlagd på psyk några gånger. Fick bipolärdiagnosen när jag var 25 år.
Kan inte minnas någon specifik händelse som satt igång det hela, blivit värre och värre med åren. Depressionerna har blivit djupare och hypomanierna har blivit mer påtagliga.
Det hänger nig mycket ihop med att jag inte riktigt vill acceptera min diagnos. Försöker intala mig att vid depressionerna så är det ju bara jag som är lat och behöver rycka upp mig, och att vid uppåtperioder så är jag ju bara inne i en naturlig fas med ökad energi. Innerst inne vet jag ju att det inte är såhär egentligen.
Jag säger upp kontakten med psyk och slutar medicinera. Och så är karusellen igång igen. Att man aldrig lär sig…
Låter jättejobbigt <3 Får jag fråga hur det fungerar med jobb? Jag är inte bipolär men har väldigt mycket ångest som trots terapi osv handikappar mig i perioder.
Inte jag men min svärmor. Det är väldigt jobbigt när hon slutat ta sin medicin och får skov. När hon tar medicinen så är allt lugnt men sen får hon för sig att hon inte behöver den och slutar utan att säga till någon och inom typ en vecka börjar man smått märka ytterligare 2-3v så är det kaos och hon måste tvångsinläggas. Det är bara familjen som vet om, jag fick veta flera år efter jag och min man träffats.
Som anhörig tampas man med en känsla av maktlöshet, rädsla och förtvivlan när ens nära blir drabbade. Jag har upplevt det själv när min partner fick en akut psykos. Hur yttrar sig hennes psykoser?
Hon tror att folk förföljer henne och täpper igen alla ”hål” i lägenheten, tror att grannar pratar om henne, hon tror att folk byter sig in i lägenheten medan hon sover och tar grejer. Hon slänger massa grejer i sopnedkastet som inte får vara där, typ kastruller, massa kläder/skor, andra grejer. Sist slängde hon ALLA vinterkläder, tallrikar bestick osv. Tillslut börjar hon tro att familjen även vänder sig mot henne och hon slutar prata alls med vissa. Ibland blir hon aggressiv mot sin man och slår honom. Det går inte att få henne att själv söka vård utan vi måste alltid tvångsinta henne tyvärr, nångång har hon gått med på det. Det är väldigt jobbigt för min man då han alltid är den som märker och måste fixa allt, det tar enormt med energi från hans sida, om hon säger nåt som verkar misstänksamt blir han jättenojig att hon slutat med medicinerna och går och är orolig och stressad. Tyvärr är hennes man och andra barn totalt hjärndöda när det gäller det här. Sista skovet, att de som vart i lägenheten inte märkt/gjort nåt innan vi kom är helt otroligt. Lägenheten va kaos och de ba oj jaha tänkte inte på det. Nähä ni tänkte inte att fucking toaletten är igenproppad och de ligger gammal äcklig mat i kylskåpet.
Min son blev diagnostiserad med schitzofreni för ca 5 år sen. Han klarade inte av att ta sin medicin regelbundet( vilket resulterat i några krascher ) så nu skjutsar jag honom till psyk varje vecka för injektioner. Hjälper honom också med städning och tvätt annars blir det misär. Men han har kompisar, de flesta har själva någon diagnos så alla vet om hans sjukdom, även vår släkt vet och de flesta av våra vänner.
Vilken fin förälder du verkar vara! Du är nog guld värd för din son.
Gud är jag uppe 03.20
De allra, allra flesta har ju ingen bästisrelation med svärisarna! Inte så man åker på gemensamma resor, på tu man hand. Jag tycker du ska se det som att svärmor och svägerskan råkar klicka himla bra som personer, och att det inte har något med dig att göra. De flesta är som du.
Ang klagomål på var du firar jul och var du jobbar skulle jag försöka söka stöd hos sambon – känns det inte lättare om han bekräftar dina känslor, och håller med dig om att mormor lägger i näsan i blöt?
Skrev igår att jag har börjat få hallucinationer. Har sovit dåligt, 2-4 h/natt senaste månaden. Antagligen beror det på sömnbristen men är ändå rädd att jag håller på att tappa förståndet och bli galen. Vill inte få schizofrenistämpeln på mig trots att det troligen bara är sömnbristen..
Skrev igår, kanske får mer feedback idag..
Det är en ganska vanlig reaktion på för lite sömn som försvinner så fort du tar igen din sömnskuld. Det fick i alla fall jag höra när jag led av insomni.
Ta kontakt med vården, till exempel 1177 eller psykakuten
Det kan finnas flera orsaker än bara sömnbrist som orsakar i hallucinationer. Stress och press under en längre tid till exempel. Har du några psykiska sjukdomar i släkten? Hur yttrar sig dina hallucinationer?
Hade också hallucinationer för några år sen. Det var riktigt jobbigt eftersom jag var helt övertygad om att de var verkliga. Detta inträffade efter att jag diagnostiserats med en kronisk nervsjukdom vilket bidrog till mycket oro och ångest. Det kanske är något liknande för dig? Sov också riktigt kasst och dålig sömn + oro är ingen bra kombination. Du tar inte några insomningstabletter? Upptäckte att mina hallucinationer först uppkommit för att jag börjat på zopiklon och sedan fortsatt trots avbruten behandling. Fortsätt kriga! 🙂
Snälla, sök dig till vården på en gång. Jag ber dig verkligen – det gynnar varken dig eller dina nära och kära att du väntar med det. Jag skriver detta i all välmening ?
Vad gör du för att kunna sova? Finns mycket man kan göra själv. Jo vissa råd känns mest bara störande typ ”ha det mörkt och svalt i sovrummet”, det fattar ju alla! Hehe. Men kombinerar man flera saker så kan det bli bättre… Jag har haft sömnproblem i cirka 20 år men idag sover jag nästan helt normalt och bra.
Okej, motion. Jättetråkigt, jag vet, jag avskyr träning men man blir faktiskt sömnigare och det hjälper en att få ordning på hormoner och sådant. Så ut och gå i minst 90 minuter, eller jogga m.m…
Meditation. Är du ok på engelska? Leta upp yoga nidra meditationer (gratis app: Insight Timer). De är väldigt avslappnande att lyssna på när man lägger sig.
Mobilen/datorn. Du måste avstå från alla skärmar cirka 90 minuter innan sängdags. Japp, trist, men ett måste. De piggar upp hjärnan.
Sömntabletter. Ibland när jag hamnar i en riktig ond cirkel så är det skönt att tvinga kroppen att sova med hjölp av medicin. Efter två nätter kan jag oftast sova av mig själv sedan. Man brukar kunna få ut Propavan, jag tycker de är okej. Lergigan fungerar fint på mig med. Sobril är toppen men läkaren kommer nog inte ge dig det i första taget.
Någonting mer jag kan svara på? Jag har också vid hög stress och sömnbrist hallucinerat just insekter i sovrummet/sängen. Även murgröna och andra växter på nattduksbordet… Fåglar, råttor på golvet… Men jag har ingen diagnos och mår idag finfint. 🙂 Sömnen är värdefull, låt den bli din högsta prio!!
Någon annan som ibland funderar what if? Tänk om jag skulle ha gjort såhär då , hur skulle livet se ut nu istället?
Jag har själv funderat en hel del på det senaste tiden.. vet inte vad det är för fas jag har.. är ju trots allt nöjd med livet,förstås önskar jag mig mer egentid och festkvällar med kompisar men med 2 små barn är det svårt.. Och samma kompisar man hängde då med varje dag har man inte typ sett skymten av sen jag blev gravid, fast jag har varit i staden var vi då bodde massor och hälsat på.. men ingen av dem hör av sig..
Har du hör av dig?
Hört*
Jo de har jag men alltid låter det som påhittade orsaker..
Detta är kanske inte alls stämmer in på dig men två av mina fd vänner som blev gravida och fick barn gick helt in i sina egna världar efteråt. Naturligtvis helt förståeligt men efter några fikor som BARA handlade om ultraljud, mammakläder och sedan blöjor UTAN en ENDA motfråga om hur jag mår/hittar på blev det inte längre kul att höra av sig.
Båda fasades ut mer eller mindre naturligt, nu hörs vi via sociala medier då och då för att prata lite ytligt men jag har inget sug att vilja ses.
Någon som testat hanne bang sugaring wax som finns att köpa på Åhléns? Funkar den bra för att vaxa fitty?
Hur gör ni par som aldrig bråkar? Vad är er hemlighet?? Tell meee
Vi är för trötta… 🙂
Haha, precis så!
Tänker till innan jag öppnar truten.
Pratar om allt. Vi liksom bara…bråkar inte. Vi tycker ju inte lika om allt, men då pratar vi om hur vi ska lösa det.
Vi pratar om det ibland, om vi är normala som aldrig bråkar och kommer då fram till att vi vet inte vad det är vi skulle bråka om? Vad bråkar man om om inget stort och hemskt hänt, typ ett svek? Vad leder till bråk liksom?
Sen är vi väl sansade av oss antar jag och har väldigt långt till simpel irritation. Bråk och tjaffs blir också så obetydligt och ovärt när man varit med om stora händelser i livet, vilket vi båda har.
Bråka inte, det finns viktigare saker 🙂
Men wow!
Fattar inte ens hur dedär är möjligt.
Jag är en sån som tar åt mig jättelätt och blir sur för minsta lilla ibland.. så jobbigt. Vill egentligen inte bråka men måste få utlopp för min ilska annars spricker jag
Menar inte att låta hård eller elak men kanske du ska gå till botten med vad det är som gör att du har den ilska du beskriver och som du måste få utlopp för? Det känns ju inte helt sunt.
Efter ett par månader med problem lovade vi varandra att prata direkt om vad som är fel istället för att samla på sig massa irritation och explodera. Ibland pratar vi inte face to face utan smsar, för mig som hatar konfrontationer och uttrycker mig bättre med betänketid fungerar det super för oss! (Sorry om de låter konstigt men har jobbat hela dagen och pratat engelska så hjärnan är förvirrad över språk atm ?)
Vad gör du för att kunna sova? Finns mycket man kan göra själv. Jo vissa råd känns mest bara störande typ ”ha det mörkt och svalt i sovrummet”, det fattar ju alla! Hehe. Men kombinerar man flera saker så kan det bli bättre… Jag har haft sömnproblem i cirka 20 år men idag sover jag nästan helt normalt och bra.
Okej, motion. Jättetråkigt, jag vet, jag avskyr träning men man blir faktiskt sömnigare och det hjälper en att få ordning på hormoner och sådant. Så ut och gå i minst 90 minuter, eller jogga m.m…
Meditation. Är du ok på engelska? Leta upp yoga nidra meditationer (gratis app: Insight Timer). De är väldigt avslappnande att lyssna på när man lägger sig.
Mobilen/datorn. Du måste avstå från alla skärmar cirka 90 minuter innan sängdags. Japp, trist, men ett måste. De piggar upp hjärnan.
Sömntabletter. Ibland när jag hamnar i en riktig ond cirkel så är det skönt att tvinga kroppen att sova med hjölp av medicin. Efter två nätter kan jag oftast sova av mig själv sedan. Man brukar kunna få ut Propavan, jag tycker de är okej. Lergigan fungerar fint på mig med. Sobril är toppen men läkaren kommer nog inte ge dig det i första taget.
Någonting mer jag kan svara på? Jag har också vid hög stress och sömnbrist hallucinerat just insekter i sovrummet/sängen. Även murgröna och andra växter på nattduksbordet… Fåglar, råttor på golvet… Men jag har ingen diagnos och mår idag finfint. 🙂 Sömnen är värdefull, låt den bli din högsta prio!!
Oj förlåt kommentaren hamnade helt fel…
Vi är väldigt lika varandra. Sedan värderar vi högt att inte bråka och att alltid kommunicera tydligt.
I min förra relation bråkade vi jämt och det sög. Vi var så otroligt olika. Jag tror inte personligen på det där med att motsatser ska vara ihop…
Jag tänker ofta på min första pojkvän.
Vi blev tillsammans när jag var 16, han skulle fylla 17.
Allt var frid och fröjd, precis som det skall vara ens första förhållande.
Vi hade känt varandra vid namn sedan innan, uppvuxna i samma ort, han hade syskon som gick i min klass etc..
Efter 1,5 år så fick jag för mig att mina känslor inte fanns där som förut och efter lite om och men så gjorde jag slut.
Även fast vi var ledsna så gjorde han väldigt klart för mig att gjorde jag slut så kunde jag inte ångra mig efteråt.
Vi har inte hörts av sedan dess, det är nu närmare 10 år sedan (omg) sedan vi gjorde slut men jag har ibland varit nyfiken på vad han hittar på och gett mig in i ”stalkingmode” i någon minut eller två.
Detta av ren nyfikenhet då jag är i ett nytt, lyckligt förhållande idag sedan några år tillbaka, någonting jag absolut inte vill lämna.
Så, tack vare min telefon och Facebook så vet jag därför att han har en sambo idag, och de verkar jättelyckliga! (obviously)
Problemet är att jag har den senaste tiden (1-2 månaderna) haft så svårt att inte tänka på honom, ibland ofta, ibland sällan, det kommer i perioder.
Jag veeeet mycket väl att det är en tankegång som kommer att upphöra snart, även det är en period.
Men just nu är jag mitt i det och känner att han verkligen var ”the one that got away”, och allt jag vill är egentligen att prata med honom, berätta det för honom.
Jag förstår, lika väl som er, att jag vackert får sitta på händerna tills perioden är över, men hjäääälp!
Vad kan jag göra? Har ni varit i samma sits? Vanligt fenomen till och med kanske?
Tänker då och då på min klasskomps när vi var 16 och var ett par en sommar. Det rann ut i sanden så aldrig ett riktigt avslut, men jobbigt att hamna i samma gymnasieklass. Jag träffade en annan, men känslorna hade han kvar visade han på en klassfest.
Tänker ibland ”tänk om” jag inte träffat den nye, hade vi hittat tillbaka till varandra då?
Han var den förste jag älskade, så det här nog med det att göra.
Och detta är över 20 år sen nu… Och jag hänger fortfarande ihop med ”den nye”.
Ja, dessa ”tänk-om”..!
Så himla onödiga, men ack så spännande!
Det är en irriterande tankegång dock, att livet man aktivt valde bort kunde ha blivit rätt bra så här i efterhand.
Det har nog allt att göra med att det var den första kärleken, jag hoppas på det!
Tack för att du delade med dig! 🙂
Jag har varit med om liknande, inte direkt samma sak men typ. Jobbade i hop med en kille när jag var i början på 20 års åldern (är 35 nu). Känner att vi klickade som fan och att vi ömsesidig hade fattat tycke för varandra. Det märktes, fast vi åldrig gjorde något intimt med varandra. Jag gick och småtänkte på honom år ut och in, även fast jag var i lyckliga förhållanden. Kände också som om han var ”the one that got away” utan att vi hade haft ihop med varandra. Sen på någon vänster, fick vi upp kontakten och började träffas blev ett par. Och ja, det var väldans fint osv. Men jag tror att allt handlar om att man romantiserar allt för mycket. Livet ich vardagen kommer och då är den killen precis så underbar eller så hemsk som din nuvarande.
Jag har fortfarande små förälskelser i killar jag träffar tex. på jobbet. Det kan gå då långt att jag typ drömmer om dom veckor i streck, målar upp hur underbart allt kan vara… och sen så kommer jag tillbaks till verkligheten och inser att det är skönt att drömma sig bort av och till, men att allt är bra som det är.
Alltså om jag hade fått ge dig ett råd skulle det vara strunt i det. Varken han eller du är den personen ni var för 10 år sen…
Jag blev kontaktad av mitt ex (första kärleken, gymnasieålder) 4-5 år efter studenten. Han var förlovad men hade väl hamnat i liknande what if. Dom gjorde slut och då försökte han ta upp kontakten på allvar med mig. Vi började dejta men nä… vi båda blev som 16 åringar igen och det var ändå lite märkligt hehe. Vi båda hade egentligen förändrats sjukt mycket och hade aldrig gett varandra chansen idag om vi var okända för varandra. Vi levde på det nostalgiska och bestämde oss att sluta träffas. Du gör såklart som du vill men saker förändras under åren och han är nog inte den personen som du en gång blev kär i.
Jag kände samma. Skrev ett meddelnde till mitt ex när det tagit slut med min kille och förklarade för exet hur jag kände. Vi skickade några meddelanden fram och tillbaka innan jag insåg att allt jag hade tänkt om honom bara var en fantasibild jag byggt upp efter alla år. Han var inte alls särskilt intressant längre och där och då bröts liksom förtrollningen.
Men nej! Har just sett klart stolthet och fördom och vad besviken jag blev på filmen! Inte alls vad jag trodde den skulle vara. Två timmar jag kunde lagt på något annat?
Vad har ni för filmer som ni inte rekommenderar folk att se?
Va! Det är en av de finaste filmerna jag vet. Helt fantastisk dialog.
Men okej ehm människor sade att jag skulle gå och se Melancholia för den var så bra. Det är den sämsta filmen jag någonsin har sett. Men du kanske gillar den?
Jag kommer tyvärr inte ihåg vad filmen heter eller vilka skådisar som var med. Men det var en film om en seriemördare men man fick aldrig reda på vem det var som var skyldig.
Haha, menar du ”Zodiac”? Tycker den var skitläskig, men bra. Skulle tom se om den om det inte var för att jag blev så rädd..
Nej, det var inte den.
The open house, så heter den. Fanns på Netflix.
Inte om nån känd seriemördare eller om någon som mördar massvis med folk (vad tittaren vet).
Tror jag började kolla på den bara för att skådis från 13 resdons why var med och jag blev nyfiken.
Sandra Beijer tipsade om filmen The Lobster och att den var SÅ bra. Såg den med min sambo och vi hatade den, så jävla dålig. Blev förbannad precis som du att vi ödslat tid på den filmen. Bestämde mig där och då att aldrig ta något mer tips från Beijer.
Kolla på BBC:s serie istället! (Stolthet och fördom alltså) Så mycket bättre!
Tips för att bli befordrad? Jag känner att jag står och stampar i mina arbetsuppgifter och är redo att ta nästa steg i min karriär.
Berätta för chefen att du vill ha fler utmaningar och fråga hur du ska gå tillväga.
Säg till din chef att du behöver större utmaningar.
Sök tjänster inom din arbetsplats när de annonseras ut.
Jag och min partner har valt att dela på oss, vi har hus lån och barn ihop. Jag har packat mitt och flyttat inhos en kompis. Har ingen bostad, barnen på hel tid för det har inte han tid med. Har nu gått snart ett år. Och sen vill han fortfarande ses, ha sex och äta middag. Har förklarat att det inte funkar så, antingen är vi ett par el inte men han fattar inte. Så jag har bestämt mej för att jag vill träffa någon annan. Men hur träffar man någon annan när man har två barn på hel tid? Och var hittar man en man som är seriös?
Varför har han huset om du har barnen?
Jag har inte råd att bo där själv, är stort med många uthus där han har sitt företag.
Okej, då förstår jag. Först och främst; kapa all kontakt som inte är nödvändig, dvs allt som inte rör barn och ekonomiska grejer ni måste reda ut. För det andra; upplys den jävla tölpen om att han var ytterst delaktig i att skaffa barn och att han har lika stort ansvar som dig när det kommer till att barnen ska ha en trygg och säker hemmiljö. För det tredje, lyssna på anonym 07.31. Han får köpa ut dig och betala allt själv.
Och till sist, var stark! Du kan ta dig ur den här situationen, fortsätt kämpa! Du är INTE hans leksak som han kan leka familj med när han känner för det.
Det första jag tänkte när jag läste inlägget var Jäkla arsle till egoism (om honom).
Om han vill/måste bo kvar i huset så är det ju bara för honom att köpa ut dig.
Jag hoppas inte att du sitter och betalar på huslånet för att han bor kvar.
Har han inte barnen något alls?
Hoppas du snart hittar någon ny man.
Okej, ni som sitter redo med pekpinnar och dömande tangentbordsfingrar – här kommer en riktig goding: Jag har under 12 års tid snusat och kan inte sluta. Min partner gillar det inte, så jag har under de senaste åtta åren dolt det för hen. Alltså ljugit och smusslat. Har inte äggstockar nog för att stå upp för det. Orkar inte dra hela storyn men kortfattat:
* Har aldrig snusat mer än 1 dosa/vecka. Känner aldrig sug på mer än det och har i perioder snusat mindre. Detta faktum använder jag dock för att rättfärdiga för mig själv att fortsätta ”sååå farligt är det ju inte, inte som att jag snusar en dosa per dag”
* Det är inte särskilt svårt att lägga av, har som sagt slutat i perioder och får inte särskilt mycket abstinens (som jag inbillar mig i alla fall). Men får t.ex. absolut inte panik om snuset tar slut och jag inte har möjlighet att köpa på flera dagar. Detta använder jag för att övertala mig själv att ”jag är inte så fast att jag inte kan sluta när jag verkligen vill, men jag vill ju inte”
* Det som gör att jag alltid kommer tillbaka är att det ÄR SÅ JÄVLA GOTT. Ser det som ren linvsnjutning.
* Kunde inte ens hålla mig borta helt under mina graviditeter (kan riktigt höra tangentbordssmattret nu), det var för gott helt enkelt. Googlade sönder mig på studier om konsekvenser för barnet och givetvis finns det ingen som rekommenderar det, men det man kan hitta gällande snus och graviditeter är att det finns risk för att barnet föds för tidigt, med lägre vikt samt ökad risk för plötslig spädbarnsdöd, men alla studier med brasklapp för att det finns för få studier på just detta och framför allt långtidsstudier. Kan tillägga att jag åt saker man inte borde då och då, drack några glas vin också om än ytterst sällan osv. Är med andra ord inte särskilt oroad av mig och tänker att sannolikheten för att något går snett är så liten samt att det finns så mycket annat skit som kan hända som jag inte kan påverka. Ska dock inte sticka under stol med att jag hade ångest över att jag snusade såklart. Lindrades dock när mina kids kom långt efter bf och en bra bit över 4kg som födelsevikt.
* Det jag har ärligt talat nästan har mest ångest över är att mitt tandkött förstörs. Det går liksom inte att laga (tandköttsrekonstrukion verkar inte vara så vanligt i Sverige och tur är väl det för annars hade jag haft mentalt övertalningsmaterial till att vara home-safe att fortsätta).
Så mina fränder, vad är era bästa tips för mig att ta mig ur det här?
Du kommer ju själv med väldigt många anledningar till varför det är dåligt att snusa? Om inte det där med tandköttet och tandlossning är tillräckligt skrämmande så vet inte jag.. Sen är det bara du, och ingen annan som kan sluta åt dig.
Du måste helt enkelt bestämma dig för att sluta och sen ge dig fan på det bara
Äsch vad fan njut! Älskar mitt snus
Haha älskade ditt inlägg… 🙂
Ja du… Önskar jag kunde hjälpa. Men jag är fet och kan inte sluta med pizza och godis så vi är lika goda kålsupare. ..
Fine, förstör du din kropp bäst du vill. Smus är inte hela världen, inte lika farligt som rökning. Men om du drack vin under graviditeten så är du enbart en hemsk och egoistisk idiot. Barnet kanske föds frisk. Men kommer du kunna förlåta dig själv om barnet dör vid 30 års åldern pga hjärtfel orsakat av ditt drickande under graviditeten?
Jag är på dag 2 utan och vill gå och gräva ner mig någonstans, trots nikotinplåster och tuggummin. Jag vet att det låter helt sjukt men jag har fan inte samma livsgnista utan snus ? Att dricka morgonkaffet på jobbet och sen pilla in en prilla och starta dagen, att känns att snus var det enda ”godiset” jag behövde en lördagkväll… Ääe.
När jag har slutat i perioder har jag ”snusat” allt möjligt, typ läkerol eller godis. Det finns ju nikotinfritt snus också. Det låter som att det hade funkat för dig eftersom du inte verkar vara beroende av nikotin. När jag vill ta en snus brukar jag googla parodontit, det hjälper! Går du till tandläkaren regelbundet? Har du fått någon kommentar om din snusning där?
Vad betyder OT??
Off topic
Annamatkovich kör mycket med smygsamarbeten nu förtiden vissa har ingen skam i kroppen. Inget är heligt att tom visa upp sig i underkläderna allt för klick på bloggen.
Och vissa är inte sena att påpeka om andra ska visa upp sig i underkläder eller inte.
Irrelevant
Jag är så jävla tänd på min målare. Han målade om mina innerdörrar för ett år sedan. Han var hit flera gånger då (en dörr i taget?) och svintrevlig. Lite flörtig och misstänker att han var intresserad mest pga att han kom så många gånger för att få upp dörrarna. Sen anlitade jag honom även när jag behövde måla lite annat ett tag senare. Vill typ ligga med honom. Har stalkat lite och han verkar inte ha tjej men hittar honom inte på någon dejtingapp. Vill inte kontakta honom på hans jobbnummer heller ifall han inte är intresserad utan bara trevlig. Faaan är så jävla sugen på honom!!!!!!
Bjud han på mat
Men hur?? Känns så konstigt att smsa på hans jobbnummer om det. Vore det jättekonstigt att lägga till honom på messenger? Vi bor i samma område, bara några lägenheter mellan oss. Vore ju så fint om jag kunde springa på honom någon dag?
Jag skulle inte vänta en enda (var)dag med att höra av mig. Kontakta honom och säg som det är: ”Jag skulle gärna vilja träffa dig mer, kan du tänka dig att träffa mig någon dag?”
Om du kan tänka dig att anställa någon annan vid framtida behov skulle jag chansa! Det värsta som kan hända är att det blir pinsamt, men då behöver ni ju aldrig snacka igen 🙂
På jobbnumret alltså
Äh, skicka iväg ett sms, det gjorde Jag! Skrev: promenad med en flaska vin i väskan med okänd är inte att tänka på? Jag fick ett ja!? lycka till!
Konsertälskare!! Vilken/vilka är era favoritkonserter ni varit på? Eller vem/vilka vill ni se? Älskar att prata musik så dela gärna med er! ? Mina topp tre är lätt Coldplay, beyoncé och eminem!
U2, under tidigt 90tal. Awsome! Phosphorescent var också extremt bra.
Åh, U2… Coolt, dom hade jag också velat se! Kan tänka mig att dom är riktigt bra live ?
De gör sig sååå mycket bättre live! De är som gjorda för arenor. Önskar att jag hade varit på en konsert under deras rattle and hum.
Min absoluta dröm vore att åka tillbaka till 1986 och få se Queen på wembley.
Lady Gaga i Globen, The Ark på Peace and Love och Gogol Bordello på Storsjöyran.
Den sistnämnda där var så sjuk för jag hade aldrig hört det bandet innan men blev tipsad om att se dem eftersom de spelade på festivalen jag var på. Gick dit utan förväntning och gick därifrån som en ny människa. Bandet spelade så fiolsträngar rök och byxor sprack och svetten rann och hela publikhavet dansade ringdans tillsammans. Det var helt galet.
Lady Gaga är helt klart på min ”konsert bucketlist ”, hon är en av mina absoluta förebilder! Älskar allt hon står för. Sen är hon såklart helt fantastiskt artistmässigt.
En av mina drömkonserter hade varit Nirvana och fått sett Kurt Cobain live (vilket obviously är helt omöjligt, tyvärr…)
Bästa konserterna är Håkan Hellström(första, andra och tredje plats) Coldplay och Beyonce
Vill gärna se Sam Smith, Taylor Swift och Pink!
Pink ska jag se nästa år i Sthlm! Du har inte bokat biljetter till det då? ?
JAG SKA PÅ PINK!!!! WIEEE!
Tror det kommer bli så grymt!!! ???
Sparar pengar till resa just nu ?
Jay Z och Kanye West när de var ute på deras Watch the throne-turné är nog etta på min lista. Sedan Silvana Imam, hon är helt klart en av Sveriges bästa liveartister. Coldplay ligger också högt!
Skulle väldigt gärna vilja se Beyoncé och Imagine Dragons.
Ja Silvana ?? Såg henne på Bråvalla förra året (tror jag) wow vilken show
Jag såg Sick Puppies på kulturhusets tack, absolut bästa!
I sex veckor ska jag ha gips på foten och benet upp till knät. Jag kan gå på det, korta sträckor men det blir svullet och jävligt. Det är en skada jag fick 2016, men först nu gick de äntligen med på att göra en mr pch då upptäcktes en senskada som behövde behandlas på detta sätt. Detta är en av flera smärtor jag har. Jag har också ganglion i handleden och nåt i knät jag bara inte orkar undersöka. Det känns som om hela jag är liksom rostig och dan (är 36 år). Finns det någon som har tips på något man kan göra/äta/inte äta/tänka etc för att känna sig lite mindre … jamen dålig i kroppen? Någon som känner igen sig?
Efter att ha rehabtränat knän de senaste tre åren så kommer här mitt allra bästa tips:
Acceptera dina förutsättningar och jobba mot den tydliga målsättningen att du ska bli så bra som det bara går. Ta dig igenom en sak i taget. Börja ta dig ur gipset och följande eventuell rehabperiod, sedan tar du tag i knät eller handleden om den inte gett med sig. Jag skulle också rekommendera dig en bra sjukgymnast om du inte redan har kontakt med en sådan. Väldigt många kroppsliga problem kommer sig nu för tiden av vår alldeles för ensidiga vardag, så att gå till en sjukgymnast som ger dig rätt övningar för att stärka upp rätt delar av kroppen kan göra en enorm skillnad.
Sist men inte minst: Minns långt bakåt och sikta långt framåt! Med det menas att det kan vara lite nedslående att inte tycka att någonting blir bättre från en dag till en annan, men tänk då istället två veckor tillbaka, eller en månad. Då märker man oftast att det faktiskt går åt rätt håll. Och sedan är det inte imorgon du ska vara bra igen. Du ska bygga upp dig långsamt för att klara dig på bästa sätt i resten av livet. Det får ta lite tid.
Tack för klokskap. ?
Jag har inte upplevt det du beskriver, men jag hade en stukning som inte ville ge sig förut. För min del så behövde jag tänka på att inte bli kall om foten och att försöka använda den så mycket jag kunde.
När det gäller gipset så bör du röra på tårna / göra sjukgymnastik flera gånger per dag, väl? Och hålla i med det.
Det ena knäet kände jag av förr. Då lät jag bli att cykla och jag höll även det varmt. En del har sådana där skydd som de trär över i blått som sjukgymnasten kan tipsa om. Jag är noga med att inte få knäbesvären att komma tillbaka. Så jag tänker på att vara varsam när jag använder knäna.
Hellre noggrann än att man får ”betala dyrt” efter så tänk förebyggande. (Att inte chansa/ slarva)
Sjukgymnast som väljs med omsorg verkar vara genomgående tema. Jag får gå på jakt verkar det som. Tack!
Ja precis! Mycket bra!
Tips eller ”tänk på detta” ni hade velat höra inför era stundande bröllop? Ska gifta mig i april ?
Jag önskar att jag hade tagit det lugnare och inte stressat upp mig över detaljer som jag inte ens minns idag. Och – lägg pengar på en bra fotograf. Vi snålade på det och fick skitbilder som jag får ångest av att tänka på.
Dela upp det som behöver göras lite varje dag. Stå på dig om någon säger att de har råkat dubbelboka (för att de tjänar mer på ett annat sällskap eller liknande). Leta platser själv där du vill att ni ska bli fotograferade. Välj klänning och skor tills du verkligen är nöjd. Fråga om frisören kan komma hem till dig och be om att få make up samtidigt (ditt eget smink som du väljer noggrant innan).
Den personen som fixar i ordning dig, bör kunna göra så att du blir avslappnad. Gärna någon som är rolig, omtänksam och stresstålig.
Förlåt jag använde samma signatur för jag såg inte din.
Tusen tack ???
Jag har en jätteknäpp fråga som jag bara måste få svar på. Går till en psykolog (som är jättebra) och gjorde misstaget att googla hen. Insåg att hen politiskt sett är väldigt höger (och verkar ha en viss förkärlek för Ivar Arpi). Nu har jag panik över detta och tänker att hen kanske tycker att jag är en slacker som får skylla mig själv som mår dåligt. Jag vet att det antagligen bara är i mitt huvud men eftersom de flesta högermänniskor predikar om individens ansvar och att man är sin egen lyckas smed och blablabla, är jag rädd att min psykolog är färgad av detta tänk. Får PANIK av tanken på att hen kanske tycker att jag är en jävla loser som inte kan ta tag i mitt liv.
Jag får ju skylla mig själv som googlade på hen men kan ju tyvärr inte göra det ogjort. Jag undrar om det finns nån psykolog här som kan ge mig vettig input på detta. Är det någon av er som är lagd åt höger som brukar tänka så här om era patienter/klienter? Alltså att de är losers typ? Är genuint intresserad och vill ha ärliga svar! <3
Japp. Klart man tycker att vissa är idioter/lata/slackers/whatever. Hindrar mig dock inte från att göra mitt jobb. Kan ju fortfarande ge människor professionella råd, vad mitt privata jag tycker om dem är ointressant.
Tack för ditt svar! Tycker att det är bra att du kan skilja på sak och person; det är en fin egenskap! 🙂
Fast alltså nej. När man ger råd till människor gör man det utifrån deras egna förutsättningar, och vilket plan i livet de befinner sig på. Så visst, personen kanske tycker det ena eller andra om dig, men politiska åsikter brukar inte ha mycket att göra med mående. Att det handlar om individens ansvar gör det ju ofta, dock inte på politiskt plan utan mer ett tankesättet hur man ska tänka för att ”rädda sig själv” efter sina förutsättningar. Om personen inte sagt något som speglar att den tycker det du tror denne tycker om dig, utan att det är baserat på online-stalkning så släpp det, det är liksom bara jobb för denne.
Fast alla högermänniskor är inte kyliga individualister som skiter i andra människors välbefinnande. Min mormor och jag pratar ofta om politik och hon är väl lite Ivar Arpi eller vad man ska säga. Hon är fil kand i psykologi. När hon jobbade med folk hade hon inte alls uppfattningen om att de var ”losers”, utan hennes drivkraft var att förstå hur människan fungerar. Det hade nog vilken psykolog som helst kunnat tycka, oavsett politisk färg. Allt behöver inte handla om politik. Om din psykolog nu hade tyckt att alla människor borde ta hand om sig själva hade han nog inte blivit psykolog i första taget. Han vill hjälpa människor, han vill hjälpa dig.
Tack för ditt svar! Fint att läsa om din mormors drivkraft. Och du har nog rätt i att man blir psykolog för att man vill hjälpa människor (och vill man inte det borde man nog jobba med nåt annat…). Ska bära med mig din kommentar i fortsättningen! Tack!
Är inte yrkesverksam men har utbildning inom området. Jag håller nog med en kommentar här ovan om att man vill förstå människan i sin kontext. Sen iom mina egna problem har jag blivit väldigt ödmjuk inför andras svårigheter. Jag tror att man saknar egna erfarenheter och att kunna relatera om man tycker att en människa är lat pga psykisk ohälsa.
Sjukt tråkig fråga känner jag men för en person som tidigare inte haft mörka ringar under ögonen känns det trist att jag nu fått permanenta ringar. Kan man överhuvudtaget göra nåt åt det? Sover bra osv.
Läs på om ”tear through” (ok stavningen kanske är sådär men men) ett i grepp som man kan göra som minskar ringarna.
Fillers! Googla tear trough
Stress lift ögonkräm från Dermalogica är magisk! Dyr som satan… men magisk!
Var träffade ni er älskade?
Varit singel i 1,5 år nu efter ett 4-årigt förhållande (är 23 år), och känner mig redo att träffa någon. Har tinder, och faktiskt dejtat två stycken ”seriöst”, varav en där han verkligen spelade på mina känslor, och den senaste som var helt fantastisk människa, men jag fick aldrig några kärlekskänslor trots tid och engagemang från båda håll. Tänker att tinder kanske mer får ses som något ”kul” och att om jag skulle hitta någon jag tycker om där, är det en bonus (då många killar bara vill ligga, tyvärr).
Har träffat alla pojkvänner genom gemensamma vänner. Testat Internet dejting och tinder några gånger men det fungerar inte för mig… blir en dejt och sedan vill jag inte mer haha…
Genom mina bonus bröders kompisar?? Vi träffades på krogen och var flörtiga med varann i 2 månader innan vi kysstes för första gången, 1 månad efter det sa han att han älskade mig (och jag full som en kastrull sa att jag skulle föda hans barn i framtiden som svar på det????) och idag har vi vart gifta i snart 3 år?
Haha vad gulligt!
Jag träffade honom på happypancake. Upplever att fler är ute efter att dejta än ligga där jämfört med tinder.
Jag har varit inne på att testa happypancake men vågar inte? Bara namnet får en ju att rygga tillbaka. Hur fungerar det?
Man reggar sig. Gör en så detaljerad presentation man vill (bra att ha bild och nån text i alla fall). Söker på folk med vissa sökkriterier (ålder, stad etc). Mailar. Enkelt, gratis och seriöst. Jag har även träffat någon vän där.
Åh! Har försökt med HP, men männen där är allvarligt talat skrämmande. Tinder har varit lättare för egen del, men har en del kollegor som också träffat sina män på HP/Mötesplatsen, dock för ganska många år sen. Hur länge har ni hållit ihop? 🙂
Snart fem år.
Jag har alltså inga nya erfarenheter av sidan utan baserar det på erfarenheterna från då jag var aktiv där, dvs runt sex år sedan?
Jag träffar alltid mina killar på semester utomlands eller genom vänner!
Till er som har barn – hur gammal var du när du skaffade det första barnet?
26 år
För mig var det en perfekt ålder.
Fyllde 23 år, 3 månader efter min första son föddes. Är nu 28 år & väntar mitt fjärde barn ?
Jag var 25 när vi fick första barnet.
21. Rekomenderar alla att vänta till minst 25. Först då är hjärnan färdigutvecklad och man är vuxen.
Provar igen: är det någon här som släktforskar?
Ja eller jag gjorde men körde fast?
Nej inte jag, men jag vet andra som har gjort. Vad tänker du på? Skulle du vilja börja släktforska?
Det brukar ju betraktas som en pensionärshobby, och det är det ju också i viss mån, så undrade mest om det fanns nån i Bloggbevaknings målgrupp som gjorde det! Började för några dagar sen och har hittat en hel del. En släkting till mig hade gjort litegrann på samma hemsida tidigare också, så jag slog ihop våra träd. Sen hittade mamma nyligen en stor släkttavla här hemma som går ända bak till 1600-talet, vilket har hjälpt mig mycket! Fast helst av allt skulle jag vilja spåra tillbaka mitt efternamn, som kommer från pappas sida. Dock har jag kört fast där just nu. En annan grej jag vill göra är att spåra tillbaka min vallonska härkomst, också på pappas sida. Men Falu koppargruvs-vallonerna kanske inte folkbokfördes ens.
Körde också fast så funderade på om man ska gå typ en ”kurs” och släktforska i grupp så kanske det är lättare
Ja! Men det skulle säkert bara vara en själv, Gun-Britt, 75 och Lennart, 91 där i så fall 🙁
Haha ja fast det skulle inte göra så mycket känner jag, inte så länge man får lite hjälp på traven med sin forskning
Är lyckligt gift, med två barn och har ett drömliv med min man som jag älskar djupt. Har ändå lyckats bli småkär i en kollega. Har inga planer på att göra något åt saken men tycker det lilla pirret han ger mig gör jobbet ännu roligare. Kollegan vet ingenting såklart utan figurerar som dagligt ögongodis i vardagen. Är det okej att känna så som gift?
Att bara betrakta någon utan att gå vidare är ju egentligen harmlöst. Ingen tar skada av det. Men i slutändan beror uppfattningen om vad som är rätt eller fel mest på dig själv. Hade du velat att din man spanade in en kollega utan att du visste om det?
Du kan nog vara helt lugn över det så länge du inte ”gör något åt det ” å alltså är med kollegan. Jag tror att har man vart gift länge å så är det helt naturligt att man blir betuttad i någon annan lite då å då. Så länge som man vet att det som verkligen betyder nåt i slutändan är det man har med sin man så är allt lugnt.
Hamna i modd så skriver väl om.
Jag tror att har man levt länge i ett äktenskap så är det naturligt om man nån gång råkar bli betuttad i nån annan. Så länge du inte går över gränsen så är allt lugnt. Du kan säkert tom njuta av att vara lite förtjust utan dåligt samvete. Så länge man vet att det är det befintliga äktenskapet som betyder något i slutändan så kan man va lugn.
I, om jag hade varit du och känt så (vilket jag inte har) så hade jag stängt av även tankarna på kollegan.
Jag gör så här och har gjort så de år jag och min partner har varit tillsammans:
Jag släpper inte ens in tankar på andra, jag är m.a.o immun mot andra så. Att göra och tänka så gör mitt liv mycket mindre komplicerat.
Och det är något jag önskar av min man också. Att hans fokus ligger på mig. Även i tankarna.
Jag tror att många tänker att de behöver ”förstå” att det ”är klart att partnern tänker även på andra ibland/ tycker att andra är attraktiva”.
Men jag brukar tänka vad är drömscenariot? Vad skulle jag tänka om jag slapp att andra hade en annan åsikt om det? Vad känner jag egentligen i detta? Vad mår jag och min partner bäst av i längden?
Var rädd om dig och din partner – även i tanken.
Jag menar inte att mitt sätt är mer rätt än ditt, men att det gör allt så mycket lättare. Du behöver inte distraheras. Det kanske känns som om att det ger kraft, men gör det verkligen det?
Vet någon gång app (för Samsung) som gör att jag kan se var min kille befinner sig och han kan se var jag befinner mig?
Vi har det lite neråt i vår relation och min tillit har brustit en del (vill inte gå in mer på det) men vi ska testa någon app som gör att vi kan se varandras positioner, han är med på det
Tack!
Känns som att ni borde jobba mer på tilliten än på appar som kontrollerar varandra. Har ni inte tillit utan app så lär ni inte ha det med app heller. Problemet verkar vara större än så. Hoppas att ni kan lösa det ❤️
Att installera en spionapp för att se var sin partner befinner sig är bara ett steg bakåt i relationen och är inte ok alls om ni är vuxna. Kan du inte lita på din partner så bör ni inte vara tillsammans.
100000%
På whatsapp kan man göra det men vet inte hur haha
Herregud. Ni har verkligen problem om du måste veta var han befinner sig. Antagligen har han varit nånstans eller sagt att han gjort nåt och du tror inte på honom. Du tror han ljuger.
Det är nog inte appar som ska till utan ett ordentligt samtal er emellan. Känner du att du måste ha koll var han är, då är det tilliten som brister eller så spelar svartsjuka dig ett spratt.
Näe, tala med varann !
När jag nu ändå skriver då är det ett par saker till.
Varför i dagens it värld kan ni inte få till att senaste kommentarer hamnar överst???
Sen önskar jag att nån som känner Carola H kan be henne lite fint att inte göra mer vid sig i ansiktet. Hon ser snart ut som Pernilla Månsson Colt. Inte för att det är fel men det räcker med en av varje.
Sen är hon ju en gudabenådad sångerska, hennes första Jul i Betlehem ger mig ff rysningar. Sån musik, sån sång, såna underbara arrangemang. Men sen, hon vill gärna gapa sönder sin musik. Synd! Man behöver inte ge allt på 3 minuter. Sprid ut istället. Ibland kan lite men bra vara gott nog.
Vi blir äldre allihop, man kan åldras med skönhet. Bättre att se ut som sin ålder och vara vacker än att vid 50 se ut som nån som är 80 men opererar sig för att se ut som 50. ( Gunilla Persson t ex)
Tack för ordet!
Det går på Snapchat om ni har de inställningarna
Gå i parterapi istället. Skugga positionering gör man på typ 5 åringar, tonåringar med rejäla problem och folk som saknar lokalsinne och inte kan följa gps-instruktioner.
Impopulär åsikt här då men… det kan faktiskt funka. När jag och min kille träffades så hade han tjej. Vi gjorde inget fysiskt men vi smsade lite flörtigt (visste ej att han hade tjej då). Han gjorde slut med henne ganska direkt och vi blev tillsammans men jag nojade över att han kanske smsade andra, och sa till slut detta och han sa att jag gärna får kolla varje gång han får ett sms. Jag kollade inte smsen men har märkt att han bara skriver med sina närmsta vänner och familj. Jag kände mig trygg och har helt släppt nojandet. Kollar aldrig hans skärm och känner inget behov av det längre.
Hahaha! När han träffades hade han tjej? O du litar på honom? Herregud.
+ dig*
Ja vi träffades genom en vän. Livet är inte så svartvitt. Han gjorde slut med henne för att han inte hade känslor där längre och några månader senare började vi dejta och blev sedan ett par.
Om ni använder Snapchat så se till att ni ser varann på kartan. Det funkar för mig när huvudet slår slint och jag blir fundersam
Hur lär man sig ta mer plats och bli bättre på att ta initiativ? Jag är en rätt social person, men tar sällan första steget till en konversation, är säämst på att kallprata och sjukt dålig på att ta plats i en grupp fast jag vet att jag har mycket bra att komma med.
Går det ens att träna upp sin sociala förmåga när man varit såhär typ hela livet?
Kallprat går att öva upp, det är en övningsfråga om att kunna hålla igång en konversation utan att bli personlig eller tangera sådant som kan störa den andre eller bli personligt.
Testa body shops schampoo först! Är en brun flaska med ingefära på. Den är superbra
Hur ofta bråkar ni med era killar?
Jag har ju jag inte flera killar, så kanske inte är rätt att svara (förlåt, kunde inte låta bli ??), men jag och min ”kille” (man?), bråkar kanske en gång i månaden.
Nu har ju jag inte*
Är gift. Vi bråkar aldrig
Sitter på sista pendeln till Kungsbacka. Låtsas lyssna på musik och hör vad två herrar sitter och pratar om mig. De pratar om hur min status i trosorna är och hur sexigt det hade vart att spänna fast mig. Nu pratar de om att ta mig bakifrån och får ”sjuka fantasier” direkt citerat. Jag rör inte en min för att låta de veta att de hör mig. Men egentligen hade jag velat strypa dem. Och se dem i ögonen samtidigt.
Men usch vad obehagligt 🙁 Jag hade känt mig rädd. Hoppas du slipper dem snart.
Jag ringde ock väckte min ”styvfar” som snällt fick gå upp och hämta mig på stationen. De började prata efter en stund når de trodde jag lyssnade på musik igen om att de var förvånade över att jag pratade svenska. Undrade vad i helvete se hade kunnat koka ihop om de trodde jag var ”rättslös”.
Deras diskussion eskalerade oerhört. Jag har sparat signalement och vet med säkerhet vem som hoppade av i Lindome och Anneberg. Kommer aldrig glömma deras ansikten eller vad de ville göra med mig.
Do it.
Alltså vill inte vara sån, men måste få lipa av mig.
Jag studerat heltid och jobbar all annan tid. Så ikväll var det något speciellt jag skulle gå ut med min vänner!
Jag hade modeshow med min pojkvän. Han ville jag skulle ha pp mig det snyggaste, men jag ville inte få uppmärksamhet så jag tog på mig något halvsnyggt. Detta skulle vata min kväll, jag är färdigt med VFU och hemtenta. Jag skulle få fira med alla mina underbara vänner och bara ha kul. Så får jag sitta och lyssna på Vad två män vill göra med mig med eller utan medverkan. FAN VAD LEDSEEN JAG ÄR
Hoppas allt gick bra , det kommer bättre dar
Men varför gick du inte bara? Din pojkvän bestämmer inte över dig!
”Han ville att jag skulle ha på mig det snyggaste”. Såna män är obehagliga. Ens partner (om man älskar den) är snyggast även klädd i en säck, och inte något objekt som ska kläs efter vad andra ska tycka är ”tilltalande”.
Har ni sett att Mogi och mon amour har lagt upp sin lägenhet igen? Ordentlig pris-sänkning!
Från 5,75 till 4,595 miljoner…
Har någon tagit bort en visdomstand? Var ni sövda eller lokalbedövning? Hur ont gör det vid bara lokalbedövning? Är super nervös 🙁
Ljudet är obehagligt. Annars ingen fara, lokalbedövning.