Öppet Spår

486 kommentarer

Vardagarna går bra men det är när helgerna kommer det blir så jobbigt. Varje helg är ångestfylld och med brännande tårar bakom ögonlocken, ensamheten. Jag vill så gärna träffa någon som tycker om mig, eller ha vänner/familj att träffa. Vad ska man göra? ?

Samma här! Hur gammal är du? Bor?

23, Umeå!

Synd! Känner samma, bor dock i Uppsala. Men du är inte ensam i att känna samma sak dock ?

Hanna B!
Jag bor också i Uppsala om du vill ses och ta ett glas någon dag ☺️

Men ja ? är du från Uppsala? Om vi är typ samma ålder borde vi ha någon gemensam vän känns det som ? uppsala är litet ibland.

Hanna och Sofie, jag bor också i Uppsala och är lätt på!

Lägg till mig på snapchat! Jag heter ssssb ☺️

Jag är 24 och bor i Umeå, behöver också nya vänner!

Sundsvall 34 söker flera vänner

Jag bor också i Sundsvall, är 33! 🙂 Bor du i stan?

Har haft helt samma känsla tidigare. Försök att hitta på saker du gillar och häng med personer du gillar. Förvandla ensamma kvällar till myskvällar och försök göra fina stunder av det som känns ensamt. <3

Känner igen mig till 100. Så ensamt..

Har varit där, jag lovar dig, det kommer att vända, din tid kommer! Massa styrkekramar till dig

Försök göra något för att förändra det då? Börja med en hobby eller sport för att hitta nya vänner

Känner igen mig, det jag försöker göra är att planera olika teman för helgen.
För att få det varierande.
Är grymt svårt att träffa nya vänner när man är sjukskriven och ekonomin inte är den bästa. Ville bara du skulle veta att du är inte ensam om att känna så.
Stor kram till de som önskar en ?

Du är inte ensam! ❤️

Tack för era fina ord, det får det faktiskt att kännas lite bättre. Hoppas 2019 blir vårt år. <3

Jag känner igen de där såväl. Jag blev så bränd av mitt ex för 1,5 år sedan och det känns som jag aldrig någonsin kommer träffa någon ny då jag vägrar bli sviken igen. Vardagarna fyller man ut, man jobbar etc men på helgerna, det är pesten.

Åh vad jag känner med er allesammans som har det så här. Jag har varit ensam förr och tänkte att trots att jag hade ett roligt och bra liv, så ja jag skulle nog få vara den eviga singeln. Men ett år senare så stod han där.

En sak som jag gjorde var att jag ofta gjorde saker helt själv. Då vågade sig folk fram och jag hade dessutom lätt för att fortsätta prata med de som jag träffade, eftersom ingen annan väntade på mig. Hoppas det vänder för er!!

@ Ett och ett, jag skulle väl ändå säga att jag har ett bra liv. Har en roligt jobb och bra kollegor och har superkul med mina vänner det gångerna vi väl ses. Det är bara på helgerna det sköljer över! Hoppas så att det vänder, har bara så svårt att veta vart HAN ska dyka upp (eller någon manlig intressant överhuvudtaget). Har runnit ut på alternativ. Vännernas vänner är förbrukade, tinder raderat, krogen har jag inte fått ragg på sen jag var 18-19 för ingen raggar på mig där nuförtiden och vi är bara tjejer på jobbet.

@Anonym 23:17 tack så jättemycket för ditt svar!! <3

Förlåt, hoppade ur emellan. Så där kände jag också, jag hade ett så fantastiskt bra liv båda gånger jag var singel. Verkligen en utvecklande tid som stärkte mig och gjorde mig glad och energifull.

Men just att hitta någon som det stämde med på alla plan och för ett förhållande? Med det var det tvärstopp och det tärde på framtidstron eller hur jag ska uttrycka det. Jag tänkte okej, det är väl inte för mig helt enkelt och visst var livet helt underbart ändå, men just ovissheten. Det var den som gjorde att jag tänkte: jaha det kanske inte finns någon där både jag och han tycker om varandra samtidigt och så att det kunde bli något seriöst.

Men du. Jag reagerar på en sak.

Läs din text igen om det du skrev om krogen.

”Ingen raggar på mig nu för tiden”.

Det kan ju bero på mycket, men har du testat att ragga själv? Att våga gå fram till någon eller vissa av dem kan ge napp. Då har du ett större urval för dels ”orkar” många killar inte ragga själva. De är kanske ute för att träffa kompisar.

Andra kan vara blyga och raggar därför inte.

Några kan tro att du bryr dig om åldersskillnaden eller något, så det finns nog inte en chans att hon är intresserad av mig. De kan Du ragga på själv istället. Det lär nog vara ganska många till antalet.

Dessutom gillar ofta killar (förlåt generaliseringen men dels är den positiv och det är likadant för tjejer, men det var ju killar du letar efter) att vi snackar med dem som de snackar med varandra.

Dvs du har stor chans att få deras intresse om du är jättetrevlig och glad emot dem. Dvs göra sig till eller verka svårfångad/ verka mystisk går bort om du vill ha många att välja bland.

Vissa tjejer håller ihop och visar inget intresse när killarna kommer fram. Därför tipsar jag dig som jag gjorde ovan. Var antingen själv eller med en kompis som det är okej för att du släpper uppmärksamheten på vissa stunder.

Ett sista knep om du orkar läsa är att du kan fråga killar vad klockan är på stan (Obs! Visa inte mobilen, ha ha) eller på bussen. Eller säga förlåt men vet du om det skulle bli regn lite senare under eftermiddagen? Eller fråga något på biblioteket.

Om du inte är så här social så träna upp den sidan. Lär dig vissa meningar utantill och använd dem och fråga om vägen, ett visst husnummer. Köp eller sälj saker på Blocket, då är det lätt och smidigt att våga prata.

Lycka till!

Du är en fin människan ett och ett! Förstår att någon föll pladask.

Jag blir så jätteglad över din kommentar! ? Tack snälla, det var som att få en mycket fin present!

Jag ville inte skriva det igår, men jag hade åtskilliga som var intresserade och många sa just det om att de:

”Tyckte jag var så trevlig”

”Inte försökte vara mystisk/ svår”

”Det var så lätt att gå framt till dig då du inte hade kompisar intill”

Och ja, jag fick mycket fina komplimanger om utseendet också, men det var också mycket för att jag inte själv tyckte det (jag har inte dåligt självförtroende, men jag blev lika glad varje gång jag tog det inte för givet.” Dessutom var folk inte oförskämda mot mig och de sa att de tyckte jag var fin/ snygg men de var inte inriktade på vissa saker, utan hade lika mycket respekt mot mig som jag hade mot dem. Visar man respekt får man ofta respekt.

Jag såg här i Öppet spår att en del tjejer gillar tjejer här och även ni kan läsa mina tips, för det var 4-5 st tjejer som också visade sitt stora intresse.

Så försök att vara öppna, glada, vänliga, tänk: serviceinriktade. Då låser det sig inte för de som kan vara intressanta och då får de lära känna er och då faller ju de – pladask, som du uttryckte det Anonym.

Och om de nu ändå inte skulle göra det så ta det inte personligt. Många är inte redo för ett förhållande, alla gillar inte att dansa, vissa är brända på tidigare förhållanden, en del vill reda upp sin ekonomi först innan de släpper in en ev. tänkbar partner, en del tänker att de jobbar för mycket hur ska de få tiden att räcka?

För att inte tala om alla singelföräldrar som verkligen är singlar ena veckan, men inte vågar släppa in en ny partner då de nya även ska fungera ihop med barnen.

Förresten, de här som har arbetat som säljare vet att om man frågar 10 gånger så kanske man får något eller några ja. Men frågar man tre gånger så kanske man inte får ett enda ”Ja, tack!” Så fråga fler än vad du tänkt. Se det som träning om inte annat.

Så står han eller hon där till slut ska ni se!

Hoppas inte det lät som om jag var alltför självsäker för det var och är jag absolut inte. Jag får också underhålla mina kunskaper om självkänsla och självförtroende och har alltid fått göra.

Men:

Ju fler man är så emot som jag beskrev (vänlig, osv) ju fler vågar vara de som går fram till en. Och då är en av effekterna att man får fler som berömmer en och det ger positiv energi.

Dessutom hade jag med andra ord tränat mycket på detta med att få folks uppmärksamhet. Så när den rätta (som fortfarande är den rätta) stod där så missade jag inte chansen.

Han i sin tur hade inte tränat upp det jag beskrev här ovanför och var mer passiv när han var ute. Så det hade kanske inte varit han och jag idag om jag inte hade varit så rakt på sak med att jag ville dansa med honom och att jag sedan även visade och sa hur intresserad jag var.

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Bästa som hänt dig idag?

Fick flera goda skratt på jobbet av både kollegor och vårdtagare, även fast det var jobbigt arbetsmässigt??

precis dumpat min pojkvän(/son) sedan 5 år tillbaka. Dricker vin och ska senare ut på gayklubb helt ensam, känner mig så glad och lättad 🙂

Ps. tack Matilda Wahl!!

Mathilda Wahl ❤️ Hatälskar henne. Sen jag börjat följa henne vill jag också dumpa min kille och träffa en tjej.

Alltså problem: jag hela mitt liv blivit inpräntad att det är kvinna-man-barn som gäller och jag har därför sambo och barn som jag älskar men jag tror att om mina föräldrar hade snackat med mig om att det är helt ok att vara kär i samma kön så hade jag nog beakat min lesbiska sida mycket mycket mer. Nu könner jag att jag bara måste få leva ut som lesbisk men är ändå ”fast” i en hetrorelation med barn. SÅ KOMPLICERAT!! Nån mer?

Önskar att mathilada Wahl var min mamma när jag var 15.

Alltså det hade kunnat vara jag som skrev det där… jag håller fan på att bli knäpp! Sitter här med man, barn och hus. Allt jag någonsin drömt om, men ändå har det inte känts helt 100… Och så nyligen trillade poletten ner, vid en ålder av 34, aha jag är nog lesbisk, eller iaf bi! Heeelt galet att komma på det nu när man sitter fast. Jag tror också mkt har att göra med att jag blivit inpräntad heteronormen sedan jag var liten. Bor i en mindre stad så det känns inte ens som att det funnits några andra alternativ till mamma-pappa-barn. Jag älskar också min sambo men kan inte släppa tanken på att vara med en tjej. Mår verkligen piss av att känna såhär.

Men så galet. Lite samma för mig. 28 år, gift med man och har tre barn och hus. Är väldigt lycklig på många sätt men har mer och mer kommit fram till att jag nog är bisexuell ändå. Började ”utforska” tjejer när jag knappt visste vad sexualitet innebar (när jag var ca 10-12 år) men så fort jag lärde mig mer om sexualitet visste jag att man ”skulle” vara hetero så jag förnekade alla känslor och har fram tills väldigt nyligen tänkt att jag bara var väldigt ung och nyfiken.

Jag skulle inte gå så långt som att säga att jag vill ge upp min relation för att utforska annat, för jag är lycklig som det är. Men jag har ibland tänkt tanken om jag och min man skulle separera av någon anledning… så skulle jag nog vara öppen för, och rent av nyfiken på, att gå på en dejt med en kvinna.

Att ha en nyfikenhet/vilja av att träffa någon av samma kön känns konstigt såhär som 28 år när man hela livet fått inpräntat att det inte ska vara så. Och jag kan känna en liten uns av sorg att jag antagligen aldrig ens kommer att få kyssa en kvinna.

Ni här ovan. Kan ni prata med er sambo om detta tror ni? Jag hade samma tankar som ni, öppnade h för sambon. Sa att jag älskar honom men att jag var nyfiken. Vi lät det gro och efter att ha pratat mycket om det så bestämde vi oss för att träffa en tjej tillsammans för en trekant till att börja med. Slutade med att vi träffade tjejen regelbundet för sex, ibland alla tre och ibland bara hon och jag. Vi träffar henne inte längre och det var bara sex. Jag och sambon är ännu ett par och jag känner mig mer trygg i min sexualitet när jag har testat och vet i stället för att fundera. Kanske inget för er men vill ändå dela med mig att min erfarenhet.

Faktum är att jag pratat helt öppet med min man om detta och han tycker nog till och med att det är sexigt att jag även tänder på kvinnor.

Han påpekar ofta hur han är HELT okej med om jag skulle ha sex med en tjej så rent teoretiskt skulle jag väl utan problem kunna leva ut min nyfikenhet?

Problemet ligger väl mer på mig där. För mig går det helt emot mina principer att ha någon form av relation/flört utanför mitt äktenskap. Vad gäller att inkludera ytterligare parter in i vårt sexliv så är det inte alls min grej. Lockas inte det minsta av det.

Skar upp mina handleder och lade mig i badkaret. Spelade Kent och hade svept en flaska rött. Klockan var 02.

Sedan gick det åt helvete och nu är jag hemma igen, sydd och bakis. Skit också. Ikväll blir det glass och mer vin.

Tack för att du fortfarande finns här ❤
Du behövs ❤

Men så tråkigt höra, Rosa. Hoppas innerligt du får bra hjälp och att det ljusnar för dig.

Massa kärlek till dig ❤
Just nu är det tufft, det är kallt och mörkt. Men vi finns här ❤ hoppas att du mår bättre snart!
Kram!

Tack, vad snälla ni är ❤️

❤️❤️❤️

Det vänder alltid och blir bättre , tillslut ❤️

Vin är livet ändå väl. Hur får man det att vända då? Min kille slår mig och mina vänner vill sälja mig. Katten vill inte ens ha mig längre. När min kille såg mina handleder skrattade han bara och sa att jag var dum i huvudet som inte ens klarade detta. Men nu dricker jag rödvin igen och vill bli full och lycklig.

Du lämnar din kille. Du söker hjälp tills du får den. Du väljer att ditt liv är värt någonting bättre än det uppehälle du just nu lever inom. Du väljer att våga vara starkare än mörkret du känner inom dig.

1. Gör din kille till ditt EX istället.
2. Kalla inte människor som vill sälja dig för dina vänner, kalla dom ingenting alls.

DU är någons livs kärlek.
DU är någons blivande bästa vän. Slösa inte med din tid eller din energi på dessa idioter som inte är det och som aldrig kommer att bli det.

Drick mer vin, skratta, gråt, sjung, dansa. Låt ditt vin göra dig lycklig. Ikväll. Men imorgon, börja låta dig själv göra DIG lycklig.

Du är fantastisk, på alla sett och vis. Låt inte andra försöka inbilla dig något annat.

good vibes, kärlek och en massa annat smått och gott önskar jag dig <3
Love&Light

Men åh vad ont det gör i hjärtat av att läsa det du skriver ? Jag önskar att jag kunde göra något konkret för dig, men det viktigaste är att du måste lämna din pojkvän och dina vänner! Du förtjänar så mycket bättre, och jag förstår att det är svårt, kan kännas omöjligt rentav, men det kommer aldrig att bli bättre i en sådan destruktiv miljö. Jag hoppas med varenda millimeter av mig att allt löser sig för dig. Du är stark, och vacker, och helt fantastiskt precis som du är. Många styrkekramar ❤️

Precis som du skriver är du inne i ett negativt hjulspår som du måste förändra omedelbart. Du har ingenting att förlora då det handlar om liv och död. Agera direkt, vänta inte.
Först och främst rekommenderar jag att du ta tag i de negativa omständigheter som du kan styra över. Tex. Lämna din pojkvän? Säg upp bekantskapen med dina dåliga vänner? Kan du sluta dricka eller åtminstone ta en paus från drickandet (om det är destruktivt)?

Först när du skalat bort det får du bättre förutsättningar att ta tag i ditt dåliga mående (och annat som är svårare att ha direkt kontroll över).

Har du någon eller några som du kan be om hjälp från? En gammal lärare, dina föräldrar, nån gammal bekant. Även hjälporganisationer. Ring till stödpersoner som finns tillgängliga dygnet runt.
Du behöver människor omkring dig som tänker klart och som kan visa dig att det går att leva bra och normalt liv. Låt dem guida dig. Det är INTE normalt att med en pojkvän som slår och självmordsförsök i badkaret, även om det låter som vardagsmat för dig.

Jag hoppas att du kan hålla hoppet uppe och kämpa på för att ta dig ur detta. Från och med nu är det det som är livets mening. Håll hårt i hoppet och tro på att du kan!
Lycka till!

Älskade du ❤️ ?

Hjälpte en äldre man på bussen idag. Att se tacksamheten i hans ögon över en sådan liten grej.

Fast det var säkert ingen liten grej för honom. Så stort av dig!!

lyckades diska all min disk mvh bröt min hand för två dagar sedan så varje framsteg känns asbra!

Perfekt! Läkaren sa väl att du ska försöka använda handen så mycket som möjligt. Du tjänar mycket på att göra sjukgymnastiken noggrant.

Gick hem från min granne imorrse efter en hel natt med det bästa och snuskigaste sex jag nånsin haft, ikväll ville han ha mer så kom precis hem där ifrån igen? Älskar att min sexlust kom tillbaka efter många år, nyfrälst, känner mig som en tonåring! Kär i sex igen! Med en man som är som i en dröm? Trodde aldrig ens jag skulle tillåta att en kille avguda mig, eller låta någon smeka, ta och se på min kropp så som han gör. Han kan liksom inte sluta ta på mig, oavsett om det är att massera mina fötter, pilla och lukta i mitt hår, smeka och bara få känna på mig! ibland tittar han på mig som ett barn på julafton med glittrande ögon och nästan drunknar när han ser på mig.

Har aldrig varit med om att en kille är sån. Så gullig, som en hundvalp?

Vi fick hem vår valp❤

Grattis! Vilken ras? Förstår att du är lycklig över det.

En finsk lapphund ?? Hon är sjukt mysig?❤

Åh!! Grattis! De är av mina favorithundraser i alla avseenden (vackra osv) och är så söta både som valpar och när de har vuxit klart!

Jag förstår att du är helt betagen och innan man har köpt sitt / sina husdjur så går det inte ens att förstå hur mycket kärlek man får men även – inte minst känner. ???

Har kört bil själv och pratat tyska idag. Låter kanske inte så märkvärdigt men för ett år sedan hade jag ångest för båda sakerna. Kan tillägga att jag bor i en stor stad i Tyskland så jag är jättestolt över mig själv och glad att jag äntligen kan göra detta utan att känna känna mig nervös flera timmar innan haha ?

Vad duktig du är! Fortsätt så nu, kom inte av dig med något av det. Bra jobbat!

Någon som har erfarenhet av psoriasisartrit? Hur går det till att ställa diagnos, hur påverkar det vardagen, sjukskrivning och hur hanterar försäkringskassan diagnosen? Annat av värde att veta?

Jag insjuknade relativt fort när jag fick ont i fler och fler leder, alltid symmetriskt (exempelvis båda handleder). Jag var typen som aldrig gick till läkaren med något så jag ignorerade det tills jag en dag inte kom upp ur sängen pga smärtan. Tog mig ändå tillslut till vårdcentral, fick remiss till reumatolog och fick sedan spendera en vecka (typ 7-17) på deras dagvård. Röntgades, klämdes, kändes, samtalades, togs blodprov osv innan läkaren kom fram till diagnosen, som förvisso då var en annan reumatisk sjukdom. Det finns vad jag förstått inte några sätt att säkerhetsskäls diagnosen utan det är läkarens slutsats. När jag bytte läkare ändrades min diagnos till just psoriasis artrit.

Jag sattes på medicin veckan på dagvården och som tur var svarade jag jättebra på den. Kruxet var att den inte började verka först efter 6 månader och tiden där i mellan har jag inget minne av pga blev deprimerad…

Idag mår jag bra och fungerar näst in till som vem som helst. Det går upp och ner såklart, och märker direkt om jag ätit något som är dåligt för lederna, vid väderombyte eller kyla.

Jag jobbade inte vid tiden för insjuknandet, gick fortfarande i skolan, så jag har ingen erfarenhet av försäkringskassan tyvärr. Idag jobbar jag heltid som barnskötare.

Hoppas allt löser sig för dig!

Tack för att du delar med dig. Har varit sjukskriven ca ett halvår pga värk i leder, främst fötter, hand och höfter samt förlamande trötthet. Vet inte vad som är värst, värk eller trötthet. Blodprov visar inga avvikelse, har lämnat många rör med blod. Jag har psoriasis i huden och har flera släktingar med samma diagnos. Tanken slog mig att det kanske är psoriasisartrit jag har. Ska ta upp det vid nästa läkarbesök.

Ett blodprov visar inte alltid på aktivitet vid reumatiska sjukdomar. Dvs ett blodprov som inte visar något är inte ett hundraprocentig slutsats. Du kan ha något reumatiskt ändå.

Nä precis och om jag har förstått saken rätt så är det ett kriterium för psoriasis artrit att det inte visar något på blodprov.

Ja så kan man säga att det är.

Som the real hm säger så visar inte blodprov något alla gånger, och gör det inte på mig heller. Jag tycker verkligen (!!!) att du ska ta upp det snarast möjligt. Jag äter salazypirin som enda medicin och den fungerar super för mig. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du får rätt hjälp snart. Håll ut, det blir bättre! ❤️ Tom den oändliga jävla tröttheten……

En i min familj har det. Det tog henne över 5 år att få diagnosen iom att psoriasisartrit är svårt att se på provsvar osv 🙁
Hon var/är sjuk i skov, oftare och oftare och kunde till slut knappt gå eller ens se..
Nu går hon dock på biologiska mediciner via dropp regelbundet, och mår bättre än innan iaf. Skoven är inte lika illa som innan.

Tyvärr har FK tyckt att hon klarar att jobba 75%, hon har ibland fått vara sjukskriven någon vecka när skoven varit som värst..
Hon får gå sjukgymnastik.

Att tänka på: stå på dig. Hela tiden, både mot läkare och fk.

Tack för ditt svar. Jäkligt frustrerande när man inte vet vad som är fel! Vill inget hellre än att kunna gå till jobbet, träffa folk och leva ”normalt” ?

En del dagar gör det så ont i fötterna att jag vill skrika när jag ska upp och gå efter stillasittande. Skulle behöva kryckor för att avlasta känns det som.

Dammsög ca 10 minuter härom dagen, var i princip liggande flera dagar efter det, helt slut.

Precis så mådde jag i början av min sjukdom. Kommer ihåg precis hur fruktansvärt det var. Sök hjälp så snabbt du bara kan. Om vårdcentralen vägrar hjälpa dig med remiss till reumatolog, kan du skicka en egenremiss. Så här ska du inte ha det. Du är värd att tas på allvar och utredas! ❤️

Har haft denna diagnos i åtta år. Fick ett rejält utbrott vid min första graviditet, sen har det kommit och gått i vågor (lång historia). Testat mig fram med olika läkemedel. Mitt enda tips är: stå på dig om hjälpen du får hos reumatologen eller VC inte är tillräcklig, eller om medicinen inte gör dig bra. Det finns avancerade läkemedel som kostar skattebetalarna 10000:-/månaden, och dessa får man inte i första taget utan förväntas gå igenom de enkla medicinerna först. Efter fyra olika mediciner med noll resultat har jag nu en av de mest avancerade medicinerna och jag är i stort sett symptomfri. Dock har jag skador på några leder pga den långa testperioden av mediciner som inte hjälpte mig. Så sök hjälp snabbt, stå på dig när/om medicinen inte fungerar eller om läkarna inte tar dig på allvar!

Lederna eller utslag eller båda? Mvh orolig inför kommande grav

Lederna. Men de allra flesta blir bättre i inflammationerna eller är kvar på samma nivå under graviditeten, jag var ett undantag enligt läkarna. Andra graviditeten mådde jag som innan, dvs ganska okej. Försök att inte tänka på hur det kan bli, även de allra tuffaste stunderna klarar man (fast man inte tror det). Och det går över ❤️

Tack! ❤️

Min fot har varit svullen i flera veckor nu. Har inte ont eller så, den är bara _svullen_. Gått på antiinflammatorisk medicin i över en vecka nu men det har inte hänt mycket, fastän läkaren sa att det skulle ha gått över vid det här laget. Enligt blodprov är det lyckligtvis ingen propp. Några teorier om vad det kan vara?

Själv har jag som en kula som rör sig under foten allt från hälen och till stortån, just nu ät den på yttersidans mitt vid fotvalvet då jag trampar på den hur jag än går. Antiinflammatoriskt hjälper inte, har ätit det i tre månader nu. Morfinpreparat åt jag i fyra dagar och slapp då smärtan helt men sedan kom den tillbaka direkt när jag slutade. Har ett jobb där jag går hela tiden dessutom ? tröttsamt men hoppas den är borta en vacker dag

Är dina fötter väldigt platta? Mina svullnade upp pga platta fötter och platta skor i kombination = överbelastning. Specialinlägg nu!

Längtar till januari då jag ska träffa kirurg för att förhoppningsvis bli godkänd för en Gastric sleeve! Så taggad på ett nytt smalare sundare liv, tråkigt bara att så många blir provocerad av det då jag till största del blivit överviktig pga mediciner!

Vad blir de provocerade av?

Många tycker det är en genväg! Men dom vet inte vad dom pratar om.

Hur kan en gastric sleeve hjälpa mot övervikt orsakad av mediciner?

Håller på och trappar ner med medicinerna nu men omöjligt att gå ner trots äter bra och försöker röra mig!

Alexandra: Gissar bara! Men det är väl medicin –> ökad hunger –> övervikt?

Då borde ju mindre medicin➡️Mindre aptit➡️Mindre vikt vara lösningen

Håller tummarna 🙂

Vad är det för mediciner du tagit?

Antidepressiva provade en jäkla massa olika i över 2 års tid och min kropp slog bakut på alla de möjliga sätt. La på mig en massa vikt samt vätska fick massa ackne mm håller på och trappa mer nu men svårt, då jag är behov av dom. Pest eller kolera. ? Gått upp 50kg, väger 135kg till mina 175

Äter också antidepressiva la av för 1 år sen och efter ca 1 månad utan så började jag gå ner i vikt. Nu har jag gått ner 20 kg ?? Väger som jag gjorde innan jag började äta skiten. Det tar lite tid för kroppen att ställa om sig.

*åt ska det stå

Jag gjorde en för tre år sedan och det är det BÄSTA jag någonsin gjort. Lycka till ❤️

Tack ?

Jag tog examen drygt 1 år sedan som civilingenjör inom logistik och jag har inte hittat mitt rätta jobb än. Jag har just nu ett vikariat men mitt problem är att jag blir rastlös och uttråkad. Jag vet inte vad jag ska söka mig till för tjänst för att inte bli det. Jag har nu i dagarna börjar fundera på om jag verkligen har rätt utbildning. Har ni några idéer vad jag kan söka mig för arbeten för att inte bli uttråkad? Det måste nog vara varierande uppgifter

Funderat på att doktorera?

Bara gräva ner mig i ett ämne skulle absolut göra mig väldigt uttråkad. Tyvärr

Usch, känner igen mig, är i slutskedet av min utbildning i teknisk fysik, bor i USA, vet inte hur jag ska fixa exjobb..

Lärare. Cirkus måndag- fredag men ofta på ett bra sätt! Rekommenderar gymnasiet som nivå.

Har liknande problem, pluggar till ett bra betalt kontorsjobb. Är ute på praktik nu och det är sååååååååå tråkigt! Så mkt dötid. Jag har min bakgrund i fysiskt tunga typiska ’’mans-jobb’’ och är van vid högt tempo, fysiskt ansträngande och noll dötid. Nu är det sitta vid ett skrivbord hela dagen, varav ca halva dagen har jag inget att göra. Överlag på företaget är det rätt slött tempo. Avskyr sånt, blir jättedeppig av att det är så slött för jag känner mig typ överflödig?

ÄR det såhär att ha kontorsjobb? Är ett bra företag så är chockad över hur slappt det är.

Känner igen mig! Jobbat i matbutik förut me högt tempo hela tiden, skolade om mig och sitter på kontor. Så jäkla sömnigt men bra betalt

Ja det är det. Försöker själv hitta ett jobb utan massa dötid men vet inte vad…är 38 o vet inte om det är värt att omskola sig och till vad..

Det är alltid värd att utbilda sig/byta jobb. Du har så många arbetsår kvar så gör något som du trivs med. Jag är 36 snart 37 och är snart klar med min utbildning. Lycka till!

Kan verkligen rekommendera IT jobb. Har själv skolat om mig till programmerare. Finns andra yrken inom IT som inte handlar om att programmera, tex testare, inom krav etc. Kolla KY utbildningar eller universitet. Tempot varierar såklart från företag till företag men det finns mycket att göra.

Exakt. Är delvis aktiv i försvaret och jag kommer på mig själv att bli avundsjuk på de som får spendera mer tid där. Just nu känns inte så jättekul att gå till jobbet tyvärr

Oj, senaste företaget jag jobbade på var det noll dötid och alltid stress över allt man har kvar att göra.. Ett tips: sök dig till ett privat företag som det går mindre bra för just nu och du får massvis att göra pga nedskärningar ? Fast såklart inte så bra om man bryr sig om sitt psykiska välmående!

Oj så tvärtemot mitt kontorsjobb, är arkitekt och det är för det mesta superhögt tempo och korta deadlines. Oftast inte en lugn (eller tråkig) stund.
Min erfarenhet är att det var ju så sjukt soft att jobba i matbutik etc utan några krav på sig att leverera någonting men också fruktansvärt segt och tråkigt.

Ja det är sinnessjukt slappt där jag är på praktik. Förstår inte hur det går ihop att ge personalen lön på 35-40 i månaden och de jobbar aktivt max 3-4 timmar om dagen? Min sambo säger att det är jag som är alldeles för effektiv och högpresterande. Det stämmer säkert men jag tror inte att det bara är pga det. De anställda har det lika slappt som jag som är praktikant, får tjata mig till uppgifter. Fick några och då sa de ’’nu har du att göra resten av dagen’’. En timme senare var jag klar. Då var det 6 timmar kvar av arbetsdagen.

Såg att någon undrar i gårdagens öppet spår vad som diskuterats kring youtubekanalen Jewels & Izzy. För mig är det främst detta ljudklipp: http://svenskayoutubers.se/2018/july/ljudinspelning-pa-nar-youtube-mamman-sager-olampliga-saker-till-sin-dotter-har-lackt.html

Plus en video om att de ångrar att de flyttat till Norrköping (där de flyttade till möblerad lägenhet med tidsbestämt kontrakt på typ 3-6 månader utan att ha planer på hur de ska lösa nästa boende?). Vet inte om jag överdriver eller om de skådespelar men så mycket känns så jävla fel. Har svårt att släppa det och de påstår själva att soc redan är inblandade, dottern har heller inte gått till skolan på något halvår vilket ju också är extremt oroväckande. Förhoppningsvis får de bättre hjälp med skolgången nu när de flyttat.

Överdriver jag?

Nej du överdriver inte alls

De ska tyvärr inte vara på youtube överhuvudtaget. Att deras främsta mål är att bli stora på YT är ju bara fel tyvärr. När de bodde i Sorsele(?) lades det ju upp videosar hur de inte hade råd med mat, pellets osv.

Det där är så tragiskt – mor och dotter som behöver extremt mkt hjälp men jag tror inte de inser det själva!

Någon här som är arkitekt? Funderar på att plugga till det sen. Har länge varit intresserad av det men då främst klassisk stil, och tyvärr verkar det ju inte vara så stor efterfrågan på det idag vilket gör att jag tvivlar.

Inte arkitekt men spontant känner jag att du ska satsa. Tror inte man ska fundera så mycket på vad som är ”smartast” att utbilda sig till utan hellre ta det som man tror att man skulle trivas med ?

Ditt tips är jättefint men det är just sånt tänk som resulterat i att vi kvinnor tjänar mindre och har mindre inflytande/respekt inom arbetsmarknaden. Sök alltid till smarta utbildningar med bra lön, stor efterfrågan och där en stor andel av de som idag finns ute på arbetsplatserna snart går i pension. Detta är säkrast och leder ofta till snabb befordran och seniorroller inom några år.

Jag pluggade till högskoleingenjör inom energi och tog examen för fyra år sedan. Idag arbetar jag på Sveriges näst största konsultföretag som seniorkonsult inom konstruktion. Jag tjänar idag 43200 (lite men så är det på större firmor) och hade en ingångslön på 27500 vid 21 års ålder. Om max fem år sitter jag som regionchef med en lön på minst 60000.

Är jobbet jättekul? Nej, men det är flexibelt och jag känner mig viktig. Mina kollegor är fantastiska och vi får göra saker som är kritiska för samhällets utveckling. Jag får dessutom ta plats bland alla män som fått styra allt för länge. Arbetsdagarna är åtta timmar och jag kan släppa jobbet när jag kommer hem. Jag får komma och gå som jag vill så länge jag gör mitt jobb. Jag får sitta på Hawaii om jag så önskar, bara jag tar ansvar för min uppgifter.

Jag uppmanar alla som vill plugga vidare att kolla marknaden. Se till så att det finns bra utvecklingsmöjligheter, bra lön och MYCKET EFTERFRÅGAN. Då får ni välja och vraka som ni vill när det är dags att söka jobb. Se även till så att de som idag arbetar som seniorer inom yrket snart går i pension, då får ni lära er mycket under kort tid + att ni får ta över deras roll trots att de tagit dem 25+ år att samla på sig yrkeskunskap. Vi bara ärver deras slit genom att suga åt oss all info och kunskap de har att dela med sig av.

Lycka till

Absolut har du en poäng, men jag tror inte att bli arkitekt kan klassas en kvinnofälla direkt. Chansen är ju dessutom betydligt större att man blir riktigt bra på något och blir eftertraktad om man gör något man verkligen tycker om.

När jag började läsa arkitektur tyckte ca alla jag var dum i huvudet pga extremt stor arbetslöshet. Några år senare, innan vi ens var färdigutbildade hade konjunkturen vänt och företagen mer eller mindre hämtade ut folk (också utan examen) direkt från skolorna.
Driver eget och har gjort det genom ytterligare ett par konjunktursvängningar och kriser.
Så, jag tycker fortfarande det är ’smart’ att göra det man brinner för.

Har skolat om mig till programmerare och jobbet är väldigt kul. Sitter och kodar hela dagarna och trivs superbra. IT är ett lovande område, finns många korta utbildningar om det passar bättre, eller KY, universitet. Finns roller som inte handlar om att programmera, tex testare. Behövs flera kvinnor inom området och det finns många sådana satsningar.

Är arkitekt. Tror att du kommer få en helt annan inställning till ’stil’ om du går utbildningen – eller vet det. Vill du syssla med byggnadsvård och restaurering finns det utbildningar i det.

Hur menar du med annan inställning? Allt jag vet att jag aldrig kommer rita uttryckslösa skolådor i alla fall

Du tror alltså inte att du kommer lära dig något genom en femårig utbildning? Du är fullärd redan nu och vet precis hur allt är och borde vara? Grattis! Inget hindrar dig från att kalla dig arkitekt och köra igång!
Fast med den attityden till någon som svarar dig uppriktigt på en fråga, samt idén om att det bara finns ’klassisk stil’ (vad nu det är) eller skolådor och inget däremellan, så ska du kanske inte det ändå – gör något annat! Ursäkta för svar och varsågod för tips! Lycka till med oarkitekturen!

Det krävs bl.a. nyfikenhet och kreativitet för att bli en bra arkitekt, så det verkar som om du nog bör droppa det.

Tror faktiskt inte du svarade på ts fråga alls, och ditt svar var bara helt skumt och obefogat drygt

Är arkitekt. Tror du kommer att ändra din uppfattning om nästan allt du tror dig veta/tycka om arkitektur efter 5 års utbildning. Är du intresserad av att lära dig om allt inom arkitektur och är Open-minded inför nya insikter och åsikter tycker jag att det är en bra idé att börja plugga.

Kan man göra fet och kursiv stil i det här kommentarsfältet?

Kodar

Ja ?

Man använder väl vanliga koder? Typ innan och efter? </b

Och för kursiv?

Fast du sätter ihop utan mellanslag.

Koderna visades inte ändå hehe.
fet (fast utan punkt) innan texten och efter texten

kursiv (också utan punkt) innan texten och efter texten

Svaret där koderna syns hamnade i modd 🙂

Vad tror ni när det kommer till attraktion. Jag har en kollega som påverkar mig fysiskt, hjärtat rusar och stannar på samma gång, jag blir fumlig och nervös. När det blir så otroligt starkt, känner båda av det? För mig är det första gången jag känner det så starkt och intensivt. Nästa läskigt. Flummigt, men vinglaset är halvtomt 😉

Åh vad härligt att känna så! Är båda singlar? ?

Det undrar jag med! Jag har läst nånstans att när man är attraherad av någon så kan man nästan vara säker på att den andra också är attraherad av en, men vet inte om det stämmer..

Jag har också hört det. Att känner man kemin så finns den från den andra också. Kanske inte stämmer.. Men jag brukar ha det som tumregel för mig själv sen jag läste det??

Ja det är ju lite skönt att tänka på det viset ibland men samtidigt, hur många gånger har man inte känt att man är ensam om attraktionen…Men jag hoppas att det stämmer?

Ja man kan ju också känna attraktion fast man är kär i någon annan. ?

Jag är också attraherad till en tjejkompis, är nästan 100 på att hon inte känner likadant då hon (& jag) redan har partners. Men ibland dyker tanken upp, tänk om?

Är också nyfiken på om du är singel?
Du får gärna uppdatera i nästa öppet spår om hur det går! Hoppas du vågar ta första steget!

Jag har börjat inse att jag är trött på män. Och jag borde känna tvärtom. Sedan några dagar tillbaka har jag en ny pojkvän, och han är världens snällaste. Men han har redan planerat våra närmaste tre år framåt, och pratar redan om att han vill flytta in i min lilla lägenhet och att jag måste göra plats för hans speldator och hans 55tums-TV. Och jag känner bara ”gaaah snubbar och deras elektroniska prylar”. I början brukar man ju även känna att allt sådant är gulligt, men nu känner jag bara att jag inte pallar att kompromissa om sådana saker. Att jag hellre vill vara själv med en bok.
Och jag blir frustrerad på mig själv för att inte känslorna finns där. Inte lika mycket känslor som han har i alla fall. Och jag brukar aldrig vara så här negativ när det gäller förhållanden. Tänk om jag har tröttnat på män för gott? Jag kanske blir ensam hela livet för att jag inte orkar kompromissa längre?
Vad ska jag göra? Hur ska jag förhålla mig till det här?

Om din pojkvän, efter ett par dagar (!) vill att du ska ändra på ditt liv för att hans ska passa in känns det bara sunt att du tvivlar.

För det första behöver man inte vara i en relation. För det andra kanske du faktiskt bara inte tycker om honom så pass mycket att ni ska vara i en relation. Ibland träffar man någon men är på olika platser i livet.

Jag kände likadant och kände att nej nu får det vara nog. Sen dess har jag varit ensam, dejtat lite men känner bara att det är jobbigt och mest ”för att man ska”. Jag gillar att vara ensam och kommer vara det tills jag träffar någon som gör att alla små irriterande grejer inte är irriterande ?

Men gör det nåt om du tröttnat på män? Kanske tillfälligt bara eller så är det för gott, vem vet. Lär dig att njuta av ditt eget sällskap och går ”tröttheten” över så gör den, var ok med att det får vara så. Lär känna folk, vänner, grannar… träffa intressanta människor utan syftet att bli kär för evigt. Ha kul och låt bara människor som inte gör dig trött komma in i ditt liv.

Kanske backa lite och träffas mindre intensivt ett tag? Se om du saknar honom och fundera på om det är bättre med honom än utan?

Åh, tack för alla era fina och kloka råd!
Jag har känt mig förälskad i honom fram tills vi bestämde att vi är ett par och han då började planera så mycket om vår framtid. Han är för ”på” och jag känner mig lite kvävd av alla planer. Men jag ska säga ifrån nu, och vara ifrån honom några dagar och se om känslorna kommer tillbaka.
Jag trivs bra själv, och gillar verkligen det liv jag har byggt upp för mig själv. Men samtidigt längtar jag ju efter att vara kär och bilda familj och allt det där. Men den här killen går för fort fram.

Man måste ju inte bo ihop! Skaffar jag kille igen i framtiden så tänker jag stå på mig och säga att jag trivs bättre med att bo själv. Behöver ladda batterier ensam för att ha kul med människor.

Särbo är inte att underskatta

Vilka här lever i relationer som inte är normativt tvåsamma? Några poly? Öppna förhållanden? Hur länge har ni haft relationen?

Jag lever i ett öppet förhållande där vi träffar andra var för sig och även en kvinna tillsammans. Vi har träffat kvinnan i över två år och det handlar alltså inte om att ha trekant utan att ha en relation tillsammans alla tre. Jag är trött på att folk kallar mitt förhållande för oseriöst och att de väntar på att vi ska bli seriösa och ”ta det vidare”. Hur brukar ni bemöta fördomar mot era förhållanden? Jag vill inte behöva ljuga om mina relationer för vänner och bekanta när det kommer på tal (och vissa inskränkta släktingar), men orkar liksom inte försvara mitt val att leva varje gång heller.

Finns det några andra med ickenormativa förhållanden som kan ge lite pepp och tips?

Tyvärr kan jag inte förstå din situation för jag är en person som antingen vill vara singel eller i en relation med en person. Men däremot blir jag fruktansvärt trött på människor som ska ha åsikter om andras relationer (såvida ingen råkar illa ut och personen genuint bryr sig om ens hälsa). Om någon säger det du beskriver, fråga varför de säger så? Fråga hur de menar. Och säg att du är i en relation som du mår bra av – även om personen i fråga inte kan relatera. Det behöver inte personen göra. Det är din relation. Fortsätter personen svarar du helt enkelt att du inte vill diskutera eller försvara din relation något mer.

Ja, jag brukar bara säga att det ÄR seriöst och att vi kommer att leva så här tills någon av oss eventuellt vill något annat. Och att då får vi ta den diskussionen då. Mest tröttsamt bara att behöva få samma frågor varje gång och bemöta samma fördomar varje gång. Jag vill ju inte vara otrevlig heller men blir mer och mer sugen på att ifrågasätta deras relation med samma retorik. Men det är ju barnsligt så jag ler och ser glad ut i stället?

Tankar om Nationalmuseum sen det öppnades igen?

Underbart! Viktigt för vår identitet och samhörighet.

Identitet och samhörighet? Antar det gäller för ”äkta” svenskar. Som allt annat i Sverige. Sverige kommer aldrig bli ett land där en ickeblond känner sig hemma

Skulle det vara fel att värna om det svenska?

Jo, absolut, men tycker det är bättre om man inte tar emot folk som ”sticker” ut så mycket. Sverige är ett litet land med homogent befolkning, fortfarande. tycker det är patetisk när man säger att Sverige är ett invandrarland. Är som sagt uppvuxen i Sverige, pratar perfekt svenska utan brytning, utbildad, ändå har jag tappat räkningen på alla gånger jag ifrågasattes. Är så enormt tacksam för min mans jobb som möjliggjorde flytt till USA. Inget ont som inte för något gott med sig.

Det ska vara svenskar för att skämmas för att värna om sitt ursprung. Enda landet där det är fult att hylla sin nationalitet

Självklart ska svenskar ”hylla” sin nation, jag säger bara Sverige är inte ett invandrarnation och kommer inte bli det heller. Det snackas mycket skit om USA i svensk media, men låt mig säga till er det är för mig och många andra världens bästa land. Många verkar tro att man är helt oskyddat om man bor här, så är det inte. Tråkigt att många
sväljer skrämselpropagandat utan att ta reda på fakta. Min kompis fick salmonella och fick hjälp först efter 3 månader. En vän till familjen fick åka till Finland (för egna pengar) för att operera bort tumöret han hade i hjärnan. I Sverige fick han höra att han måste vänta 2 år. Allt detta i Sverige. Förstår att man måste svartmåla det det stora kapitalistiska landet för att motivera sin egen befolkning att fortsätta betala så höga skatter. Och för det får man sämst sjukvård (enligt mig och många med mig), ingen trygghet ( våldtäkter och skjutningar var och varannan dag) skolan är som det är och som grädde på moset en icke fungerande regering. Behöver väl inte ens nämna det DDR-skatt man har lagt till. Klart ”alla” måste betala för att kolla och lyssnar på propaganda. Man har inget val. Hmm. Framtiden bådar inte gott för Sverige.

Gå på Nationalmuseum och se på konst så ska du se att det känns bättre!

Troll

Förstår inte problemet med det?

Ja jag menar identitet och samhörighet för svenskar ja. Vad du menar med ”äkta” vet jag inte.

Man kan väl känna sig hemma utan att för den sakens skull identifiera sig som svensk? Jag känner mig hemma i Göteborg, men är ju inte göteborgare för det. Jag är dalkulla.

Älskar Sverige men kommer nog aldrig känna mig hemma här trots mina ljusa ögon och hud och rena svenska.. tyvärr, men det är inget som har med just svenskar att göra. Tycker de ska vara stolta över sitt fina land och värderingar och jag är evigt tacksam för att jag får leva här men gör lite ont i själen att jag inte känner mig hemma nånstans. Så hopps du har det bra i USA men det finns absolut invandrare som känner sig hemma här.

Tack snälla, ja jag har det bra här och är tacksam för att jag fick chansen att starta om någonstans där jag trivs och känner mig hemma. Hoppas du också hittar din happy place.

Jag känner en svensk med icke blont hår. Hon har ljusbrunt hår. Men är väldigt svensk. Är 100% säker på det då vi släktforskat ihop.

Man kan ju alltid spela dum, då blir allt bra

Komiskt att rasister plötsligt blir konstintresserade för att de inser att det finns ett museum som heter ’Nationalmuseet’..!

Flera blir möjligtvis intresserade av sådant som hör till deras historia, men jag skulle knappast säga att de är rasister. Tror majoriteten av alla människor känner att det är viktigt med kunskap om sina förfäder och landet de kommer ifrån. Besvarar många av dagens frågor också.

Inte sett någon rasistisk kommentar alls? Att värna om sitt land, hedra sina förfäder och identifiera sig som svensk är knappast rasistiskt.

’värna om sitt land, hedra sina förfäder’ – really?
Nationalmuseum är ett konstmuseum, kanske ’national’-vurmarna först ska ta reda på varför det heter så…
Eller, ni bara tror att allt som har ’national’ i sig innebär ’värna om sitt land, hedra sina förfäder’?
Nationalekonomi? Nationalteatern?

Fräscht att kalla folk för rasister helt random

Fräscht att förknippa ’national’ i Nationalmuseum med nationalism…

Underbart när folk blir intresserade av konst, historia, arkeologi och traditioner tycker jag! Oavsett om man är rasist eller kommunist eller feminist eller kapitalist. Att värna om och känna till sitt kulturella arv är guld värt!

Jag tyckte att det blev ännu bättre. Klnsten framhävs samtidigt som utställningarna har något för alla utan kompromisser. Nu har jag varken sett Sargent-utställningen eller besökt restaurang/shoppen så jag kanske inte har fått den fullständiga upplevelsen?

Var det mycket annorlunda innan renoveringen?

Jag får erkänna att många detaljer har glömts bort under de här åren av renovering. De lyfter fram konsten på ett nytt sätt genom bland annat hur de har planerat rummen och förutsättningen. Det kändes som ett internationellt museum av hög klass, vilket det har varit tidigare utan att jag har fått den känslan. Jag blev stolt över att det fanns där jag bor.

Flyttade från Sverige till USA för 3 år sen. Det är först nu jag förstår hur det känns att vara en av alla andra och helt smälta in. Det trots att jag växte upp i Sverige. Rekommenderar alla ”icke svenskar” att testa på att bo i USA om de har chansen. Älskar mitt nya öppnare och gladare jag. Man är inte lika ”skyddat” ekonomiskt men har det som krävs dvs jävlar anamma så kommer man att känna sig hemma

Skönt för er, skönt för oss 😉

Haha, för oss är det bra, tillsammans betalar vi mindre än hälften i skatt. Får dessutom bästa sjukförsäkringen via jobbet. För Sverige blir det 2 färre personer som betalar skatt (mycket skatt) som dessutom nästan aldrig använde svensk sjukvårdsystem och jobbade genom hela utbildningen. Av din attityd luktar det
outbildad/ arbetslös/ låglönemänniska så just du förlorar på mindre skatteintäkter lilla vän:);)

Är inte Anonym 21:08 och ser ingenting i dennes kommentar som säger någonting om vad personen sysslar med eller har för utbildning vilket inte heller är relevant, men din kommentar avslöjar sådant klassförakt så det är skrämmande.

Oroa dig inte, ska berätta för dig nyfikna vän. Började jobba inom äldrevården när jag var 17, efter gymnasiet utbildade mig till ekonom, efter några år ville jag ha en ny utmaning så jag bytte bana och pluggade till civilingenjör i teknisk fysik. Har 3 tentor och exjobbet kvar. Jobbade parallellt med studier. Vadå klassförakt? Utbildning är ju ”gratis” i Sverige så det är bara att sätta igång. Finns ingen anledning att vara fattig i Sverige, eller?:) Ingen klassförakt däremot föraktar inskränkta wt som skyller sina misslyckande på andra.

Jag är inte 21:08. Måste ha blandat mig med en annan anonym:)

Skulle en etnisk svensk föra samma argument till varför den hellre bor i ett område med andra etniska svenskar så skulle den personen utan tvekan bli kallad för rasist. Samhörighet och igenkänning är fundamentalt viktig för alla människor.

USA ( Boston där jag bor) är en smältdegel kära du. Förstår inte hur i hela friden du kan jämföra det med glesbygden Sverige.

Eftersom att det är viktigt för de flesta människor (om inte alla) att känna samhörighet med andra och att kunna smälta in.

Är härskartekniker något du börjat använda sedan du flyttade till USA, eller har det alltid varit en del av dig?

Till anonym som flyttat till USA: Hoppas verkligen inte du blir varken bostadslös, allvarligt sjuk, psykiskt sjuk, arbetslös, cancersjuk, får nedbrunnet hus osv osv osv då är du rätt körd utan skattepengar som du så fint föraktar 😉 skattepengar är välfärd. Gör du ett snedsteg i USA finns inga skyddsnät hur ”stark” och duktig du än må vara 😉 hälsa trumpen förresten, han verkar ju vara en riktig pärla, speciellt emot er med utländskt påbrå!

Vi är försäkrade till tänderna, du vet man kan faktiskt ha framförhållning, och vår sjukförsäkring täcker alla sjukdomar. Har bägge livförsäkring och försäkring för eventuell livslång/handikapp. Om ca 1,5 år har vi vår green card då får vi tillgång till allt som permanent resident. Trumpan/USA har inget emot såna som är här lagligt och respekterar landets lagar;) Du vet att hela USA är ett invandrarland, land of the free, home of the brave:)

Haha det låter inte riktigt så av trumpens egna ord på tv, så att säga! Han är både rasist och nasist, vännen. Färgade människor har inte i hans land att göra, enligt honom, hur mkt du än försöker intala dej det. Varför tror du just han röstades fram till president???
Och om du undrar över min utbildning har jag jobbat som sjuksköterska i 10 år, äger eget hus tillsammans med min man som är egenföretagare. Länge leve svensk välfärd!!! Ett land där alla som vill är välkomna! ❤️

Att folket röstade på han beror på saker som skulle ta för lång tid att förklara för dig. Men kort sagt skulle jag säga av samma anledning att folk röstar på SD I Sverige. Både vår brevbärare och granne röstade på trumpan, och de är helt underbara människor. Skulle säga att den största skillnaden är att I USA är du american när du fått ditt medborgarskap medans I Sverige är du för alltid kört om du avviker Fran ”svenskt utseende”. Är så pass ljus att jag anses white här. Kan tänka mig att många mörka ( som overallt) blir diskriminerade. Men skulle hellre dö än att vara svart I Sverige.Har sett själv vad några av mina vänner utsatts för?

Kolla inte så mycket på svensk TV eller om du gör det var lite kritisk. Personligen får jag mina nyheter från flera olika nyhetskanaler och tidningar( det är min hobby:)), aldrig en som har en höger eller vänsterinriktning. Jag har bott här i 3 år, verkligheten här är en annan än det som visas på svt. Var på en långresa innan vi flyttade hit och sa till mig själv jag skulle aldrig vilja bo i USA. Sen fick vi möjligheten och då var det inte en sekund av tvekan. Nu några år senare är så tacksam för att vi vågade, folket är så varma och snälla. Har bara mött kärlek och respekt (t.o.m i den amerikanska södern när vi var där på besök). Känner många som röstade på Trump däribland min granne och brevbärare och har inget ont att säga om de. De vill bara ha förändring. Det är ok att ha ideologiska argument men att vinkla allt som har med UsA att göra som det görs i Sverige skadar bara Sverige. Här borta vet de knappt var Sverige ligger. Sverige är ett bra land men den dagen skatteintäkterna sinar då blir det nedskärningar och då är bollen i rullning..
Vill också säga att ni sjuksköterskor är värda så mycket, ni borde ha mycket bättre lön. Ert arbete är livsviktig!! All kärlek till dig, hoppas du inte blev ledsen av min kommentar

Haha, så gullig du är, vad är inhemsk påbro I USA, indianer??

Nedbrunnet hus hahahaha har du hört talas om försäkring, lovar att det är inte bara i Svennenbananlandet folk har hemförsäkring hahaha, psykisk sjuk hahaha, att gå till psykolog kostar typ 200 spänn med försäkring vilket jag har, måste nog dit efter såna kommentarer hihihi .alltså finner inga ord, det är nästan gullig vilken kunskapsnivå folk har:I)

Som sagt, hoppas att du inte blir arbetslös och inte kan betala den fina försäkringen längre

Det är upp till en själv att hitta jobb, varför skulle man gå runt arbetslös? Varken jag eller min man varit arbetslösa i våra liv, har gått från jobb till jobb.
Kan säga att det har aldrig funnits så mycket jobb i USA som nu. Ett besök på random jobbsajt visar det. De hittar inte arbetskraft för alla tjänster. Och blir det lågkonjunktur ja då dras ett litet exportberoende land som lilla Svea också med, har hört att det ser redan mörkt ut för Sverige:) Ni får hoppas att Trumpan skonar er när det gäller biltariffer för då kommer inte bara Volvo utan en massa underleverantörer att påverkas. Den svenska självgodheten kommer att bli Sveriges undergång, det är bara att se vilket kaos det är i landet, inte ens du kan förneka det.

Hoppas du inte blir sjuk och måste sjukskriva dig för då måste du börja en lång utdraget kamp med försäkringskassan, känner flera som har nästan gått under av den kampen.

Jag åt en kaka med laktos och vitchoklad igår vid lunch. Fick senare på eftermiddagen kraftiga kramper i magen och diarré. Har undvikit vitchoklad och laktos i drygt fyra år. Har fortfarande kramper som gör väldigt ont, ”bubblande” mage och diarré. Är detta en normal reaktion och hur länge kan jag räkna med att det håller i sig?

Ring 1177.

Ja det tycker jag att det är. Reagerar likadant på en del saker och det håller i sig i kanske två dagar. Hur länge det håller i är väl dock rätt individuellt

Jag är känslig för laktos och för mig blir det att jag får världens magknip, går (springer) på toa och sen är det oftast bra.. tills jag slarvar igen! ?
Det låter nästan som om du har magsjuka? Precis som halva familjen här hemma! ?

Det var maginfluensa! Fick precis andra mindre mysiga symtom. Har aldrig haft så ont i magen innan och tajmingen var väldigt konstig. Tack för alla svar.

Det är ju min vardagliga mage! Jag ser ständigt ut som jag är gravid.

Om du äter något som din mage inte klarar av så kan det sitta i några dagar. Du kan köpa Bifiform på apoteket för att få ordning på den eller äta imodium mot svåra diarréer ❤

Vill höra från nån som använt primolut nor för att skjuta på mensen. Om jag skjuter på den i november skjuts hela cykeln då? Det är över jul som jag inte vill ha den men tänkte att om jag flyttar den så mycket det går nu så slipper jag hela PMS:en sen också med humör och svullen kropp. Om ni förstår hur jag menar? Fick bara mumbojumbo svar från läkaren och lyckas inte googla fram ett bra svar. Och här finns säkert någon som sitter på bra erfarenheter det är jag säker på.

Ring 1177.

Ring en vän

Min mens kom nån dag efter jag slutat äta när jag använt det.

Jag har använt primolut-nor flera ggr. Har skjutit upp mensen som högst två veckor. Hela cykeln förskjuts. Första blödningsdag blir den dagen mensen börjar efter förskjutning och sedan kommer nästa första blödningsdag efter det antal dagar du har i din cykel normalt sett. Så din plan med att flytta fram pms och mens kommer alltså fungera utmärkt. Däremot kan man få lite biverkningar under tiden man tar läkemedlet, för mig är det ungefär samma som att ha pms men det är nog olika. Jag har börjat ta tabletten ca 3-5 dagar före första förväntade blödningsdag och har börjat blöda ca 3-5 dagar efter sista tabletten.

Jag fick mens under tiden jag åt dem (skulle enbart skjuta upp mensen en vecka, så var ingen längre period). Jag hoppas att de fungerar bättre för dig, men räkna inte med någon mirakelmedicin 🙂

Jag har använt, fick 10st tabletter, började ta tabletter sju dagar innan beräknad mens och skulle då enligt läkaren kunna skjuta på den 5-7 dagar.
Mensen kom dock trots att jag hade 1-2 dagar kvar med tabletter.
Så för mig funkade det inte nämnvärt

Som sagt, har använt läkemedlet flera gånger utan problem. Tagit tabletterna enligt instruktion i bipacksedeln. Tycker trådskaparen gott kan testa förskjuta sin cykel ?

Jag äter primolut-nor för jag får väldiga kramper under min mens. Jag äter den 10 dagar innan min mens ska komma och när jag slutar med den kommer den den tre dagar senare. Så den går att styra men tänk på att det inte är p-piller så långvarigt användande är inte bra.

Käkade det för ungefär fyra veckor sedan, då jag skulle utomlands. För mig funkade de riktigt bra. Började ta de 3 dagar innan beräknad mens, och sköt på mensen i nån vecka. Det tog ungefär 1,5 dagar för den att komma tillbaka för mig, längre än förväntat. Gick runt och va nojjig hela tiden. För mig har hela cykeln skjutits upp nu. Jag skulle dock vänta med att flytta den. Vore jävligt tråkigt om kroppen är jobbig och bestämmer sig för att ha mens då ändå. Ta dem typ nån vecka innan beräknad mens.

Tack gulliga ni som tog er tid att svara. Tror inte jag fått samma info från 1177, de brukar liksom mer läsa från bipackssedeln och det kan jag göra själv. 😉 Så det här var jätebra info för mig.

Hört att man kan gå upp 2-3 kg av tabletterna, problem med mens efter, finnar osv. Ingen som varit med om det?

Vad spelar det för roll om man går upp i vikt? Jag har bara haft problem med en mellanblödning. Inget annat.

Jag mådde otroligt dåligt av dom! Var som konstant pms under hela perioden jag åt dom 🙁

När man inser mer och mer att man är tillsammans med en narcissist.. Att man har barn med honom. Vad gör man? Lämnar? Försöker få han att söka hjälp? Kan man få hjälp för det ens?

Tyvärr kommer aldrig en sann narcissist att gå med på att få hjälp då de aldrig erkänna sina egna brister.

Mitt största råd till dig är att samtala med en psykolog och få hjälp och vägledning.
Kan göras via appen kry bla.
Känn efter inom dig om vad som är bäst för dig och barnet.
Om bestämmer dig för att lämna, ha så mycket klart som möjligt, släpp inte den infon innan.
Säg inget om det till personen ifråga ventilera det absolut enbart med personer/ en person som du till 100% kan lita på.
Tyvärr så har de ingen sjukdomsbild, de kan vara medveten om sin diagnos men inte sina agerande.
Lite av min erfarenhet men allas är olika och alla är olika med diagnosen narcism.
All styrka till dig ?

Tror han är medveten om det men skulle nog aldrig erkänna det. Han pratar mycket om ett ex till mig som han anser är narcissist, men känns som han pratar om sig själv. Så glad över vår dotter men fyfan att hon ska behöva växa upp med en sån förälder. Jag hoppas han kan ändras. Men antagligen inte.. Jag har tänkt på det innan att han kanske är det men förnekat det.. Men pratade med en vän om det och hon säger att hon ser alla dessa sidor också. Fan.

En taktik narcissister har är att gärna baktala andra, så det med ditt ex är klassiskt. Även om ett ex varit en fin kille under tiden man varit tillsammans och kanske är en vän till en så är det oftast så att narcissister ser ex som ett stort hot vilket gör att den personen är inte värd något i narcisstens ögon.
Allt som räknas som hot är farligt för de.
Läs gärna på om diagnosen om du inte gjort det. Tänk bara på att radera historiken på de delarna.
Ledsen att skriva det, men de förändras inte är min erfarenhet.

Hej!
Jag förstår din situation och att det inte är ett lätt val att stå inför.

Jag lämnade min narcissistiske make för tre år sedan. Det är sjukt tufft och han är en kass förälder. Det kan dock även bero på eventuella andra diagnoser. Mitt tipps är att försöka gå till psykolog för att få stöd i hur du kan hantera relationen mellan honom och barnet.

Lämna! Min pappa är narcissist plus alkoholist och min största önskan är att mamma någon gång kommer klara att lämna honom, vi barn är vuxna nu men fy fan vad jobbigt vi alla har haft det, märker att jag är livrädd för relationer för att jag är så rädd att fastna ”för en sån” och inte kunna ta mig ur.. Ser egentligen mamma som en stark klok människa men inte ens hon klarar det, så hur skulle jag kunna det då? Tror det är bäst för dig och ditt /dina barn.

Är singel sen några månader tillbaka och plötsligt märker jag hur jag börjar bry mig om att benen är rakade och fiffi likaså. Allmänt sett bryr jag mig mer om mitt utseende. Mest för jag vill vara fin ifall jag träffar nån vilket jag också gjorde häromkvällen. Det låter kanske tragiskt men är också talande för hur jag såg på mitt f.d förhållande. Jag brydde mig helt enkelt inte längre medan jag nu vill känna mig snygg och fräsch (ja man är fräsch utan rakade ben så dont even start… Det här är hur jag känner). Nån som känner igen sig?

Man har ju mer tid på att lägga på enbart sig själv om inte annat! Älskar att se en serie med ansiktsmask och fixa naglarna och fötterna

Jag är gravid (inte ens halvvägs) och känner mig ful. Jag HATAR att gå upp i vikt (Nej, det hjälper icke att tänka på alla som inte kan bli gravida)
Jag är inte en person som ska vara tjock. Det är inte alls min grej det här. Jag vill bara föda nu (fast bebis måste vara klar först)

Lol, jag är inte en person som ska vara tjock. Du är gravid! Det går över och du får ett barn. Försök vara lite mer ödmjuk inför livet istället för att gnälla.

Nej? Jag trivs fantastiskt bra med att kunna röra mig som jag vill, utan att kroppsdelar är i vägen. Jag trivs inte alls som tjock, för det är det jag är just nu. Visst, jag är gravid, men det syns knappt. Jag är mest svullen överallt.

Gör abort då om det är så jobbigt att vara gravid.

Eller så behöver du inte kommentera mitt inlägg?

Alltså… jag behöver inte heller kommentera men det står mig fritt att göra om jag så vill, liksom för Anonym. Du verkar rätt osympatisk och relativt sett att vara gravid; ovanligt fåfäng.

Jag är superosympatisk. Och väldigt fåfäng! Du har helt rätt! Men måste man tappa sig själv bara för att man är gravid?

Men om man nu är superosympatisk och väldigt fåfäng så låter det som grejer man behöver jobba med, i synnerhet innan det är dags att uppfostra ett barn? Alltså, om man har för vana att vara extremt självkritisk (vilket det låter som), så blir man lätt så taggig/dömande mot andra med. Våga vara mer öppen och sluta håll dig själv mot en så hög standard. Det finns inget liv i det, du kommer aldrig att kunna vara genuint glad frånsett de korta stunder du upplever att du nått ett visst (säkert rätt osunt) mål. Ta det lugnt och följ med din kropp i allt som händer nu. Och igen, var öppen, var sårbar. Ur ett rent egoistiskt perspektiv så kommer du att må SÅ mycket bättre. Vem orkar vara bitter liksom.

Men många som inte går upp så mycket rasar ju väldigt fort efter förlossningen 🙂 försök kämpa emot skitmaten och promenera om du orkar det. Det är 9 månader, det går fort, alla gravida blir liksom lite större under en tid men du kommer tillbaka till dig själv sen igen 🙂

Vadå ”gör abort”??!! Vad är det för äckligt svar? Och alla som har gillat kommentaren, är ni störda? Fy

Svårt att tycka synd om dig när du satt dig i den situationen frivilligt. 😛 Alla går ju inte upp 30 kg dock. Om du fokuserar på att inte äta skräp typ godis och chips, utan nyttig riktig mat så slipper du nog den värsta extravikten.

Jag äter dock inte socker alls, eller chips för den delen.
& det här var inte frivilligt. Jag hade spiral.

Var väl frivilligt att fullfölja graviditeten?

Men om du äter väldigt sunt och inget skräp lär du inte gå upp massor i vikt heller.
Synd det inte var frivilligt. Då är det ju naturligt du känner agg mot det graviditeten gör med dig. Kanske ska prata med en kurator eller liknande??

Oj oj oj, du kommer få en spännande tid framför dig ?

Exakt så tänkte jag också med första. Har alltid tränat på elitnivå och sen se hur kroppen ändrades var jobbigt.

Gick enbart upp 8 kg men då mådde jag extremt dåligt med illamående sisådär 34 veckor av 40, och nu med andra vågar jag inte ens kolla vågen.

Tack för att du förstår!
Det här är inte min grej alls ?Jag mår ändå hyfsat. Har ätit antibiotika ett tag och har då tappat matlusten helt, men den börjar komma tillbaka lite nu!
Jag har kastat vågen, men man måste ju väga sig ibland ändå hos barnmorskan?

Kanske ska du se det som en möjlighet att tänka på din kropp på ett annat sätt? Vad din kropp kan åstadkomma, känns, mår..?

Exakt! Din kropp är awesome som kan skapa ett barn. Lägg fokus där fokus bör läggas.

Såklart den är, det är supercoolt! Men jag var inte beredd att jag skulle känna såhär. Ursäkta då. Det är precis därför man fan inte vill säga sånt utan man går runt och mår skit själv.

Men nej… allt beror väl på varifrån det kommer och hur man säger det? Om du inte skulle låta så dryg så tror jag du mest skulle mötas av förståelse. Alltså de ovan svarade ju fint till dig, och ändå skriver du ”Ursäkta då. Det är precis därför(…)”. Projicera inte din bitterhet på din kropp och på människor omkring dig – eller på dig själv. Prata med någon.

Säg det till din barnmorska istället. Det här är ett kommentarsfält fullt med folk som inte tycker som du gör och många av oss är trötta på detta eviga tjat om vikt, framförallt när man är gravid! Skriv på familjeliv så hittar du nog fler som förstår dig.

Du kan säga till barnmorskan att du har problem med ätstörda tankar och inte vill väga dig.

Du kan säga till din bm att du inte vill veta din vikt.

Vågen står utanför och man väger sig själv innan man går in men jag ska fråga henne om det är tvång nästa gång! Tack! ?

Jag vet precis vad du menar. Hela min förra graviditet mådde jag skit och vägde mig varje dag för att se hur mkt jag gick upp i vikt. Har alltid varit smal och vältränad. Oavsett vad jag gjorde så gick jag upp i vikt och landade på 20kg plus fram till förlossningen. Jag mådde verkligen skit hela graviditeten pga det och kände mig så ful. Efter förlossningen och ett par månader efter rasade jag ner i vikt utan att ha gjort något mer än att amma och gå på promenader. Jag gick ner 25 kilo och jag antar att jag verkligen behövde dessa extrakilon. Nu är jag så ledsen att jag inte har några bilder från graviditeten. Nu är jag gravid igen med andra barnet och skiter fullständigt i att väga mig, för kroppen behöver antagligen dessa extrakilon. Nu njuter jag så mycket mer av graviditeten. Även om det kanske är svårt att ta till sig så vill jag bara säga försök att njuta av graviditeten. Du har något fantastiskt att se fram emot :). Kram på dig

Tack, vad gulligt av dig att du faktiskt förstår och tar dig tid att skriva. Det känns som att man har inte rätt att känna såhär alls, utan som ovan, ”gör abort om du nu inte trivs då”.
Jag vill ha det här barnet, men jag trivs inte med min kropp? Jag fattar inte varför jag inte får tycka så?
Jag ska försöka njuta, jag hoppas det blir bättre när det faktiskt syns att jag ör gravid, och inte bara ”fläbbig”.
❤️ Kram!

Kära P, jag förstår exakt hur du känner dig. Är i vecka 33 nu och har fullkomligt hatat att vara gravid sen vecka 8 typ. Först mår man skit och är trött, sen blir man stor och nu är man stor och trött och svullen och hatar allt ungefär. Och ändå har jag haft turen och inte fått svåra besvär av graviditeten.

Men man får tänka att det faktiskt (förhoppningsvis) är värt det i slutändan.
Heja oss!!

Tack så mycket för ditt svar!
Jag är ändå rätt tacksam för jag mår bra! Jag mår inte speciellt illa, men jag får inte jobba (tunga lyft) för moderkakan ligger fel.

Det kommer ju vara värt det. Men det känns såå långt kvar! ? ❤️

Jag kände likadant under mina 3 graviditeter. Jag tyckte det kändes jobbigt att gå upp så mkt på så relativt kort tid ändå. 35/40 kg har jag gått upp på varje grav. Har 3 barn :). Från 75 till 105/110. Jag tycker inte det är rättvist att bli kritiserad för att man tycker det är jobbigt att gå upp i vikt även om det är för den finaste saken i världen. Det ÄÄÄÄR jobbigt för en del blivande mammor att känns och se kroppen förändras så mkt.
Jag tyckte det var fruktansvärt att bli så stor, men det går att komma tillbaka, och ens barn ÄR värda alla extrakilon ett par månader ♥️ . Har tagit mej 6 månader att gå ner samtliga gravidkilon efter varje barn. Det går att komma tillbaka ??!

Jag tycker verkligen det är hemskt att min kropp ändras. Jag har levt i 28 år och min kropp har bara vart min. Nu helt plötsligt ändras allt jag kan och vet om min kropp!
Jag vet att jag kommer få tillbaka min kropp, men det är långt kvar innan jag kommer känna mig bekväm i mig själv igen.
Tack så jättemycket för ditt svar! ❤️

Jag är också 28, en ’tröst’ är att kroppen återhämtar sej lättare ju yngre man är. Det är ok att känna som du gör, låt ingen gå dej att tro något annat. Prata med din bm om din oro. Nu sista graviditeten hade jag mkt ångest inför just detta och bröt ihop framför min bm och läkare. Fck mkt hjälp av henne faktiskt ♥️. Nu är min son 4 månader och min kropp ser snart ut som innan igen. Du får känna vad du vill, inget är fel. Massa hormoner i kroppen, sååå mycket som händer både psykiskt och fysiskt. Strunta i alla som kommer med sina pekpinnar ?. Men verkligen, prata med din bm. Det gjorde inte jag mins första graviditeter och det blev k.a.o.s i mitt huvud första månaderna

Hatar också att vara gravid och skulle aldrig vara det om det fanns något annat val. Men nu vill jag och min man ha ett biologiskt barn och det finns tyvärr bara en i familjen som kan göra jobbet. Räknar inte med att jag någonsin ska tycka om detta och anser inte att jag behöver det heller. Får stå ut, helt enkelt, och kommer troligen inte att utsätta mig för detta igen. Märker att jag är en besvikelse för omgivningen för att jag vägrar inta ”åh det är så fantastiskt att få bära ett barn nu känner jag mig äntligen som en riktig kvinna”-rollen. Men det är ju inte mitt problem. Försöker leva på så gott det går, bara prata med dem jag har verkligt förtroende för, hålla blicken på målet och ge mitt barn allt hen behöver för att växa och må bra där inne. Kämpa!

Inom anknytningateorin pratas det om tre (ibland fyra) anknytningar – trygg, undvikande, ambivalent. Hur skulle ni definiera er och har ni med otrygg anknytning kunnat komma vidare ur detta och bli ”hela”?

Själv skulle jag säga att jag har en undvikande anknytning vilket beror på en frånvarande far som alltid prioriterade jobbet och en mamma som aldrig tycktes ha tid eller lust att umgås och vara nära mig. Det har liksom aldrig riktigt känts som att de behöver mig. Minnen från detta dyker nu upp när jag själv har blivit mamma och måste konfrontera sättet jag själv uppträder mot min mina barn.

Otrygg – ambivalent här.
Har gått till psykolog. 30 år idag och senaste två åren har det egentligen vänt för mig. Innan de har det stundvis varit kaos. MYCKET osäkra känslor. Extremt svårt att ha tillit till partnern osv.. Känslorna utanpå kroppen. Väldigt könslostyrd i stort. Väldigt osäker.

Men som sagt nu har det vänt. Gör allt för att mina barn ska få en trygg anknytning och en tro på sig själv. Får se hur det lyckas.

Kan inte du snälla berätta lite mer? Vilken typ av terapi du gick osv? Tror själv att jag oxå är Otrygg-ambivalent- har nyss blivit ihop med en väldigt, väldigt fin kille som är genuint snäll på alla sätt. Är dock rädd att mina osäkerheter ska sabba allt. Känner väldigt ofta oro över att hans känslor kanske inte är äkta, att det ska ta slut, tillitsproblem osv. Försöker att tänka rationellt, lita på honom och försöker se till allt han faktiskt gör för att visa att han verkligen bryr sig om mig, men vissa dagar blir osäkerheten så stor och svår att jag känner att jag mest bara vill gå typ 🙁

Jag minns inte vilken box jag ingår i där, men har en problematisk uppväxt. Min mamma är mycket kritisk med kontrollerande och narcissistiska tendenser. Jag har valt att gå i två olika terapiomgångar för att lära mig hantera de beteenden jag lagt mig till pga mina föräldrar. En anledning till att jag fortfarande som 32-åring inte har barn är rädslan att ta efter hennes beteende. Men min senaste terapeut sa att jag är så medveten om hur jag agerar och känner att jag inte ska vara rädd för det.
Rekommenderar varmt terapi. Alla terapeuter har god kännedom om anknytningsproblem.
Kram på dig

Jag hade otrygg anknytning, förstörde alla mina relationer och hade svårt att komma andra nära eftersom jag inte ansåg mig vara någon som var värd att ha som vän. Jag gick ner i en depression och fick träffa en samtalsterapeut, jag gick där några gånger och sen sa hon en mening som ändrade allting för mig. Något klickade och efter det har jag jobbat med mig själv, hittat kärleken till mig själv och är idag en trygg person med sambo och två små trygga barn. Jag kan släppa in nya vänner och tar inte allting som personlig kritik.

Vad sa hon?

Otrygg – ambivalent. Växte upp med missbrukande förälder.

Blir ofta för känslostyrd i relationer och upplever att jag ofta förstör relationen pga det, och har grov separationsångest. Jag undviker relationer helt och hållet idag. Mår nog bäst så. Gick i många år till psykolog pga depression men dom frågade inte mycket om min barndom så har aldrig riktigt pratat ordentligt om det.

Tack för era svar!
Står i kö för att träffa en psykolog som jag hoppas kan hjälpa mig. Har träffat två tidigare men kände inte att de kunde hjälpa mig. Kanske för att jag då inte riktigt förstod vad jag behövde hjälp med.
Jag är så rädd för att inte orka, för att göra fel och för att orsaka mina barn smärta. Känner sådan ilska mot mina föräldrar för att de aldrig funnits där när jag har behövt dem och samtidigt känner jag djup ångest om jag inte besöker dem när de ber mig eller ställer upp för dem.
Om dwt inte är för privat, vad sa terapeuten till dig som fick det att vända?

En sak hon sa, jag var också rädd för att göra samma misstag med mina barn, var att eftersom jag är medveten så kan jag inte göra samma misstag. Min mamma gjorde allting omedvetet eftersom hon hade olösta barndomstrauman som hon överförde till mig. När jag föddes kunde hon aldrig se mig för en egen person utan enbart som en förlängning av henne själv. Jag blev aldrig bemött efter mina behov eller känslor utan hon projicerade allting från sig själv bara. Jag hade exakt samma rädslor som du har innan jag fick barn men det går inte ens beskriva skillnaden. Jag samsover med båda (jag fick ligga och skrika i eget rum från dag 1), jag kramar mina barn varje dag, jag säger att jag älskar dom, jag umgås med dom, jag frågar om deras tankar och funderingar, tröstar och gör allt för dom. Jag behöver inte ens tänka efter och jag VET att det blir så för dig med eftersom du redan reflekterar över sakerna.

Och en sak till, jag kände också ångest över att inte vilja eller orka träffa mamma men efter att jag fått barn så känns det inte så viktigt längre. På något sätt så förlorade hon makten över mig då. Jag försöker att se det som att hon helt enkelt är oförmögen att se mig, jag kan liksom inte vara arg för det. Hade hon haft mig som mamma hade saker varit annorlunda. Jag blir dock också ledsen ibland över att inte ha föräldrar som verkligen bryr sig men jag känner samtligt att jag är en ny börjar för mina barn och jag ska bryta denna onda kedjan av trasiga familjerelationer.

Bra av dig ! Kram <3

Häromdagen gick jag på nåt som kallas Death Cafe, där man träffas i en grupp och pratar om döden. Det var intressant och givande. Death Cafe finns även i Sverige (tror jag). Tänkte tipsa om det här om det finns nån som vill ha den upplevelsen.
Vad jag har skrivit om det.
http://fargosisters.com/serendipity/archives/3143-Death-Cafe.html

Det låter intressant. Vi pratar för lite om döden.

Tack för tips! Tänker på döden konstant, hade varit bra att få dela tankarna med någon.

Med all respekt, fy fan vad deprimerande.

Tänkte bara dela med mig av att jag varit stenhård i magen pga jag ätit Dimor i några dagar (i förebyggande mot dålig mage vid panikångest)
Och så nu, så kände jag att det var dags för första toabesöket på 3 dagar. Men vad händer?! Jo jag är så stenhård i magen att jag trycker i allt vad jag kan med sån kraft att jag får min mens! Som jag inte ens ska ha nu annars, HAHAH så sjukt onormalt! Ville bara dela med mig för jag har suttit och skrattat åt mig själv

Är det så man ska göra alltså, ska testa imorgon???

HAHAHAHA ????

Är du säker på att det var mensblod om du inte ska ha mens nu ens? :O Man kan ju lätt spräcka blodkärl där nere när man krystar för mycket! Det har jag gjort av hård mage och fått hemorojder av…. SÅÅÅÅ onajs! Gör allt i min makt för att inte bli förstoppad igen

Troligen blöder du från ändtarmen pga din hårda mage.

Någon i Jönköping som vill skaffa en ny vän? Behov av nytt umgänge! ?

Ja! Ålder? 🙂

Ja! Det behöver jag med ålder? 🙂

Hur gammal är du? ?

Jag är så jävla less på att inte kunna ställa en enkel fråga i forum/på sociala medier utan att någon människa ska komma och vara dryg och/eller otrevlig. Jag förstår inte hur det kan vara så svårt för folk att bete sig? Folk tappar verkligen ALLT när de har möjlighet att vara anonyma. Har inte folk lärt sig att man inte alltid behöver säga exakt vad man tycker och tänker? Lite respekt kan man väl ändå ha och känna in vad som är passande att säga eller inte säga.

Fan alltså. Har lust att ta bort alla mina sociala medier och klippa internetkabeln för jag tappar mer och mer hopp för verkligheten för varenda dag som går.

Håller med.. Folk verkar älska att få ur sig ilska och bitterhet på Internet.

Jag har denna vecka blivit sjukskriven för depression. Jag har varit depremerad tidigare men aldrig känt att jag inte klarar av att jobba och aldrig berättat för någon annan än min pojkvän. Hur ska jag klara av att berätta för alla? Hur ska jag klara av att vara sjukskriven? Jag skäms för att jag inte kan jobba. Jag skäms för att jag mår dåligt. Jag vet om att jag inte borde skämmas men jag gör det ändå. Jag förstår inte hur jag ska börja må bättre då jag bara känner mig värdelös som inte kan jobba. Jag kan inte slappna av. De ger bara två veckor sjukledigt i gången och det ger mig redan panik. Jag mår dåligt över att jobba och jag mår dåligt över att vara hemna. Jag känner att jag inte får vara glad eller göra roliga saker. Ni andra som varit sjukskriven för depression, hur har ni hanterat allt?

Jag har varit så deprimerad att jag helt enkelt inte har brytt mig.

Du är verkligen inte ensam! <3 Stor kram!

Du behöver inte berätta för någon varför du inte är sjukskriven om du inte vill. För arbetsgivaren kan det såklart vara bra så att de kan hjälpa dig på arbetsplatsen, om det behövs göra justeringar där, men du behöver absolut inte dela med dig om orsaken.

Det kommer att ta lång tid att lära sig att slappna av, men du får försöka. Koppla bort jobbet när du är sjukskriven och gör bara de saker du mår bra av och klarar av att göra. Hoppas det löser sig!

Min bästa kompis är gravid och jag är SÅ ledsen… Och skuldkänslorna över att jag är ledsen gör allt värre. Trodde inte jag skulle reagera såhär. Är givetvis också innerligt glad för hennes skull, men förändringen det innebär för vår relation känns så otroligt tung.

Kommande åren kommer jag ju inte kunna förvänta mig spontana och spårade utgångar, resor, telefonsamtal i timmar etc. Helt enkelt att bara ha henne nära på samma sätt som förut ?

Snälla, säg att någon mer har känt likadant?

Jag känner likadant. Jag kan dessutom inte bli gravid så för mig är det svartsjuka/sorg/ledsen pga kan aldrig själv hamna i samma sits! Jag har tyvärr inte alls samma relation med mina vänner som har fått barn. De försvinner iväg i sitt om man verkligen inte jobbar på att träffas ensamma (utan barn och partner!!).

Blev lika ledsen som dig när min före detta vän berättade att hon var gravid. Kunde verkligen inte genuint glädjas. Gratulerade såklart och vänskapen försvann väl inte på direkten. Det skedde mer successivt. Jag hälsade på när barnet var fött, vi sågs då och då, gick på dopet, firade första födelsedagen osv.. När de kom över och gratulerade mig på min födelsedag och hon berättade att tvåan var på väg så förstod jag att det var över. Har inte ens träffat tvåan, vänskapen rann iväg därefter. Nu har hon en tredje till och med.
Tyvärr undviker jag dom om vi skulle råka mötas på stan eller så. Har inget att säga riktigt. Klarade inte riktigt av att vara den vännen som lyssnade på småbarnshistorier och involverade mig i barnen, tycker inte de är så roliga. Spädisar är mest läskiga för det känns som de ska gå sönder liksom.
Jag är ledsen för att du känner så men du är inte ensam. Kanske kan er vänskap bestå men det är normalt att allt kommer att kretsa kring detta nya liv och så länge du själv inte har barn får du bara stå åt sidan och er vänskap kommer inte vara prioritet någonsin igen. Sånt som sker i livet..

GUD vad skönt att höra på ett sätt, trodde jag var ensam om detta och taskig som lät flera vänskaper rinna ut i sanden efter att de blev gravida, är NOLL intresserad av barn-snack etc, måste tillägga att jag inte direkt dog för deras vänskap heller så det vart ganska enkelt att bryta, men kände mig ändå lite taskig.

Jag gjorde också det, och gör nog fortfarande det trots att hennes barn snart är 1 år. Känns som om jag fölorat en vän och ”vunnit” en bekant…

Du är definitivt inte ensam. Jag gör mitt bästa för att försöka vara intresserad av min väns barn men tycker egentligen att det är jättetråkigt, både barnet och situationen. Vännen har också blivit totalt personlighetsförändrad efter att ungen kom. Tyvärr är väl livet så att vi passar olika bra ihop med olika människor i olika faser i livet.

Helt ok om man glider ifrån varandra i olika livsfaser. Blir ändå lite ledsen av att läsa era (egocentriska) kommentarer, från andra sidan lite.. Jag är väl kanske en av era ’usla’ fd vänner med småbarn…
Har inte haft en minut att tänka på mig själv och mina vuxenrelationer på ett decennium, har inte sovit en hel natt på lika länge – det ÄR tufft att ha småbarn för många. Vad är ni för vänner som bara avfärdar era zombiesmåbarnmammevänner som ’tråkiga’ och ’personlighetsförändrade’? (Ja, man blir tråkig och personlighetsförändrad av att sova totalt 10 timmar på en vecka. Ja, man behöver en god vän)

Fast jag tänker att det går från båda hållen. Jag är inte intresserad av barnsnack och som du säger, du har inte haft tid/ork att tänka på vuxna relationer heller. När folk får barn brukar ju också de tappa intresset för det som ännu intresserar mig och de prioriterar att umgås med andra som har barn, då de har mer gemensamt. Varför är den barnlösa egoistisk när det egentligen är på bådas ansvar att underhålla relationen? Och det är väl inte så konstigt att man glider ifrån varandra om en skaffar barn.

Det var ingenstans någon skrev att någon är en usel vän.
Nä Det är inte lätt med barn och åtminstone jag har ändå accepterat att prioriteringarna förändras och därmed är barnet nr 1 hädan efter.

Att skaffa barn är självvalt så låt inte som en martyr nu och påstå att de utan barn är egocentriska. Eller att vi låter så i dina öron.

Jag har aktivt sökt andra vänner som inte har barn och därmed mer lika intressen som mig betyder det att jag är ego då?
Du som skaffade barn för att du ville ha barn, är du ego för det också?
Ska jag pracka på dig massa snack om motorcyklar bara för att jag bestämt mig för att börja köra hon fast du inte gillar varken farten eller motorcyklar?

Det är naturligt att relationer kan ta slut av olika skäl men kom inte med en massa skuldsnack bara.

Nu var det bi som började gnälla om era trååååååååkuga småbarnsmammevänner…

Grejen är ju att det är du som valt att skaffa barn och därmed ändra förutsättningarna för vänskapen. Vännen har ju ingenting att säga till om där, det är du som har nedprioriterat dina vänner för att skaffa barn. Naturligt, vanligt och förståeligt men helt ditt eget val.

Männsikor som har något emot veganer, varför? Då talar jag inte om att tycka illa om enstaka dåliga/dryga människor som råkar vara veganer, utan ni som har något emot konceptet veganism.

Allt veganism innebär är mindre lidande för djur och det gynnar dessutom vår planet. Förstår inte hur folk kan hitta något negativt i det så är uppriktigt nyfiken.

Det värsta som finns är nyfrälsta människor och nyblivna veganer blir ju totala fundamentalister som anser sig vara moraliskt överlägsna sina medmänniskor på i stort sett samtliga punkter. Då framstår man lätt som en väldigt oskön person.

Jag har fullt ut respekt och acceptans mot de som är veganer. Det är deras val och de har rätt att bestämma över det.

Det jag har något emot är just individer som är veganer och rackar ner på de val jag gjort. De antar att jag är okunnig och skäms för att jag äter kött och mejerier. De vägrar inse att jag har gjort ett medvetet val och helt enkelt inte håller med dem i åskådningen att djur och människor är lika mycket värda. Men som sagt, de jag ogillar är individer som är dryga och jävliga, om någon säger ”Jag är vegan” så jag antar jag inte att hen är otrevlig eller jobbig utan är öppen för att det kan bara en härlig person.

Alla får göra som de vill. Konceptet veganism, BDSM, ha reptiler som husdjur och mkt mer är jag personligen inte intresserad av att ägna mig åt och det betyder att jag inte vill ha det uppköpt i mitt ansikte i tid och otid.

Problemet är nog inte huvudsakligen konceptet veganism, utan att många veganer tenderar att vilja tvinga på andra sin kosthållning och få köttätare att känna skam och skuld. Kul att du hittat en mathållning som är bra för dig, men låt det då också vara din ensak.

För veganer är så arga på så heeemska lakto vegeterianer och andra som inte gör precis som dom att de blir helt röda i ansiktet och exploderar. Tycker inte om någon som tror att de är så mycket bättre än andra och som beteer sig aggresivt och går till attack mot alla. Mvh lakto-vego

Mitt problem är inte vad någon äter eller inte äter utan myter om maten som de äter där det predikas om saker som varken de eller någon annan vet hela svaret på.

Det och direkta felaktigheter. Som tex att bara för att en växt innehåller de aminosyror vi behöver så betyder det inte stt människan förmår att ta upp och tillgodogöra sig dem. För att nämna ett exempel.

Var och en får enligt mig vara salig på sin tro, men var snäll och förstå att är en tro och inte fakta och sälj inte in det som det.

15% NE

??

In your dreams ?

Heej!! Är så sugen på att starta en blogg men fastnade redan vid bloggens namn. Har ni några tips vad man kan heta eller typ tips som förnamn och efternamn, smeknamn eller liknande? 🙂

Det säkraste är ju bara att gå på för- och efternamn, om du skapar ett smeknamn kanske du tröttnar på det efter ett tag. Men om du heter Linn Andersson kanske du får komma på något annat. Kanske förnamn och mellannamn?

Vad tycker ni om den nya SVT-SR-skatten?

Hemsk.

Jättebra faktiskt 🙂

Vill du utveckla varför du tycker det? Är genuint nyfiken eftersom att jag inte ser en enda fördel med den.

Är det bra att tvingas betala för något man inte vill titta på?? Hur då menar du? Ska det inte vara valfritt om man vill titta på SVT och lyssna på SR? Eller tycker du att man ska tvingas titta och lyssna till statlig media? Vet du vilka länder och tider jag tänker på då? Fast är man kommunist redan då älskar man ju det systemet

Är långt ifrån kommunist ska du veta. Men just den grejen tycker jag är bra. Just för att det är så många som tittar på SvT utan att betala.

Frågan var varför man måste betala om man inte tittar/lyssnar. Just nu är det tvång. Jag trodde att man inte var tvungen till sådant i en demokrati. Sanningen är att Sverige är en demokrati i endast i teorin. Titta bara hur man ignorerar nästan 18% i befolkningen. Är inte Sverigedemokrat själv men i en demokrati har folk rätt att tycka och rösta som de vill.

Jag betalar skatt för förskolor som jag som barnfri inte nyttjar, jag betalar skatt för kollektivtrafik som jag aldrig använder, betalar skatt för badhus, bibliotek och annan kultur som jag aldrig nyttjar, jag betalar skatt för… Ja du fattar nog. Vi nyttjar inte allt vi betalar skatt för. Men vi måste skatta ändå. Odemokratiskt? Tja… Vi kan ju använda vår röst och lägga den på ett parti som vill avskaffa skatten när vi har val.

Well. Det var ju precis det många av oss (nästan 18%) gjorde.
Röstade på ett parti som ville ta bort många onödiga skatter som är helt absurda.

Sedan att resterande lekstuga fullkomligt skiter i det, DET skulle jag vilja påstå är odemokratiskt, ja.
Sverige är en demokrati så länge som det passar ”eliten”.

Edit:
Sverige är en demokrati så länge som resultatet passar ”eliten”.

Jag bryr mig ärligt talat inte, avgiften är inte märkbar i min plånbok så det är liksom inget jag någonsin reflekterat över. Gillar SvT så betalar gärna.

Finns många som betalar skatt för saker de inte nyttjar. Förskolor tillexempel, de utan barn betalar skatt dit trots att de inte har barn. De som inte pluggar på universitet måste ändå betala skatt som går dit. Osv. Du får rösta på ett parti som vill ha bort skatten nästa val.

Mitt förra svar hamnade i modd men det var typ samma som det här. Det dyker väl upp när camcam har firat klart☺

Vilket de gjorde? De fick ju rösterna? Sedan att de inte får bilda regering är för att resten av befolkningen röstade på partier som lovade att inte sammarbeta med dem. Sluta fjanta dig med att man inte får rösta på vilket parti man vill.

Sedan finns det mycket vi är tvingade att betala i en demokrati. Skatt och begravningsavgiften tex.

Vem hindrade någon från att rösta på vad de ville?

Tänk på allt som du betalar skatt för men inte nyttjar. Eller något som du nyttjar som andra bekostat. Det är en del av en demokrati att ha public service, helt rätt att det går på skatten. Jag tycker att det är super!

Väldigt bra för jag får betala halva avgiften nu jämfört med tidigare. Ensamstående tjänar och de som smitit undan avgiften förut får betala nu ?

Och vi behöver inte betala lön till folk som ska ringa runt och besöka folk för att se till att de betalar.

Och framförallt: de som inte betalar riskerar ingen singel på ögat!

I teorin tycker jag det är bra, men om de kunde sluta vara så partiska och kanske tänka på att ha lite mångfald bland journalisterna skulle jag nog känna att det också var bra i praktiken.

Politisk mångfald ja.

Det var det jag syftade på, riktig mångfald.

Någon här som har borderline och är villig att berätta hur ni fick eran diagnos? Skulle betyda väldigt mycket <3 fick en bipolär diagnos av en läkare för några månader sedan vilket känns helt fel på alla sätt och är väldigt få saker jag känner igen mig i när jag läser på om bipolaritet. Började gå hos en psykolog för samtalsstöd på samma ställe och tog upp min och min omgivnings misstankar om borderline och hon bestämde sig för att göra en screening vilket även läkaren som gav mig bipolär diagnosen tyckte kunde behövas som ska va klar under nästa vecka. Som jag har förstår räcker inte en screening för att få en diagnos utan att det isåfall leder till en ”riktig” utredning? Samtidigt har jag en närastående som påstår sig fått en borderline diagnos efter 45 minuters första möte med en psykolog? Skulle va jätteskönt att få svar från nån som har koll eller personligerfanhet för är lite orolig över hur lång tid det skulle ta tills jag får terapi/medicin osv.. kan inte heller få tag på min psykolog förens torsdag så går runt och övertänker en massa. Kram på er <3

Borderline diagnoseras relativt lätt. Fick min diagnos efter ett per möten. Det finns ingen medicin som hjälper mot borderline, antidep kan hjälpa men då enbart mot vissa symtom, men det finns ingen medicin mot det ocj kommer aldrig finnas förmodligen då det är en personlighetsstörning och inte kemisk obalansen i hjärnan som tex deprisson eller bipolär. Jag fick min diagnos för några år sedan. Borderline är inget man har hela livet utan omprövas flera gånger, då man inte föds med borderline utan det utvecklas, ofta i tonåren. Det är en av väldigt få psykiska diagnoser man kan friskförklara från. Man friskförsklaras inte på samma sett när det gäller bipolär eller adhd. Hoppas du fick svar på några funderingar!

Hade ett barn på jobbet som berättade att pappa slår han och mamma i fredags em. Ska göra anmälan på måndag, men har sån ångest . Bara tänker på vad som händer i helgen.?

Jättebra att du gör en anmälan! <3

Jag har anmälningsplikt.

Ring polis nu?

Jättebra att du ska göra en anmälan ❤️ Men måste fråga, varför gjordes den inte redan i fredags?

Det görs en oros anmälan till socialtjänsten. Den gör min chef. Jag som personal ska inte göra den eftersom jag ska jobba med familjen. Min chef valde att vänta tills måndag.

Vad fint att barnet vågade berätta för dig, en viktig, trygg och pålitlig vuxen ❤️

Det var inget barnet bara sa?Tänker att man självklart ska lyssna och bejaka det han säger men även fråga lite andra följdfrågor utan att beröra just att det använts våld.

Nä, vi ska inte utreda utan anmäla. Vet andra som fått kritik just för att de ställde fler frågor.

Men sluta med det där tänket! Det är just det som gör att folk far illa för någon undrar om ”det kanske bara var nånting han sa”. Hörde häromdagen någon berätta om en flicka som sa sig blivit antastad av en lärare, och alla lärare slöt upp mot flickan för den mannen var ju ”såååå snäll”, och flickan ”ljög säkert bara då hon är kär”. Blev så arg!!!!! Det är väl bättre att slösa på resurserna som vi skattebetalare betalar för en gång för mycket än att någon råkar illa ut en gång för mycket. Tröttttttt.

Men man måste ju alltid vara objektiv i denna frågan till en början.Har aldrig sagt att det inte behöver vara så att barnet säger sanningen men har själv barn och har arbetat på förskola.Därför jag frågade.
Trööött på att man inte ska få säga sitt utan larviga påhopp.

Nej, vet att personal inte själv skriver anmälan, jobbar också i förskolan. Fick du motivering av din chef varför hen valde att vänta?

Så hemskt. Jag har varit med om ett barn på jobbet som blivit slagen av sina föräldrar. Det var fruktansvärt tungt.

Hej alla underbara där ute!
Jag har ett problem som jag tror är orsakad av minipiller. Har torr och lite rynkig hy( alltid haft). Typ aldrig haft finnar, men nu så! Hela käken fylld av prickar och några grova acne och börjat lite vid hårfästet nu också. Syns extremt mycket. Har tagit minipillerna exakt 3 mån nu. Brukar det bli bättre eller blir det värre? Kan leva med mellanblödning och 7 kilo plus men här går gränsen för en 35 åring som inte vill vara ungdom igen. Hjälpppppp. Nu ger jag mig iväg och smörjer på lite Paulas choise och hoppas på mirakel .

Lägg ner. Hormonspiral?

Hej. Har testat det, inget vidare för mig. Den hade flyttat sig så jag fick grov infektion. Vill inte vara utan skydd, har redan de barn jag vill ha. Tusen tack ändå för tipset!

Är du i fast förhållande och ni är färdiga med barn? Låt mannen ’klippa’ sig!
Efter ett halvt liv som prevansvarig är det underbart med ett sexliv totalt befriat från biverkningar!

Varför ska mannen klippa sig? Kvinnan kan väl göra det? Jag (kvinna) är i en relation med en man sedan ca 10 år. Vi har två barn. Efter nr 2 sa jag att jag inte vill ha fler barn och att jag kommer sterilisera mig.

För att ingreppet är mycket enklare för en man?

Minipiller innehåller gulkroppshormon som kan ge acne (hormonspiral innehåller även gulkroppshormon). Testa att äta kombinerat p-piller med östrogen och gulkroppshormon. Östrogenet brukar slå ut effekten av gulkroppshormonet och ger då inte akne.
Reagerar på exakt samma sätt av gulkroppshormon!
Började äta kombinerat och hyn la sig på någon dag.

Ohhh tack sååå mycket av tipset!! Åt sista idag på kartan . Kan man börja direkt med andra och forfarande va skyddad. Har nämligen 3 kartor av kombinerade hemma. Bytt för jag skulle testa om pmset blev bättre.

Ja du bör kunna fortsätta äta på nästa karta. Jag äter yaz och äter ihop mina kartor så jag inte får mens. Väldigt skönt!

Såg längre ned att man kan utesluta mjölk för bättre hy, vilket är sant! Dock äter jag inte mjölk utan min hy blev dålig av gulkroppshormonet från en spiral, vilket är mycket mindre än i minipiller.
Så byt till kombinerat så ska du se att det lägger sig ☺️

Jag fick skitmycket akne av minipiller, fattade först inte att det var därför men gick inte över förrän jag bytte till vanliga kombinerade p-piller (trinordiol tror jag de hette), men då försvann det på någon vecka. Kan det kanske vara ett alternativ för dig?

För mig hjäkpte det att utesluta mjölk ur kosten ?

Kan någon förklara hur man skaffar adblock i iphone med safari.

En i min familj har det. Det tog henne över 5 år att få diagnosen iom att psoriasisartrit är svårt att se på provsvar osv 🙁
Hon var/är sjuk i skov, oftare och oftare och kunde till slut knappt gå eller ens se..
Nu går hon dock på biologiska mediciner via dropp regelbundet, och mår bättre än innan iaf. Skoven är inte lika illa som innan.

Tyvärr har FK tyckt att hon klarar att jobba 75%, hon har ibland fått vara sjukskriven någon vecka när skoven varit som värst..
Hon får gå sjukgymnastik.

Att tänka på: stå på dig. Hela tiden, både mot läkare och fk.

Jag bor i USA med en skitstövel till pojkvän, han har ett hemskt temperament, men nu har jag äntligen skaffat mod att dra. Han vet inte det, han tror att jag ska hem till Sverige över julen bara för jag har inte träffat min familj på flera år. Men jag tänker inte åka tillbaka till honom! Det jobbiga är bara att djuren. Jag hade två katter, en hund och en kanin när vi träffades. Han har en hund. Min hund är från Sverige så han flyger hem med mig i kabinen. Men jag kan inte ta med mig dom andra djuren. Jag har lagt ut annonser där jag letar nya hem till dom men ingen nappar. Mina djur är jätteförtjusta i honom och han är gillar dom jättemycket men han är inte ansvarsfull. Han har aldrig gjort rent kattlådan, jag byter alltid vatten och matar alla. Huset e stort och med stor trädgård så djuren älskar det här och han kelar med dom etc. Men det rent praktiska: bara från mig. Jag vet att det är svinigt att inte säga till honom att jag inte tänker åka tillbaka men jag kan inte säga som det är pga av hans temperament, hans utbrott gör mig rädd och jag vill inte utsätta mig för dom igen. Vad gör jag? Hoppas att han mognar och börjar ta hand om dom även det praktiska när jag är borta? Jag vet inte vad jag ska göra, känner mig som en sån hemsk djurvän eftersom jag lämnar dom men jag måste för jag förlorar mig själv desto längre jag är med honom, jag börjar gå på tå och vara super försiktig som en strykrädd hund runt honom. Om någon har ett hemskt förhållande och behöver ventilera och mejla så finns jag..

Starkt av dig att lämna! ❤️ Har tyvärr inget bra tips gällande djuren, men hoppas såklart att löser sig.

Tack så hemskt mycket! Jag känner mig lättare i kroppen av dina ord!

Vad bra! ?? Kom på en grej, finns det någon annan person i USA du har förtroende för? Som du kan kontakta så småningom, när du är på säker mark, och fråga om hen kan kolla hur djuren mår (utan att din kille behöver få reda på att hen gör det på ”ditt” uppdrag)

Åh vilken bra ide! granntanten kommer över då och då med kakor hon bakat så det är inget konstigt om hon tittar förbi! vi smsar då och då så det är ju enkelt att hålla kontakt. Supertack! känner mig lugnare nu när jag har en liten skyddsängel åt mina djur.

Åååh så bra, perfekt ju! ❤️ Lycka till med allt. Uppdatera oss gärna här i kommentarsfältet när du är hemma, om du vill såklart ?

Ja det ska jag verkligen göra! 🙂

Hej! Jag ville bara skriva att det låter så himla starkt att du ska ge dig av, du förtjänar bättre och din historia låter som en bok man bara vill läsa mer av och veta hur det gick. Hejja dig!

Tack Lina! Jag blir tårögd, du får mig att gilla mig själv lite mer istället för att känna mig som en stor svikare.

Ta med katterna, fixa pass!!

Jag har tänkt på det också men har inte råd och ingen stans dom kan ta vägen när jag åker hem. Ska flytta in med föräldrar som har en massa hundar som inte är kattvänliga. En av mina katter är blinda så jag vill inte låta honom gå igenom en läskig flygning. Jag får ju inte ha tre djur i kabin tyvärr. Och katterna tar väldig lång tid att göra resklara för dom måste ha en rabies vaccination med blodprov efter en månad för att mäta titer. Dessutom kommer min pojkvän förstå att något är på gång om jag tar med katterna också. Det skulle bli ett helvete här.

Vill bara säga: Heja dig!

Tack superfina människa! Hoppas nåt toppen händer dig idag 🙂

Du är stark som kommit så här långt, var stolt över dig själv att du tagit beslutet.
Du gör inte fel i att du inte berättar det.
Bra du tar dig hem igen!
All styrka och kärlek till dig!
Lycka till ?

Tack HannaP! Ni tjejer ger mig verkligen styrka! När jag kommer hem igen så får jag ringa in till P1 och önska en låt för er eller nåt!

Finns det något djurskydd eller liknande du kan kontakta? De kanske kan hjälpa djuren att få nytt hem ?

Ta dig ur ditt eget förhållande först INNAN du börjar hjälpa andra. Verkar galet att fokusera på andra när du inte kommit ur det du lever i.

Grymt att du lämnar. Det kan låta hårt, men du måste prioritera dig själv över djuren. Först när du är säker kan du hjälpa andra. Lycka till!!

Hej! Gör det du kan för djuren innan du åker, lämna bort om han inte är hemma, eller släpp ut dom. Det låter sjukt jag vet. Kan du inte göra nånting så låt absolut inte djuren vara en anledning för dig att inte dra, du är nog på väg mot din nya frihet, och ibland får man helt enkelt välja vem ska räddas. Kan du inte ringa någon ”djurskyddsförening” i USA när du kommer hem? Önskar dig all lycka!!!!

Ni har så rätt att man måste ta hand om sig själv i slutändan, jag har stannat länge pga djuren men jag inser att jag förlorar tid och mina föräldrar blir äldre så jag vill ju vara hemma och vara med dom. Jag älskar mina djur men om mamma blir sjuk och jag e kvar här pga mina kissar så känns det ju oförlåtligt i efterhand. Iallafall så vet jag ju att jag i efterhand skulle ångra mig grovt. Jag har ju nu en plan (gud vad toppen ni alla är med sånt stöd!!) han får en chans att göra rätt och ta ansvar men funkar inte det så kommunicerar jag med granntanten och styr upp jourhem eller något. Jag vill säga än en gång att ni är fantastiska medmänniskor och jag hoppas att jag stöter på er i vardagen hemma och kan göra nåt snällt för er. Skickar bra karma till er tills dess! KRAM!

När du skaffar djur har du ansvar över dem. Ta ansvar och fixa hem åt kattorna innan du åker, eller så hoppas jag du aldrig skaffar djur igen om du vägrar ta ansvar. Hårt och elakt kanske men nog fan blir man irriterad när folk ser djur som nåt man ba kan lämna för vind å våg, ”äh jag försökte ju men nu har jag inte ork eller tid eller pengar längre jag vill hem till sverige!!” TA ANSVAR.

Driver en Instagram för vårat husdjur som har blivit rätt populär.
Nu förstår jag varför bloggare/folk på sociala medier som har lite fler följare än den vanliga Svensson ibland bara blir helt puckade eller får fnatt.
Så mycket press och stress, samt oerhört många negativa folk och mobbare det är och då är det liksom ett HUSDJUR som vi delar videor och foton av. Samt folk som stjäler videor och foton för att sedan tjäna pengar på detta utan våran tillåtelse eller utan att ge oss credit.

Nej, vi personligen tjänar inga pengar på detta och ja, vi kunde ha lagt ner allt och det är många gånger jag funderar på det, men, nej då, det finns inget men. Vi startade denna Instagrammen som en dagbok, för oss att se tillbaka på och det finns många gånger jag bara scrollar tillbaka och ser tillbaka på när husdjuret var liten.

Kanske man bara borde göra allt privat och skita i alla människor man faktiskt gör glad som vill se vår hund (inte för att det ens är ett argument i sig själv, nu när jag läser meningen).

Förlåt, ville bara skriva av mig lite. Har haft några jobbiga och stressiga dagar.
Sociala medier är något skit ibland och jag vet att detta är en sån jävla skitsak (det är ett husdjurs Instagram wtf) jämfört med andra verkliga problem, men jag blir bara så låst på saker och ting.

Kärlek till er alla där ute. Jag hoppas ni har en finare lördagskväll än vad jag har.

Vad är det för ras? Är helt tokkär i hundar just nu och vill gärna skaffa en vovvs i framtiden. Min största instagramkärlek just nu är en norsk samojed som heter Ghost. Visste inte att man kunde älska en hund man aldrig mött. <3
Men ja, det är mycket stress och press för att hela tiden göra sina följare glada och inte ens det hjälper. Hitta ett sätt som funkar för dig/er och kör så länge det ger er någon slags positivitet annars är det inte värt det.

Det är det som är problemet.. jag vet inte längre om jag gör detta för oss längre eller om det är för alla andra, men å andra sidan så blir jag glad när andra blir glada av att se henne! För hon är verkligen en liten Duracell-kanin som bara ser så himla glad ut hela tiden!

Vill helst inte röja min identitet här, ifall det är någon som känner mig som också läser denna bloggen, haha. Hoppas på förståelsen. Annars kan väl CamCam hjälpa oss här?
Eller ifall du känner dig modig, så får du gärna skriva din Instagram så kan jag kontakta dig via DM där.

Och tack för att du svarade. Jag bara kände hur ”mitt problem” kändes så himla litet och att man egentligen inte ska bry sig om sånt här..

Jag förstår dig så väl. Har tacklats med dilemma kring Instagram själv. Är det värt det? Ska man verkligen vända sig ut och in? Har väl inte ett superstort konto, många hundar har garanterat fler följare än mig. Men jag har ett konto som är relativt ”nischat” och vill heller inte röja min identitet eftersom jag har öppet konto. Känner snart att jag borde byta nick ifall någon lägger ihop ett plus ett men ja du fattar, skriver inte direkt dumma kommentarer men ändå skönt med anonymitet när man annars inte är så anonym på sociala medier.
Camcam kanske kan hjälpa oss!

Jag har skickat ett mail till Camilla. Om du skriver till henne hoppas jag att du kanske får min mail av henne. Hoppas vi hörs!

Maila mig så puzzlar jag ihop er. ?

❤

Då har jag mailat dig CamCam <3

Vill jättegärna veta mer om dem som skriver här (många verkar så härliga), dem som vill får gärna skriva sin Instagram så jag har nåt att kolla igenom! 😀
Min är linaohlsens@IG

@uncle_sigmund

Vad i hela friden?

Hahaha, älskar uncle_sigmund ?

Jag har gått upp så sjukt mycket i vikt dom senaste åren och mår verkligen inte bra i min kropp. Hur kommer man igång med träning och att äta nyttigt? Känner mig helt vilsen efter dessa år som soffpotatis…

Åh, jag relaterar så mycket. Hoppas du får något svar som jag kan få inspiration ifrån också, hahah

Här är en till! För 11 år sedan vägde jag 60 kg och mådde bra. Sprang 2-3 ggr i veckan. Idag väger jag 86 kg. Har som mest vägt 92 kg i början av detta året. Jag har verkligen inga ursäkter utan erkänner att jag älskar fet och söt mat. Jag tycker dock mycket om nyttig mat också och kan äta supernyttigt hel veckan men när fredagen kommer tar suget över och jag går till Ica och köper kakor, godis och chips. 🙁 Hur står man emot? Hur motiverar man sig själv? Och vilken metod funkar egentligen? Jag har testat främst LCHF men blev ledsen av att aldrig få lite bröd eller frukt. VV har jag kört i år men som sagt så faller jag dit på helgen…

Gick också upp väldigt mycket i vikt för några år sedan. Kan verkligen rekommendera en PT! Om personkemin stämmer så kan det göra underverk.

Det är pissdyrt, men jag resonerade att i slutändan är mitt välmående viktigare än pengar på kontot.

/160 cm och 18 kilo lättare på 2 år

Hitta träning du tycker är kul. Man måste inte gå på gym. Raska promenader med en bra podd, simma, dansa, boxas, cykla… hos din träning som blir av. Sätt upp mål. Ät regelbundet. Via vc kan du få kontakt med en dietist om du har svårt med kosten. Lycka till!

Och jo, tala om för de i din närhet att du tänker lägga om livet. Det är bra med stöd och även bra att de vet så att de inte frestar dig i onödan, vet varför du tackar nej till bullen till kaffet osv. Har man talat om för någon vad man har för mål så är det också motiverande.

Ligger ett svar o väntar i modd från en som gått ner ca 25 kilo

Skit i vikten. Du behöver inte sätta upp en massa mål etc, oftast ger det mer ångest (enl mig).
Jag har inte rört på mig på minst tre år. Är riktigt seg och svag. Alltså ej i form. Skulle jag ta trapporna får jag andnöd.
Bara res på dig och gå ut genom dörren. Det gjorde jag för ngr dagar sen och jag har redan avverkat två snabba och långa promenader.

Hej Tant!

Det är endast EN sak som gäller: kalorier in kontra kalorier ut.

Börja med att räkna ut hur mycket kalorier just din kropp behöver för att ”gå runt” (finns bra räkne exempel på nätet). Tänk sen långsiktigt och börja med att en vecka lägga dej på +- noll. Alltså stoppa viktuppgången.

Därefter tar du sats och drar av ca 500 kcal/vecka för en skonsam viktnedgång. Tänk på att träning är positivt men det är lättare att låta bli att äta en chokladkaka än att springa 5km för att förbränna den. Ladda ner lifesum-appen och lägg in allt du äter för att hålla kontroll.

OCH tänk på att äta saker som gör dej mätt. 2 ägg är nästan lika mycket kcal som 1 banan, vad gör dej mest mätt?
Och lycka till!! Ju snabbar du tar tag i din extra-vikt desto mindre blir det att ta tag i. Låt det ta tid, oftast tar detl ång tid att gå upp i vikt, det löser man inte på en vecka. Jag gick ner 7kg på 7 månader, men har haft ett gött liv hela vägen.
Kram kram

Men nej….det är inte kalorier in och ut som gäller för alla… Om det är nivån på din rådgivning ska du bara hålla tyst.

Nej det är klart, finns ju fysiska fenomen som går upp i vikt i s.k svältlögen, kanske det du tänker på? Eller att endast LCHF fungerar? Nej, är du fullt frisk så gäller kalorier in respektive ut. Sen kan det vara mer eller mindre svårt men det är en annan 5:a. Förbränning av kalorier är lika för alla!

Jag hade oxå ett riktigt segt år… och åt riktigt mycket godis och kakor (maten har jag alltid hållit okej) Åkte på semester en, en lite mer aktiv variant. Där kom jag ifrån mina dåliga vanor och nu har jag hållt mig till nån godbit i veckan… har redan sett/känt resultat

Jag har träffat en helt underbar kille via tinder. Vi verkar vara så lika som personer. Vi har ännu inte träffats, men får så bra vibbar av honom. Problemet är att han bor en timme ifrån mig, det verkar alltid vara mitt problem gällande killar jag träffar via tinder. Bor på en mindre ort. Och ett annat problem är att vi bara pratar på tinder. Tänkte föreslå åt honom att vi ska ta varandras nummer, men tvekar lite eftersom han ännu inte har frågat om det.

Vad ska jag göra? Får så annorlunda vibbar av honom redan här bara. Bara att vara rakt på sak? Tänk om jag skrämmer bort honom?

En timme? Är det verkligen så långt att det är ett problem? Menar det inte med en dryg ton utan en fråga bara. Fråga om nummer du, skrämmer det bort honom så var han nog inte så seriös från början. Lycka till

Kanske fråga om messenger? Inte lika läskigt som att byta nummer 🙂 Han kanske tänker likadant om dig btw, fråga istället för att överanalysera!

Någon som kan drömtydning?
Drömde en jättekonstig/mardröm inatt där det var en solförmörkelse, solen/månen var gaaaalet stor, typ 20x sin vanliga storlek. ALLA stod ute och tittade på detta och vissa svimmade just när månen täckte solen.
Vaknade sen på natten och det tog länge innan jag kunde sluta tänka på denna dröm och somna om.

Berätta för mig hur man gör för att fixa adblock på iphone med safari.

Ladda ner app!!!

Johanna Toftby gnäller på ammande kvinnor, hon kan fan stanna inomhus.

Johanna Toftby är en d-kändis som försöker klamra sig fast vid den ynka relevans som hon fick av Ensam mamma söker.

Hon försöker bara få fart på sin blogg, så då skriver hon dumheter. Den är ju ganska tråkig nuförtiden, recept och 100 bilder på tex en paj, mer recept och flera bilder på en maträtt, reklam för kläder, mera reklam, lite mer reklam och sen dessa provocerande inlägg för att få klick.
Och varför gifter de sig inte? Jag tror hon vill göra det på tv, som ”cirkus Bagge”. Förberedelser inför och bröllopet. Så hon får mer tid på tv.

Vore intressant att se om hon tappar följare efter alla dumma inlägg? Folk blir ju upprörda och säger de ska avfölja henne på instagram, jag undrar om de verkligen gör det?
De inläggen visar ju vem hon egentligen är, så tycker hon kan fortsätta.
Och man tycker ju hon borde kunna känna empati efter allt som har hänt? Men nej…

Instagram borde man kunna kolla på Socialblade iaf…

Toftby klagar på allt och alla som inte är precis som hon själv. Hon har tidigare skrivit på sin blogg att hon kollar i folks varukorgar i mataffärer och givetvis då tänker om den personen verkligen borde köpa just de varorna, tex om det är ”rätt” brödsort mm. Hon tillhör de människor som tycker att man kan dricka sina kalorier men inte äta dem. Hon ses med ett glas i handen på så många bilder så vem är hon att bestämma vad vi ska äta och dricka. Om jag ska ha något gott tar jag hellre en kanelbulle än dricker ett glas vin. Vad säger du om det Johanna Toftby?

Vad tycker ni om Jordan Peterson?

Är automatiskt misstänksam mot personer som tror sig sitta på alla svar. Speciellt de som faktiskt inte gör det.

Gillar honom starkt, men med det sagt så håller jag inte med honom i allt han säger.

Ge mig tips på de bästa poddarna eller ljudböckerna som finns! Helst om mord och annat in crime-genren.

Btw kan man lyssna på poddar via nextory eller storytel?

Hoppas ni har en fin kväll. ❤️ Själv så lyssnar jag på Macchiarini-Affären och smaskar linsbågar medan jag väntar på att min sambo ska komma hem från jobbet ❤️

Jag har lyssnat ganska mycket på True Crime Garage och Vanished och tycker de är bra.

The Vanished Podcast är superbra!

Mord mot mord, spöktimmen, vad blir det för mord. Sök på murder, Serial! Finns minst 50 det poddsr om mord ?

Hur smakar linsbågar? Är de goda? Har sett dom på affären men inte vågat köpa då det låter lite suspekt med linser och ost… Tycker dock om linschips.

tycker linsbågarna är supergoda:)

Vad finns det för utbildningar som inte är extremsvåra att komma in på och som leder till ett hyfsat välbetalt jobb?

Kolla yh-utbildningar!

Byggnadsingenjör 🙂 finns på de flesta universitet/högskolor.

Har i flera åt känt jag behöver flytta, har inget kvar u hålan jag bor. Jag haf funderat på Malmö pga jobb, boende och familj men folk bara skriket tal ut NEJ INTE MALMÖ MED BARN! Är det så illa?

Det är illa, värre än resten av Sverige!!

Asså välj inte de ”dåliga” områdena och ägna dig inte åt gängkriminalitet så är det lugnt. Malmö är en jättebra stad, bott där i 20 av mina 23 år. Aldrig hänt något, inte känt mig särskilt otrygg. Som sagt, välj ett okej område så kommer det bli jättebra tror jag.
Jag har bott i andra delar av Sverige och när man säger att man kommer från Malmö har jag mötts av ”där skulle jag ALDRIG våga vara, där skjuts det ju hej vilt”, och så är det inte. Det är inte öppet KRIG här nere. Skit händer absolut, men det gör det i alla andra större städer också.

Men jo. Det är öppet krig och det i hela Malmö. Också centrala.

Skulle aldrig flytta till Malmö, speciellt inte med barn.

Haha har vänner som bott i Malmö i över 20 år och aldrig blivit utsatta för rån, våldtäkt, våld, misshandel m.m. Både kvinnor och män. Det är inte öppet krig på Malmös gator, media vill bara skrämma upp folk.

Är ju helt omöjligt att delta i diskussionerna i öppet spår när en massa av ens kommentarer fastnar i modd hejvilt och utan anledning.

Det gör mina hela tiden. Tar minst en timme innan de syns. Så förbannat irriterande.

Samma här, har inte ens skrivit något elakt eller kontroversiellt:)

Samma här. Känns extremt meningslöst att försöka ha en konversation som inte tar typ fyra dygn..

Vill försöka att skaffa barn men är samtidig så rädd. Samma partner i flera år, stor hyresrätt och båda har fast jobb. Har dock endast jobbat på mitt jobb i några få månader och vill verkligen göra det bra. Är rädd för att förlora mina kompisar och min identitet. Mina kompisar blir så otroligt tråkiga och personlighetförändrade när de får barn. Plus att jag har för många kvinnliga kollegor i min bransch som stannar i sin karriär pga att de får barn. Men är samtidig så himla sugen, vad gör man?? Hur ska man tänka?

Var undantaget! Var den som blir den där sköna med barn. + är man sugen är man. Då löser det sig om man vill ha karriär osv. Ett barn lär man däremot aldrig ångra.

Ångest. Ensam ikväll. Barnen på olika håll, maken på sjukhus sen igår. Är inte van att vara ensam ha ha.
Vill bara måndag eller tisdag ska komma så han får komma hem. Sova går ju inte heller. Bläää

Kram på dig!

Stackars dig! Tänker på dig!

Nästan alla som syns inom sociala medier verkar ha tomt på hår mellan benen och bikinilinjen. När jag rakar mig enligt kostens alla regler blir det utslag och stubb på en dag. Är det vax på salong som gäller? Hemma vax?

Sluta raka/vaxa/whatever så ska du se att det inte blir några utslag!

Eftersom jag oftast har hår. Läs frågan innan du svarar.

Vilka har du sett mellan benen? Bikinilinjen sure, men har du verkligen sett mycket mer än så av nästan alla influencers?

De skriver ju också. Allt är inte bara i bild!

Köp en trimmer! Blir inte helt slätt som vid rakning eller vaxning. Men håret blir så pass kort att det inte syns! Jag har en ladyshaver från Braun som fungerar ganska bra.
Haft mycket problem med massor av röda prickar, finnar och bölder efter intimrakning men med trimmer/ladyshaver så får jag max 1-2 små prickar vilket jag ändå kan stå ut med.

Ska kolla upp trimmer. Tack för svar.

Vaxning på salong. Skulle aldrig göra hemma där nere hehe.

Tror de flesta influensers gör laser faktiskt. Har själv testat det där nere. Gjorde fyra behandlinga för något år sedan och behöver inte raka mer än 1gång varannan månad. Så nöjd. Jag skulle kunna göra några gånger till för att helt slippa raka men känns tryggt ändå att veta att jag kan spara ut om jag skulle sakna håret 🙂

Testa att smörja in med kokosolja innan! Funkar rätt bra för mig iaf.

Jag har 150 tusen sparade till bostad. Men får enligt en bank hemsida enbart köpa en bostad för max 1.1 miljoner.

Hur är det möjligt? Är inte det lite?
Behöver jag köpa en lägenhet sen sälja för att kunna sen köpa en dyrare i 2-3 miljoner klassen? Verkar som att andra kunnat köpa dyrare bostad trots att de inte har sparat 15%?

Eller sitter halva Sverige med 500 tusen sparade vid 20 års ålder?

Nej men man får ju börja nån stans!

Beror ju på inkomst, utgifter, andra lån, osv.. plus att du ska klara allt det även om räntan höjs. Lånet baseras inte bara på vad du har sparat till kontantinsats

Unga har jättesvårt att köpa bostad just nu på grund av så höga krav, som även försvårat för att någon ska kunna gå i god för en. Så nej, de flesta har inte sparat utan bor nog kvar hemma/hyr i andra hand för tillfället. Jag lyckades köpa precis innan amorteringskraven kom, en liten etta ganska långt ut i Stockholms län, det var knappt att det gick.

Kolla med folk du känner om de vet nån bra bankperson, personkemi och att den som ska bevilja dig ett lån kan spela stor roll om du ligger på gränsen.

150k är tyvärr rätt lite att lägga in som handpenning. Satsa på att spara ihop till 300/400k istället. Låt det ta sin tid, det kommer vara värt det i slutändan.

Om jag inte har helt fel så har reglerna ändrats: hur mycket du får låna grundar sig på din månadslön. Spelar då ingen roll hur mycket du har i insats. Har du ex. lön på 25.000 får du låna lika mycket om du har 500.000 kr som insats som 150.000 kr.

Ja. 15% måste du ha. Sedan om det kommer från dig eller föräldrar är upp till er. Det är ju dessutom så att man inte längre kan köpa för hur mycket som helst i förhållande till inkomst utan att få ännu högre amortering, som ju banken också räknar in med räntorna som ska klaras av trots höjda till 8%.

Jag tycker hela systemet är dåligt. Borde vara 10% i kontantinsats så att unga faktiskt kan komma in på bostadsmarknaden utan att ta hjälp utifrån.

Har en lön på 32000 kronor och inga andra lån förutom ett bil lån på 50 tusen. Jag testade att ändra månadslönen på skoj men det blev ingen skillnad i cad jag kan köpa för bostad (prisklass).

Någon med autoimmun kronisk sjukdom med skov som kanske känner igen sig och kan komma med tips:
Fick min diagnos för 2,5 år sedan och har medicinerats sen dess mot mina besvär bland annat ögoninflammationer som nästan gjorde mig blind, ledvärk etc. Vid diagnostisering hade jag så mycket symptom och mådde fysiskt skit men höll ändå modet uppe och bara körde på. Fick en medicin som hjälpte bra och höll skoven borta men som biverkning dessvärre gjorde mig deprimerad och gick så småningom in i väggen för att jag försökte hålla hela livet i samma tempo som ”innan” jag blev sjuk.
Medicineringen är justerad och fungerar bra så skoven kommer inte alls lika ofta och är väldigt mycket mildare än tidigare.
Till mitt dilemma.. Ett litet skov kan komma som är knappt märkbart mot vad jag fick tidigare men det bryter ner mig totalt psykiskt. Det är precis som om jag undermedvetet gått och intalat mig själv att jag ska bli bra av medicin så när det väl kommer ett skov så faller allt. Är bara ledsen och trött på att ha en sjukdom. Känns som om mitt stora problem är att acceptera att jag är sjuk och att det aldrig kommer försvinna. Försöker resonera med mig själv men blir likväl lika nedstämd och ledsen varje gång minsta lilla skov känns av.
Ledsen över att jag inte kämmer mig som samma person som jag var tidigare, full av energi och glad, den som gjorde allt och alltid ställde upp.
Detta blev längre än jag tänkte och kanske lite oklar frågeställning men undrar om någon har ungefär samma erfarenhet och eventuellt något tips på hur man bara accepterat sin sjukdom och inte låter minsta lilla skov bryta mer en psykiskt?

Det hade kunnat vara mitt liv du skrev om. Har flera kroniska autoimmuna sjukdomar och har också kört slut på mig själv i min strävan i att leva ett normalt liv med aktiviteter som innan. Känner också igen ångesten när skoven kommer… En otroligt jobbig, känslomässig bergochdalbana att ställa om mellan ett ganska normalt liv och sängliggandes. Deltog nyligen i en rehabilitering för en av sjukdomarna där ACT (acceptance and comittment therapy) var grundläggande. Kanske kan googla det och se om det är något för dig? Detta har hjälpt mig mycket, hade behövt kunskapen tidigare bara för att undvika utmattningen. Att jämföra sitt nuvarande liv med tidigare friska livet skapar en massa stress och ångest. Genom ACT fick jag hjälp att omvärdera sin livssituation och minska på det som skapar stress, vilket INTE innebar att sluta med roliga saker – utan göra dom på ett annat sätt eller i annan omfattning. Våga lita på att man kan leva ett värdefullt liv ändå. Jag kommer inte kunna leva som förr igen, som den optimistiska tjejen som aldrig såg några hinder. Men jag har fått tillbaka livsglädjen på ett annat sätt. Jag kan rasa när skoven kommer, men inte lika djupt. Jag ser det inte som ett nederlag, utan som något jag ska ”rida med”. Som en väg som sköljer över en. Det blir bättre igen.

Jag fick som sagt stöd i en grupprehabilitering. Kolla om sådan finns genom din läkare. Annars kanske någon bok inom ämnet kan hjälpa? Mindfulness/meditiation är också värt att prova om du inte gjort det. Stor kram!

Tack snäll för att du tog dig tiden att svara så utförligt! Jag ska genast kolla upp ACT, känns som om det är just det som jag var ute efter. Har tid hos min reumatolog imorgon och har sedan tidigare tänkt att jag ska efterfråga kuratorkontakt igen men ska även fråga runt detta.
Tack igen för många bra råd och tankar, du har skrivit mycket som jag verkligen ska ta till mig. ❤️

Vill bara tillägga att jag instämmer med allt D skriver här nedan också. Även om självkänslan var topp innan sjukdomen kan man tappa hoppet om framtiden när man inte klarar av ens de enklaste saker (och vänner och familj är oförstående). Vi duger som vi är utan prestation, utan en massa vänner som förstår och det är helt okej att rasa ner ibland och sörja hur livet blev ❤️ Hoppas du hittar hjälp Jessica!

Tack snälla, M och dina tankar håller jag med om också är vettiga. ??

Tack för din fantastiskt fina feedback, Jessica! Blir så glad!! <3 ??

Jag är numera symptomfri, men har förr behövt tackla tuffa / okänsliga/ oförstående kommentarer och att inte folk har förstått/ haft tid och ork.

Så jag förstår dig mycket väl.

Mitt bästa tips är att inte anförtro sig åt folk och att noggrant se över vilka du ens nämner det för. För du behöver nog akta dig för att bli ännu mer sårad nu av folk.

Och du märker ju att även du själv har svårt att acceptera förändringen och det är det som händer de flesta. Som innan sjukdomen har varit igång och orkat på ett helt annat sätt. Även om du mår bättre nu, men det blev för OFÖRUTSÄGBART det är därför det fortfarande påverkar dig negativt! <3

Det som då kan vara bättre är att ha någon eller några få som bryr sig istället och som är intresserade av att bolla sådant här.

Jag reagerade som du på folks klumpighet; jag är precis som du grundstark psykiskt och tänker innan folk är alltför hårda att nu tål jag allt. Men sedan så har jag antagligen upplevt för många gånger att människor är ovarsamma och då rivs såret upp igen och då har jag bra ”verktyg” att använda som jag önskar att du också hade och fick ha. (Skriv mer här om du vill, jag håller koll och jag kan svara mer)

För ett av sätten är ju att skriva och prata av sig och bolla med någon. Någon som inte till slut får dig att uttala orden ”gnällig” om dig själv. (Hrm)

Att acceptera kan vara just det svåraste av allt, men det finns knep. Att det tar tid och får ta tid är en av framgångsfaktorerna. En av de värsta sakerna du kan utsätta dig för är att prata med människor som inte förstår/ har varit med om någonting liknande. Du ska få energi, inte ha med energitjuvar att göra.

Så skriv mer här om du vill, så ska jag svara efter bästa förmåga.

Känner med dig!

Jag kan bara nämna hur jag har upplevt detta med att bli väldigt trött och ledsen och vad det är som fungerar då för mig.

Och rent allmänt vad jag har lärt mig om hur andra tacklar sjukdom, trötthet och liknande.

För det första så tar det först en tag att ta in att man har en sjukdom. Det är en tuff insikt och man behöver vara förstående mot sig själv att det ”tar på en” och att det är en omställning.

Dessutom har jag märkt att många som är sjuka funderar på sin sjukdom oerhört mycket. För dig blir det nog så att dels tar det kraft att inte vara som förr, dels ser du på dig själv på ett annat sätt. Om du ska må bra trots att du behöver vila mycket och därför inte hinner lika mycket så behöver du bygga upp din självkänsla. (Att du duger utan prestation.)

Jag är sömnig så jag ska fundera på vad jag mer tänkte på. Jo att jag kan tänka mig att du hjälper dig själv mycket om du försöker leva så sunt som möjligt. Går promenader och får dagsljus samtidigt, försöker se över sömnvanorna, få till avslappning.

Då står du bättre rustad men jag tror som sagt att oförutsägbarheten är tuff, så träna på att släppa kontrollen. Det samt det om självkänsla finns att lära sig mer om i böcker och på Youtube.

Sist men inte minst: har du någon att prata med och skriva till? Om du sätter ord på dina tankar tillräckligt ofta och mycket så klarar du påfrestningar bättre. Kram

Tack till dig också D för att du tog dig tiden att skriva så klokt och utförligt om hur du tacklar det.
Just det här med självkänslan och att man duger utan prestation ska jag försöka ta till mig. Lättare sagt än gjort ibland..
I mitt mest deprimerade tillstånd hade jag kuratorkontakt på reumatologen men det är ett tag sedan och jag har nog insett att jag borde ta upp den kontakten igen.
Det här med omgivningen är också en jobbig del. Det känns som om att i det mest ”akuta” läget när jag fick diagnos och påbörjade behandling så förstod och såg alla att jag var sjuk. Nu kan jag få kommentarer som ”det är så skönt nu när du är bra igen” och då bara svarar jag med ett mmm. Frågar någon hur jag mår så svarar jag bara att det är bra eftersom det känns som om jag bara klagar annars och då kan det till och med vara en nära vän som frågat.
I mörka stunder är det väl just det som är problemet och hur jag ser på mig själv, en sjuk gnällig människa som inte orkar någonting alls.
Hur tacklar ni just omgivningen D och M? Försöker ni förklara eller försöker ni bara strunta i det?
Tack igen för många kloka råd och tankar ❤️

Det finns svar längre upp till dig, Jessica.

Jag skulle egentligen vilja ha din mailadress därför att det kan absolut vara värt att gå till en kurator, men något som verkligen hjälper också är att få skriva till någon som förstår.

Om du vill ha den så be om den här.

Jag skriver förstås inte ut den här i sådana fall. Vi löser det på annat sätt, men du får skriva det i sådana fall.

Och känn inte att jag behöver ha din mailadress du kan precis lika gärna bolla här de gånger du behöver så håller jag koll

Det var bara en möjlighet

Hej D ?! Jag tar jättegärna din mailadress! Var hos läkaren idag och blev uppskriven i kö för gruppsamtal med andra med liknande sjukdom just för att det kan hjälpa så mycket att pratade andra i samma situation.
Jag har tidigare sett att Camilla brukar erbjuda sig att pussla ihop folk om man mailar till bloggens mail. Tror du det kan vara ett alternativ?

Svar finns i modd. Jag skrev för långt, så titta här imorgon eller senare.

Tack ?

Storbritannien avråder folk att turista i Sverige. De har höjd terrorhotnivån från ”likely” till ”very likely”. I Sverige har det inte rapporterats något om detta.

Fy!

Snart smäller det nog! ?

Fanns en kort text på text:tv i veckan. Duktiga och fina Sverige.

Många svenskar har höga tankar om Sverige. Sverige är långt ifrån tryggt!!

Var en kort blänkare om det i expressen och intervju med Säpo.

Jag röstade rött vid senaste valet (och har gjort det tidigare val också). Ångrar min röst och borde ha röstat på SD istället.. Visst, de har mycket skit som de står för men vårt fina land kommer inte klara av massinvandringen. Vår välfärd klarar inte av hundratusentals invandrare (familjer med ca 10 barn). Det går inte! Lösningen är inte att höja skatterna för att finansiera bidragen. Tyvärr.

Jag hade gärna sett ett parti likt S eller V som har en invandringskritisk politik som SD.

Men ljuger lagom liksom…. De avråder inte från att turista i Sverige. De säger exakt samma sak om risken för terrorism Sverige som svenska UD säger om risken för terrorism is Storbritannien. De varnar dessutom för terrorism globalt.

Citat från brittiska UD:
Terrorists are very likely to try to carry out attacks in Sweden. Attacks could be indiscriminate, including in places visited by foreigners.

There’s a heightened threat of terrorist attack globally against UK interests and British nationals from groups or individuals motivated by the conflict in Iraq and Syria. You should be vigilant at this time.

Har konstiga känningar i bröstvårtorna. Det känns ibland som att brösten skulle vara sprängfyllda och börja läcka mjölk pga trycket (har två barn så jag minns känslan). Den känslan. Alternativt känslan då bebisen börjar suga och utdrivningen kickar igång.

Är inte gravid. Har inte ammat på snart 8 månader, brösten är tomma på mjölk sedan läääääänge. Mensen är regelbunden och dessa känningar har pågått över hela menscykeln. Brösten är inte svullna eller konstiga på något sätt vad jag kan se/känna.

Nån som har koll på vad det kan vara?

Är inte orolig, blir bara konfunderad varje gång jag känner av detta i brösten.

Har känt av det samma när min yngsta var liten och jag inte längre ammade. Vet exakt känslan du pratar om. Ringde faktist och kollade med min gynekolog och han bad mig kolla upp prolaktinnivån om det inte gav med sig eller om jag började få tendens till mjölkproduktion igen. Det gav med sig så jag tog aldrig blodprovet.

Era bästa tips på att öka chanserna att bli gravid 🙂

Sex varannan-var tredje dag. Spermierna lever länge i underlivet/livmodern/äggledarna (osäker exakt var de väntar) och kan ligga där och invänta ägglossningen. Man brukar räkna med att man är fertil från ca 5-7 dagar innan ägglossningen till en dag efter ägglossningen.
Man behöver inte ha sex varje dag då dels spermierna överlever länge och dels för att vissa menar att spermieantalet minskar något om mannen har daglig utlösning.

Om man räknar utifrån genomsnittspersonen så är menscykeln 28 dagar. Ägglossningen infaller dag 14. Man är alltså fertil ungefär från dag 8 till dag 15. Om din menscykeln är längre/kortare så räkna bakåt utifrån lutealfasens längd (googla på lutealfas, klockan är för mycket för att jag ska orka förklara ?).

Nåja. Sex varannan-var tredje dag. Ägglossningstester brukar många tycka fungera bra, har inte testat själv dock. Om det går långsamt och har tagit mer än ett år, sök hjälp – det finns bra behandling idag!

Ägglossningstest?

Sök hjälp på en gång om du märker att det inte tar sig. Sorgligt men sant är köerna ofta förjävla långa och jag ångrar att vi försökte själva så länge för att nu snart vara så gamla så oddsen sänks.

När jag började med ÄL-test blev jag gravid på första försöket efter 6 månaders försök. Slutade dock i tidigt missfall men blev gravid igen cykeln efter och har nu 3 veckor kvar till förlossningen 😀

Kan inte sova. Tänker att jag kanske mår bättre och kan slappna av om jag nätshoppar lite. Det fungerar inte kan jag säga er. Behöver söka hjälp för mitt mående och mina sömnproblem. Men det är så jobbigt. Bor på en mindre ort med enbart en HC och där jobbar jag själv som sjuksköterska. Känner alla kollegor vilket visserligen kan vara till fördel ibland, men inte just nu. Haft kontakt med psykiatrin under flera, flera år, men fick för mig att jag var ”klar” och avslutade kontakten för ett halvår sedan. Har Bipolär sjukdom så klar med denna sjukdom blir man ju dessvärre inte.
Jag vet vilka läkemedel och vilken hjälp jag behöver. Får bara inte tummen ur. Skäms över att behöva söka kontakt igen. Såklart var jag hypo/manisk när jag avslutade kontakten. Det såg jag inte där och då. Hur dum får man bli?

Vad säger man, skomakarens barn går med de sämsta skorna?

Sjuksköterskan kan ta hand om andra, men inte sig själv?

Kontakta Kry.se om remiss till psyk?

Ja fast det där är standard. Att arbeta inom sjukvården är bra ändå tills man själv blir sjuk/ får besvär. Då känns det plötsligt lite… märkligt.

Som Överläkaren som bröt benet och insåg hur det var att vara patient. Inte helt lätt, men han fick med sig mycket bra tankar om hur verksamheten kunde förbättras.

Det ÄR svårt att vara i din situation. Det fanns fler här i Öppet spår som skrev likadant, att de sista de ville vända sig till var deras kollegor då det kändes alltför privat för att ta med dem.

Jag har läst om bipolär sjukdom att det är just vid det maniska tillståndet som de får en övertro på att ”det här ordnar sig, tack men nej tack jag behöver ingen hjälp.”

Så det förstår du också egentligen. Var snäll mot dig själv! Du är bara lite för ensam i det nu på den lilla orten där du dessutom inte kan bolla det med kollegorna. Kram till dig!!!

Och de kanske har kunskap om mycket, men ändå har förutfattade meningar (utan att veta om det själva eller i alla fall uttrycker sig lite ovarsamt) om Bipolär sjukdom och det är det sista du behöver.

Man vill dessutom sällan att folk för ”nära” vet alltför mycket om en själv.

Svar finns i modd

Finns det inga djurhem där. Djurvän hit eller dit, det är ditt liv som verkar typ stå på spel. Lägg bena på ryggen och skydda dig själv. Ibland i livet måste man göra osköna uppoffringar. Eller ta katten/kaninen ochställ den utanför dörren hos en familj med barn. Vem vet, dom kanske får ett nytt hem.

”Oskäna uppoffringar” andra levande varelser då eller? Är ni emptiskt störda och okapabla till att se att man som djurägare har fullt ansvar över sina djur.