Andrea Norrman delar öppet och sårbart om sin kamp med hälsoångest – det som tidigare kallades för hypokondri – och den ångest som följer med rädslan för sjukdom och död. Just nu är hon inne i en tuff period, där hon är extremt rädd för att dö ifrån sin familj – vilket påverkar både tankar och kropp starkt.
Hon beskriver hur minsta kroppsliga känsla kan trigga panik och katastroftankar, trots att hon får lugnande besked från vården – så som 1177.
Jag får sån ångest att jag fysiskt känner det i kroppen och det är så jävla jävla jobbigt. Tänker alltid det absolut värsta och är så rädd att missa någonting som hade gått att undvika. Och jag vet att det har varit som värst med dödsångesten i slutet av mina andra graviditeter också, och när barnen varit väldigt små, sen är det som att det släpper lite. Men det är så fruktansvärt när jag står mitt i det.
Tanken på att något plötsligt kan hända och att inte få vakna med den här handen på min arm igen gör att jag vill göra en hel hälsoundersökning för att se att allt är bra – helst en gång per år. Är det orimligt?
I sitt kommentarsfält möts hon av igenkänning och tips på saker som hjälpt de av hennes följare som också lider/lidit av hälsoångest.
En följare rekommenderar boken ”en bok för oss med hälsoångest – Tänk om jag är sjuk” och en annan tipsar om ”metakognitiv terapi”.
Ibland kan känslor som dessa spraka till i mig, men då handlar det inte så mycket om min hälsa, utan att jag mer är rädd för att mina nära och kära ska dö ifrån mig.
Dela gärna med dig av dina egna erfarenheter om du har några, då det kanske är fler än man tror som lider av den här typen av tankar och känslor?
Jag skrev inte ut på Instagram att jag var deprimerad och mådde skit, medan jag nu i efterhand inser att det bästa nog hade varit att bara skriva ut det för det finns så många som är med om exakt samma sak. Även om jag kände mig annorlunda så visste jag att jag inte var ensam, för det är man inte. // Andrea Norrman