Anna Book tar till Instagram för att uttrycka missnöje över faktumet att hon vill arbeta, men inte får, eftersom nöjesbranschen mer eller mindre stängts ner helt.
Av kommentarsfältet att döma så är det många som kommer med förslag på vad Anna skulle kunna jobba med istället eftersom hennes bransch går på knäna.
Det verkar hon dock inte vara intresserad av, att ta ett jobb i en annan bransch, trors att det är precis vad många andra människor fått göra under den här pandemin.

Vad tycker ni om Annas resonemang, där hon nästan framställer sig själv som för ”fin” för att ta ett arbete inom service, exempelvis inom hemtjänsten? Att om hon inte kan jobba som offentlig person/sångerska så vill hon inte jobba alls?

En lite märklig inställning kan jag tycka.
Vad säger du om saken?

Vem har hjärta nog att tala om för Anna Book att OS är slut, att det här är en repris och att Sarah Sjöström kom därifrån med ett silver?

Ni är ganska många som hört av er angående de filmklipp som Anna Book publicerat på Instastory.
Jag älskar personligen att sitta och titta på folk, det är både intressant och rogivande på samma gång, men det skulle aldrig falla mig in att göra så som Anna gjort här.
De pixlade bilderna kommer från Annas Instastory där hon filmat och publicerat klipp på okända barn som leker i en fontän.
Man kan hävda att det är harmlöst eftersom föräldrarna till dessa barn med största säkerhet inte återfinns bland Annas 56 000 följare, och det hade jag kunnat hålla med om…om det nu inte var så att Anna taggat själva platsen – Plaza Mayor –  i sina filmer.
Detta gör det SÅ mycket troligare att filmen faktiskt kommer kunna ses av människor som faktiskt kan identifiera barnen.

Ord som ”gränslös” och ”obehaglig” har använts i de mail jag fått av er för att beskriva det här.
Håller ni med om det, eller tycker ni att det är harmlöst att filma okända barn och publicera filmerna på sitt Instagramkonto med 56 000 följare?

När vi hoppar in i berättelsen här så har det uppstått en riktig nödsituation i familjen Toledano Book
Tvättmaskinen har gått sönder och Anna Book och Roberto befinner sig i Spanien.
Men ingen fara på taket väl, det bor ju tre andra vuxna i huset som borde vara fullt kapabla att lösa problemet. Det är i alla fall så jag hade resonerat, men det gör uppenbarligen inte Anna.
Istället sätter hon  sig – fortfarande i Spanien – och tigger till sig ett samarbete för smutstvätten, allt för att barnen (fortfarande vuxna) inte ska utsättas för detta tvätt-trauma en enda sekund längre än nödvändigt.
Hon målar upp dem som tre totalt initiativlösa personer, som behöver att mamma tar hand om den smutsiga tvätten, samtidigt som själv hon befinner sig i Spanien.
Herregud, vad hade hon gjort om hon inte fått tag i något samarbete?
Betalat för tjänsten själv? Jag menar, situationen är ju trots allt AKUT enligt Anna?
Tagit första flyg hem för att tvätta de vuxna barnens smutsvätt och sen tillbaka till Spanien igen?
Ja, inte helt orimlig sak att göra i den här kontexten.

Finns det överhuvudtaget någon is kvar på Anna Books curlingbana eller behöver vi spola ny åt henne?
Medan vi väntar på att den nya isen ska frysa till ordentligt så funderar jag på om möjligheten att snabbklippa tre stycken navelsträngar går att skaka fram lite snabbt?
Vad tror ni?

Vad är det med Anna och behovet att hela tiden tala om för Instagramföljarna när hon har duschat och när hon byter sängkläder? 
Det är en sak att göra det (duscha och byta sängkläder alltså), men en helt annan att, dag ut och dag in, berätta om det på sociala medier. Är det brist på content eller tror Anna på riktigt att det här är någonting som intresserar följarna? Samma sak med de bytta sängkläderna. Har vi inte sett nog med bilder på Anna Books nybäddade säng som hon begravt i fjädriga prydnadskuddar nu? Givetvis tagna ur 28 olika vinklar.

Ni som varit med länge…
Är det här mer, mindre eller precis lika störigt som på den gamla goda tiden, när jag petade in att jag bott i USA lite här och var? 😉