Ett livstecken från Anna Book

Bildkälla: Anna Book Instagram

Anna Toledo Book verkar ha gjort allvar av att minska ner tiden hon spenderar på sociala medier. 
Det verkar sunt tycker jag. 
Varje gång hon gick live exempelvis så spenderade hon majoriteten av tiden på att försvara sig, tjafsa eller gråta, vilket är lite av ett slöseri med tid så det är enkom positivt att hon tagit ett liv tillbaka.
Jag hoppas Anna får möjligheten att uppträda i Melodifestivalen, en gång till, eftersom hennes bidrag blev diskat förra gången. Hon befinner sig ju trots allt i en inspelningsstudio.
En gång till kan hon få vara med, sen är det min tur. 😉

Tänk er en Melodifestivalisk duell. Jag, Anna Book och Cissi Wallin. Going head to head med varandra. Universum hade exploderat. 😉
Jag hade sjungit en smäktande pianoballad om någonting ömtåligt, Anna hade nog dragit till på en glad dänga medan Cissi Wallin nog hade sjungit om hur det är att vara kvinna och att slå ur underläge – men helt utan offerkofta, så klart.
Det hade varit någonting att poppa popcorn till, minst sagt..

Trollolollolollol!

Att få andra människors trauma att handla om sig själv

Bildkälla: Anna Toledano Book Instagram

Anna Toledano Book har skrivit ett inlägg på Instagram där hon vill visa medmänsklig omtanke för alla de människor som på något vis drabbats av olyckan på Gröna Lund. 
Det gör hon med ungefär fyra meningar, resten av inlägget handlar om Anna Book själv.
Märkligt hur man kan lyckas få en sådan här sak att handla om sig själv. Anna låter ju som kidsen på Tiktok som alla skriver om hur nära de själva varit att skadas i olyckan eftersom de åkte Jetline förra sommaren.
Märklit, mycket märkligt…

”Oförskämt att anta” och det stora avsnittet om Anna Book – del 2

Nu har jag lyssnat på hela Emily Dahl och Ann Edlidens säsongsavslutning av podden ”Oförskämt att anta”, där duon går igenom Anna Books karriär, och lägger särskilt fokus på alla motsägelsefulla uppgifter som Anna strött omkring sig i media sedan det tidigare 80-talet.
Historien om Annas föräldrar, hur de träffades, hur hon kom till och om hennes och mammans relation till pappans släkt i Spanien, är så snurrig och konflikterande att man knappt tror att det är sant.
Och då ska man ha i åtanke att allt det här skedde långt innan det fanns internet eller sociala medier, men i det här avsnittet har poddarna samlat allt på ett ställe. När man stoppar upp dem på en tidslinje som de gör i den här podden så blir resultatet en smula…underhållande?
Man undrar vad som egentligen är sant, och om Anna ens själv vet det eller om hon bara slängt ur sig uppgifter till media, som hon tyckts passat bra för den eller den intervjun. De pratar även om hur Anna uppgivit att hon sjöng sin allra första låt med engelsk text när hon endast var 10 månader gammal.

Podden tar givetvis även upp Annas första medverkan i Fångarna på Fortet, som skedde redan 1995. Efter det har Anna varit lika vanligt förekommande på fortet som de kortväxta män som Gunilla Persson trodde blivit uppätna av tigrarna som brukade husera på fortets innegård, och vi är alla nyfikna på varför Anna var i Frankrike för några veckor sedan för att återigen spela in programmet, men som sedan lös med sin frånvaro. Enligt egen utsago ska hon ha haft en 10 timmar lång panikångestattack, och det låter ju inte så trevligt. Enligt Kry går en panikångestattack alltid över inom en timme, så Annas måste sannerligen ha varit jättejobbig.

”TramsFrans” gästar podden och pratar om sin relation till Anna och om hur har blivit blockad och avblockad fram och tillbaka – någonting även jag har erfarenhet av. Frans har varit med om både Anna Books drinkskola och den så kallade ”Gooh-gate” där Anna gick till attack mot Frans efter att han haft mage att påstå att de raviolis hon publicerat en bild på, är färdigköpt och producerad av matleverantören Gooh.

Vidare tar sig podden igenom Annas medverkan i Melodifestivalen, och segern i Biggest Loser VIP, där det älskade uttrycket ”BAM BAM BAM!” myntades. 
Den första halvan av podden går igenom Annas intervjuer och är späckad med de motstridiga uppgifter hon lämnat genom åren. Den andra halvan innehåller mer Annas olika tv-framträdanden, hennes legendariska livesändningar, konflikten med Tramsfrans och teorier om varför Anna till slut valt att ligga relativt lågt på sina sociala medier.
Det här är ett avsnitt som är väl värt att lyssna på, även för den som inte är fascinerad av Anna Book och hennes upptåg.

Jag rekommenderar den varmt, och hatten av till Emily och Ann för ett fantastiskt researcharbete! 

”Oförskämt att anta” och det stora avsnittet om Anna Book

Oförskämt att anta att vi skulle vara iväg på ytterligare en grej! I den extralånga säsongsfinalen presenterar Ann & Emily sin samlade forskning kring Anna Books liv. Kvinnan som har gett oss odödliga hits, hårda sanningar och en helt ny vokabulär. Podden gästas av ”viktorianska kungligheten himself”: Tramsfrans – och av personen som fick Anna att mynta uttrycket som utgör poddens titel.

Ta fram näsdukarna, korka upp kiwilikören och sänd gärna live på Periscope under lyssningen. Försten att bli blockad efter att ha delat det här avsnittet vinner!

Så beskrivs den här podden i sin presentation, och i det här mastodontavsnittet går podden igenom Anna Book, hennes liv, utsagor, intervjuer och olika sammanhang som hon medverkat i genom åren.
Med hjälp av Annas egna intervjuer slår de båda poddarna hål på det mesta som kommit från Anna, från familj och barndom till karriär och hennes återkommande medverkan i Fångarna på Fortet.

Ni som hängt med här inne ett tag, vet att TramsFrans hamnade i skottlinjen hos Anna efter att han påpekat att hennes ravioli var färdigköpt, snarare än hemmagjord som Anna hävdade.
Han medverkar också i den här podden där han berättar om sina erfarenheter av den Bookiska ilskan.
Som ni ser här ovan har jag inte kommit mer än 23 minuter in i avsnittet, som är över en och en halv timme långt, men ville ändå lyfta det här inne.
De som lyssnat klart menar att det här är årets poddavsnitt!
Vad Anna tycker om det vet jag inte, men jag kan tänka mig att poddens båda grävare också kommer kallas för ”falukorvar” vilket är vad hon kallade TramsFrans när det begav sig.
Då lät det så här…

Anna borde ta det som den stor komplimang att podden dedikerar ett helt avsnitt till henne – och säsongsavslutningen till och med, men har en känsla av att hon inte kommer se det så.
Den mängd research som de båda poddarna gjort till avsnittet måste ha tagit enormt lång tid.
Kom gärna in här och diskutera poddavsnittet när/om ni lyssnar på det.
Du hittar avsnittet här eller där poddar finns.

Så här beskrivs podden:

En podd om ful kultur av och med Emily Dahl och Ann Edliden. Om människor, fenomen och tv-program du absolut inte ville höra mer om eller någonsin tänka på igen.


Jag har suttit i möte på förlaget hela eftermiddagen och började lyssna på bussen hem, men inser att jag inte kommer hinna klart före kl 18 då det här inlägget ska ut, annars hade jag skrivit betydligt mer om innehållet. 

 

 

Anna Book är ute och vevar. Igen.

Samtidigt som Anna Book tycker att man ska vara tyst om man inte ”har något snällt att säga”, så skäller hon ni på alla som är inne och kikar på hennes konto, men utan att engagera sig.

Ett enkelt sätt att avhjälpa det?
Gör kontot privat.
Då kan bara de som faktiskt bemödat sig med att följa henne, ta del av hennes innehåll medan alla ”äckligt nyfikna som inte följer” kommer gå bet.

Skäms på er ALLA ni som är inne och glor på mina inlägg UTAN ATT interagera. Skämmes på riktigt ni som bara är så äckligt nyfikna. //Anna Book

Jag menar, med DEN framtoningen….
Vem vill INTE följa henne, med sin faktiska identitet? ?

Anna Book!
Som en enda stor styrkekram, hela hon. ??

Resultatet av Anna Books undersökning

Den statistiska centralbyråns filial ute i Märsta har genomfört en miniundersökning, bestående av en fråga och hundra meter slutsatser av undersökaren själv.
Anna Book ville alltså veta om livet består av 1. Lycka, positivitet, och framgång. 2. Smärta, oro, sorg. 3. Eller lite av allt.
96 % svarade alternativ 3.
Detta föranledde Anna att sätta sig och frenetiskt knappra på telefonen att en diagnos för sms-tumme inte skulle komma som någon direkt överraskning.
Jag kommer transkribera texten här under, då jag inte riktigt vet hur bra den syns på exempelvis mobilen.

Bild 1:
Anledningen till min miniundersökning var – för det verkar som att det alltid är feöl på MIG för att allt inte alltid är samma, likadant varje dag. För ibland är jag glad, ibland är jag ledsen, ibland orolig, ibland stressad, ibland trött och förtvivlad. Fast när det är bra, s är det inte bra. När det inte är bra, så är det heller inte bra. Är jag fet, så är jag för fet. Är jag smal, då är jag för smal och flrmodligen då pga driver, helst crach då, för det ser väl alla att jag går på crack. Är jag balanserad så är jag ändå obalanserad. Skriver jag något snällt så är det fel, ger jag svar på tal är det fel, kommenterar jag andras inlägg är det pinsamt, folk svarar bara för att vara ”snälla” mot mig för INGEN gillar mig ingen!
Jag är påstådd Narccisist, Psykopat, Schizofren, Bipolär 1 & 2, borderline och alla andra diagnoser som finns i världen och det har vanliga medmänniskor diagnostiserat mig med. Själv är jag försiktig med att kalla någon för någon sådant då jag trots allt BESITTER STOR respekt för människor som lider av psykisk ohälsa – med detta tillåts jag att utsättas för i skrift öppet till människors NÖJE DAGLIGEN, folk gottar sig i detta och gör ingenting mer än att se på #sanning men jag ju bara en offerkofta på mig, inte sant?!? Så jag FÖRTJÄNAR det, jag FÅR TÅLA det….!?!?!
Vidare, när jag promenerar i naturen är dte fel, mär jag inte visar mina promenader så är det för att jag aldrig går några promenader. Gör jag någon annan aktivitet så ljuger jag, gör jag ingen aktivitet så är jag lat eller oförmögen på något annat vis. Lagar jag mat, ser det ut som spyor, visar jag mat så äter JAG allt jag visar. Skulle jag visa vad jag äter så kallas det hets eller något liknande….och just det jag ljuger.
Gråter jag så har jag offerkoftan på mig igen, jag är inte bara helt enkelt ledsen och snudd på slutkörd och gråter för det näääääääääää.

Bild 2:
För, det kan väl inte stämma? Jag fortsätter ju ändå framåt, tar nya tag, dansar, lyssnar på musik emellanåt och kämpar mig framåt, inte bakåt så INTE FAN kan jag vara ledsen…. Nä, jag ljuger, ljuger, ljuger. Och när jag skrattar, dansar och är glad då är jag full – för visst kan man inte göra det UTAN att vara full??!?
Nej, jag vill bara ha sympati… Går jag på en begravning, då borde jag skämmas och hålla mitt feta arsle BORTA FÖR INGEN VILL HA MIG DÄR….fast jag blivit ombedd att komma, det har sorgligt nog fått mig att avstå en del begravningar för att inte reta dem som hatar mig och som inte känner till ALLA relationer eller kopplingar jag har eller har haft med vissa. Men det är också något jag är skyldig att redovisa? Hur kan man ens orka bry sig?Jag KAN som tur är VISA min respekt, kärlek och omtanke på fler sätt än att närvara personligen så jag gör så istället och gör mer och mer privatare när det kommer till allt i vardagen och allt är inte i realtid heller haha småler faktiskt ☺️ Som man säger – var och en blir salig på sin tro.
Har jag Instagram borde jag försvinna för DÅ slutar smutskastningen, mobbingen. Men när jag hållit mig borta från Instagram så har smutskastningen, mobbingen likväl fortsatt med än fler lögner och påståenden om min persona mitt liv och det stannar inte där. Är jag på Instagram då är allt fel, är jag inte på Instagram så är jag inspärrad. Är jag LIVE så är det fel, nu när jag inte är live något mer, då är det också fel och de beror inte på MITT beslut näääääää NÅN har TVINGAT mig. Allt är fel och inget kan någonsin vara rätt, så HUR GÖR MAN???!!? Frågan är GENUINT ställd….
Jag försöker bara vara och leva så gott jag kan som jag ser att andra gör. Ber aldrig om hjälp! Men det får vara slut på det nu. Det fina med livet ändå, det är att det går framåt. Även om det som hände för 1 timme sedan är passé så lever jag här, nu och FRAMÅT och Gud vet vad som väntar framöver vad det än är. Så jag är redo. ❤️
Kärlek & Respekt Anna

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den här informationen. Vet ni?

Anna Book om pandemitiden och sin ångest

Bildkälla: Podme Nemo möter en vän

Anna Book har medverkat i podden ”Nemo möter en vän” där hon stolt berättar att hon faktiskt haft två ”riktiga” jobb nu under pandemin. 
Eftersom hon inte själv tycker att hon är ”för fin för vissa jobb” så ryckte hon in och arbetade i en väns butik och på restaurang, men det var mest för att hjälpa personalen då de blev en man kort när dottern bröt fingret – någonting Expressen mm redan skrivit om.
För att själv få ihop ekonomin under pandemin, när hon (och många andra så klart) stod utan arbete så säger hon att hon använde sparpengar, samt att hon sålt kläder, sina exklusiva väskor och stått på olika loppisar.
Anna har tidigare sagt att hon inte kunnat ta ett vanligt arbete, då folk då skulle vallfärda dit för att titta på henne, men det verkar ha gått bra här. Kanske för att det bara handlat om små ihop här och där och inte en fast arbetsplats en längre tid?

Jag menar, kunde Samir Badran sadla om och bli mäklare – som kommunicerar ut exakt var de kommer befinna sig på sina olika visningar – så tror jag nog att det skulle fungera, även för Anna Book. 
För inte kan väl Anna Book dra mer nyfikna människor till sig än Samir Badran?
Det kan i alla fall inte jag tänka mig. Jag tror hon skulle få vara hyfsat ifred, eller vad tror ni?

Anna berättar även i podden att hon haft supermycket ångest det sista året och egentligen ville ställa in den här inspelningen, men att hon ändå ställde upp då hon känner sig trygg med Nemo och hans podd.
Känner man så, så är det kanske jobbigt att jobba med människor, både på restaurang och i butik, även om man är en helt vanlig, icke-kändis?
Anna säger att hon är lycklig och att hon mår bra, men att hon kämpar med det där att inte känna sig tillräcklig.
Hon skäms inte längre för att säga att hon har det tufft, samtidigt som hon ju har allt hon vill här i livet, Samtidigt känner hon fortfarande behovet av att förklara sig till allt och alla, trots att det ger mer utrymme för folk att analysera och tycka saker, någonting som hennes kurator sagt till henne att sluta med.
På skarpen.

Podden och avsnittet finns på Podme och är en premiumvariant som kostar pengar. 
På gratisapparna finns bara teasers och ett och annat gammalt gratisavsnitt.

Anna Book ryter ifrån


Bildkälla: Anna Toledano Book Instagram

I början av december postade Anna Book det här inlägget på Instagram, och har nu tvingats begränsa sin kommentarsfunktion, någonting Nyheter24 var först med att rapportera om.
Anledningen är att Anna fortsätter få nedsättande kommentarer om sig själv och sitt utseende, och blir förbannad när följarna – på än det ena, än det andra sättet – försöker vända det till att Anna bär skuld i kommentarerna hon får eftersom hon fortsätter bry sig, besvara och lyfta upp dem, istället för att bara ignorera dem.
Anna skriver att hon försökte detta mängder med gånger, men att det i hennes fall inte fungerar. Folk fortsätter ändå.
Här kommer ett litet utdrag ur hennes kommentarsfält.
Hon får även stöd från sina följare, men de kommentarer som verkar ha påverkat Anna mest – och de hon besvarar – är de som tenderar att göra en fokusförflyttning, från de som skriver nedsättande och istället över till Anna som reagerar.

I en av kommentarerna diskuteras hur det skulle se ut om människor behövde identifiera sig med Bank-id för att kunna kommentera. Hur klimatet skulle ändras då.
Vad säger ni som läser här inne – hade ni uttryckt er på samma vis som ni gör i dag på nätet – om ni var tvungna att logga in med Bank-id?
Jag hade gjort det, men det är ju för att jag redan är fullt identifierad i allt jag skriver här inne. 🙂

Hur är det med dig?

När duger man?

Anna Toledano Book skriver ett inlägg om att ”duga” som jag tycker är riktigt bra.
För er som är blockade av henne och inte kan se inlägget, så består det av flera olika bilder av henne, tagna vid olika tidpunkter i livet.
Texten är följande:

När duger jag?
Jag har många gånger, för många tyvärr, tryckt bort mitt egna välmående i jakten på att duga för andra.
Jag är idag 52 år, och det är jag glad för snälla tro inget annat.
En person skrev nyligen till mig att jag var patetisk som lekte att jag var 25.
25? Skulle JAG vilja vara 25 år igen?
Låt mig då meddela sanningen…nej det vill jag inte.
Varför vill jag då inte vara 25 igen? Jo, för det var en mycket mörk och destruktiv tidsperiod i mitt liv av anledningar jag inte kommer gå in på. Men jag älskar mitt liv, och då pratar jag om mitt privata liv i all dess enkelhet, jag är glad för mina 52 år på jorden. Är allt i mitt liv perfekt, är jag perfekt? DET VET jag redan allt för väl, att jag INTE är. Men vad är perfekt? Mitt liv är det då inte, ärligt så är jag faktiskt bara glad att jag ens fortfarande andas. För mörkret har knackat hårt och mycket på min dörr framför allt andras bankande åsikter och påhittade egensanningar om MIG som varit och fortsatt är väldigt elaka. Det här är inget tyck synd om mig inlägg, men helt ärligt så undrar jag när det räcker? Dagens samhälle är för hårt, socialamediesamhället är olidligt hårt och något är allvarligt fel. Ingen människa förtjänar hat eller att bli baktalad. Alla FÅR tycka som dom vill, men man får faktiskt inte skriva vad som helst eller är jag fel ute då? Mobbingen av min person är ett faktum å har så varit i iaf. hela mitt 38åriga offentliga liv. 38 år…smaka på det en stund. Jag tycker inte synd om mig själv. Jag är glad, tacksam, stolt och väldigt nöjd med livet vad än någon annan tror, bara det i sig retar vissa. För allt ÄR JU INTE PERFEKT! Jag är ju INTE RIK!Jag bor ju inte i en LYXKÅK! Jag kör INTE en Ferrari, jag är INTE en vacker, smal fotomodell! Ändå ÄR JAG LYCKLIG☺️Man kan inte bli älskad av alla, det är inte mitt mål eller syftet med livet. Men jag vill slippa bli misshandlad av främlingar, deras lögner, förvridna sanningar om min person.Jag har min lilla familjs ovillkorliga stöd å kärlek, tack vare dom lever jag och är tacksam för det lilla vad du än tror. Så VET JAG sanningen❤️
Alla förtjänar faktiskt mänsklig respekt, även jag och jag kommer alltid vara Anna på gott & ont. Kärlek❤️ // Anna Toledano Book

Skulle jag vilja vara 25 år igen? Skulle du?
Jag kan med bestämdhet säga att jag inte skulle vilja vara tidig tonåring igen. 13 år igen? Jag kan knappt tänka mig något mer fruktansvärt. ? Men 25 år? Hellre 25 än 13, men annars är jag nöjd med att snart fylla 42 år.
Jag har NOLL problem med det, utan är generellt på en fantastisk plats i livet med allt vad det innebär.
Den känslan får jag även från Annas inlägg.

Hade du velat vara 25 igen?
Om du inte är fyllda 25 så får du välja en annan ålder – alla kan vara med och leka. ?

Jag önskar er alla harmoni, var ni än är i livet  ?
(Nej, det kommer inte komma någon rabattkod på kristaller eller rökelse här inne. ?)