Visdomspärla signerad Anna Book

Hej fina ni! Jag vill bara skriva några rader om uppmuntran. Vi alla har ju bättre och sämre dagar, men ett uppmuntrande ord kan verkligen förändra hur vi känner, det tror jag de flesta håller med om. Jag måste jobba på det jag säger varje dag. Inte bara till andra, utan även mig själv. Jag har fått känna värmen utav uppmuntran och vänliga ord från många. Men också smärtan och kylan i en eller flera nedslående kommentarer eller ord. Så underskatta inte dina ord. Uppmuntra istället varandra och er själva mera, genom ord och handlingar sprid positivitet, tacksamhet, förståelse, vänlighet, stöd och kärlek i största möjliga mån. Samt försök att känna mer MED dina medmänniskor, än döma, anta och förakta. Allt syns inte utåt ❤️ Önskar alla en riktigt bra dag, kärlek A. #tacksam ✝️🙏🏼 // Anna Toledano Book

Anna Toledo Book uppmuntrar följarna att uppmuntra varandra med uppmuntrande ord, och möts av idel kärlek i kommentarsfältet.
Vännerna Kin och Magdalena Graaf har lämnat kommentarer och Kin skriver att alla borde få ha en Anna i sitt liv.

Jag hade lite Anna i mitt liv under en period när hon höll på ringde och sökte mig via min sambo, som inte var supersugen på att lämna ut mitt telefonnummer till henne. Eller till någon egentligen. 🙂
Vi hade några veckor där när Anna inte tyckte att jag var ”smuts” men ordningen var snabbt återställd igen när hon gick in och blockade mig på Instagram för hundrade gången.
Men vi kommer alltid ha Paris, jag och Anna 😉

Hade du velat ha lite Anna i ditt liv?

”Har du blivit religiös?” – Anna Toledano Books frågestund

Allas vår Anna Toledano Book har haft en frågestund, där många av frågorna handlar om hennes nya inställning till Gud och religion. 
Anna har börjat dela väldigt mycket storys där hon skriver om, och tackar Gud för saker, så att många av frågorna handlar om detta är kanske inte så konstigt.
Anna däremot menar att hon alltid varit troende men att hon nu visar på en ny typ av ”öppenhet” där hon skriver om detta.
Annars mår hon dåligt över ett dåligt läkarbemötande, samt att det hänt någonting jobbigt på det privata planet.

Saknar ni Annas stolliga livesändningar eller är det här en klar förbättring?

Påminner inte detta lite om när Dessie helt plötsligt tog till Instagram för att prata Gud?

Praise the lord!

När fan blir gammal blir han/hon/hen religiös!
Är det förresten en high five hon gör med Jesus?
Eller har den där emojin helt fått betydelsen av bedjande händer efter att det lanserades en officiell ”high five-emoji” förra sommaren?

Jag hade helt missat den, men den ser ut så här:

Tänker att den också kan vara för ”STOPP! Min kropp!”.

Ett livstecken från Anna Book

Bildkälla: Anna Book Instagram

Anna Toledo Book verkar ha gjort allvar av att minska ner tiden hon spenderar på sociala medier. 
Det verkar sunt tycker jag. 
Varje gång hon gick live exempelvis så spenderade hon majoriteten av tiden på att försvara sig, tjafsa eller gråta, vilket är lite av ett slöseri med tid så det är enkom positivt att hon tagit ett liv tillbaka.
Jag hoppas Anna får möjligheten att uppträda i Melodifestivalen, en gång till, eftersom hennes bidrag blev diskat förra gången. Hon befinner sig ju trots allt i en inspelningsstudio.
En gång till kan hon få vara med, sen är det min tur. 😉

Tänk er en Melodifestivalisk duell. Jag, Anna Book och Cissi Wallin. Going head to head med varandra. Universum hade exploderat. 😉
Jag hade sjungit en smäktande pianoballad om någonting ömtåligt, Anna hade nog dragit till på en glad dänga medan Cissi Wallin nog hade sjungit om hur det är att vara kvinna och att slå ur underläge – men helt utan offerkofta, så klart.
Det hade varit någonting att poppa popcorn till, minst sagt..

Trollolollolollol!

Att få andra människors trauma att handla om sig själv

Bildkälla: Anna Toledano Book Instagram

Anna Toledano Book har skrivit ett inlägg på Instagram där hon vill visa medmänsklig omtanke för alla de människor som på något vis drabbats av olyckan på Gröna Lund. 
Det gör hon med ungefär fyra meningar, resten av inlägget handlar om Anna Book själv.
Märkligt hur man kan lyckas få en sådan här sak att handla om sig själv. Anna låter ju som kidsen på Tiktok som alla skriver om hur nära de själva varit att skadas i olyckan eftersom de åkte Jetline förra sommaren.
Märklit, mycket märkligt…

”Oförskämt att anta” och det stora avsnittet om Anna Book – del 2

Nu har jag lyssnat på hela Emily Dahl och Ann Edlidens säsongsavslutning av podden ”Oförskämt att anta”, där duon går igenom Anna Books karriär, och lägger särskilt fokus på alla motsägelsefulla uppgifter som Anna strött omkring sig i media sedan det tidigare 80-talet.
Historien om Annas föräldrar, hur de träffades, hur hon kom till och om hennes och mammans relation till pappans släkt i Spanien, är så snurrig och konflikterande att man knappt tror att det är sant.
Och då ska man ha i åtanke att allt det här skedde långt innan det fanns internet eller sociala medier, men i det här avsnittet har poddarna samlat allt på ett ställe. När man stoppar upp dem på en tidslinje som de gör i den här podden så blir resultatet en smula…underhållande?
Man undrar vad som egentligen är sant, och om Anna ens själv vet det eller om hon bara slängt ur sig uppgifter till media, som hon tyckts passat bra för den eller den intervjun. De pratar även om hur Anna uppgivit att hon sjöng sin allra första låt med engelsk text när hon endast var 10 månader gammal.

Podden tar givetvis även upp Annas första medverkan i Fångarna på Fortet, som skedde redan 1995. Efter det har Anna varit lika vanligt förekommande på fortet som de kortväxta män som Gunilla Persson trodde blivit uppätna av tigrarna som brukade husera på fortets innegård, och vi är alla nyfikna på varför Anna var i Frankrike för några veckor sedan för att återigen spela in programmet, men som sedan lös med sin frånvaro. Enligt egen utsago ska hon ha haft en 10 timmar lång panikångestattack, och det låter ju inte så trevligt. Enligt Kry går en panikångestattack alltid över inom en timme, så Annas måste sannerligen ha varit jättejobbig.

”TramsFrans” gästar podden och pratar om sin relation till Anna och om hur har blivit blockad och avblockad fram och tillbaka – någonting även jag har erfarenhet av. Frans har varit med om både Anna Books drinkskola och den så kallade ”Gooh-gate” där Anna gick till attack mot Frans efter att han haft mage att påstå att de raviolis hon publicerat en bild på, är färdigköpt och producerad av matleverantören Gooh.

Vidare tar sig podden igenom Annas medverkan i Melodifestivalen, och segern i Biggest Loser VIP, där det älskade uttrycket ”BAM BAM BAM!” myntades. 
Den första halvan av podden går igenom Annas intervjuer och är späckad med de motstridiga uppgifter hon lämnat genom åren. Den andra halvan innehåller mer Annas olika tv-framträdanden, hennes legendariska livesändningar, konflikten med Tramsfrans och teorier om varför Anna till slut valt att ligga relativt lågt på sina sociala medier.
Det här är ett avsnitt som är väl värt att lyssna på, även för den som inte är fascinerad av Anna Book och hennes upptåg.

Jag rekommenderar den varmt, och hatten av till Emily och Ann för ett fantastiskt researcharbete! 

”Oförskämt att anta” och det stora avsnittet om Anna Book

Oförskämt att anta att vi skulle vara iväg på ytterligare en grej! I den extralånga säsongsfinalen presenterar Ann & Emily sin samlade forskning kring Anna Books liv. Kvinnan som har gett oss odödliga hits, hårda sanningar och en helt ny vokabulär. Podden gästas av ”viktorianska kungligheten himself”: Tramsfrans – och av personen som fick Anna att mynta uttrycket som utgör poddens titel.

Ta fram näsdukarna, korka upp kiwilikören och sänd gärna live på Periscope under lyssningen. Försten att bli blockad efter att ha delat det här avsnittet vinner!

Så beskrivs den här podden i sin presentation, och i det här mastodontavsnittet går podden igenom Anna Book, hennes liv, utsagor, intervjuer och olika sammanhang som hon medverkat i genom åren.
Med hjälp av Annas egna intervjuer slår de båda poddarna hål på det mesta som kommit från Anna, från familj och barndom till karriär och hennes återkommande medverkan i Fångarna på Fortet.

Ni som hängt med här inne ett tag, vet att TramsFrans hamnade i skottlinjen hos Anna efter att han påpekat att hennes ravioli var färdigköpt, snarare än hemmagjord som Anna hävdade.
Han medverkar också i den här podden där han berättar om sina erfarenheter av den Bookiska ilskan.
Som ni ser här ovan har jag inte kommit mer än 23 minuter in i avsnittet, som är över en och en halv timme långt, men ville ändå lyfta det här inne.
De som lyssnat klart menar att det här är årets poddavsnitt!
Vad Anna tycker om det vet jag inte, men jag kan tänka mig att poddens båda grävare också kommer kallas för ”falukorvar” vilket är vad hon kallade TramsFrans när det begav sig.
Då lät det så här…

Anna borde ta det som den stor komplimang att podden dedikerar ett helt avsnitt till henne – och säsongsavslutningen till och med, men har en känsla av att hon inte kommer se det så.
Den mängd research som de båda poddarna gjort till avsnittet måste ha tagit enormt lång tid.
Kom gärna in här och diskutera poddavsnittet när/om ni lyssnar på det.
Du hittar avsnittet här eller där poddar finns.

Så här beskrivs podden:

En podd om ful kultur av och med Emily Dahl och Ann Edliden. Om människor, fenomen och tv-program du absolut inte ville höra mer om eller någonsin tänka på igen.


Jag har suttit i möte på förlaget hela eftermiddagen och började lyssna på bussen hem, men inser att jag inte kommer hinna klart före kl 18 då det här inlägget ska ut, annars hade jag skrivit betydligt mer om innehållet. 

 

 

Anna Book är ute och vevar. Igen.

Samtidigt som Anna Book tycker att man ska vara tyst om man inte ”har något snällt att säga”, så skäller hon ni på alla som är inne och kikar på hennes konto, men utan att engagera sig.

Ett enkelt sätt att avhjälpa det?
Gör kontot privat.
Då kan bara de som faktiskt bemödat sig med att följa henne, ta del av hennes innehåll medan alla ”äckligt nyfikna som inte följer” kommer gå bet.

Skäms på er ALLA ni som är inne och glor på mina inlägg UTAN ATT interagera. Skämmes på riktigt ni som bara är så äckligt nyfikna. //Anna Book

Jag menar, med DEN framtoningen….
Vem vill INTE följa henne, med sin faktiska identitet? ?

Anna Book!
Som en enda stor styrkekram, hela hon. ??

Resultatet av Anna Books undersökning

Den statistiska centralbyråns filial ute i Märsta har genomfört en miniundersökning, bestående av en fråga och hundra meter slutsatser av undersökaren själv.
Anna Book ville alltså veta om livet består av 1. Lycka, positivitet, och framgång. 2. Smärta, oro, sorg. 3. Eller lite av allt.
96 % svarade alternativ 3.
Detta föranledde Anna att sätta sig och frenetiskt knappra på telefonen att en diagnos för sms-tumme inte skulle komma som någon direkt överraskning.
Jag kommer transkribera texten här under, då jag inte riktigt vet hur bra den syns på exempelvis mobilen.

Bild 1:
Anledningen till min miniundersökning var – för det verkar som att det alltid är feöl på MIG för att allt inte alltid är samma, likadant varje dag. För ibland är jag glad, ibland är jag ledsen, ibland orolig, ibland stressad, ibland trött och förtvivlad. Fast när det är bra, s är det inte bra. När det inte är bra, så är det heller inte bra. Är jag fet, så är jag för fet. Är jag smal, då är jag för smal och flrmodligen då pga driver, helst crach då, för det ser väl alla att jag går på crack. Är jag balanserad så är jag ändå obalanserad. Skriver jag något snällt så är det fel, ger jag svar på tal är det fel, kommenterar jag andras inlägg är det pinsamt, folk svarar bara för att vara ”snälla” mot mig för INGEN gillar mig ingen!
Jag är påstådd Narccisist, Psykopat, Schizofren, Bipolär 1 & 2, borderline och alla andra diagnoser som finns i världen och det har vanliga medmänniskor diagnostiserat mig med. Själv är jag försiktig med att kalla någon för någon sådant då jag trots allt BESITTER STOR respekt för människor som lider av psykisk ohälsa – med detta tillåts jag att utsättas för i skrift öppet till människors NÖJE DAGLIGEN, folk gottar sig i detta och gör ingenting mer än att se på #sanning men jag ju bara en offerkofta på mig, inte sant?!? Så jag FÖRTJÄNAR det, jag FÅR TÅLA det….!?!?!
Vidare, när jag promenerar i naturen är dte fel, mär jag inte visar mina promenader så är det för att jag aldrig går några promenader. Gör jag någon annan aktivitet så ljuger jag, gör jag ingen aktivitet så är jag lat eller oförmögen på något annat vis. Lagar jag mat, ser det ut som spyor, visar jag mat så äter JAG allt jag visar. Skulle jag visa vad jag äter så kallas det hets eller något liknande….och just det jag ljuger.
Gråter jag så har jag offerkoftan på mig igen, jag är inte bara helt enkelt ledsen och snudd på slutkörd och gråter för det näääääääääää.

Bild 2:
För, det kan väl inte stämma? Jag fortsätter ju ändå framåt, tar nya tag, dansar, lyssnar på musik emellanåt och kämpar mig framåt, inte bakåt så INTE FAN kan jag vara ledsen…. Nä, jag ljuger, ljuger, ljuger. Och när jag skrattar, dansar och är glad då är jag full – för visst kan man inte göra det UTAN att vara full??!?
Nej, jag vill bara ha sympati… Går jag på en begravning, då borde jag skämmas och hålla mitt feta arsle BORTA FÖR INGEN VILL HA MIG DÄR….fast jag blivit ombedd att komma, det har sorgligt nog fått mig att avstå en del begravningar för att inte reta dem som hatar mig och som inte känner till ALLA relationer eller kopplingar jag har eller har haft med vissa. Men det är också något jag är skyldig att redovisa? Hur kan man ens orka bry sig?Jag KAN som tur är VISA min respekt, kärlek och omtanke på fler sätt än att närvara personligen så jag gör så istället och gör mer och mer privatare när det kommer till allt i vardagen och allt är inte i realtid heller haha småler faktiskt ☺️ Som man säger – var och en blir salig på sin tro.
Har jag Instagram borde jag försvinna för DÅ slutar smutskastningen, mobbingen. Men när jag hållit mig borta från Instagram så har smutskastningen, mobbingen likväl fortsatt med än fler lögner och påståenden om min persona mitt liv och det stannar inte där. Är jag på Instagram då är allt fel, är jag inte på Instagram så är jag inspärrad. Är jag LIVE så är det fel, nu när jag inte är live något mer, då är det också fel och de beror inte på MITT beslut näääääää NÅN har TVINGAT mig. Allt är fel och inget kan någonsin vara rätt, så HUR GÖR MAN???!!? Frågan är GENUINT ställd….
Jag försöker bara vara och leva så gott jag kan som jag ser att andra gör. Ber aldrig om hjälp! Men det får vara slut på det nu. Det fina med livet ändå, det är att det går framåt. Även om det som hände för 1 timme sedan är passé så lever jag här, nu och FRAMÅT och Gud vet vad som väntar framöver vad det än är. Så jag är redo. ❤️
Kärlek & Respekt Anna

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den här informationen. Vet ni?

Anna Book om pandemitiden och sin ångest

Bildkälla: Podme Nemo möter en vän

Anna Book har medverkat i podden ”Nemo möter en vän” där hon stolt berättar att hon faktiskt haft två ”riktiga” jobb nu under pandemin. 
Eftersom hon inte själv tycker att hon är ”för fin för vissa jobb” så ryckte hon in och arbetade i en väns butik och på restaurang, men det var mest för att hjälpa personalen då de blev en man kort när dottern bröt fingret – någonting Expressen mm redan skrivit om.
För att själv få ihop ekonomin under pandemin, när hon (och många andra så klart) stod utan arbete så säger hon att hon använde sparpengar, samt att hon sålt kläder, sina exklusiva väskor och stått på olika loppisar.
Anna har tidigare sagt att hon inte kunnat ta ett vanligt arbete, då folk då skulle vallfärda dit för att titta på henne, men det verkar ha gått bra här. Kanske för att det bara handlat om små ihop här och där och inte en fast arbetsplats en längre tid?

Jag menar, kunde Samir Badran sadla om och bli mäklare – som kommunicerar ut exakt var de kommer befinna sig på sina olika visningar – så tror jag nog att det skulle fungera, även för Anna Book. 
För inte kan väl Anna Book dra mer nyfikna människor till sig än Samir Badran?
Det kan i alla fall inte jag tänka mig. Jag tror hon skulle få vara hyfsat ifred, eller vad tror ni?

Anna berättar även i podden att hon haft supermycket ångest det sista året och egentligen ville ställa in den här inspelningen, men att hon ändå ställde upp då hon känner sig trygg med Nemo och hans podd.
Känner man så, så är det kanske jobbigt att jobba med människor, både på restaurang och i butik, även om man är en helt vanlig, icke-kändis?
Anna säger att hon är lycklig och att hon mår bra, men att hon kämpar med det där att inte känna sig tillräcklig.
Hon skäms inte längre för att säga att hon har det tufft, samtidigt som hon ju har allt hon vill här i livet, Samtidigt känner hon fortfarande behovet av att förklara sig till allt och alla, trots att det ger mer utrymme för folk att analysera och tycka saker, någonting som hennes kurator sagt till henne att sluta med.
På skarpen.

Podden och avsnittet finns på Podme och är en premiumvariant som kostar pengar. 
På gratisapparna finns bara teasers och ett och annat gammalt gratisavsnitt.