Att gå bananaz i någon annans kommentarsfält

 

My Martens skriver ett blogginlägg på sin blogg.
Anna Book får spelet i kommentarsfältet och svarar på kommentarer så tangentbordet glöder och skriver att hon hoppas att läsaren kommer tillbaka till Mys blogg så att hon ser Annas svar.
Har Anna missat att det är Mys blogg hon befinner sig på? Känner hon sig inte lite väl hemmastadd där?

Vore det inte enklare om Anna tog diskussioner som rör henne på sina plattformar?
Eller ska hon sitta och ringa till My om det är så att hon av hennes kommentarer fastnar i moderering? Kanske borde hon bara få inloggning till Mys blogg så hon kan sköta sina diskussioner utan störningar?
Hur tänker hon att det HÄR är ett bra sätt att göra det på?
Hon får väl öppna upp sin egen blogg igen om det kliar så i fingrarna? Kanske vill folk inte diskutera med Anna på Instagram då oddsen för att bli blockerad är minst sagt låga och då passar ju hennes egna blogg ypperligt?
Hon behöver inte ens skriva inlägg, hon kan bara sköta sina diskussioner där i stället för i andra personers kommentarsfält!
Hur bra?

Anna Books hjärtefråga

Jag har tappat räkningen på antalet gånger jag sett eller hört Anna Book beskriva följande rutin: 

1. Att hon duschat
2. Att hon smörjt in sig från topp till tå
3. Att hon doftar gott

Är hon orolig att någon ska tro att hon luktar illa? Är det anledningen till denna dofthysteri som hon sedan med ett lååååååångt inlägg både försvarar och förklarar?
Hon verkar vara så arg och skrivit så fort att hon knappt hunnit med att sätta dit en enda emoji, och vi som känner Anna och hennes emojiberoende vet vad det innebär.

Då är hon ARG!
Ilsk så det förslår. Satan i gatan du! *morr*

Anna Books underbara egentid med Roberto & sanningen kring ambassadörskapet med kommunen

Gudars skymning vilken UNDERBAR egentid mellan två människor där 100% av deltagarna är upptagna med sina mobiltelefoner!
Den ena pratar i sin lur och den andre sitter och fotar content till Instagram.
Romantiskt så det förslår!
Hett tips till Alla Hjärtans Dag. En parkbänk, lite telefoner och en alldeles egen ”Mon Amour”.

Ja, jag fattar att det här bara är en ögonblicksbild från den underbara egentiden och att de säkerligen inte spenderade alls mycket av den med telefonerna i högsta hugg.
Jag är säker på att majoriteten av den gick ut på att sitta och titta djupt in i varandras ögon, likt den hypnotiska ormen Kaa i Djungelboken, men erkänn att det är ett lite märkligt val av bild att illustrera den ”underbara egentiden” med?
Att säga en sak men göra en annan. 😉

En annan sak som många undrat över är det ambassadörskap som Anna Book påstår ha med Sigtuna Kommun.
Hon har postat mängder med stories som den här där hon hävdar att @destination_sigtuna bett henne vara ambassadör för sin nya hemkommun.
Jag har fått så mycket frågor om detta att jag till slut kontaktade dem och frågade om de rekryterat Anna Book som ambassadör för sin kommun.
Det här var deras svar:

 

Hur tolkar ni deras svar?
Jag tolkar det som att det är Anna som erbjudit sina tjänster efter en allmän uppmaning från kommunen om hjälpa till med att stötta lokala företagare som lidit svårt pga covid-19.
Som att alla som postar ett inlägg eller story på Instagram om någonting relaterat till ett företag i Sigtuna Kommun i så fall också kan kalla sig för ”ambassadör”.

Det är jättefint att upplåta sitt flöde till att stötta lokala företagare, men varför försöka få det att låta som att det rör sig exklusivt samarbete som hon erbjudits av kommunen när sanningen är den totala motsatsen?
En allmän förfrågan till alla och ingen.
Det påminner rejält om den här situationen, där Annas version inte heller stämde överrens med motpartens.

Hur mycket får man egentligen krydda sanningen för att försöka få sig själv och sitt varumärke att framstå i bättre dager?