Anna Book är den som satte gråtiga livesändningar på Periscope på kartan, och när Instagram kom med en liknande funktion så flyttade hon helt sonika över hela sin personlighet dit.
Vi har sett Anna skratta, gråta, sjunga, laga pulversås, dementera pulversås, morra på Arga Snickaren, byta bostad, byta offerkofta, betala tänder med tonfisk samt blockera och radera följare i samma skenande takt som Isabella Löwengrips trovärdighet försvinner , men nu är det alltså slut på det.

Anna skriver ett sista inlägg på sin blogg där hon förklarar anledningen till sitt beslut att lägga ner både blogg och Instagram:

Jag har funderat på detta länge, sedan i våras faktiskt och det har även med plattformen att göra. Det är så lätt att lova tungt, men som oftast så visar det sig att man istället håller tunt. Då bidrar det också till att man tappar inspirationen och lusten även på grund av sådana omständigheter förstår ni. Har haft hopp och en önskan om att inspirationen ska komma tillbaka, att jag ska få tillbaka lusten, eller rättare sagt att den skulle stärkas igen.

Men det har inte hänt, och jag vet inte om den kommer göra det heller. Har man varken lusten, inspirationen eller ens riktigt tiden. Så finner man heller inte orken, och då är det ju verkligen inte värt det. Så, jag KÄNNER helt enkelt inte för att dela med mig av mitt liv längre. Det har tagit stopp just nu. Och så är det bara med den saken. Rätt odramatiskt och okomplicerat ?// Anna Book

Jag tycker det är modigt att välja bort sociala medier, särskilt när man som Anna är en offentlig person.
Då ses det mer eller mindre som en självklarhet att man är aktiv på sociala medier och i alla fall har ett Instagramkonto att gratis kommunicera och marknadsföra nya projekt på.
Reklam och marknadsföring som tidigare kostade stora summor pengar, kan nu göras helt gratis på sociala medier så länge det finns ett konto kopplat till kändisen med mängder av följare.
Jag tror många offentliga människor inte ens vågar tänka tanken att inte finnas på sociala medier. Det ses som en sådan självklarhet, att de förmodligen inte ens reflekterar över om det här är någonting de mår bra eller inte.

Kanske rasslar Anna igång sitt konto när det vankas skivsläpp för att peta ut en liten reklambild eller två? Kanske gör hon det, eller så gör hon det inte?
Kostar det mer än vad det smakar så hoppas jag att Anna fortsätter vägra sociala medier som offentlig person och kanske bara har ett litet stängt konto för vänner och familj.
Det skulle jag förresten rekommendera alla i liknande situationer – att så vida man inte är tvungen, så tycker jag att man i mesta möjliga mån ska undvika situationer som kostar mer än de smakar för det är ingenting annat än bortkastad energi!

Bye bye Boken!
Farväl och på återseende!
Kanske ses vi någon gång i framtiden, i en himmel gjord för två?

Jag skulle vilja använda det här inlägget till att reda upp några av de frågetecken som uppdagat sig efter att Anna Book fått ta emot hat och kränkningar på Instagram.
Hennes kommentarsfält fullkomligt svämmade över av vidriga kommentarer och inte förrän efteråt framkom det att det hela var del av skolans poängjakt.
Lyckades man bli blockad av Anna Book så fick man poäng, något som kanske framstod som en harmlös idé från början men som istället visade sig vara raka motsatsen.

När detta uppdagades verkade skolan först ta det hela på allvar och elevkåren publicerade en ursäkt till Anna på Instagram, en ursäkt som av någon anledning raskt plockades ner igen – oklart varför.
I samma veva skrev Anna på sin blogg att hon haft flera bra dialoger med berörda parter och att det pratats om att hon skulle komma och besöka skolan.

Det här förnekade en av rektorerna å det grövsta i ett mail till mig och jag kunde inte dra någon annan slutsats från det än att Anna ljög om saken.
Det gjorde hon inte, utan hela den här soppan beror på att den högra handen inte vet vad den vänstra handen gör.
Anna pratar om en sak med en person, samtidigt som någon annan förnekar det till mig.
Rektorn bekräftade alltså saker för mig som inte stämde, och det gör mig ruskigt irriterad. Inte bara för att jag skrivit inlägg som visat sig inte stämma, utan framför allt för att den här felaktiga informationen pekade ut Anna som en lögnare.

Hade Karolinska skolan snackat ihop sig om ett gemensamt uttalande så hade det här aldrig behövt hända.
Nu framstod istället Anna Book helt oförtjänt som en lögnare, och det är inte rätt – därför skriver jag det här inlägget.
Rätt ska vara rätt.

Är det här någon typ av eftersläntrande #Metoo-inlägg som Anna Book publicerat på Instagram?
Om någon inte ser vad som står på bilden så är det följande text:

Till min Anna,
Våta, kladdiga pussar från din vän i nöden. //Magnus Uggla

Enligt Anna så är bilden från ett 80-tal hon inte saknar.
Minnet av det får snarare henne snarare att må illa. (Jag undrar om Anna inser hur fyndig hon faktiskt är här?)
Anna var blott 16 år när hon ställde upp och fick sitt genombrott i Schlagerfestivalen 1986 med låten ABC. Magnus Uggla var vid samma tidpunkt 32 år gammal, om någon nu undrade.

Anna har alltså sparat det här minnet sedan 80-talet men planerar nu att elda det så fort tillfälle ges hemma på tomten.
Jag är inte den som tackar nej till en sprakande lägereld, så om Anna står för brasan så tar jag med mig pinnbröd till alla.

Igår skrev jag om Anna Book och hennes inlägg på både blogg och Instagram i vilka hon inte bara hävdade att skolan givit henne namnen på de berörda eleverna utan även att de bjudit in henne till skolan för att ha en fortsatt dialog. 
Det skulle nog kunnat vara en riktigt bra idé om det inte var för den lilla detaljer att Anna verkar ljuger som en häst travar.
Jag har själv varit i kontakt med rektorn och bett henne förklara vad som egentligen stämmer i den här historien, och enligt henne stämmer ingenting av det Anna Book påstår. (Läs mer HÄR)

Här skulle den här smått pinsamma historien kunnat få ett slut, men Anna Book är inte klar. Inte på långa vägar…
I sitt kommentarsfält fortsätter hon nämligen hävda att hon visst blivit inbjuden till skolan och att hon har vittnen till det.
På sin blogg försvarar hon sig med näbbar och klor, men skriver samtidigt att det här inte är någonting som berör några utomstående.
Jag förstår att hon känner så nu, med armen nedstucken till armhålan i världens största kakburk. Klart det är pinsamt.
Klart hon inte vill att någon ska veta att hon hittat på alltsammans, men samtidigt är Anna Book den som mjölkat den här situationen till max med blogginlägg och Instagramposter, i vilka hon framställer sig själv som den ödmjuka, bigger person som mjukt vänder blad tillsammans med Karolinska gymnasiet.
Det är nästan bara en avskalad version av ”Kumbaya” som saknas för att Anna Book ska gå i total spinn här.

Så min slutsats blir:
När Anna framställs som en förlåtande och ödmjuk människa så vill hon att hela världen ska känna till det.
När Anna däremot framställs som en lögnare så har INGEN med det här att göra. Ingen har med det att göra, samtidigt som hon fortsätter hävda sin lögn.
På riktigt, inse att slaget är förlorat och att det enda sättet att inte tappa 100% av ansiktet är att göra en rejäl pudel. Säga att hon kanske missförstod, men icke.
Boken ska tydligen löpa linan ut.

Här är för övrigt mailet från skolans rektor om någon nu tvivlade i sanningshalten i mitt tidigare inlägg.

TILLÄGG:
Mitt mail till rektorn efterfrågades, så här kommer det: