Man kan nog fråga nästan vem som helst runt om i Sverige om de känner till Anna Book och få ett ja till svar.
Anna Book föddes 1970 och har under sina 48 år hunnit vara med i melodifestivalen ett antal gånger, bli diskad och gråta ut över att ingen skrev henne en ny låt till året efter.
Melodifestivalen är nog det som den äldre generationen kopplar henne samman med, men för några år sen presenterade hon sig för den yngre befolkningen genom att ha några riktigt underliga livesändningar på periscope där hon bland annat grät ut över diverse saker – någonting hon har som vana att göra lite då och då.
Nu för tiden har hon flyttat över sin “influencerkarriär” till instagram och fortsätter medverka i så många tv-program hon kan – så som “arga snickaren vip” och “Biggest loser vip” där hon också tog hem segern 2017.
Anna Book har en 26 årig dotter tillsammans med Mehemet Yurdagul som heter Felicia samt två barn – Vanessa och Antonio – med maken Roberto.
Är det – SNÄLLA – någon som har Anna Books live sparad, där hon berättar att hur hon kommer rösta i EU-valet den 26 maj?
Att hon kommer rösta JA eftersom hon tycker att vi ska gå med?
SNÄLLA, SNÄLLA, SNÄLLA!?!?
Anna Book nöjer sig nämligen inte med att lyfta upp en person och ett företag på Instagram, utan hon re-grammar på SIN sida när de i sin tur lyfter henne tillbaka.
Alltså deras beröm till henne som berömde dem först. 🙂
Men det är bra!
Så ingen missar att hon är världens bästa liksom…
Jag är lite sugen på att posta Annas re-gram på re-grammen bara för att inte avstanna den här cirkeln av Bookisk självförträfflighet.
Som den olympiska elden som aldrig får slockna.
Brinn, Anna! Brinn!
Tack för tips!
Kärlek är härligt.
Kärlek är underbart.
Kärlek är magiskt.
Kärlek är livet.
Men….Jag kan inte låta bli att ställa mig lite undrande till den här typen av offentlig kärleksförklaringar. Jag kan förstå att tillägna någon ett inlägg, men att gå in och skriva översvallande kärleksdedikationer till sin närmaste familj – som man alltså enkelt kan dela med hur man känner – känns…beräknande på något vis.
Särskilt när det sker på en offentlig människas plattform med mängder av ”främlingar” som följer.
Herregud, Oleta Adams-texter och annat…
Hade jag skrivit något sådant till min syster på hennes – då helt privata – Facebooksida under ett inlägg där hon önskar Glas Påsk så hade hon förmodligen undrat om jag rökt på.
Eller är det fiiiiiiiint? Styrkekrams-fint?
Att inför gud och denna församling och alla följare på Instagram skrika ut sin systerliga kärlek?
Att uttrycka kärlek är jag helt med på, det är sättet att göra det på som känns….inte så genuint…
Jag tycker inte det, men vi brukar ju inte alltid tycka samma – ni och jag… 🙂
Vad tycker ni om det här sättet att uttrycka kärlek på?
Team Bara Härligt eller Team Beräknande?
Obehagligt. Mycket obehagligt.
Huuu!