Samtidigt som Anna Book tycker att man ska vara tyst om man inte ”har något snällt att säga”, så skäller hon ni på alla som är inne och kikar på hennes konto, men utan att engagera sig.

Ett enkelt sätt att avhjälpa det?
Gör kontot privat.
Då kan bara de som faktiskt bemödat sig med att följa henne, ta del av hennes innehåll medan alla ”äckligt nyfikna som inte följer” kommer gå bet.

Skäms på er ALLA ni som är inne och glor på mina inlägg UTAN ATT interagera. Skämmes på riktigt ni som bara är så äckligt nyfikna. //Anna Book

Jag menar, med DEN framtoningen….
Vem vill INTE följa henne, med sin faktiska identitet? ?

Anna Book!
Som en enda stor styrkekram, hela hon. ??

Den statistiska centralbyråns filial ute i Märsta har genomfört en miniundersökning, bestående av en fråga och hundra meter slutsatser av undersökaren själv.
Anna Book ville alltså veta om livet består av 1. Lycka, positivitet, och framgång. 2. Smärta, oro, sorg. 3. Eller lite av allt.
96 % svarade alternativ 3.
Detta föranledde Anna att sätta sig och frenetiskt knappra på telefonen att en diagnos för sms-tumme inte skulle komma som någon direkt överraskning.
Jag kommer transkribera texten här under, då jag inte riktigt vet hur bra den syns på exempelvis mobilen.

Bild 1:
Anledningen till min miniundersökning var – för det verkar som att det alltid är feöl på MIG för att allt inte alltid är samma, likadant varje dag. För ibland är jag glad, ibland är jag ledsen, ibland orolig, ibland stressad, ibland trött och förtvivlad. Fast när det är bra, s är det inte bra. När det inte är bra, så är det heller inte bra. Är jag fet, så är jag för fet. Är jag smal, då är jag för smal och flrmodligen då pga driver, helst crach då, för det ser väl alla att jag går på crack. Är jag balanserad så är jag ändå obalanserad. Skriver jag något snällt så är det fel, ger jag svar på tal är det fel, kommenterar jag andras inlägg är det pinsamt, folk svarar bara för att vara ”snälla” mot mig för INGEN gillar mig ingen!
Jag är påstådd Narccisist, Psykopat, Schizofren, Bipolär 1 & 2, borderline och alla andra diagnoser som finns i världen och det har vanliga medmänniskor diagnostiserat mig med. Själv är jag försiktig med att kalla någon för någon sådant då jag trots allt BESITTER STOR respekt för människor som lider av psykisk ohälsa – med detta tillåts jag att utsättas för i skrift öppet till människors NÖJE DAGLIGEN, folk gottar sig i detta och gör ingenting mer än att se på #sanning men jag ju bara en offerkofta på mig, inte sant?!? Så jag FÖRTJÄNAR det, jag FÅR TÅLA det….!?!?!
Vidare, när jag promenerar i naturen är dte fel, mär jag inte visar mina promenader så är det för att jag aldrig går några promenader. Gör jag någon annan aktivitet så ljuger jag, gör jag ingen aktivitet så är jag lat eller oförmögen på något annat vis. Lagar jag mat, ser det ut som spyor, visar jag mat så äter JAG allt jag visar. Skulle jag visa vad jag äter så kallas det hets eller något liknande….och just det jag ljuger.
Gråter jag så har jag offerkoftan på mig igen, jag är inte bara helt enkelt ledsen och snudd på slutkörd och gråter för det näääääääääää.

Bild 2:
För, det kan väl inte stämma? Jag fortsätter ju ändå framåt, tar nya tag, dansar, lyssnar på musik emellanåt och kämpar mig framåt, inte bakåt så INTE FAN kan jag vara ledsen…. Nä, jag ljuger, ljuger, ljuger. Och när jag skrattar, dansar och är glad då är jag full – för visst kan man inte göra det UTAN att vara full??!?
Nej, jag vill bara ha sympati… Går jag på en begravning, då borde jag skämmas och hålla mitt feta arsle BORTA FÖR INGEN VILL HA MIG DÄR….fast jag blivit ombedd att komma, det har sorgligt nog fått mig att avstå en del begravningar för att inte reta dem som hatar mig och som inte känner till ALLA relationer eller kopplingar jag har eller har haft med vissa. Men det är också något jag är skyldig att redovisa? Hur kan man ens orka bry sig?Jag KAN som tur är VISA min respekt, kärlek och omtanke på fler sätt än att närvara personligen så jag gör så istället och gör mer och mer privatare när det kommer till allt i vardagen och allt är inte i realtid heller haha småler faktiskt ☺️ Som man säger – var och en blir salig på sin tro.
Har jag Instagram borde jag försvinna för DÅ slutar smutskastningen, mobbingen. Men när jag hållit mig borta från Instagram så har smutskastningen, mobbingen likväl fortsatt med än fler lögner och påståenden om min persona mitt liv och det stannar inte där. Är jag på Instagram då är allt fel, är jag inte på Instagram så är jag inspärrad. Är jag LIVE så är det fel, nu när jag inte är live något mer, då är det också fel och de beror inte på MITT beslut näääääää NÅN har TVINGAT mig. Allt är fel och inget kan någonsin vara rätt, så HUR GÖR MAN???!!? Frågan är GENUINT ställd….
Jag försöker bara vara och leva så gott jag kan som jag ser att andra gör. Ber aldrig om hjälp! Men det får vara slut på det nu. Det fina med livet ändå, det är att det går framåt. Även om det som hände för 1 timme sedan är passé så lever jag här, nu och FRAMÅT och Gud vet vad som väntar framöver vad det än är. Så jag är redo. ❤️
Kärlek & Respekt Anna

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den här informationen. Vet ni?

Anna Book har medverkat i podden ”Nemo möter en vän” där hon stolt berättar att hon faktiskt haft två ”riktiga” jobb nu under pandemin. 
Eftersom hon inte själv tycker att hon är ”för fin för vissa jobb” så ryckte hon in och arbetade i en väns butik och på restaurang, men det var mest för att hjälpa personalen då de blev en man kort när dottern bröt fingret – någonting Expressen mm redan skrivit om.
För att själv få ihop ekonomin under pandemin, när hon (och många andra så klart) stod utan arbete så säger hon att hon använde sparpengar, samt att hon sålt kläder, sina exklusiva väskor och stått på olika loppisar.
Anna har tidigare sagt att hon inte kunnat ta ett vanligt arbete, då folk då skulle vallfärda dit för att titta på henne, men det verkar ha gått bra här. Kanske för att det bara handlat om små ihop här och där och inte en fast arbetsplats en längre tid?

Jag menar, kunde Samir Badran sadla om och bli mäklare – som kommunicerar ut exakt var de kommer befinna sig på sina olika visningar – så tror jag nog att det skulle fungera, även för Anna Book. 
För inte kan väl Anna Book dra mer nyfikna människor till sig än Samir Badran?
Det kan i alla fall inte jag tänka mig. Jag tror hon skulle få vara hyfsat ifred, eller vad tror ni?

Anna berättar även i podden att hon haft supermycket ångest det sista året och egentligen ville ställa in den här inspelningen, men att hon ändå ställde upp då hon känner sig trygg med Nemo och hans podd.
Känner man så, så är det kanske jobbigt att jobba med människor, både på restaurang och i butik, även om man är en helt vanlig, icke-kändis?
Anna säger att hon är lycklig och att hon mår bra, men att hon kämpar med det där att inte känna sig tillräcklig.
Hon skäms inte längre för att säga att hon har det tufft, samtidigt som hon ju har allt hon vill här i livet, Samtidigt känner hon fortfarande behovet av att förklara sig till allt och alla, trots att det ger mer utrymme för folk att analysera och tycka saker, någonting som hennes kurator sagt till henne att sluta med.
På skarpen.

Podden och avsnittet finns på Podme och är en premiumvariant som kostar pengar. 
På gratisapparna finns bara teasers och ett och annat gammalt gratisavsnitt.