I slutet av förra veckan kontaktade jag Konsumentverket och bad om att få ut alla anmälningar som inkommit mot Bianca Ingrosso under de senaste 12 månaderna.
Svaret jag fick var en excelfil, lika lång som Ölandsbron med sina okänt antal bultar, med tillägget att om jag ville ha ut detaljerna i varje anmälan mot henne så skulle jag behöva betala för det, detta pga mängden arbete det skulle innebära för administratören.
Jag har begärt ut den här typen av listor tidigare och aldrig någonsin har jag ombetts betala för dem. Det säger en del om mängden anmälningar i det här fallet. Det är dock viktigt att notera att en anmälan per se inte innebär att något brott eller fel har begåtts. Bianca är en av Sveriges mest kända profiler, med flera olika varumärken som hon marknadsför på sina sociala medier, vilket också kan påverka mängden anmälningar.
Jag bad specifikt om de anmälningar som inkluderar Bianca personligen. Det har även kommit in anmälningar mot företag hon är involverad i, som Ani Jewels och Avora, där hon inte står som ”med-anmäld”, men jag behövde begränsa mängden data något och valde därför att fokusera på dessa anmälningar.
Värt att notera är att hon även anmälts för reklam hon gjort för företag hon själv inte äger aktier i – som Intimissimi och Calzedonia – som hon är ambassadör för.

Jag bad alltså om alla anmälningar som inkommit mot Bianca Ingrosso de senaste 12 månaderna och så här ser listan ut för den som är intresserad.
Hoppas skrollfingret är uppvärmt. 

Det är alltså 489 anmälningar.
De senaste 12 månaderna.
Det är ganska mycket, och jag undrade då hur Konsumentverket ser på saken och hur de bedömer vilka ärenden de ska gå vidare med.
Jag kontaktade därför en kommunikatör på Konsumentverket som jag haft mailkontakt med tidigare och bad henne förklara lite om hur Konsumentverket arbetar med den här typen av frågor, och hur de avgör om de ska öppna ett eventuellt tillsynsärende.
Hon svarade:

Det är en relativt hög siffra. Det är viktigt att komma ihåg att en anmälan inte behöver betyda att det anmälda företaget/influeraren har brutit mot några regler eller lagar.
Anmälningar till myndigheten är bara en av flera faktorer som avgör om vi ska öppna ett tillsynsärende. Andra faktorer som vägs in är om vi bedömer att det kan röra sig om en lagöverträdelse, hur många konsumenter som kan tänkas vara berörda, hur stor skada det kan handla om, om målgruppen är särskilt sårbar eller utsatt konsumentgrupp med mera.

Myndigheten i form av Konsumentombudsmannen, KO, kan välja att ta ett företag till domstol (ansökan om stämning) i fall där företaget varit föremål för vår tillsyn och inte velat rätta sig. Det i sin tur kan bero på att företaget inte anser att man gjort fel, att vi helt enkelt har olika syn på vad lagen säger. Ibland kan båda parter vara intresserade av att få ärendet prövat i domstol för att få en tydligare praxis inom ett visst område.
När det gäller våra frågor är det främst marknadsföringslagen och avtalsvillkorslagen som gäller, och målen prövas av Patent- och marknadsdomstolen. Det är inte brottmål.
Konsumentverket kan också via Konsumentombudsmannen utfärda förelägganden. Då gäller KO:s beslut på samma vis som en dom, och kan också överklagas till högre instans.

Följande går att läsa på Konsumentverkets hemsida om förelägganden och vad det innebär:

I min lilla värld av sociala medier och influencers så önskar jag så klart att det skulle öppnas fler tillsynsärenden då det skulle ge en tydligare praxis för branschen.
Samtidigt förstår jag att den här branschen – hur mycket den än växer så det knakar – bara är ”a small fish in a big pond” och att Konsumentverket har fler saker att hantera än influencer marketing och bolag startade av influencers. Jag fattar det, men om man får drömma…