Det här måste vara en generationsfråga

När jag var i Lance ålder så fanns det så klart saker – materiella oftast – som var såååååååå viktiga att ha för att ”känna sig rätt”.
Jag antar att dessa ”trender” var ganska så lokala, för jag inte tänka mig att hela Sveriges ungdomar gick runt i likadana kläder och skor då? Det fanns ju inte alls samma spridning då som nu. Nu kan ju en trend utvecklas praktiskt taget över natten via sociala medier.
Ett tag var det Levis 501’or och den där lilla röda lappen på högerficka fick absolut INTE vara bortklippt, och innan det blev viktigt så kändes det som att meningen med livet stod och föll med ifall jag fick ett par vita Nike-skor med blå logga som absolut inte fick vara för tight snörda. Jag fick aldrig riktigt till den bär ”bullen” på ovansidan som var ack så viktig.
Typ dessa fast inte riktigt lika klarblå utan mer ljusblå logga.
Ett tag var det ett par svarta gympadojjor med tre vita ränder som en inflyttad tjej från Stockholm hade och sådana var jag ju tvungen att ha för att inte gå under. Jag undrar vad det kan ha varit för märke? Adidas kanske?

Nådde trenden med farfarströjor er? Ni vet de där med tre knappar i halsen?
Helst skulle man ha en sån och sedan en flanellskjorta med upprullade ärmar över så att farfarströjans ärmar stack ut under. Även hoodies från Champion och Acqua Limone var hett, och hade man inte råd med det så fick det bli en från Fruit of the loom.
Det var ungefär på den nivån som de Emmabodiska och Nybroitiska modeflugorna höll sig.
Okej, och chokers!
Chokers var ett måste och jag avskydde dem då och jag avskyr dem nu. Det känns som att jag håller på att strypas så fort jag sätter på mig ett sådant halsband.

Med det sagt så vänder jag min uppmärksamhet mot unge herr ”Balancelot” här ovan som verkar känna för Bentleys, Rolex och Gucciprylar som jag kände för mina Nikeskor och då måste jag fråga…
Är detta någon ny trend som spridit sig bland kändiselitens avkommor eller har det alltid varit så här i Stockholm?
Herregud, hade någon sagt Louis Vuitton till mig när jag var 15 så hade jag inte haft en ANING om vad det var. Jag tror inte det fanns en enda butik i hela Kalmar län där man kunde köpa LV eller något annat liknande märke.

Vad är er teori?

 

Linda-Marie Nilsson släpper en bok om att älska sig själv

Linda-Marie Nilsson:

Linda-Marie Nilsson avslöjar idag att hon kommer släppa en bok – ”Så lärde jag mig att älska min kropp” via Norstedts förlag.
Det är inte riktigt en ”självhjälpsbok” utan kanske mer av en ”självälskbok” där Linda-Marie berättar om hur hon gick från att vilja förändra varenda millimeter av kroppen till att älska den villkorslöst.

Jag önskar att det hade funnits en sån här bok när jag var yngre och brottades med självhat och kritik så gott som dagligen, men jag upplever lite att man inte riktigt ville uppmärksamma eller ”ta i” i sådana här saker utan det sopades mest under mattan. Jag kan inte minnas att det någonsin pratades om sådana här känslor eller ens reflekterades över hur skadliga de kan vara om de får fäste i en liten tjej eller killes hjärna.
Kanske var det inte så överallt men jag minns det så tydligt…
Hur var det när ni var i tonåren?

Stort grattis till boken! 
Vill ni att jag läser och recenserar den?

The knight in shining armour eller nått..

Anledningen till att inlägget är så långt är för att jag känt mig nödgad att helgardera mig här så att ingen vrider och vänder på texten och får för sig att jag stöttar den dömde mannen eller liknande.
Jag ska försöka korta ner det hela lite.


Bilderna kommer från från Svenska Bloggare!

Hur tänker han här?
Amir la nämligen ut den här storyn på Instagram där han revolutionerande basunerar ut att han minsann fått reda på att en influencer är förlovad med en dömd våldtäktsman och frågar nu sina läsare om han ska kontakta henne trots att han varken känner henne eller har hälsat på henne tidigare.
Tror han på allvar att hon inte känner till det här?
OBS! Den här mannen är för övrigt INTE dömd för våldtäkt som Amir påstår utan för misshandel då han slog och bet målsägande under sexakten.

Herregud, jag har vetat vem det handlar om i flera månader men förstår inte riktigt varför jag antingen skulle skriva om det på bloggen (då han inte är någon influencer) eller höra av mig till HENNE?
Om JAG vet vad det handlar om så gör ju hon givetvis det också så vad Amir sysslar med förstår jag inte…
Hur kan han få för sig att HAN ska berätta det här för henne? Tror han att han är den enda i hela världen som vet om det här och då känner sig skyldig att informera henne om saken?
Brottet begicks 2015 och domen har legat ute ett bra tag.
Ska han då komma NU som någon slags räddare i nöden och upplysa henne om någonting hon givetvis redan känner till? Herregud..
Jag tror mest att han vill ”gotta sig lite” i den här situationen genom att blanda sig i det hela så här 2 år senare…
Han är sist på bollen och beter sig som att han kommit över svaret på vem som mördade Palme, vem som egentligen sköt JFK, identiteten på Jack The Ripper och huruvida det egentligen finns något monster i Loch Ness-sjön.

Det här inlägget handlar inte om den här influencern, hennes pojkvän eller det brott han dömts för.
Det är fruktansvärt – så klart – och han dömdes som tur väl är för det men hon väljer ändå att fortfarande vara tillsammans med honom.
Jag försvarar alltså på INTET vis någonting av det han gjort! Jag vill bara att alla har det klart för sig.

Det jag vill diskutera med er är Amirs beteende här.
Hur hade ni reagerat om någon ni inte känner hört av sig till er med avsikten att släppa en bomb och ”rädda er” ur ert förhållande med en man vars historik ni och många andra så klart redan känner till?
Jag får känslan av att han bara vill ”gotta sig i deras situation” och söker sina följares medhåll och stöd till att fortsätta göra det.

Jag känner lite att…”Vem tror han att han är”?
Höra av sig till kompletta främlingar för att sensationslystet berätta ”sanningen” för dem eftersom han är en så godhjärtad medmänniska? Efter att han fått sina läsare inblandade för att rättfärdiga det hela? Det skulle vara som att jag skulle höra av mig till Fredrik Virtanens fru NU och berätta att hennes man varit misstänkt för våldtäkt. Jag TROR att hon redan vet det och beslutat sig för att stanna med honom ändå.

OBS! Den här mannen är alltså för övrigt INTE dömd för våldtäkt som Amir påstår utan för misshandel då han slog och bet målsägande under sexakten.
Amir sprider således falska anklagelser om den här mannen, och grova är de också.
Han ska nog mest vara tacksam att han inte kom sig för att skriva ut namnen på de berörda parterna då detta är ett klockrent fall av förtal – särskilt som mannen i fråga friats från anklagelsen gällande våldtäkt.
Jag har ingen aning varför tingsrätten friade honom på den punkten men jag antar att det inte fanns tillräckliga bevis eller att ord står mot ord, men det är som sagt inte fokuset i det här inlägget utan jag vill fokusera på Amirs beteende här.
Nu har ju erfarenhet lärt oss att domstolar heller friar än fäller vid våldtäkt, så det kan givetvis vara så att en våldtäkt faktiskt har ägt rum, men eftersom han friades i rätten på den punkten så är alla anklagelser gällande att han är en våldtäktsman ganska grovt förtal – oavsett om man köper tingsrätten dom eller inte.

ALLA namn kommer raderas om skribenten sättas på modd! 

En gång är ingen gång tyvärr..

Alexia Kafkaletos:

Jag önskar att jag kunde säga att det här är första gången jag hör någon anklagas för att utnyttja sjukdom för att få en större blogg, men så är tyvärr inte fallet.
Jag har sett det både en och två gånger på nätet och blir – sorgligt nog – inte ens förvånad längre.
Alexia – vars dotter Corinne drabbats av Leukemi – få tydligen ta emot både den ena och den andra åsikten om hur hon orkar sminka sig, köpa kläder eller egentligen allt annat som inte är att ligga som en blöt fläck på golvet och gråta.
Hon gör förmodligen det också, men kanske är det just de här små ”ytliga” andningshålen som gör att hon för en stund kan tänka på någonting annat än sin dotters sjukdom och som gör att hon faktiskt orkar resa sig efter att ha varit den där blöta fläcken på golvet?

Jag förstår inte folk som ens har MAGE att ifrågasätta hennes motiv.
Vad mer pratar de som när de ses, de här människorna? Jag vet inte om de lyssnat på alldeles för många poddar om Dee Dee Blancharde och hennes dotter Gypsy Rose, för vad skulle annars få en människa att tro detta om en mamma till ett sjukt barn? (Munchausen by proxy)
Hur kan man påstå någonting så fruktansvärt och kränka en mammas kärlek på det viset?
Det är mycket jag inte gillar med sociala medier men här måste jag ändå få slå ett slag för all den kärlek som strömmar in i Alexias kommentarsfält.
Jag hoppas att hon inser att för varje person som ifrågasätter hennes motiv så finns det hundra stycken som backa upp henne och stöttar henne, någonting som hennes kommentarsfält verkligen vittnar om.
Att det dessutom är hennes vänners vänner som påstått de här sakerna om henne gör att jag blir nästintill mållös.
Jag hoppas att de skäms! 

Om ni vill stötta Alexia och hennes familj kan ni göra det här på hennes blogg.