Edit – jag hade glömt ett av kollagen. Det ligger längst ner nu.
På begäran av en av mina fäääääänz läsare så har jag satt ihop ett kollage av våra kära influencer där vi ser vissa av dem så tidigt som 2008 och sedan idag.
Vem har gjort den största resan och vem har inte förändrats alls?
Assholes Online:
Linnéa Claeson fortsätter sin enträgna väntan på Fredrik och hans grabbar men än så länge lyser de med sin frånvaro.
Är det någon mer än jag som börjar bli riktigt ordentligt nyfiken på vem tusan Fredrik och grabbsen egentligen är och vad de tycker om hennes utspel?
Jag förstå ju givetvis att det är lite längre till Danmark för att besöka Linneá än det tidigare var när hon spelade för grannklubben här ute i skärgården men lite får man väl anstränga sig, eller? Eller är Fredrik och hans grabbar bara stora i orden och sen inte så mycket mer? Tomma tunnor skramlar högst brukar man ju säga.
Jag tror Fredrik och hans grabbar sitter hemma i ungkarlslyan/pojkrummet och kallar Linnéa för könsord medan de dricker Arboga 10.2’or innan de ska ut och sladda med Epan.
Vad tror ni?
Angelica Lagergren:
En vänskaplig puss! Jag och Andy har kommit varandra ännu närmre de senaste veckorna. Det är fint när vänskap fördjupas även fast vi känt varandra i snart sju år. Mina vänner har verkligen varit guld värda i den här skilsmässan. <3 Jag kommer att vara de evigt tacksam för allt stöd och all kärlek. Usch, nu börjar jag gråta här. Mina vänner betyder så mycket för mig.//Angelica
Jag har nog faktiskt aldrig pussat någon av mina killkompisar på det här sättet – har ni?
Jag undrar om Angelica tycker att det är okej med pusseri, även om man är i ett förhållande. Alltså om det hade varit okej för henne eller Stefan att platoniskt pussa någon av sina kill eller tjejkompisar medan de var gifta. För om det inte är det så är det väl inte så platoniskt, eller?
Läsarna verkar i alla fall inte tro det, oavsett vad Angelica intygar.
Angelica Lagergren:
Aldrig trodde jag att själen skulle göra såhär ont av smärta. Jag visste inte innan jag fick barn, att hjärtat skulle växa och att jag skulle älska så mycket. Men nu vet jag. Nu vet jag hur det är att älska. Och jag vet tyvärr hur det är att sakna så mycket att det känns som att hjärtat och själen ska gå i tusen bitar. Mina fina, älskade barn. Idag är det liksom bara tisdag…
Jag och Stefan smsade med varandra förut och bestämde att de ska komma hit en stund i morgon på dagen. Alice har frågat en del efter mig och jag känner att en vecka är för lång tid. Det känner Stefan också, så det är skönt att vi känner lika där.//Angelica
Även fast jag inte alls kan relatera till den smärta hon känner av saknad för sina barn så vet jag ju hur det är att känna avgrundsdjup smärta.
Det är skönt att läsa att hon och Stefan känner likadant i att vara flexibla med att låta barnen träffa den andra föräldern även fast det inte är ”deras vecka”.
Allt för många gånger används barnen som ett vapen mellan föräldrarna vid en skilsmässa – framförallt om den inte är helt ömsesidig – och jag har till och med hört om en förälder som inte vågar börja dejta någon ny, 3(!) år efter skilsmässan av rädsla för vad exet skulle göra om hen fick reda på det. Försöka knyta barnen till sig som en hämnd även fast det var hens fel att äktenskapet sprack från första början eftersom hen var otrogen.
Man slutar aldrig förvånas.
Människor kan verkligen vara riktigt vidriga och själviska.
Som tur väl är han Angelica många fina läsare som delar med sig av egna erfarenheter och skickar kärlek. Nätkärlek at it’s finest. Sånt gillar vi.