Intervju:

Bakgrund:
I januari 2011 fälldes den då 23 åriga Nemo Hedén till skyddstillsyn med föreskrift att genomgå kriminalvårdens relations- och samlevnadsprogram samt att betala 12 300 kr i skadestånd till målsägaren för brottet ”sexuellt utnyttjande av barn”. Målsägande var vid brottets begående 14 år gammal och Nemo Hedén var 22 år.
I samma veva som åtalet föll hade Nemo Hedén precis slagit igenom som över en natt i skandalsåpan ”Kungarna av Tylösand” och löpsedlarna skrev ut ”NEMO HEDÉN ÅTALAD FÖR VÅLDTÄKT MOR BARN!”, ett åtal som senare skrevs ner till ”sexuellt utnyttjande av barn”.
Uppgifterna har gått isär, framför allt från Nemo själv. Visste han om flickans ålder? Ibland säger han nej, ibland ja. Hans egen ålder har också varierat från gång till gång. Från 20 år upp till 22  år, så vad hände egentligen och hur kommer det sig att uppgifterna är så spretiga? Frågorna är många och den kanske mest framträdande av dem alla:
Är hans ledsen för vad han gjort och tar han fullt ansvar för det eller försöker han skylla på den 14 åriga tjejen som faktiskt ”ville”?

För att få svar på dessa frågor och många mer – från er läsare och från mig själv efter att ha läst domen – så satte jag mig ner med Nemo för att gå till botten med det här.
Normalt sett är det Nemo som ställer frågorna men idag vänder vi på rollerna där jag är den som frågan och han den som svarar.

Det här är en intervju i fyra delar som kommer ta upp olika delar av Nemos liv:
– Del 1 – Barndom/missbruk som ni hittar HÄR.
– Del 2 – Kungarna av Tylösand som ni hittar HÄR.
– Del 3 – Domen som du hitta HÄR.
– Del 4 – Framtiden/Podden

Alla fyra delarna kommer publiceras under dagen.

Framtiden/Podden:

”Allting som jag sätter framför min nykterhet kommer jag förlora” – Nemo Hedén

 

Framtiden ser ljus ut för Nemo Hedén. Han är på en bra plats i livet och arbetar just nu med sin hobby, podden ”Nemo möter en vän” där han har över 150 000 nedladdningar per avsnitt och är ute i landet och föreläser, främst för gymnasieskolor, någonting han vill fortsätta med i framtiden. Samtidigt förstår han att saker och ting har ett bäst före datum:
– Min podd bygger ju på att jag träffar människor som jag är genuint intresserade av, jag tror inte man kan fejka sånt och jag har försökt några gånger att ha gäster som jag inte är så intresserad av och det har inte blivit något bra. Jag vill inte göra poddar med folk bara för att de är kända utan jag vill verkligen tycka om mina gäster.
Och nu börjar det ta slut på sådana människor och jag skulle ju kunna göra som Värvet och ha med dem igen….men hur kul är det egentligen?

Att Nemo tycker om sina gäster och är genuint intresserade av dem tror han själv är nyckeln till framgången. Drömmer är att i framtiden får göra ett programledarjobb men medger samtidigt att konkurrensen är blödande och att det nog är allt annat än lätt att få in en fot där.
– Jag är ju ingen David Hellenius liksom, säger han och skrattar och fortsätter:
– Men jag tror att jag har någonting som folk gillar…det att jag är så himla inte journalistiskt. Faktiskt inte alls så där proffsig. Att jag är så avskalad och rå och naken och är en människa som gillar människor.

Podden startade Nemo innan han blev nykter, för lite mer än tre år sedan, och berodde på att han gillade Alex och Sigge, Filip och Fredrik och på att han gillar att prata. Han ville göra någonting med de kändisar som han lärt känna efter tiden i Kungarna av Tylösand och dessa personer blev även några av hans allra första gäster i podden.
Under lång tid var podden en ren hobbygrej som inte blev så bra i början och han tycker själv att man kan höra det på de tidiga avsnitten:
– Det är stor skillnad på då och nu. Jag är väldigt sluddrig och pratar snabbt. Jag är väldigt tankspridd och låter bara väldigt paj.

När Nemo blev nykter och drogfri upplevde han det som att allt bara lossnade för honom, att puzzelbitarna föll på plats och podden blev både bra och seriös.
Större kändisar började vilja vara med och idag har till och med några av de personer som Nemo sett som ”drömgäster” faktiskt medverkat i ”Nemo möter en vän”.
– Kjell Bergkvist är en milstolpe att ha haft med i podden, Krister Henriksson lika så. Johan Rehborg, Peter Haber, Gustaf Skarsgård, Björn Skifs…milstoplar där ”feed backen” har varit enorm, berättar han.

Känslan att ha skapat någonting sådant, en hobby som han faktiskt kan leva på och som folk tycker om beskriver Nemo som ”helt sjukt”:
– Jag har liksom aldrig skapat någonting som är bra, någonsin på riktigt. Jag har ju bara fuckat upp hela tiden. Skulder, domar och griserier, lögner och svek. Nu har jag skapat någonting där jag är helt ärlig, helt mig själv och folk tycker om det. Det är SÅ stort för mig och jag kan knappt förstå det. Jag får gåshud bara av att prata om det för jag är så van att bara ha kaos runt mig. Det är fint.
När jag blev nykter så lossnade allt i mitt liv och jag är lycklig för första gången i mitt liv. Jag har aldrig varit lycklig tidigare. Inte ens när jag var i i det som jag trodde skulle göra mig lycklig, på barturné med Jockiboi och tjejerna skrek mitt namn på någon klubb. Jag trodde ju att det var lycka men när jag stod där så var jag tommare än någonsin. Nu står jag är, nykter och drog fri i det liv som jag trodde skulle vara grått och tråkigt och är lyckligare än någonsin.

På min sista fråga till honom, ifall han inte är rädd att förlora den, lyckan, nu när han äntligen har nått dit svarar han följande:
– Så länge jag fortsätter göra det jag ska i min nykterhet, i tolvstegsprogrammet, att jag fortsätter gå på mina möten och jobba med andra, de nya som jag själv sponsrar nu (sponseér). Så länge jag gör det, fortsätter med mina rutiner som gör att jag kommer fortsätta få vara nykter… Så länge jag är nykter så kommer jag fortsätta må bra och göra bra saker. Och nykterheten är det viktigaste i mitt liv. Allting som jag sätter framför den kommer jag förlora och det tänker jag inte göra.

Av och med Camilla Gervide

 

Intervju:

Bakgrund:
I januari 2011 fälldes den då 23 åriga Nemo Hedén till skyddstillsyn med föreskrift att genomgå kriminalvårdens relations- och samlevnadsprogram samt att betala 12 300 kr i skadestånd till målsägaren för brottet ”sexuellt utnyttjande av barn”. Målsägande var vid brottets begående 14 år gammal och Nemo Hedén var 22 år.
I samma veva som åtalet föll hade Nemo Hedén precis slagit igenom som över en natt i skandalsåpan ”Kungarna av Tylösand” och löpsedlarna skrev ut ”NEMO HEDÉN ÅTALAD FÖR VÅLDTÄKT MOR BARN!”, ett åtal som senare skrevs ner till ”sexuellt utnyttjande av barn”.
Uppgifterna har gått isär, framför allt från Nemo själv. Visste han om flickans ålder? Ibland säger han nej, ibland ja. Hans egen ålder har också varierat från gång till gång. Från 20 år upp till 22  år, så vad hände egentligen och hur kommer det sig att uppgifterna är så spretiga? Frågorna är många och den kanske mest framträdande av dem alla:
Är hans ledsen för vad han gjort och tar han fullt ansvar för det eller försöker han skylla på den 14 åriga tjejen som faktiskt ”ville”?

För att få svar på dessa frågor och många mer – från er läsare och från mig själv efter att ha läst domen – så satte jag mig ner med Nemo för att gå till botten med det här.
Normalt sett är det Nemo som ställer frågorna men idag vänder vi på rollerna där jag är den som frågan och han den som svarar.

Det här är en intervju i fyra delar som kommer ta upp olika delar av Nemos liv:
– Del 1 – Barndom/missbruk som ni hittar HÄR.
– Del 2 – Kungarna av Tylösand som ni hittar HÄR.
– Del 3 – Domen
– Del 4 – Framtiden/Podden

Alla fyra delarna kommer publiceras under dagen.

Domen:

”Min advokat uppmanade mig att ljuga om att jag inte kände till hennes ålder”. – Nemo Hedén

 

Nemo har kritiserats många gånger för att ha givit ganska spretiga uppgifter. Ibland var han 20 när han hade sex med den då 14 åriga tjejen, vilket inte stämmer, och ibland medger han att han faktiskt var 22 år. Visste han eller visste han inte om hennes ålder när han hoppade i säng med henne? Förundersökningen säger en sak, domen en annan – han visste men brydde sig inte –  så vad stämmer egentligen och varför har han inte hållit sig till sanningen? Jag ställde frågan rakt ut till honom eftersom det är en av de saker jag reagerat mest på i hans fall: Varför är det så himla många olika uppgifter från dig?

(Från och med nu kommer intervjun bli transkriberad för jag vill inte sammanfatta eller lägga någon värdering i Nemos ord utan detta är hans ord till 100%.)

Nemo: För att det är så himla mycket skam i det. Det är svårt att förhålla sig till en sådan historia utan att låta som att…dels är det svårt att prata om utan att låta som att jag skyller ifrån mig och det vill jag verkligen inte göra. Jag tar mitt fulla ansvar för vad jag gjorde och vet att det är en extremt klantig och hemsk grej som jag gjort. Varför uppgifterna går isär är tudelat. När det kommer upp så börjar jag skaka för att det är så jobbigt att prata om så jag har sagt fel ålder.
Men anledningen till varför jag först sa att jag inte visste om hennes ålder är för att min advokat uppmanade mig att ljuga.* Han sa till mig att ”Det är din enda chans att bli friad, om du säger att du inte visste om hennes ålder. Så LJUG!” Så det gjorde jag först under förhören men inför rättegången så pratade jag med min mamma och min syster och de stöttade mig i att säga sanningen. För min egen skull och för tjejens skull. Jag ville vara ärlig.
Men det är sju år sedan och fortfarande tycker jag att det är jobbigt att prata om och då pratar jag ändå om det på varje föreläsning och ändå börjar jag skaka.
Jag vet hur mycket ilska det finns där ute från folk och jag skäms över det jag gjort.
Men det känns som att hur jag än svarar så kommer folk inte bli nöjda och som vi pratat om tidigare idag, allt jag vill är att folk ska tycka om mig. Jag tror inte att jag är en dålig människa. Jag vill tro att jag är en ganska bra människa…idag i alla fall, men den här grejen är ju hemsk och jag har aldrig lagt någon skuld på henne. Det skulle jag aldrig göra.
Men jag har haft mycket självömkan och jag har försökt skylla ifrån mig tidigare och det är nog anledningen till att uppgifterna om min ålder gått isär lite.
Jag tyckte synd om mig själv eftersom, varje jobb jag kom till, avsett hur väl jag än skötte mig så var det någon som googlade fram domen och så fick jag sparken. Det har hänt fyra, fem gånger de sista åren och jag har mest velat skuffa det under mattan. Prata inte om det till varje pris. Därför är det så skönt idag med föreläsningarna och så att faktiskt prata om det och vara öppen med vad jag gjort. Det har blivit som en slags terapi för mig att lägga alla korten på bordet. Men jag fattar ju att folk blir upprörda att jag givit olika besked genom åren.

Cam: Ja, jag tror att det är det som gör att folk blir upprörda för det känns som att du inte står för vad du gjort. Att det är bättre att säga 20 än snart 23 för då är åldersskillnaden inte lika stor.

Nemo: Jag var 22, skulle fylla 23. Jag visste om hennes ålder. Jag var bara berusad och var bara…jag vet inte vad jag ska säga. Jag har ingen riktig förklaring. Men jag är skitledsen för det här och jag skäms otroligt mycket för det. Det är en otrolig skuld och skam i det jag gjort. Hela min energi förändras när jag pratar om det. Jag fylla av en stor skamklump bara…

Cam: Men tänker du någonsin på henne och hur det här kan ha påverkat henne?

Nemo: Absolut! Det här har jag aldrig pratar om men jag har försökt kontakta henne flera gånger eftersom att en del i tolvstegsprogrammet är att gottgöra människor som man skadat men hon är inte riktigt redo att träffa mig än men jag har hört från annat håll att hon eventuellt kan ställa sig positiv till det i framtiden, men hon är inte redo ännu. Så när hon är redo så vill jag gärna träffa henne och prata om det och framförallt be om ursäkt för vad jag gjort mot henne. För det är klart att det  var fett jobbigt för henne, hon var ju bara fjorton och det blev ju en jävla mediastorm eftersom jag  var med i Kungarna av Tylösand samtidigt, och oavsett om hennes namn läckte ut eller inte så är det klart att det var skitjobbigt för henne med alla förhör och skit. Jag är verkligen jätteledsen för hur det blev och hur omskakade det blev för henne.
Jag har aldrig känt någon ilska mot henne. Jag har bara känt uppgivenhet, sorg och förtvivlan för hela den här grejen.

Cam: Har du känt någon ilska mot hennes föräldrar som valde att anmäla dig?

Nemo: Hennes pappa var jag arg på ett tag. Jag blev arg på honom för att han samma dag krävde skadestånd. Först hade de inte gjort det och sen samma dag som domen kom så krävde han maximalt skadestånd och jag tänkte att ”Varför det”, men samtidigt…
Ju mer perspektiv jag får till det där så fattar jag ju att han bara ville skydda sin dotter och det köper jag helt idag. Jag har ingen ilska mot någon av dem idag men jag minns att jag var lite irriterad på honom DÅ.

Cam: Den här kommentaren fick jag in på bloggen och jag kommer läsa den i sin helhet för dig:
Om du nu vill inspirera ungdomar genom att prata om dina egna erfarenheter, borde du inte till 100% ta ansvar för det du är dömd för? Sexuellt utnyttjande av barn. Borde du inte inspirera dom här tjejerna istället för att rättfärdiga det du gjort? Varför försöker du inte att få unga tjejer att förstå att bekräftelse i form av äldre killar är destruktivt, varför berättar du inte att många äldre killar söker sig till unga osäkra tjejer, för dom vet att dom inte vågar säga nej. Du borde berätta att det inte är fjortonåringens ansvar att agera rätt, att det spelar ingen roll att en fjortonårig tjej säger ja, ingen vuxen man ska få röra dig ändå.
Tjejerna som sitter på din föreläsning, som du vill inspirera, många av dom går igenom precis samma sak som jag. Vad tror du att du sänder ut för budskap när du sju år efter det inträffat fortfarande inte ser problemet med att som vuxen ligga med en fjortonåring? 

Nemo: Fast det där stämmer inte ens. Jag ser visst problemet med det. Herregud, jag ser absolut problemet med det.
Om jag inte såg problemet med det så skulle jag inte erkänt att jag visste om hennes ålder.
Fan, nu låter det som att jag skyller ifrån mig och det vill jag inte göra.

Cam: Kan man säga som så…. Du sket i att hon var fjorton?

Nemo: Ja. Det kan man säga… Jag var i en plats i livet där jag sket i andra människor, jag sket ju till och med i mig själv. Jag var inte kapabel till att ens bry mig om andra människor.
Jag vet ju att gränsen går vid femton, jag är ju inte dum i huvudet, jag vet ju det men jag var ju attraherad av henne. Hur ska jag prata om det här utan att låta sjuk? Jag var ju attraherad av henne. Hon såg ju ut som en vuxen kvinna, det är ju inte som att det var en fyraårig flicka jag tände på. Rent kroppsligt sätt var hon ju fullt utvecklad och jag var berusad och attraherades av henne. I huvudet var hon ju klart inte en vuxen kvinna, det förstår jag ju men jag var attraherad av henne och hon av mig.
Om det får mig att låta som en sjuk människa so be it. Jag har haft skeva ideal, jag är uppvuxen i en skev tillvaro där folk inte har förklarat för mig vad som är rätt och fel. Jag är jätteledsen om jag trampar folk på tårna men det var så mitt liv såg ut då.
Jag hoppas att jag idag, sju år senare, har bättre ideal. Jag jobbar med det hela tiden i form av relationskurser, tolvstegsprogrammet, i form av alla möjliga hjälpmedel.
jag vet att jag gjort fel men det enda jag kan göra idag är att sträva efter att bli bättre och få bättre ideal. Jag har gjort bort mig, absolut och det är ingenting jag försvara någonstans. Jag har gjort många fel och kommer förmodligen göra fler fel men allt jag kan sträva efter är att bli en bättre människa.

Cam: Så du låg med henne för att du tyckte hon var snygg?

Nemo: Nej, jag låg med henne för att hon tyckte att jag var snygg. Jag har alltid varit så himla svag för komplimangen och har alltid varit. Det har räckt med att någon säger att jag är snygg för att jag ska ligga med den. Så mycket betyder sex för mig. Tragiskt va?

Cam: Hur kom det fram?

Nemo: Vi pratade på Facebook dagen efter då jag nyktrat till och förstod att det jag hade gjort var brottsligt, och hon råkade lämna den i inloggat läge så hennes pappa såg hela konversationen. Så jag var ju rökt. Han anmälde mig och där fanns ju alla bevisen.

Cam: Jag har fått intrycket i din intervju i Morgonpasset att du tycker att ”det var inte tjejen som ville anmäla, det var pappan och att du nästan tyckte att det var lite onödigt och löjligt”. Stämmer det?

Nemo: Nej, absolut inte. Det är nog för att jag tycker att det är så jobbigt att prata om tror jag.

Cam: Visste du om att domen skulle komma upp i den intervjun?

Nemo: Inte en aning. Vi hade till och med gjort en förintervju där de inte hade nämnt ett ord om det så jag blev tagen på sängen kan man säga. Live i radio.

”Jaha, har du våldtagit någon?!?!?” Jag blev helt perplex och fick en black out typ.

Cam: Nu har ju du en egen dotter. Hur skulle du agerat om någon gjort så mot henne när hon är fjorton? Skulle du vifta bort det med att ”hon ville” och ”hon ser äldre ut” eller skulle du agera som den här tjejens pappa gjorde?

Nemo: Det är så himla svårt att svara på det, perspektiven har ju definitivt ändrats eftersom jag nu har en dotter, så klart, och jag tycker ju inte idag att pappan har gjort något fel eller var löjlig. Han ville bara skydda sin dotter. Men att hon sa i alla förhör att hon inte ville anmäla och att det fanns samtycke, det tycker jag ändå spelar in någonstans. Det hade ju varit en annan ska om jag faktiskt tvingat mig på henne, skadat henne och faktiskt våldtagit henne. Det hade jag nog inte kunnat leva med om jag gjort det.
Men det är nog anledningen till att åtalet skrevs ner från våldtäkt mot barn till sexuellt utnyttjande av barn.
Våldtäkt av barn skrivs nästan aldrig ner, en på tusen kanske skrivs ner och detta gjorde faktiskt det. De allra lindrigaste fallen skrivs ner och det här skrevs faktiskt ner på grund av just det. Men det är klart att jag vill skydda min dotter från allt i hela världen men jag tror på att prata med henne när hon blir större och ha lite fingertoppskänsla hur luddigt det än låter.
Min mamma är socialsekreterare där hon sett fall där tjejen är fjorton och killen är femton, de har sex, han blir anmäld och dömd. Han kan vara fem dagar äldre än henne men han är femton och en dag. Blir dömd. Är det rätt? Så jag tror på att prata med Nova när hon blir äldre helt enkelt.
Men det finns en lag och den är till för att skydda barn och det är bra att den finns.

Cam: Det är ju ganska aktuellt nu i och med den sk ”handbollspedofilen” där tjejen var 13 och i beroende ställning till honom när de började ha sex. Hur känns det att lite ”klumpas ihop” med den typen av brottslingar? Eller vuxna män som faktiskt förgripit sig på små, små barn men som ändå heter typ samma sak som det brott du dömts för?

Nemo: Jag kommer ihåg det så väl, när åtalet föll. När det stod på löpsedlarna: ”Nemo Hedén är åtalad för våldtäkt mot barn.” Det låter ju som att jag gått in på en förskola och tagit på en treåring. Så låter det ju. Och det var ju väldigt många människor som bara såg löpsedlarna och som aldrig tog reda på mer information eller läste någon förundersökning… För de flesta, de flesta människor var det ju så och än i dag så finns det ju folk som tror att jag är en pedofil våldtäktsman. Det kommer kommentarer då och då om det, ja, du såg ju bland dina kommentarer.
Och jag får ju helt enkelt bara mala i mig det för jag kan inte hålla på att förklara för alla hela tiden hur det ligger till och det är jättesvårt. Och att buntas ihop med folk som faktiskt har våldtagit och fysiskt skadat människor på riktigt, det är jätteplågsamt för mig och åren efter det här och efter Tylösand så grävde jag ner mig så mycket i självömkan över det här. Men nu idag, när mitt liv har ordnat upp sig och allt går väldigt bra så är det ju enklare att snacka om det här och någonstans förklara. För jag mår bra, alla mina nära och kära vet vad som har hänt och det är först nu faktiskt, i ditt kommentarsfält som jag hör de här orden på flera, flera år. Så längesen är det. Och då vet jag någonstans att, de finns kvar, de här människorna som tycker att jag är en jävla sexbrottsling som inte borde få se dagens ljus.
Hur ska jag göra för att bli förlåten?
Jag har sonat mitt brott. Jag försöker be om ursäkt till henne, jag försöker städa upp i mitt liv så mycket jag bara kan på alla håll, jag försöker gottgöra alla de människor jag har skadat i mitt liv. Vad mer ska jag göra för att få någon slags ”okej” av de människorna som hatar mig?
Jag hoppas att den här intervjun kan hjälpa till med det för jag har svarat 100% ärligt på allt du frågat.

Cam: Så du tycker inte att du åkte dit på en teknikalitet? Att hon inte fyllt 15 än?

Nemo: Nej, absolut inte. En av de viktigaste grejerna i mitt liv just nu är att en dag få prata med henne, gå igenom allt det här och be henne om ursäkt. Jag tror att det kommer hända, jag vet inte när men jag tror att det kommer hända. Jag hoppas det. För jag står för hela grejen. Så klart.

Cam: Om du inte blivit drogfri, var hade du varit då idag?
Nemo: Dårhus eller bårhus. Sista året innan jag blev ren hade jag flera psykoser och jag fick en blodpropp i benet. Jag kunde gå fyra, fem dagar utan varken mat eller sömn så jag tror att det hade gått åt helvete om jag inte fått hjälp.
Och det är det farliga med ett missbruk. Man skjuter upp gränserna hela tiden. De moraliska gränserna. Man talar om ett etiskt och moraliskt förfall och så var det verkligen för mig. Jag lovade till exempel att jag aldrig skulle knarka själv exempelvis, men det gjorde jag ju. Till slut sitter man där med en spruta i armen och jag är övertygad om att jag hade hamnat där om jag inte fått hjälp. Man gör ju det för man måste ju öka…Mera, mera, mera…

(* Jag har försökt kontakta Nemos dåvarande advokat som valt att inte återkomma till mig med en kommentar.)

Skärmdump från domen.