När man exponerar sönder sina barn.

Jennifer Reinhold:

Om det inte ska livesändas när familjen fredagsmyser och äter sushi så ska den sexåriga dottern utrustas med eget Instagramkonto – trots att reglerna stipulerar att man ska vara 13 år fyllda för att använda appen – och ett konto på musical.ly så att minsta tillstymmelse till personlig integritet för henne totalt suddas ut.
Jag kan för mitt liv inte förstå hur man som förälder kan fläka ut sina barn till den milda grad som den här familjen gör. När man är 6 år har man ungefär lika mycket koll på sådana här saker som jag har på finsk grammatik.
Det är en sak att visa upp sina barn i tid och otid – det gör ju de flesta – men att ungen ska ha ett eget och öppet Instagramkonto är helt jävla sinnessjukt. Räcker det inte med mammas uppdateringar dygnets alla vakna timmar?

Varför finns det en åldersgräns på Instagram? Kanske för att det inte är en helt säker plats för små barn att vistas på? Och ett öppet konto? Ser mamma och pappa månne en chans att dra in lite extra reklampengar genom ytterligare ett forum att kränga sponsrade inlägg på?
Och kom inte dragandes med argumentet ”Men hon ville ju haaaaaaa det!”
Jag ville ha en enhörning när jag var sex år men inte fan spikade min pappa fast en vägkon i ansiktet på en ponny a Pablo Escobar för det. Inte heller fick jag äta godis istället för grönsaker trots att jag även ville göra det. Jag förstod nämligen inte bättre och det är då föräldrar kliver in och tar ansvar för sina barns välbefinnande. Eller så skaffar man barnet ett öppet Instagramkonto.
Jag antar att det helt enkelt finns två typer av föräldrar.

Kissie tar åt sig av elaka kommentarer

Kissie:

Vet ni vad som är konstigt? Förr i tiden när jag fick så himla mycket hatkommentarer brydde jag mig knappt om något, jag ryckte på axlarna och lät det rinna av mig. Men nu för tiden, när jag nästan endast för positiva kommentarer och massa kärlek, tar jag ännu mer åt mig av dom få elaka kommentarerna som trillar in. Man kanske tycker att jag borde vara helt oberörd av det, speciellt efter att ha fått stå ut med så mycket men det är nästan tvärt om..//Kissie

Är det egentligen så märkligt? När Kissie var i sitt livs högform på bloggen så skrev hon ju medvetet för att provocera och att hatkommentarerna var ju ett kvitto på att det funkade. Hon spelade ju en roll på bloggen.  Ikväll blir det success typ..
Det gör hon ju inte längre utan nu är hon ju mer personlig på sin blogg så när ”hatet” ramlar in så trycker det ju på en betydligt mer öm punkt även om det bara rör sig om ett fåtal kommentarer än tidigare.

Jag undrar om det är en så bra idé att erkänna att hon tar åt sig och blir ledsen av kommentarerna? Sådant brukar ju fungera som bensin på eld för de som är ute efter att trycka ner och göra någon ledsen så frågan är ju om det kommer öka antalet ”Hat-kommentarer”?
Och är det i så fall Kissies gamla bloggkarma-konto som kommit ifatt henne månne?

Whadya think?

Varför jag är lite frånvarande.

Om ni tycker att jag är lite frånvarande den här helgen så beror det på att jag befinner mig på Gotland där våra vänner är i full färd med att knyta hymens band.

Givetvis har jag tidsinställt inlägg till er men jag kanske inte kommer svara på kommentarer på en gång.

Men för att ni inte ska sakna mig för mycket så bjuder jag på en livebild från i detta nu.
Seså, ös på med komplimanger nu! ???

(null)
(null)

Bloggarnas nationalrätt.

Bloggare:


Bildkälla.

Vi HAR uppfunnit elden! Faktiskt!

Det säger alltid min pappa när sushi kommer på tal men in the case of the råbiff är jag benägen att hålla med honom.
Rå köttfärs? RÅ!?
Jag vet inte i hur många bloggar jag läst om denna hyllade maträtt och jag kan för mitt liv inte förstå varför?
Marguax hyllar den och Paow likaså..
Men va?
Rå köttfärs och en rå äggula. Denna kombination får det att vända sig i magen på mig. Fräs på den! Gör en pannbiff för bövelen.
Kanske har det att göra med min fd. PT som även var min kollega när jag jobbade på SATS. Han var minst sagt speciell när det kom till mat. Han åt endast raw food – alltså rå mat.
Men ni ska inte tro att han satt och knaprade på en morot i fikarummet, nej nej!
Let me paint you a little picture.

Första gången jag träffade honom så kom han in med ett paket köttfärs, kryddor och lök som han hackade och blandade ihop.
”Ah, han ska göra köttbullar” tänkte jag.
WROOONG! När alltsammans var hopblandat så åt han hela skålens råa innehåll med sked.
En annan gång satt vi på kick off och han satt och gnagde på en rå fläskkotlett. Jag glömmer aldrig ljudet när han gnagde bort det sista på benet.
Eller när han käkade rå kyckling som om det vore en fralla. RÅ KYCKLING!
Men han blev aldrig sjuk. Han menade på att magen vänjer sig vid den typen av mat men att han blivit jättedålig av en sallad.
Som tur väl är så försökte han aldrig implementera den kosten på mig – trots att han nog mer än gärna ville. =)

Men råbiff?
Ämnet för detta inlägg som spårat ur en aning… Jag ber om ursäkt för det men jag är lite av en urballare ibland.
Jag kan tänka mig att man antingen är all for it, eller som jag som skulle skicka tillbaka tallriken och be dem fräsa den i en stekpanna i två minuter på varje sida innan servering.

#teamråbiff eller #teamstekpanna?