Isabella Löwengrips stressfria jul

l

Så imorgon kommer barnen hit. Vår plan för dagen är bara att njuta av att det är dagen före jul. Kanske kan vi åka snowracer? Det snöar ju och det verkar frysa på imorgon, vi får se. På kvällen är det ju uppesittarkväll men vi skippar Bingolotto. Jag gillar det inte själv men ”man ska ju spela”. Förra året tvingade jag familjen under uppesittarkvällen men det var verkligen tråkigt så vi stängde av och satte på en julfilm.

Jag tror till och med att jag skippar att göra köttbullar också. Vi har ätit så mycket julmat redan. Så uppesittarkvällen kommer att bestå av  en god middag, julfilm och julgodis. Jag längtar redan. // Isabella Löwengrip

Isabella sågar Bingolotto och skippar att göra köttbullar till julbordet, vart är världen på väg!!??
Skojar, jag tycker allt som minskar stressen inför julen är bra, för visst är det sjukt att julen är förknippad med så många måsten att den ibland inte ens går att njuta av?
Min sambo var runt igår i jakt på julgran, men de var slutsålda typ överallt. Jag funderade i mitt stilla sinne över om man egentligen ”behöver” ha en gran, och att man i så fall lika gärna kan ha en mindre, i plast. Det är ju inte som att vi ska dansa runt den på julafton eller dansa ut julen på tjugondag Knut, så vad spelar det för roll?

Är ni sönderstressade idag, med allt som ska göras inför morgondagen? Hinner man inte med allt man tänkt sig, så får det ju antingen vara, eller så får man göra en blixtförändring i schemat och fira ju den 25:e som amerikanarna.

Isabella Löwengrips mentala ”walk of shame”

 

Inlägget innehåller reklam för min bok!

När Sally hade gått slog det mig vilken fruktansvärd dum idé det hade varit med att bo i NYC ibland (hade ju planer på det som ni kanske minns. Jag hann ju till och med hyra en lägenhet 89:e gatan lexington Avenue). Att det är en idiotisk idé vet jag om men jag hade liksom glömt bort hur idiotisk idéen var så jag skämdes för mig själv en stund när jag blev påmind. // Isabella Löwengrip

På sin blogg reflekterar nu Isabella Löwengrip över sin tidigare plan då hon skulle ta över världen. Detta efter att hennes dotter dykt upp på ett överraskningsbeaök då det egentligen är pappas vecka. I Isabellas storskagna planer ingick nämligen att hyra en snordyr lägenhet på Manhattan, trots att hon varken hade arbetsvisum eller affärer USA.
Jag har även förstått att Isabella vill bränna min bok, sida för sida – det säger hon i sin podd – och det kan man ju förstå. Det är kanske inte så kul att bli påmind om fejkad statistik, falska hot eller svart på vitt, läsa den egna planeringen kring hur allt det här skulle gå till, så jag är inte förvånad att hon känner så. ? Allt som står i boken är ju dock helt sant, och det vet ju hon, så det är ju inte så konstigt att hon vill elda upp den.
Kanske kan hon ha ett litet bokbål ute vid poolen och grilla korv?
Förena nytta med nöje liksom? ?

Men egentligen borde väl Isabella vara lite tacksam att jag sprängde hennes luftslott, för vem vet hur hon annars hade firat jularna med sina barn? Via sms och swish, från andra sidan jorden?
(Ja, det här är skrivet sarkastiskt, men inte enbart…) ?

Social baksmälla?

När jag kom hem kände jag mig så ledsen att jag gick och la mig igen och sov till 11.00. Innan jag somnade sa jag till Paul ”Jag tror att jag håller på att bli deppig”. Jag kände mig så otroligt låg. Varpå Paul svarade ”Nix, det är bara social baksmälla. Jag känner ju dig”. // Isabella Löwengrip

Jag kan absolut känna igen mig i det här Isabella beskriver med ”social baksmälla”.
Mitt behov av återhämtning ökar hela tiden, men jag ser det som själavård, snarare än som någonting negativt.
Hur är det med dig?

Hur fördelar ni era procent?

Jag skulle dela upp min personlighet såhär: 25% konservativ tant som gillar lyx, 25% entreprenör, 25% hemmafru/mamma och 25% vill vara ute i naturen – vandra/segla etc.

Hur delar ni upp era personligheter i stora drag? // Isabella Löwengrip

Jag vet inte ens om jag vill försöka konkretisera ner mina olika delar personlighet så här, jag tror nämligen de kan variera i procent.
Ibland är jag mer och ibland är jag mindre någonting, men tycker konceptet är intressant.
Det ändras förmodligen även i stor beroende på ålder, och vissa saker jag trodde mig veta om mig själv, har visat sig inte alls stämma, allt eftersom jag blivit äldre.

Kan ni procentuellt kategorisera era personligheter så här?