Barnen är här! Jag är hel igen! Men jag har lärt mig att inte säga så när Paul hör för han tolkar det som att jag inte är hel när jag bara är med honom. Att det livet liksom inte är tillräckligt. Jag förstår hur han tänker men mitt svar är inget han vill höra. Hur lycklig jag än är med Paul så känner jag inte att livet är 100 % bra, eller att jag är helt lycklig – Om inte barnen är här. Är det elakt av mig att säga så? // Isabella Löwengrip

I Isabellas klommentarsfält skriver de allra flesta att man nog inte kan förstå kärleken till sina barn om man själv inte har några, och det kan jag nog hålla med om. Jag kan inte förstå hur det känns att längta sönder efter sina barn, samtidigt som jag inte tycker det är någonting konstigt att känna så.
Jag hade nog snarare ifrågasatt om en förälder inte saknade sina barn eller kände det som att någonting saknades utan dem. Det hade väl varit ett tecken på ett ganska dysfunktionellt föräldraskap, att inte sakna sina barn?
Eller tänker jag fel här?
Paul får nog kanske ta sig en funderare vad gäller det egna egot, om han känner sig hotad av Isabellas kärlek till sina barn.
Från en bonusförälder till en annan så måste jag säga att det är ett ganska barnsligt sätt att resonera på, och att det är någonting Paul själv i så fall behöver jobba på.
Isabella bör göra noll och ingenting åt saken.

Vad säger ni?

Ni har rätt, jag ska dra inlägget om Johanna Bladh en vända till.

Jag har en fråga till er! Nu är min blogg ligger hos Damernas Värld har jag fått en del nya läsare och då har jag en fråga. Som även gäller mina trogna läsare sen way back (tack för att ni följer mig!).

Vad vill ni läsa om i min blogg? Det finns så mycket jag vill dela med mig av till er men jag blir osäker ibland om det är intressant. Så då brukar jag radera och skriva något mer alldagligt.

Så kom gärna med ideér och era tankar :- ) // Isabella Löwengrip

Det har skett en massflytt, där i princip alla stora bloggar som tidigare låg hos Tailsweep flyttat ut till andra tidningar. Ägaren är fortfarande Bonnier, men precis som Isabella flyttats till Damernas Värld, har exempelvis Magdalena Graaf flyttat till Amelia och Fnulan till Femina.
Med anledning av detta så undrar Isabella vad följarna egentligen vill läsa om hos henne.
Hon verkar känna sig lite osäker på sin målgrupp då det tillkommit en del nya läsare sedan flytten. Hon skriver att hon ibland brukar radera inlägg som hon tvivlar på att läsarna kommer finna intressant, för att sedan skriva någonting mer alldagligt.

Jag tänker att Isabellas blogg redan är ganska hand i handske med Damernas Värld så jag tror inte hon har någonting att oroa sig för. Jag tänker att bloggen flyttades just dit och inte till någon annan tidning för att man ansåg att den passade bäst där, och om man läser i hennes kommentarsfält så verkar de flesta hålla med om att bloggen är bra som den är, men att Isabella inte borde radera inlägg utan publicera det hon själv vill i sina inlägg.
Håller ni med?

Isabella har skrivit ett inlägg om sin bok- och ljudbokskonsumtion och har under 2023 betat av 15 st böcker. 
Elon Musks bok hoppade hon i och kom till slutsatsen att han är smart men elak, och bara för att han är smart så kommer han undan med att vara elak. Så är det väl ofta? Smarta, eller egentligen mest kända människor som kommer undan med att vara elaka, just eftersom de är kända. De är selektivt snälla, när de väljer att vara det och enbart mot människor de själva väljer ut att vara trevliga mot.
Nu är Elon Musk både smart och känd så han kommer förmodligen undan med i princip vad som helst.

Isabellas boktips till den som inte har tid att läsa alla 15 böcker är:

Ska ni endast välja tre böcker så läs ”En ond tid”, ”ord för blod” och ”gruppen” :- )

Vilken är din favoritbok från året som gått?