Sjukaste jag läst. På riktigt. Han är väl strax 70 år gammal? Och resonerar så?Ryser av äckel. Stackars Bella. Det här är på riktigt en anledning till att göra slut tycker jag. En annan anledning är ju att han ser ut så här. // Julia Frändfors

Jag undrar hur många ansiktslyft han behövde för att känna sig ”hel”? HAJ! För övrigt är det sånt här som kontrollerande och manipulerande män säger till en. Det är alltså en ENORM red flag HUGE // Julia Frändfors

Jag verkar inte ha varit den enda som reagerade på Pauls inställning till Isabellas barn och hur hon inte får säga att hon inte känner sig hel utan barnen för då blir han lite putt.
Julia Frändfors reagerade så här när hon läste mitt inlägg, och tja….hon säger det väl på det sätt som min otroligt goda uppfostran och förmåga att väga mina ord på guldvåg satte stopp för, hehe…
Det här får inte Paul att framstå i någon vidare bra dager, men om vi ska vara en gnutta rättvisa så är han inte snudd på 70 år gammal utan utan snarare nyss fyllda 56.
Jag undrar om Isabella insåg det när hon postade det här inlägget? Gamla Isabella hade förmodligen haft en hel kolumn i sitt excelark dedikerad till Paul, men nu för tiden är jag är inte lika säker att det finns med medveten strategi bakom.

Vad tror ni om alltsammans?

Barnen är här! Jag är hel igen! Men jag har lärt mig att inte säga så när Paul hör för han tolkar det som att jag inte är hel när jag bara är med honom. Att det livet liksom inte är tillräckligt. Jag förstår hur han tänker men mitt svar är inget han vill höra. Hur lycklig jag än är med Paul så känner jag inte att livet är 100 % bra, eller att jag är helt lycklig – Om inte barnen är här. Är det elakt av mig att säga så? // Isabella Löwengrip

I Isabellas klommentarsfält skriver de allra flesta att man nog inte kan förstå kärleken till sina barn om man själv inte har några, och det kan jag nog hålla med om. Jag kan inte förstå hur det känns att längta sönder efter sina barn, samtidigt som jag inte tycker det är någonting konstigt att känna så.
Jag hade nog snarare ifrågasatt om en förälder inte saknade sina barn eller kände det som att någonting saknades utan dem. Det hade väl varit ett tecken på ett ganska dysfunktionellt föräldraskap, att inte sakna sina barn?
Eller tänker jag fel här?
Paul får nog kanske ta sig en funderare vad gäller det egna egot, om han känner sig hotad av Isabellas kärlek till sina barn.
Från en bonusförälder till en annan så måste jag säga att det är ett ganska barnsligt sätt att resonera på, och att det är någonting Paul själv i så fall behöver jobba på.
Isabella bör göra noll och ingenting åt saken.

Vad säger ni?

Ni har rätt, jag ska dra inlägget om Johanna Bladh en vända till.

Jag har en fråga till er! Nu är min blogg ligger hos Damernas Värld har jag fått en del nya läsare och då har jag en fråga. Som även gäller mina trogna läsare sen way back (tack för att ni följer mig!).

Vad vill ni läsa om i min blogg? Det finns så mycket jag vill dela med mig av till er men jag blir osäker ibland om det är intressant. Så då brukar jag radera och skriva något mer alldagligt.

Så kom gärna med ideér och era tankar :- ) // Isabella Löwengrip

Det har skett en massflytt, där i princip alla stora bloggar som tidigare låg hos Tailsweep flyttat ut till andra tidningar. Ägaren är fortfarande Bonnier, men precis som Isabella flyttats till Damernas Värld, har exempelvis Magdalena Graaf flyttat till Amelia och Fnulan till Femina.
Med anledning av detta så undrar Isabella vad följarna egentligen vill läsa om hos henne.
Hon verkar känna sig lite osäker på sin målgrupp då det tillkommit en del nya läsare sedan flytten. Hon skriver att hon ibland brukar radera inlägg som hon tvivlar på att läsarna kommer finna intressant, för att sedan skriva någonting mer alldagligt.

Jag tänker att Isabellas blogg redan är ganska hand i handske med Damernas Värld så jag tror inte hon har någonting att oroa sig för. Jag tänker att bloggen flyttades just dit och inte till någon annan tidning för att man ansåg att den passade bäst där, och om man läser i hennes kommentarsfält så verkar de flesta hålla med om att bloggen är bra som den är, men att Isabella inte borde radera inlägg utan publicera det hon själv vill i sina inlägg.
Håller ni med?