Dessie:

Som vanligt när jag äter starka smärtstillande så är det smått omöjligt att sova så i stället för att ligga och stirra ut i mörkret till leda så kan jag ju istället passa på och blogga lite..
Det bar väl någon som lite smått på skoj klagade på att jag inte levererade några inlägg mitt i natten så tji fick du nu…
#camcamgoesdygning

Jag har faktiskt ett dilemma som jag legat och funderat lite på här mellan de obligatoriska rundorna ut i köket för att dricka vatten och det är hur Dessie verkligen inte KAN motstå att raljera över sitt utseende varenda gång hon publicerar en bil på sig själv.
Oftast handlar det om att hon själv inte gillar bilden men lägger upp den ändå tillsammans med hundra argument om att gå emot och bryta samhällets normer om utseendefixering för att framstå som….tja…en förebild kanske?

Jag har aldrig varit med om någon som är lika utseendefixerad som Dessie är. Har jag någonsin läst ett inlägg med tillhörande bildtext: Så här ser jag ut idag. punkt? Nothing more, nothing less – ingen värdering över huvud taget.
Jag tror faktiskt inte det utan antingen är den en av följande två punkter med variation som publiceras varje gång hon lägger upp en bild på sig själv:

• Det här är en helt naturlig bild utan smink eller filter som jag är supernöjd med och den läggs upp för att peppa andra till att vara stolta över sitt utseende som mother nature gav oss och våga publicera dem men egentligen handlar inlägget om att fiska komplimanger från läsarna där de berättar hur magiskt vacker Dessie är så där ”helt naturligt”.

 

• Det här är en bild som jag inte alls är nöjd med där jag visar upp alla mina fula mindre vackra sidor men som jag ändå lägger upp  för att läsarna ska överösa mig med komplimanger och jag kan framstå som en jordnära och naturlig tjej.

Den här extrema utseendefixering känns verkligen inte sund någonstans och jag tycker synd om Dessie som lägger ner en så stor del av dygnets vakna timmar på den.

Istället för att diagnostisera sig själv med ADHD så tycker jag mer att hon borde läsa på lite som syndromet BDD – Body Dysmorphic Disorder.

Body Dysmorphic Disorder (BDD) – är en sjukdom som yttrar sig genom en besatthet för en viss defekt på kroppen, påhittad eller existerande. Personen är fullt upptagen och besatt av en eller flera delar av sin kropp.

Många människor använder smink, tränar på gym, fixar håret osv för att se bra ut. De som har BDD går ett steg längre. De är fullt upptagna med att kolla på skavanker, i ansiktet eller på kroppen, äkta eller påhittade.

De har oftast en nedvärderande syn på sig själva. Oftast rör det sig om en speciell defekt, såsom ögon, näsa, huden, öronen, eller något annat kroppsligt, såsom bröststorlek eller storleken på könsorganen.

Vad tror ni?

Dessie:

Hon slänger ut små ledtrådar lite här och var och snäll som jag är så har jag sammanställd dem till en rebus – Dessie style.
Vad tror ni om detta?

 

 

Utan att säga för mycket så kan jag säga att det händer en hel del just nu i mitt privatliv. Dock så är det något positivt så ni behöver inte oroa er. Men ja, det har väl tagit lite utav min tid nu i helgen om man säger så hehe ? 

Vad?
Vad betyder det här?

Min gissning är att hon fallit för en muslimsk man.
Vad tror ni?

Dessie:

Jag är den förste att medge att Dessie skriver många konstiga saker på sin blogg som förtjänar att emot sägas men när jag läste den här kommentaren blev jag fan förbannad på riktigt:

Varken du eller din son verkar må bra.. – Marie

För att?
Dessie berättar att hennes son tycker att det är roligt att leka med mammas handväskor och att välja vilka skor han ska ha på sig.

En annan läsare kommenterar:

Kul med en utseendefixerad treåring! – Hanna

Driver ni med mig eller?
Min Gudson lilla Palt älskar att klä på sig Elsas prinsessklänning från Frost och dansa till Let it go på förskolan. Är han då också en utseendefixerad treåring? Och kanske BÖG också eftersom han även har en regnbågsfärgad tyllkjol hemma som han tycker är jättefin?

Eller är han och Theo helt vanliga barn som gillar att klä ut sig utan att lägga några som helst värderingar i det?
Jag tycker det är SÅ lågt att gå på Dessies son på det viset. Kritisera henne men fan inte hennes son. För något så oskyldigt som att leka ”dress up”.

Herregud, jag brukade stoppa toapapper i tån på mammas klackisar och klonka omkring i dem hemma på linoleummattan. Hade jag som 6-åring en hemlig önskan om att bli en street walker som i Pretty Woman – för de har ju höga klackar?