Veckans sämsta: På tal om gymmet gick jag på ett Zumba-pass i onsdags. Kanske det sämsta jag gjort. Passet började med att nya personer fick räcka upp handen (=jag) och alla tittade. Passet var jättesvårt att hänga med på och helt ärligt kändes det inte som att instruktören ville att jag skulle hänga med. Efter varje låt pausade hon musiken för att skratta åt och påpeka hur förvirrad jag såg ut(!). MARDRÖM. Typ allt jag fruktar med ett sånt pass på samma gång. Kommer aldrig gå på det igen.//Egoina

När jag utbildade mig till gruppträningsinstruktör på SAFE (för hundra år sedan) så var det bland det första de sa till oss att INTE göra – singla inte ut de som är nya, det är tillräckligt jobbigt ändå utan hälsa bara alla välkomna, särskilt de som är nya utan att be dem ge sig till känna.
Och att sedan pausa musiken och skratta åt den nya deltagaren? Det är ju fruktansvärt! Här kan man snacka härskarteknik! Att göra sig rolig på en ensam och för henne okänd människas bekostnad och skratta åt henne?
Vad i helvete är det för gym Egoina signat upp sig på?
Den som är ansvarig för deras gruppträning borde ta sig ett allvarligt snack med berörd instruktör. Hennes jobb är att få alla att känna sig välkomna och till det bästa av sin förmåga, få alla att hänga med så mycket som möjligt.
Inte tvärt om!
Usch!

Jag hoppas Egoina ger det en chans till – men med en annan instruktör givetvis.
Zumba ÄR jätteroligt, jag lovar!
Ovan nämnda instruktör borde få sparken.
You had ONE job typ…

Bara för att jag och några av er får små utslag så fort vi ser ett samarbete med Daniel Wellington så betyder det inte att alla känner så. 
Helt ärligt – Filip Tysander hade inte kunnat bada i pengar likt Joakim Von Anka om ingen ville ha hans klockor med tillbehör, that’s the is the God’s honest truth ya’ll…

Med det sagt så går det inte att komma ifrån att det är lite av ett snoozepiller att se samma gamla upplägg, samarbete efter samarbete.
Et foto på lådan, ett foto på klockan i lådan, ett foto på klockan på armen i närbild (gärna med någon typ av blomster bakom) och eventuellt ett foto på klockan ovanpå blomster.
Snark.

Egoina valde att ge bort sin klocka i present till en vän som hon visste ville ha en egen.
Konceptet är tvåfalt framgångsrikt om ni frågar mig.
1. Hon tar inte bara en gratispryl och stoppar den i en låda så fort hon tagit sina bilder.
2. Samarbetet blir annorlunda och intressant (mer intressant) att läsa än om hon använt upplägget från stycket ovanför.

Thinking outside thö box och passar på att bli ”bracelet buddies” (nästan) på köpet.
SÅ Egoina!

En eftermiddag fick vi kämpa för vår fika på jobbet. Kan hända att jag fick panik 30 sekunder efter att denna bild togs och skakade ut min istället. Heh.

Tips på test att göra med den man funderar på att gifta sig med för att se hur de verkligen är:

1) Surfa med dåligt Internet.

2) Fiska upp godis ur en sån här maskin.//Egoina

Surfa med dåligt internet eller behöva fiska upp godis ur en maskin?
Hmmm…tro det eller ej, men jag skulle nog faktiskt kunna överleva med dåligt internet ganska länge, så vida jag inte behöver jobba.
Då får jag tuppjuck! När jag var nere i Småland och hälsade på för några  veckor sedan stod mamma och pappa i begrepp att flytta och hade dragit ned sitt internet i skogen till typ ”dial up-hastighet”. Att ladda upp en 60 sek lång film tog 45 minuter och uppkopplingen bland träden på telefonen var också katastrof.
DÅ gällde det att djupandas i kvadrat, men annars…nä…lugnt…

Skulle man däremot spärra in mina djungelvrål i en sådan här maskin så skulle jag förmodligen kasta den i väggen . Eller PÅ personen som utsatt mig för detta sattyg.
Det är mitt test. Låser du in mina djungelvrål så testar du hur mycket JAG vill gifta mig med DIG!  😉

Cola Zeron ska vi inte tala om.
Testa att ställa in den i kylen i en vecka och jag kommer seriöst överväga att sätta en hotlapp på kylskåpsdörren!

Vad hade ni valt?
Dålig surf eller tålamodskrävande godismaskin?

Jag kände igen mig i mycket av vad hon pratade om, exempelvis det här med att spela en roll och agera så som förväntas av en. Istället för att lyssna till vad man verkligen vill. Vem man verkligen är.

Mer än så ska jag inte skriva så att jag inte avslöjar något för er som ska se föreställningen. Men jag kände verkligen när jag gick därifrån att nä inte jag heller. Jag har inte heller ett jävla fuck kvar att ge. Det räcker nu.//Egoina

Finns det någon kvinna där ute som inte spelat en roll? Framför allt i förhållanden har jag en känsla av att detta är vanligt, men även i arbetslivet. Haha..så typ i ALLA aspekter av livet då…
Men visst är det olika roller eller har ni varit samma?
Jag har varit både den ömtåliga, svaga flickvännen som behöver tas om hand men också ”powerkvinnan” som minsann inte behöver någon i hela världen och som praktiskt taget BÄR sin karlslok på ryggen genom livet.

Det har nog varit min vanligaste roll. 
Ta hand om-mammarollen för ömkliga män!