Egoina:

Men gud, JAG blir ju alldeles pirrig av att läsa det här inlägget.
Jag ÄLSKAR vardagsromantik!

M – jag vet att du läser här inne. Kan inte vi också gå på dejt? 

Är ni bra på det här?
Att vårda era förhållanden med vardagliga små kärlekstilltag?

Ps. Den röda klumpen är ett hjärta för den som inte fattade det. =)

Egoina:

Jag verkligen älskar doftljus. Det är nog det mest onödiga jag lägger pengar på eftersom att man nästan bokstavligen bränner upp sina pengar. Det är så töntigt ändå, jag köper doftljus och sen vågar jag nästan inte ha dem tända. *De är ju så dyra*. Så jag tänder några minuter och sedan springer jag och släcker. Tänk så mycket mer glädje det hade gett mig att sluta noja och bara chilla och faktiskt ha dem tända? Haha. – Egoina

Jag är också en hysterisk samlare och användare av doftljus. Alla dofter utan vanilj för allt som luktar vanilj luktar som det penicillin jag tvingades dricka som öronbarn med ständiga öroninflammationer.
Varför gör de så? Låt penicillinet smaka blurk istället för att förstöra framtida smakupplevelser för alla sjuka barn eftersom den artificiella vaniljsmaken ändå på intet vis tar bort smaken av medicinen utan hela gör det hela värre istället…(litet sidospår men det behövde sägas!)

Doftljus var det jag..
Jag är en sån där dåre som gärna tänder en massa olika doftljus samtidigt – och förmodligen förstör aromen för samtliga – och har inga betänkligheter över att de är dyra.
De ljus som står näst på tur är M&M-doftljus som jag fick av min syrra i julklapp. Så långt efter i eldningen ligger jag men vem fan har tända ljus på sommaren? Då kör jag med luftrenare istället.
Och på tal om luftrenare så borde fan Tjocka Hetsätarkatten ha ett doftljus uppkört i röven – satan vad en kattlåda kan lukta alltså..