Egoina:

Jag trodde fan det bara var jag som lyckades med att ständigt sätta på mig trosorna ut och in men tydligen är vi fler. 
Att sätta på mig stringtrosorna bak och fram som Egoina lyckats med har jag inte gjort än men det kommer säkert.
Kan det ha med åldern att göra?

Flera gånger när jag märkt att trosorna är ut och in har jag kommit att tänka på några av de deckare jag plöjt genom åren och alla kriminaldokumentärer jag tittat på där det kvinnligt offer hittats med trosorna ut och in – alltså en säker indikation på att hon utsatts för sexuella övergrepp då någon annan klätt på henne igen i en hast enligt polisen.

Kan hon inte bara ha varit lika förvirrad som Egoina och jag?
Jag klär oftast på mig innan jag satt i linserna och det är inte helt lätt att se vad som är ut eller in på den minimala tyglapp som är framsidan av mina trosor.

Jag undrar vad det betyder om trosorna är både ut och in OCH bak och fram?
Att det kanske var ren tur att man föll offer för Darwins teori om det naturliga urvalet?

Egoina:

När folk pratar om hur de älskar att resa och prova nya maträtter sitter jag oftast tyst för att inte avslöja hur jävla trist jag är när det kommer till sånt.

Jag vill äta GOD mat, inte chansa hej vilt och peka på menyn som ett extra spänningsmoment när maten kommer in för att upptäcka att det är inälvsmat, hund eller något annat obskyrt som jag inte vill ha för vad gör man liksom då?

Beställer en helt ny rätt gjord på saker man känner igen?
Äter upp sällskapets mat?
Går hungrig därifrån?

Jag kan tänka mig att testa nya grejer i begränsad mängd – typ en tapas eller liknande men i övrig känner jag mig lite som Monica Geller när hon försöker förklara för Rachel varför hon behöver få dejta hennes ex Chip:

– There is a fat girl inside of me. I owe her this. I never let her eat.

Och precis så känner jag – att när jag väl äter så vill jag äta någonting jag tycker om. Kalla mig tråkig – jag kallar mig selektiv livsnjutare.

Egoina:

Sorry to break it to ya men det avsnittet publicerades för en månad sen. 😉
Jag skannar av P3 Dokumentär varje dag och har lyssnat på alla avsnitt hundra gånger – helst när jag ska sova.
Jag älskar också att lyssna på mord och om hon nu gått igenom alla poddar så kan jag rekommendera ett gäng ljudböcker som fungerar precis lika bra och som inte tar slut så snabbt.

Jag använder mig av Storytel och har gjort sen de startade men nu börjar de intressanta böckerna ta slut. Jag lyssnar på runt 3-4 st i veckan.

– I huvudet på en seriemördare av Sven Å Christianson
– Svenska brott – Bodenfallet av Lars Olof Lampers och Thomas Bodström (mordet på Vatchareeya Bangsuan)
– I skuggan av ett brott av Helena Henschen (Von Sydowska morden)
– Äventyr i Svenssonland av Joakim Palmqvist (Peter Magns)
– Raskrigaren av Mattias Gardell (Peter Magns)
– Blodsbröder av Tommy Deogan (Mordet på Tony Deogan)
– Brottets gåta- -kriminalteknikern vittnar av Val McDermid
– Tjugo verkliga mord – En rättsläkare minns av Lennart Rammer*
– Lasermannen – en berättelse om Sverige av Gellert Tamas
– The Boston Strangelers av Susan Kelly (På engelska)
– Fallet Thomas Quick – att skapa en seriemördare av Hannes Råstam
– Jakten på Kapten Klänning av Jonas Trolle (Polischef Göran Lindberg)
– Brott i Sverige av Dag Öhrlund
– Svenska mord av Jan-Öjvind Swahn
– Monster av Micael Dahlén

Shit, jag gillar verkligen mord.
Lite föööör mycket kanske.
Don’t turn your back on this bitch. Moahahahaha!
Nä då… jag är SÅ oskuldsfull!